Tess valpresa, nu väntar jag

by Birgitta23. maj 2025 07:59

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Vi är nu flera som håller tummarna och ser fram emot vad som komma skall.

Så nyfikna vi är.

Tess är idag i dygn 57. Om 1 vecka vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig, känt mig både förväntansfull och lite olustig. .

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på ca 65 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning. Nu är Tess rund och väldigt trött. Hon ligger helst för sig själv och sover. /Sealed Det sprallar i magen och hon är inte så glad att jag håller handen stilla och känner på knytten.

Hon har ökat 3.3 kg i vikt men ser mest ut som hon lagt på sig själv. Hon är bred som en "ladugårdsdörr" över ryggen. Varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen. Även om jag har en aning om hur mycket ungefär viktökningen är/ valp, men som sagt man vet inte om tiken ätit på sig vikt eller det faktiskt är valpvikt hon ökat.

Ett bra mått på valpvikten är att födelsevikten bör ligga mellan 1% - 3% av hundens förväntade vuxenvikt. Så en hund som förväntas väga ca 12 kg, bör födas med en vikt på ca 120 - 360gr.

Finns flera faktorer som påverkar hur stor en valp är när den föds. Mammas näringsintag, genetik, hur många i kullen, eller tillväxten. Har tiken ex haft havandeskapsdiabetes (vilket kan drabba hund precis som oss människor) är risken stor att valparna föds stora. (Johnston, 2001) Mer om det finns att läsa i en avhandling som heter Dräktighetsdiabetes hos hund, Sanna Johánsson Kreuger. Mycket spännande läsning. Som du säkert redan förstått grottar jag ned mig i forskning och artiklar, just nu och som vid alla dräktigheter är det just dräktighet och forskning om det som gäller. Tar alla chanser att lära mig, kunskap är inte tung att bära.

Denna veckan har Tess blivit klippt och ompysslad, rakad på magen, rumpan, svansen (är noga med att klippa kort päls på svansen, då den ofta blir nedsmutsad av fostervatten som är starkt och kan fräta på huden om det får sitta en längre stund) och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Tess ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt.

På dygn 59 minskar, tikarnas matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir nästan alltid illamående innan förlossningen. Dom kräks när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv under buskarna eller långt bort i trädgården. Inne hittar vi oftast henne under sängen eller under köksbordet. Hon får välja själv. Tess har beslutande rätten och  bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Tess valpa från och med imorgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Tiken svarar direkt på valparnas signaler. Så länge tikens äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan tiken och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Undecided Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Finns en studie gjord på kullstorlek som heter Kullstorlek hos hund som ett mått på fertilitet, Anna Snell 2018. Den är intressant att läsa för er som likt mig gillar att nörda och skaffa kunskap.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Tess sover oroligt på natten och vankar omkring, hittar nya ställen att ligga på och andra kroppställningar. Tydliga tecken på att nu jobbar hennes kropp i det tysta.

 

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad. Valplådan/lyan står i det rummet vi är som mest, för att tikarna skall känna att flocken finns nära men inte stör. Närhet är viktig för oss. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan. Wink

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Tess kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss. Sealed

Det är väl nu också på sin plats att jag skriver en rad om valparnas snygga pappa.

Han är en ung kille född 2023. Han är född i Italien hos en duktig uppfödare. Bor i Norge hos en av mina uppfödarkollegor..

Minzin är en vinstrik kille med massor av titlar i sitt namn. C.I.B.-J. CH NORDIC JrCH NJr CH DK HR JrCH WJV-24 SEJV-24 Balze's Minsin Pazzerello Balze's

Denna killen har jag förälskat mig i sedan 1 dagen jag såg honom, då var han en liten kille. I mina ögon något av det snyggaste och snällaste man kan önska sig. Hoppas innerligt att vi får minst 2 killar som är lock a like.

Minzin är en alltigenom vänlig hund som tar dagen och uppgiften som den kommer.

Man kan helt enkelt säga att han är en lagom stor kille i sina bästa år, ung och framgångsrik.

Han har ett fantastiskt sätt att röra sig med ett vägvinnande steg. När han travar hinner inge springa med Tongue Out

Han är skimmel till färgen, men vi vet inte vad han bär på för färg gener så även det blir en spännande upplevelse att få se. Skimmel är dominant så att någon valp blir en skimmel är jag 100 säker på (om man någonsin kan vara det i hundvärlden)

Han har HD B och ett index på 96 enl Norska kennelklubben.

