Idag en dag i besvikelsens tecken.

by Birgitta21. mars 2013 13:46

Skulle vilja svära men det får man ju inte!

Idag har vi fått kvittot på att "den lilla människan" skall man inte lyssna på. Nu finns det ett enda litet halmstrå kvar, hoppas av hela mitt hjärta att Miljödomstolen tar sitt ansvar.

Kan inte säga att jag skrattar ihjäl mej, när hela våran tillvaro är påväg att förstöras av av giriga personer som väljer att inte se andra människors behov och värde.

Idag har jag också upptäckt att det gagnar en inte att vara snäll, och säga javisst. Då blir man tagen förgivet. En känsla som inte är så rolig.

Åter igen hamnar jag i frågan, vart är detta land påväg? 

Egoism, elakheter och förtal haglar i omgivningarna och medierna. Är det konstigt att Svensken behöver gå på antidepresiva mediciner, när vi inte kan vara ödmjuka mot varandra. Att hugga för sig tycks vara Svenskens motto.

Den Tacksamhet jag känner för mina hundar och allt dom ger mej, finns inte ord nog för. Vilken tur att man har en ventil i vardagen, annars hade man nog dukat under. Det dom ger mej hugger jag gärna till mej av, för jag vet att dom ger mej det för att dom vill och inte för att dom måste.

Nej nu jäklar får jag spotta i nävarna och göra något bra av dagen.

Mea visar vägen. Ut en kisse runda, in och käka lite frukost och sedan ner i mattes lediga varma säng.

Denna söta lilla grabb, börjar dagen med att stå i maten och värma fötterna. Snön yr men är man från Island klarar man kyla och blåst bättre än värme och sol.

Ibland faller en tår när jag tittar på denna lilla goa tjej, som har valt att bo hos just mej.

Matte, idag är det varmt i solen, njut av det.

Det är med värme och glädje jag ser på denna lilla tjejen. Våran egen "snögumma"

Hallå brudar, hade ni vilat en stund i morse hade ni orkat springa med mej.

Det bästa med grannar är när man tar morgonsnacken över  (genom)grinden.

Hej lilla "lur Fia" vad ligger du och funderar på?

Detta är min tanke för dagen.

Man har faktiskt inte rätt att fråga alla frågor, en del av dem skall man vara vuxen nog att behålla för sig själv.

// Birgitta Foot in Mouth

Vill också skicka en ros till en god och undebar vän som ligger på sjukhuset.

Du vet vem du är och jag önskar dej allt gott och bättring snabbt.

Kram!

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

Tags:

Hundar | Naturen | Texter

Ja hej vad det är roligt att vara en Lagotto när det blåser "storm"

by Birgitta18. mars 2013 14:15

Ja jisses så det blåser ute idag.

Tänk vad lite som behövs för att en hund skall bli glad och få spring i benen.

Jag behöver ett gott skratt idag, då jag är så förbannat trött på folk, så ut med hundarna och kamera.

Börjar min Blogg idag med en fundering jag vaknade med i huvudet i morse.

-Jag kan inte förstå hur människor kan, ge sig själva "rätten" att hacka på medmänniskor, ge sig "rätten" att utnyttja andra människor för egen vinning, helt utan skrupler. Var tog respekten och empatin vägen? Vart är vårat land påväg? Vilken förbild är de vuxna för ungdomar och barn? Oj nu är det visst djupa funderingar, men blir så lessen när jag ser och läser hur vi behandlar varandra i stort och smått. Hur man i offentliga medier ger sig rätten att smutskasta andra människors jobb och insatser.  Skämmes ni som roar er med detta!

Nej nu får det vara nog med funderingar. Hoppas jag trampat någon på tårna, det var meningen i så fall.

Mina goa flickor gör som strutsen. Strutsen putsar sina ägg, när dom står med huvudet i sanden. Vad flickorna gör när dom står med huvudet i snön?

Rumpetroll.

Om jag petar på snöbollen rullar den vidare då?

Kom igen syrran, nu leker vi.

Nu jäklar tar jag sats och dyker!

Rond 2, Mea har lyckats få ner P-L på knä. Vem vinner ronden? Stilpoäng kanske?

Blä...... va det smakade, men såg du matte, jag hann ifatt lövet.

Rond:3 Pia-Lotta har övertaget, Mea börjar tappa lusten.

Hjälp matte va det blåser!!!

Neee.. morsan nu sticker vi hem och lägger oss i soffan en stund. Under filten å lite kli på magen, snälla. Men först lite mat.va..

// Birgitta Yell

 Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

Tags:

Hundar | Naturen | Texter

Ja ha då va det fredag igen.

by Birgitta8. mars 2013 11:44

 Fredag morgon. 

Lite störd av en artikel i HN idag. Eon överklagar vindkraftverken. Ja vad hade vi väntat oss. Eon står ju inte för miljö och djurskydd. Bara dom får tjäna pengar, så kan natur och kommande generationer gärna få styka på foten.

Vi gapar högt om att Svenska företag mutar in sig i andra länder, kosta vad det kosta vill. Men ingen talar om muta, när byar i Sverige erbjuds, som det så vackert heter "trivselpengar". Är inte det en "muta" så vet faktiskt inte jag vad som är muta. Små byar får betalt för att jättarna skall lyfta fokuset från sin vinning och så att dom kan klappa sig på huvudet och säga att vi bidrar.

Muta (enl ordboken) =  genom pänningar, gåvor o. d. vinna, någon på sin sida eller förleda någon att göra något som är orätt eller oriktigt o. d.), besticka, köpa

När skall vi börja känna ansvar för den natur vi fått att värna om, som vi fått låna av våra barn och barnbarn? Önskar av hela mitt hjärta att Mark & Miljödomstolen tar hänsyn till alla naturvärden. Samt ser igenom varför ingen misstycker i denna lilla byn.

Vi har ett ansvar, att inte förstöra utan bevara. Vi vet inte hur och på vilket sätt vinkraften tillför eller fördärvar naturen. Vinsten är ju marginell, så till vilket pris hjälper vi storföretagen att tjäna pengar på bidrag från staten. Studier säger att vindkraft går inte med vinst utan statliga bidrag.

Varför är det ingen som satsar på solkraft? Jo inga statliga bidrag betalas ut.

Till dej som inte delar min åsikt vill jag dedikera denna filmsnutt.

Ta dej 3 minuter & 54 sekunder, titta på den reflektera lite över ditt ansvar. Vad kan du göra för att bidra till en bättre miljö för djur och natur?

https://www.facebook.com/photo.php?v=489518334448906

 

Nej nu misströstar jag inte mer  denna fråga.

Utan njuter av det som fortfarande är orört runt omkring oss.

Välkommen "kurre" du är här för ditt morgon mål.

Jag kan stå i timmar och kika på honom/henne när dom små tassarna samlar nöt efter nöt och stoppar i kindpåsarna.

Vaken och pigg. Va va händer på gården nu då??

Ja det kan man undra?

Ahha hundmaten är här!

Ny är frysen laddad med Oxblandning, Vitalblandning och goa ben.

Åke och Filip hjälper mormor att ladda frysen, här skall ingen hund behöva svälta.

Bra att ni packar in så kan jag fortsätta med kaninjakten. Kommer in och äter sedan.

Trött & lite frusen, njuter familjens "prins" av Bamse filmen medans mormor fixar middag.

Kvällen börjar med en sväng till stallet för en nospuss, lite lukta på välkänd doft. Förundrar mej över hur en häst kan lukta så gott och likadant efter alla år. Den lukten glömmer man aldrig, tror jag kan skilja ut honom i sömnen.

Efter det hem, för att avnjuta fredagkväll. Något gott för gomen och en flaska rött. Inte dumt alls.

// Birgitta Yell

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

En stunds eftertanke

by Birgitta26. januari 2013 10:41

Min svärmor fyller 99 år.

Sitter hos min svärmor med hennes nära och kära, det ger mej anledning att fundera över vilket liv hon haft.

Hon är första barnet, till paret på bilden, i en barnaskara på 8 st. Hon är född 1914.

Redan som 13 åring fick hon flytta hemifrån för att, som det hette, ta plats.

Tänk, att som ensam 13 åring börja jobba som barnflicka i en "fin" familj. Så mycket hemlängtan, så många tårar och vilken rädsla hon måste känt. Att från hemmets trygga famn, vandra iväg, för att arbeta i stan. Det var sanneligen ingen som körde, eller följde henne till hennes första "plats" hon fick vackert gå milen in till stan, med sin lilla packning i handen.

Hon har berättat att hennes mamma, resan till ära sytt en kappa, omsydd av pappas rock. Så en viss stolthet kände nog den lilla 13 åringen när hon vandrade iväg.

Den första platsen blev inte långvarig, då hon led av en fruktansvärd hemlängtan, grät hon mycket och gick i sömnen. Fina frun lät meddela hemmet att hon kunde inte få vara kvar, för man kan inte ha en som gick i sömnen i huset.

Hon fick på nåder komma hem igen, då hennes far var av den bestämda sorten, ekonomin räckte inte till för att "fö" henne.

Efter ett par platser som barnflicka, fick hon som 15 åring plats på Stora Hotellet, i tvätteriet. Tänk er tanken, en 15 åring med 2 års arbetslivserfarenhet, sliter i ett hotelltvätteri. Inneboende i ett hyresrum, mil från mor och far.

Ledig 1 dag i veckan, om hon hade tur. Dagen användes till att promenera till hemmet, för att under ett par timmar hjälpa mor med småsyskonen.

En del av lönen skulle betalas hem till mor och far. Det var inte förhandlingsbart.

Svärmor har berättat att hon grät, när hennes mor berättade att hennes 8.e syskon var på väg. Hon grät och önskade syskonet ogjort, för nu fick mor och far en mun till att mätta. Vilken ånger hon i hela livet känt, för att hon önskade att han inte skull komma. Han dog i spädålder. Svärmor har aldrig förlåtit sig sina tankar.

Som ung flicka stog hon på trappan utanför tvätteriet, såg en stilig ung man passera med en konduktörsväska på magen. Den mannen blev efter några år, som festfolk, hennes älskade make. När giftemålet var ett faktum fick hon sluta sitt arbete, för en gift kvinna var inte önskvärd i arbetslivet.

De unga tu hittade så småningom ett boende, en liten 2 rummare på 53 kvadrat, som förblev hennes hem i 57 år. I den lägenheten växte den lilla familjen upp, mannen vårdades under en lång sjukperiod, där servade hon sin familj och såg till att den lilla familjen fick vad den behövde. Hon och hennes syster, hjälpte sin far efter det att han blivit änkling i relativt ung ålder, Tvättade, städade lägenheten och såg till att han fick mat. Så under flera år skötte hon 2 hushåll.

När barnen kom i skolåldern, blev hon erbjuden ett städjobb i fabriken, en arbetsplats hon sedan blev trogen resten av sitt yrkesverksamma liv.

Sparsamhet, arbetsamhet, plikt och försiktighet har präglat hela denna kvinnas liv.

När hon var fyllda 92 år, skadade hon sig och fick byta boende. Ett av hennes önskemål var att inte tvingas bosätta sig, på samma boende som sin lillebror. "jag orkar inte passa upp på honom mer"

På 99 årsdagen, sitter hon och funderar på vem hon skall betala för kalaset, jag vill inte vara skyldig för något.

Alla syskonen är idag borta.

Känner en sådan vördnad för denna kvinna, hon har slitit hela sitt liv. Sitter där så nöjd och belåten. Gläder sig åt de små detaljerna. Hon kan i dag unna sig att vara lite snurrig, tänka dom tankar som passerar förbi.

 

Jag kan inte låta bli att fundera på dagens referensramar.

Vi är fattiga, om vi inte kan åka på semester,om vi inte har sista telefonen, om vi inte har en bra data, om inte barnen kan ha lika fina kläder som "alla" andra barn, om vi inte kan ha 2 bilar, som vi så väl behöver, om vi inte kan köpa hund till familjen osv...

 

Ja visst tiden ser annorlunda ut nu. Men kanske skall vi vara lite mer glada för varandra och för den tid vi får tillsammans.

// Birgitta

 

 

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 

 

Tags:

Texter

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv