Indien - Knyta ihop påsen.

by Birgitta26. maj 2019 06:00

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Wink Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat Laughing

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - så mycket mer.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon Sealed

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa Wink

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli. Sealed

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag Innocent

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.Wink

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

 

Indien - ibland dyker tanken upp.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Hej hopp.

Nu är "nog" tanten pg igen.

Men kan inte låta bli att ibland tänka, vilka jäkla apor! Men det är ju faktiskt orättvist för inte sänker sig apor till vår nivå. Sealed

Så nu gissade du nog lite rätt bloggen idag handlar om apor men inte vilka apor som helst, utan djuret apa som är helt magiskt fantastiskt.

Languren en liten, nja inte så liten apa. 10- 16 kg kan den väga fast jag uppfattade den som en tanig liten figur. I sin fulla längd kan den bli nästan 80 cm lång. Med en svans som är ca 120 lång och när dom går har dom den rullad upp mot ryggen så den pickar dem i huvudet hela tiden, ser rätt kul ut.

Spegel, spegel på väggen där.

Säg vem som vackrast i landet är.

Härliga Languren som bara är, sitter mest och funderar och njuter av dagen.

Languren lever ca 50% av tiden på marken, sover dock i träden i små bo som liknar små hängmattor. Käkar mest frukter, blad, gräs, termiter och maskar.  En viktig filur när det gäller att hålla djuren i skogen uppdaterade, med sitt gälla ocococ ljud, informerar dom andra djur om nyheter och händelser i närområdet. Effektiv larmsignal för rovdjuren och faror.

Lugnet kan nog bedra.

The corridor. En helt makalös plats med underbart ljus och fantastiska träd.

Sitta där och ha aporna vandrande omkring sig, bara sitta, vänta på fotoläge, är något helt otroligt magiskt. En känsla som satt sig och som jag kan plocka fram precis när som helst. Läser man "kloka" tips så säger dom alltid, att man skall skaffa sig en mental plats som man vill vara på och tänka sig dit. När stress, otrevligheter och verkilgheten kommer ifatt en. Ja The corridor kan vara en sådan plats.

Ja du nu gäller det att titta långt fram i horisonten, där finns det en ljusning och säkert en massa spännande saker som väntar. Helt rätt!

 Massor av Makaker i ett tempel i Keolandeoparken. Makaken anses som helig och dom behandlas med vördnad.

Dom matas med säd av något slag som tyx vara en favoritföda. Makaker är allätare men föredrar vegetabilisk föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg, mindre kräldjur eller däggdjur äter de bara tillfälligt och när lusten faller på.

Om dom är så vördnadsfulla tillbaka kan man nog fundera på.

Jisses vilka tänder dom kan visa om man kommer för nära eller helt enkelt bara står i vägen, där dom skall fram.

Pyssla om varandra, plocka loppor och äta. Ja låter som en rätt go tillvaro. Förutom att jag gissar att lopporna kliar något förfärligt.

Eftersom Makaern i huvudsak är dagaktiv, sätter dom sig till ro i sina sovträd och inväntar natten, när kvällen nalkas.

Makaker i kvälls solen var en helt underbar upplevelse. Just då slås man av glädjen att vara just här och nu och få uppleva, vilken gåva.

Så ta väl vara på dig och njut av kommande vecka.

Lovar inget men tänker att nästa söndag kommer sista bloggen om Indien, antar att du börjat tröttna. YellJag gör det aldrig, så många minnen.

Nu har meckandet börjat med visum, billjeter och planer inför nästa resa.

Du minns väl, det finns bara en av dig och det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - varför jag åkte hit.

by Birgitta5. maj 2019 06:00

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Kiss Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början Wink

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" Cry kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Smile Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket. Kiss

 

// Birgitta

 

 

Indien - Ny nationalpark nya djur.

by Birgitta21. april 2019 06:00

Oj så snabbt denna veckan gick.

Påsken är här igen och påskgumman har varit ute med en ung påskgubbe på utflykt. Roligt när syskonbarnet vill ha med faster i sitt liv. Skall bli spännande och se vart detta leder. Kan säga att det är livsfarligt att besöka kennelkollegor, man kan få idéer Innocent

Men nog snackat om det, här är det Indien som gäller för tillfället. Älskar att rota i mina bilderna, hittar nya bilder jag funderar på om JAG tagit. Å en massa bilder där jag funderar "hur tänkte du nu" Ja jisses så många dåliga bilder jag kan åstadkomma. Men slänga nej du det är inte aktuellt. När skall jag lära mig fota riktigt, kan man undra.

