Välkommen och stort tack för att du kikar in.

Jag sticker imellan med ett inlägg, innan vi säkert vet om Iso bär på valpar.

Om allt är som jag hoppas på så är nu Iso i 4 v. Nu väntar en spännande period, som för mig innbär en massa tankar,funderingar, tvivel och hopp, som jag gärna delar med mig av om du orkar och vill hänga med.

Långt innan man vet att tiken är dräktig har det hänt så mycket i hennes magen.

Man brukar dela in dräktigheten i perioder.

 1:a perioden brukar benämnas Zygotperioden, tiden 0-17dygnet

Zygot, för att det är namnet på ett befruktat ägg i form av en fosterblåsa, som vandrar ner i till livmodern och i hundens fall till livmoderhornen.

Vid 8-9 dygnet bildas en morula, en cellklump som innehåller ca 16-32 celler.

När det första ägget är befruktat ligger det snällt och väntar på att dom nästkommande äggen skall bli befruktade, allt för att dom tillsammans skall kunna vandra ner på sin resa, för att fästa in i livmoderväggen. Det sker på 10-14 dygnet.

Ett par dagar efter zygoten fäst in i livmodern bildas ett hölje kring morulan, och bildar en fosterblåsa en sk amnion.

Implantation av zygot

 2:a perioden kallas Embryoperioden, perioden mellan 19-35 dygnen

Just för att implantationen av zygoten börjar och embryot börjar bildas. Ämnena till de viktigaste organen nu är färdigbildade. Implantationen startar dygn 19 efter parningen.

När embryostadiet startar. Startar också utvecklingen av huvud och hjärna. Utveckling av ryggmärg startar uppe vid huvudregionen och utvecklar nervledare, början till framben, bakben, synorgan, hörselorgan och organ för matsmältningen.

Vid dygn 21 eller v3 kommer nu hos vissa tikar  en period av illamående, trötthet ( hon vilar mer och ibland kan man se att dom nästan är i en annan värld). Inte ovanligt att dom får lite klåda, man kan se hur tiken kliar sig i mag/ljumskområdet. Allt beroende på hormonförändring och att livmoderhornen nu vidgas. Hos vissa tikar går denna tiden helt omärkt förbi. Om dom inte visar något, behöver det inte innebära att dom är "tomma"

Nu är fosterblåsan ca 15mm i diameter.

På 17-21 dygnet när äggen fördelat sig och fäster in i livmoderväggen, då börjar direkt utvecklingen av moderkakan, sitter som en gördel kring fostret och skall nu börja försörja fostret med all nödvändig näring.

Vecka 4
Nu kan man redan se ämne till både bakben och framben. Öronsnibbar och ögonen bildas denna veckan

På 25 dygnet. är embryot redan 14mm och fosterblåsorna är ca 2-2.5cm stora. Efter dygn 25-28 kan man ultraljuda tiken för att konstatera dräktighet. Dock kan man inte med säkerhet räkna hur många valpar det kan tänkas bli. Vissa foster resorberas och vissa kan ligga gömda bakom inre organ och bakom andra blåsor. Det kan vara så att en tik visar sig bära foster, men sedan inte nedkommer med några valpar. Ibland händer det att tiken överraskar och föder fler valpar än man räknat i fosterblåsor. Det är anledningen till att man inte vill räkna blåsorna, om inte veterinären och tikägaren är för nyfikna och väl medvetna om processen.

Under dygn 28 börjar förbeningen av skalltak, kragben, under och överkäke.

Efter dygn 28 brukar jag öka tikens måltider. Under denna period har tiken ett nästan dubbelt så stort behov av kalium, kalcium och övriga mineraler. Viket inte är så svårt att förstå då förbeningen nu startar av flera (förhoppningsvis ) små foster. Får hon inte tillräckligt tar hon ur sina reservlager och dom kan vara svåra att fylla på under dräktigheten. För lite i depoterna är inte bra för tiken när hon sedan skall sätta mjölk och börja dia sina valpar.

Foster 30 dygn

 Nej nu får det vara nog med anatomin för idag. Fortsättning följer jag lovar.... om du vill.

Jag lovade i förra bloggen att jag skulle berätta lite mer om "friaren" man det får vänta tills nästa vecka då LOVAR jag att OM Iso visar sig dräktig, berätta mer.

 Nu håller vi tummarna för att det finns små krulltottar i magen. Såhär såg Iso ut som liten tjej, 6 veckor gammal.

Nu önskar jag dig en fin vecka, hoppas du kan jobba samtidigt som du håller tummarna (gärna båda) för att Iso bär på fosterblåsor. Det får nästa vecka utvisa, då kommer inte bloggen förrän på måndag. Så du inte blir besviken på söndag morgon om du inte får en uppdatering.

Jag skulle uppskatta om du tycker till om bloggen, hittar du faktafel påpeka mer än gärna det. Har du glädje av det jag skriver, säg gärna det med tycker du att jag är för mycket...... scrolla vidare....

// Birgitta

Jag vill ropa..... äntligen, men vågar inte riktigt ännu.

Första bloggen på den nya hundresan, får bli ett litet släktträd över Iso, och en enkel beskrivning på vem hon är.

Våran fina ISO är nu parad och inget tyder på att hon inte har tagit sig. Hon är beräknad till v41-42, om allt går som vi önskar.

Som vi längtat efter denna kullen. 1a gången hon skulle paras var jag och fotade björnar med Zoom fotoresor i Kamtjatka, riktigt dålig tajming. Nästa försök gick hon tom, jag åkte tydligen för sent upp till hanen, orkade inte köra under julhelgen, är man lat får man skylla sig själv.

Denna gången hämtade jag hem Iso och hanen samtidigt, så dom fick gå här och kuckelura ihop. Denna gången fixade dom det alldeles själva, med viss översyn och passning så klart. Man skall lita på hanen, han vet när det är dax. Dom fick till 3 fina parningar med riktigt långa häng. Nu har vi stora förhoppningar om att det lilla matvraket ISO har valpar i magen.  Jag kommer naturligtvis (har bokat tid) att ultraljuda henne för att se så allt ser bra ut och kika på dom små blåsorna jag hoppas vi hittar, om vi hittar några vilket jag verkligen hoppas på.

En tik går dräktig i 9 veckor = 63 dagar, men det finns ett spann på mellan 56 dagar – 72 dagar. De flesta tikar valpar 63 dygn -/+ några dagar efter parningen om det har varit rätt tidpunkt när tiken parades. Är tiken parad lite förtidigt går hon över 63 dagar och är hon parad sent så får tiken oftast tidigare. Samtliga av mina tidigare tikar har valpat exakt på dygn 63, vilket fascinerar mig otroligt, hur kan naturen vara så exakt?

Det är en stor väntan på de första dräktighetstecken efter att en tik är parad.

Vissa signaler kan man se tidigt såsom:

• Vulvan förblir lite svullen (gäller dock inte alla tikar)
• V3-5 Tiken kan bli illamående. Maten smakar inte, dom kan ullka och till och med kräkas ganska ymnigt. Helt naturligt och inget att oroa sig för, bara dom dricker.
• V3 flytning och ibland en lätt blödning från vulvan, det är då äggen fäster in och blodflödet ökar i hornen.
• V4 rodnande spenar.
• V4-5 kan det komma en klar seg flytning.
• V5 kan man se en förstoring av området kring spenen.
• V5 kommer ofta en bukförstoring, beroende på antal valpar och om det är första gången tiken är dräktig. Vid få antal valpar kan det dröja några dagar till.
• V7 kan man känna fosterrörelser och känna valparna flytta sig i magen.

Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna, i buken från vecka 3. Det känns som ett pärlband med små nötter, utmed sidorna när man trycker lite lätt. Med en tränad hand och på en inte allt för tjock tik kan man räkna antalet. Dock skall sägas att man skall inte hålla på att ”öva” på att känna för mycket, fosterblåsorna kan vara ömtåliga.

Vissa  säger att man kan se på ögonen på en tik, om hon är dräktig. Någon som vågar sig på att gissa?

De första veckorna, ända upp till 5e veckan, märks eller syns det inget speciell rent fysiskt på tiken. Dom kan få en viss personlighetsförändring, bli lite lugnare, mer tillgiven, kärleksfull och vill kanske vara lite mer för sig själv. Tiken får oftast ökad aptit.

Under första veckorna och veckorna innan parning, är jag alltid lite extra noga med vad jag stoppar i tiken. Lite extra B-vitamin, lite folsyra (för att dom skall ta upp B-vitaminet bättre) c-vitamin och naturligtvis ser jag nu till att tiken får i sig en lagom dos av kalium,kalcium och fosfor, så hennes depoter är fyllda inför att hon skall valpa och dia. De första veckorna finns all anledning att lusläsa innehållsförteckningen på hundmaten. Jag barfar mina hundar och har då en chans att styra vad dom äter, utifrån hur dom mår och var i livet dom befinner sig.

 Vem är ISO - One Hands ISO

En glad tjej på 5 år, som till vardags bor i Stockholm och har en alldeles egen familj och flock, 3 lagotto utöver henne, varav en är hennes kullsyrra Alba.

Isos mamma heter till vardags Pia-Lotta är född i Galottens kennel. Hon är husets grand old lady, 11 år och bär sin ålder med heder. Makalöst gullig hund som lärt mig så mycket och som alltid finns i närheten. Hon styr och ställer med ungdomarna i huset och brukar ha minst ett vakande öga över valparna som föds i huset. Som alla "tanter" tror dom inte att någon annan kan riktigt lika bra som dom själva. Pia-Lotta har varit en fantastisk mamma och mormor. Hon har lämnat 100% HD fritt, av de avkommor som är röntgade. Tyvärr har hon 1 oröntgad valp.

 Isos pappa heter Scattis. Han är född i Yllegårdenskennel och kom till oss som 8 veckorsvalp. Han är en alltigenom super snäll hane på 7 år. Som valp var Scattisen överjäklajobbig, men tack och lov gick det över när han och jag började snacka samma språk. All hans jobbighet berodde på att han inte fattade vad jag ville och tog saken i egna tassar. Idag är han den mest älskvärda, snälla och kelsjuka hund som man kan tänka sig. Tjafsar aldrig varken med människor eller andra hundar. En liten dröm att ha i snöret. Ja jag vet att jag är partisk och som alla hundägare ser det bra hos mina hundar. Scattis har ett fantastiskt fint HD resultat på sina röntgade avkommor. Om jag minns rätt är det "bara" 2 eller 4 oröntgade av hans avkommor (är lite glömsk av mig) Iso och hennes halvsyster Humlan är väldigt lika sin pappa, så även jag har lite bekymmer att se vem som är vem på bilderna.

Iso är nyfiken på allt.

Och en livsnjutare i stora mått.

Här en nyklippt Iso en sk nakenfis.

Iso är snäll, och en lite försynt och ibland försiktig tjej. Men kan om hon vill och håller sig framme när det behövs. Hon är en ganska lite tjej ca 44 cm hög. Föddes chokladbrun men har genom åren antagit en, vad jag brukar kalla denimbrun färg dvs... en gråbrun färg som med årstiderna kan variera lite. Lagotton fäller inte men den fäller ändå, ja det låter lite luddigt men den tappar sin ullpäls och de är den som är så viktig att man får bort så inte pälsen tovar sig. En nedklippning sitter bra då och då. Jag klipper alltid ner mina tikar innan dom paras, dels för att dom skall vara rena och fina och dels för att jag tycker att det är att visa respekt för hanhundsägaren, då dom kan se tiken som den är vid parningen. Sen ser jag snabbt om dom dom får någon förändring i huden, ev kli, vilket inte är helt ovanligt när hormonerna ändrar sig i kroppen. Kanske behöver jag mata på med något för att tiken skall må bättre. 

För er som är nya i bloggen så brukar jag blogga på söndagarna, under hela denna resan.

Nästa blogg hoppas jag att jag fått lite mer tecken på att Iso tagit sig, då skall jag också berätta lite om den lycklige fadern. En fantastiskt fin och tillgiven hund, som jag lätt skulle kunna behålla i min flock. Vissa hundar bara man tycker så mycket om. Men mer om det nästa vecka.

Önskar dig en toppen vecka, ta vara på dagen och njut av den annalkande hösten.

Håll nu tummarna för att det växer små embryo som under denna veckan kommer att vandra ner och fästa på sin plats för att få den näring dom behöver för att utvecklas till fina valpar.

Är ni intresserade av en valp i denna kullen är ni välkomna med ett mail till birgitta@enhand.se och/eller en signal 0709 558162.

// Birgitta