Noshörningar gör mig både glad och ledsen, dom känns för mig som ett kinderägg. Massor av överraskningar och när man öppnat och ätit blir man ledsen.
Det finns en massa dumma människor därute, dom dödar noshörningar för att dom tror man blir frisk av att äta noshörningshorn. Dom kan lika gärna käka tånaglar för det är samma sak. Fast bara olika i formen, så smaklig måltid 
Noshörningshorn har det avsevärt högsta kg priset av allt. Droger och ädelmetaller inräknat.
Kommer våra barn och barnbarn få en chans att se och lära om dessa underbara djur? Ja det finns en chans om vi alla hjälps åt. Beundrar människor som med sitt liv gör allt för att bevara dessa djur för eftervärlden. Människor som är villiga att förlora livet och som gör det för en sak dom tror på.
Jag njuter av dessa bjässar. En With Rhino väger ca 2500 kg och når en mankhöjd på ca 1.80 som fullvuxen.
Honan har sin unge framför sig när hon springer för att skydda och ha koll på ungen.
Den vita noshörningen adopterar gärna föräldralösa ungar så man vet inte om det är "riktiga" mamman som tar hand om ungen. Underbara, omtänksamma djur.
Den vita noshörningen är fredlig och lever flock med sina ungar. Vilket är smart för lejon och leopard kommer inte åt ungarna och chansen att överleva blir betydligt större.
White rhino är en gräsätare och tuggar i sig gräs mest hela dagen. Den har inga framtänder utan använder sin breda nos (som för övrigt är anledningen till dess namn.) när den betar.
Vadå näsan e väl inte vit? Nä men vid. Engelsmännen trodde den hette with när den på afrikanska hette weit, som betyder bred. Så då döpte dom den andra med smalare nos till svart, för det måste ju finnas en av varje. 
Människan alltså 
Ägretthägern slår gärna följe med noshörningen för när den bökar kommer em massa goda larver och flygfä upp ur marken och ägretten kan käka sig mätt utan att anstränga sig nämnvärt.
Antiloper och giraffer ses ofta i följe med noshörningen. När man står tyst vid en stor flock av olika djur, lyssnar och känner in så slås man av lugnet och samhörigheten som råder.
Lite spännande och kul vetande, noshörningen sjunger för varandra. Den utstöter ljudvågor som liknar valens, ljudvågor som är för låga för att vi skall kunna höra det. Ännu vet man inte varför men det forskar man vidare på.
Här en Vit noshörning som vilar en stund innan natten lägger sig till ro.
Hej... någon som har ett par glasögon att låna ut?
Noshörningen ser väldans dåligt, ett riktigt blindstyre. Men har en förträfflig näsa. Vilket innebär att den kan komma riktig nära innan den vädrar fara. Den kan dock vädra en fara på 800 meters avstånd. Vi fick njuta av dessa underbara djur på riktigt nära håll.
Den svart noshörningen lever ensam och går ensam med sin unge, vilket gör den mer sårbar för rovdjur.
Den är avsevärt mer aggressiv än sin broder den vita noshörningen. Men ser lika illa och måste förlita sig på sin hörsel och sitt fantastiska luktsinne. Men även den vädrar faror på långt håll.
Den har en mycket bredare meny än sin broder vita noshörningen. Den äter blad, även giftiga, pinnar, grenar, taggarna från akacian är inga bekymmer för den svarta noshörningen. Nosen liknar lite tapirens för att kunna greppa om grenar och dyl.
Lite spännande är det att den bara behöver dricka var 5e dag. Den äter vätskefyllda växter i stället.
Black Rhino väger hälften av Withe Rhino, så en vuxen väger ca 700-1400kg och når en mankhöjd på ca. 1.40
Den svarta noshörningen springer med sin unge bakom sig. För att skydda och ha koll vad som händer framför, möta upp faror innan ungen kommer.
Kom visst lite intressant i vägen när vi fotade noshörning. 
Alltid lika spännande att hitta något man kan "nörda" ner i. Kompisarna i bilen hade svårt att förstå min fäbless för skelett. 
Ja ja någon last skall man väl ha.
Man får vara glad, att man blev som man blev, när man inte är som man skall.
Här en bild tagen av min fotokompis Catherine.
Det är inte ofarligt att stå utanför jeeparna. En av kvällarna stod vi på platån och drack en öl, njöt av djuren och fotade, off course. 
Då kom parkvakterna upp till oss, dom bevakar och jagar tjuvjägare. Det patrullerar hela tiden små flygplan och det rör sig vakter i parken både dag och natt. Inte för att säkra vår tillvaro utan för att bevaka tjuvjakt. Möter dom eller ser en tjuvjägare frågar dom inte först, kan jag säga.
Denna eftermiddag kom dom upp till oss och stod med hela tiden för att se så inte den Svarta noshörningen och hennes unge skulle komma för nära eller skulle gå till attack. Vi hade en trevlig stund med dessa modiga killar. Så jag beundrar människor som går till jobbet varje dag med livet som insats. Dom vet aldrig om dom lever om en stund. Modiga, modiga älskade män och kvinnor. Å du vi gnäller för att vi inte hinner med en fikapaus. 
Tack för att du kikade in idag igen.
Kenya är en magisk plats och jag tycker det är kul att skriva lite om det, hoppas du står ut och vill följa min blogg framöver. Kommer nog att bombadera bloggen någon vecka framöver, för snart väntar nya äventyr. Närmare bestämt om 17 dagar.
Önskar just dig en fin dag.
//Birgitta