Äntligen kom vi iväg på den så efterlängtade resan till Vartius i nord-östra Finland. Vartius ligger på gränsen till Ryssland alldeles vid ingenmansland. Där får djuren leva i frid, ingen jagar dem och ingen stör. Tystheten råder och de människor som rör sig i området gör det med största hänsyn till djuren och naturen. Vi flög från Landvetter till Helsingfors för att sedan flyga vidare i ett litet propellerplan till Kajana flygplats. Där hämtades vi av en liten buss. Resan mot campen började. En vänstersväng ut från parkeringen, sen en vänstersväng ut från flygplatsområdet. Efter det 11,8 mil RAKT fram. En högersväng in på en grusväg och en vänstersväng så var vi framme.
Kl 16.00 middag. 17.00 samling för att i trupp vandra ut till "gömslet" Spända, förväntansfulla och med kameran packad ryggan, balanserar vi ut i naturen.
Efter en lagom lång promenad över mossar och stubbar, kom vi fram till våra gömsle.
Viskande, fnissande och meckande, lyckas vi packa in oss, rigga kameran och lokalisera toaburken i hörnet.
Ut med objektivet och nu kan Bamse få komma.
I väntan på Bamse fotas allt som rör sig. Knipan och hans tjej finns med på många bilder.
LÅÅÅÅNG väntan. Men vid kl 21.00
Ses första björnen. På långt håll, det är en björn. Ett pling i telefonen och kompisen i gömslet bredvid, låter meddela att det är Brutus som ses där borta. Brutus följs efter en stund av en liten ungbjörn. Även om det var på långt håll så fattade vi att det finns björn i området.
Nöjda efter första kvällen i gömslet, kryper vi ner i sovsäcken och slumrar ett par timmar. Kl 07.00 traskar vi tillbaka till campen för att få en god frukost och rykande varmt kaffe. Lite dusch och morgon vila, kika på kort. Sen kommer rastlösheten smygande och jag tassar ut för att fota igen.
Kurre gömmer solrosfrö.
Men hallå det skall du väl skita i eller....
Ok vi har en deal. Jag får solroskärnor och du får fota.
2:a kvällen/natten bestod i lång väntan. Först när mörkret smög på kom en svart stor björn vandrande vid kanten på sjön. Denna gången var det Bert som sakta närmade sig vårt gömsle. En bjässe som smällde till åteln med ramen så det dånade i marken.
Mycket målmedvetet undersökte han marken omkring gömslet.
Tömde åtel efter åtel och vandrade snart vidare iväg över myren.
Nu var det riktigt mörk. Men rätt som det var fick jag se en lustig filur som studsade fram och närmade sig med hög fart och med höga hopp.
En järv. Så stor och så häftig. Han stirrade rakt in på mig, innan han snabbt vände och hoppade iväg över mossen. I nattens mörker visade sig också en ung björn som stod ca 3 meter från oss och kikade i mörkret. Men nu var det svart ute så kameran ville inte vara med.
Sista fotot före natten.
Bestämde mig för att i natt skulle jag sitta uppe och se vad som händer. Ljuset kom sakta smygande och när jag kikade över kanten stirrade jag rakt in i ögonen på Bert som nu var påväg hem till idet igen. Han gick mindre än 1 meter från min kamera. Hade jag inte haft ett litet fönster i mellan så hade jag kunnat klappa honom.
Tack för i natt, nu går jag hem till mitt hem där hemma.
Kväll 3 blev det en lång väntan på björn. Förgäves skulle det visa sig. Lite mås och mycket stubbar blev fotoskörden denna natt.
Måsar, måsar, tärnor och lite mer måsar. När mörkret lägrat sig och jag ingen björn sett. Valde jag att knoppa in. Sov gott medans en björn huserade utanför gömslet och tömde åtlar och spökade omkring. Jäkla skit att jag inte vaknade.
Lite stubbar och lite miljö fotade innan resan hem startade igen. En höger sväng, en vänstersväng, 11,8 mil RAKT fram, 2 högersvängar och vi var på flygplatsen igen.
Tack Ella, Cathinka, Birgitta & Ulrika för härligt ressällskap och många goa skratt.
Resan gav mig mersmak, så nu är ny resa bokad för 2017. Nu gäller det att tugga på ramarna, så jag får ihop pengar till ett nytt och ljuskänsligare objektiv till nästa resa. För jag kan nog inte hoppas på en Bingolottovinst, fru Fortuna har aldrig gillat mig.
//Birgitta