Snart kommer det nyheter på hemsidan.

by Birgitta19. februari 2023 12:57

Det var länge sedan jag skrev i bloggen nu.

Idag blir det ett kort inlägg om vad som händer på min hemsida framöver.

Lina på Kaleido reklam, håller på att hjälpa mig att utveckla sidan lite. Det kommer att komma en sida där jag kommer dela mina erfarenheter, lite av mina kunskaper och tankar men även artiklar med sådant jag tycker är värdefullt för våra hundar.

Jag hoppas att du kan och vill kika in och att du hittar något matnyttigt Wink och kanske lite ny kunskap.

Nya sidan kommer att heta ARTIKLAR.

Där kommer jag att skriva mina foderfunderingar, träningstips, nutrition samt om ev bekymmer jag möter hos olika hundar som jag tänker kan hjälpa andra. (givetvis inte om era hundar utan allmänt och avklädd identitet)

Utgångspunkten är att den skall handla om det jag brinner för, och att du skall kunna gå in och kika om du är nyfiken, vetgirig eller varför inte kritisk.

 

Som vanligt uppskattar/välkomnar jag om ni hittar faktafel undrar eller ifrågasätter det jag skriver. Tillsammans lär vi oss och blir duktigare på att ta hand om våra hundar.

Det står er fritt att dela om ni tycker om det ni har läst. Tycker du inte om kontakta mig!

Så håll utkik på min hemsida snart får ni lite att läsa och fördjupa er i.

För dig som inte vet vad jag gör och jobbar med, kan hemsidan bli en källa till vetskap.

Har din hund några bekymmer med sin rörelse apparat, temperament, klåda osv.. är du alltid välkommen att besöka mig.

 

Ingen hund skall gå och må dåligt om vi kan hjälpa den.

Jag uppskattar om ni berättar och delar till era hundvänner. Helt enkelt gör lite reklam för mig Wink

Håll utkik snart händer det spännande saker, tycker jag.

 

Enklaste sättet att kontakta mig är genom hemsidans flik kontakt. som du hittar under fliken, om oss

https://www.enhand.se/kontakt

eller på telefon 0709 558162

 

Plötsligt händer det.

by Birgitta16. juli 2022 12:09

Nu var det länge sedan lusten flöt på och det blev något skrivet här.

Sedan valparna åkte har det varit fullt upp i mitt liv.

Men måste börja med det smärtsammaste. Vår fina Plotta har fått hoppa vidare in i hundhimlen. Den finaste stjärnan lyser nu på himlavalvet. Har nog inte fattat det riktigt, för det räcker att se en bild så rinner tårarna av saknad och smärta. Ja hon var "bara" en hund men hon var min livskompis och den som givit mig så mycket. Vänner för livet, kunskap, nya hundar i familjen och hon var starten på mitt avelsarbete med Lagotto Romagnolo. Hon var en hund jag inte trodde fanns och som jag inte trodde jag skulle få en möjlighet att få ha i min närhet.

Tack för allt du gav!

 

Så nu var det sagt nu går vi vidare.

Ni som följer mig vet att 2 småflickor fick stanna kvar i vår flock.

2 små flickor som artar sig till att bli förståndiga små fröknar. Förståndet kommer kanske från mormor, vem vet?

Tess -Mystic Meaning

En tjej som föddes med ett förfärligt bett, behöll henne ändå, är inte så orolig över betten på valparna. Ett bett som idag rättat sig helt och uppvisar ett så fint saxbett, ibland händer det! Jag har låtit henne tugga ben, så mycket hon har haft lusten för, dom har fått råaben flera gånger i veckan. Vilket jag "tror" har påverkat hennes TJM muskler att bli starka och på så sätt hjälpt till att rätta underkäken. Ja hon har fått lite KS-behandling också, jag kan ju inte låta bli. Wink

Tess har under sommaren varit med mig på en valpkurs, mycket nyttigt för matte. Carina på CLMDog är en fantastisk hundinstruktör som ser hur mycket valpen klarar och skickade oss på filten för vila så fort valpen tappade sig, vilket händer fortare än man kan ana.

Mina framtida tankar var, för Tess att hitta något hon tyckte var kul, apportering är något hon med förkärlek ägnar sig åt alldeles spontan, så det är bara att belöna och hänga på. Men vem vet med det rättade bettet kanske detta blir en vovva att vänstervarva med också.

Får väl utbilda min fina "kennelflicka" dvs barnbarnet till handler. Hon och Tess är bundsförvanter.

Tant Alma - Mystic Moon

En väldans rar liten tjej, inte riktigt lika framåt som syrran men så enkel valp.

Gjorde en utflykt till Höganäs och vänstervarvade med henne. Vilket renderade i en BIR -valp och jätte fin kritik. Ja motståndet var inte mördande men matte var glad.

Under hösten väntar det lite vänstervarvande för båda flickorna, bra träning och nyttigt för mig att få någon annans åsikt om valparna. Man är ju lite partisk om man säger så och ser inte alltid fel och brister på sina uppfödningar.

Vilket tjat om vänstervarva = visa hunden på utställning. Ja nu är jag faktiskt lite sugen på att göra det igen får väl se om pensionen räcker till att hitta på lite små bus.

Livet är inte bara hundar som man kan drista sig att tro.

Tillbringade midsommarveckan på mitt absoluta favorit ställe. Som vanligt reste jag med Rovdjursland till Vartius i Finland. Vilket härligt gäng vi var, en blandning av nya och gamla fotovänner. Midsommar resa består i långa vakna nätter, finskbastu, björnöl och mycket och många goa skratt. Lite jubileum för mig då detta var mitt 10e besök här.

Midsommar var som bekant väldigt varmt och lika så var det i björnskogen. Men ändå kom björnen sakta smygande ur kvällens tjocka, enorm dimma blev det vid 10 tiden.

Vet inget som är mer livsnära än när björnen kommer alldeles intill och visar upp sig.

I väntan på Bamse finns det alltid annat att fota och njuta av. Denna gången var det gott om Grönbeningar som gav tillfälle till många bilder.

1a säsongen med mitt växthus - det levererar och jag känner mig så rik när jag kan hämta godsaker som vi kan njuta av.

Skockorna växer kämpa högt. Skall bli kul att till hösten kunna plocka min favorit grönsak, koka soppa och njuta.

Sommarprojektet framskrider så sakta, skall bli en ny fikaplats för oss att njuta på. Nu kan jag skruva och vet vad jag önskar mig i julklapp Wink

Ett besök hos riktiga "Bamse" har vi, barnbarnen och mormor, också hunnit med.

Bamsekramar av någon annan än mormor....hm...konkurrens Tongue Out

Å mys med Lille Skutt.

Sen lämnar vi det bästa till sist.

Nu håller vi tummarna för att Julia och Scattis får smått i höst.

Nyfiken på detta gå gärna in på hemsidan och läs om hundarna, deras testresultat och vem dom är. https://www.enhand.se/

Dom är nu parade och vi hoppas att dom gjort ett gott jobb Wink

Önskar dig en fin sommar och var rädd om dig och dina nära och kära. Livet är skört, det har vi tyvärr fått erfara från flera håll denna försommar.

 

// Birgitta

Funderingar i väntans tider.

by Birgitta28. december 2021 11:09

Hej. Kul att du kikat in hit igen, såhär i slutet på 2021.

 

Alltid säger alltid blir jag så fundersam på vad jag gör och varför!

Varje gång jag beslutat para en tik så kommer tankarna.

 

Vad tillför min tik rasen Lagotto?

Vad vill jag med detta?

Vad tillför den tilltänkta kombinationen?

Är det värt denna oro?

Är jag beredd på att förlora min tik i värsta fall?

Hur känns det om kullen dör för oss? Eller jag tvingas hjälpa några eller i värsta fall alla över regnbågsbron?

Har jag pengar att låta operera min tik på akuttid och försäkringsbolaget har stängt?

Är jag beredd att köra långt till en nattöppen veterinärklinik om så behövs?

Har jag kunskap att ta min tik genom detta?

Har min mentor tid och lust att backa upp mig under en kanske lång valpning?

Är det värt risken?

Är min tiks avkommor och hundar i hennes stamtavla utvärderade på ett för mig tillfredsställande sätt.

Går det att kombinera dessa hundar rent hälsomässigt, testresultat som matchar varandra.

Kan kombinationen göras, vad riskerar jag för bakslag för mina valpköpare. Vill ju helst att det inga skall bli. Det är en uppfödares värsta mardröm att det beslut jag tagit skall drabba föralltidhemmet.

Som tur vad har jag fina kolleger att bolla med, titta på stamtavlor och kritiskt granska både min tik och hanen. Jag får hjälp att värdera kombon och leta info på alla upptänkliga ställen i arkiv och rasdata. Kollegor som ställer den ack så viktiga frågan, hur tänkte du här och varför? Eller som skriker nej för.... och får mig att förstå varför. En för mig ovärderlig hjälp och källa inte minst till kunskap.

 

Utöver stamtavlorna finns mycket att fundera på.

Vem är hanen och vem är hanhundsägaren?

Hur mycket kunskap har hanhundsägaren om sin hund och parning?

Hur frisk är hanhunden?

Vad vet jag om hunden och dess avkommor?

Är avkommorna utvärderade? Kan jag träffa någon?

 

Det finns så mycket att tänka på och ta ställning till när och innan man beslutar sig för att para sin hund.

Denna parningen känns så rätt hela vägen så jag vågar nästan inte riktigt tro att den kan leda till nya One Handsare.

 

Varför skriver jag detta?

Jo den igenteliga anledningen är att jag i grund och botten är så imponerad och stolt över ägaren jag fått den stora glädjen att låna hane av.

Så kunnig i sin hund, och i rasen. Stort intresse att lära mer. Vilken ordning på prover, papper och avkommor till hanen. Som välkomnar oss med en ren och prydlig hane. Sådant imponerar på mig som uppfödare, och visar respekt mot oss tikägare.

Det imponerar stort på mig när hanhundsägaren tar kommandot över parningen och styr allt utifrån hanens och tikens bästa. Läser av sin hane, hjälper och stöttar honom och ser tydligt att "nu är det dax för en paus" i frieriet. Vågar säga nej så här måste han få göra han behöver tid på sig för att fria klart och känna sig redo för att kurtisera med din tik. Avbryter hanen innan han tröttar ut sig med feltaktik. Som stoppar och säger "vi ses i morgon"

Som lyssnar, kan säga nu lärde jag mig något nytt, detta har jag aldrig hört, och som gjort ett gott research arbete om mig och min tik.

En hanhundsägare som stolt presenterar avkommor till hanen och som kontaktar sin uppfödare för att bolla sina funderingar angående parningens framskridande.

Som har hela bilden klar för sig om hur ett avtal skall fungera för att båda parter skall känna sig nöjda.

En hanhundsägare som rätt och slätt gör vad jag som tikägare förväntar mig och det som jag faktiskt betalar för.

Jag inte bara får en parning utan ett engagemang och mer kunskap.

 

Alla är vi barn i början, alla måste och kan inte vara kunniga första gångerna men det är då så viktigt att man har en mentor med sig eller att ha kontakt med så allt går lugnt och fint tillväga och ingen av hundarna far illa.

 

Å sen en viktig viktig detalj vi aldrig får glömma.

Det krävs stor ödmjukhet och kunskap för att uttala sig om någons hund. Att se fel på varandras djur gör ingen glad. Å du det är aldrig fel att säga nej tack, backa ur eller ångra sig när det gäller detta stora beslut. Ibland behöver man inte alltid förklara varför. It taks two to tango.

Detta var tankar för dagen och kanske mitt sista blogg inlägg för året.

Var rädd om er och era hundar. Gör inget ni inte är 100 övertygade om.

 

Gott Nytt år önskar vi på One Hands er alla där ute.

Hjälp oss nu att hålla alla tummarna, för att vi får se små lagottosar v 7. Som du säkert förstår har jag tuggat igenom dessa frågor minst 100ggr och känner mig så förväntansfull och nyfiken.

 

 

 

2019 - lite ttillbaka blickar och många funderingar.

by Birgitta25. december 2019 16:39

Hej igen.

Nu har det varit någon veckas uppehåll på bloggandet.

Av förklarliga skäl. Julen och en massa pyssel har tagit min tid.

När julen väl är över finns det lite tid till eftertanke. När jag gick in i 2019 hade jag MYCKET framför mig, sa att detta året skulle bli mitt livs år. Det året jag skulle vara egoistisk, göra vad jag längtade efter och unna mig "lite" mer än det vanliga.

Å ja det där med att "unna mig" måste jag nog tillstyrka att jag lyckades med och det med lite råge.

2019 har känns lite som jag sprungit efter ...tåget. Jag vet vad jag gjort men hjärnan har fortfarande inte riktigt bearbetat allt. Vilken fantastisk ynnest att jag har mina bilder.

1a veckan i feburari gav vi oss iväg till Kenya. En efterlängtad repris från förra året, å ja du jag kommer försöka ta mig dit igen.  Kan tyckas stolligt att åka till samma ställe en gång till, men jag hade mina randiga anledningar och rutiga skäl för att uppleva resan igen Wink Ibland vill man göra saker bättre.

Kenya 2018 var storartat, men 2019 fick vi ynnesten att inte bara se utan uppleva djuren på ett helt annat sätt. Vi hade den stora lyckan att i 2 dagar få följa (hon var på ett ställe hela tiden) en leopard hona och hennes 3 ungar som tyvärr blev 2, den randiga hyenan tog en unge. Bara att få se den hyenan var en ynnest.

Jag kommer absolut att stäva efter att besöka Kenya igen.

Redan 8/3 - 21/3 bar det av igen, denna gången till det mytonspunna landet Indien. Åh waoo Indien tog mig med storm. Underbar kultur, fina människor, fåglar, tigrar, näsbjörnar och en massa andra fantastiska djur. Vi bodde fint, åt god mat, skrattade, busade, och retade våra medresenärer men det bjuder jag på. En del blir lite onödigt stingsliga när dom kommer långt hemifrån. Sealed

Efter några veckors fotovila bar det iväg igen till Backe, ja å var fn.. ligger Backe? Norra Jämtland på gränsen till Lappland. Kompisen Cateherine och jag lät oss inspireras av våra fotovänner Tony och Therese som suttit i Sunnansjögårdens gömsle flera gånger och fått fina bilder på favoritdjuret björn. Så vad göra vi satte oss i bilen och tutade iväg för en 4 dagars jätte mysig fotoresa. Mitt mål med den resan var att fånga björn i kvällsljuset, måste tillstå att jag kom hem ganska nöjd.

Så där väl hemma vilade jag minst 2 veckor innan jag gav mig iväg igen på mitt livs dröm resa. Kamtjatka.... 21/7 - 5/8

En resa som bjöd på många timmar på flyget, förseningar, vin med mycket skratt & mycket mera skratt, heliokopter flygning, väntan, öldrickning i lönndom, övernattning i tält, kalla fötter, Ryskt käk och mycket mycket mera.

Sjösjuka och späckhuggare på Beringshav

Björnar

Åter björnar vid Kurile lake i Kamtjatkas vildmark.

Å vad jag önskar att jag kunde få uppleva detta i repris, men den resan får bli mitt livs resa och den har jag sparat i ett speciellt fack i mitt hjärta och på en egen hylla i min hjärna.

Men varför spara på björnar, dom måste jag ha för min överlevnad tror jag. Catherine och jag drog iväg till vårt favoritställe Vartius, redan den 22/8. Vi stannar alltid i Finland 5 nätter, dels för att få sitta i våra favogömsle och sen för att få möjligheten att ev återse tidigare björnbekantskaper. Jag hade lyckan att åka ihop med ett fantastiskt gäng Bo, Johan. Tommy & Catherine. Björnresor ja alla fotoresor, ger nya fantastiska vänner. Vi har givit oss en gemensam julklapp i år. Vi har alla bokat midsommar natten i Finland. Björnfoto och björnöl i mysig rökbasut. Som jag längtar. Tack kompisar för att ni sparkade på mig så jag hängde på julklappen. Wink Jajaja medger ni behövde inte sparka så hårt Undecided.

Hösten bjöd på en magisk kväll i Dalhalla för gubben och lilla jag. Tommy Körberg och Sherey Clamp m vänner bjöd på en magisk om än regnig kväll. Så kul att komma iväg med gubben en natt på hotell, god mat och en oförglömlig konsert. Något du borde unna dig om du inte gjort det.

Lånad bild från Ästad vingård.

Helgen efter tillbringades med finaste vännerna Mia och Agneta på Ästad vingård. Spa, underbar mat och fantastisk dricka därtill. Inga kameror är tillåtna denna helgen, av hänsyn till känsliga personer Wink en helg vi försöker få till så ofta vi kan, dock inte oftare än 1ggr/år. Man skall njuta och ha det gott.

3/10 bar det väg igen. Fina foto och reskompis kompis Catherine och jag stack iväg på en workshop om övergivna platser. Mycket gamla prylar att fota, bilar, stugor, fabriker och gammal skog. Kul att utmana sitt fotande lite. Nästa år skall jag spänna bågen lite till och ge mig iväg och fota något jag är så obekväm med, men det tar vi då.

14 oktober blev det foto av mufflonfår, kronhjort, dovhjort och vildsvin.

Tillsammans med min foto,hund och snack kompis Berit.

Den 20 oktober fick vi annat att tänka på. Familjen utökades och vinterns jobb var säkrat. Helt magiskt och helt underbart men ack så slitsamt, både för hundarna och för oss. Nu behöver vi en stund för att läka oss från allt (onödigt ) gnabb som uppstår när det är valpar i huset.

Som du säkert och förstår har 2019 givit mig mycket att se tillbaka på. Massor av varma minnen som kommer att ligga i mitt hjärta för alltid. Det finns resor jag absolut vill göra om, resor jag vill men aldrig kommer att kunna göra om, nya resor som väntar och framför allt massor av fin tid med min kamera. Ja luras nu inte att tro att jag inte fått min beskärda del av skit också.  Men de se du väljer jag att inte fokusera på, utan det har jag slängt djupt ner i min ryggsäck den som bara innehåller skit och åter skit. Den som aldrig öppnas igen när skiten landat i den. Där ligger jobb bekymmer, kränkta människor, skattebekymmer, revisorn, och en massa annan skit jag inte minns.

Framför allt ser jag fram emot en massa kvalitetstid med familjens nytillskott Julia.

Så nyfiken på 2020 har i ryggsäcken för mig. Vet att det ligger en hel del i pipen och väntar på att bli framsläppt.

Framför allt hoppas jag att min Stockholmsresa, sista dagarna på 2019 kommer att leda till en spännande upplevelse. Jag måste ha något som driver mig framåt annars kan jag rosta ihop som en gammal damcykel, så du glöm inte att trampa på så du inte rostar ihop. Tongue Out

 

Önskar dig ett fantastiskt Nytt år men massor av trevliga saker att lägga i din minnesbank.

Å du för att vara liten aning tötig!

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar
Det finns bara en av mig å det är jag
Det finns bara en av dig å de är du
Det finns bara två av oss och det är vi

// Birgitta

Valpar - 7 uppdateringen. 1 vecka gamla

by Birgitta27. oktober 2019 06:00

Hej.

Nu åter till ordningen, söndagsbloggen blir en födelsedagsblogg, valparna fyller 1 vecka idag.

Fantastiskt att få följa dem och se hur det växer så man nästan ser det. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras Winkmen detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och ballanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lemm, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominanta och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Tiken förmedlar sig inte med valpen via ljud. Ögonen är blinda eller egentligen är ögonlocket ihopväxt tills ögat är klart och färdigbildat. Likadant är det med örat, ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka men hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa.

Valpen är bara vaken för att äta ca 2%-15% av tiden går till ätande resten till sömn. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker det vill vi inte höra. Ett pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall. Valparna kryper gärna in under skyddskanten och ligger gärna i en hög. Varmt och gott.

Denna gången har jag aktivt jobbat med att Liza inte skall få mjölkstockning, genom att se till att 2ggr/dag tuttar någon valp ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratar valparna. Mjölkstockning är inte bra för valpen och utvecklas snabbt till tråkigheter för tiken.  Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det blir all mjölk i alla spenarna giftig och det kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter drastiskt men mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej oroväckande. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som jag vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut. Liza har mått fantastiskt bra hela tiden denna gången. Kanske, kanske för att jag haft lite extra knep, (gammal uppfödarkunskap som jag ärvt av gamla kollegor för många år sedan) som jag provat denna dräktigheten. Det verkar som om det har givit resultat både hos Liza och hos valparna. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Liza är MYCKET hungrig men lite svårövertalad när det gäller promenaden. Klar minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då Innocent

Denna kullen känns så jämna och välmående att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 2a dygnet kunde jag konstatera att samtliga käkat på sig ca 80 gr. Efter 4 dygn drygt 100gr. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar. Tongue Out

I natt har jag äntligen legat i min egen säng och inte på golvet vid valplådan (lite hårt men en vänjer sig)Laughing Liza har slutat böka runt, och valparna hittar nu mjölkbaren och kan krypa undan lite om Liza skulle vara lite klumpig. Liza har nu bra koll på var hon sätter sina fötter och lägger sig så nu får dom sova själva utan "barnvakt" i samma rum. Men som hos alla småbarns föräldrar sover jag med öppna öron och vaket sinne, om i fall det larmar.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Liza går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Igino. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver. Alla hundarna går ut och in i valprummet och det trivs Liza med. Dom ligger nära i soffan och tittar på småknytten som låter i lådan. Liza är bekväm med att hela flocken rör sig omkring henne. Jag har helt fantastiska hundar som beter sig helt naturligt och som en flock skall.

 

Hoppas ni haft en fin helg och nu väntar en lite lång ( för vissa av er ) vecka. Skall försöka Wink hålla er uppdaterade med vad som händer i lådan.

Va rädd om dig och tack för att du tog dig tid och kikade in just idag.

// Birgitta

 

Valpar 4e uppdateringen - 2019

by Birgitta13. oktober 2019 06:00

Hej igen.

Nu har ytterligare 1 vecka rusat iväg och Liza är nu pg in i sin sista dräktighetsvecka. V9 dygn 58-63.

Liza har den 13/10 gått upp 3,5 kg.

En liten uppdatering vikten är idag den 17/10, 4kg upp. Så man förstår vad valparna växer på sig sista veckan.

I tisdags tog vi stora "valp" badet, klippte klor, klippte runt ljuvret, frissat svansen och städade rumpan. Måste ju vara snygg och ren när man väntar på sina fina småttingar.

Denna perioden är så mysig. När man lägger handen på magen och "knytten" bara är där och sparkar och lever runt. Första gången det lilla pirret känns sprider sig ett leende från hjärtat, jag blir så tacksam och överväldigad över det varje gång. Nytt liv spirar. Måste säga att jag har svårt att hålla händerna borta från magen. Men Liza är som alla gravida kvinnor lite mån om sin mage, och visar tydligt sin integritet genom att flytta sig och ändra kroppen så kliet hamnar där hon vill.  Laughing

OBS bilden är från förra kullen, som visade sig vara 5 valpar. Valde att inte röntga denna gången. Liza är tröttare och mer påverkad denna dräktigheten så jag ville inte utsätta henne för varken jobbet eller smittorisken.

Såhär ser det ut om man röntgar tiken dag 54. Man kan tydligt se skallarna, ryggraden och det lilla av benen som ni är mineraliserade. I denna magen ligger lite mat påväg ner genom tunntarmen ivägen. Normalt fastar man en hund innan röntgen men det vill man inte göra med en dräktig tik, om man inte röntgar för sjukdom eller befarad sjukdom. Efter dygn 48 är valparna så förbenade att man tydligt kan se små skelett. Men lite klurande kan man också räkna hur många dom är. Även om man tycker att allt borde synas kan det ligga så det är svårt att räkna. När man väjer att röntga gör man oftast det för att ha en aning om hur många som man kan förvänta sig föds, samtidigt får man en veterinär koll på tiken så att hon ser fin ut i slemhinnor, hjärtat låter bra, att lungorna låter fina.

Bäckenligamenten och hennes muskler har börjat förbereda sig för valpning. Det syns tydligt då hon nu fått den karakteristiska midjan som blivande mammor får. Magen hänger och har flyttat sig bakåt. Dom får en lite "slaskig" gång med bakkärran, pg av att ligament och muskler slappnar av och gör sig förberedda på att bli mer elastiska än vanligt. Liza har varit ganska "slaskig" i sin gång ganska länge.

