En helt vanlig tisdag, en ganska vanlig vecka.

Vi saknar våran "lillebror" i morgon kommer han nog hem igen. Då skall ha få en nospuss.

Solen skiner, temperaturen har klättrat uppåt på termometern.

Som gjort för en låååång promenad med flickorna och kameran...... förvånad???

Syrran skynda dej, vildsvinen har varit här... var e du???

Hej hopp, här kommer jag.. Tjolahej tjolahoppsansa!

Ja matte jag vet! Kallt vatten, men jag måste få plaska lite.

Kom denna vägen går vi!

Önskar ni kunde höra fåglarna som kvittrade i bakgrunden och känna dimman som lättade från backen. Magiskt fint.

Goa Mea. Det är inte guld allt som glimmar.

Nu vet jag med säkerhet. Våren är snart här på riktigt. Krokusen har slagit ut i skogsbacken.

I kväll blir det hundkurs, med trevliga deltagare. Båda flickorna får följa med som praktikhundar. Bra träning när dom blir hanterade av andra än matte ibland.

// Birgitta

 

Vilken känsla det är att vakna och veta att man har en hel ograverad söndag framför sig.

Har arbetat den sista lördagen på länge, hoppas jag.

Mysig frukost med älskade maken.

När han tog fram dammsugaren, tog jag kameran och hundarna för en tur till stranden. Det var ett tag sedan jag tog mej en dag bara för mej själv. Nya kameran och jag blir mer och mer tajta med varandra. Vilken skillnad på denna kameran och min gamla. Tänkte jag skulle ha 2 kamerahus och jobba med, nu lutar det mer åt att jag säljer mitt andra. Älskar min nya kameran.

En stund lurade denna pinnen mej, att det var en svan som låg och vilade sig på stranden.

Eller är det kanske en liten Sjöhäst?

Jah då var det så igen, bara att stå här och vänta tills "kärringen" knäppt klar.

Du & jag syrran!

Dessa flickor ger mig alltid anledning att vara stolt. När jag som bäst, låg där på mage och fotade mina flickor. Hörde jag att det lät bakom mej??  Där stod ett par och tittade, log och pratade, precis bakom mej. Flickorna satt glada kvar och vände och vred sig som de värsta fotomodeller. Ni är det finaste jag vet, flickor!!!!

Mina goa rumpetroll gör allt tillsammans.

Mea, älskar att promenera i strandkanten.

Kom igen, nu kör vi så det ryker!!!!

Har man en Lagotto, behöver man inte leta "poser" här gräver Mea efter "Kineser".

Drivved ja visst, men drivträd? Undrar jag var detta träd haft sina rötter, och hur länge det guppat omkring i havet?

Hurru syrran, har du hört att det gått bra för "lill brorsan" idag? Han har varit i Norge på utställning. Fick bedömningen exelent m Ck samt blev 4:e bästa hanhund. De du syrran är något att vara glad för!

Kvällen fick jag ihop med mitt goa barnbarn, som gärna ställer upp när mormor vill träna rörelser.

Om och om igen, sen skrattar vi åt korten ihop en stund.

Nu skall jag jobba ett par timmar med kompendium till kursen på tisdag. Goa dottern har hjälpt mej med korten så nu återstår att pilla in dom i ett sammanhang, som kursdeltagarna kan förstå.

I morgon måndag och en ny vecka. Slutet på något "gammalt" och början på något nytt!

Tråkigt och roligt samtidigt.

Hoppas du får en fin vecka med massor av roliga överraskningar.

// Birgitta

Detta är mitt liv, vem ger dej rätten att tycka till om det???

Funderar mycket på varför vissa personer tar sig rätten att tycka om mitt liv.

Mitt val är mitt val precis som ditt val är ditt val. Njut av ditt liv, å hurru skit i mitt!!!

Det är helt ok, om du tycker jag är tokig. Men jag kanske gör mitt val utifrån mina tankar, värderingar och livsval.

Tänk på att:

Det du tycker om mej, tycker jag om dej.

Det du säger om mej, säger jag om dej.

Önska mej lycka till, så önskar jag dej lycka till!

Å du ha en riktigt härlig helg ,för det tänker jag ha!

// Birgitta

 

Oj nu rusar livet....

Känns som om jag hänger efter tåget. Vid nästa station skall jag väl hinna upp på vagnen igen.

Idag ytterligare en dag jag kan sätta på pluskontot. Massor av spännande saker har jag hunnit med idag.

Förmiddagen ägnades åt specialarbete, kompendium och lite smått och gått. Efter lunch var det dags med ett givande möte som ledet till positiva och negativa vändningar. Får man ett plus finns det också alltid ett minus man måste ta itu med. Nu hoppas jag bara att jag gjort rätt val, men det får framtiden utvisa. Hur det än blir känns det bra att "tanten" fortfarande är efterfrågad.

Nu skall jag äntligen kliva ur A-kassans destruktiva system. Tack för mej vill aldrig dit igen.

Kvällen har jag fått äran att dela med många hundägare. Har haft kurs i massage och muskellära. Ett härligt gäng av blandade hundar och intresserade mattar. Känns alltid lika roligt att träffa intresserade och nyfikna hundägare. Ser fram emot, nästa tisdag då träffas vi igen.

I morgon sticker Scattis och jag in till stan för att träffa veterinären en liten stund. Sen väntar en dag med hundbehandling och förhoppningsvis ett par timmar med min kamera. Skulle behöva "bara vara" en stund så jag hinner ifatt tåget.

Om någon av en händelse råkar ha lite tid över emotages det med största tacksamhet, tidsbrist är väl det jag känner av mest just nu.

// Birgitta

 

Hoppas du haft en fin Alla hjärtansdag.

Trött, kom jag hem från en dag på arbetet. Möts av ett stort fång rosor, choklad och en fin kartong med geléhjärtan. Visst har jag en mysig make.Pratade med en kille på vägen hem, som satte myror i huvudet på mej.Hur faan tänker jag?? Skall jag eller inte???? Måste ta ett beslut i en viktig fråga.Livet är inte enkelt, vem har sagt att det skall vara det. Lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Ja men va säger den då? Ibland önskar jag mej en kristallkula. En kristallkula hade för övrigt varit bra i jobbet också. Så många gånger jag får frågan - men vad har hänt, och varför???Varför dyker det upp frågor som är så svåra, hela tiden. Vad vill jag och vad vill jag inte.

Tänker igen på gamla mormor, hon sa alltid:

Din vilja hänger i ett träd

när det blåser bra

blåser den bort!

// Birgitta

 

Äntligen en dag med uppehåll, tid, lust, jag en dag där allt stämmer.

Skogen väntar. Bra dag att träna lite med min kamera. Försöker få till allt efter konstens alla regler. Mycket skruvande och rattande i mörka skogen, på ljusa vägen, mot gröna mossan. Skam den som ger sig. Känner mej mer och mer bekväm med den nya kameran. Mycket finesser.

Tog tillfället i akt att koppelträna min goa lille kille. Han är helt fantastiskt duktig, går klossan vid mitt vänstra ben. Idag var övningen, flickorna fick springa lösa, hämta godis hos mej. Jag ville Scatt skulle stanna där han gick och inte bry sig. 15 minuters promenad och han fixade alla störningar. Helt otroligt han som inte gått i koppel mer än max 30 gånger i sitt 11 månader gamla liv. Inget dragande, inget slitande, han bara går där. Belöning utan större insats, passar denna lata matten helt fantastiskt bra.

Hejdå nu kilar jag! Naturligtvis, är det fullfrihet som gäller i skogen. Dofter, vatten och massor av spännande saker.

Hallå, hallå!! Matte jag hör något....kolla.

Du kan inte ta mej.... Kom ner hit om du vågar.

Husets "gammkatta"  får väl också komma med idag. Nu väntar ett spännande möte. Måste samla mej, det kan bli lite avgörande för min framtid, om utfallet blir bra idag.In i duschen - se lite respektabel ut. Sen ½ timma på soffan - mental förberedelse.

Har du en tumme över håll den gärna för mej.

Lediga dagar skulle jag vilja ha fler av, om dom innehåller det denna dagen gjort.

// Birgitta

 

 

Tänk vad förnuftig du är lilla Mea!

Du stannar upp, står och funderar, värderar och sedan bestämmer vad du skall göra. Skall du gå din egen väg eller är det bättre att hjälpa flocken mot faran som kommer i backen?

Om alla människor kunde lära lite av våra hundar, skulle inte tillvaron bli aningen trevligare då?

Jag sitter och funderar över hur Svensken har blivit. Vi kör över varandra (tack och lov inte med bildligt) stjäl varandras idéer och gör dom till våra egna. Vi vill inte betala för varor och tjänster. Helst skall det va gratis eller svart om det blir billigare då. Vi klappar hellre oss själva på ryggen, än grattar grannen till en framgång, för grannens framgång kommer ju ändå inte att bli något bra av. Hohohooh

Att räcka ut handen eller be om ursäkt att jag tänkte lite fel. Var tog empatin vägen. Eller är det så illa att " så många" har sån otur när dom tänker. Jag hoppas och vill tro att det är tankefel och inte egoismen som gör att det blir sååå galet så många gånger.

Idag skall jag minst en gång, ge någon för mej okänd person en komplimang. Vet att det ger ett härligt leende tillbaka för jag har gjort det förr.

Ja jag må ha PMs (som en kär vän så fyndigt skrev, himla tur hon är mej så kär... ) men vart är vi påväg???

 

Återigen får du ta del av mina tankar. Gillar du inte det du läser, beror det kanske inte på det jag har skrivit.......

// Birgitta

 

Ja, ja, ja jag vet....

Jag har varit slö, missat att uppdatera min blogg, erkänner utan omsvep.

Men hej vad tiden rusar iväg när man har mycket roligt (å lite mindre roligt) att pyssla med.

Äntligen fick jag en helledig dag. Den har jag använt till bara det jag vill. Kanske inte så svårt att gissa vad det blev. Först lite pussar och kramar på barn och barnbarn. Det hör till när man skall ladda batterierna.

Sen en låååång skogspromenad med de jag älskar allra mest. Kameran och de 3:s gäng.

Solen kämpade sig fram en liten stund och jag fick nästan känslan av att det kommer en vår.

P-L har blivit en stor tjej nu, lämnar mej inte lång stund och kommer direkt ifall, ifall det vankas belöning.

Min goa Mea fryser alla rörelser när jag ber henne. Lite motljus träning. Får inte riktigt till det med den nya kameran. På lördag blir det halvdags seminarium i Göteborg. Då skall jag lära mej min Nikonkamerans hemligheter. Spännande att få reda på hur mycket jag missat att läsa i instruktionsboken... en hel del skulle jag förmoda. Jag tillhör ju dem som provar först och läser sedan, inte alltid den snabbaste vägen.

Detta kortet blev inte bra, men det får komma med ändå. Direkt när jag såg det kom jag och tänka på min gamla mormor. Hon var inte den mest finkänsliga kvinnan i vår släkt.

Hon hade sagt om detta kortet " det är inte borta det som rinner från näsan till munnen". Blir alltid lika förvånad när gamla minnen poppar upp vid den mest udda tillfällen. Hjärnan lever sitt eget liv ibland.

Faan... Mea du får mej att fälla en tår. Jag skall göra allt som står i min makt för dej, bara så du vet.

Lyckliga Scatten. Finns något mer fantastiskt än att se en "tonåring" leva sitt liv fullt ut. Mer levnadsglad kille får man leta efter. Idag gjorde han en lång utflykt, kom inte när jag ropade. Men till sin stora skräck kom det en häst, å då va det bäst att lägga benen på ryggen och sticka till matte. Hahha synden straffar sig själv..

Det är bara det som sticker upp och sticker ut  som man ser. Så göm dej inte!!! Förminskar du dej själv finns det tillslut ingen som ser dej.

Önskar dej en härlig vecka.

Själv väntar jobb... annat jobb, studier & massor av saker jag inte har en aning om.

// Birgitta