Indien är helt magiskt, trodde aldrig jag skulle känna så för ett land, man läser en massa tvetydigt om i tidningarna. Keolandeo var en fantastisk plats, dit kommer jag att längta tillbaka till mer än en gång i livet. Efter några dagar i parken och på ett fantastiskt boende, ett underbart pallats, gick resan vidare, till Pench och Kanha. Med inrikesflyg. Vilket var en upplevelse i sig Laughing Siktet för oss var att se tiger och åter tiger. Men du får vänta på tigern i någon vecka till för först vill jag skriva om det 4-beningar jag inte förväntade mig att få se. Som blev en krydda på moset på min Indien resa.

Har svårt att välja vad jag skall skriva om idag men eftersom hela Påskhelgen kommer att gå i hundens tecken väljer jag att fördjupa mig lite i hunddjur, vi fick ynnesten att träffa.

Jaha, å vem är du som stirrar på mig, när jag så väl behöver ligga här och smälta maten?

.

Nu är det risk att jag blir lite "nördig". Vänner som känner mig väl, vet vilken njutning jag upplevde när jag såg detta. En ca 9 år gammal tik av hundsläkte. Med en muskelmassa som denna. Kunde nästan inte släppa denna tiken med ögonen. Magen, har hon för hon har ätit sig riktigt mätt under natten. Hunddjurets mage kan 5 dubbla sin storlek för att all mat skall få plats, sen äter dom inte på ca 5 dygn efter ett så här stort skrovmål. Men se så fint hon bär sin rygg och vilket fint stöd hon har från sin magmuskulatur. Vilket bisepspaket Surprised betänk om våra tamhundar hade tillåtits att utveckla de bakbensmusklerna, så många ryggskador och bekymmer hunden sluppit då. Oj vad vi hindrar tamhunden från naturlig muskelutveckling när den går i koppel och inte får en naturlig rörelse. Låt din hund jobba med det den är avlad för.

Dholen väger som vuxen mellan 15-20 kg och blir ca 0,60 cm hög. Är en magisk jägare, missar sällan ett byte som den tittat ut för jakt. Lite ledsammare var det att denna tik är nästan ensam kvar ur en flock(om jag minns rätt) på 10 - 12 djur som fanns i området förra året. Dom har drabbats av en oidentifierad bakterie sjukdom som gör att dom inte överlever. Så hoppas och vill tro att någon frisk ungtik kommer in i området så dessa vackra Dhol får chansen att leva kvar.

Vaksam och ständigt medveten om vad som rör sig i buskarna.

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
Och det enda som är säkert är att

Jag ser dig
Jag kan se dig
Jag ser dig
Jag kan se dig...

Behöver jag säga att jag är kär?

Nyfiken i en strut, eller jag har 100 koll på dig, välj själv.

Jackalen är ett förhållandevis litet hunddjur. Ca 45 cm hög och väger som vuxen ca 9 - 12 kg så med andra ord ganska så lik mina Lagotto i storlek. Men ack så mycket snabbare och smidigare.

 

Golden jackal - Ett otroligt snabbt och smart hunddjur. Vi fick se 2 jaga och fälla en lite hjort. Att se hur en jagar och den andra genskjuter är en otrolig upplevelse. Tyvärr fick vi endast se det på långt håll men våra vänner i en annan jeep satt precis intill och berättade om vilken upplevelse det var att se och höra.  Denna jackal anslöt till de 2 och fick avnjuta en liten del av fångsten. Favoritfödan är små hjort, fåglar, samt bär och frukt. Ja jakt är hemskt men naturen är sådan. När jakten är på djurens villkor, är den vårdande, inget djur låter sig fångas och dödas om det inte är i underläge och rovjägarna fäller inte mer än dom behöver för dagen. I naturen förekommer ingen trofé jakt ej heller någon nöjesjakt. Tror faktiskt jag skulle acceptera jakt om vi gjorde det för att vi ingen annan mat hade att tillgå. Eller endast i form av skyddsjakt.

Älskar hundar och hunddjur, men ni som känner mig väl vet att det finns ett djur står mig väldigt varmt om hjärtat, ett djur jag inte ens drömt om att få se och komma nära i Indien.

En BJÖRN. Jihia vi fick se en Sloth Bear, läppbjörn, dansbjörn eller pappa Ballo som den är mest känd som. Så roligt att få se den eftersom Kahna är den parken som Rudyard Kipling hade som förebild när han skrev Djungelboken, det var där han hittade alla sina figurer och såg storyn växa fram till den fina, fina boken. Som vi mest känner som en Disneyfilm men som jag varmt rekommenderar att du läser i sitt orginal.

Läppjörnen är en liten björn väger som mest 130kg och är mellan 1,20-1,80 i mankhöjd. Den har en lång "shaggy" päls  och ett karakteristiskt V i pannan. Fick inga bra bilder, men jag har fått se den och fått ytterligare ett björnkryss i min fotobok. Känner sådan enorm glädje över detta, så allt annat på resan känns som en stor bonus.

Så vill ni få livsupplevelser åk fotoresor och jag väljer att resa med Zoom fotoresor, det är som hand i handske för mig. Varför ändra på ett vinnande koncept, längtar redan till nästa resa.

Nu närmar vi oss resans mål nästa vecka kanske bloggen handlar om det jag längtade mest efter på Indien resan. Får se vad som dyker upp, kanske blir det lite hjortdjur som jag också är väldigt svag för. Får klura några dagar. Vad vill du läsa om?

Hoppas vi ses på söndag igen.

Ha en fortsatt underbar Påsk och välkommen hem från Blåkulla, hoppas ni hade kul tjejer utan mig Kiss

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

Indien - Keolandeo

by Birgitta14. april 2019 06:00

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..Undecided

Men även den bästa kan ha fel.Smile Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag Money Mouth bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian  Wink

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat Sealed

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

 

// Birgitta Wink

 

 

Indien - lite mer om Delhi

by Birgitta26. mars 2019 16:36

Hej hopp och välkommen.

Denna bloggen kommer att handla om min fortsatta resa i Delhi. För dig som väntar kan jag bara säga - den som väntar på något gott väntar inte förgäves.  Wink Jag vet vad mina djurvänner väntar på och risken är att ni får mer än nog av mina bilder. Foot in Mouth Innan resans höjdpunkt kommer att dyka upp på skärmen.

Jag fortsätter med människorna och mina upplevelser på denna fantastiska resa.

Vi stoppade vid ett "tvätteri" ett tvätteri där de fattigaste i byarna kan lämna sin tvätt för tvättning. Fler och fler hushåll har idag egna tvättmaskiner. Men som sagt vad detta tvätteri, vänder sig till de som står längst ner på ekonomiska skalan. Kostnaden/tvättat plagg uppgår till knappt 1 rupier, dvs ca 0,13333 öre/plagg.

Tvätten lämnas i  knyten som sedan sorteras. 1 knyte /familj och hushåll.

Den smutsiga tvätten packas i stora oljefat. Trampas,trampas och trampas för att ligga tätt, tätt.

När allt är packat och klart häller dom kaustiksoda, på kläderna och trampar runt i fatet. Fick lite ångest innan jag såg att han hade gummistövlar på sig. Frown För att sedan täcka det och låta det stå i några timmar och götta sig.

Sen påbörjas tvätt processen. Banka, banka och banka så all smuts försvinner. Kaustiksodan tömde dom ut i floden och sköljer tvätten gör dom i floden.

Efter att tvätten legat i sanden och torkat skall den vikas.

Sorteras.

Packas

Och levereras till kunden igen.

Efter en lång dag med bankande av kläder, är det skönt att tvätta av sig. Det görs i floden där man för en stund sedan tömde ut kaustiksodan.

Hmm gissa om jag är glad för min "gamla" tvättmaskin och mitt rena duschvatten.

Men kan trösta med, en ack så klen tröst. Det finns nästan inga sådana här tvätterier kvar i Indien. Familjerna får det sakta men säkert lite bättre. Det sved i hjärtat och det var svårt för mig att gå där och fota. Fanns många tillfällen till fina bilder men jag avstod. Det sved även i hjärtat med barnen som sprang där och ville ha en peng eller lite mat. Nyttig upplevelse som gör att jag värdesätter det jag har och gläds åt vår trygghet. OK det gör ju inte att det är roligare att tvätta men om man betänker att ligga på knä i bäcken så blir det liten aning lättare.

Tack igen för att du tog dig tid och kikade in.

Var glad åt det du har och gör det bästa av din dag. Wink Mitt mantra för denna Indienresa.

//Birgitta

 

Kenya så mycket mer.

by Birgitta6. mars 2019 06:00

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver. Foot in Mouth

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  Sealed) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya - lejon

by Birgitta3. mars 2019 06:00

Tack fina du för att du orkar kika in i dag också.

Vid detta daxet tänker jag att du funderar på varför, jag inte skriver vad platserna heter där jag sett dessa underbara djur. Enkelt förklarat så är socialanätverk ett ställe tjuvjägare använder för att lokalisera var exakt djuren, främst då noshörning, befinner sig. I de flesta kameror finns en GPS som exakt talar om var man fotat och när. Jag hoppas jag lyckats döda bort den servicen i min kamera och skriver heller inte av den anledningen ut var jag varit exakt. Vill inte känna att jag på något sätt bidragit till att djur far illa, genom att skriva om det. Ni som vet, vet. Ni andra kan höra av er och fråga om ni vill veta eller är nyfikan på var exakt jag varit på min resa. En resa jag varmt rekommenderar.

Denna bloggen kommer att handla om, kungen över oss alla här.....

Lite ond bråd död, livets baksida och den fina framsidan. Är du känslig så skrolla snabbt, kan finnas bilder du tar illa vid dig av.

Walk a mile in my shoes
Walk a mile in my shoes
Yeah, before you abuse, criticize, and accuse
Walk a mile in my shoes..

// Elvis https://www.youtube.com/watch?v=z-NgDbK9N6g

Svalt och skönt om magen att ligga på flodbädden och vila. Full koll på elefanterna runt om, om i fall att...

Vi tillbringade en fin em med att stå och titta på denna flocken av lejon.En blandning av unga och gamla, honor och unghanar. Vi räknade in dem till 16 st. Kvällen innan såg vi en flock på 24 st.

Syskonkärlek. Jag tvättar dig så tvättar du mig.

Denna killen låg och fluktade in brudarna. Han öppnar munnen för att släppa in doften av feromoner från någon löpande hona i området. Normalt är det 2 år mellan att honorna brunstar.  Men nya hanar påskyndar detta genom att döda honans ungar.  Då kommer hon snabbare i ny brunst.

Han kastar upp doften i Jacobsonska (vomonasala) organet som sitter uppe, under pann och näsbenen. Via 2 minimala hål bakom kläppen, som sitter bakom framtänderna, skickar han upp doften och kan på så sätt läsa av om det är lönt att gå på friarstråt.

Var e brudarna?

Lejonets man, är tecken på styrka, ju fertilare ålder hanen är i desto större och mer imponerande man. Färgen på manen är avgörande, man har förstått att ju mörkare man desto större framgång hos brudarna. Hanen måste genomgå en prövoperiod på ca 3 - 5 månader, där hanen måste visa att han duger. Under den perioden är honorna insmickrande och kärleksfulla för att få så många hanar som möjligt att välja på. Endast den bästa är gott nog. Kiss Så killar ni e inte ensamma om att testas och hållas på halster av brudarna. Undecided När valet är klart går alla honorna i brunst samtidigt. För att dom skall kunna hjälpa varandra med ungarna när dom föds. Smarta djur.  Dom är också smarta nog att para sig med fler hanar och man har sett att i en kull föds ungar med olika fäder. Ytterligare ett smart drag för vilken hane dödar sin egen avkomma?

Who's gonna take you to the dance tonight.
Who's gonna be the one to hold you tight.
Who's gonna walk by your side.
Who's gonna stand there with pride.
You are the one to every guy I know, you are the only girl to steal the show.
When you decide on your own, who's gonna follow you home.
Gonna follow you home.

// Jerry Williams

Lejonen parar sig var 15 minut i ca 2 veckor, en hona parar sig ca 100 gånger under denna perioden, jagar inte och äter inte. Så efter dessa veckor är dom magra och helt slut. Då går honan på jakt så dom skall få äta upp sig lite igen. Kiss Det är honorna som står för hushållet och jagar.

