Hej. Kul att du kikat in hit igen, såhär i slutet på 2021.
Alltid säger alltid blir jag så fundersam på vad jag gör och varför!
Varje gång jag beslutat para en tik så kommer tankarna.
Vad tillför min tik rasen Lagotto?
Vad vill jag med detta?
Vad tillför den tilltänkta kombinationen?
Är det värt denna oro?
Är jag beredd på att förlora min tik i värsta fall?
Hur känns det om kullen dör för oss? Eller jag tvingas hjälpa några eller i värsta fall alla över regnbågsbron?
Har jag pengar att låta operera min tik på akuttid och försäkringsbolaget har stängt?
Är jag beredd att köra långt till en nattöppen veterinärklinik om så behövs?
Har jag kunskap att ta min tik genom detta?
Har min mentor tid och lust att backa upp mig under en kanske lång valpning?
Är det värt risken?
Är min tiks avkommor och hundar i hennes stamtavla utvärderade på ett för mig tillfredsställande sätt.
Går det att kombinera dessa hundar rent hälsomässigt, testresultat som matchar varandra.
Kan kombinationen göras, vad riskerar jag för bakslag för mina valpköpare. Vill ju helst att det inga skall bli. Det är en uppfödares värsta mardröm att det beslut jag tagit skall drabba föralltidhemmet.
Som tur vad har jag fina kolleger att bolla med, titta på stamtavlor och kritiskt granska både min tik och hanen. Jag får hjälp att värdera kombon och leta info på alla upptänkliga ställen i arkiv och rasdata. Kollegor som ställer den ack så viktiga frågan, hur tänkte du här och varför? Eller som skriker nej för.... och får mig att förstå varför. En för mig ovärderlig hjälp och källa inte minst till kunskap.
Utöver stamtavlorna finns mycket att fundera på.
Vem är hanen och vem är hanhundsägaren?
Hur mycket kunskap har hanhundsägaren om sin hund och parning?
Hur frisk är hanhunden?
Vad vet jag om hunden och dess avkommor?
Är avkommorna utvärderade? Kan jag träffa någon?
Det finns så mycket att tänka på och ta ställning till när och innan man beslutar sig för att para sin hund.
Denna parningen känns så rätt hela vägen så jag vågar nästan inte riktigt tro att den kan leda till nya One Handsare.
Varför skriver jag detta?
Jo den igenteliga anledningen är att jag i grund och botten är så imponerad och stolt över ägaren jag fått den stora glädjen att låna hane av.
Så kunnig i sin hund, och i rasen. Stort intresse att lära mer. Vilken ordning på prover, papper och avkommor till hanen. Som välkomnar oss med en ren och prydlig hane. Sådant imponerar på mig som uppfödare, och visar respekt mot oss tikägare.
Det imponerar stort på mig när hanhundsägaren tar kommandot över parningen och styr allt utifrån hanens och tikens bästa. Läser av sin hane, hjälper och stöttar honom och ser tydligt att "nu är det dax för en paus" i frieriet. Vågar säga nej så här måste han få göra han behöver tid på sig för att fria klart och känna sig redo för att kurtisera med din tik. Avbryter hanen innan han tröttar ut sig med feltaktik. Som stoppar och säger "vi ses i morgon"
Som lyssnar, kan säga nu lärde jag mig något nytt, detta har jag aldrig hört, och som gjort ett gott research arbete om mig och min tik.
En hanhundsägare som stolt presenterar avkommor till hanen och som kontaktar sin uppfödare för att bolla sina funderingar angående parningens framskridande.
Som har hela bilden klar för sig om hur ett avtal skall fungera för att båda parter skall känna sig nöjda.
En hanhundsägare som rätt och slätt gör vad jag som tikägare förväntar mig och det som jag faktiskt betalar för.
Jag inte bara får en parning utan ett engagemang och mer kunskap.
Alla är vi barn i början, alla måste och kan inte vara kunniga första gångerna men det är då så viktigt att man har en mentor med sig eller att ha kontakt med så allt går lugnt och fint tillväga och ingen av hundarna far illa.
Å sen en viktig viktig detalj vi aldrig får glömma.
Det krävs stor ödmjukhet och kunskap för att uttala sig om någons hund. Att se fel på varandras djur gör ingen glad. Å du det är aldrig fel att säga nej tack, backa ur eller ångra sig när det gäller detta stora beslut. Ibland behöver man inte alltid förklara varför. It taks two to tango.
Detta var tankar för dagen och kanske mitt sista blogg inlägg för året.
Var rädd om er och era hundar. Gör inget ni inte är 100 övertygade om.
Gott Nytt år önskar vi på One Hands er alla där ute.
Hjälp oss nu att hålla alla tummarna, för att vi får se små lagottosar v 7. Som du säkert förstår har jag tuggat igenom dessa frågor minst 100ggr och känner mig så förväntansfull och nyfiken.