Nu visar Tessa alla tänkbara tecken på dräktighet.

Att där ligger valpar i magen råder det ingen tvekan om, svårt att sia om det är 3 eller 6 st. Hon bär dem högt mot ryggen, väldigt vanligt för 1 föderskor att dom väntar lite med att släppa ner magen  Ok det beror nog mest på att deras magmuskler inte är uttänjda, så som hos omföderskor. Tess fick beröm av veterinären för sin fina bukmuskulatur och hennes i övrig väl musklade kropp.

Tess är i skrivandets stund i dygn 50.

Hon har ökat 2.25 kg i vikt (morgonvikt)

Nu kan man tydligt känna hur valparna sprallar och ändrar sig. Tess älskar inte att jag klämmer på magen men lite får jag ynnesten att känna.  Små spirande rörselser, kurrande och en och annan lite tydligare spark är vad man känner. Natten är den tid då det händer mest saker i magen, Tess mår ofta lite illa och vill ha närhet och klappar på natten, helst ligga på mitt anskte så jag verkligen inte missar att hon tycker något är annorlunda. Vad jag tycker om det bryr hon sig inte så väldigt mycket om. Att nattsömnen blir störd är ett kärt bekymmer.

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen?

Tess är nu väldigt trött och rätt så tjock. Hon är glad i mat, föredrar att få köttet fruset så hon kan tugga långsamt och försiktigt, men äta vill hon och gärna människans mat.

Tess har störst mage på em om det beror på maten hon petar i sig eller om det beror på att muskulaturen blir lite trött vet bara Tess.

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken. Ungefär såhär ser valpen ut när den är 54-55 dygn,Dvs från i morgon, allt sker så exakt på dygnet i hundars utveckling, om dom mår gott och utvecklas som dom skall. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad.

Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihop växt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen.

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande oregelbundet ljud. Ja hunden har oregelbundna hjärtslag, till skillnad från oss som helst skall ha en regelbundna.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben i bäckenet, som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade men att bli klara tar olika lång tid för olika ben och leder.

När valpen passerat 57:de dygnet(nästa helg) är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv. Är inte lungorna tillräckligt klara är risken överhängande att valpen får lunginflammation och det går snabbt dit. Då finns inget annat att göra än att hjälpa den att avsluta livet,tyvärr. Att dom kommer redan då är inget önskvärt vi väntar så gärna tiden ut.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. 

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet. Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

 65+/- 1 dag från LH-peaken

 63+/- 1 dag från ägglossning

 60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,9 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Tess att valpa 63-64, vi parade henne aningen tidigt, det förstår jag efter att ha sett på UL Vi ultraljudade på 28 dygnet efter parning och då såg vi knappt några fosterblåsor men på dygn 34 såg vi dem tydligt. Jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Nu skall det bli spännande att se om Tess lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne, tror inte det, hoppas hon gör som mina tidigare tikar valpar på 63 dygnet, och inte som Humlan på 57 dygnet, det var inte roligt utan oroligt och en tuff upplevelse för tiken och oss.

 Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt. Bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

 Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Tess rör sig, vilket är långsamt och lite tungt.  Vi är nu fler som är ordentligt nyfikna.

 Nu räknar vi ner. Nu är det 13 dagar kvar tills hon är fullgången.

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Det "bara" den kommande veckan vi tar emot besök av valpspekulanter sen skall  Tess och flocken lämnas i lugn och ro.  Allt för att hon inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm. 

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och skall Tess bekanta sig med sin boplats och sina nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Har du funderingar så maila till mig, jag hoppas kunna svara om du har funderingar om denna kullen. Ringer du och jag inte svarar beror det inte på att jag är ointresserad av att tala med dig. Utan det beror  helt och hållet, på att vi har urdålig teckning på våra mobiltelefoner här hemma.

Som sagt du som intresserad av en valp ur den kommande kullen ring mig, så bokar vi en tid för att ses. Öga mot öga är enklare så vi får bilda oss en uppfattning om varandra.

tel 0709 558162

Fråga mig i stället för andra

Tack för att du följer oss på denna resan.

Å du gillar du vad du läser dela gärna länken till bloggen det uppskattar jag.

//Birgitta

Hej igen, nu har det gått en vecka och ny blogg är här.

Idag är Tess på dygn 42 dvs hon är nu i v 6. Tess är tröttare än vanligt, hon har ofta något drömskt i sina ögon och vill ligga nära hela tiden. De övriga tikarna i flocken stöttar henne genom att alltid finnas intill och ligger gärna både 2 och 3 runt henne. Naturen är magisk hela flocken känner att nu är det viktiga saker pg.

Tess går så sakta upp i vikt och har nu ökat 1.5 kg drygt. Matte har varit lite snål med maten, då Tess var onödigt hög i hull när vi parade henne. Ingen tik mår bra av att gå fet in i en valpning det är lika illa som att hon är för mager. En balansgång som ibland är svår, man ser inte sina egna hundar.

En vecka där det händer mycket och den veckan vi behöver vara lite extra snälla mot tiken.

