Gillar inte att titta i backspegeln men ibland känns det bra att göra det.

by Birgitta4. januari 2019 11:56

När jag kikar tillbaka på 2018 kan jag bara konstatera att det har varit ett allt igenom bra år.

Ett år där jag lärt mig att stå för mig själv, sortera, samt lärt mig säga nej till saker jag inte vill och saker/människor som dränerar min kraft och ork.

Tänk att det skulle ta 60 år innan jag kom dit. Hoppas och tror att du är lite snabbare och hittar din balans tidigare i livet.

Här kommer en liten tillbaka blick på året som gått.

Började som sig bör med en fotokurs med Hans Holgersson, min fotomentor sedan många år. Älskar att bolla foto och ljussättning med honom. Är så glad att barn och barnbarn villigt ställer upp som modeller.

Mitt livs häftigaste resa (än så länge) gick till Kenya. Vilket land, och hur lätt blev jag inte gripen av Afrikafeber. Längtar dit mest hela tiden.

Tog en massa bilder, som du nog förstår, men denna bilden rör mig till tårar varje gång jag ser den. Ett ensamt lejon som sitter och tittar långt bort i horisonten, är för mig en påminnelse om, djurens sårbarhet, vad har dom för framtid?

Kan med lätthet erkänna att jag var resans grinigaste kärring. Tårar av ödmjukhet brännde mest hela tiden bakom ögonlocken.

Väl hemma från Kenya, blev det en tur med en av mina finaste fotovänner till Hornborgarsjön. Kallt, blåsigt och inte så många fåglar vi hoppats på. Men vilken dag vi fick, vilken glädje det är att ha vänner att dela sin hobby med. Tack Berit för en fantastisk dag.

I Maj gjorde Berit och jag en fotodag i Bråtadal.

Vi gick en fotovandring som Tomas Andersson höll i och som var helt makalöst trevlig. Lärde massor om fåglar, samtidigt som vi fick tips och idéer om hur man fotar. Tomas hjälpte mig, med kamerans funktioner, som jag trots flera års fotande missat.

Hade med min nya Nikon kamera för första gången denna dagen.

Pingsten kom och den firades på resandefot, tillsammans med finaste Catherine. Vi drog till Leksand på en fågelsafari. I 3 dagar letade vi ugglor, orrar och en massa andra fåglar. 106 olika fåglar lyckades vi höra eller se under dessa dagar. Ja fråga mig inte vilken fågel som låter hur, för det minns jag inte ett dugg av. Men kul hade vi. Traskade i skogen, åt gott, drack gott och hade det allmänt trevligt.

Midsommar natten tillbringade jag i ett gömsle, hemma i Finland. Efter 5 besök har jag börjar känna mig hemma, i urskogen i norra Finland vid Ryskagränsen. Älskar att få möjligheten att resa dit med Rovdjursland.

Väl hemma från Björnriket, kom äntligen vår efterlängtade lilla gosse. Familjen har fått en liten Vilton.

En mysresa med barnbarnen har hunnits med till Kolmården. Vi hann se vargarna innan dem så tragiskt har tagits bort ur djurparken. Jag är inte för parker, men tänker att om vi någonsin skall lära oss om djuren måste vi få en chans att se, uppleva och bevara dem. En sådan park som Kolmården ingår ju i bevarandeparkerna och hjälper till att bevara djur.

Jag älskar vargen. Tycker det är ett fantastiskt djur som får mig att fundera över hur det en gång såg ut i våra skogar.

Den 12 augusti föddes ett gäng valpar i vår kennel. Alla valparna har fina hem och vi har fått en massa nya vänner och underbara familjer att rå om.

Strax innan valparna föddes, hade kenneln också besök av SKK kennelkonsulenter och gissa vi fick med beröm godkänt. Känns så bra att några utomstående kikar och kommer med tips, är så lätt att bli hemma blind.

Tack vare min goa make och kennelpöjk, som utan gnissel ställde upp och passade 6 veckors valpar i 4 dagar. Kunde jag och Catherine sticka till Jaegersborgsparken i Danmark och fota hjortar.

Foto: Catherine Thiesen

Fantastiskt kul att gå i parken en kall höstmorgon att höra och se kronhjorten bröla och bjuda upp till dans.

En Kennelträff har vi också hunnit med. Älskar mina valpköpare och är så lycklig att ni förvaltar alla valparna så väl.

Att fixa valpträff är ett litet sätt för mig att tacka er alla som HD röntgat era hundar. Jag är er evigt tacksam. Innocent

Mina rådjur, börjar jag mata i slutet av sept, vi hinner bli fina vänner under hösten. Ofta står dom och väntar på mig när jag kommer med morötter, äpple och pellets till dem. I höst har skaran utökats till 5 djur som besöker oss varje dag. Hoppas och ber att dom skall få leva och slippa skjutas av kliande jägarfingrar.

December månad är den stora studiomånaden. Då fotas det mycket och ofta. Älsklings modellerna är mina kära, kära barnbarn.

Som året började avslutades det.  En fotokurs med Hans, varför ändra ett vinnande koncept. 1ggr/ år skall vi få till en date Tongue Out annars stämmer det inte.

Från och med nu tittar vi bara framåt. Finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln  Wink

Nu är jag mest nyfiken på 2019.

Vet att det börjar ganska ok. En resa till Kenya väntar om ca 3 veckor. Sen kommer det spännande saker som ett pärlband under hela året om inget annat händer. Men det lär du nog inte missa om du följer min blogg.

Tack för att du kikade in och att du tog dig tid att läsa den lååånga bloggen.

Är lite ojämn i mitt bloggande men får ta det när inspirationen finns.

Tags:

Djur. | Naturen | Texter

Kenya del 3

by Birgitta13. mars 2018 10:18

Kenya mer Kenya.

Jag tänker att du inte missat att min Kenyaresa, är ett av det största jag gjort(än så länge)

Vi var ett litet gäng som åkte ner 1½ dygn tidigare till Nairobi. Dels för att inte bli så trötta inför fotoutflykterna och dels för att vi så gärna ville se Karen Blixens gård.  Åker man till Nairobi 1 gång i livet måste man ju vara lite kulturell också.

Jag laddade ner Karen Blixens bok.  Den Afrikanska farmen. "Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong., för att läsa på resan.

Den afrikanska farmen (ljudbok)

Men kan inte med ord beskriva hur glad jag var att jag sparade den till jag kom hem.

En otrolig känsla att läsa en bok som utspelar sig 1914 till 1931, och känna igen platser, dofter, ljud att sen ha bilder med hem i kameran som speglar detta liv. Det är en ynnest jag har svårt att klara riktigt. Ni som känner mig vet att jag är en "grinig" kärring så läsa denna bok innebar en hel del tårar.

Karen Blixens hem är en underbar plats. Skapat av en stark, vit, beundransvärd kvinna. Skapat ur kärleken till ett land och till dess innevånare.

Karen Blixen fick rollen som byns läkare. Hon hjälpte många barn och infödingar med sin klokskap. Hon var kvinnan som med geväret hjälpte infödingarna med besvärliga rovdjur och som utan minsta tvekan eller rädsla tog sig ann barn och ungdomar med svårigheter.

Här på baksidan av huset sittande vid de indiska vagnshjulen, har stora beslut och tunga möten gjorts. Vagnshjulen som varit inblandade i en dödsolycka och som Karen tog till sitt hus för att använda som bord. Utsikten från denna plats är förödande vacker. Här satt hon på kvällarna och tittade på bergen och hur naturen förändrade sig under torrperioder och regnperioder.

Hon skriver om hur dom skrämde Zebraflockar på flykt, för att under torrperioden kunna få vattnet att räcka till gårdens oxar och får.

Den specialbyggda traktorn som användes för att bryta mark till kaffeplanteringarna. Hon förbjöd barnen att åka på traktorn, vilket man kan förstå med tanke på hur hjulen ser u.

Hjulet har flyttat ved, människor och massor av kaffeplantor. I sin bok skriver hon om hur dom transporterade döda och väldigt sjuka infödingar till sjukhuset i Nairobi.

Vagnens krok som utgjorde dragpunkten för de 18 oxarna som drog vagnen. Hon skriver om en ung man som blev dödad av vagnens hjul alldeles utanför hennes farm. Tjuvåkande som ledde till en katastrof för hela familjen i flera generationer framöver.

Tänk om bultar kunde tala.

Kenyanskt kaffe, en delikatess, som Karen fann sin försörjning i.

Här har många kaffe bönor torkats och rensats för att sedan exporteras ut i världen.

Otrolig känsla att stå intill dessa fantastiska maskiner, känna känslan och nästan höra ljudet från Afrikaner som sliter och jobbar nätterna igenom. Hon återger en nattligkatastrof, kaffefabriken brann ner . Hon återger det så levande att man nästan kan känna värmen från branden, höra paniken och se alla hennes vänner springa med vatten för att rädda det som räddas kan.

I boken kan man läsa om hur hon som ensam kvinna gav sig ut, med geväret på sätet intill sig, för att transportera sina kaffebönor den långa resan genom Afrika. Bra kvinnor reder sig själva.

Läser också om hennes innerliga förtvivlan, att människorna dödar mer än dom har bruk för. Noshörningar, lejon, giraffer och flodhästar får sätta livet till i troféjakt.

Hon såg risken med de stora bekymmer vi brottas med idag.

Jag läser om kärleken till det som jorden ger och till mångfalden av växter och blommor. Här en närstudie på en Julstjärna, en buske som betyder mycket för folket i Afrika.

Karen har en fantastisk trädgård som hon med mycket slit och möda anlagt och som vårdas öm av en stiftelse. Massor av fåglar fanns det för oss att fota.

Trädgården var en viktig mötesplats, en plats där infödingarna och massaier,ibland drabbade samman och där viktiga möten och ting hölls. Karen blev för området en domare, en typ av överhuvud och en klokskapens kvinna som ofta fick ha ett ord med i viktiga beslut.

En vacker, mycket vacker ung kvinna berättade Karens historia för oss. Mycket fängslande och målande.

Åker du till Nairobi glöm inte att besöka denna magiska plats. Min fotokompis och jag, har en resa till Danmark och Blixenmuseét inbokad i vår.  Hoppas också knyta ihop denna säcken genom att besöka hennes gravplats, som tyvärr inte blev i Afrika, utan i en lund utanför Köpenhamn. Hennes livs kärlek ligger begravd i Afrika och jag gissar att om hon fått välja hade hon velat ligga så hon kunde se sitt älskade Ngong berg. Kanske på en plats i foten av Ngong.

Tack för att du orkade ta dig igenom den "aningen" långa bloggen idag.

Jag återkommer med mer Kenya jag lovar eller varnar dig så här lite i förväg.

// Birgitta

Kenya del 2

by Birgitta24. februari 2018 13:57

Hej hopp igen.

Ni får stå ut med att jag tjatar och tjatar och tjatar, om min resa till Kenya.Innocent

Denna gången funderar jag lite över girafferna (Giraffa camelopardalis), dessa makalöst vackra djur som rör sig med sådan värdighet och som lurar våran hjärna hela tiden..

Lurar?.... Vadå?.. Jo vi tror att dom rör sig i ultrarapid men så är absolut inte fallet, dom är ganska rappa i benen och kan springa snabbt. Men vi uppfattar deras rörelser som otroligt långsamma. Så lätt lurad är människan. Man skall inte tro allt man ser och allt man hör.

 Giraffen är världens längsta djur. Med sin långa hals når giraffen upp till fem meter över marken och kan väga cirka två ton. För att klara av att föra upp blod genom den långa halsen har giraffen ett väldigt stort hjärta. Hjärtat väger cirka 10-13 kilo och är 60 cm i diameter. Dom har 3 ggr så högt blodtryck som oss. Giraffer är underbara djur, som vårdar varandra. Hanen äter från de högsta grenarna så honan kan få käka från grenarna längre ner i träden.

Va.. vad säger du? Har jag skit på näsan?

Ja hurru, du kan ta och städa dig om snoken, med din 40 cm långa, blåa tunga, och inte bara använda den för att plocka blad och grenar med.

En av kvällarna stod vi med en öl i handen och njöt av giraffer, zebror och antiloper. En underbar föreställning som naturen bjöd på i kvällningen. Ja tårarna föll även denna kväll. Jag blir helt betagen av att djuren kommer och visar upp sig för oss, trots att dom är så medvetna om vår närvaro och trots att människan gör dem så illa.

Ja människan gör giraffen väldigt illa. Den skjuts för att denna delen är en eftertraktad DAMMVIPPA.... ja du läste rätt. Det finns människor som köper giraffsvansar för att dom vill ha en lyxig dammvippa.

Va e det för fel på den mänskliga rasen, kan man undra? Tack och lov så finns det människor, som bevakar och skyddar dessa fantastiska djur. Som genom att få blod på sina händer, förhoppningsvis räddar utrotningshotade djur.

Å du just du kan hjälpa till med detta arbete! Hur.... jo lägg aldrig säger aldrig ut en selfie med dig själv, och ett vilt djur i något socialtmedia. Visa att du tar avstånd från denna galenskap. Djur är inga leksaker och finns inte här på jorden för att tillfredställa människan. Vi skall leva i samklang. Ett ostämt piano spelar falskt, alla tangenter behövs för en fin sång.

Hoppas av hela mitt hjärta att dom lyckas, så våra barn och barnbarn kan få chansen att se och njuta av dessa fantastiska djur. Att dom också får chansen att stå i kvällningen och se siluetten av detta fantastiska djur.

Detta vackra djur kom vandrande alldeles intill våra jeepar, i Solio. En magiskt vacker plats, med en helt otrolig skog. Morgon ljuset går inte att beskriva, det måste ses.

Tack för att du kikade in idag igen. Hojta om du tröttnar på mitt tjat om Kenya.Kiss

Jag kommer inte att tröttna. Det finns risk att jag snart dyker upp med en ny uppdatering av bloggen, så håll i hatten Money Mouth

Jag är så tacksam att jag fick möjlighet att följa med på denna resan. Tack igen Zoom fotoresor.

 

// Birgitta

Kenya 2018

by Birgitta22. februari 2018 19:41

Min resa med Zoom fotoresor och Tom Svensson, till Kenya feb 2018.

