Indien - Knyta ihop påsen.

by Birgitta26. maj 2019 06:00

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Wink Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat Laughing

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - så mycket mer.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon Sealed

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa Wink

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli. Sealed

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag Innocent

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.Wink

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

 

Indien - ibland dyker tanken upp.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Hej hopp.

Nu är "nog" tanten pg igen.

Men kan inte låta bli att ibland tänka, vilka jäkla apor! Men det är ju faktiskt orättvist för inte sänker sig apor till vår nivå. Sealed

Så nu gissade du nog lite rätt bloggen idag handlar om apor men inte vilka apor som helst, utan djuret apa som är helt magiskt fantastiskt.

Languren en liten, nja inte så liten apa. 10- 16 kg kan den väga fast jag uppfattade den som en tanig liten figur. I sin fulla längd kan den bli nästan 80 cm lång. Med en svans som är ca 120 lång och när dom går har dom den rullad upp mot ryggen så den pickar dem i huvudet hela tiden, ser rätt kul ut.

Spegel, spegel på väggen där.

Säg vem som vackrast i landet är.

Härliga Languren som bara är, sitter mest och funderar och njuter av dagen.

Languren lever ca 50% av tiden på marken, sover dock i träden i små bo som liknar små hängmattor. Käkar mest frukter, blad, gräs, termiter och maskar.  En viktig filur när det gäller att hålla djuren i skogen uppdaterade, med sitt gälla ocococ ljud, informerar dom andra djur om nyheter och händelser i närområdet. Effektiv larmsignal för rovdjuren och faror.

Lugnet kan nog bedra.

The corridor. En helt makalös plats med underbart ljus och fantastiska träd.

Sitta där och ha aporna vandrande omkring sig, bara sitta, vänta på fotoläge, är något helt otroligt magiskt. En känsla som satt sig och som jag kan plocka fram precis när som helst. Läser man "kloka" tips så säger dom alltid, att man skall skaffa sig en mental plats som man vill vara på och tänka sig dit. När stress, otrevligheter och verkilgheten kommer ifatt en. Ja The corridor kan vara en sådan plats.

Ja du nu gäller det att titta långt fram i horisonten, där finns det en ljusning och säkert en massa spännande saker som väntar. Helt rätt!

 Massor av Makaker i ett tempel i Keolandeoparken. Makaken anses som helig och dom behandlas med vördnad.

Dom matas med säd av något slag som tyx vara en favoritföda. Makaker är allätare men föredrar vegetabilisk föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg, mindre kräldjur eller däggdjur äter de bara tillfälligt och när lusten faller på.

Om dom är så vördnadsfulla tillbaka kan man nog fundera på.

Jisses vilka tänder dom kan visa om man kommer för nära eller helt enkelt bara står i vägen, där dom skall fram.

Pyssla om varandra, plocka loppor och äta. Ja låter som en rätt go tillvaro. Förutom att jag gissar att lopporna kliar något förfärligt.

Eftersom Makaern i huvudsak är dagaktiv, sätter dom sig till ro i sina sovträd och inväntar natten, när kvällen nalkas.

Makaker i kvälls solen var en helt underbar upplevelse. Just då slås man av glädjen att vara just här och nu och få uppleva, vilken gåva.

Så ta väl vara på dig och njut av kommande vecka.

Lovar inget men tänker att nästa söndag kommer sista bloggen om Indien, antar att du börjat tröttna. YellJag gör det aldrig, så många minnen.

Nu har meckandet börjat med visum, billjeter och planer inför nästa resa.

Du minns väl, det finns bara en av dig och det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - varför jag åkte hit.

by Birgitta5. maj 2019 06:00

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Kiss Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början Wink

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" Cry kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Smile Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket. Kiss

 

// Birgitta

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv