Kronhjortsparken i Danmark

by Birgitta5. oktober 2018 20:38

En fin vän och jag stack iväg för en lyx helg i Danmark

Va då lyxhelg? Va e det?

Som du redan gissat är det grova kängor, grön jacka, oöma brallor och en massa kilo i form av kamerautrustning att släpa på. Det är livskvalitet och lyxsemester för mig. Ja ja visserligen innebär det att min vänster axel är blå och förb... öm men lite får man betala. Foto vänner vet varför  Undecided

I sept - okt brunstar Kronhjorten och då är det en perfekt tid att åka och fota. Dom ser liksom inte oss utan fokuserar bara på brudarna. Vilket innebär att man kan komma dem riktigt nära och få lite kul bilder.  Jag hade bestämt mig för att denna resan skulle jag ha bilden med den ångande andedräkt

Help, get me some help
Tonight I need someone to stay by my side
Help, get me some help
I'm all alone and worried, so please please hurry
Help, get me some help

Morgon mannen.

Jag blir din skugga
Jag blir den du aldrig ser
Låt mig bli din skugga
Jag skadar dom som ler
åt dig, din skugga
Jag blir ögon på din rygg
Låt mig bli din skugga
och du bli min

// Kent

Nyfiken, jag??

Ung nyfiken Dovhjort.

Tidig lite kall lördagmorgon. Just i detta ögonblicket ångrade jag att jag inte fått med mig hanskar och en mössa. Men efter denna uppvisningen värmde värmen från hjärtat upp hela kroppen.

Resans mål var nått. Att få bilden på utandningsångan i ett bröl.

Under morgonen, gick det att att uppleva detta hos flera tjurar.

Svårt att återge känslan av ljudet av en massa kronhjortsbröl, kylan och det totala lugnet, i ett inferno av flörtande djur.  I den stunden lever jag.

Morgonsol och nyfikna hindar.

Dovhjorten tar dagen som den kommer. Deras brunstperiod inträder först om ca 1 månad så dom samlar krafter och är åskådare till skådespelet.

Ibland funderar man på vad dom tänker. Brölande kronhjortar och en massa människor med stora svarta ögon i ansiktet. Mmmm inte utan att jag drog lite på smilbanden.

Jisses så en fullastad kamera freak kan springa för att få stå på "rätt" ställe för att få just "den" bilden. Ja misstolka inte, jag springer inte med 10-15 kg utrustning, ja inte utan heller förstås.

Ville också så gärna få en bild på den ståtliga vita bocken. Å det fick ja, många, när han dök upp ur skuggan och kom vandrande rakt emot oss. En mäktig känsla.

Parken är inte bara hem för Kronhjort & Dovhjort, utan bebos även av Sikahjortar. Första gången jag fick se en Sikabock, innan har jag bara sett hindar. Sikan är en liten väldig söt hjort tycker jag.

Ja detta är tanten i högaktivitet. Bästaste vännen Catherine fotade mig i min favo fotoställning, ja det behövs en travers för att få mig på benen igen men det är det värt.

Vit stor kronhjort, med brudar i blicken.

Vill tillägga att det sprang 1 rådjurs hind och en bock över mina marker idag och det gör mig så glad och förväntansfull inför våren.

Ha en fin vecka och var rädd om varandra. Lyssna inte på skitsnack, tänk själv.  ;) En hälsosam hjärna väljer vad den släpper in.

// Birgitta

valpar. 7 veckor och snart vuxna nog att lytta hemifrån.

by Birgitta30. september 2018 08:31

Hej igen och förlåt sen ankomst.

Bloggen kommer försent denna veckan. Beroende på att jag och min kamera har varit på turné under helgen. Min fina vän Catherine och jag har varit i grannlandet. Fotat hjortar, gått långt, ätit och druckit gott och skrattat en hel del. Sådant mår man bra av. Sprang på en vän som står mig varmt om hjärtat och som jag alltid blir lika glad över att se, i parken. Så en go kram och lite ny energi fick jag också på denna turen.

Morgon "bröl" i Kronhjortparken.

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" innebär. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål med hundmat (försökte lyxa till det idag med oxfärs, men se det dög inte) A-fil, lite grönsaker och pasta eller lite bröd. Mellan målet består av A-fil och fortfarande en "tuttteslick" av mamma.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

 

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. En hushållsrulle med lite kattgodis,  kan vara hur länga som helst som leksak.

En boll från bollhavet kan vara den bästa ägodelen.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går.

I veckan varit vi varit ute och åkt bil en tur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Ingen av dem uppvisade några tecken på åksjuka trots att turen blev ganska så lång. Vi hinner nog en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader, klipp och bad, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna.

När och om jag bloggar nästa vecka, har några valpar redan lämnat skeppet och och är ute på sin livsresa. Till ett kärleksfullt och väntande hem. Jag är så stolt och glad för alla väntande hem, känns så bra att veta att valparna har massor med kärlek som väntar på dem. Ser så mycket fram emot att få följa detta gänget på livets stig, hoppas få dela den med familjerna i form av små bilder och uppdateringar om livet med ett "bär"

Ha det gott alla vänner därute. Var rädda om er. Skall ni som jag ut på vägarna, så kör försiktigt.

// Birgitta

 

Valpar. Nu är dom 6 veckor.

by Birgitta23. september 2018 10:00

Valparna är nu 6 veckor och har blivit riktigt stora.

Denna veckan händer det en hel del. Det är nu rädslorna utvecklas och valpen plötsligt kan bli helt oförklarligt rädd för något ljud den hört många gånger innan.

Vid 6–7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad, olika hållningsreflexer fungerar, man kan säga att koordinationen nästan är jämförbar med den vuxna hundens. Nu hoppar den, tar sats och springer samt målmedvetet går till saker.

Nu är valparna tydligare, har en dominerande attityd, underkastelse, en attityd som innebär inbjudan till lek, aggressionsdämpande signaler, kastar sig framåt med låg kroppsställning, i första hand med frambenen. Aggressivt beteende och speciellt slagsmål är svårt att skilja från lek i den här åldern. Valparna slårvarandra med tassen, bits och klättrar på varandras ryggar.

Dom sover väldigt mycket och blir snabbt trötta, mitt i leken somnar dom och känner inte om dom ligger obekvämt eller om kompisen promenerar rakt över dem.

Nu äter valpen 3 mål mat om dagen + ett mellanmål med A-fil. Dom har en snäll mamma, som gärna ger dom lite di emellanåt. Vatten skålen lapas det friskt i och sen badar dom fötterna. Idag avmaskas dem för 2a gången. Ingen har uppvisat mask angrepp men jag tar det säkra före det osäkra.

Klorna är klippta i denna veckan, dom växer fort och måste hållas efter regelbundet.

Nu har dom fått sitt första tuggben, ett kalvrevben smakar mumma. En morot funkar bra och är minst lika god, killar gott i tänderna när man tuggar på det.

Nu väntar en tid där man tydligt kan se att valpen luktar efter spår av sin tidigare avföring, den går ofta till samma plats och kissar och bajsar.

Världen utanför är så spännande och stor att dom bara vill ut. En hel del pipande blir det i valplådan, när dom inte får komma ut.

Ett härligt, nyfiket gäng som tar sig ann alla bekymmer med viftande svans och med en härlig glädje. Kommer ibland när man kallar och alltid när det är mat.

Nu har alla valparna fått träffa sina föralltid mattar och hussar.

Nu kan vi avslöja vart det bär av i livet.

Lilla brun, blir en Halmstad böna.

Bo kommer att flytta till Gotland.

En orange Norgetjej

Oranga Linköpingsbönan.

Å lillagodingen blir Växsjöbo.

Nu är dom så fantastiskt roliga, helst vill man att alla skall stanna hemma i sitt föräldrahem. Men det omvärderas snabbt när man kommer upp på morgonen, och skall ta rätt på nattens vedermödor. Undecided

Nu väntar en vecka men mycket pyssel.

Hoppas du får en fin vecka och att vi ses i nästa blogg, som kanske inte blir söndag nästa vecka. Det hänger lite på hur många timmar dygnen har nästa veckan. Wink

// Birgitta

Valpar 5 veckor

by Birgitta16. september 2018 10:15

Så glad att se dig igen här inne på min blogg.

Nu är valparna 5 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu äter gånget lagad mat 2 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v6 och början av v7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått. Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget. Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita.

Nu börjar den också försvara sina saker, lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Världen blir större och promenaderna längre. Under denna veckan skall dom få komma ut i trädgården lite längre stunder, om vädret tillåter.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu är det väl hög tid att jag presenterar underverken.

One Hands Sweet Cloudberry, Brun/vit hane.Kiss

En riktigt liten charmknutte och lurefax.

One Hands Sweet Wolfberry. Vit/orange hane

Kallas Jabb Johan, för han jabbar hela tiden med sina tassar, lite av tjuren Ferdinad ser jag i honom. - Ja du.... jag kommer, men inte just nu....Cool

One Hands Sweet Gooseberry. Orange tik.

Gör själ för sitt namn, en gosig tjej med en vilja av stål Wink Alltid pg oftast med sin likasinnade syster.

One Hands Sweet Crawberry. Orange tik.

Själsfrände med Gooseberry. En tös som vet vart hon vill och vad som skall ske, kösta vad det kösta vill, bara syrran hänger med.

One Hands Sweet Bearberry. Brun tik.

Gillar att hänga med Cloudberry, är vaken när dom andra sover så hon får världen/leksakerna för sig själv. Sen är det kul att bita dom andra när dom minst anar det. Smart som få...Smile

Kanske kullens charmknutte. Wink

Ja så här ser underverken ut, dom växer så det nästan syns, sköter sig med bravur på alla sätt och vis. Bajsar och kissar så vi har fullt upp Wink Små barn är härliga barn, bäst och vackrast när dom sover.

Hoppas du hittat något kul att kika på och att får en härlig, spännande vecka.

Vi laddar för nya bus och äventyr.

// Birgitta

Valpar. 4 veckor.

by Birgitta9. september 2018 13:03

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg 1 vecka till.

Det händer mycket i lådan. Nu har lådan fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar resan att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm eller blir förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Valpen rör sig fortfarande lite osäkert, men springer och klättrar på allt som kommer ivägen.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Liza diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående. Tänker att det gör dom för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem.

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula och lite morot. Första måltiden en dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess.

Alla växer och ökar fint i vikt. Dom väger nu alla runt 1.5 kg

Klorna är klippta för första gången. För att göra det så enkelt för valpen som möjligt, klipps klorna när sovklockan har ringt, så valpen sover gott, medans jag plockar med den. All hantering skall var skön och behaglig, inget trasslande.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt. Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker som ligger ivägen. Allt till för att undersökas.

Eftersom sömnen fortfarande, är det dom mest sysslar med under dygnets timmar. Väljer vi att sova vidare, drömma med John Blund och hoppas att vi ses nästa vecka. Wink

Ha en fin vecka och Tack för att du tog dig tid och kika in.  Kiss

 

// Birgitta  Wink

Valpar. 3 veckor.

by Birgitta2. september 2018 10:46

Hej hopp på dig.

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valpisarna i lådan. Följer noga varje individs utveckling.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 21 dygn idag.  Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på att mamma skall komma med maten. Denna lilla kullen är tidig i sin utveckling, alla valparna ligger 2-3 dagar före hela tiden. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

Idag passerar dom ut mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken så nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut, ser ännu inte fullt ut, även om hörselgång och ögon nu är helt öppna.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Alla har öppnat sina ögon och börjat vilja tugga på varandras öron (dom hänger ju där så frestande och bra. Innocent)

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag, om tiken har mat och mår bra. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen.  Valparna skall nu också avmaskas för första gången.  Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer tiken att äta sin mat och sedan gå i valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Wink Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse. Kiss

Fortfarande så vilas det mer än 65% av dygnet. Korta stunder av vakenhet och energi för att snabbt somna i  tryggheten igen.

Hej svejs nu somnar vi om igen, för att höras nästa söndag om inget annat spännande kommer ivägen.

Snart kommer perioden, då våra efterlängtade föralltidmattar&hussar kommer och kikar på oss. Hmmm undra jag vad dom tycker om oss Wink

Som vanligt ett bamse Tack för att du kikade in och tog dig tid att läsa om oss! Du skall veta att det gläder mig att just du är intresserad av vår valpresa.

// Birgitta

Valpar. 2 veckor.

by Birgitta26. augusti 2018 08:00

Hej hopp igen.

Jag är så glad att du följer våran valpresa.

Nu är valparna 14 dagar gamla och har just nu passerat ut ur neonatala perioden.

Är nu på gång in i mellanperioden, dygn 14-21.

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 16 börjar bakbenen bära, om än darrigt och ostabilt, upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen. Lyckan är stor när man för första gången kan klia sig bakom örat alldeles själv.

Dag 14 är ögonen klara för att öppnas, en del öppnar dem aningen tidigare men det kan också dröja några extra dagar innan vissa individer öppnar sin. Även om ögonen är öppna ser inte valpen ordentligt, den kan lokalisera sina syskon och kan med synens hjälp ta sig till sin flock. Men om den kommer ut på en kant så kan den inte avgöra eller se höjdskillnaden.

Vid 18 dygnet börjar valpen att ändra sitt ätbeteende, den börjar så smått att prova på hur det är att lapa.

Rootingreflexen avtar dag för dag, valpen använder bakbenen mer och mer för att förflytta sig framåt.

Dygn 21 händer ren hel del med valpen, första tanden bryter igenom,det är en hörntand i överkäken som kommer först och nu börjar valpen vilja gnaga på saker. Valparna föds utan tänder, under denna perioden kommer dom fram en efter en. Valpar får 24 mjölktänder 14+14. När permanenttänderna kommer är dom 42 st till antalet.

Dygn 21 är luktnerven myeliniserad och valpen kan börja lukta sig till saker. Nu kan valpen lokalisera sin flock med både ljud, lukt och syn impulser.

Sprittningsrelexen, dvs valpen spritter till vid häftiga ljud och rörelser i dess närhet, brukar utvecklas runt 21a dygnet, då i samband med att hörseln är mer utvecklad.

Bajasa och kissa behöver den ha hjälp med från mamma fram till slutet av denna perioden. Sedan är reflexen att tömma tarmen klar och valpen klarar att bajsa och kissa själv, utan stimulering. Men bajsen och kissen det kommer när och var som helst. Att styra "utskänkningen" kan för många individer ta väldigt lång tid. Den förmågan är långt ifrån klar när valpen flyttar till sitt föralltidhem.

Under denna perioden börjar valpen bli mer och mer vaken,. Mot slutet av perioden är den vaken upp till 35% av dygnets timmar. Resten av tiden består av sömn och vila.

Det här är en hund röntgad vid 14 dagars ålder. Vill så gärna att ni kikar och tar till er hur outvecklad valpen är i sin rörelseapparat. Visserligen ingen Lagotto utan en röntgenbild av en 14 dagar gammal valp av en ras som är byggd för snabbhet och höga farter. Men en valp är en valp är en valp.

Här ser man tydligt på röntgenplåten hur lite skelettet har mineraliserat sig. Bakknäna är "bara" nästintill osynligt brosk, höft och bäcken kan man bara ana var det skall finnas. Kikar man och funderar förstår man hur lite utvecklad valpen är och hur lång tid det kommer att ta innan den är utvecklad. Samt hur viktigt det är att vi hjälper valpen att kunna bygga muskler som skall hålla leder på plats tills dem är stabila och utvecklade. Men detta kommer jag nog till flera gånger innan valparna är 1 år och klara för röntgen. Det kommer att dyka upp fler spännande bilder under resans lopp.

Nu har valpisarna fått sina namn, nu inväntar vi bara att SKK skall registrera dem. Sen får ni veta vem som är vem.

Hoppas du hittade något du tyckte om att läsa eller en bild du gillade. Jag blir glad om du lägger en kommentar eller gillar.

Ha en fin vecka, hörs snart igen.

Birgitta

 

Valpar. 1 vecka gamla.

by Birgitta19. augusti 2018 08:44

Hej.

Nu åter till ordningen, söndagsbloggen blir en födelsedagsblogg, valparna fyller 1 vecka idag.

Fantastiskt att få följa dem och se hur det växer så man nästan ser det. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras Winkmen detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och ballanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Tar man den mellan tumme och pekfinger förblir den ihoprullad pg av att böjmusklerna är dominanta och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Tiken förmedlar sig inte med valpen via ljud. Ögonen är blinda eller egentligen är ögonlocket ihopväxt tills ögat är klart och färdigbildat. Likadant är det med örat, ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka men hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa.

Valpen är bara vaken för att äta ca 2%-15% av tiden går till ätande resten till sömn. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker det vill vi inte höra. Ett pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Liza har under de första dagarna brottats med en tendens till mjölkstockning. Inte helt ovanligt då de flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratar valparna. Mjölkstockning är inte bra för valpen och utvecklas snabbt till tråkigheter för tiken.  Mjölken kan bli "förgiftad" av inflamationen som mjölstockningen bildar. Händer det blir all mjölk i alla spenarna giftig och det kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter drastiskt men mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej oroväckande. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som jag vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut.

Liza är lite svårövertalad när det gäller promenaden.

Ops nu skrämdes jag visst lite igen. Men tänker att jag vill dela med mig lite av ris och ros i samband med valpningen.Sealed

Denna kullen känns så stora och välmående så jag meckar inte med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allt sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar. Tongue Out

I natt har jag äntligen legat i min egen säng och inte på golvet vid valplådan (lite hårt men en vänjer sig)Laughing Liza har slutat böka runt, och valparna hittar nu mjölkbaren och kan krypa undan lite om Liza skulle vara lite klumpig. Liza har nu bra koll på var hon sätter sina fötter och lägger sig så nu får dom sova själva utan "barnvakt" i samma rum. Men som hos alla småbarns föräldrar sover jag med öppna öron och vaket sinne, om i fall det larmar.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Liza går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Dito. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver.

 

En nära vän och kollega letar ett nytt föralltidhem till sin fina hane.

Letar du Lagotto?

Skulle en hane i sina bästa år passa i din familj?

En fin hane, då menar jag riktigt fin och trevlig, söker ett nytt föralltidhem.

Snäll, social, passar både hos barnfamilj och vuxenfamilj. En kille med hjärtat på rätta stället. En kille som gärna vill vara ensamhund och få all uppmärksamhet.

OBS ingen "omplacering" pg bekymmer, trassel eller dyl..

Vid intresse kontakta mig så förmedlar jag kontakten.

0709 5581 62 eller birgitta@enhand.se

Valpar. Äntligen!

by Birgitta13. augusti 2018 10:00

Hej igen och hjärtligt välkommen att hälsa våra nya One Hands "bär" välkomna till världen.

Söndags bloggen blev en måndags blogg, av förklarliga själ.

5 valpar såg dagens ljus, 12/8-18

Väntan blev lite lång, känns alltid så när man väntar. Redan på lördag kväll började Liza boa. Höll på med det med jämna mellanrum hela natten. Flämta, hjässade, vankade, försökte gömma sig under soffan, i soffan och under kuddar. Vände upp och ner på valplådan åtskilliga gånger under natten. På söndag middag Kl 13.45 såg jag en antydan till krystvärk, väldigt svag och det blev jag lite orolig för.

Det första fostervattnet kom och strax därpå 13.50 kom det en brun/vit kille till världen. Det tog exakt 1 timma tills nästa valp kom och det var en stor tik, som Liza hade jobbigt att få ut. Vi fick göra jobbet ihop. Just då var jag glad för mina arbetsår på förlossningen, samt att jag bostat henne med lite kalk en stund innan, då jag uppfattade henne värksvag, något har man lärt sig ändå  ;) Nummer 3 tog ca 45 minuter på sig att komma ut. Det var en vit/gul hane och av bara farten kom en liten brun tik, slinkande ut i kölvattnet av brorsan. Tiken, orange med vit bläs i pannan,  som skulle visa sig vara sista valpen kom efter 20 minuter. Efter hennes ankomst, lade sig ron i valplådan och då förstår man att allt är klart. Så sammantaget gick valpningen väldigt bra och det sista väldigt snabbt. Trots lite kämpigt en stund.

3 tikar och 2 hanar. Alla stora, väger idag mellan 0,306-0.364 kg och pigga. Väldigt matglada, alla har ätit till sig en rund och go mage under natten. Blir alltid lika förundrad hur sugreflexen, finns där direkt när dom kommer ur fostersäcken. Sökandet efter mat startar omgående, och hur dom faktiskt lyckas att hitta fram till mjölkbaren utan karta och kompass. Deras sugande på spenen hjälper efterkommande syskon att komma till världen. Sugrörelsen stimulerar tikens värkarbete. Naturen är fantastisk.

Nu börjar en om möjligt mer spännande period att följa och blogga om, lovar inte att jag hinner blogga lika flitigt som innan dom kom till oss. Lite annat att göra framöver.

Den första tiden i valpens liv mellan 0-14 dagar kallas den neonatala perioden. I denna perioden utvecklas valpen mycket. I takt med att myeliniseringen utvecklas kommer motoriken att komma igång.

Fostersäcken är en stark konstruktion, flera lager av bindväv som bildar en stark, stark säck. Tiken sliter upp säcken och biter av navelsträngen. Ibland behöver man hjälpa till så att hinnorna inte åker in i valpens mun och täpper till luftvägen. Men så länge den är hel och intakt ligger valpen och andas fostervatten. Direkt när säcken bryts kopplar lungorna om till att andas syre. Så i det ögonblicket händer mycket i valpens kropp.

För att förstå vad som händer i valpens liv framöver. Måste man förstå hur outvecklade de är när dom föds. Valpen är både blind och döv vid födseln. Hjärnan är outvecklad, den är inte utvecklad klart innan valpen är 6 veckor gammal. Nervtrådarna är inte utvecklade utan är nakna och utan förmåga att skicka signaler, processen hos nervtrådarna myeliniseringen, är klar först när valpen är 5-6 veckor. Myelinet, det som sitter på utsidan nervtråden som för med sig signalerna till och från hjärnan.  Den kan inte känna igen sin mamma på lukten, luktreceptorerna utvecklas inte förrän 21.a dygnet.

Dom roterar med sina framben för att ta sig framåt och hitta en spene. Dom trampar för att stimulera mjölken att släppa och för att väcka andra valpar i kullen när det är matdax. Trampandet är valpens mat och sovklocka. Alla valpar måste äta 7-8ggr/dag och alla äter samtidigt. Men alla dessa processer hoppas jag hinna ta en efter en i takt med att de utvecklas.

De första dygnen bor jag på en madrass intill valplådan för att ha ett öga på att ingen missar maten. Får ont i magen, kommer i kläm. Det är ett ögonblicksverk att mamma lägger sig på en valp och klämmer den. Eftervärkar och avstötning kan vara smärtsamt för tiken och då har dom ingen koll på var och hur dom lägger sig och rullar. Böka ner en valp under filten är ett enkelt jobb, men att hitta upp igen är nästan omöjligt.  Man måste komma ihåg att i naturen finns inte filtar och underlag i valplådan. Utan där kan tiken gräva i jorden utan att en valp försvinner under underlaget. Vi människor behöver ta ett extra ansvar för vad vi hittar på i kärlek och omsorg för våra djur.

 Det är så tröttsamt att komma till denna världen. Så här gott har en liten kille det när han får vila hos sin mamma. Som förövrigt inte lämnar sina valpar, utan måste tvingas ut för att kissa.

Min bror och jag. Brun/vit hane, den första som kom till världen.

Hoppas du gillar vad du läser. Vi är så glada att allt verkar gå bra och att alla ser ut att vara friska och krya.

Samtidigt är jag så glad att alla valpar har sen en tid tillbaka fina föralltidhem som väntar på dem. Gläder mig så. Ni alla är mer än välkomna i One Hands gänget.

Nej nu väntar valplådan och en stunds avkopplande njutning.

Hörs snart igen.

//  Birgitta.

Valpar 5:e uppdateringen, en liten kortis .

by Birgitta9. augusti 2018 11:25

Förvanade ju att jag inte kunde hålla mig.

De sista dagarna i väntan är långa. Kikar, funderar och undrar.

Det händer mycket med tiken på de sista dygnen.

Mellan dessa bilder är det 4 dagar. Nu ser man tydligt hur valparna "ramlat" ner i magen. Flanken är tom, Liza börjar ta på sitt underhudsfett, Mjölken rinner när hon rör sina tuttar. Känner nu tydligt hur valparna ligger i magen och arbetar sig upp mot sackrum. Det sparkar och knölar i lilla magen. Gissar att dessa valparna är lite åt det stora hållet men det får framtiden utvisa.

Magen gungar när hon går.

Liza är andragångsföderska och det är inte säkert att hon visar så tydligt hur förarbetet pågår. Hennes kropp är förberedd och anpassar sig snabbare till valpningen.

En förstföderska är ofta mer smärtpåverkad och gräver, bäddar och rumsterar runt tidigare än en omföderska. Men visst är hon påverkad, av både värme och förlossningsarbetet.

Hennes avföring har förändrat sig och är klart lösare, gulare och vill komma ofta. Det trycker på. Hon ligger gärna och är nära oss hela tiden. Hennes vikt har nästan inte alls ökat sista dagarna. Endast 0.2 kg vilket tyder på att hon nu tar på sina reserver. Hoppas jag lyckats "ladda" henne så att hon inte får underskott av kalk och calcium, Det är eklampsi, jag är mest orolig för. När kalken rusar ur kroppen med mjölken och tiken inte är "laddad" i sina reserver är risken stor för ett livsfarligt tillstånd, veterinärvård och dropp behövs prionto, för att tiken skall klara den sjukdomen. Njurarna tar snabbt stryk om inte behandling sätts in på direkten. Sista tiden är det ingen ide att sätta in mer kalk, fosfor, calcium och d-vitamin. Det måste man förebygga i god tid innan med. Ja nu skräms jag nog lite. Men helt enkelt och självklart är det inte med valpar. Naturen fixar inte alltid allt själv. Ja jag vet, det är inte alltid bra att kunna så mycket att man förstår farorna, men inte så mycket att man kan lösningen.

Idag blev det inte så mycket spännande men gillar, när jag ser att det händer saker. När jag ser skillnad från dag till dag. Ni som känner mig, vet att jag "gröttar" ner mig i även små, små detaljer och förändringar. Man får inte försitta en chans att lära sig något nytt.

Hör snart igen, med förhoppningsvis goda nyheter.

PS, Mormor Pila-Lotta ser till att det är lagom oordning i valplådan. Eftersom inte Liza vill röja runt ännu.DS

 

//Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv