Oj nu är valpisarna strax 12 veckor.
Som så många andra undrar jag var tiden tar vägen. Som ung fick man alltid höra att tiden går fortare när man blir äldre (undviker att skriva gammal) Å visst stämmer det. Nu hinner jag inte bli äldre eller lyckligare för då hinner jag inte med. Hänger bakom vagnen hela tiden, å satan va jag slår mig när jag försöker hoppa på vagnen igen.
Tur att jag har mina fina hundar att koppla av med. I huset finns numera andra "husdjur" dom kallas visst möss. Usch å fy, går väl ann när dom stannar under diskbänken, men idag mötte jag en rackare på köksgolvet. Dammsög upp musskit under soffan. Vill inte....... Har katterna gått i förtidspension undrar jag spontant eller har dom förfallit i lättja.
Det är så rolig och så trygg att ha en snäll storasyster att busa med tycker Iso. Dom kan busa hur länge som helst. Det är bara att bryta leken och beodra vila till dom små damerna.
Iso är en liten fin dam. Som det ser ut i dag kommer hon att bli väldigt lik sin syster Liza och sin mamma Pia-Lotta. Liten lugn och försynt tjej som vet vad hon vill om det behövs. Känns så bra att veta att hon har en framåt pappa och en godmodig mamma att brås på.
Nyvakna tjejer som undra vad dagen har att bjuda idag.
Två trötta tjejer som vilar ut efter bilåkande och en promenad på stranden. Fåglar, snäckor och tång var spännande men alla människor, som kommit dit för att hälsa på just dom, var så underbara. Lite jobbigt att få styr på två flickor som bara "måste" hälsa och pussa alla som går sin lördagspromenad. Måste erkänna att jag är mycket stolt över dessa flickor och deras frimodighet. Svansen viftar hela tiden alla måste hälsas på och inget, säger inget är skrämmande. Livet är till för att utforskas. Tur att jag har öron annars hade jag lett runt om av stolthet för dessa valpar.
Idag är dom avmaskade och fick var sitt kycklingben att gnaga på som belöning. Alba som är en snabbätare såg sig tvingad att hjälpa lilla Iso, som är en långsamätare, att tugga i sig benet. Ja ja nu får jag nog torka diarré i natt men det är det värt.
Är så glad för alla små mail och bilder som kommer till mig. Här ligger Mysak och njuter med sin snälla storebror. Vi alla behöver någon att luta oss emot ibland.
Är så nyfiken på utvecklingen på dessa valpar.
Önskar er alla en fin Lucia. Var rädda om varandra och passa på att njuta av dagen.
Själv stryker jag julen ur agendan i år. Hinner helt enkelt inte med det. Orkar inte dra lasset med julfirandet också. Så är det och så får det bli. Jag är inte mer människa har jag just upptäckt.
// Birgitta