Jag lovar man får "gåshud" när man får äran att sitta så nära dessa djur i deras sängkammare. Dom vrålar jag lovar. Jisses vilken ljudnivå..

Här snackar vi lejonkungen.....

En kille som vet sitt värde, han revirmarkerar och sparkar upp sina dofter.

Inga andra killar göre sig besvär!

Ståtlig som få. Tänk om man ända hade berikats med dessa ögon och ögonfransar. Kiss

When I look in your eyes
You're all I've ever wanted
I always want you to be mine

Let's make a promise
To the end of time
We'll always be together
And our love will never die

Livet handlar mycket om att äta och ätas.

Under natten har lejonhonorna fångat en vattenbuffel för att barnen skall få sin ack så viktiga mat. En makalös upplevelse att få se en lejonflock käka en välbehövlig middag. Kom ihåg att inget friskt, snabbt och smart djur låter sig dödas av ett lejon. Ålder, sjukdom eller annan svaghet ligger alltid bakom att ett djur blir föda för ett annat djur. Lejonet kan fälla ett bytesdjur som är 10ggr så stort som dom själva. Så här snackar vi starka djur.

Ja ursäkta då att jag störde i maten. Å du gå å tvätta dig i nian....

Välbehövlig vila efter maten.

Jag skall bli en lika stilig kille som min pappa när jag blir stor. Tänker äta såååå mycket gröt.

Denna gamla killen, hittade vi liggande i solen. Han var eftersökt sedan 9 dagar, då dom trodde han försvunnit. Han är kanske 14-16 år gammal och har en dålig höft, som syntes tydligt när han reste sig. Han fick somna in men hjälp av parkvakterna dagen efter denna bilden togs. För mig var detta ett svårt kort att ta. Ödmjuk för vad denna en gång så vackra individ tillfört för parkens lejon, som kämpade så med sin överlevnad. En tår föll över min kind när jag tyst stod och beundrade denna underbara lejonhane som kämpade i livets slutskede. Så tacksam att vakterna for ut och hjälpte honom från lidandet. Ja vi var många som fällde en tår under kvällen då vi träffat denna fina, fina killen.

Hash little baby don't you cry,

Papa's gonna sing you a lullaby.

Hash little baby, don't say a word,

Alla dagar tillhör inte dom bästa, gäller bara att göra det bästa av dem  Tongue Out

Håll dig på hugget, för kanske hinner jag med med en blogg till innan jag sticker iväg på nästa äventyr. Kanske en kortis och då kommer den på onsdag redan. För om 4 dagar bär det iväg igen. Kameran, resväskan och jag skall ut i stora världen igen.

Ha det så gott tills vi hörs igen, å du komihåg. Det finns bara en av dig, så va rädd om dig.

Nu blev det en väldans lång blogg denna gången.

Tack snälla för att du står ut och orkar läsa och kika på bilderna.

 

// Birgitta

Kenya - om elefanter

by Birgitta24. februari 2019 06:00

Hej igen, gläder mig så till att du kikat in idag.

Denna bloggen går alla tankar till den fantastiska, intelligenta och omtänksamma elefanten.

Elefanten som blivit en handelsvara för sin undergivenhet och för sina betars skull. Människor tjänar pengar på den som attraktion, vi rider på och roar oss med den Cry Det säljs prydnadssaker, smycken och en massa bröte som är gjort på dess betar. Jag blir illamående och väldigt illa berörd av hur vi människor ger oss rätten att behandla djur. Så inga selfies, ridturer eller inköp av elfenben snälla älskade du. Inga selfies på några vilda djur, å du ser du någon som lägger ut sådana bilder gilla det inte.

Ja jag vet jag blir lite tjötig när det gäller detta, men efter en resa bland dessa fantastiska djur i deras land och som besökare i deras hem blir man förändrad och djupt berörd.

Nu lite bilder och allmänt tjöt om elefanten.

Elefanterna kommer smygande genom buskarna, finns inte en chans att man kan höra dem.

Smyga kan dom göra tack vare att dom går på kuddar som ljuddämpar deras steg. Foten är rund och gummiaktig under så den formar sig efter marken och underlaget.

Elefanten hör med fötterna. Ja dom har känselkroppar på fötterna, som på latin heter Pacinis men kallas även Vater-pacinis (där fick ni lite onödigt vetande igen) Dom använder sina fötter för att skicka meddelande till andra elefanter och känna av faror genom vibrationer i marken.

Elefanten lever i stora flockar, räknade in 22 individer i en flock vi hittade. Trots att elefanten är fredad måste man skjuta av ibland, dom gör stor skada på savannens  växtlighet och kan skövla stora områden med träd. Visa nationalparker släpper inte in elefant just för att dom andra djuren, behöver träd och buskar att gömma sig i. En elefantflock kan känna av ett regnoväder på 150 km avstånd, vilket är toppen för deras överlevnad, regn betyder gräs och då dom livnär sig mest på gräs och friska buskar kan dom vandra dit grödan är som bäst. Dom sätter i sig ca 160 kg gräs om dagen så det behövs både regn och bra betesmarker för att försörja dessa djur.

Elefanten är världens största nu levande landdjur. En hane kan väga upp till 6 ton. Deras hjärta väger ca 28 kg, tänk dig en massiv muskelklump på 28 kg. Kindtänderna väger ca 4 kg. Säg sen att anatomi är tråkigt Tongue Out

Snabeln är bra att ha som spade. Finns inte vattnet på ytan får man gräva efter det.

Bäst är det förstås om dom vuxna gräver åt en.

Ibland kommer man dom så nära så man blir lycklig över att det är rätt "ända" som kikar fram, bakom busken.

Elefanten har mer muskler i sin snabel än vad vi har i hela kroppen. Snabelns 2 fingrar har 10ggr fler känselnerver än våra fingertoppar. Som den anatominörd jag är blir jag helt mållös.

Dom använder också snabeln som telefon. Även elefanten pratar med varandra på ett sätt som liknar valens, dom stöter ut ett lågfrekvent ljud som dom kan lyssna av så långt som 4 km från varandra. Som att stå i Helsingborg och snacka med kompisen i Helsingör. Dom använder infraljudet för att varna varandra.

Ljudet skapar dom i en speciell ficka dom har i svalget, precis bakom tungan samt med specialanpassade stämband. Fickan är smart ordnad för dom kan använda den att förvara flera liter vatten i. Tänk om vi hade det då skulle allt som kom ut genom munnen vara tvättat och klart, inget skitet snack kunde komma ur matluckan Kiss

Snabeln är elefantens telefon. Dom är rätt lika oss, det är mest tjejerna som använder sig av telefonen Sealed. Jag tror det beror på att dom snackar med sina ungar för att uppfostra dem, eller kanske för att skälla på gubben, vem vet. Skämt och sido en elefanthona kan känna igen och hålla isär meddelande från ca 100 andra honor. Hanarna använder telefonen för att tjuvlyssna.

Får jag presentera en Klippgrävling, elefantens närmsta släkting. Man får gå tillbaka 65 miljoner år för att hitta deras anfader ett djur som inte alls liknar elefanten men som har samma genetiska uppsättning. Naturen är fantastisk.

Klippgrävlingen är en lat liten rackare den vilar 23 timmar om dygnet och käkar snabbt resten av tiden. Dom blir väldigt förolämpade av ögonkontakt. Så dom backar alltid ur sina hålor för att inte förolämpa eventuella besökare på utsidan. Sover skaföttes, för att undvika se varandra i ögonen ofta sover dom i upp till 4 lager, för att hålla värmen.

Lever i flockar om upp till 17-18 honor och 1 hane.

 Måste skicka en stor elefantkyss till just dig för att du kikade in och ännu en gång orkat igenom min långa blogg. Å du tänk på att du är en tillfällig besökare här på jorden. Vi äger inte rätten att behandla den som vi vill. Behandla djur och natur så våra barn och barnbarn också kan njuta av dessa underbara djur.

Tack fina du!

Hoppas du får en fin vecka och tar riktigt väl vara på dina dagar.

För min del blir det lite packa och pyssel, nu är det bara 10 dagar kvar till nästa äventyr.

Ses på söndag igen hoppas jag. Söndag är en bra bloggdag.

// Birgitta

 

 

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv