Att ha en hund är detsamma, som att ha ett barn, som aldrig blir vuxet.

När man äntligen, efter långt (förhoppningsvis) funderande, köper en hund. Gör man också några aktiva val.

Hundägande är inte helt enkelt. Man hamnar i ett ekorrhjul, som snurrar i en djungel av vetande, man måste förlita sig på andra eller lära sig ifrågasätta.

Jag utgår från att alla vill sin bästa vän väl. Blir det väl?...

Hunden skall äta. Naturligtvis köper man det man tror är rätt. Handeln säger köp detta foder det är helt rätt för din hund. Ja det kanske det är. Den som är minsta nyfiken läser, direkt på innehållsförteckningen. Å hopps den kan man inte förstå....

Hunden blir sjuk. Då kilar vi snabbt till veterinären. Även där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps vi går därifrån och förstår inte vad som är bra och dåligt med den medicinen hunden skall äta i 10 dagar. Men det kostade en massa pengar.

Hunden behöver gå i koppel. Nu går vi till hundbutiken, där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps varför är det bra för min hund? Nu kostar det igen en massa pengar som vi gladeligen betalar för att någon med mer kunnande sade att" detta är bra"

Hunden behöver stimulantia. Nu kommer alla dessa vetande in. Gör si gör så. Gå på den kursen, gå på den kursen. Det är bra för din hund. Kostnaden för detta kan bli hur hög som helst.

Hunden skall försäkras. Försäkringen är en fråga för sig. Ingen normal hundägare kan sätta sig in i vad och vilka saker som täcks av försäkringen. Åter igen måste vi förlita oss på andras vetande.

Hunden skall ut och resa. Inga lösa hundar i bilen. Köpa hundbur är en djungel. Dyrt och en trasslig resa innan man hittat rätt. Skall hunden sitta i bur eller skall den ha säkerhetsbälte?  Hur skall man kunna veta? Ibland leder hundägandet till att man måste byta bil.

Alla dessa frågor och många fler kommer hundägare att ställas inför, oavsett vi vill eller ej. Alla dessa val måste vi ta, vilka är bra, vilka är dåliga, vilka leder till ökade kostnader för mej? Vilka leder till och med, till lidande för min hund?

Det enda man som hundägare kan göra i denna djungel av vetande är att fråga sig själv VARFÖR! Små barns första fråga är just "varför" jag tror det finns en anledning till att det är just den frågan som är den första. Som vuxen är det nästan genant att ställa frågan och ännu värre att ställa den till någon som "vet och kan" Om man betänker att bara genom att ställa frågan varför, kan man spara pengar, lidande, onödiga inköp och till och med få alldeles gratis kunskap. Ja det krävs faktiskt av alla hundägare att man skaffar kunskap om den levande individ man tagit ansvar för.

Önskar att alla hundägare och blivande hundägare ställer frågan varför ofta.

Våga vara frågvis. Våga vara besvärlig.

Våga vara nyfiken. Ta reda på allt du kan om din blivande hund, om uppfödaren, om mamman och pappan, om hur det verkligen är att ha ansvar för en hund. Läs, läs, läs och åter läs det finns hyllmeter av literatur om hundägande. Alla inte lika bra, ju mer man läser desto kritiskare blir man.

Om någon säger att dom kan, kan dom säkert förklara för dej varför. Får du inte ett svar du förstår, fråga igen "varför"

Skaffa dej en eller ett par "mentorer", däribland din uppfödare, som du förhoppningsvis valt med omsorg. Då ställer hon/han upp och hjälper dej på vägen, det är min absoluta övertygelse.

Kanske det viktigaste av allt!

En hund är som att ha ett barn som aldrig blir vuxet. Ha inte så bråttom, ditt hundbarn finns hos dej förhoppningsvis 14 år framöver, du hinner lära och ha roligt med din hund. Den måste inte kunna allt 1:a året. Det viktigaste första året är att hunden får, precis som barnen, en trygg, självförtroende stärkande, näringsmässigt riktig miljö att växa upp i. Så hunden kan växa och utvecklas till den underbara individ vi alla drömmer om, den dagen vi kramar vår valp första gången. 

Tänk efter före!!!

Våga vara besvärlig!!!!!

Våga fråga!!!!!!

// Birgitta

Detta är mina tankar om hundägande.

En berättelse pockar på och vill komma ut. 

Ett mail kan förändra så mycket.

Satt en dag för 5 år sedan och författade ett mail, till några personer jag vill komma i kontakt med. Bör kanske tillägga att det var inte helt förankrat i familjen

Mina drömmar om en Lagotto började ta form. Ett par av uppfödarna svarade. Efter en del funderande och övertalande i familjen, beslutades det att vi skulle på besök. Titta på hundar och bli godkända.

Som du säkert förstår, föll vi pladask för hundrasen och vi gick igenom nålsögat hos uppfödaren. Vi väntade några månader och snart var det dax att hämta lilla, lilla bruna tiken.

Det var nog en av de viktigaste dagarna i mitt vuxna liv. Dagen P-L hämtades hem. Hade jag då förstått vilken väg mitt liv skulle ta, hade jag nog inte bara varit glad och lycklig.

4 månader senare, hämtades ytterligare 1 st lagotto till familjen. Inte heller detta riktigt förankrad i familjerådet. När en duktig uppfödare och vän som tar saken i egna händer. Veknar maken.

Denna lilla tik är nyckeln till, hur mitt  "liv" ser ut idag. Utan henne hade jag inte förstått att utan kunskap fattar man inget. Hur tänker jag nu??? Jo att äga hund är inte alltid en dans på rosor. Min älskade Mea är det mest underbara i hund man kan tänka sig. Men inte helt kry. Jag vet att jag inte får säga det, men jag är så tacksam för att just hon bor hos mej. Hon har givit mej så många anledningar att sätta mitt kunnande på prov.

Hon fick mej att utbilda mej till Hundmassör, också till min vidarutbildning i akupressur på hund. Jag vill veta vad jag som matte kan göra för dej mitt hjärta. Du skall ju ha det bäst.

4 år med mina flickor stack snabbt iväg.

Då var det dags för ett impulsköp. Icke detta i stunden förankrat i familjerådet. Familjerådet hade nog i detta läge lagt ner sin röst.... :-)

Lille Scattis flyttade till oss. Underbara lilla yrväder.

Nu efter 5 år är vi lyckliga ägare till 3 Lagotto. Har ett företag som sakta och säkert går framåt. Jag har byggt om stallet till hundklinik. Är utbildad till hundmassör och just startat en spännande hundutbildning.

Jag har fått så många härliga vänner och så många nya upplevelser i mitt liv. Massor av nya utmaningar, alla är inte enkla och självklara. Men jag är glad att jag fått dem att brottas med.

Det finns personer i mitt liv som betyder så mycket! Som jag aldrig träffat, utan just mina Lagotto. Personer som peppar mej, stöttar mej och ser till att jag kommer framåt på vägen. Ni vet vilka ni är. Jag vill att ni skall veta att ni betyder så ofantligt mycket för mej och mitt liv. Jag är så glad att ni finns därute för mej och mina busfrö till hundar.

Ni hjälper mej med små som stora bekymmer med både hundar, företag och med min egen utveckling.

Vet faktiskt inte riktigt hur jag någonsin skall kunna tacka, för att ni finns. Och för att jag fått det stora förtroendet, att ha dessa underbara 4 beningar i mitt liv.

Allt detta för att jag skrev ett mail och skickade iväg.

Livet kan förändras snabbt och ta en helt annan väg. Följ ditt hjärta, skriv ett mail, du vet aldrig vart det leder.

// Birgitta

Hopps vad dagarna går.

Jag har varit iväg, på Apelgården och deltagit i ett 4 dagar långt seminarium.

Kunskap, repetition, underbar mat och massor av nya vänner. Det bästa var nästan att det dök upp nygamla vänner, sedan många år tillbaka i mitt liv.

Hurru din lilla "mes" inte ens du kan vända ryggen åt ditt förflutna. Vilken tur, ibland dyker det upp härliga människor, som när man träffar dem väcker en massa roliga minnen. Minnen man vet att man bär med sig, som när dom poppar upp igen är så starka.

 Seminariet började med en tenta som jag fixade med pravur. Bra kursstart, klara sluttentan första dagen. Ja jag hoppade in i kurs som gick sin sista omgång.

 Varför göra något som det är tänkt, räcker väl att man tänker hur man gör det?

Långhelgen var så trevlig, lärorik och rogivande att det nästan va svårt att vända bilen hemåt. Väl hemma på Storgatan möts jag av våra fina rådjur. Dom står vid vägen och välkomnar mig hem. En annan typ av glädje. Jag har älskade som väntar när jag kommer hem.

Jag har haft lång startsträcka men nu go vänner, kör jag!

Nu skall det pluggas i 1½ år minst framöver. Skall skaffa mej en ny yrkestitel. Får se hur det går men det känns så spännande och roligt. Kan nästan inte vänta till nästa seminarium. Hihihihi nu behöver jag inte oroa mej för sluttentan i den ena kursen i alla fall.

Idag har jag sett någon, som inte vet att jag tittat. :-)

//Birgitta

2014 är det året då förändring kommer att ske.

Jag har många drömmar och önskningar inför detta året. Säkert, säkert kommer det att sättas en massa pinnar i hjulet även i år.

Men beslut är tagna, jag har vandrat trappan upp långsamt och under många år men nu äntligen nått näst sista trappsteget. Den dan jag hoppar upp på sista trappsteget kommer jag att fira stort.

Var är du på trappan?

Oavsett vilka mål du har med dagen, livet, stunden så är din trappa just din trappa. Du och endast du kan bestämma hur fort du kommer upp. Själv var min startsträcka lång men dom sista stegen gick liksom av sig själv. Sista steget kommer att ta tid, kosta blod, svett & tårar. Men i sinnomtid kommer jag dit, jag vet....

Man skall inte tro allt man läser. Inte ens det du läser här.

Igår trotsade jag vädret tog min kamera i en hundbajspåse och gick en lååång promenad i skogen. Hjärnan behövde det, finns lite skit i hörnen som behöver vädras ur ibland.

Mossa är magiskt och gör mej glad. Små, små blommor och klockor som strävar upp mot ljuset.

Svampar växer på ruttna träd. Ibland kan det som är ruttet faktiskt ge lite kraft till nyskapande.... hmm tål att tänkas på. Finns ju en del ruttet i omgivningen som man nog skulle ta nytta av. Skall bara låta det ruttna klart så jag sedan kan suga näringen ur det.

Min älskade, högt älskade Mea som blir snällare, godmodigare och mer uppmärksam på mej för varje dag som går. 4 års arbete börjar ge resultat. Hon är faktiskt det bästa av bästa.

Min icke mindre älskade Scatto, är däremot inne i en period där det är ok att peka finger åt matte och göra som man vill. Tror han.

Denna lilla grabb har vi fått för våra synder. Samtidigt har jag aldrig haft en hund som lockar oss till skratt så ofta och som hittar på så mycket roliga bus.

Våra 3 Lagotto är så stora personligheter,  man skulle kunna tro dom är av 3 olika raser.

Alla skänker oss sån glädje och ger oss sån ovillkorlig kärlek. Hund lycka kallas det visst!

Idag en helt vanlig arbetsdag. kanske  finns lite ork kvar till lite annat när kvällen kommer.

// Birgitta

Julmaten är slut. Helgerna är äntligen slut. Nu kommer den där härligt vanliga vardagen.

Ledig dag idag. Hade hoppats få en dag med lång skogspromenad, kamera väder och många timmar med näsan i böckerna.

Lutar nog mer åt en kort promenad och en timma i kliniken i stället. Kameran får nog stanna hemma för den gillar inte regnväder.

Den gångna helgen har varit en helg med mycket trevliga händelser.

Har träffat en massa underbara vänner som tankat mina batterier med bra energi.

Vi, jag och 2 av mina bästa vänner, har jobbat i lagottomontern på My Dog i Göteborg under helgen. Känns så himla bra att hjälpa till i en klubb som gör nytta och gör förändring för denna undrebara hundras. Lill killen jobbade i söndags och Mea fick göra 2 dagar, idag är dom trötta och belåtna och skall under dagen få kvittera ut lite lön. I form av ett stort kalvrevben. Det är det bästa dom vet.

Vem vet kompisar nästa år kanske ni jobbar i en helt annan monter, planer börjar ta form.

Nu väntar en vecka full av kunskap och lite måste uppgifter.

4 dagar seminarium och starten på 1 ev 2 års studier, för denna kunskapstörstande tanten.

Vill man veta och vill man kunna måste man lära sig. Sån är den bistra sanningen.

Jäklar va sugen jag är på denna utmaning som jag antagit. Får väl se om jag ror den iland.

Åke skrattade och kikade i mina böcker. citat: å när nästa år hinner du prata med mej då.....

Å ja lilla gubben jag hinner nog med dej med. det gäller att prioritera som det så vackert heter.

// Birgitta

Nu har den 1 dagen i resten av mitt liv stuckit iväg som en avlöning.

Å jo visst har jag använt den till lite nyttiga och roliga saker.

Julklapps damsugaren har använts på julsmutsigt golv. Jisses så den suger och så tyst den går. Fick göra som i reklamen titta en extra gång om den var igång.

1st hund klippt.

Alla 3 hundarna har fått sin träning på löpbandet.

2 timmar har använts till studier. Kursen närmar sig med stormsteg och jag måste, måste plugga innan dess. Satan i gatan va mycket latin och konstiga ord det finns, för olika tillstånd i en hundkropp. Men det skall in så är det bara. Ok skall erkänna ganska mycket är repetition sedan tidigare utbildningar, nyttigt att friska upp kunskap.

Sen har jag ju hunnit med min kamera en stund förstås.

Scattis börjar bli en fullfjädrad fotomodell. Han gör det bästaste han kan.

Leka lite med sv/vitt är roligt.

Nu skall vi träna stå på kommando och själv på bordet.

Mea vet exakt vad som gäller.

Hon hoppar upp på fotoborde, sitter där hur länge som helst. Kanske inte det roligaste hon vet men hon är fantastisk.

Öva, öva ger färdighet. Någon gång kanske man kan lära sig.

God fortsättning.

Å du, om inte du inte är snäll emot dej själv, är ingen annan det heller.

// Birgitta