Morsdag, kan vara mer "morsdag" än man kan önska sig.

Underbara barn och barnbarn.

Räcker mer än väl att veta att ni finns och få krama er ibland.

Ni är mitt allt, min underbara familj.

Kärlek

Nyfikenhet.

Förväntan.

3 ledord att använda i vardagen.

Önskar dej en fin vecka

Ta vara på nära och kära.

// Birgitta

Så fort som tiden går nu, har jag varken tid att vara lycklig eller bli gammal. För det är väl inte så att jag redan är både lycklig och gammal. Så kan det väl inte vara??? Jisses vilken hastighet almanackan rusar iväg med.

Denna dagen har haft en massa att bjuda på. Trött efter en dag jobbet, väntar pyssel hemma.

Lite kontorsarbete, lite beställningar och en massa hundvård. Bada Mea, fixa öronen och behandla henne lite.

Medans tvättmaskinen sköter tvätten, tar jag min kamera och går ut i konvaljebacken.

Vilken känsla att ligga på magen bland alla dessa underbara små klockor och bara insupa doften av tidig sommar.

Mamma hade inte gillat mitt krypande bland liljekonvaljen. Upptäckte för sent att jag glömt byta brallorna, nu sitter det stora gräsfläckar på knä och i rumpan. Jag har alltid levt med mors förmanande i örat. "Skitgrisar skall inte ha vita byxor" Spelar visst ingen roll hur gammal en skitgris blir. Tur att jag numera kör tvättmaskinen själv. ;)

Det finns en anna magisk blomma som har en speciell plats i mitt hjärta. Maskrosorna. Nu är deras tid ute snart, nu sprider dom sina små lätta frö över vidden.

Just när jag skulle ställa in skärpan visade det sig en liten filur som också gillar maskrosor. Sakta, sakta

vandrar Bärfisen fram, funderar nog på vad och vem "tanten" med kameran är och vad hon gör

En lätt vindpust och maskrosen skickar iväg sina frö.

När kvällen kommer sprider Kaprifolen sin ljuva doft över trädgården.

Nu har jag inte tid med något annat än att sitta ner och njuta av tiden och dofterna.

Själen hinner ifatt och livet är inte så dumt.

Ta vara på dina dagar och du va rädd om dej.

// Birgitta

Ja då har 4 lediga dagar nått sitt slut.

Kalla, soliga dagar som givit mej möjlighet att hinna med mig själv. Själen har varit lite "seg" på den sista tiden, eller om kroppen varit på högvarv, kan inte riktigt avgöra vilket som är det mest sanna. När jag väntar på mig själv finns inget bättre än att ligga på magen i hagen med min kamera.

3 underbara hundar som alltid finns vid min sida, en och annan katt finns framför linsen. Motiven finns där det är bara att öva på.

Photoshop en stund varje kväll er en avkopplande sysselsättning, tv mumlar i bakgrunden och hjärnan får en chans att koppla ur.

Du är min dröm och min saga.

Tålmodiga Mea. De dagar min själ är i otakt får du mej att fälla en tår.

Goda söta "slyngel" Sötare får man leta efter. Påhittigare får man leta efter. Busigare får man leta efter. En underbar kontrast till flickorna. Du får dem att framstå som både väluppfostrade och väldresserade. Du växer väl i kostymen du också älskling.

Spegel, spegel säg vem som vackrast i världen är...

Maskros lek.

Gula solar i gräset när sommaren gryr.

Trött, varm och nybadad Mea ställer upp för fotografering. Inte helt enligt egen vilja, muta krävs.

Jag har ett gulnat fotografi. Längre nynnar jag inte för då rinner tårarna.

Ibland berör saker och ting mej mer än jag riktigt klarar av.

Önskar dej en fin söndagskväll och en härlig vecka. Nästa vecka en vecka med mycket händelser.

Så själen, skynda dej nu ifatt jag behöver dej stolt och stark nästa vecka.

// Birgitta

Kan livet bli så mycket bättre?

Lite kallt men strålande sol. Bo på landet och ha hela den fina naturen utanför dörren. En del av den ligger på mitt köksgolv, men den väljer jag att inte se. Får nog söka lite "Rut" och köpa in saneringshjälp, så småningom.

Har suttit och pillat på en annons till tidningen, får se om den faller mig i smaken i morgon när jag tittar på den igen. Just nu tycker jag faktiskt att den är bra. 

Vet inte vad denna fina lilla blomma heter, men den växer i massor i kärret. Blev sittande på en tuva igår, satt där och filosoferade en stund över hur älgen såg ut som just hade lagt en markering precis där jag satt mej, och över hur onödig fästingen var som kröp på handen, över myggen som uppenbart trodde jag kommit endast för att dom skulle få mat och hur Lummern kommit in innanför min tröja. Kli, kli, kli. Bortsett från det så var det en makalöst fin stund jag hade med min kamera. Sittande på en mosstuva, mitt i ett kärr en helt vanlig torsdag i Maj. Måste vara det som kallas att vara "här och nu" Skall bli bättre på det.

Smultronen står i dikeskanterna och blommar som små solar. Skogssmultron på ett strå. Mumsigt!

Jag gillar inte att plocka svamp men när jag hittar någon så gillar jag att krypa på marken och fota dem.

Vitepissen kan det där med att vara "här och nu"

Hoppas du får en fortsatt fin helg.

// Birgitta