 Efter dygn 45, på onsdag händer mycket med fostret. Ett foster av en medelstor ras är nu stor som en biljardboll. 

Idag på dygn 46 börjar nosen att pigmenteras.

Dygn 50 börjar pälsen/finhåret utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Blir spännande att få se vilka färger som valparna får, vilka färggener som finnas i pappan är jag inte 100 klar över. Mamma bär på tantecken, vit och brun det vet jag. Pappa är skimmel och det är en dominant färg. Så detta blir spännande. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Vecka 7 förkalkas premolarerna  (framför molarerna) som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Tess är en riktig gosevovve, hon ligger gärna tätt intill. Vill dock inte att jag klappar för mycket på magen. Valparna känns nu tydligt dom ligger fortfarande långt upp mot ryggsidan. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. När man känner på Tess buk kan man lätt känna de små knytten. Tess skulle gärna äta för hela gänget, hon är ständigt hungrig. Man får inte övergöda tikarna men dom skall ha det gott.

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det dax för mig att börja planera för kommande veckor. För mig att bädda valplådan, så Tess hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull. Kommer också att försäkra mig om vilken veterinär klinik som har öppet och kan ta emot om det skulle bli bekymmer.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Vi tycker tiden gått fort fram tills nu, för nu börjar den riktigt långa väntan och spänningen, vad är det för småttingar som ligger i magen och hur skall det gå. Tess har bara en åsikt i detta och det är att hon får för lite att äta och alldeles för sällan matgladare tik har sällan skådats.

Tack för att du kikade in och hoppas att du även denna veckan hittad något spännande att fördjupa dig i.

Det kan fortfarande finnas någon valp att tinga om du är intresserad. Allt beror ju förstås på hur många som vill komma till oss och hur många som klarar den sista tuffa resan ut i stora världen.

Hör gärna av dig om intresse finns för en krullig livskamrat.

birgitta@enhand.se eller 070 955 81 62

NU äntligen kan vi skvallra om att vår lilla tyska är dräktig och samtidigt välkomna dig att följa hennes resa till att bli mamma.

Tess- One Hands Mystic Meaning.

HD A Index 107 medelfel 10

ED 0

Ögonlyst Ua feb-2025

Känd mentalstatus via BPH

Sax bett.

Exteriörbedömd exelent m ck.

Tess är en snäll, lättsam, enkel tik som fungerar i alla sammanhang jag presenterar för henne.

Tess och jag reste till Norge för att träffa en friare, ja till henne inte till mig

Vi träffade denna fantastiska killen, som jag älskat sedan 1a gång jag såg honom. Förstår ni att jag är glad?

Pappa till kullen är:

Minsin - C.I.B.-J. CH NORDIC JrCH NJr CH DK HR JrCH WJV-24 SEJV-24 Balze's Minsin Pazzerello Balze's  ROI23/135995

HD B index är ej beräknat på utländska hundar.

Ögonlyst Ua

Saxbett

Gentestad fri för SD, Funisching, Korthår, Juvinil ep, Huu, Nad, Pra-pcd

En fantastiskt trevlig hane med ett underbart temperament. Som lever i flock bestående av både hanar och tikar. Minsins tävlingsår 2024 har varit minst sagt framgångsrikt, han har samlat på sig en mängd titlar och Cert och Cacib runt om i världen. Hans matte samt hans uppfödare har gjort ett fantastiskt jobb med att få fram denna fina, fina killen.
Minsin och Tess är båda lugna, tillgängliga hundar som ställer upp på det mesta vi ber dem om. En mentalitet jag sätter stort värde på. Något som slog mig tydligt är att Minsin och Tess är ganska lika i sitt sätt att vara, hantera livet och ta nya saker. Vilket värmde mitt hjäerta väldigt mycket. Egenskaper jag värdesätter högt är lugna, snälla och tillgängliga hundar.

Inte utan en viss glädje och förväntan jag ser fram emot denna kombination.

Jag ultraljudade Tess förra veckan och fick då dräktigheten bekräftad. Men vi såg "bara" ett fåtal foster. Antagligen var vi lite tidiga. Vi valde då att ultraljuda om henne efter 1 vecka för att se om det "bara" var få foster. En vetskap som är viktig inför kommande valpning. 1-3 valpar kan öka risken för komplikationer, dels kan valparna bli så stora att det är svårt att få ut dem. Risken för att tiken blir värksvag är större. Tikar med få valpar kan vara en fördel att röntga innan det är dax. Varför kommer jag att berätta om i kommande bloggar.

Men idag 2/5 såg vi att det finns flera foster. Det visade sig att Tess har stark bukmuskulatur och att hon bär sina foster nära ryggen och inte så långt ned som är brukligt. Därför syns dräktigheten mest på bredden över ryggen och inte som en lite kula på maggen.

Att det är svårt att se på UL eller känna foster kan också bero på lokaliseringen av hornen. Det högra hornet ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen, medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

Nu vill jag berätta lite vad som händer i magen på Tess.

Tess är nu i slutet på vecka 5 dvs Hon har gått halva sin dräktighet. Tikensdräktighet varar mellan 58-68 dygn men de flesta och mest önskvärda är att dom valpar runt dygn 63. Dvs 9 veckor efter ägglossning.

Detta var vad vi såg här syns 2 fosterblåsor

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Tess får den mat och vitaminer hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken. Från dag 1 ändrade Tess sin matvanor och blev "döds" hungrig, hon vill ha mat och mera mat. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca.

Äggen vandrar alla samtidigt ned till hornen för att fästa in som ett litet pärlband. Infästningen sker mellan dygn 17-21. Dygn 21 kan man ofta se på tandköttet att tiken blivit dräktig, det bleknar då blodet rusar ner för att börja försörja slemhinnan äggen fäster vid. Så oavsett när det tog sig så startar alla fosters resa samtidigt. Skulle äggen börja växa vid olika tillfällen skulle massor av valpar födas för tidigt, då en dag kan skilja mellan liv och död. Valpen utvecklas in i det sista. Men mer om det kommer framöver. Alla ägg är tikar i begynnelsen dvs dom bär på 2 x kromosomer. För att det skall bli en hane behövs att SRY- kromosomen slår till först då blir äggfostret en hane. För att ett ägg inte skall bli en tik krävs att en fungerande y-kromosom tillkommer. V 5 kan man se på fostret om det är en tik eller hane, då är könsorganet utvecklat.

Redan efter 17 dygn kundeman ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Tess mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, lovar att jag tvivlade på mig själv när 1a ultraljudet sa enstaka valpar. (noterade för min egen skull hur många jag kände, blir spännande att framöver se om det jag kände stämmer) Det är nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Jag har för vana att varje vecka väga mina tikar. Dels för att se hur dom utvecklas och av ren nyfikenhet. Genom åren har jag liten aning om hur mycket dom ev kan öka/valp. Ingen vetenskap. Vikten kan bero på många saker, en matte som givit mycket mat, mycket fostervatten, antal foster, begynnelsevikt osv... men ger mig en stunds funderande och gissande.

Tess hade ökat på 27 dygnet ca 750 gr.

Idag på dygn 34 har hon ökat 1.35 kg

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Tess är idag i dygn 34. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

V 4 eller dygn 22-28 ser fostret ut på detta viset. Nu kan man redan se öron, fram och bakben. Denna veckan bildas ämnet till ögon och öron.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar dygn 42.

Under hela Tess dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Tess visar mycket tydligt vad hon tycker om mitt fotograferande. Ber om ursäkt för bilderna men lovar bättra mig framöver, jag kan bättre

Tack igen för att du kikade in, hoppas du hittade något kul att läsa samt att du vill följa oss här i bloggen och under Tess resa till att bli mamma och valparnas utveckling. Vill du inte missa någon blogg så prenumerera gärna, det gör du rutan i högra kolumnen. Ibland funkar inte det på telefonen utan du behöver göra det på en dator.

Å du är du intresserad av en valp ur denna kombinationen, så är du så välkommen att hör av dig. Skriv gärna ett mail och berätta om dig, vad har du för hundkunskaper, vilka är dina vissioner med din hund osv... Jag är lika nyfiken på dig som ev valpköpare som du säkert är på din ev kommande valp.

birgitta@enhand.se

eller 0709 558162

Hjälp mig nu att hålla tummarna för att allt går som det ska, samt att det blir en rolig spännande kanske lärorik resa för oss alla!

Det var länge sedan jag skrev i bloggen nu.

Idag blir det ett kort inlägg om vad som händer på min hemsida framöver.

Lina på Kaleido reklam, håller på att hjälpa mig att utveckla sidan lite. Det kommer att komma en sida där jag kommer dela mina erfarenheter, lite av mina kunskaper och tankar men även artiklar med sådant jag tycker är värdefullt för våra hundar.

Jag hoppas att du kan och vill kika in och att du hittar något matnyttigt och kanske lite ny kunskap.

Nya sidan kommer att heta ARTIKLAR.

Där kommer jag att skriva mina foderfunderingar, träningstips, nutrition samt om ev bekymmer jag möter hos olika hundar som jag tänker kan hjälpa andra. (givetvis inte om era hundar utan allmänt och avklädd identitet)

Utgångspunkten är att den skall handla om det jag brinner för, och att du skall kunna gå in och kika om du är nyfiken, vetgirig eller varför inte kritisk.

Som vanligt uppskattar/välkomnar jag om ni hittar faktafel undrar eller ifrågasätter det jag skriver. Tillsammans lär vi oss och blir duktigare på att ta hand om våra hundar.

Det står er fritt att dela om ni tycker om det ni har läst. Tycker du inte om kontakta mig!

Så håll utkik på min hemsida snart får ni lite att läsa och fördjupa er i.

För dig som inte vet vad jag gör och jobbar med, kan hemsidan bli en källa till vetskap.

Har din hund några bekymmer med sin rörelse apparat, temperament, klåda osv.. är du alltid välkommen att besöka mig.

Ingen hund skall gå och må dåligt om vi kan hjälpa den.

Jag uppskattar om ni berättar och delar till era hundvänner. Helt enkelt gör lite reklam för mig

Håll utkik snart händer det spännande saker, tycker jag.

Enklaste sättet att kontakta mig är genom hemsidans flik kontakt. som du hittar under fliken, om oss

https://www.enhand.se/kontakt

eller på telefon 0709 558162

Ja så det blev, 2 söndagsbloggar plockas ihop till 1 fredagsblogg.

Ibland vet man inte vart dagarna tar vägen.

Nu är valparna 6 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger mat. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Julia förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Men hon börjar så smått tröttna på att ha dem hängande runt benen så fort hon visar sig. Nu säger hon ifrån om det blir för intensiv, hon går omkring och småmullrar i valphagen om dom inte skall ha mat enligt henne.

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik.  Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Alla valparna är otroligt matglada.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

 Äntligen har jag fått fotat dem.

Röd Tik. - One hands Nice Hermione kommer att kallas Lizzie i sin föralltidfamilj tror jag

En pigg lite tjej som slåss så gott det går med brorsorna. Hon trivs väldigt gott när hon får ligga nära eller i knät på människan.

Att slåss med syskonen är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita.

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på.

Grön hane - Här är en kille som vet sitt värde. Vill gärna ut i stora världen, älskar all mat, bär gärna omkring på sina fynd och retar syskonen. Kanske en blivande apportör vem vet.

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet

Blå hane

En kille som gillar att tugga på saker, som gärna ligger lite för sig själv och passar sina fynd. En skorpa är ett toppenfynd. Nyfiken och provar gärna nya saker.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan har dom fått hela köket som tummelplats, om vädret tillåter får dom i morgon komma ut i trädgården en stund. Innan nästa veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna. 

Vit hane. Lite av gängets Ferdinand, sitter gärna och filosoferar. Men är den som säger till syskonen om dom är ivägen. Matglad och väldigt nöjd om han får vara med.

Under denna veckan har rädslorna utvecklats, det syntes väldigt tydligt igår på den lilla tiken att det hänt något. Hon ville inte gå på mörka mattan, inte komma ur valphagen. Idag är hon som vanligt igen och kastar sig på leksakerna igen. Det är så imponerande att få följa denna utveckling, man ser det så väl på valparna när saker är klara och fungerar.

Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans barn, visst ansvar förväntas

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu är hela HAppy gänget röntgat, vi väntar på att SKK skall säga sitt om den sista tik som röntgades igår. Tack alla fina hussar och mattar för att ni HD röntgat era hundar så nära deras 1 års dag.

I morgon skall jag med Lily på hennes BPH skall bli spännande och få se henne och husse Nicklas gå den banan. Efter det är nästan alla i Great kullen både röntgade och BPHade, De som inte har BPHat ännu har väldigt giltiga anledningar, ibland kommer livet emellan och det får man acceptera. Stort, stort TACK till er alla.

Hoppas ni får en fin helg och passa på att fira, alltid finns det något ni kan hitta på som man kan fira.

Vi börjar helgen med lite vitt, räkor och något gott bröd. Stänger TV så slipper vi se allt elände.

// BIrgitta

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker. Som vanligt har jag inte "hunnit" fixa bloggen i tid Tänker att ni som väntar kanske har lite överseende med en slarviga bloggare. Måste vara riktigt ärlig det hänger på bilderna att inte bloggen kommer fram, valpisarna är väldig sociala och så fort man närmar sig med kameran sitter dom vid linsen. När jag vill fota är det ofta för mörk. Ja det finns 1000 saker som kan krångla till det när man vill ha den där "gose" bilden. Inte minst att jag är ensam när jag skall fota. Nästa vecka hoppas jag få lite hjälp med fotandet så jag kan presentera valparna, vilka dom är och en liten iakttagelse om var valp.

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

En viss liten herre kom i natt på hur man lätt tar sig över ett galler, så nu är grinden satt i högre höjd, får se hur länge det tar tills han klurat ut hur han gör för att ta sig ut.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Denna kullen kan uttrycka sig jag lovar Nu skäller, gnäller, morrar dom och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig. Nu finns det starka åsikter om att dom vill komma ut och undersöka stora världen.

Sover gör dom fortfarande nästan 65% av dygnet, har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Julia diar sina valpar flitigt, men på hennes villkor. Bits dom för jäkligt går hon bara därifrån. Alla tänderna är nu påväg att komma igenom hos alla valparna. Nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör likadant utan att någon lärt dem.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Julia är avundsjuk på valparna, hon är så hungrig. Hon är helt mathysterisk.

Alla valpar växer som dom skall och ökar fint i vikt.

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Julia anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit, städar noga deras munnar och matskålar. Eller om det är så att hon insett att det är enda sättet som hon kan få smaka på deras mat

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt.

Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna i den nyinvesterade hundkorgen, den är tydligen både varm och trygg.

 Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Hua vad tiden går fort.

Hoppas ni får en fin höstvecka.

För min del blir det en efterlängtad fotomässa i helgen och minst 3 fina föralltidfamiljer kommer på besök under veckan.

Skall också se om jag får satt mig, för att förkovra mig lite till i dräktighet, och pyttevalpar. Finns en specifik sak jag letar efter men som jag trots idogt letande inte hittat någon förklaring till, då triggas denna tanten från att vilja veta till "måste" veta. Letar vidare. Har frågat flera veterinärer men dom vet inte heller, ok dom kan inte veta allt (har jag förstått) En fråga som för mig är mycket ofattbar att det inte finns ett svar på då den borde vara rent anatomiskt förknippad. Hos oss människor finns det fina förklaringar till varför detta sker men trots att det händer, varje/nästan tik finns inget att läsa om det. Varken i anatomiböcker eller forskning hos SLU. Inget jag hittat skall tilläggas. Får se om jag hittar svaret då kommer det att finnas i framtida bloggar.

Lite ringträning skall också hinnas med, småflickorna behöver sitt dom också.

Nej nu får du läsa i lugn och ro.

Som vanligt är du välkommen med frågor funderingar och om du hittar några faktafel är jag så tacksam att få veta det. Säger som SKK säger på en nu film dom släppt i dagarna. Låt Sverige få ett vänligt hundklimat, dvs vi hundägare borde vårda vårt språk mellan varandra. Vänlighet kostar så lite. Investera mer i den.

Passar det inte vad ni läser scrolla vidare, och utgå inte från att allt som skrivs är skrivet av ondo.

Allt för många anser sig kunna ta sig rätten att vara bödeln, hänga andras åsikter och kunskap. Något som gör mig både ledsen och bestört. Tror mig veta att någon därute sitter på den kunskap jag letar efter.

Du ha det gott där ute.

// Birgitta

Hej åter igen fick du vänta lite på veckans blogg.

Ber om ursäkt för det men här kommer den!

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling. Där finns 1 som är lite tuff, en som är lite blygare, en som är väldigt nyfiken och en som gillar att "jabba" med sina tassar. På det hela en mycket energisk och framåt kull.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 23 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Julia är en rätt förstående mor så hon står en stund sen lägger hon sig så alla får äta.

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan och småflickornas nyfikenhet om vad som rör sig i lådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra.

Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och klorna klipptes i torsdags, 72 små små klor som skulle toppas. Lite pill men första gången jag fick chansen att se och klämma på alla vid samma tillfälle. Kan säga att jag gillade det jag kände.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen. Valparna skall nu också avmaskas för första gången. Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse.

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för vår ras.

Vi har haft en mysig helg. En utställning för småflickorna och möte med goda vänner.

Nästa vecka blir en spännande vecka, 2st hundar ur Happy kullen skall HD röntgas och 1st ur Great kullen skall göra sitt BPH. Behöver jag säga att jag är så glad och tacksam över mina fina valpköpare som BPHar sina hundar och framför allt HD röntgar dem. Som ni alla vet vid detta laget, är det en parameter för att man skall bli accepterad som valpköpare till våra fina valpar, men ändå verkar det vara en väääldigt lång resa för en del att få det gjort ;)  Nu håller vi tummarna för våra fina kennelsyskon och deras familjer att resultaten av detta blir "bäst".

// Birgitta

Hoppsan 1 vecka har gått till.

Nu är valparna 16 dagar och precis passerat den neonatala perioden.

Dom äter och sover, i den ordningen. Riktiga små körvar som 3 dubblat sin vikt på 14 dagar.

Valparna är nu på ingång i det som kallas mellanperioden, eller övergångsperioden, dygn 14-21.En kort period där det händer väldigt mycket. På några timmar kan man se att det ändrar sig och att valpen klarar en ny uppgift. Att sova utan sin syster är ännu en omöjlig uppgift Lägger man isär dem kasar dom snabbt tillbaka, till värmen och närheten. Åter igen man skall inte vara dum mot dem, men ibland är det så fantastiskt att se hur naturen fixar och donar så att det skall bli "bäst"

Denna kullen är kul för man hör direkt om dom tycker det är någon grad lägre temperatur i rummet. Små huttrande ljud kommer från samtliga. Ljud som direkt upphör när vi sätter på kaminen. En kull med livsnjutare tror jag bestämt. Här kan inte sparas på elen i detta huset.

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta.

Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Lyckan är stor när man för första gången kan sitta och upptäcker att man kan klia sig bakom örat alldeles själv.

Vid 18 dygnet börjar valpen att ändra sitt ätbeteende, den börjar så smått att prova på hur det är att lapa.

Rootingreflexen avtar dag för dag, valpen använder bakbenen mer och mer för att förflytta sig framåt.

Här en fin bild på en valp som är 6 dagar gammal, där man tydligt ser hur tänderna ligger som små blommor och väntar på att få komma ut och bli "på hugget".

Dygn 21 händer en hel del med valpen, första tanden bryter igenom,det är en hörntand i överkäken som kommer först och nu börjar valpen vilja gnaga på saker. Valparna föds utan tänder, under denna perioden kommer dom fram en efter en. Valpar får 24 mjölktänder 14+14. När permanenttänderna kommer är dom 42 st till antalet. Inte helt ovanligt att valpar likt barn, får lite lös mage dessa dagar. Man kan underlätta lite genom att tänka till vad och hur mycket mat tiken får just under dessa tanddagar.

Med allt det som händer under första veckorna i livet, är det inte konstigt att sova är den sysslan valpen ägnar sig mest åt.

Sovstilarna och platserna varierar.

Dygn 21 är luktnerven myelinisead och valpen kan börja lukta sig till saker. Nu kan valpen lokalisera sin flock med både ljud, lukt och syn impulser.

Alla valparna har under fredagen öppnat sina ögon. En fantastisk känsla när dom med en dimmig bild reagerar på livet.

Sprittningsrelexen, dvs valpen spritter till vid häftiga ljud och rörelser i dess närhet, utvecklas runt 21a dygnet, då i samband med att hörselnerven myeliniserats och dom börjar höra. Smärtreceptorerna är fullt utvecklade mellan 2-4 veckan, lite olika hos olika individer.

Bajsa och kissa behöver den ha hjälp med från mamma fram till slutet av denna perioden. Sedan är reflexen att tömma tarmen klar och valpen klarar att bajsa och kissa själv, utan stimulering. Men bajsen och kissen det kommer när och var som helst. Att styra "utskänkningen" kan för många individer ta väldigt lång tid. Den förmågan är långt ifrån klar när valpen flyttar till sitt föralltidhem.

Det här är en hund röntgad vid 14 dagars ålder. Vill så gärna att ni kikar och tar till er hur outvecklad valpen är i sin rörelseapparat. Visserligen ingen Lagotto utan en röntgenbild av en 14 dagar gammal valp av en ras som är byggd för snabbhet och höga farter. Men en valp är en valp är en valp.

Här ser man tydligt på röntgenplåten hur lite skelettet har mineraliserat sig. Bakknäna är "bara" nästintill osynligt brosk, höft och bäcken kan man bara ana var det skall finnas.

Här en röntgenbild (lånad) på hur knät ser ut på valpar som är färdiga att födas. Dom är helt ofärdiga och öppna, kan ta upp till 2 år innan dom är helt mineraliserade och klara, lite beroende på hundras. Det är många ben som skall hitta sitt läge och mineraliseras i ett knä, condyler (den runda framträdande delen av slutet på ett ben, tillväxtconen, enkelt förklarat)  skall växa till sig och ligament och muskler hitta sina fästen, funktioner och bli så starka att dom kan hålla leden på plats. Ett uttänjt ligament förblir ett uttänjt ligament som kan tappa sin förmåga att stötta leden. Så hur duktiga vi uppfödare än är, på att avla på "friska" individer, kan ett oförsiktigt valp/unghundshanterande leda till just sådana skador man tänker beror på slarvig avel.

Kika och fundera, så förstår man hur lite utvecklad valpen är och hur lång tid det kommer att ta innan den är klar. Samt hur viktigt det är att vi hjälper valpen att kunna bygga muskler, sakta och försiktigt. Muskler som skall hålla leder på plats tills dem är stabila och utvecklade. Skelettet klarar inget utan muskler som fungerar. Detta kommer ni höra mig tjata om flera gånger innan valparna är 1 år och klara för röntgen. Det kommer att dyka upp fler spännande bilder under resans lopp.

Hoppas du hittad något spännande att läsa om.

Jag får många mail och telefonsamtal, med förfrågan om vi har någon ev valp över. Vilket jag välkomnar och gläder mig mycket åt.

Men alla valpar i denna kullen har nu föralltidhem som väntar, på dem.

Ett ord, vill jag skicka till er, på vägen, i ert letande efter en ny pälskamrat, vill jag bara säga. Leta uppfödare inte valp! Valet av uppfödare är ett av de viktigaste valen du gör, för att få en fin pälskling. Var kritisk, läs SKK regler, gå in på SLRKs (lagotto klubbens)hemsida. Läs om oss på Rasdata lagotto ( där finns mycket att läsa) och läs ALLT, inte bara det som du vill läsa. Välj en uppfödare som ställer krav på dig och framför allt fråga och våga fråga igen.

Lycka till!

 // Birgitta

Hej igen.

Nu rusar tiden iväg lika fort som valparna växer. För det gör dom.

1 vecka går fort när man sitter med näsan ner i valplådan.

Denna blogg tänker jag ägna åt mat.Tikens mat, då det är av största vikt att den är rätt.

Samt lite om det jag nämner i valpresans bloggar och naturligtvis lite om våra valpar.

Valparnas mat kommer jag till i senare blogg.

Man vet idag att den mat tiken äter kan bidra eller hindra genetiska sjukdomar att bryta ut.

Såhär skriver min vän och hundmatsguru (vill hålla henne som den i duktigaste vi har i Sverige på nurition och näring till våra hundar) om detta.

Forskningen är gjort på möss av Duke University i USA.

 

Med detta som ledord, min erfarenhet och en hel del läsande grundar jag mitt sätt att fodra mina hundar på. Mina hundar äter bara färska produkter. Ett bra torrfoder använts endast som godis, då jag inte hittat ett enda "hundgodis" som innehåller bra saker för mina hundar rakt igenom. Enligt min erfarenhet av vad hundar skall äta.

En tik som äter färskt foder dvs.. en andel rått kött behöver man aldrig oroa sig för, att hon blir dålig i sin mage av att äta alla moderkakor. Hon har rätt enzymer i sin mage för att kunna käka moderkakorna utan att bli dålig i magen. Att äta moderkakorna är hundens sätt att ta vara på alla nyttiga vitaminer och mineraler, allt hon behöver för att kunna bilda så nyttig mjölk till sina valpar, som det bara går. Bilda en mjölk som är så full av antikroppar och näring som det bara går. Men har inte tiken rätt enzymer i sin magen utan får sprutdiarre går mycket av dessa näringar till spillo och tiken som redan är trött blir tröttare.

 

Det är också viktigt att tiken är "full" i sina kalium, kalcium depån redan innan hon valpar helst långt innan vi parar våra tikar. Utfodringen av kalcium, fosfor och vitamin D är viktig under dräktigheten, då homeostasen lätt rubbas och tillstånd av hyperkalcemi )höga kalciumvärde i blodet) kan uppstå. Det är inte bra med för mycket ej heller för lite så där måste vi lära oss "hur" mycket är lagom för just denna tiken. SLU skriver att Eklampsi verkar ha en ärftlig disposition. Dvs det finns risk att en tik som fått eklampsi nedärvt detta bekymmer till sina tikvalpar.

 

Eklampsi uppstår när tiken plötsligt släpper massa kalium och kalcium ut till mjölken och tömmer, snabbt sina egna depoter.

 

Eklampsi kan visa sig direkt efter förlossning till några veckor efter. Eklampsi kommer pg av att tiken lakterar (ger mjölk) åt sina valpar och behöver då ta av sitt kalium/kalcium "lager" är det tomt på lagret blir tiken mycket sjuk. Ibland kan inte tiken ta till sig det man ger i maten pg av dålig maghälsa, undermåligt foder, stress eller annan orsak som stör upptaget.

 

Eklampsi kan komma av att tiken får dia sin kull för mycket ( många matglada valpar) eller för länge, om vi väntar för länge med att erbjuda valparna smak på annan mat. Eklampsi är en dödlig åkomma om man inte får tiken snabbt till veterinären och givit henne kalkdropp. Vid eklampsi påfrestas njurarna och hjärtmuskeln på tiken och det kan sluta riktigt illa.

Klassiska symtom på eklampsi är oro, hässjning, rastlöshet, ibland blir tiken ilskan på sina valpar, blir mycket trött, och stelhet som kan leda till kramper om inte behandling snabbt sätts in. Tikarna kan dö under krampanfall eller g.g.a rytmstörningar på hjärtat.

Behandling för eklampsi är dropp som måste sättas in intravenöst (direkt i blodet) och snabbt på tiken.

Så rätt foder till tiken redan några månader innan parning, tänker jag. Dvs ett foder som tillfredsställer alla tikens kommande behov. Vi behöver tänka framåt för att valparna skall få ett fint liv och kunna bilda sitt skelett och ett bra immunförsvar.

Det är viktigt att tiken innan parning får sina mineralbehov tillfredställda. Kalium/kalsiumbalansen är beroende av D-vitamin. D-vitaminet hjälper till med transporten av kalium, kalcium i kroppen. 

Man bör inte överdosera vitaminer och mineraler under dräktigheten därför är starten och planeringen av en tiks dräktighet av största vikt.

 

Nog om eklampsi nu över till ett annat svårt ord som jag använder mycket i mina valpbloggar.

 

MYELINISERING

 

 

Myelin och myelinisering, det är ett fasligt tjat om det. Vad är myelin, och varför är det så viktigt? Jo.... det är celler som i huvudsak består av fett, protein och vatten. Som har den fantastiska egenskapen att den slingrar sig runt nervcellen och fungerar som ett skydd och en isolering, samt ökar ledningsförmågan för signalerna. En "naken" nervcell transporterar en signal med 1m/sek en färdig myeliniserad med 120m/sek.

 

Myelinet täcker inte hela nerven, utan det finns små mellanrum som kallas noder. Nerver med myelinskida leder signalerna snabbare än nerver som saknar myelinskida. Det beror på att signalerna hoppar mellan norderna.

Myelinet är beroende av B12-vitamin för att kunna fungera och utvecklas optimalt. Så det är av yttersta vikt att tiken är påfylld i sina B-12 reserver under dräktigheten, så att hon inte kommer att lida brist när valparna diar och tar sina vitaminer.

iVitamin B12 finns främst i animaliska livsmedel, ägg, fisk, kött, mjölk  och ost. 

Tikar kan få lite krångel med sina magar och då får man vara lite extra noga med maten. Då vitaminerna tas upp i tunntarmen och en störd tunntarm blir sämre på att ta upp vitaminer och mineraler samt bilda c-vitamin. Detta gäller alla hundar oavsett dom är dräktiga eller ej. Men den dräktiga tiken har ju "ansvar" för fler om man säger så.

Att ge lite extra folsyra under dräktigheten hjälper till att hålla hennes nivåer på rätt köl. Mina tikar får folsyra innan parning och fram till vecka 7 i dräktigheten. 1 dos i veckan om någon funderar. B- vitamin är vattenlösligt så dom kissar ut överskottet.

Nu får det vara nog med fakta, tjat om mat och konstiga ord. Förstår att valparna och deras utveckling har hög prioritering hos dig

Vad händer kommande vecka med valparna?

Dag 10-14 är ögonen klara för att öppnas, en del öppnar dem aningen tidigare men det kan också dröja några extra dagar. Även om ögonen är öppna ser inte valpen ordentligt, den kan lokalisera sina syskon och kan med synens hjälp ta sig till sin flock. Nu kan dom skönja ljus och mörker och om något kommer emot den. Nu får valparna lite mer ljus i valplådan.Tills nu har dom mesta tiden legat i mörker i sin konstgjorda lya. Vill vill ha dem kvar som dom är, små och helt underbara. Stoppa tiden. Lyckan är dock stor när man ser att båda ögonen finns, ser klara och fina ut. Även hundar kan födas utan ett öga eller med ett öga som inte funkar riktigt, inget hunden kommer att lida av i livet, men som uppfödare är det skönt för varje sak man ser komma, som den skall.

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta. Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Nu börjar valpen bli mer och mer vaken. Mot slutet av perioden är den vaken upp till 35% av dygnets timmar. Resten av tiden består av sömn och vila. Nu längtar jag efter att snart kunna ta upp valparna och gosa med dem. Men tills ögon och öron är klara får dom "bara" vara i lådan och lyfts inte upp mer än när jag rengör i bädden.

Jag lyfter inga valpar i onödan. Måste jag flytta dem så åker dom hiss i en korg alla tillsammans. Klappa och pilla på dem kan jag ju inte låta bli. En tant på knä med rumpan i vädret är numera den vanligaste synen hos oss (inga bilder tillåts). Det är det värsta med valpar, man får skurgummsknä och skavsår på armbågarna.

Nu har valpisarna fått sina namn, dom är nu registrerade i SKK och finns på riktigt

Vem som är vem får ni vänta med att veta tills jag kan ta upp dem ur lådan och fotografera dem.

Nu har alla valpar en föralltidfamilj som väntar på dem.

Men är du nyfiken på framtida planer i kenneln är du alltid välkommen med ett mail eller en telefonsignal. Jag svarar om och på allt jag kan.

// Birgitta

Hej alla fina följare.

Nu är vi inne i en mycket spännande period. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras men detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare än sina syskon.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Julia förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, som också är ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker mest hela tiden, det vill vi inte höra. Ett sådant pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna ligger med förkärlek i en hög. Varmt, tryggt och gott. En känsla dom känner igen.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av. Man kan höra på valparna om rumstemperaturen är lite för låg, då finner dom ingen ro. Höjer man innetemperaturen någon grad tystnar det ofta i lådan, samtidigt får det inte bli för "varmt" då finns det risk att tiken blir alldeles för varm och väljer att ligga för sig själv utanför lådan, onödigt mycket. Man vill ju att tiken skall trivas i sin mammaroll och välja att ligga bland valparna.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Julia har lite ev bekymmer med detta, jag får ha ett extraöga och hjälpa bebisarna att välja. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut.  Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap. Är så in i hjärtat tacksam för mina gamla mentorers kunskap som dom genom åren delat med sig av. Tyvärr har flera av dem lämnat oss, skulle önska jag hade dem kvar att bolla med. Gammal hunderfarenhet slår allt skulle jag vilja påstå.

Julia är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Förstår det, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då   Nu kokas pasta, serveras grädde, A-fil, smält smör ( i lagom dos) nötfärs, kött, blåbär, hallon och grönsaker allt för att Julia skall kunna ge telningarna så bra mat det någonsin går att få. Nu ökas Julias matintag successivt. För mycket och för lite skämmer allt. Ger man tiken för mycket, vilket är lätt när hon är så hungrig, kan valparna få ont i magen och diarré, och så vill vi inte ha det. Det kan bli lite svårt att snabbt komma till rätta med. Man får anpassa maten efter hur tiken sätter mjölken, i Julias fall kan jag se att hon riskerar mjölkstockning på någon spene, jag håller hennes mat lite åt det mindre hållet. Hon är inte överens med mig om antalet måltider och storleken på dem.

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar, att det sker ser vi på ryck och sprättningar ( men mer om det framöver) när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. medveten om.

Julia är nu ok med att flocken finns omkring valplådan och att dom ligger i soffan och myser på kvällarna.

Det finns ev en hanvalp som söker sitt föralltidhem.

Är du det rätta hemmet och är intresserad av att ev bli hans familj, så är du välkommen med ett mail eller en telefonsignal.

birgitta@enhand.se eller

070 955 81 62 jag har dålig mottagning på min telefon, så ge inte upp utan ring igen om ni inte får kontakt med mig. Om jag inte svara beror det inte på att jag inte vill tala med dig utan att signalerna inte går fram.

//Birgitta