Fotovandring 6 maj 2018

by Birgitta7. maj 2018 11:35

Ibland spelar ödet ett spratt.

En dag för ett par veckor sedan, skulle jag ställa kosan till en fågellokal med min kamera. Av olika anledningar blev jag någon timma försenad. Det fanns en mening med det. Träffade en mycket kunnig och trevlig "kille" i min ålder kom i samspråk med honom, vilket ledde till att jag igår, 6 maj, deltog i hans, Thomas Anderssons, fotovandring i Björnekullens naturreservat. Man behöver inte springa över ån efter vatten, reservatet ligger 1.5 mil hemifrån mitt hem där hemma.

Kvällen och fotokursen kan bara sammanfattas med ett ord. Waoooo...

En plats som brukats av ett syskonpar och som andas gammal Svensk bondhistorik.

Stengärdesgårdar, som mannen i huset lagt för egen kraft. Sten som inlandsisen forslat dit och som sedan tjänat som inhägnad för kreaturen, i många år. Eltråden är ett sentida påfund.

Jag ska öppna min dörr
och ge dig varje dag igen
leva här för sanningen
låt mig bli den som först
öppnar din dörr Kiss

Det kan ta tid, som ödet sa
Så många år jag stått beredd
Hela jag, med längtan att bli sedd
Men inte förns idag...

Vitsippan, ute i backarna står, niger och säger....nu ble det änna fel va? Undecided

Skall man lyckas, får en smyga sig in bland buskarna...Wink

Äntligen fick jag se en Storlom, om än på långt håll.  Eftersom Thomas är otroligt duktig ornitolog också. Fick vi kunskap om läte, antal ägg och lite kul vetskap om anatom och levnadssätt. Benen sitter så långt bak på kroppen, så fågeln kan inte gå på land. Utan kastar sig på magen, upp i sitt bo. Det måste ligga nära, så nära vattnet för att den skall komma i boet. Den lägger bara 2 ägg/år.

Inte "bara" Storlommen som kastar sig på magen. Tur för mig att det var någotsånär torrt i marken när jag krälade omkring.

Kan kossor få hösnuva?

Tack Thomas och Länsstyrelsen i Halland för denna trevliga och lärorika kväll. Kommer att vara en trogen besökare på dessa natur och fotovandringarna.

Å Tack Thomas för all kunskap du delade med dig av.

Å som vanligt Tack till dig som kikade in och tog dig tid att läsa och kika på mina bilder.

Jag blir jätte glad om du gillar och allra helst kommenterar det du läst i min blogg. Kanske vill du inte se mer av detta, kanske gillar du vad du ser. Vad vill du se mer av?

Du vet väl att du på högersidan i bloggen, kan prenumerera på mina inlägg.

// Birgitta

Kolmården april 2018.

by Birgitta30. april 2018 11:24

Vi, dotera, barnbarnen och jag, tog oss en helg och stack till Kolmården.

Sol och värme beställde vi och det fick vi.

Jag är ingen älskare av djur i bur eller i djurparker. Men förstår nyttan av att ha djurparker. Så om det kan man tycka som man vill.

Kolmården är en välskött park där djuren får utrymme, veterinärvård, mat och ompyssling. Utan djurparkerna skulle vi inte kunna väcka intresset för djur från främmande platser och miljöer. Utan djurparker skulle flera djurarter faktiskt vara utrotade. Vi som vuxna har ett ansvar att se till att bevara djuren för våra barn och barnbarn. Börjar man fundera på vad vi ställer till med vår natur blir man både lessen och deppig, och det är inte meningen med detta inlägg.

Lapa sol och slappa. Eller är detta sälens sätt att ligga på rygg på soffan och käka praliner?

Bambyskott är mumma för en liten Rödpanda. Pandan kommer från Asien. Ett underbart litet djur med bestämd vilja.

Låglandstapiren, kommer från de låglänta områderna i Sydafrika. Dom älskade att komma ut i solen. Snacka om vårruset. Vi stod länge och tittade på dem när dom ömsom badade och ömsom rusade över hela safariområdet. Man kunde känna glädjen av att få springa, sola sig och blöta ner kroppen.

Ni som känner mig, vet du att jag har en fäbless för djur fötter.

Dessa fötter får mig att längta till midsommar och björnresa igen. 5 dagar i gömsle med fina vänner och en massa djurbilder.

Man lär nya saker hela tiden. Hade inte en aning om att sälen har sina klor på knogen. Dom böjer så fint på sin fena när kliar sig. Naturen är förunderlig.

Älskar Gibbonapans ansiktsmask. Hela familjen satt högst upp i trädet, antar att det var varmast där.

Dom finns i regnskogarna i Thailand, Malackahalvön och Sumatra, starkt utrotningshotad art

Snölepoarden, kommer från Asien. Låg högst upp på bergskanten och lapade sol. Fick äran att se när dom fick mat, då vill man vara i närheten och få fingrarna i kläm.

Vitkindade gåsen vilade lite mellan frieriet.

Smådjuren kom krypande upp för att få lite uv-strålning och värme.

Stor klätterapa, kommer från Halland.

Liten klätterapa, även denna från Halland.

Lite snurr och bus med brorsan.

Apmammor och människomammor bevakar sina telningar med samma kärlek. Människoaporna som var med var inget undantag.

Minsta människoapan fick sitt lustmäte tillfredsställt. Vi hade sådan tur att vi kom den dagen dom hade genrep i hela parken. Så Bamse stod på scenen för första gången i år.

Bamse känner vi alla igen, stor som liten.

Vi alla har en Lille Skutt i oss. Wink

Farmor vet bäst, men mormor vet en del hon också. Kiss

Kapybara, påminner om en flodhäst men är närmast släkt med marsvinet. Marsvinet fick en speciell betydelse på denna resa, men det tar vi en annan gång.

Älskar vargar. Denna fina hane kom smygande ut exakt där jag önskade. Han smög på en ekorre som retad honom.

Om vargen kan man tycka mycket, jag älskar den och önskar få se den "in real life" Ett djur som hanteras illa av tjuvskyttar och är på många ställen helt borta tack vare det. Vem ger oss, människor rätten att utrota djur? Vi får lov att anpassa oss och inte se djuren som onödigt ont för vår framfart. Men detta skall jag inte trötta ut er med i dag.

Tack för att du kikade in just idag. Kiss

Hoppas du får en in Valborg och kan vara ute i solen. Lite uv-strålning mår vi bra av.

Ingen kan väl gissa vad jag planerar för helgen?  Undecided Jasså inte, då skall jag berätta att kameran kommer att luftas men var är inte bestämt ännu.

//Birgitta

Hornborgar sjön 2018

by Birgitta3. april 2018 11:41

Denna gången slipper ni Kenyabilder. Men det lämnas inga garantier utan det kan komma tillbaka en och annan blogg om den fantastiska resan. En resa som jag bara måste få göra en gång till Wink

Den 2/4 fick en fin foto vän och jag en spontan idé om att stick iväg till trandansen vid Hornborgarsjön. Blev en fantastisk dag på många sätt. Fint väder, trevlig sällskap, trevlig picknick, mycket fotosnack och det bästa bara lite hundsnack. Då hon är en av de personer jag beundrar mycket i vår ras, blir det ofta mycket hundsnack när vi träffas. Men igår höll vi oss till den stora hobbyn foto och fotosnack.

Många tranor på inflygning. Antalet var inräknat till 9600st.

Jag skall fixa landningen, det måste gå.

Älskar att fota gäss. Antingen är dom bara slappa och sover eller så..

har dom en jäkla attityd.

Beta verkar vare en favorit syssla. Ja, jag håller med mat e gott.

Älskling se vad jag kan, flyga lågt. Nu blir du allt impad va?....

Kanadagäss, som badar fötterna. Man måste tänka på hygienen, det är viktigt.

Vem har längs hals, du eller jag?

Äntligen fick jag till en bild på Toffsvipan.  Bara det var resan värd.

Tyvärr, eller å va tråkigt, så strulade min, äldre, kamera en hel del. Skall man fota så skall det vara kul. Något man måste göra något lämpligt åt Sealed

Hahah fick med en gång en fråga om strulet inte mest beror på skiten bakom kameran. Men så var Undecided inte fallet denna gången. Även om det ofta beror på det.

Skall man göra något måste man gå "all in" eller hur.

Du som inte svarar ja på min fråga, tänk ett varv till och stötta mig i mina funderingar. För visst har jag rätt.

Visst kan man stoppa huvudet i vattnet, och bara köra på?

Hoppas ni alla haft en fin Påsk. Nu väntar allvaret igen.

Vardagar är inte så dumma dom heller. Gör något kul, unna dig något extra, det är du värd.

På med mössan och ut i skog och natur en sväng efter jobbet idag. Lyckost du som e ledig och kan gå ut mitt på dagen.

Å du Tack för att du kikade in och orkade läsa ända till slutet.

// Birgitta

Tittut. Kenya del 4

by Birgitta17. mars 2018 14:47

Tittut....

Nu fortsätter min bildberättelse om Kenya.

Denna gången  blir det lite bilder som jag tycker är lite kul och kanske lite annorlunda. Ibland gömmer sig djuren och då får man hitta ett annat sätt att fota dem. Man kan inte regissera naturen.

Jaha å va vill du kärring?..

Ett steg närmre och jag .......

Syns man inte finns man inte. Å jag syns väl inte?

Full koll.

Du där och jag här, blir lugnast så.

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma.

Det är ögat som avslöjar vem man är.

Kurra gömma, med en elefant.

Pix på dig, jag såg dig.

Vi står här bakom trädet för här är vi trygga, min mamma och jag.

Syns väl inte nu när jag står bland grenarna?

Suck, låt mig ligga här i solen och bara vara....

Peekabooo.... på er alla följare.

Glad Påsk och ha en underbar helg. Umgås med dom ni tycker om och alla andra kan ni göra som djuren gör, kika på lite på håll.

// Birgitta

Kenya del 3

by Birgitta13. mars 2018 10:18

Kenya mer Kenya.

Jag tänker att du inte missat att min Kenyaresa, är ett av det största jag gjort(än så länge)

Vi var ett litet gäng som åkte ner 1½ dygn tidigare till Nairobi. Dels för att inte bli så trötta inför fotoutflykterna och dels för att vi så gärna ville se Karen Blixens gård.  Åker man till Nairobi 1 gång i livet måste man ju vara lite kulturell också.

Jag laddade ner Karen Blixens bok.  Den Afrikanska farmen. "Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong., för att läsa på resan.

Den afrikanska farmen (ljudbok)

Men kan inte med ord beskriva hur glad jag var att jag sparade den till jag kom hem.

En otrolig känsla att läsa en bok som utspelar sig 1914 till 1931, och känna igen platser, dofter, ljud att sen ha bilder med hem i kameran som speglar detta liv. Det är en ynnest jag har svårt att klara riktigt. Ni som känner mig vet att jag är en "grinig" kärring så läsa denna bok innebar en hel del tårar.

Karen Blixens hem är en underbar plats. Skapat av en stark, vit, beundransvärd kvinna. Skapat ur kärleken till ett land och till dess innevånare.

Karen Blixen fick rollen som byns läkare. Hon hjälpte många barn och infödingar med sin klokskap. Hon var kvinnan som med geväret hjälpte infödingarna med besvärliga rovdjur och som utan minsta tvekan eller rädsla tog sig ann barn och ungdomar med svårigheter.

Här på baksidan av huset sittande vid de indiska vagnshjulen, har stora beslut och tunga möten gjorts. Vagnshjulen som varit inblandade i en dödsolycka och som Karen tog till sitt hus för att använda som bord. Utsikten från denna plats är förödande vacker. Här satt hon på kvällarna och tittade på bergen och hur naturen förändrade sig under torrperioder och regnperioder.

Hon skriver om hur dom skrämde Zebraflockar på flykt, för att under torrperioden kunna få vattnet att räcka till gårdens oxar och får.

Den specialbyggda traktorn som användes för att bryta mark till kaffeplanteringarna. Hon förbjöd barnen att åka på traktorn, vilket man kan förstå med tanke på hur hjulen ser u.

Hjulet har flyttat ved, människor och massor av kaffeplantor. I sin bok skriver hon om hur dom transporterade döda och väldigt sjuka infödingar till sjukhuset i Nairobi.

Vagnens krok som utgjorde dragpunkten för de 18 oxarna som drog vagnen. Hon skriver om en ung man som blev dödad av vagnens hjul alldeles utanför hennes farm. Tjuvåkande som ledde till en katastrof för hela familjen i flera generationer framöver.

Tänk om bultar kunde tala.

Kenyanskt kaffe, en delikatess, som Karen fann sin försörjning i.

Här har många kaffe bönor torkats och rensats för att sedan exporteras ut i världen.

Otrolig känsla att stå intill dessa fantastiska maskiner, känna känslan och nästan höra ljudet från Afrikaner som sliter och jobbar nätterna igenom. Hon återger en nattligkatastrof, kaffefabriken brann ner . Hon återger det så levande att man nästan kan känna värmen från branden, höra paniken och se alla hennes vänner springa med vatten för att rädda det som räddas kan.

I boken kan man läsa om hur hon som ensam kvinna gav sig ut, med geväret på sätet intill sig, för att transportera sina kaffebönor den långa resan genom Afrika. Bra kvinnor reder sig själva.

Läser också om hennes innerliga förtvivlan, att människorna dödar mer än dom har bruk för. Noshörningar, lejon, giraffer och flodhästar får sätta livet till i troféjakt.

Hon såg risken med de stora bekymmer vi brottas med idag.

Jag läser om kärleken till det som jorden ger och till mångfalden av växter och blommor. Här en närstudie på en Julstjärna, en buske som betyder mycket för folket i Afrika.

Karen har en fantastisk trädgård som hon med mycket slit och möda anlagt och som vårdas öm av en stiftelse. Massor av fåglar fanns det för oss att fota.

Trädgården var en viktig mötesplats, en plats där infödingarna och massaier,ibland drabbade samman och där viktiga möten och ting hölls. Karen blev för området en domare, en typ av överhuvud och en klokskapens kvinna som ofta fick ha ett ord med i viktiga beslut.

En vacker, mycket vacker ung kvinna berättade Karens historia för oss. Mycket fängslande och målande.

Åker du till Nairobi glöm inte att besöka denna magiska plats. Min fotokompis och jag, har en resa till Danmark och Blixenmuseét inbokad i vår.  Hoppas också knyta ihop denna säcken genom att besöka hennes gravplats, som tyvärr inte blev i Afrika, utan i en lund utanför Köpenhamn. Hennes livs kärlek ligger begravd i Afrika och jag gissar att om hon fått välja hade hon velat ligga så hon kunde se sitt älskade Ngong berg. Kanske på en plats i foten av Ngong.

Tack för att du orkade ta dig igenom den "aningen" långa bloggen idag.

Jag återkommer med mer Kenya jag lovar eller varnar dig så här lite i förväg.

// Birgitta

Kenya del 2

by Birgitta24. februari 2018 13:57

Hej hopp igen.

Ni får stå ut med att jag tjatar och tjatar och tjatar, om min resa till Kenya.Innocent

Denna gången funderar jag lite över girafferna (Giraffa camelopardalis), dessa makalöst vackra djur som rör sig med sådan värdighet och som lurar våran hjärna hela tiden..

Lurar?.... Vadå?.. Jo vi tror att dom rör sig i ultrarapid men så är absolut inte fallet, dom är ganska rappa i benen och kan springa snabbt. Men vi uppfattar deras rörelser som otroligt långsamma. Så lätt lurad är människan. Man skall inte tro allt man ser och allt man hör.

 Giraffen är världens längsta djur. Med sin långa hals når giraffen upp till fem meter över marken och kan väga cirka två ton. För att klara av att föra upp blod genom den långa halsen har giraffen ett väldigt stort hjärta. Hjärtat väger cirka 10-13 kilo och är 60 cm i diameter. Dom har 3 ggr så högt blodtryck som oss. Giraffer är underbara djur, som vårdar varandra. Hanen äter från de högsta grenarna så honan kan få käka från grenarna längre ner i träden.

Va.. vad säger du? Har jag skit på näsan?

Ja hurru, du kan ta och städa dig om snoken, med din 40 cm långa, blåa tunga, och inte bara använda den för att plocka blad och grenar med.

En av kvällarna stod vi med en öl i handen och njöt av giraffer, zebror och antiloper. En underbar föreställning som naturen bjöd på i kvällningen. Ja tårarna föll även denna kväll. Jag blir helt betagen av att djuren kommer och visar upp sig för oss, trots att dom är så medvetna om vår närvaro och trots att människan gör dem så illa.

Ja människan gör giraffen väldigt illa. Den skjuts för att denna delen är en eftertraktad DAMMVIPPA.... ja du läste rätt. Det finns människor som köper giraffsvansar för att dom vill ha en lyxig dammvippa.

Va e det för fel på den mänskliga rasen, kan man undra? Tack och lov så finns det människor, som bevakar och skyddar dessa fantastiska djur. Som genom att få blod på sina händer, förhoppningsvis räddar utrotningshotade djur.

Å du just du kan hjälpa till med detta arbete! Hur.... jo lägg aldrig säger aldrig ut en selfie med dig själv, och ett vilt djur i något socialtmedia. Visa att du tar avstånd från denna galenskap. Djur är inga leksaker och finns inte här på jorden för att tillfredställa människan. Vi skall leva i samklang. Ett ostämt piano spelar falskt, alla tangenter behövs för en fin sång.

Hoppas av hela mitt hjärta att dom lyckas, så våra barn och barnbarn kan få chansen att se och njuta av dessa fantastiska djur. Att dom också får chansen att stå i kvällningen och se siluetten av detta fantastiska djur.

Detta vackra djur kom vandrande alldeles intill våra jeepar, i Solio. En magiskt vacker plats, med en helt otrolig skog. Morgon ljuset går inte att beskriva, det måste ses.

Tack för att du kikade in idag igen. Hojta om du tröttnar på mitt tjat om Kenya.Kiss

Jag kommer inte att tröttna. Det finns risk att jag snart dyker upp med en ny uppdatering av bloggen, så håll i hatten Money Mouth

Jag är så tacksam att jag fick möjlighet att följa med på denna resan. Tack igen Zoom fotoresor.

 

// Birgitta

Kenya 2018

by Birgitta22. februari 2018 19:41

Min resa med Zoom fotoresor och Tom Svensson, till Kenya feb 2018.

Äntligen kom jag iväg på, vad som nu känns som, mitt livs resa. Med kameran i en alldeles för tung rygga gav vi oss iväg för 10 dagar i Kenya.

Jag börjar inte från början utan jag börjar och skriva om,det som berörde mig mest. Det som var anledningen till att jag reste till just Kenya.

Jag ville se den Svarta noshörningen.

Spetsnoshörning eller svart noshörning (Diceros bicornis) Har en spetsig mule, väl anpassad tillatt äta buskar. En vuxen spetsnoshörning blir ca 1,4 till 1,8 m i mankhöjd och kan bli mellan 3,0 och 3,75 meter lång. Den kan väga mellan 800 och 1 400 kg.Hannarna blir lite större än honorna.

Trubbnoshörningen eller vita noshörningen (Ceratotherium simum) är en art i familjen noshörningar. Namnet vit noshörning är en översättning av engelskans white rhino, som har sitt ursprung i engelsmännens missuppfattning av boerns namn "wyd muil", ungefär vid mule.  Har en bred mule, vilken är ämnad för att beta gräs. Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 335 och 420 cm och boghöjden mellan 150 och 185 cm. Vikten varierar mellan 1 400 och 1 700 kg för honor och mellan 2 000 och 3 600 kg för hannar.

Vi fick den fantastiska ynnesten att se hur en Vit noshörning sökte kontakt och gosade, med en Svart noshörning

Den händer inte och att sen få möjligheten att fota denna händelse är inte många förunnat. Kan erkänna att tårar föll utmed kinden, av lycka och tacksamhet över att få uppleva denna stund, i tysthet med dessa underbara djur.

Redan på första safarin, har min dröm gått i uppfyllelse. Hur skall detta sluta?

Lejon (Panthera leo)

Ett gäng unga Lejon hanar, riktiga slynglar. Fick vi möjligheten att se under flera dagar. Så underbart roligt att se deras samspel och alla deras hyss. Tonårsgrabbar har mycket energi vilken ras dom än tillhör.

Den gamle mannen blev bara trött på allt ståhej.

Afrikansk buffel eller kafferbuffel – ett vilt oxdjur i Afrika. Ett djur som inte är att leka med. Kanske ett av Afrikas farligaste djur? Den frågar inte innan den anfaller. Guiden hade full koll om det fanns buffel i närheten om någon av oss behövde  Wink  gå ur jeepen.

Ett gäng elefanter Afrikanska elefanter (Loxodonta). Som upptäckt 2 Lejon som låg och vilade under en buske. Full fart framåt och ett väldigt trumpetande, lejonen skulle väck, kösta va de kösta vill...

Denna lilla elefantgrabben roade oss under 20 härliga kvällsminuter. Kaxade och försökte skrämmas, blev rädd och sökte stöd hos morsan. Sen nya krafter och mera bus. Underbara lilla grabb, hoppas du får ett långt liv och klarar dig undan tjuvjägarna. Blir sorgsen när jag tänker på människans framfart med sina skjutgalna fingrar. Hur kan någon bara tänka tanken att rikta ett gevär mot något så fantastiskt som en elefant.

Sista safarikvällen, fick vi den stora ynnesten att se en leopard mamma leka med sin unge i en ravinfåra. Vi satt länge och njöt av denna makalösa upplevelse. Att få se en leopard är stort och med en unge tillhör inte vanligheten enligt vår guide. Plötsligt tröttnade de på bus och lek och försvann, in i en buske..

Mamma leopard hittade vi efter en stunds letande, liggande nere i ravinen. Men var är ungen?....

Utan minsta förvarning dök den upp i trädet framför oss. Där försvann min möjlighet att se klart, genom tårar ser man inte så bra. Gråta och fota är ingen bra kombo Cry men tårar av tacksamhet och glädje kan jag gärna ta.

Så var The big five fulländat.

En fantastisk resa med så mycket känslor. Ja jag var resans grinigaste kärring, tårar av tacksamhet, ödmjukhet och glädje har flödat. Ja jag erkänner det räcker jag ser bilderna och skriver om det så berörs jag till tårar.

Jag har full förståelse för att man kan drabbas av Afrikasjukan, dvs en ständig längtan tillbaka.

Tack Tom Svensson & Alexander Elmqvist/Zoom fotoresor, för fantastiska dagar, mycket ny kunskap, massor av skratt och stunder av eftertänksamhet. Tack alla ni som gjorde mina kvällar och stod ut med mina tårar.

Hoppas vi snart ses igen.

Å till dig som funderar på Afrika, bara åk, du kommer att få en upplevelse för livet. Hemma igen är du en förändrad människa, kanske en aning ödmjukare och mycket rikare.

Tack för att du tog dig tid att kika in och läsa min blog. Resan till Kenya fortsätter. Det finns så mycket mer att skriva om.

 

// Birgitta

Jul , jul strilande regn

by Birgitta26. december 2017 10:51

Hej Hopp.

Önskar dig en fin julledighet och ett riktigt Gott Nytt År.

Några lediga dagar ger lite tid för eftertanke. Planering av kommande år. 2018 innehåller många kul saker, spännande händelser Laughing, fotoresor, en del händelser som jag inte styr över, men som hur det än blir kommer att bli bra. Samt några sura "äpple" som jag måste ta tag i Money Mouth

Det jag inte kan påverka, bekymrar jag mig inte om.

Det jag kan påverka, behöver jag inte bekymra mig om.

Men titta tillbaka lite på den sista tiden är tillåtet. Wink Jag gissar att du inte har missat att kameran är en ständig följeslagare och en källa till ny kunskap och nya vänner.

Nyfikenhet, och kunskapstörst är två saker som för mig går hand i hand.

 Har under hösten lärt mig en hel del om beskärning och planering av mina bilder. Finns en massa till, jag vill lära mig. Planerna är en kurs hos en av mina fina fotovänner under våren. Vi skall "bara" hitta tid för det.

Barnbarnen är en ständig källa till glädje och oro. Högt älskade fotomodeller.

Att ha kul framför kameran är A och O. Älskade ungar tack för att ni ställer upp så jag får träna.

Mitt gömsle. Har blivit ett andningshål. Dit smiter jag ut så fort jag hinner. Rådjur och fåglar visar med glädje upp sig, om man mutar lite med godsaker förstås Wink

 Det kostar morötter, pellets, korn, solroskärnor, jordnötter och en del äpple. Men det är värt varenda penny att få uppleva dessa djur så nära intill.

Liza.

Pia-Lotta

Scattis.

Humlan "valpis"

Det fyras gäng är en ständig glädje i detta huset.

För er som saknar Iso bland husets hundar. Kan jag berätta att hon numera är en Stockholmsböna. Hon valde att flytta med syrran hem till hennes familj. Undecided

Jaegersparken i Danmark

Älgsafari Markaryd

Björnresor i Finland

Universeum i Göteborg.

Samt några ställen till har hunnits med under året. Super roliga resor, kurser och träffar med nya och gamla fotovänner.

Flera av dessa vänner kommer att vara en stor del av mitt 2018. Vänner som förgyller mitt liv inte bara genom att vara "vänner" dom delar frikostigt med sig av sin kunskaper.

Ett litet gäng av oss tjejer, väntar spänt på att februari månad skall komma, då väntar ett livsäventyr för oss. SmileSmile

Stenskvätten, skiter i  vädret den kommer som sig bör i slutet av dec. Juldagen såg jag den första vid fågelmataren. Blir så glad för varje ny individ som dyker upp och vill ta för sig av maten.

Julen regnade bort. Men. men... det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Tack för att du kikade in just idag!

Hoppas du får en fantastisk Nyår och ett härligt 2018.

Kom ihåg:

Om du oroa dig i förskott, är det som att betala ränta på ett lån du aldrig fått. Tongue Out

// Birgitta

 

Jaegersparken nov-2017

by Birgitta8. november 2017 12:13

Jaegerparken i Danmark gjorde ett stort intryck på mig.

Gubben och jag styrde kosan dit i helgen. Han är inte intresserad av parken, men Köpenhamn lockar alltid. En komboresa, jag fotar, och vi samlar kraft och äter och dricker lite extra gott. Han börjar vänja sig (hoppas jag) vid att alltid ha en kamera i sällskap på resorna. Wink

Parken är vacker i sin höstskrud. Denna gången är Kronhjortarna lugna och går i små, små grupper och betar.

Kronhjorten är vaksam på allt som rör sig. Vinterpälsen börjar komma och flugorna verkar inte besvära så mycket längre. 

Nyfiken .. jag?

Mumma med bark... ja ja smaken är olika.

Regnar det idag kommer det uppifrån...

Stackars Dovhjorten hade mycket att stå i. Rusar mellan sin flock och flickor som villat bort sig. Han for fram och tillbaka helt okontrollerat mellan dungarna. Kärlek är jobbigt, man måste anstränga sig för att hålla den vid liv. Kiss

Brunst tid för Dovhjorten, gör att dom samlar sig i gigantiska flockar. Sist jag var i parken gick dom i små flockar och var ganska skygga.

Smygfoto eller bild av en papparazzifotoraf?

De mörka hjortarna, i flocken är om jag förstått rätt Sikahjortar.

Hjortarna samlade sig, sprang( gå kan nog inte denna hjorten) mellan dungarna och fälten. Vaksamma och nyfikna på allt som rörde sig.

Sikahjorten blandade sig i Dovhjortsflocken. Såg kanske ett 10 tal av denna hjort men den är så skygg. Denna killen upptäckte mig, för sent, och stelnade till bråkdelen av en sekund. Fokuserade och bedömde mig, är hon en stubbe, e hon en fara eller varför står kärringen där.

Gick in i parken på söndag morgon, för att fota lite hjortar till. Kanske få det där fotot jag så gärna ville ha med hem.

Men va fn....det var fler där som väntade på något.

Hubertusjakt och folk i massor. Tänkom tanten... fota hästar och folk. Skall erkänna hästar e jag lite mätt på och folk, ja du som känner mig vet vad jag tycker om det...Sealed

Här kommer räven....jagad av ett stort taggat gäng ryttare på lika taggade hästar.

Det dundrade i marken, när klungan kom ner för backen.

En del rider i aningen lite för lätt sits, och lite högt stöd i tygeln. Många härliga stilar fanns att beskåda.

Alla lika glada. Skratten ekade mellan träden, leran skvätte och det dundrade i marken.

Gammal som ung såg ut att njuta av dagen.

Man måste inte vinna eller ligga i täten för att ha roligt med sin häst.

Så såhär lite efteråt var det riktigt roligt att komma på Hubertusjakt. En gång häst tjej alltid hästtjej. Med åldernsrätt poppade det upp en massa minnen som bidrog till att jag stod småleende och njöt av dagen.

Lämnade en bedövande vacker park, när regnet började lägga sig som dimma på linsen. Allting har ju ett slut. Cry

På lördag-söndag, väntar nästa fotokurs med Zommresor-fota i regnskogsmiljö i Göteborg på Universeum. Fota på tropikavdelningen med fina Anders Geidemark och Tom Svensson. I sällskap med flera härliga människor, från tidigare resor. Skall bli så roligt att träffa alla duktiga fotografer igen och lära mig mer.

Tills dess får vi roa oss så gott det går Tongue Out även om det inte alltid blir 100 rätt. Laughing

Hoppas du får en fin vecka och veckoslut å Tack hurru för du kikade in och orkade ta dig igenom en lång blogg idag.

Stort Tack till er som gjorde det möjligt för oss att komma iväg. Ni är guld värda.

// Birgitta

 

 

Tags:

Naturen

Höst och fåglar.

by Birgitta16. oktober 2017 18:52

Var tar hösten vägen med oss i år?

En fråga som känns väldigt befogad för min del i år.

Hösten betyder svamp och lite ångest. Allt det goda som bara står där och retas, som jag inte vågar plocka.

Gör numera inget där livet är insatsen, Undecidedjag väljer att krypa på marken och fota istället.

Gick ut en sväng idag för att rensa hjärnan på tankar, samt för  njuta av djur och natur. Men vet inte vilket som var värst älgalusen, som bet mig i hårbotten och nacken. Eller tyskar som pratade(skrek) som om elden var lös i skogen. Glad var jag att dom inte gick rakt över mig när jag fotade grodperspektiv.

Varför går man ut i naturen när man inte njuter av tystheten och djuren? Yell Allt levande och dött flydde i panik av dessa skränande människor. Allemansrätten är en gåva men man får inte missbruka den hur som helst. Det krävs ödmjukhet och förstånd i naturen. Så snälla prata med små bokstäver när du är ute bland alla djur. Du är en gäst i deras hem. Kiss

Naturen fyller skafferiet, fåglarna samlar och lagrar mat för kommande vinter.

Kossorna kikar lite extra, och ser ut som om dom undrar. När får vi komma hem till ladugården och in i värmen?

Vi eldar upp allt vi samlat på oss under sommaren. Vet inte vem som släpar hem allt men jisses så mycket       S K I T det samlas i ett hem på några månader.

Någon tröttnade lite snabbt idag. Fördelen med att bo på landet, jobbet väntar tills i morgon och man kan lämna allt där man står.

Sitter i mitt "gömsle" så fort jag får en stund över. Fota fåglar är ett bra sätt att öva snabbhet och hur jag vill ha mina bilder. Helt underbart att gömma sig en timma då och då.

Just nu är gillar jag blekta kort och vissa passar bra att bearbeta om.

Borde göra som titan, köra lite gympa innan maten.

Vad har hösten med sig för oss i år? Magkänslan är inte 100 men kanske, kanske blir det bra. Förändring är bra om den inte är dålig. Brukar komma något gott ut av det man har svårt att förstå och släppa till sig.

Får kika förbi förgrunden och fokusera på det som syns i fjärran.

 

Hoppas du får en fin vecka och tack för att du kikade in i bloggen igen.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina två lagotto-tikar Pia-Lotta och Mea. Men det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv