Att ha en hund är detsamma, som att ha ett barn, som aldrig blir vuxet.
När man äntligen, efter långt (förhoppningsvis) funderande, köper en hund. Gör man också några aktiva val.
Hundägande är inte helt enkelt. Man hamnar i ett ekorrhjul, som snurrar i en djungel av vetande, man måste förlita sig på andra eller lära sig ifrågasätta.
Jag utgår från att alla vill sin bästa vän väl. Blir det väl?...
Hunden skall äta. Naturligtvis köper man det man tror är rätt. Handeln säger köp detta foder det är helt rätt för din hund. Ja det kanske det är. Den som är minsta nyfiken läser, direkt på innehållsförteckningen. Å hopps den kan man inte förstå....
Hunden blir sjuk. Då kilar vi snabbt till veterinären. Även där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps vi går därifrån och förstår inte vad som är bra och dåligt med den medicinen hunden skall äta i 10 dagar. Men det kostade en massa pengar.
Hunden behöver gå i koppel. Nu går vi till hundbutiken, där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps varför är det bra för min hund? Nu kostar det igen en massa pengar som vi gladeligen betalar för att någon med mer kunnande sade att" detta är bra"
Hunden behöver stimulantia. Nu kommer alla dessa vetande in. Gör si gör så. Gå på den kursen, gå på den kursen. Det är bra för din hund. Kostnaden för detta kan bli hur hög som helst.
Hunden skall försäkras. Försäkringen är en fråga för sig. Ingen normal hundägare kan sätta sig in i vad och vilka saker som täcks av försäkringen. Åter igen måste vi förlita oss på andras vetande.
Hunden skall ut och resa. Inga lösa hundar i bilen. Köpa hundbur är en djungel. Dyrt och en trasslig resa innan man hittat rätt. Skall hunden sitta i bur eller skall den ha säkerhetsbälte? Hur skall man kunna veta? Ibland leder hundägandet till att man måste byta bil.
Alla dessa frågor och många fler kommer hundägare att ställas inför, oavsett vi vill eller ej. Alla dessa val måste vi ta, vilka är bra, vilka är dåliga, vilka leder till ökade kostnader för mej? Vilka leder till och med, till lidande för min hund?
Det enda man som hundägare kan göra i denna djungel av vetande är att fråga sig själv VARFÖR! Små barns första fråga är just "varför" jag tror det finns en anledning till att det är just den frågan som är den första. Som vuxen är det nästan genant att ställa frågan och ännu värre att ställa den till någon som "vet och kan" Om man betänker att bara genom att ställa frågan varför, kan man spara pengar, lidande, onödiga inköp och till och med få alldeles gratis kunskap. Ja det krävs faktiskt av alla hundägare att man skaffar kunskap om den levande individ man tagit ansvar för.
Önskar att alla hundägare och blivande hundägare ställer frågan varför ofta.
Våga vara frågvis. Våga vara besvärlig.
Våga vara nyfiken. Ta reda på allt du kan om din blivande hund, om uppfödaren, om mamman och pappan, om hur det verkligen är att ha ansvar för en hund. Läs, läs, läs och åter läs det finns hyllmeter av literatur om hundägande. Alla inte lika bra, ju mer man läser desto kritiskare blir man.
Om någon säger att dom kan, kan dom säkert förklara för dej varför. Får du inte ett svar du förstår, fråga igen "varför"
Skaffa dej en eller ett par "mentorer", däribland din uppfödare, som du förhoppningsvis valt med omsorg. Då ställer hon/han upp och hjälper dej på vägen, det är min absoluta övertygelse.
Kanske det viktigaste av allt!
En hund är som att ha ett barn som aldrig blir vuxet. Ha inte så bråttom, ditt hundbarn finns hos dej förhoppningsvis 14 år framöver, du hinner lära och ha roligt med din hund. Den måste inte kunna allt 1:a året. Det viktigaste första året är att hunden får, precis som barnen, en trygg, självförtroende stärkande, näringsmässigt riktig miljö att växa upp i. Så hunden kan växa och utvecklas till den underbara individ vi alla drömmer om, den dagen vi kramar vår valp första gången.
Tänk efter före!!!
Våga vara besvärlig!!!!!
Våga fråga!!!!!!
// Birgitta
Detta är mina tankar om hundägande.