Äntligen kom jag iväg på, vad som nu känns som, mitt livs resa. Med kameran i en alldeles för tung rygga gav vi oss iväg för 10 dagar i Kenya.

Jag börjar inte från början utan jag börjar och skriva om,det som berörde mig mest. Det som var anledningen till att jag reste till just Kenya.

Jag ville se den Svarta noshörningen.

Spetsnoshörning eller svart noshörning (Diceros bicornis) Har en spetsig mule, väl anpassad tillatt äta buskar. En vuxen spetsnoshörning blir ca 1,4 till 1,8 m i mankhöjd och kan bli mellan 3,0 och 3,75 meter lång. Den kan väga mellan 800 och 1 400 kg.Hannarna blir lite större än honorna.

Trubbnoshörningen eller vita noshörningen (Ceratotherium simum) är en art i familjen noshörningar. Namnet vit noshörning är en översättning av engelskans white rhino, som har sitt ursprung i engelsmännens missuppfattning av boerns namn "wyd muil", ungefär vid mule.  Har en bred mule, vilken är ämnad för att beta gräs. Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 335 och 420 cm och boghöjden mellan 150 och 185 cm. Vikten varierar mellan 1 400 och 1 700 kg för honor och mellan 2 000 och 3 600 kg för hannar.

Vi fick den fantastiska ynnesten att se hur en Vit noshörning sökte kontakt och gosade, med en Svart noshörning

Den händer inte och att sen få möjligheten att fota denna händelse är inte många förunnat. Kan erkänna att tårar föll utmed kinden, av lycka och tacksamhet över att få uppleva denna stund, i tysthet med dessa underbara djur.

Redan på första safarin, har min dröm gått i uppfyllelse. Hur skall detta sluta?

Lejon (Panthera leo)

Ett gäng unga Lejon hanar, riktiga slynglar. Fick vi möjligheten att se under flera dagar. Så underbart roligt att se deras samspel och alla deras hyss. Tonårsgrabbar har mycket energi vilken ras dom än tillhör.

Den gamle mannen blev bara trött på allt ståhej.

Afrikansk buffel eller kafferbuffel – ett vilt oxdjur i Afrika. Ett djur som inte är att leka med. Kanske ett av Afrikas farligaste djur? Den frågar inte innan den anfaller. Guiden hade full koll om det fanns buffel i närheten om någon av oss behövde  Wink  gå ur jeepen.

Ett gäng elefanter Afrikanska elefanter (Loxodonta). Som upptäckt 2 Lejon som låg och vilade under en buske. Full fart framåt och ett väldigt trumpetande, lejonen skulle väck, kösta va de kösta vill...

Denna lilla elefantgrabben roade oss under 20 härliga kvällsminuter. Kaxade och försökte skrämmas, blev rädd och sökte stöd hos morsan. Sen nya krafter och mera bus. Underbara lilla grabb, hoppas du får ett långt liv och klarar dig undan tjuvjägarna. Blir sorgsen när jag tänker på människans framfart med sina skjutgalna fingrar. Hur kan någon bara tänka tanken att rikta ett gevär mot något så fantastiskt som en elefant.

Sista safarikvällen, fick vi den stora ynnesten att se en leopard mamma leka med sin unge i en ravinfåra. Vi satt länge och njöt av denna makalösa upplevelse. Att få se en leopard är stort och med en unge tillhör inte vanligheten enligt vår guide. Plötsligt tröttnade de på bus och lek och försvann, in i en buske..

Mamma leopard hittade vi efter en stunds letande, liggande nere i ravinen. Men var är ungen?....

Utan minsta förvarning dök den upp i trädet framför oss. Där försvann min möjlighet att se klart, genom tårar ser man inte så bra. Gråta och fota är ingen bra kombo Cry men tårar av tacksamhet och glädje kan jag gärna ta.

Så var The big five fulländat.

En fantastisk resa med så mycket känslor. Ja jag var resans grinigaste kärring, tårar av tacksamhet, ödmjukhet och glädje har flödat. Ja jag erkänner det räcker jag ser bilderna och skriver om det så berörs jag till tårar.

Jag har full förståelse för att man kan drabbas av Afrikasjukan, dvs en ständig längtan tillbaka.

Tack Tom Svensson & Alexander Elmqvist/Zoom fotoresor, för fantastiska dagar, mycket ny kunskap, massor av skratt och stunder av eftertänksamhet. Tack alla ni som gjorde mina kvällar och stod ut med mina tårar.

Hoppas vi snart ses igen.

Å till dig som funderar på Afrika, bara åk, du kommer att få en upplevelse för livet. Hemma igen är du en förändrad människa, kanske en aning ödmjukare och mycket rikare.

Tack för att du tog dig tid att kika in och läsa min blog. Resan till Kenya fortsätter. Det finns så mycket mer att skriva om.

 

// Birgitta

Jul , jul strilande regn

by Birgitta26. december 2017 10:51

Hej Hopp.

Önskar dig en fin julledighet och ett riktigt Gott Nytt År.

Några lediga dagar ger lite tid för eftertanke. Planering av kommande år. 2018 innehåller många kul saker, spännande händelser Laughing, fotoresor, en del händelser som jag inte styr över, men som hur det än blir kommer att bli bra. Samt några sura "äpple" som jag måste ta tag i Money Mouth

Det jag inte kan påverka, bekymrar jag mig inte om.

Det jag kan påverka, behöver jag inte bekymra mig om.

Men titta tillbaka lite på den sista tiden är tillåtet. Wink Jag gissar att du inte har missat att kameran är en ständig följeslagare och en källa till ny kunskap och nya vänner.

Nyfikenhet, och kunskapstörst är två saker som för mig går hand i hand.

 Har under hösten lärt mig en hel del om beskärning och planering av mina bilder. Finns en massa till, jag vill lära mig. Planerna är en kurs hos en av mina fina fotovänner under våren. Vi skall "bara" hitta tid för det.

Barnbarnen är en ständig källa till glädje och oro. Högt älskade fotomodeller.

Att ha kul framför kameran är A och O. Älskade ungar tack för att ni ställer upp så jag får träna.

Mitt gömsle. Har blivit ett andningshål. Dit smiter jag ut så fort jag hinner. Rådjur och fåglar visar med glädje upp sig, om man mutar lite med godsaker förstås Wink

 Det kostar morötter, pellets, korn, solroskärnor, jordnötter och en del äpple. Men det är värt varenda penny att få uppleva dessa djur så nära intill.

Liza.

Pia-Lotta

Scattis.

Humlan "valpis"

Det fyras gäng är en ständig glädje i detta huset.

För er som saknar Iso bland husets hundar. Kan jag berätta att hon numera är en Stockholmsböna. Hon valde att flytta med syrran hem till hennes familj. Undecided

Jaegersparken i Danmark

Älgsafari Markaryd

Björnresor i Finland

Universeum i Göteborg.

Samt några ställen till har hunnits med under året. Super roliga resor, kurser och träffar med nya och gamla fotovänner.

Flera av dessa vänner kommer att vara en stor del av mitt 2018. Vänner som förgyller mitt liv inte bara genom att vara "vänner" dom delar frikostigt med sig av sin kunskaper.

Ett litet gäng av oss tjejer, väntar spänt på att februari månad skall komma, då väntar ett livsäventyr för oss. SmileSmile

Stenskvätten, skiter i  vädret den kommer som sig bör i slutet av dec. Juldagen såg jag den första vid fågelmataren. Blir så glad för varje ny individ som dyker upp och vill ta för sig av maten.

Julen regnade bort. Men. men... det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Tack för att du kikade in just idag!

Hoppas du får en fantastisk Nyår och ett härligt 2018.

Kom ihåg:

Om du oroa dig i förskott, är det som att betala ränta på ett lån du aldrig fått. Tongue Out

// Birgitta

 

Höst och fåglar.

by Birgitta16. oktober 2017 18:52

Var tar hösten vägen med oss i år?

En fråga som känns väldigt befogad för min del i år.

Hösten betyder svamp och lite ångest. Allt det goda som bara står där och retas, som jag inte vågar plocka.

Gör numera inget där livet är insatsen, Undecidedjag väljer att krypa på marken och fota istället.

Gick ut en sväng idag för att rensa hjärnan på tankar, samt för  njuta av djur och natur. Men vet inte vilket som var värst älgalusen, som bet mig i hårbotten och nacken. Eller tyskar som pratade(skrek) som om elden var lös i skogen. Glad var jag att dom inte gick rakt över mig när jag fotade grodperspektiv.

Varför går man ut i naturen när man inte njuter av tystheten och djuren? Yell Allt levande och dött flydde i panik av dessa skränande människor. Allemansrätten är en gåva men man får inte missbruka den hur som helst. Det krävs ödmjukhet och förstånd i naturen. Så snälla prata med små bokstäver när du är ute bland alla djur. Du är en gäst i deras hem. Kiss

Naturen fyller skafferiet, fåglarna samlar och lagrar mat för kommande vinter.

Kossorna kikar lite extra, och ser ut som om dom undrar. När får vi komma hem till ladugården och in i värmen?

Vi eldar upp allt vi samlat på oss under sommaren. Vet inte vem som släpar hem allt men jisses så mycket       S K I T det samlas i ett hem på några månader.

Någon tröttnade lite snabbt idag. Fördelen med att bo på landet, jobbet väntar tills i morgon och man kan lämna allt där man står.

Sitter i mitt "gömsle" så fort jag får en stund över. Fota fåglar är ett bra sätt att öva snabbhet och hur jag vill ha mina bilder. Helt underbart att gömma sig en timma då och då.

Just nu är gillar jag blekta kort och vissa passar bra att bearbeta om.

Borde göra som titan, köra lite gympa innan maten.

Vad har hösten med sig för oss i år? Magkänslan är inte 100 men kanske, kanske blir det bra. Förändring är bra om den inte är dålig. Brukar komma något gott ut av det man har svårt att förstå och släppa till sig.

Får kika förbi förgrunden och fokusera på det som syns i fjärran.

 

Hoppas du får en fin vecka och tack för att du kikade in i bloggen igen.

// Birgitta

Mångalen

by Birgitta7. oktober 2017 09:47

Mångalen eller bara helt galen.

Jag har alltid varit fascinerad av månen. Denna månaden har det nog gått mig åt huvudet Wink

Allt började med en kväll i Linköping när jag inte kunde somna, utan tog min kamera och gick en kvällspromenad.

Där satt kråkan och månade sig på taknocken, måste väl heta så, för när man sitter i solen heter det ju sola sig.

Detta foto kom inte till helt smärtfritt. Just innan jag skulle knäppa, upptäckte jag att jag hängde över en stängseltråd. Aaaaningen svårt att hålla kameran still när 12volt gör sig påmint i armhålan.

Men skam den som ger sig Yell Allt för konsten  Undecided

 Månbevakning, halvmånen var ovanlig halv och klar denna sena kväll i mitten av månaden.

Jag filar på kamerainställningen, vill så gärna få bilden så klar som möjligt. Hmm någon som är fotoproffs tröstade mig med att det går inte, att få det som jag vill.

Skam den som ger sig! Yell

Igår var han äntligen full. Smile Jag väntade, väntade och väntade. Plötsligt kikade han fram över träden. Ut med kameran och stativet.

Skam den som ger sig Tongue Out

Månen var på ett strålande humör igår, ställde villigt upp som modell. Det var bara och testa, göra om, svära, och känna sig nöjd. Fryser gör jag alltid när jag kvällsfotar. Av någon outgrundlig anledning har jag aldrig, jacka på mig. när jag rusar ut med kameran.

Skam den som ger sig! Wink

Jag blir lika stum av förundran, varje gång jag ser kratrar, bergsformationer och skuggor på denna så avlägsna satellit.

Månen (Luna) är Jordens enda naturliga satellit. En satellit är ett föremål i omloppsbana. Månen är en ovanligt stor satellit och den femte största i vårt solsystem.

Efter Solen är Månen det ljusaste föremålet på himlen, trots att dess yta egentligen är väldigt mörk. Dess framträdande position på himlen har sedan tidigt i mänsklighetens historia gett Månen en viktig roll i kultur och mytologi.

Den roterar runt sin egen axel i samma hastighet som den roterar runt Jorden. Därför ser vi alltid samma sida.

Månen har en solid järnrik inre kärna. Den yttre kärnan består främst av flytande järn och har en radie på 300 km. Runt kärnan ligger ett flytande lager av magma.

Månens totala diameter är 3476 km. Ytan består av sten och sand med liknande sammansättning som de stenar som återfinns på Jorden.

Kommer månen över träden
Med sitt milda skratt
Kom till mej älskling
Vän och kumpan
Mjukt som en uggla
Tyst som en katt
I dag var vi vuxna men
Nu är vi barn
Vi rymmer ut under månen i natt

// Ulf Lundell

 

– Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att månen påverkar oss rent fysiskt, mer än som en naturupplevelse. Månens faser beror på var månen befinner sig i förhållande till solen och jorden, men dragningskraften är densamma hela tiden. Att månens faser skulle påverka oss människor är bara nys, säger Claes-Ingvar Björnsson, professor i astronomi vid Stockholms universitet.

Å där sprack det... då måste jag vara galen Undecided

Skam den som ger sig. Tongue Out Vara galen är rätt ok det med, får väl lära mig leva med det.

Hoppas du får en trevlig och mysig helg.

// Birgitta

Hoppsan länge sedan

by Birgitta26. juli 2017 08:56

Hoppsan nu var det länge sedan jag skrev något.

Ibland kommer livet lite ivägen för planerna.  Har haft en omtumlande tid i mitt liv men nu är jag nog på banan igen.

Som många av mina vänner vet, har jag hunnit med en resa till Norra Finland. Närmare bestämt till Wild Brown Bear, Varitus

Wild Brown Bear, Vartius ligger vid Finsk/Ryska gränsen, är en fantastisk plats där djuren kan leva i lugn och ro i sin naturliga miljö. Mellan Finland och Ryssland, finns ett 2 mil brett ingenmansland. Ingen får beträda, jaga eller vistas där. På Ryska sidan ligger ett stort naturreservat, vilket ger djuren ett otroligt stort område att luffsa på. Med vetskapen om detta, är ödmjukheten ännu större när dom väljer att komma och visa sig för mig.

Årets tjejresa med Rovdjursland blev inte bara en härlig naturupplevelse, den gav mig också flera fina nya fotovänner. Vilka härliga kvinnor jag fick möjlighet att lära känna. Hoppas få möjlighet att resa tillsammans med er fler gånger. Några av oss har redan bokat tjejresan 2018 skall bli så kul att fota ihop igen.

Gömsle 1: Så lågt till tak att jag efter 1 natt kröp ut med " skurgummsknä"

Ett gömsle där man såg åt många håll och kunde fota fina miljöer, så det var det värtLaughing

Ståtlig herre visar upp sig första kvällen. Han är kallad Aulis eller som Magnus önskar Quasimodo för han är så lik honom. Inte Magnus alltså utan björnen. Tongue OutWink

Jag tror jag luktar på blommorna.

Ungbjörnar som just blivit frånstöttta från sin mamma.

Såhär långt norr ut, går björnungarna med sin mamma i 2½ år. Medan längre söderut stöts dom bort redan vid 1½års ålder.

Bjärven, han kallas så för hans ansiktsteckning liknar en järvs. En kille med som alla smågrabbar, massa spring i benen.

Tror detta är ett favofoto. Baby Lumikki, hon heter så för hon är så lik sin mamma Lumicci 

Lumikki på finska betyder snövit så det är väl ett passande namn.

Nattfoto på lilla Baby Lumikki.

Bjärven funderar på varför vi sitter där i den holken.

En av kvällarna var det lite oro i skogen. Bjärven kom farande som skjuten ur en kanon.

Strax efter kom denna Aulis vankande. Han blev lite väl närgången, enligt mig. Han nosade så nära gömslet, att jag inte kunde se hans nos när jag kikade ut genom gluggen. Money Mouth

Som du ser är detta en kille som tagit strid några gånger.

Uppskattningsvis är han 15 år gammal. I det vilda blir björnarna ca 30 år gamla.

En ny hona dök upp. Hon var i brunst och luktade på allt, strök sig mot träden och gick rakt över buskarna. Ett typiskt brunst beteende, lämna doftspår på allt som kommer i deras väg.

Aulis

Sista kvällen dök en "nygammal" hane upp igen,Coliette. Han var efterlängtad, då han inte visat sig på 1 år. Området näst största björnhane.

Ögonkontakt!

Efter att ha sovit ett par timmar fanns det tid för lite "fotalitevadsomhelst" Kurrar fanns det gott om både stora och ungar.

Domherrarna tackade inte nej till solrosfrö.

Jag tror detta är en Kricka men är inte säker. Den fastnade på många bilder.

Det blev en hel del iväntanpå bilder.

Men jag vet inte om Järven trots allt var topp fotot. Att få se och fota ett rödlistat djur i sin egen miljö känns stort.

Denna killen är döpt till Banditen, för det ser ut som han har en mask i anskitet. Han hade en liten fru som stuttsade omkring, henne fick jag bara se hann inte fota.

Järven går eller springer inte, utan hoppar fram så man ser den lätt när den kommer.

Nu gör jag som björnen Aulis, lufsar vidare.

I början av september åker jag tillbaka igen. Hoppas då att jag får träffa några björnar och kanske se ungbjörnarna igen. Fota björn i en skog som klätt sig i höst skrud skall bli roligt.

Har även bokat en resa för att fota hjortar även det i sept. Hjorten brunstar på hösten och det skall bli så roligt att få se och fota det. Den resan skall jag göra med en av mina fina fotokompisar, från björnresan.

Tack för att du orkat kika på mina bilder och för att du följer min blogg. Jag är lite slarvig med att uppdatera.

Nästa rapport kommer nog att komma från våran kennelträff nu i mitten av augusti. Skall bli så roligt att äntligen få träffa alla fina valpköpare igen.

Hoppas du får en fin vecka, i morgon är det fredag och då styr jag bilen hem till mitt lilla hem där hemma.

// Birgitta

 

7 veckor +

by Birgitta6. juni 2017 14:43

Hej kul att du är här igen.

Lilla oranga tiken har konverterat över till rosa tiken. Syskonen tuggade sönder mitt halsband.

Nu är valparna drygt 7 veckor. Vi väger nästan alla 3 kg. Vi alla är framåt och positiva valpar. Nyfikna och gillar att bråka med varandra, ibland tar vi i så vi skriker, men det hör livet till. För just nu lär vi oss hur hårt man biter när man leker och hur hårt man skall bita för att försvarar sig mot farliga saker.

Vi har hunnit åka bil, klippt klor och fått våra pälsar klippta. Vi äter nu 4 mål riktig mat och letar gärna godis i trädgården. I morgon skall vi alla få vårt första bad. Än så länge har vattenkontakten sträckt sig till att tvättas i rumpan och gräva i vattenskålen.

Vi är nu mitt inne i socialiseringsperioden.

En period som betyder att vi lär oss flockens signaler. Vi har en jätte snäll pappa som gör som björnen Ballou, han lär oss allt han kan. Igår visade han oss hur man kan äta tillsammans både stor och liten i en och samma matskål. Vi har en så snäll pappa. Som gillar att busa med oss, fast mest springer han ifrån oss.

 Nästan alla av oss har träffat våra egna familjer och det känns jätte spännande för oss att få flytta till helgen. Men först skall vi klara veterinärbesiktningen och få ett OK i rumpan. På fredag kommer veterinären hit. Då vi slipper åka iväg och bli oroliga i bilen, vi slipper också komma in i främmande lokaler, när vi skall få sticket i nacken och den nya människan skall klämma på oss. Matte tycker att det fungerar så bra att veterinären kommer hit till oss. samtidigt skall Scattis och Iso ta ett blodprov så vi får veta så dom mår bra. Lite hälsotest passar väl bra när vetten ändå kommer till oss. Iso skall också få en spruta och sitt pass.

Bara för att vi kan springa omkring, klättra och hoppa lite så betyder inte det att våra små kroppar klarar det. Vi har inte bildat skelett överallt i våra kroppar det tar mååånga månader innan det är klart. Så vi får inte rusa omkring på hala golv, även om vi ibland rymmer ut i stora huset och springer. Mamma och mormor vill inte alltid veta av oss längre. Men vi testar varje dag om ev vi kan få lite god mat från någon av dem.

Vi rusar inte bara omkring. Ibland gör vi som Ferdinand vi sitter och luktar på blommorna och funderar över livet.

Hoppas ni alla haft en fin helg.

Denna veckan blir en vecka som går till historian, allt som skall hinnas med och klaras av finns det  inte riktigt tid till. Både sorgliga och jobbiga saker måste lösas denna veckan. Det blir en vecka i tårar och nervositet. Men skam den som ger sig. Livet hinner ifatt en ibland och då får man ta ett extra tag och se till så det blir så bra det går.

Kanske hinner jag med en liten blogg innan valparna åker. Om inte, så Tack för att ni följt vår resa och var rädda om er därute.

 

Birgitta

6 veckor och snart stora valpar.

by Birgitta26. maj 2017 11:14

Hej hopp.

Ja just hopp, för det är vad tiden tar stora, stora hopp.

Börjar redan känna av lite ångest för att släppa telningarna ifrån mig. Den 10/6 är dom resklara och skall nästan alla åka hem till sina egna familjer.

Insektskullen har verkligen haft möjlighet att leva upp till sina namn. Dom ligger ute i gräset och sover, busar och går på upptäcktsfärd. En och annan fjäril jagas och någon myra slukas i farten.

Nu är valparna mitt inne i präglingsperioden.

Sinnena är snart helt utvecklade. Under den kommande veckan utvecklas rädslorna. Då får valparna ett annat beteende. Blir dom rädda så springer dom från faran. För att lite senare vända tillbaka och undersöka. Nyfikenheten är fortfarande ett dominerande drag.

Nu leker dom dominanslekar och stundom kan det gå ganska så hett till i lådan. V 6 kommer också känslan för hur och varför kompisen biter mig. Nu blir valpen medveten om hur hårt leken tillåter att valpen biter sina kompisar och mig. Tiken (flocken) börjar nu att fostra valparna. De andra i flocken löser nu av och valpen tycker om att vara lite själv och få egentid.

Liza lämnar nu valparna mer och mer och talar tydligt om att hon tycker dom skall äta riktig mat och inte dia så mycket. Ibland måste man hitta ett eget sätt att rymma uppmärksamheten. Då är bordet enda lugna platsen.

Valparna äter nu mellan 3 och 4 mål riktig mat om dagen. Lite beroende på hur många gånger mamma och mormor ger dom di.

Det är fortfarande en njutning att få en egen stund med mamma eller mormor.

Igår fick dom smaka på en kycklingvinge och det var smaskens.

Nu kan man tydligt se hur valpen väljer att ligga själv en bit från flocken.

Tugga sönder och upptäcka saker är en stor arbetsuppgift som tas på största allvar.

Valpen sover största delen av dagen men vakentiden är intensiv. Valparna finner sig inte att "bara" stanna i valphagen utan har mycket bestämda åsikter om att dom vill vara ute i stora världen.

Den kommande veckan väntar kloklippning, klippning av pälsen och en massa ute tid i trädgården.  Vi kommer också att åka bil för första gången, får se vad dom tycker om det.  Brukar aldrig vara några bekymmer men visst är det en spännande dag för valpen.

Hoppas du får en fin helg och är rädd om dig och dina kära.

 

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv