Hej igen.

Nu rusar tiden iväg lika fort som valparna växer. För det gör dom.

1 vecka går fort när man sitter med näsan ner i valplådan.

Denna blogg tänker jag ägna åt mat.Tikens mat, då det är av största vikt att den är rätt.

Samt lite om det jag nämner i valpresans bloggar och naturligtvis lite om våra valpar.

Valparnas mat kommer jag till i senare blogg.

Man vet idag att den mat tiken äter kan bidra eller hindra genetiska sjukdomar att bryta ut.

Såhär skriver min vän och hundmatsguru (vill hålla henne som den i duktigaste vi har i Sverige på nurition och näring till våra hundar) om detta.

Forskningen är gjort på möss av Duke University i USA.

 

Med detta som ledord, min erfarenhet och en hel del läsande grundar jag mitt sätt att fodra mina hundar på. Mina hundar äter bara färska produkter. Ett bra torrfoder använts endast som godis, då jag inte hittat ett enda "hundgodis" som innehåller bra saker för mina hundar rakt igenom. Enligt min erfarenhet av vad hundar skall äta.

En tik som äter färskt foder dvs.. en andel rått kött behöver man aldrig oroa sig för, att hon blir dålig i sin mage av att äta alla moderkakor. Hon har rätt enzymer i sin mage för att kunna käka moderkakorna utan att bli dålig i magen. Att äta moderkakorna är hundens sätt att ta vara på alla nyttiga vitaminer och mineraler, allt hon behöver för att kunna bilda så nyttig mjölk till sina valpar, som det bara går. Bilda en mjölk som är så full av antikroppar och näring som det bara går. Men har inte tiken rätt enzymer i sin magen utan får sprutdiarre går mycket av dessa näringar till spillo och tiken som redan är trött blir tröttare.

 

Det är också viktigt att tiken är "full" i sina kalium, kalcium depån redan innan hon valpar helst långt innan vi parar våra tikar. Utfodringen av kalcium, fosfor och vitamin D är viktig under dräktigheten, då homeostasen lätt rubbas och tillstånd av hyperkalcemi )höga kalciumvärde i blodet) kan uppstå. Det är inte bra med för mycket ej heller för lite så där måste vi lära oss "hur" mycket är lagom för just denna tiken. SLU skriver att Eklampsi verkar ha en ärftlig disposition. Dvs det finns risk att en tik som fått eklampsi nedärvt detta bekymmer till sina tikvalpar.

 

Eklampsi uppstår när tiken plötsligt släpper massa kalium och kalcium ut till mjölken och tömmer, snabbt sina egna depoter.

 

Eklampsi kan visa sig direkt efter förlossning till några veckor efter. Eklampsi kommer pg av att tiken lakterar (ger mjölk) åt sina valpar och behöver då ta av sitt kalium/kalcium "lager" är det tomt på lagret blir tiken mycket sjuk. Ibland kan inte tiken ta till sig det man ger i maten pg av dålig maghälsa, undermåligt foder, stress eller annan orsak som stör upptaget.

 

Eklampsi kan komma av att tiken får dia sin kull för mycket ( många matglada valpar) eller för länge, om vi väntar för länge med att erbjuda valparna smak på annan mat. Eklampsi är en dödlig åkomma om man inte får tiken snabbt till veterinären och givit henne kalkdropp. Vid eklampsi påfrestas njurarna och hjärtmuskeln på tiken och det kan sluta riktigt illa.

Klassiska symtom på eklampsi är oro, hässjning, rastlöshet, ibland blir tiken ilskan på sina valpar, blir mycket trött, och stelhet som kan leda till kramper om inte behandling snabbt sätts in. Tikarna kan dö under krampanfall eller g.g.a rytmstörningar på hjärtat.

Behandling för eklampsi är dropp som måste sättas in intravenöst (direkt i blodet) och snabbt på tiken.

Så rätt foder till tiken redan några månader innan parning, tänker jag. Dvs ett foder som tillfredsställer alla tikens kommande behov. Vi behöver tänka framåt för att valparna skall få ett fint liv och kunna bilda sitt skelett och ett bra immunförsvar.

Det är viktigt att tiken innan parning får sina mineralbehov tillfredställda. Kalium/kalsiumbalansen är beroende av D-vitamin. D-vitaminet hjälper till med transporten av kalium, kalcium i kroppen. 

Man bör inte överdosera vitaminer och mineraler under dräktigheten därför är starten och planeringen av en tiks dräktighet av största vikt.

 

Nog om eklampsi nu över till ett annat svårt ord som jag använder mycket i mina valpbloggar.

 

MYELINISERING

 

 

Myelin och myelinisering, det är ett fasligt tjat om det. Vad är myelin, och varför är det så viktigt? Jo.... det är celler som i huvudsak består av fett, protein och vatten. Som har den fantastiska egenskapen att den slingrar sig runt nervcellen och fungerar som ett skydd och en isolering, samt ökar ledningsförmågan för signalerna. En "naken" nervcell transporterar en signal med 1m/sek en färdig myeliniserad med 120m/sek.

 

Myelinet täcker inte hela nerven, utan det finns små mellanrum som kallas noder. Nerver med myelinskida leder signalerna snabbare än nerver som saknar myelinskida. Det beror på att signalerna hoppar mellan norderna.

Myelinet är beroende av B12-vitamin för att kunna fungera och utvecklas optimalt. Så det är av yttersta vikt att tiken är påfylld i sina B-12 reserver under dräktigheten, så att hon inte kommer att lida brist när valparna diar och tar sina vitaminer.

iVitamin B12 finns främst i animaliska livsmedel, ägg, fisk, kött, mjölk  och ost. 

Tikar kan få lite krångel med sina magar och då får man vara lite extra noga med maten. Då vitaminerna tas upp i tunntarmen och en störd tunntarm blir sämre på att ta upp vitaminer och mineraler samt bilda c-vitamin. Detta gäller alla hundar oavsett dom är dräktiga eller ej. Men den dräktiga tiken har ju "ansvar" för fler om man säger så.

Att ge lite extra folsyra under dräktigheten hjälper till att hålla hennes nivåer på rätt köl. Mina tikar får folsyra innan parning och fram till vecka 7 i dräktigheten. 1 dos i veckan om någon funderar. B- vitamin är vattenlösligt så dom kissar ut överskottet.

Nu får det vara nog med fakta, tjat om mat och konstiga ord. Förstår att valparna och deras utveckling har hög prioritering hos dig

Vad händer kommande vecka med valparna?

Dag 10-14 är ögonen klara för att öppnas, en del öppnar dem aningen tidigare men det kan också dröja några extra dagar. Även om ögonen är öppna ser inte valpen ordentligt, den kan lokalisera sina syskon och kan med synens hjälp ta sig till sin flock. Nu kan dom skönja ljus och mörker och om något kommer emot den. Nu får valparna lite mer ljus i valplådan.Tills nu har dom mesta tiden legat i mörker i sin konstgjorda lya. Vill vill ha dem kvar som dom är, små och helt underbara. Stoppa tiden. Lyckan är dock stor när man ser att båda ögonen finns, ser klara och fina ut. Även hundar kan födas utan ett öga eller med ett öga som inte funkar riktigt, inget hunden kommer att lida av i livet, men som uppfödare är det skönt för varje sak man ser komma, som den skall.

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta. Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Nu börjar valpen bli mer och mer vaken. Mot slutet av perioden är den vaken upp till 35% av dygnets timmar. Resten av tiden består av sömn och vila. Nu längtar jag efter att snart kunna ta upp valparna och gosa med dem. Men tills ögon och öron är klara får dom "bara" vara i lådan och lyfts inte upp mer än när jag rengör i bädden.

Jag lyfter inga valpar i onödan. Måste jag flytta dem så åker dom hiss i en korg alla tillsammans. Klappa och pilla på dem kan jag ju inte låta bli. En tant på knä med rumpan i vädret är numera den vanligaste synen hos oss (inga bilder tillåts). Det är det värsta med valpar, man får skurgummsknä och skavsår på armbågarna.

Nu har valpisarna fått sina namn, dom är nu registrerade i SKK och finns på riktigt

Vem som är vem får ni vänta med att veta tills jag kan ta upp dem ur lådan och fotografera dem.

Nu har alla valpar en föralltidfamilj som väntar på dem.

Men är du nyfiken på framtida planer i kenneln är du alltid välkommen med ett mail eller en telefonsignal. Jag svarar om och på allt jag kan.

// Birgitta

Hej alla fina följare.

Nu är vi inne i en mycket spännande period. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras men detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare än sina syskon.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Julia förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, som också är ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker mest hela tiden, det vill vi inte höra. Ett sådant pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna ligger med förkärlek i en hög. Varmt, tryggt och gott. En känsla dom känner igen.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av. Man kan höra på valparna om rumstemperaturen är lite för låg, då finner dom ingen ro. Höjer man innetemperaturen någon grad tystnar det ofta i lådan, samtidigt får det inte bli för "varmt" då finns det risk att tiken blir alldeles för varm och väljer att ligga för sig själv utanför lådan, onödigt mycket. Man vill ju att tiken skall trivas i sin mammaroll och välja att ligga bland valparna.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Julia har lite ev bekymmer med detta, jag får ha ett extraöga och hjälpa bebisarna att välja. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut.  Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap. Är så in i hjärtat tacksam för mina gamla mentorers kunskap som dom genom åren delat med sig av. Tyvärr har flera av dem lämnat oss, skulle önska jag hade dem kvar att bolla med. Gammal hunderfarenhet slår allt skulle jag vilja påstå.

Julia är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Förstår det, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då   Nu kokas pasta, serveras grädde, A-fil, smält smör ( i lagom dos) nötfärs, kött, blåbär, hallon och grönsaker allt för att Julia skall kunna ge telningarna så bra mat det någonsin går att få. Nu ökas Julias matintag successivt. För mycket och för lite skämmer allt. Ger man tiken för mycket, vilket är lätt när hon är så hungrig, kan valparna få ont i magen och diarré, och så vill vi inte ha det. Det kan bli lite svårt att snabbt komma till rätta med. Man får anpassa maten efter hur tiken sätter mjölken, i Julias fall kan jag se att hon riskerar mjölkstockning på någon spene, jag håller hennes mat lite åt det mindre hållet. Hon är inte överens med mig om antalet måltider och storleken på dem.

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar, att det sker ser vi på ryck och sprättningar ( men mer om det framöver) när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. medveten om.

Julia är nu ok med att flocken finns omkring valplådan och att dom ligger i soffan och myser på kvällarna.

Det finns ev en hanvalp som söker sitt föralltidhem.

Är du det rätta hemmet och är intresserad av att ev bli hans familj, så är du välkommen med ett mail eller en telefonsignal.

birgitta@enhand.se eller

070 955 81 62 jag har dålig mottagning på min telefon, så ge inte upp utan ring igen om ni inte får kontakt med mig. Om jag inte svara beror det inte på att jag inte vill tala med dig utan att signalerna inte går fram.

//Birgitta

Lång dags natt mot dag!

Oj vad vi fick vänta. Julia är en lite teatralisk personlighet så det här med att valpa var otrevligt och lite ont hela tiden Hon vande sig medans timmarna gick.

Men lovar det blev många timmar av förväntan och spänning under sällskapet av ett päronregn. Päronregn? Ja päronträdet utanför släppte sina frukter i plasttaket, det lät som ett värre bombkrig, hundarna får lära sig att plötsliga smällar är helt ok och tillhör livet. Inget ont utan det finns något gott med det

 Julia tillbringade väntan med att sitta, ligga, gräva och vandra. 1a tiken jag träffat som satt och drev fram valparna i värkarbetet, alla sätt är bra, utom dom dåliga.

Vandra ur lådan för i den är det otrevligt att var, där gör det ont. Kan känna igen mig för vem ville inte gå ifrån förlossningen, och ut genom dörrarna för att slippa vara där?

Alla förlossningar strarta med att det kommer en fosterblåsa, denna blåsan kan ibland spricka under förvärkarna. Det är den blåsan som legat som yttre vägg mot livmoderhornet. Sen har valparna två egna små fosterblåsor som legat som stötdämpare och miljöpoliser runt varje valp.

Äntligen mamma för första gången. Att alla tikar "vet" hur dom skall göra och hur man gör är för mig något stort och magiskt.

Först ut kom en kille. 294 gram tung.

5 timmar efter 1a riktiga värken hade 4 (5) valpar blivit födda.

Ja ni vet vid detta laget, jag är brutalt ärlig och tycker det är viktigt att man inte gör allt till en drömsaga. Det finns saker man måste göra när en valp föds med ett handikapp som blir besvärligt och omöjligt att leva ett bra liv med.

Så ja 1 av dem fick jag hjälpa över regnbågsbron direkt när den föddes. En uppfödares förbannade ansvar, något man måste ta i beräkningen den dagen man bestämmer för att låta sin tik skall gå i avel.

Nu har vi 4 fina valpar att glädjas åt och njuta av.

Jag är alltid lika förundrad över att valparna direkt efter mamma klätt av dem söker sig till en spene för att få den nyttiga mammamjölken. Likt alla djur är den första mjölken laddad med nyttig näring och en massa av mammas antikroppar. Utan den mjölken för valpen svårt att klara framtida bakterier osv... livet blir skörare.

När valpningen är över, lägger det sig ett lugn i lådan som är så stilla och kärleksfullt att man nästan kan ta på det.

Nu får det räcka för idag. Jag plitar nog ihop en blogg i början på veckan som handlar om VAD som händer med valparna under den neonatalaperioden dvs dygn 0-14.

Tror det blir för mycket tuggande om jag tar allt på en gång.

Nu välkomnar vi

One Hands Nice Hermione TIK

One Hands Nice Dumbledore   HANE

One Hands Nice Hagrid   HANE

One Hands Nice Harry Potter  HANE

Varmt Välkomna i vår kennel.

Ta väl hand om dig och njut av den fina höstveckan som väntar. Just nu är naturen fantastisk så ut med dig och ta vara på din lediga tid.

// Birgitta

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Vi är nu flera som håller tummarna och ser fram emot vad som komma skall.

Så nyfikna vi är.

Julia är idag i dygn 60. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

Nu är Julia är rund och väldigt trött. Hon ligger helst för sig själv och sover. / Varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

Denna veckan är Julia klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Julia ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

På dygn 59 minskar, tikarnas matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir nästan alltid illamående innan förlossningen. Dom kräks när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Julia som helt bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Julia valpa när som helst och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Tiken svarar direkt på valparnas signaler. Så länge tikens äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Julia och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan.

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Julia kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Har fått förfrågan varför jag bara skriver om Julia och inget om vår Scattis. Enkla förklaringen är väl att "papporna" oftast kommer lite bort när man talar om dräktighet och graviditet.

Men här kommer en liten berättelse om vår fina fina Scattis.

Han är född i Yllegårdens kennel för 9 år sedan. Bor sedan 8 veckorsålder, med sin flock här hemma hos oss i One Hands kennel. Han samägs tillsammans Galottens kennel. En kille vi är väldigt glada för. Han har till dagsdato lämnt alla avkommor med A eller B höfter förutom 1 C och 2 är oröntgade.

Han är en glad, helt bekymmersfri hane, förutom att han självbelönar sig med det som finns på bordet och liknar mat men det kan vi inte skylla honom för det är tillfullo mitt fel, har glömt att var klar när jag förklarat att det är inte ok. Vissa saker får man leva med och lite lida för. Scattis var en tuff, energisk hund som valp men när han förstod vad vi menade blev han det frommaste och vänligaste du kan tänka dig.

Scattis är alltid glad, snäll mot alla både människor och hundar. Vi kan släppa in alla hundar i vårt revir och han uppför sig strålande mot alla. Han har en krullig fin päls som jag håller nedklippt, numera ställs han inte ut längre. Han har tagit sina titlar och vi är glada för dem.

Med titlar och allt heter han DK UCH SV UCH Yllegårdens Cla-Coc Scatto. Mer att läsa om honom hittar ni under "våra hundar på kennelsidan. Gå gärna in i rasdata/lagotto och läs om honom och hans avkommor.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag.

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vecka. Själv skall jag försöka städa i mitt växthus, ta vara på årets gurkor, tomater, persilja, lök osv... Lite pyssel i väntan.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Undersök oss mer än gärna, och var kritisk till det du hör, kolla..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

//Birgitta

Nu mina vänner händer det saker.

Julia är nu "hemma" hos flocken, nyklippt och fin inför den kommande händelsen.

Att där ligger valpar är ingen tvekan om men svårt att sia om det är 3 eller 6 st. Hon bär dem högt mot ryggen, väldigt vanligt för 1 föderskor att dom väntar lite med att släppa ner magen ;) Ok det beror nog mest på att deras magmuskler inte är uttänjda, så som hos omföderskor.

Julia är nu i 53 dygnet.

Nu kan man tydligt känna hur valparna sprallar och ändrar sig i Julias mage.

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen?

Julia är nu väldigt trött och rätt så tjock. Hon är glad i mat, föredrar att få köttet fruset så hon kan tugga långsamt och försiktigt, men äta vill hon och gärna människans mat ;)

Julia har ökat en hel del i vikt och är nu en riktig tjockis, hon har lagt på sig själv en del så hur mycket som är valpmage är svårt att sia om.

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken. Ungefär såhär ser valpen ut när den är 54-55 dygn,Dvs från i morgon, allt sker så exakt på dygnet i hundars utveckling, om dom mår gott och utvecklas som dom skall. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad.

Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihop växt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen.

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande oregelbundet ljud. Ja hunden har oregelbundna hjärtslag, till skillnad från oss som helst skall ha en regelbundna.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben i bäckenet, som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade men att bli klara tar olika lång tid för olika ben och leder.

När valpen passerat 57:de dygnet är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv. Är inte lungorna tillräckligt klara är risken överhängande att valpen får lunginflammation och det går snabbt dit. Då finns inget annat att göra än att hjälpa den att avsluta livet,tyvärr.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. 

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,9 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Julia att valpa 63, vi parade henne exakt rätt dag det är jag helt övertygad om. Jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Nu skall det bli spännande att se om Julia lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne, tror inte det, hoppas hon gör som mina tidigare tikar valpar på 63 dygnet, och inte som Humlan på 57 dygnet, det var inte roligt utan oroligt och en tuff upplevelse för tiken och oss.

Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt. Bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

 Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Julia rör sig, vilket är långsamt och lite tungt.  Vi är nu fler som är ordentligt nyfikna.

Nu räknar vi ner. Nu är det 10 dagar kvar tills hon är fullgången.

Som de flesta gravida kvinnor vill även Julia ha delikatesser i form av ollonborrslarver. Det är mumma för en vovvemage

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Tacksam att du tänker på och och följer oss på denna resan.

Kommande dagar skall Julia och flocken lämnas i lugn och ro och inga besök (förutom redan planerade) kommer att kunna tas emot.

Allt för att hon inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm. 

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och Julia, bekanta sig med sin boplats och sina nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Har du funderingar så maila till mig, jag hoppas kunna svara om du har funderingar om denna kullen. Ringer du och jag inte svarar beror det inte på att jag är ointresserad av att tala med dig. Utan det beror  helt och hållet, på att vi har urdålig teckning på våra mobiltelefoner här hemma.

Fråga mig i stället för andra ;)

//Birgitta