Hej alla fina följare.

Nu är vi inne i en mycket spännande period. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras men detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare än sina syskon.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Iso förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, som också är ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker mest hela tiden, det vill vi inte höra. Ett sådant pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna ligger med förkärlek i en hög. Varmt, tryggt och gott. En känsla dom känner igen.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av. Man kan höra på valparna om rumstemperaturen är lite för låg, då finner dom ingen ro. Höjer man innetemperaturen någon grad tystnar det ofta i lådan, samtidigt får det inte bli för "varmt" då finns det risk att tiken blir alldeles för varm och väljer att ligga för sig själv utanför lådan, onödigt mycket. Man vill ju att tiken skall trivas i sin mammaroll och välja att ligga bland valparna.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Iso har klarat sig väldigt bra, men hon har ett gäng otroligt hungriga barn som hjälper henne. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut. Iso har mått fantastiskt bra hela tiden. Kanske, kanske för att jag haft lite extra knep, (gammal uppfödarkunskap som jag fått av gamla kollegor för många år sedan) Det verkar som om det har givit resultat både hos Iso och hos valparna. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap. Är så in i hjärtat tacksam för mina gamla mentorers kunskap som dom genom åren delat med sig av. Tyvärr har flera av dem lämnat oss, skulle önska jag hade dem kvar att bolla med. Gammal hunderfarenhet slår allt skulle jag vilja påstå.

Iso är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Förstår det, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då Iso äter 5 mål mat om dagen och skulle gärna äta mer, kanske ett nattamål också tack. Nu kokas pasta, serveras grädde, A-fil, smält smör ( i lagom dos) nötfärs, kött, blåbär, hallon och grönsaker allt för att Iso skall kunna ge telningarna så bra mat det någonsin går att få. Nu ökas Isos matintag successivt. För mycket och för lite skämmer allt. Ger man tiken för mycket, vilket är lätt när hon är så hungrig, kan valparna få ont i magen och diarré, och så vill vi inte ha det. Det kan bli lite svårt att snabbt komma till rätta med.

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar, att det sker ser vi på ryck och sprättningar ( men mer om det framöver) när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar.

I natt tänker jag äntligen sova i min egen säng och inte på golvet vid valplådan eller i soffan. (lite hårt men en vänjer sig) Iso har slutat böka runt, och valparna hittar nu mjölkbaren och kan krypa undan lite om Iso skulle vara lite klumpig. Iso har nu fantastisk koll på var hon sätter sina fötter och lägger sig oftast så hon omfamnar sina små. Nu får dom sova själva utan "barnvakt" i samma rum. Men som hos alla småbarns föräldrar sover jag med öppna öron och vaket sinne, om i fall det larmar. Vi får se om Iso känner sig ensam och kanske kommer in till vårt sovrum en stund i natt.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Iso går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Earl. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver. Alla hundarna går ut och in i valprummet och det trivs Iso med. Dom ligger nära i soffan och tittar på småknytten som låter i lådan. Iso är bekväm med att hela flocken rör sig i rummet. Men älskar inte att dom tittar in, det respekterar samtliga hundar, dom liksom inte ser lådan. Jag har helt fantastiska hundar som beter sig helt naturligt och som en flock skall.

Pappa Earl och hans familj följer telningarna med största intresse.

Det kan ev finnas 1 tik i denna kullen som söker sitt föralltidhem. Är du intresserad är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se.

Önskar er alla en fin vecka och skänker en tanke till alla dessa oskyldiga människor i Ukraina som drabbats av denna katastrof, vi inte trodde kunde ske i vår upplysta och vad vi trodde informerade värld.

// Birgitta

Hej

Nu vet jag att du undrar vad som händer. Ingen blogg hallå "tanten" va håller du på med!

Jo vet ni vad vi har under helgen roat oss kungligt och välkomnat ett helt nytt gäng One Handsare till livet.

4 killar och 6 tjejer såg dagens ljus den 20/2.

Så glad och tacksam att allt verkar gått bra och att mor och barn nu hämtat sig från denna tuffa resa.

Iso vilade in värkarbetet.

Försten ut var en liten kille på 170 gr. Med en rackarns vilja, han behövde inte många minuter på sig för att hitta till mjölkbaren.

De 5 första valparna kom i en rasande fart sen stannade värkarbetet av och resterande tog många timmar på sig att komma till världen. Iso behövde lång tid på sig för att jobba fram dem.

Vissa stunder gör det så ont så man måste slita sönder inredningen, då är man glad att tiken inte hugger tag i en valp.

En av killarna var besvärliga för henne att klämma ut. Han kom med svansen först så den fick jag putta in igen och gå upp och plocka fram bakbenen. Kommer dom så, kan dom inte komma ut ur förlossningsgången utan måste ha hjälp med detta. Sällan man kan plocka fram båda benen på en gång utan man måste putta tillbaka valpen 2 kanske 3 gånger innan man kan få fram båda benen. Viktigt i detta läge är att man inte drar i bakbenen utan inväntar att hela bröstkorgen kommer fram, man måste kunna ta ett tag om hela valpens kropp, innan man försöker hjälpa till att få ut valpen. Drar man i bakbenen kan man om oturen är framme dra sönder höftstukturen och valpen kan få framtida bekymmer i höftleden. Mycket att ta hänsyn till. Detta läge är att jämföra med en sätesbjudning hos oss kvinnor och det är då barnmorskan klipper, det kan vi ju inte göra hemma med våra hundar, vet inte ens om veterinären gör det på kliniken. Hmmm.... en ny fråga jag måste ställa.

Iso går lite hårt åt valplådan idag med, när hon får ont av sina sammandragningar.

Första måltiden.

När valpningen är klar och lugnet lägrat sig sprider det sig en ro i lådan som man nästan kan ta på, och som snuddar till en religöskänsla.

Nu är det äta och sova som gäller för detta lilla ( stora) gäng.

Nu avvaktar vi några dagar och hoppas att alla valpar klarar de första dygnen i livet.

Allt ser lovande ut,dom äter, skiter och kissar så uppfödaren känner sig nöjd.

Hoppas du får en fin vecka och kan njuta dina dagar, själv blir jag sittande och lyssnar och njuter.

Birgitta

Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 57. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

Nu till Iso och hennes mage.

Iso är rund som en boll från alla håll. Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage dygn 53

Dygn 55 och en viktökning på 3.4 kg. Idag klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Iso ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Vi har fått truga i henne lite smakbitar här och där. Småätandet i sig gör ju att hon får sämre aptit men vad gör man när hon tittar på maten som om den vore förgiftad. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det   Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa i morgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan.

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Tjocka moster från stan"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Eller som Iso säger, jag ligger här och vilar mig, tills vi hörs nästa gång.

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag.

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vintervecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Kolla oss gärna och var kritisk till det du hör, kollaa..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

// Birgitta