Hon har en STOR mage men det behöver inte betyda många valpar. När hon sitter lutar hon magen i golvet.

Hon ligger helst på sidan och sover ganska mycket. Bästa stället är mattes knä, blir en lagom håla att stoppa ner den sprallande magen i.

Liza är jätte hungrig för det mesta, vissa dagar kan man riktigt se att hon får fundera länge på var hon skall putta ner maten och om den får plats. Jag minskar, hennes matintag med ca 30% från dygn 59 ser däremot till att den är näringsrik och energi tät. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D vill oftast inte tiken äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon får välja själv. Det är Liza som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 110-140mm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Liza valpa på tisdag och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Liza svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmodernsmuskler så den håller emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, be veterinären ta ett proggprov (om dom inte gör det) och se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Vi har stora lyckan att ha flera som läser direkt i vår närhet, bra att veta om i fall att.

När valparna är färdigutvecklade skickar valparnas binjurar signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Liza och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm,  för att kunna släppa fram valparna.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång.

Här ligger lilla jag och bara väntar/ Liza.

Nu är valplådan bäddad och klar. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Hon kommer förhoppningsvis gå hela veckan, men snart mina vänner är det dax. Nu kan vi bara sitta ner och vänta. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren i helt och hållet. Varför störa Liza med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens? Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig.

Nästa gång vi hörs, hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Håll nu tummarna för att allt går bra och att vi snart får träffa "våra" valpisar, friska och fina. Ja jag har alltid lite ont i magen och känner oro för hur det skall fortlöpa.  Foot in MouthEn valpning är ingen självklarhet, det kan hända mycket. Tack och lov har jag en duktig kollega och vän som alltid ställer upp om det trasslar eller jag "bara" behöver någon att bolla med. Tack för att du finns, du vet vem du är. Kiss

Jag önskar jag kunde se in i framtiden eller åtminstone några dagar framför oss  Wink

Vi får se vad nästa söndags blogg handlar om. I bästa av världar en rapport från valplådan antingen i väntan eller med nya invånare.

Vi är nu flera stycken som sitter i väntans tider, och håller tummarna för att allt skall gå bra.

// Birgitta

 

Valpar - 3dje uppdateringen

by Birgitta6. oktober 2019 06:00

Hej hopp. Laughing

Jag är så glad att just du, kikade in idag också. Hoppas du tycker dagens blogg är lite kul att läsa.

 Veckorna rusar iväg. Liza är påväg in i v8, dygn 50-57. Nu händer det en hel del i hennes mage. Idag är hon i dygn 49, så om 14-15 dagar kan vi kanske få se "knytten" Då vet vi vem som gömmer sig i den tjocka magen. Vi kallar henne numera för tjocksmock. Tyvärr inte en dagsfärsk bild, den är tagen i onsdags. Kommer att uppdatera bilder under måndag när jag är hemma vid datorn igen.

Ibland visar sig valpar väldigt tydligt. Undra jag vad detta är för knytt som ligger här och pockar på uppmärksamhet.

Får kanske ta en funderare på om jag inte ändå måste röntga tjejen. Tål att funderas på.

Hon är lte tröttare denna dräktigheten än tidigare. Dels för att hon är omföderska och dels för att hon faktiskt börjar bli i vuxen ålder.  Man ser i hennes ögon att det är viktiga saker pg. Hon får nu mat fler gånger om dagen käkar lite mindre portioner, det börjar bli lite trångt om saligheten.

I veckan skall Liza klippas kort. Jag klipper ner mina tikar i god tid innan valpning dels för att det inte blir så jobbigt för henne att stå på trimbordet. Det blir inte så varmt för henne, sista tiden i dräktigheten är dom ofta väldigt varma och flåsiga. Det är också varmt för dem att ligga i valplådan med valparna och om klipper jag i tid hinner pälsen också rätta till sig lite och stubben på magen bli lite mjuk.Sen är det lättare att hålla henne ren så hon inte drar in en massa onödigt till valplådan.

Liza följer teoriboken och har fått den klara fina flytningen som visar sig mellan v 4-5 under dräktigheten. Ibland kan man bli lite orolig (om man inte är medveten om flytningen) när tiken plötsligt börjar slicka sig, men det är lugnt hon sköter sin vardag hygien lite extra noga denna tiden.

 Det var det om mamma Liza, nu till valparna.

Fostren är nu så stora att vi kallar dom valpar.Livmodern är förhållandevis stor fortfarande och valparna kan fortfarande röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Wink

Hon har nu gått upp 2,75 kg.

Valparna ligger fint i sina egna små fickor och som ett litet radband i hornet, några i vänstra hornet och några i högra.

Dygn 50, börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 55 dygn gammal. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Lungorna har flera dagar kvar innan dom kan koppla om från att andas fostervatten till att andas syre. Det kan ske så sent som dagen innan valpen föds. Kroppen är välproportionerad. Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna (permanenta tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. Sköldkörteln är bildad och klar. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Men grunden och strukturerna är redan bildade.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande ljud.

Redan dygn 44 kände jag första valpen/valparna röra sig i magen. Lite tidigare denna gången än förra dräktigheten.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. Undecided Lisa sitter nu lite bredbent för att få plats med sin mage. Magen växer i samma takt som min nyfikenhet, hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler...

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insemination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.
– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn

Liza parades precis på rätt dygn det vet vi. Nu skall det bli spännande att se om Liza också läst Catharinas forskning. Wink

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Liza hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet. Hoppas du hittade något kul att kika på.

I morgon startar en ny oanvänd vecka, den tar vi tag i och gör det bästa av.

För min del blir det att gå igenom bilder från en fantastisk fotoresa jag just nu är ute på. Väldigt kul att fota andra saker kanske sticker jag mellan med en liten blogg om denna resan.

Ha det gott och var rädd om dig. Kiss

// Birgitta

Valpar 2:a uppdateringen - 2019

by Birgitta29. september 2019 06:00

 Hej jag är så glad  Smile att du tog dig tid att kikade in i bloggen idag igen.

 Hoppas du hittar något du tycker är spännande att läsa om eller ser en fin bild att titta på.

 Nu har våran Liza gått 42 dagar, och är inne i v 7, på sin dräktighet. Hon har nu gått upp 1,95kg. Jag följer alltid mina tikars viktkurva. Dels för att se så den inte rusar iväg upp eller ner onormalt. Det finns ingenting som säger att för att en tik går upp mycket, kommer det många valpar. Viktökning kan bero på att kroppen lagrar vatten, tiken går helt enkelt upp i vikt, fostervatten mängden är större och en massa andra anledningar. Tikar kan minska i vikt och få fina och många valpar i en kull. Men jag försöker följa och se hur varje tik ökar. Jag får också en klarare bild på å hur mycket dom bör gå upp per valp, så det blir lite gissningstävling med mig själv. Alltid kul om man har rätt. Vinna över sig själv är väl bästa vinsten.Smile Dräktigheten varar mellan 58-68 dagar eller 9v. Det flesta valpar kommer runt 63 dygnet, det är det mest optimala. Runt den 20 oktober är det nog dax för Liza att få sina valpar.

I veckan(V6) som gått har det hänt en hel del med "knytten" som spirar i Lizas mage.

Öronsnibbarna och ögonlocken har växt och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig i riktning till han- och honkönsorgan..
I början av veckan skiljs tårna helt. Morrhåren har börjat växa ut.
Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och befinner sig nu placerad i bukhålan.

När valparna föds kan det skilja flera dagar på dem pg av att något ägg kan bli liggande och vänta på "sin" sperma i flera dagar, innan befruktning sker. Kan också vara så att något ägg tar sig vid första parning och något någon dag efter sista parning. En anledning till att inte låta hundarna para med för många dagar i mellan. En svår avvägning för oss uppfödare, eftersom vi ingen kristallkula har och inte vet om 1:a parningen "tog". Detta är ofta en förklaring till varför det i en kull kan födas flera valpar som upplevs som prematura, dvs. för tidigt födda. Vad är det som styr när valparna föds kommer vi till lite längre fram.

https://www.youtube.com/watch?v=f4KoH4GQDPg (du får tyvärr kopiera länken för att kunna se den, kan inte dela länkar direkt i bloggen) i denna länken kan ni se den vackraste film jag vet. Visserligen för människa, men det skiljer inget mellan fosterutvecklingen på oss och hunden. Det enda som skiljer oss åt är våra gener som styr vad det blir. + att i tiken utvecklas fler ägg på en gång och där sker så mycket under en så mycket kortare tid.

Orsaken till att hundarna föds så outvecklade, är att tiken skulle bli för tung för att orka söka efter mat till sina foster, om hon gick längre tid. Bli för stor och otymplig. Valparna skulle inte få plats i magen utan bli för stora för henne att föda fram, om dom blev "lika klara" som oss människor innan födseln. Valparna fortsätter sin utveckling i en rasande fart efter dom kommit till världen. Av den anledningen är det av största vikt att valparna får vara i sin lya i lugn och ro. Utan att dom  lyfts och hanteras mer än absolut nödvändigt, de första veckorna efter sin födseln. Jätte roligt att se valpar på bilder. Fota gärna men med valpen liggande i valplådan utan blixt och en massa lyftande. Det är för valpens bästa, och inte för att denna uppfödaren är en gnällkärring, (ok kan jag nog vara ibland) som inga valpköpare är välkomna på besök innan valparna blivit ca 4-5 veckor.

Men åter till denna veckans händelser.

Vad är det som händer i denna goa lilla magen? V 7 en vecka när det händer en massa med fostret.

Mellan dygn 42 - 63 sker 75% av fostrets tillväxt, så  nu väntar en intensiv växtperiod.

Dag 40 är valparna ungefär lika stora som en biljardboll. Från dygn 42 kan man röntga och se valparna. Nu börjar skeletteringen av ryggrad och skalle.

Dygn 42 utvecklas och trampdynor under slutet av detta dygn och in på 43 dygnet utvecklas klorna. Från dygn 42 kan man röntga och ev se valparna. Då börjar skeletteringen av ryggrad och skalle. Nu startar också hela mineraliseringen av valpens skelett. När man vet förstår man också att tikens naturliga behov av calium och kalk ökar. Det är nu tiken skall vara fulladdad i sina kalkreserver, för att inte att passera gränsen för kalkbrist och få eklampsi (ett livshotande tillstånd för tiken) när hon börjat amma valparna. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat och utvecklat att hela valpen går att se på röntgen. Jag kommer inte att röntga Liza, vi veta att hon är dräktig och hur många som kommer får vi snart reda på. Röntga innebär trots allt en risk för valparna och som läget är nu med magsjukdomar, som härjar, vill jag inte utsätta mina hundar för att dra hem någon sjukdom från djursjukhuset. Det är ju dit alla åker när hunden inte är ok.

Dygn 42 rekommenderar man att man skall avmaska tiken, men själv känner jag mig kluven till att ge tiken gift under dräktigheten och under den tid då celldelningen är som störst. Väljer att ha extra koll på avföringen för att se om det finns minsta tillstymmelse till mask. Riven morot är effektivt mot mask, säger inte att det ersätter maskmedel på något vis vid ett svårare angrepp i kenneln men för att hålla magen i det skick att hunden "tål" och klarar av ett maskangrepp av lättare typ. Självklart maskas tik och valpar efter rekommenderat schema då dom kommit till världen.

 

Dygn 45.

Nu börjar pälsen utvecklas. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Är tiken överviktig kan det vara svårt att känna dem.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Valpens, för nu är den så utvecklad att man kan kalla det valp och inte foster, känselreceptorer i huden är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Liza mycket normalt men efter V7 magklappas hon mest hela tiden.Wink Hon älskar att pösa ut och ligga på ryggen för lite magkli.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. Eller ibland sätter en förlossning igång och kroppen gör sig av med det döda fostret. När det är klart vilar hon vidare i sin dräktighet. Som uppfödare är det inte enkelt att veta, vad som händer. Man åker naturligtvis till veterinären om man är bekymrad, där kan man ta ett sk proggtest för att se om valpningen är pg eller det "bara" är en städning som startat" V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Menar inte att man skall linda henne i bubbelplast även om man skulle vilja det. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer, byta miljö för tikarna. Trots att man vet detta, är det enligt SKK regler denna veckan man som uppfödare kan ta hem fodertikar, för valpperioden. Mycket märkligt tycker jag. Man borde "få" ta hem fodertiken avsevärt mycket tidigare, sen förstår jag att husse/matte vill ha sin vovva hemma så länge det går, men för valpar och tik, tänker jag att det vore bättre med en tidigare flytt. Nu är Liza i sitt hem hela tiden så detta är inget jag behöver fundera över men gör det ändå.Sealed Är man nörd så galopperar hjärnan ibland.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Moderkakan utgör inte bara näring och mat den är också en utmärkt stötdämpare mot smällar och rörelser. Ligger som en badring omkring den ömtåliga kroppen. Till viss del inne i fosterblåsan men också utanför hinnan. Säg sen att naturen inte är magisk i sina uppfinningar. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt. 2 om käket och 2 om utrymmet. Oftast resorberas det ena fostret.

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Liza är våldsamt hungrig och avnjuter mer än gärna ett kalvrevben i trädgården. Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

 Nu får vi sitta ned och vänta och hålla tummarna för att allt går som det skall. Wink

Det kan hända mycket på vägen ännu men det råder inga som helst tvivel om att våran älsklingsvovva är dräktig.

Har en fråga till mina uppfödarkollegor. Upplever ni att tikarna lägger fler valpar i något av hornen? Funderar en del på det,  jag har en klar bild på hur mina har gjort genom åren.

Vi börjar bli några stycken som väntar. Kiss Hoppas du tycker det är spännande att läsa om oss och vår resa.

Opps, det blev en lång blogg denna veckan, tack för att du orkade hela vägen igenom.

Blir som vanligt väldigt glad om du delar sidan till dina vänner. Å du tryck gärna på gillaknappen och kommenterar gärna det du läser, det uppskattar jag. Har du frågor och funderingar du inte vill ställa offentligt så ring eller maila mig. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Det är ok att ogilla det du läser också, men berätta då gärna varför Innocent så får jag hjälp att bättra min blogg.

 // Birgitta

Valpar - 1a uppdateringen

by Birgitta24. september 2019 06:00

Hej och välkommen att dela vår resa.

Brukar blogga 1 ggr/veckan, oftast på söndagar. Om tiden räcker till. Skriver och visar lite bilder på vad som händer med dem väntande valparna, och deras resa från embryo till fullgången valp.

 Jag börjar gräva lite i anatomikunskapen ( för er som inte känner mig, jag är en anatomi nörd) och hoppas att du tycker det är roligt och spännande att läsa om vad som händer i magen på vår Liza, och vad som hänt såhär långt på resan.

 Liza har nu kommit till dygn 37 efter den första parningen. Bilden är från dygn 29 efter 1a parningen. Man ser tydligt 1 ägg som ligger i vänstra hornet. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet.  Sealed Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull.

Detta är vad du ser på röntgen bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Dygn 15 fastnar blåsan i livmoderväggen. Vid 21 dygnet är fosterblåsan ca 15 mm stor. Så man kan förstå att det går fort.

Jag har länge sneglat på Igino och drömt om en kull efter honom. Liza och Igino matchar varandra perfekt. Så nu hoppas  Iginos ägare Jolanta & Galottens kennel och jag på att det skall komma flera små fina valpar ut av denna kombinationen.

Liza och Igino parade 2 ggr med ett dygns mellanrum. 2 fina parningar med en känslosam och försiktig hane. Han bjöd upp till lek, när dom lekt och haft lite flört för sig själva och genomfördes parningen så fint. Älskar att se en hane dansa för sin flicka och fråga om lov.

Långa "häng" vilket är gynnsamt för att sperman skall skickas upp i hornen och möta äggen. Hundar har 2 horn, inte som människan 1 livmoder, där fostren ligger likt ett korvtåg och växer till. Dosen av sperma är en liten mängd som får hjälp på vägen, av en dos vätska (vatten) som bildar en bäck som sperman kan simma i för att nå äggen. Den vätskan hjälper också sperman att hålla sig vid liv i väntan på att bli "utvald" av ägget. Det är ägget som bestämmer vem som är välkommen och vilket kön det skall bli på fostret som ligger och väntar på startskottet. Som en liten rolig vetskap, är äggstocken hos en hund ca 2-3mm stor. Fantastiskt organ som innehåller ämnet/programmeringen till alla kommande ägg som tiken kommer att lossa under sin livstid.

Som redan mormors kropp bestämt hur och vad varje ägg skall bli. Så om man skall vara lite noggrann så är mormor väldigt viktig för vad det skall bli av din valp. De kommande valparnas mormor är en fantastisk hund ( ja jag är lite partisk) med alla de egenskaper jag önskar av en lagotto.

Vi, jag och Liza, åkte hem och var helt säkra på att detta var helt rätt hela vägen. Snygg hane och en fantastiska hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har framtida kontakt med Iginos valpköpare.

Skulle vi kika på fostret idag, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Liza får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till Liza, även om hon redan dygn 10 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden.  Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca, men även det kom klart tidigare hos min vår fina Liza. Redan efter 17 dygna kunde jag se förändring på henne (kommer ofta lite tidigare på omföderskor) Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Lizas mage. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 dygnet kom den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Detta är hennes 3dje kull och då är det lätt att dom svullnar ut tidigt, så hon är klart rundare för dagen än hon var förra gångerna. Hon har dock redan gått upp 1,2kg så det bordar gott.  Jag väger Liza varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp känns. Som du säkert vet är jag utbildad KS-terapeut på hund/häst, mina händer har tränat sig för att känna hur kroppen fungerar och vilka signaler den skickar ut. Wink

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera på sin tik, då man i forskning sett att A - vitamin kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (de 3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Man skall absolut inte göda tikarna. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.

Under hela Lizas dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker som det är möjligt.

Senare tids forskning har förstärkt teorin om att. Valpen påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende.

En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Nu rusar tiden fram och vi skall försöka hålla er uppdaterade med vad som händer här hos oss.

Hoppas du orkar och har lust att kika in under resan.

Funderar du på var infon kommer från, är min kunskap till största delen från mina utbildningar, anatomiböcker, veterinär litteratur och forskningsrapporter. Läser mer än gärna sådant i hängmattan och när tillfälle ges. Har underbara studievänner, veterinärer och uppfödarkollegor som gärna bollar kunskap och info med mig.  Ja, jag sa väl att jag är första gradens "nörd" när det gäller anatomi och nutrition hos hunden. För varje ny händelse i mina hundars liv ger det mig chansen att "götta" ner mig i ny kunskap.

Tack för att du orkade läsa dagens långa inlägg Kiss Nästa blogg kommer på söndag klockan 6.00.

Funderar du på något är du alltid välkommen med dina frågor och funderingar. birgitta@enhand.se

Kan redan nu svara på den vanligaste frågan. Vilken färg får valparna? Det vet man inte, färggenetik är det svåraste. Alla färger utom svart är tillåtet i rasen (det föds inga svarta) Så vilka färger det blir vet vi inte förrän dom är födda.

Å du jag blir jätte glad om du hjälper till att dela min blogg, så det inte "bara" blir du och jag som läser och är nyfikna.

 

Ha en fin vecka tills vi hörs igen// Birgitta

Kamtjatka 7 - Lite sammanfattning

by Birgitta22. september 2019 06:00

Hej en vecka har stuckit iväg igen.

Nu skall jag försöka mig på en liten sammanfattning av vår underbara resa med Zoom fotoresor till Kamtjatka 24/7 - 4/ 8 med resdagar var jag iväg 21/7 - 5/8.

Är så tacksam att du orkat kika in och följa mina bilder under dessa veckor. Men nu jag hoppas  och tror jag att bloggen kommer att handla om andra saker i några veckor framöver. Man behöver omväxling i livet Wink

Men nu till Kamtjatka.

En fantastisk resa på Beringshav. Sälar, sjölejon, späckhuggare och en massa olika fantastiska fåglar. Men som jag tidigare nämnt. Var så urbota dum att jag trodde mig klara en båtresa utan sjösjukepiller. Gör aldrig om det, dum kärring!

Fantastiska björnar. Älskar dessa djur mer och mer för varje individ jag får ynnesten att se.

Underbar jätte björn. Ett praktexemplar av världens största björn. Man blir ju helt kär.

Du som känner mig vet att jag ser detta under all ullig gullig päls. Född nörd alltid nörd Tongue Out ( bilden kommer från naturhistoriska riksmuseet)

För mig är mina resor så mycket mer än "bara" fotandet. Dom leder alltid till att jag nördar ner mig i anatomi och genetiken runt djuren. Så förstå att det tar tid att sortera minnen efter resandet.

 Att få uppleva hur björnarna känner in och tolkar oss som människor. Är vi ett hot eller är vi en grupp fånar som är ofarliga?

Resans huvudmål att se och få fota laxfångande björn.

Själen blev helt överväldigad av denna underbara miljö, friska luft och en öronbedövande tystnad. Jag fick med mig ett lugn och en stillhet hem, som jag vårdar med omsorg.

Att få stå/sitta bland björnarna, i fullständig samklang med naturen. Tillsammans med fantastiska människor med vördnad för det vi får uppleva. Är något som är helt oslagbart och en fullständigt magisk upplevelse som för alltid har en stor plats i mitt hjärta och min själ.

Vi har sett trötta björnar.

Dötrötta björnar

Drömmande björnar. Älskar denna bilden, den kommer att bli min minnesbild från Kamtjatka, något jag drömt om och som jag för alltid kommer att tänka tillbaka på.

En minnesvärd resa med fantastiska människor, duktiga fotografer och magiska dagar. En resa man får titta i stjärnorna för att förstå att jag varit med om.

En dag i monstertruck i vulkan landskap. Ett minne att lägga i ett hörn av hjärnan, rumpan kommer inte heller att glömma denna tripp på 14 timmar.

Avsaknaden av något som likar väg, närvaron av snö och vatten i en härlig blandning av snösörja gjorde att man hela tiden behövde en kompis truck som hjälpte till. Men vilka duktiga chaufförer. Var nästan avundsjuk fick sådan lust att köra detta makalösa maskiner med så mycket kraft under huven.

En bit upp hamnade vi i murmeldjurets land. Kul att ha sett dem även om det var på håll och dom snabbt försvann ner i sina hålor.

Fika på vulkankanten.

Min fina vän och fotomentor, Anders får avsluta denna resas blogg. En passande pose för hur resan var och hur vi upplevde den.

Tack alla underbara medfotografer och vänner för att ni gjorde min resa till ett minne för livet. För att ni alla delade med er av er kunskap, kom hem aningen kunnigare och mycket rikare människa, än den jag var när jag åkte. Tack för alla underbara skratt och glada miner, trots väntan, värme, sol, fukt, ösregn, halv storm och lite allmänt trassel som alltid hör till, men som med fel inställning kan bli så "jobbigt"

Åter igen Tack till Zoom fotoresor, Anders Geidemark och Charlie Malmqvist för att ni fixade och trixade så vi skulle få det bäst. Speciellt Tack till Anders som så många gånger improviserade med små kurser och höll våra hjärnor igång. Har samlat dina tips i ett eget fack i hjärtat, speciellt instagramtipset, som jag jobbar hårt på att förstå Wink Å du stort tack för tröstevinet på flygplatsen när planet inte behagade gå. Extra tack till Charlie för att du med en extraalltspecialare såg till att vi fick en sista magisk morgon ute hos björnarna.

Flygresan hem var ett äventyr i sig och jag kan säga att jag är såååå glad att jag inte var ensam på Moskva flygplats, utan hade Marie och Anders i sällskap i myllret och strulet. Men det får vi ta en annan gång.

Avslutar till sist med med en "typisk" Birgitta bild Wink Inga ordning alls.

Nu kommer bloggen att byta karaktär. Men du är naturligtvis välkommen att följa den. Kanske kan du hitta något du tycker är intressant, för nu kommer anatominörden i mig att få sitt lustmäte tillfredsställt i några veckor framöver.

Å du.... ja denna veckan skriver jag det inte, du vet. Du e bäst, var rädd om det.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv