Kamtjatka 1 - mitt livs resa.

by Birgitta11. augusti 2019 06:00

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med Kiss på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst Undecided, väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp Foot in Mouth. Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del. Wink

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till Embarassed

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten Undecided

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Sommaren och sensommaren kommer att gå i björnens tecken.

by Birgitta26. juni 2019 11:51

Hej hopp.

Kul att du orkar (i värmen) kika in och titta vad jag plitat i hop i denna bloggen.

Som jag redan många gånger skrivit kommer denna sommaren och sensommaren gå i björnens tecken. Har bokat in mig på flera spännande björnmöten på olika ställen i vår värld.

Börjar med Sverige. För första gången åkte jag och kompisen Catherine för att se björn i Sverige.

Natten mellan lördag och söndag satte vi oss i bilen för att köra nästan 100 mil. Målet var att hinna upp till Sunnansjögården innan klockan 13.00 för att hinna äta, vila lite och förbereda oss för den första av 3 nätter i gömsle.

Ja, jag lovar det var mer än 1 gång under dessa mil jag hann fundera på vad det är för fel i huvudet på mig som "bara" gör dessa resor.

Väl ute på myren när första kaffekoppen är upphälld, sitter jag även då och funderar på vad som får mig att ta mig hit. Redan massa myggbett, svalt mygg för en hel middag då jag flåsar som en blåsbälg i värmen, en vänsterstövel som visade sig läcka som ett såll när jag plumsade genom myren.  Varm efter att ha släpat 18 kg rygga på en inte helt enkelt skogsstig. Provkör mitt vidvinkelobjektiv och kommer fram till samma slutsats varje gång. Släng skiten i soptunnan och investera nytt Wink Skall man göra skall det va kul. Livet är här och nu. Hem och krama gubben en stund så får vi se om det blir något utfall.

Japp så sitter man där och funderar på om man lider av något allvarligt fel i huvudet.

Efter första björnen visat sig, vet jag varför jag gör dessa resor. Det är en helt magisk känsla att se dem komma sakta ut ur skogen och vaksamt "kolla" så kusten är fri.

 För ett ögonblick ser man att dom känt in att jag sitter där och man får en ögonkontakt, som efteråt är svår att glömma.

 Ramarna har alltid imponerat på mig. Mitt mål är att jag kanske framöver skall få till den där bilden på den speciella ramen. Vem vet nästa resa kanske?

2 rävar gäckade oss i 2 nätter. 1 som var så fin i sin päls och en som var inne i sin fällperiod.

Om jag kikar på dig genom buskarna så syns jag väl inte?

Ett av målen denna resan var att försöka fånga bilden i ett (enligt min smak) bättre ljus.

Vilket innebär för mig att fota ganska mörkt och ändå få fram motivet och känslan i bilden. 

Känner mig riktigt nöjd, kom inte hem med en massa "onödiga" bilder utan tog mig faktiskt mycket tid att titta, njuta och lägga in björnar och natur i min alldeles egna minnesbank. Den minnesbanken jag hoppas få glädje av när kroppen och knoppen börjar slira och svika mig. Hoppas bli den där gumman alla vill sitta vid på hemmet och höra om björn, lejon, leopard och naturhistorier. Om det får framtiden sia, tills dess sparar jag allt vad jag kan på min interna hårddisk ;)

En ganska ung, blyg björn som stod länge och funderade på om det var faran värt att gå fram till åteln, men nej det bestämde hon (?) sig för att det inte var.

Tidig morgon i gömslet är en fantastisk upplevelse. Just denna morgonen bjöd naturen på en underbar himmel. Jag höll på att frysa fötterna av mig och kaffe pannan var tom. Så kan det också vara en morgon på myren.

När tröttheten biter bakom ögonen och man inte riktigt vet vad man ser eller om hjärnan spelar ett spratt, vilket den ofta gör efter en natt på helspänn och med fokus på minsta rörelse. Det vara svårt att se om det är en sten, stubbe eller ett par öron man urskiljer i skogsbrynet.  Natten är ljus kan tyckas, dock fotomöjligheterna är begränsade, därav att en del bilder är lite brusiga. Lite brus stärker känslan i bilden men för mycket så blir man lite deppig.

Kul att kika på hur olika dom beter sig vid åteln. En del smyger fram. Någon vågar inte fram, utan tar vad kompisen tappat. Vissa går fram som om dom äger världen.

Men samtliga rusade därifrån när dom fått fatt i en matbit. Såg nästan ut som om dom i ren lycka njöt av att vattnet plaskade om fötterna. Så häftigt att se en björn i full fart.

Under natten och morgonen blir det mycket tid för fundering eller kalla det meditation som det så populärt kallas när man låter tankarna vila i stunden.

När dimman drar in för ett kort ögonblick förstår man var uttrycket, dansande älvor har kommit ifrån.

Dubbeltrasten ( fick hjälp av en av mina fina kunniga fågelskådarvänner att art bestämma) Hade mycket att stå i. Konstigt nog var det nästan inga fåglar runt denna åteln.

En ung nyfiken björn med en speciell pälsfärg dök upp och doftade in livet.

Nu gör jag som denna killen/tjejen kikar  mot nästa äventyr.

Ett äventyr som jag är helt säker blir mitt livs resa. Ja jag har visst sagt den meningen tidigare men nu är det SÅ denna gången. Det kommer att bli en once in a lifetime resa.

Visum klart - check på det. Laughing Ja jag var välkommen in i Ryssland.

Vaccinationer klara - check på det, tbe taget

Piller förberedda - check på det, kröppa behöver sitt.

Biljetter beställda - check på det, lång och krånglig resa

Pengar växlade - check på det, alltid lika tveksamt hur mycket

Ny skaljacka inköpt - check på det, packa för olika väder blir en utmaning

Lite resfeber/ångest, vad sjutton har jag givit mig in på, ju mer jag läser och ser desto mer spänd blir jag - check på det.......

Filar på kondisen lite varje dag, då jag insett att jag har största ansvaret i att denna resan blir bra för mig, vill inte låta kroppen sätta stopp för njutningen. Lite stolt är jag nog (skiter i jantelagen) att jag tar mig ut med min cykel varje dag 1,2 mil för att fila på kondisen. Tongue Out

Den 21/7 bär det iväg igen. Som jag längtar.....

Tack för din stund, gläder mig så att just du kikade in och du vet vad jag alltid skriver?

Va rädd om dig det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

 

 

 

 

Indien - varför jag åkte hit.

by Birgitta5. maj 2019 06:00

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Kiss Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början Wink

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" Cry kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Smile Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket. Kiss

 

// Birgitta

 

 

Indien - nu e det hjort

by Birgitta28. april 2019 06:00

Hej nu e det hjort, jag är ren, så älgen efter julbadet.Surprised

Denna veckan tog en vändning (inte helt oväntad) men dock en vändning, som gör att jag får tänka över mitt liv lite. Ombyte förnöjer.  Foot in Mouth Nya utmaningar och nya möjligheter eller?....

Nej nu till det verkliga allvaret. Tänker nog hålla er på halster, en stund till, innan jag kommer till resans absoluta kärna.

Som ni säkert vet och har förstått vid detta laget, är jag väldigt förtjust i hjortdjuren, också Wink Dagens blogg blir ett litet axplock av de fina, fina djuren vi fick möta i Indien. Lite blandat var i vilken NP vi träffade på dem.

Asså, fatta. Det är ett jäkla jobb att feja sig och göra sig fin för brudarna.

Fixar man det jobbet blir man såhär stilig och kan stå vid vattenkanten och spana efter brudar.

Äntligen kommer dom och då kommer dom i flock, snacka om lycka. Det är nästan så man ser dubbelt Money Mouth

Med lite tur, mycket charm och en massa skicklighet, kan man lyckas få till en så här underbar liten stjärna. Så grabbar feja er och håll er snygga för man vet aldrig..Kiss Kamma dig å sätt in löstännera.

Efter lyckat värv får man vila, då väljer man med fördel en vrå i ensamhet och med fin utsikt, gärna vid en liten sjö.

Nu har jag skojat en stund, vem och vad handlade detta om? Jo Axishjorten eller Spotted Deer. En hjort som blir ca 90 cm hög och som vuxen väger ca 40 kg. Den finns i massor och tack vare att den, kan katt och hunddjuren överleva och föröka sig. Vad som slog mig var att den är prickig som vuxen och ungarna är helt ljusbruna. Precis tvärt emot vårat rådjur.

 En ytterst smart liten hjort som tar hjälp av aporna för att få ner det goda nyttiga bladen ur träden. Languren är slarvig, så mer än hälften av vad den plockar tappar den, med eller utan vilja Wink.

En får inte va dum för då blir man både rådlös och brödlös.

Sambarhjort fotad i kvällens sista timmar. Sambaren är en stor och mäktig hjort kan väga upp mot 180 kg, blir nästan 2 meter lång och 160 hög. Nästan lika hög som han e lång. Sambaren är en inplanterad hjort i Indien, den kommer från Australien och USA från början.

Sambaren hoppade ner i dessa gropar som innehåller salt. Där stod dom och slickade långa stunder.

Åsså den fina, fina, fina Gauren. En bjässe som kan i sin fulla stolthet väga upp mot 1 ton och bli 1.80 i mankhöjd. Den har så fina vita strumpor och en härlig frilla mellan hornen. Här gäller det att kamma sig och tvätta fötterna om man skall ha någon framgång.

Konstigt nog ingår Gauren i tigerns föda. Så gamla, sjuka djur sorteras bort ganska kvickt. 1 gaur var 5 dag och en tiger familj klarar sig gott.

Njut av våren och alla dessa fina dagar som står bakom hörnet och väntar. Smyg ut i skogen och lyssna på ljuden, med lite tur träffar du något litet eller stort djur.  Kanske ett rådjur, dovhjort, kronhjort eller en älg. Du vet väl att du alltid är välkommen i deras vardagsrum, bara du sköter dig och är där på deras villkor.

Å du plocka upp minst 3 saker som ligger och skräpar i naturen, ta med det hem och släng det där det hör hemma i soptunnan.

Själv gläder jag mig åt att ha fått flygbiljetten till nästa resa, bokad och klar Smile Hur kan man längta så? Ibland är det tur att tiden går fort Wink

Ja jag vet är inte så miljösmart att flyga, Sealed men just till detta resmål, är det nog inte ens möjligt att ta sig med tåg. Å jag är inte känd för att vara den smartaste heller Yell så ibland gör även jag lite osmarta val.

Denna helgen går som vanligt i kameranstecken, fota med toppensällskap och en fotoutställning med fotokompisen. Skall bli kul.

Vad vore livet utan min kamera?

Tomt och innehållslöst!

Skall försöka få min kamera uppdaterad, är lite feg så jag vågar inte själv. Någon som känner att ni kan, får gärna höra av er till mig. Så slipper jag kanske skicka den till Nikon.

// Birgitta

 

Indien - Ny nationalpark nya djur.

by Birgitta21. april 2019 06:00

Oj så snabbt denna veckan gick.

Påsken är här igen och påskgumman har varit ute med en ung påskgubbe på utflykt. Roligt när syskonbarnet vill ha med faster i sitt liv. Skall bli spännande och se vart detta leder. Kan säga att det är livsfarligt att besöka kennelkollegor, man kan få idéer Innocent

Men nog snackat om det, här är det Indien som gäller för tillfället. Älskar att rota i mina bilderna, hittar nya bilder jag funderar på om JAG tagit. Å en massa bilder där jag funderar "hur tänkte du nu" Ja jisses så många dåliga bilder jag kan åstadkomma. Men slänga nej du det är inte aktuellt. När skall jag lära mig fota riktigt, kan man undra.

Indien är helt magiskt, trodde aldrig jag skulle känna så för ett land, man läser en massa tvetydigt om i tidningarna. Keolandeo var en fantastisk plats, dit kommer jag att längta tillbaka till mer än en gång i livet. Efter några dagar i parken och på ett fantastiskt boende, ett underbart pallats, gick resan vidare, till Pench och Kanha. Med inrikesflyg. Vilket var en upplevelse i sig Laughing Siktet för oss var att se tiger och åter tiger. Men du får vänta på tigern i någon vecka till för först vill jag skriva om det 4-beningar jag inte förväntade mig att få se. Som blev en krydda på moset på min Indien resa.

Har svårt att välja vad jag skall skriva om idag men eftersom hela Påskhelgen kommer att gå i hundens tecken väljer jag att fördjupa mig lite i hunddjur, vi fick ynnesten att träffa.

Jaha, å vem är du som stirrar på mig, när jag så väl behöver ligga här och smälta maten?

.

Nu är det risk att jag blir lite "nördig". Vänner som känner mig väl, vet vilken njutning jag upplevde när jag såg detta. En ca 9 år gammal tik av hundsläkte. Med en muskelmassa som denna. Kunde nästan inte släppa denna tiken med ögonen. Magen, har hon för hon har ätit sig riktigt mätt under natten. Hunddjurets mage kan 5 dubbla sin storlek för att all mat skall få plats, sen äter dom inte på ca 5 dygn efter ett så här stort skrovmål. Men se så fint hon bär sin rygg och vilket fint stöd hon har från sin magmuskulatur. Vilket bisepspaket Surprised betänk om våra tamhundar hade tillåtits att utveckla de bakbensmusklerna, så många ryggskador och bekymmer hunden sluppit då. Oj vad vi hindrar tamhunden från naturlig muskelutveckling när den går i koppel och inte får en naturlig rörelse. Låt din hund jobba med det den är avlad för.

Dholen väger som vuxen mellan 15-20 kg och blir ca 0,60 cm hög. Är en magisk jägare, missar sällan ett byte som den tittat ut för jakt. Lite ledsammare var det att denna tik är nästan ensam kvar ur en flock(om jag minns rätt) på 10 - 12 djur som fanns i området förra året. Dom har drabbats av en oidentifierad bakterie sjukdom som gör att dom inte överlever. Så hoppas och vill tro att någon frisk ungtik kommer in i området så dessa vackra Dhol får chansen att leva kvar.

Vaksam och ständigt medveten om vad som rör sig i buskarna.

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
Och det enda som är säkert är att

Jag ser dig
Jag kan se dig
Jag ser dig
Jag kan se dig...

Behöver jag säga att jag är kär?

Nyfiken i en strut, eller jag har 100 koll på dig, välj själv.

Jackalen är ett förhållandevis litet hunddjur. Ca 45 cm hög och väger som vuxen ca 9 - 12 kg så med andra ord ganska så lik mina Lagotto i storlek. Men ack så mycket snabbare och smidigare.

 

Golden jackal - Ett otroligt snabbt och smart hunddjur. Vi fick se 2 jaga och fälla en lite hjort. Att se hur en jagar och den andra genskjuter är en otrolig upplevelse. Tyvärr fick vi endast se det på långt håll men våra vänner i en annan jeep satt precis intill och berättade om vilken upplevelse det var att se och höra.  Denna jackal anslöt till de 2 och fick avnjuta en liten del av fångsten. Favoritfödan är små hjort, fåglar, samt bär och frukt. Ja jakt är hemskt men naturen är sådan. När jakten är på djurens villkor, är den vårdande, inget djur låter sig fångas och dödas om det inte är i underläge och rovjägarna fäller inte mer än dom behöver för dagen. I naturen förekommer ingen trofé jakt ej heller någon nöjesjakt. Tror faktiskt jag skulle acceptera jakt om vi gjorde det för att vi ingen annan mat hade att tillgå. Eller endast i form av skyddsjakt.

Älskar hundar och hunddjur, men ni som känner mig väl vet att det finns ett djur står mig väldigt varmt om hjärtat, ett djur jag inte ens drömt om att få se och komma nära i Indien.

En BJÖRN. Jihia vi fick se en Sloth Bear, läppbjörn, dansbjörn eller pappa Ballo som den är mest känd som. Så roligt att få se den eftersom Kahna är den parken som Rudyard Kipling hade som förebild när han skrev Djungelboken, det var där han hittade alla sina figurer och såg storyn växa fram till den fina, fina boken. Som vi mest känner som en Disneyfilm men som jag varmt rekommenderar att du läser i sitt orginal.

Läppjörnen är en liten björn väger som mest 130kg och är mellan 1,20-1,80 i mankhöjd. Den har en lång "shaggy" päls  och ett karakteristiskt V i pannan. Fick inga bra bilder, men jag har fått se den och fått ytterligare ett björnkryss i min fotobok. Känner sådan enorm glädje över detta, så allt annat på resan känns som en stor bonus.

Så vill ni få livsupplevelser åk fotoresor och jag väljer att resa med Zoom fotoresor, det är som hand i handske för mig. Varför ändra på ett vinnande koncept, längtar redan till nästa resa.

Nu närmar vi oss resans mål nästa vecka kanske bloggen handlar om det jag längtade mest efter på Indien resan. Får se vad som dyker upp, kanske blir det lite hjortdjur som jag också är väldigt svag för. Får klura några dagar. Vad vill du läsa om?

Hoppas vi ses på söndag igen.

Ha en fortsatt underbar Påsk och välkommen hem från Blåkulla, hoppas ni hade kul tjejer utan mig Kiss

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

Indien - Keolandeo

by Birgitta14. april 2019 06:00

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..Undecided

Men även den bästa kan ha fel.Smile Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag Money Mouth bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian  Wink

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat Sealed

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

 

// Birgitta Wink

 

 

Indien - Taj Mahal

by Birgitta7. april 2019 06:00

Taj Mahal - en kärleks dröm.

Taj Mahal byggdes mellan år 1631 och 1652 ( själva mausoleumet stod klar 1638) till minne av Shah Jahans tredje fru, Mumtaz Mahal, som var en muslimsk-persisk prinsessa. Mumtaz Mahal dog i barnsäng, endast 36 år gammal, när hon födde parets fjortonde gemensamma barn. Vid hennens dödstillfälle var paret ute på en resa till Burhanpur där han var i färd med att krossa ett uppror. Mumtaz död tyngde mogulkejsaren mycket hårt och det sägs att allt hans hår och skägg blev helt vitt av sorgen.  Innan Mumtaz Mahal dog fick hon kejsaren att lova fyra saker: För det första att han skulle bygga ett fantastiskt gravmonument, för det andra, att han aldrig skulle gifta sig igen, för det tredje, att han skulle vara snäll mot sina barn och för det fjärde, han skulle besöka graven på hennes dödsdag varje år. Men på grund av hans ohälsa och det faktum att han blev inlåst i husarrest av sin egen son och efterträdare av tronen, Aurangzeb, kunde han inte hålla det sista löftet.

Men han lämnade en fantastisk kärleksförklaring till eftervärlden att njuta av och bli betagna av.

Första anblicken av detta mytomspunna mausoleum, ja det är ett mausoleum inte ett pallats.

Det tog 22 år att färdigställa detta underverk. 20 000 arbetare behövdes för att utföra jobbet. 1000 elefanter användes för att frakta marmorn på plats.

Marmorn fraktades hela vägen från Makrana i Rajasthan.

Ädelstenarna och halvädelstenarna som användes för att dekorera med, inget är målat allt är inlagda ädelstenar.

Dessa hämtades från avlägsna regioner i Indien och från länder som Ceylon, Persien, Ryssland, Egypten och Afghanistan.

Alla blommor, rankor och dekor består av små, små detalerat slipade ädelstenar och halvädelstenar.

En metod som lever kvar och avvänds för att skapa dels lagningar till Taj Mahal och dels för att göra vackra prydnads och nytto saker. Såsom bord, skålar och muggar.

Ett mausoleum som gömmer en massa hemligheter och som det spinns ett nät om myter kring.

En av myterna är att det skulle byggas en exakt kopia fast i svart på andra sidan floden.

Men man har funnit att där planerades en vacker trädgård, där man kunde vara och njuta av den underbara gravplatsen för en älskad hustru. Under byggtiden dumpades svart, dvs missfärgad marmor på platsen..

Muren bryts av kupolförsedda lusthus, byggda i rödfärgad sandsten, (chattris) och små byggnader som kan ha varit utsiktsplatser eller vakttorn, såsom det så kallade Music Houss.

Den röda sandstenen kom från stenbrott från närliggande Sikri och området runt Dholpur.

Kupolen som är nära 35 meter hög vilar på en 7 meter hög trumma. Kupoltypen kallas ofta lökkupol efter sin lökliknande form.

Toppen av kupolen är formad som en lotusblomma varpå spiran är monterad.Spiran eller fialen var tidigare gjord i guld men är nu ersatt av en kopia i brons. Spiran har såväl persiska som hinduiska element.

I hörnen står 4 st 40 meter höga minareter som återigen uppvisar Taj Mahals strävan efter symmetri.

Tornen skapades som fungerande minareter, ett traditionellt inslag för moskéer, en plats där en muezzin kallar de islamiskt troende till bön. Varje minaret delas in i tre lika stora delar av två balkonger som rundar tornet. Längst upp finns ytterligare en balkong som kröns av en chattri som speglar de som finns på graven.

Chattrierna på minareten har också en lotusdesign krönt av en förgylld fial. Varje minaret konstruerades på så sätt att om de skulle rasa, skulle de göra det i riktning bort från graven. Alltså lutar dom lite från mausoleet.

Taj Mahal är som ett skådespel i vit marmor som skildrar det stora överflödet av en passerad era. Taj Mahal har en otrolig struktur och är monumentet som med hjälp av kärlek byggdes av Mogulkejsaren Shah Jahan och gavs till världen. Det står kvar som ett vittnesbörd om hans intensiva kärlek till sin hustru Mumtaz Mahal. En romans Shah Jahan visar för oss, med hjälp av marmor som blivit utsmyckat med ädelstenar och halvädelstenar

Livet går inte i repris, man behöver något vackert att spegla sig i.

Möta Taj Mahal i morgonljuset sätter minnen i själen. Bara det att vi var 19 personer som krälade omkring på marken för att hitta vår egen vinkel. Om det finns en enda vinkel som inte detta redan är fotat ur, så ville vi alla hitta den. Tror inte du behöver mycket fantasi för att höra skratten blandade med en viss vördnad för vad vi upplevde. Vet att någon tyckte jag var ivägen hur jag än satt eller kröp, hmmm kanske lite på djävelskap vem vet Innocent

Är man ute för att fota djur så är man. Vi var nog det enda gänget som riktade kamerorna mot träden och fåglarna. Men visst är det spännande att se hur dom bygger bo mitt i tumultet av människor. Mindre spännande var det att se vad dom bygger bo av. Gamla handskar, plastmuggar, påsar ja vad dom kommer över. Så mitt i denna historiska storhet finns det spår av vad vi i vårt årtionde håller på med. Lek med tanken att  alla  tog upp 1 papper om dagen och såg till att det hamnade där det skulle.  Samt slutade med plastförpackingar då kanske, kanske framtidens fåglar slipper bygga bo med vårat skräp.

Parakiter fanns överallt.

Tror det var Mellanhägern (Ardea Intermedia) som fanns massor av i området. Att avsluta kvällen och stå , se hägrar flyga mot sina nattträd var en underbar upplevelse.

När vi sedan hittade natthotellet, och nästan trodde det var en magnolia i full blom då blev jag överrumplad.

Tänka att få se så många vita hägrar på en gång, här hemma får jag nästan hjärtklappning av att se en.

I min inre bild såg jag mig själv sitta på denna bänken. Men den var upptagen så ni får hålla tillgodo med en glad indisk man, i stället.

Därmed vinkar bloggen hej då till Taj Mahal, men mitt hjärta och min hjärna kommer att återvända ofta till denna kärleksfyllda plats.

Trots att det finns en massa "sanningar" om byggnationen, väljer jag att spara guidens kärleksfulla och stolta berättelse om detta vackra plats i mitt hjärta.

Å du, tack för att jag fick låna din tid en stund. Nu får du vänta till nästa söndag på att läsa ny blogg, men du, du är välkommen in och kika på denna och dom tidigare så ofta du vill. Gillar du vad du läser och ser är jag jätte glad om du ville klicka på gilla eller skriva en kommentar om det du läst och sett. Kanske hittar du faktafel och då är jag så glad om du påpekar det för mig. Både jag och Zoom fotoresor(tror jag) blir glada om det är fler som läser om vår fantastiska resa.

Nästa blogg kommer det nog lite djur, för dig som är mer intresserad av det än gravplatser och stadsmiljöer. Jag älskar inte streetfoto men skall bli bättre på det, jag lovar. Ni får stå ut så länge.

// Birgitta Laughing

Indien - lite mer om Delhi

by Birgitta26. mars 2019 16:36

Hej hopp och välkommen.

Denna bloggen kommer att handla om min fortsatta resa i Delhi. För dig som väntar kan jag bara säga - den som väntar på något gott väntar inte förgäves.  Wink Jag vet vad mina djurvänner väntar på och risken är att ni får mer än nog av mina bilder. Foot in Mouth Innan resans höjdpunkt kommer att dyka upp på skärmen.

Jag fortsätter med människorna och mina upplevelser på denna fantastiska resa.

Vi stoppade vid ett "tvätteri" ett tvätteri där de fattigaste i byarna kan lämna sin tvätt för tvättning. Fler och fler hushåll har idag egna tvättmaskiner. Men som sagt vad detta tvätteri, vänder sig till de som står längst ner på ekonomiska skalan. Kostnaden/tvättat plagg uppgår till knappt 1 rupier, dvs ca 0,13333 öre/plagg.

Tvätten lämnas i  knyten som sedan sorteras. 1 knyte /familj och hushåll.

Den smutsiga tvätten packas i stora oljefat. Trampas,trampas och trampas för att ligga tätt, tätt.

När allt är packat och klart häller dom kaustiksoda, på kläderna och trampar runt i fatet. Fick lite ångest innan jag såg att han hade gummistövlar på sig. Frown För att sedan täcka det och låta det stå i några timmar och götta sig.

Sen påbörjas tvätt processen. Banka, banka och banka så all smuts försvinner. Kaustiksodan tömde dom ut i floden och sköljer tvätten gör dom i floden.

Efter att tvätten legat i sanden och torkat skall den vikas.

Sorteras.

Packas

Och levereras till kunden igen.

Efter en lång dag med bankande av kläder, är det skönt att tvätta av sig. Det görs i floden där man för en stund sedan tömde ut kaustiksodan.

Hmm gissa om jag är glad för min "gamla" tvättmaskin och mitt rena duschvatten.

Men kan trösta med, en ack så klen tröst. Det finns nästan inga sådana här tvätterier kvar i Indien. Familjerna får det sakta men säkert lite bättre. Det sved i hjärtat och det var svårt för mig att gå där och fota. Fanns många tillfällen till fina bilder men jag avstod. Det sved även i hjärtat med barnen som sprang där och ville ha en peng eller lite mat. Nyttig upplevelse som gör att jag värdesätter det jag har och gläds åt vår trygghet. OK det gör ju inte att det är roligare att tvätta men om man betänker att ligga på knä i bäcken så blir det liten aning lättare.

Tack igen för att du tog dig tid och kikade in.

Var glad åt det du har och gör det bästa av din dag. Wink Mitt mantra för denna Indienresa.

//Birgitta

 

Indien - En magisk upplevelse.

by Birgitta25. mars 2019 15:27

Indien - 2019

Kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle få resa till Indien. Så långt bort och så spännande.

Känner mig som denna killen ser ut. Å holey god!....

Indien tog mig med storm. Finner egentligen inga ord för det jag upplevt tillsammans med Zoom fotoresor och en massa nya och "gamla" vänner. Vänner som känns som dom är för livet, vi har upplevt så mycket kul och fint tillsammans. Skrattat, löst bekymmer och delat med oss av kunskap till varandra. Fina vänner som utan krusiduller bjudit på sig själva och delat 14 underbara fotodagar i Indien. Vänner som jag vet att jag kommer att få dela framtida resor och upplevelser med. Det gläder, och gör mig så förväntansfull.

Ja var skall jag börja? Startar nog i det lilla med kryddorna.

Massor av kryddor i säckar och kärl.

Dofter, sorl, biltutande en massa intryck som det kommer att ta tid för mig att smälta och ta in.

Vackra granatäpple kunde man smaka och köpa på trottoaren.

Kvinnorna står för hushållshandeln och släpar hem massor av saker, ibland på huvudet och ibland i tygkassar. För även om Indien är långt efter oss, tycker vi, är plastpåsar förbjudna.

Grönsaker och frukt i massor, finns överallt utefter gatorna. Kan inte låta bli att fundera vad dom gör med allt som blir över efter en dag på marknaden.

På 7 dagen, skulle det va köpplat å klart...  Hmmm hur kan det ens fungera?

Vänd dig med trygghet för säkra leveranser till.....

Transporten sker med säkra färdmedel och enligt gällande lagar & regler Innocent

"Relativt" snabba leveranser med personlig service Wink

Fotokompisen Catherine, får visa hur vi tog oss fram på gatorna i gamla Dehli. Underbara killar/gubbar som trampade fram med dessa cyklar, hur dom bar sig åt för att kryssa i trafiken är jag inte man att förstå. Men framåt gick det. Skall villigt erkänna att det kändes lite som översitteri när jag kröp upp i rickshaw och en äldre man skulle köra runt mig i på Dehlis gamla gator. Tog ett par dagar för mig att sluta skämmas över detta. En extra peng gjorde honom lite glad och det värmde i hjärtat.

Alla dessa färger. Tyger och guldförgyllda prylar som säljs i små hål i väggen. Gör mig helt överrumplad. Affärer där det verkar som att familjens alla män, gamla som unga samlas för att göra ev affärer, samtala och dricka te. Människor satsar allt familjen har för att fylla väggarna med vackra tyger som männen köper till sina kvinnor. Samtalade med flera män som med stolthet beskrev hur dom hade råd att köpa smink och vackra tyger till sina fruar.

Jag tycker inte om att fota främmande människor, men när man möts av leende är det faktiskt lite svårt att stå emot.

Denna mannen får står för. Var glad för det du har och gör det bästa av din dag.

I gamla Dehli, blandas gammalt och nytt, kan inte mer än förundras över hur välbevarat och vackert det var på bakgårdarna på många ställen.

Hade tänkt att skriva mer om Dehli i denna bloggen. Inser nu att den blir milslång så mer får du läsa i nästa blogg. Hoppas du orkar och har lust att följa min Indien resa, det lär bli många inlägg Yell

Tack snälla för att du kikade in och läste första inlägget om min livsresa till Indien.

Å åter igen tack till alla fotovänner som stod ut med mig på resan och som klappade mig på axeln när kamera (helv) strulade. Men som ni ser några bilder (ca 7000) lyckades jag ta. Någon borde ju bli ok tycker jag. Kommer aldrig säger aldrig mer resa med 1 kamera, oavsett vad ryggan kommer att väga. Men jag får skylla mig själv lyssnade lite för mycket på varningen om övervikt på inrikesflyget. Inget att hänga läpp för, nu är den hos kamera doktorn och vem vet kanske får den ett nytt objektiv med hem när jag hämtar den. ;)

Var glad för det du har och gör det bästa av din dag.

// Birgitta

Kenya så mycket mer.

by Birgitta6. mars 2019 06:00

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver. Foot in Mouth

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  Sealed) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv