Hej igen nu är det söndag och ny blogg är här.

Idag är Julia på dygn 46 dvs hon är 3 dagar in i vecka 7

En vecka där det händer mycket och den veckan vi behöver vara lite extra snälla mot tiken.

Var och hälsade på Julia och hennes familj i fredags så bilderna är lite snabbt tagna och Julia inte så snygg i håret, men det bjuder vi på

Efter dygn 45 händer mycket med fostret. Ett foster av en medelstor ras är nu stor som en biljardboll. 

Idag på dygn 46 börjar nosen att pigmenteras.

Dygn 50 börjar pälsen/finhåret utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Dessa valparna blir bruna det vet jag redan innan, sällan man vet det, men med den fina pappan blir det bara bruna filurer. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Denna veckan förkalkas premolarerna  (framför molarerna) som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Julia är en riktig gosetik så hon har inget emot att man klappar och känner på hennes mage.  Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Nu får Julia extra mycket klappar av sin familj.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. När man känner på Julias buk kan man lätt känna de små knytten även om Julia själv rundat på sig endel av extra maten. Man får inte övergöda tikarna men dom skall ha det gott.

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50, dvs på torsdag. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax för Julia att flytta hem till oss på heltid. För mig att bädda valplådan, så Julia hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Vi tycker tiden gått fort fram tills nu, för nu börjar den riktigt långa väntan och spänningen, vad är det för småttingar som ligger i magen och hur skall det gå. Julia har bara en åsikt i detta och det är att hon får för lite att äta och alldeles för sällan matgladare tik har sällan skådats.

Tack för att du kikade in och hoppas att du även denna veckan hittad något spännande att fördjupa dig i.

Det kan fortfarande finnas någon valp att tinga om du är intresserad. Allt beror ju förstås på hur många som vill komma till oss och hur många som klarar den sista tuffa resan ut i stora världen.

Hör gärna av dig om intresse finns för en brun livskamrat. birgitta@enhand.se eller 070 955 81 62

Ha en fin vecka och ta vara på dig och dina nära och kära.

// Birgitta

Hej och du, ja just du är så välkommen att hänga med på Julias spännande resa till att bli mamma.

Som jag tidigare skrivit brukar jag släppa en blogg på söndag morgon, men denna gången blev det en måndagsblogg.

Julia bor hos sin foderfamilj ( min dotter och hennes familj, så inga långa vägar från oss) Hon är hemma på besök och då glömmer jag ofta fota henne, så jag ber redan nu om ursäkt, ni kommer inte få så många bilder på den väntande mamman.

Nu vill jag berätta lite vad som händer i magen på Julia.

Som jag nämnde i förra bloggen uppfattar jag det alltid som det ligger fler ägg i vänstra hornet än högra. Jag har ställt frågan till alla veterinärer jag varit hos med mina tikar, några säger dom upplever samma sak men kan inte förklara varför. Denna gången hade jag ett mycket intressant samtal med veterinär Anna Wendel på Prostens veterinärklinik. Vi spånade lite i varför det "kanske " är så. För även hos Julia såg vi fler ägg i vänstra hornet än i högra.

 Det kanske kan bero på lokaliseringen av hornen. Det högra ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen,  medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

 Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i torsdags

Bilderna är tagna på 34a dygnet efter 1a parningen. Här ser vi tydligt, 1 valp med alla benen i vädret. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, alla såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Men vi kunde inte låta bli att tjuvkika lite, men det vi såg behåller vi som en hemlighet. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar.   Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, njurarna, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar.  Så hur många där gömmer sig får vi vackert vänta på i 4 veckor till.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Julia får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken. Från dag 1 ändrade Julia sin matvanor och blev "döds" hungrig, hon vill ha mat och mera mat. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. På Julia är det inte bara mamma magen som växt

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Julias mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, denna gången. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Julia är idag i dygn 40. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om ca 2 dagar, i dygn 42.

Under hela Julias dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar, så kan du ställa dig här så vi får ta ut kunden innan dig. Sådant värmer i ett uppfödarhjärta. Eloge till den kliniken.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Tack igen för att du kikade in, hoppas du hittade något kul att läsa.och att du vill följa oss. Vill du inte missa någon blogg så prenumerera gärna, det gör du rutan i högra kolumnen. Ibland funkar inte det på telefonen utan du behöver göra det på en dator.

Har du några funderingar på och om kullen är du intresserad av en valp så maila mig gärna på birgitta@enhand.se

Du kan också försöka ringa 070 955 81 62 jag har trasslig mottagning och det händer rätt ofta att samtalet inte kommer fram. Så det är inte av nonchalance, jag inte svarar.

Hoppas du får en fin vecka så hörs vi på söndag ( hoppas jag)

// Birgitta

Hej.

Nu kan vi bekräfta att One Hands familjen under september månad kommer att växa med några fina valpar till. Om allt går enligt plan och inget oförutsett händer.

Vi har idag den 18/8 varit och ultraljudat Julia och fått det bekräftat att hon bär på livsdugliga fina foster.

One Hands Lots of Kisses och DK UCH SE UCH Yllegårdens cla-coc Scatto väntar nu smått.

Till vardags heter dom Julia och Scatten.

En liten talle med alla benen i vädret.

3 andra fina fosterblåsor. Hur många vi såg är en hemlis

Julia är idag på dygn 34, så om ca 30 dagar får vi se vad som gömmer sig i hennes tjocka växande mage.

Nu är vi i spänd förväntan.

Ja inte bara vi för det finns väntande familjer som lik mig blev glada idag.

Håll tummarna och följ oss gärna.

Är du intresserad av en valp ur denna kullen är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se. Så får vi talas vid och kanske om vi tycker träffas.

Hanen och tikens familj finns att träffa här hemma hos oss. Tiken bor hos sin foderfamilj någon vecka till, hon är där hon trivs bäst.