Idag har våran lille kille debuterat i stora världen.
Han är lite bilsjuk så resan till Malmö fick bli på golvet i framsätet.
Visst är man knepig. Jag ger mej iväg flera mil till något jag tycker är roligt och är nervös.
Helt obefogat skulle det visa sig.
Jaha, vad gör vi här nu då? Massor av hundar 1008 st anmälda, skrammel, dofter och massor av konstiga ljud.
Ingenting dämpar denna lilla killes glädje.
Det skall tränas på att stå snyggt. Klarar väl jag alldeles kalas. Eller?
Å sen springer dom med mej. Runt, runt ..... va e det för dumheter? Som om inte JAG kan springa???
Men HALLÅ stå igen, jag kan ju!!!!!!!!!
Sen skall man finna sig i att det kommer en "tant " och taffsar på min kropp, stirrar i min mun och klappar mej på huvudet.
Ja ...stå snyggt om en bara en liten stund. Va e problemet?
Uppenbart gillade "tanten" vad hon såg & kände. Jag fick en rosette, tydligen något pris också men det körde matte ifrån... senila hundägare glömmer det viktiga. Tävla och sen inte hämta priset. Ja ja får väl överleva det.
Dom säger att dom gillar vad dom ser. Å det kan jag leva med det med.
Fin kritik säger lyckliga ägare.
Trevlig hanvalp med pigg attityd
Välskuret huvud, Korrekt bett, Fina ögon, Snygg halsansättning. Bra överarmsvinkel. stark rygg. Fint kors. Utm knävinkel. Rör sig aningen trångt bak. Parallell fram. Vägvinnande från sidan. Välpressenterad.
Ja tro det om ni vill men det är lilla mej dom pratar om.
Just nu är jag skitslut, mätt och vill nog mest av allt sova. men först skall jag ut och skrämma lite spöken, lukta in min trädgård och skvallra lite med mina systrar.
Tack Berit, Pernilla och Maggan för att jag får ta hand om denna lilla Scatt.
// Birgitta