Ni kan läsa mer om honom på Norska kennelklubbens sida.

www.dogweb.no/dogweb/dw/openPage/hundIndex.html?HUID=ROI23%2F135995

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam Wink

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Vill samtidigt tacka alla som hört av sig och varit inne i bloggen och följt oss. Resan fortsätter hoppas jag om allt går som det önskas och alla mår gott framöver.

Ha en fin vecka.

Är du nyfiken på en valp ur kullen hör gärna av dig 0709 558162 eller birgitta@enhand.se.

//Birgitta & Tess

 

 

 

Tessvalpresa, en så efterlängtad tid.

by Birgitta18. maj 2025 07:30

Nu visar Tessa alla tänkbara tecken på dräktighet.

Att där ligger valpar i magen råder det ingen tvekan om, svårt att sia om det är 3 eller 6 st. Hon bär dem högt mot ryggen, väldigt vanligt för 1 föderskor att dom väntar lite med att släppa ner magen Undecided Ok det beror nog mest på att deras magmuskler inte är uttänjda, så som hos omföderskor. Tess fick beröm av veterinären för sin fina bukmuskulatur och hennes i övrig väl musklade kropp.

Tess är i skrivandets stund i dygn 50.

Hon har ökat 2.25 kg i vikt (morgonvikt)

Nu kan man tydligt känna hur valparna sprallar och ändrar sig. Tess älskar inte att jag klämmer på magen men lite får jag ynnesten att känna. Kiss Små spirande rörselser, kurrande och en och annan lite tydligare spark är vad man känner. Natten är den tid då det händer mest saker i magen, Tess mår ofta lite illa och vill ha närhet och klappar på natten, helst ligga på mitt anskte så jag verkligen inte missar att hon tycker något är annorlunda. Vad jag tycker om det bryr hon sig inte så väldigt mycket om. Att nattsömnen blir störd är ett kärt bekymmer.

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen?

Tess är nu väldigt trött och rätt så tjock. Hon är glad i mat, föredrar att få köttet fruset så hon kan tugga långsamt och försiktigt, men äta vill hon och gärna människans mat.

Tess har störst mage på em om det beror på maten hon petar i sig eller om det beror på att muskulaturen blir lite trött vet bara Tess.

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken. Ungefär såhär ser valpen ut när den är 54-55 dygn,Dvs från i morgon, allt sker så exakt på dygnet i hundars utveckling, om dom mår gott och utvecklas som dom skall. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad.

Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihop växt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen.

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande oregelbundet ljud. Ja hunden har oregelbundna hjärtslag, till skillnad från oss som helst skall ha en regelbundna.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben i bäckenet, som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade men att bli klara tar olika lång tid för olika ben och leder.

När valpen passerat 57:de dygnet(nästa helg) är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv. Är inte lungorna tillräckligt klara är risken överhängande att valpen får lunginflammation och det går snabbt dit. Då finns inget annat att göra än att hjälpa den att avsluta livet,tyvärr. Att dom kommer redan då är inget önskvärt vi väntar så gärna tiden ut.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. Undecided

 

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet. Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

 65+/- 1 dag från LH-peaken

 63+/- 1 dag från ägglossning

 60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,9 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Tess att valpa 63-64, vi parade henne aningen tidigt, det förstår jag efter att ha sett på UL Vi ultraljudade på 28 dygnet efter parning och då såg vi knappt några fosterblåsor men på dygn 34 såg vi dem tydligt. Jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Nu skall det bli spännande att se om Tess lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne, tror inte det, hoppas hon gör som mina tidigare tikar valpar på 63 dygnet, och inte som Humlan på 57 dygnet, det var inte roligt utan oroligt och en tuff upplevelse för tiken och oss.

 Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt. Bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

 Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Tess rör sig, vilket är långsamt och lite tungt.  Tongue Out Vi är nu fler som är ordentligt nyfikna.

 Nu räknar vi ner. Nu är det 13 dagar kvar tills hon är fullgången.

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Det "bara" den kommande veckan vi tar emot besök av valpspekulanter sen skall  Tess och flocken lämnas i lugn och ro.  Allt för att hon inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm. 

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och skall Tess bekanta sig med sin boplats och sina nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Har du funderingar så maila till mig, jag hoppas kunna svara om du har funderingar om denna kullen. Ringer du och jag inte svarar beror det inte på att jag är ointresserad av att tala med dig. Utan det beror  helt och hållet, på att vi har urdålig teckning på våra mobiltelefoner här hemma.

Som sagt du som intresserad av en valp ur den kommande kullen ring mig, så bokar vi en tid för att ses. Öga mot öga är enklare så vi får bilda oss en uppfattning om varandra.

tel 0709 558162

Fråga mig i stället för andra Wink

Tack för att du följer oss på denna resan.

Å du gillar du vad du läser dela gärna länken till bloggen det uppskattar jag.

 

//Birgitta Kiss

 

 

 

Tess valpresa 2

by Birgitta11. maj 2025 15:58

Hej igen, nu har det gått en vecka och ny blogg är här.

Idag är Tess på dygn 42 dvs hon är nu i v 6. Tess är tröttare än vanligt, hon har ofta något drömskt i sina ögon och vill ligga nära hela tiden. De övriga tikarna i flocken stöttar henne genom att alltid finnas intill och ligger gärna både 2 och 3 runt henne. Naturen är magisk hela flocken känner att nu är det viktiga saker pg.

Tess går så sakta upp i vikt och har nu ökat 1.5 kg drygt. Matte har varit lite snål med maten, då Tess var onödigt hög i hull när vi parade henne. Ingen tik mår bra av att gå fet in i en valpning det är lika illa som att hon är för mager. En balansgång som ibland är svår, man ser inte sina egna hundar.

En vecka där det händer mycket och den veckan vi behöver vara lite extra snälla mot tiken.

 Efter dygn 45, på onsdag händer mycket med fostret. Ett foster av en medelstor ras är nu stor som en biljardboll. 

Idag på dygn 46 börjar nosen att pigmenteras.

Dygn 50 börjar pälsen/finhåret utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Blir spännande att få se vilka färger som valparna får, vilka färggener som finnas i pappan är jag inte 100 klar över. Mamma bär på tantecken, vit och brun det vet jag. Pappa är skimmel och det är en dominant färg. Så detta blir spännande. Laughing Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Vecka 7 förkalkas premolarerna  (framför molarerna) som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.  Undecided  Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Tess är en riktig gosevovve, hon ligger gärna tätt intill. Vill dock inte att jag klappar för mycket på magen. Valparna känns nu tydligt dom ligger fortfarande långt upp mot ryggsidan. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

 

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. När man känner på Tess buk kan man lätt känna de små knytten. Wink Tess skulle gärna äta för hela gänget, hon är ständigt hungrig. Man får inte övergöda tikarna men dom skall ha det gott.

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det dax för mig att börja planera för kommande veckor. För mig att bädda valplådan, så Tess hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull. Kommer också att försäkra mig om vilken veterinär klinik som har öppet och kan ta emot om det skulle bli bekymmer.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Vi tycker tiden gått fort fram tills nu, för nu börjar den riktigt långa väntan och spänningen, vad är det för småttingar som ligger i magen och hur skall det gå. Tess har bara en åsikt i detta och det är att hon får för lite att äta och alldeles för sällan Tongue Out matgladare tik har sällan skådats.

Tack för att du kikade in och hoppas att du även denna veckan hittad något spännande att fördjupa dig i.

 

Det kan fortfarande finnas någon valp att tinga om du är intresserad. Allt beror ju förstås på hur många som vill komma till oss och hur många som klarar den sista tuffa resan ut i stora världen.

Hör gärna av dig om intresse finns för en krullig livskamrat.

birgitta@enhand.se eller 070 955 81 62

Julia valpresa 2022 - 12

by Birgitta28. oktober 2022 18:00

Ja så det blev, 2 söndagsbloggar plockas ihop till 1 fredagsblogg.

Ibland vet man inte vart dagarna tar vägen.

Nu är valparna 6 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger mat. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Julia förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Wink Men hon börjar så smått tröttna på att ha dem hängande runt benen så fort hon visar sig. Nu säger hon ifrån om det blir för intensiv, hon går omkring och småmullrar i valphagen om dom inte skall ha mat enligt henne.

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Alla valparna är otroligt matglada.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

 Äntligen har jag fått fotat dem.

Röd Tik. - One hands Nice Hermione kommer att kallas Lizzie i sin föralltidfamilj tror jag Wink

En pigg lite tjej som slåss så gott det går med brorsorna. Hon trivs väldigt gott när hon får ligga nära eller i knät på människan.

Att slåss med syskonen är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita.

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på.

Grön hane - Här är en kille som vet sitt värde. Vill gärna ut i stora världen, älskar all mat, bär gärna omkring på sina fynd och retar syskonen. Kanske en blivande apportör vem vet.

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet Wink

Blå hane

En kille som gillar att tugga på saker, som gärna ligger lite för sig själv och passar sina fynd. En skorpa är ett toppenfynd. Nyfiken och provar gärna nya saker.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan har dom fått hela köket som tummelplats, om vädret tillåter får dom i morgon komma ut i trädgården en stund. Innan nästa veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna. 

Vit hane. Lite av gängets Ferdinand, sitter gärna och filosoferar. Men är den som säger till syskonen om dom är ivägen. Matglad och väldigt nöjd om han får vara med.

Under denna veckan har rädslorna utvecklats, det syntes väldigt tydligt igår på den lilla tiken att det hänt något. Hon ville inte gå på mörka mattan, inte komma ur valphagen. Idag är hon som vanligt igen och kastar sig på leksakerna igen. Det är så imponerande att få följa denna utveckling, man ser det så väl på valparna när saker är klara och fungerar.

Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans barn, visst ansvar förväntas Wink

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu är hela HAppy gänget röntgat, vi väntar på att SKK skall säga sitt om den sista tik som röntgades igår. Tack alla fina hussar och mattar för att ni HD röntgat era hundar så nära deras 1 års dag.

I morgon skall jag med Lily på hennes BPH skall bli spännande och få se henne och husse Nicklas gå den banan. Efter det är nästan alla i Great kullen både röntgade och BPHade, De som inte har BPHat ännu har väldigt giltiga anledningar, ibland kommer livet emellan och det får man acceptera. Stort, stort TACK till er alla.

Hoppas ni får en fin helg och passa på att fira, alltid finns det något ni kan hitta på som man kan fira.

Vi börjar helgen med lite vitt, räkor och något gott bröd. Stänger TV så slipper vi se allt elände.

// BIrgitta

 

 

Julia valpresa 2022-10

by Birgitta10. oktober 2022 11:00

Hej åter igen fick du vänta lite på veckans blogg.

Ber om ursäkt för det men här kommer den!

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling. Där finns 1 som är lite tuff, en som är lite blygare, en som är väldigt nyfiken och en som gillar att "jabba" med sina tassar. På det hela en mycket energisk och framåt kull.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 23 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Julia är en rätt förstående mor så hon står en stund sen lägger hon sig så alla får äta.Wink

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan och småflickornas nyfikenhet om vad som rör sig i lådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra.

Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och klorna klipptes i torsdags, 72 små små klor som skulle toppas. Lite pill men första gången jag fick chansen att se och klämma på alla vid samma tillfälle. Kan säga att jag gillade det jag kände.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen. Valparna skall nu också avmaskas för första gången. Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Wink Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse. Kiss

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

 

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för vår ras.

Vi har haft en mysig helg. En utställning för småflickorna och möte med goda vänner.

 

Nästa vecka blir en spännande vecka, 2st hundar ur Happy kullen skall HD röntgas och 1st ur Great kullen skall göra sitt BPH. Behöver jag säga att jag är så glad och tacksam över mina fina valpköpare som BPHar sina hundar och framför allt HD röntgar dem. Som ni alla vet vid detta laget, är det en parameter för att man skall bli accepterad som valpköpare till våra fina valpar, men ändå verkar det vara en väääldigt lång resa för en del att få det gjort ;)  Nu håller vi tummarna för våra fina kennelsyskon och deras familjer att resultaten av detta blir "bäst".

// Birgitta

Valpresan 2022- 11

by Birgitta30. mars 2022 06:00

Tack för ditt tålamod, bloggen tog några extra dagar på sig att bli klar. Har inget annat att skylla på än att denna tanten är trött.

Jag måste börja veckans blogg med att skriva om min otroliga glädje över att vi en gång för snart 13 år sedan fick köpa Pia-Lotta. Hon som nu är mormor till alla dessa fina valpar. Pia-Lotta den snällaste och mysigaste hund man kan tänka sig, och hon som är den som bildade äggen som Iso nu fött fram till dessa fantastiska valpar. Jo det är faktiskt så att Pia-Lotta, bildade alla äggen i sin livmoder som Iso skall bära fram i sitt liv. Plottan bestämde antal, kön och kvaliteten. Det är vår finaste som givit mig (oss) förutsättningen till detta. Jag är Pernilla evigt tacksam för att vi fick köpa Pia-Lottan och för att hon alltid, hela tiden är min finaste vän.

Men nu till Mystic kullen.

Nu är valparna 5 ½ vecka och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

 

Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger mat. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Iso förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Wink Men hon börjar så smått tröttna på att ha dem hängande runt benen så fort hon visar sig. Nu säger hon ifrån om det blir för intensiv

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Alla valparna är otroligt matglada.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

Röd Tik.

Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita. Det ingår i vuxenlivet att inte äta upp sin säng.. hurru....

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på.

Grön hane - Mystic Prins

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet Wink

Blå hane.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan kommer dom att få hela köket som tummelplats, komma ut i trädgården och innan veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

 

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Hoppas att min "medhjhälpare" har tid att komma en sväng denna veckan så jag får fotograferat alla godingarna. Inte lätt att få till livet med jobb, barn och träningar.

 

Nu njuter vi vidare av kommande vecka.

Ha det jätte gott och ta dagen med förnuft och klokskap.

// Birgitta

 

Valpresan 2022 - 10

by Birgitta20. mars 2022 08:32

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker.

Valpisarna är nu registrerade i SKK och fått sina namn. Veterinären är vidtalad och bokat tid för veterinär besiktning.  Så ja, veckan har varit överlag väldigt trevlig, på hundfronten.

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

 

Iso diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Ison är avundsjuk på valparna, hon är så hungrig. Hon är helt mathysteriska, hon äter nog 2 kg mat om dagen och flera mellanmål men skulle gärna få mer om det gick.

Alla valpar växer som dom skall och ökar fint i vikt.

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Iso anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit, städar noga deras munnar och matskålar.

Men fortfarande är mamma bäst.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt.

Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna i transportburen och uppdelade i 2 högar.

 Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Här smids nya planer, för en framtida valpkull. Det blir en spännande resa vill jag lova. Wink

 

 

Valpresan 2022 -9

by Birgitta13. mars 2022 06:00

Hej hopp på dig.

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 21 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Iso ären rätt kaxig mamma och har provat stående di ett par dagar redan.Wink hon är en snäll mamma och kör lite växelmatande ibland stående och ibland liggande.

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra.

Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och klorna klipptes i torsdags, 180 små små klor som skulle toppas. Lite pill men första gången jag fick chansen att se och klämma på alla vid samma tillfälle. Kan säga att jag gillade det jag kände.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag, men denna kullen kommer få sitt smakprov lite tidigare så Iso får lite avlastning. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen. Valparna skall nu också avmaskas för första gången. Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Wink Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse. Kiss

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

 

 
SE17866/2022 One Hands Mystic Earl H 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17867/2022 One Hands Mystic Lord H 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17868/2022 One Hands Mystic Baron H 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17869/2022 One Hands Mystic Prins H 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17870/2022 One Hands Mystic Baroness T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17871/2022 One Hands Mystic Lady T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17872/2022 One Hands Mystic Moon T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17873/2022 One Hands Mystic Prinsess T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17874/2022 One Hands Mystic Mee T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl
SE17875/2022 One Hands Mystic Meaning T 20220220 VDH16/14201866 Moon Mystique Earl

Kan nu med glädje berätta att valparna fått sina namn och är registrerade i SKK. Känns alltid så gott när detta är gjort. Vem som är vem får ni klura på 1 vecka till. Måste imponeras av hur snabba SKK är med registreringen av nya hundar .

 

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för våran ras.

 

Hoppas du får en fin vecka och är rädd om dig. Nu vill vi ha vår och fint väder hela veckan.

Å du funderar du på något som jag skrivit om. Är jag mer än tacksam om du påpekar faktafel eller ännu hellre vill fråga och veta mer. Hör av dig! Jag skulle kunna skriva spaltmeter om alt spännande som händer under valpens första veckor i livet, men skonar dig från detta tilltag Yell

 

 

 
 

Redigera | Ta bort | Per

 

Valpresan 2022- 7

by Birgitta27. februari 2022 06:00

Hej alla fina följare.

Nu är vi inne i en mycket spännande period. Varje dag händer det något nytt. Små små detaljer. Någon står plötsligt på sina bakben och äter, någon kryper lite snabbare, någon håller sitt huvud lite högre. Men för det mesta sover dom sin skönhetssömn.

Nu är dom mitt inne i den perioden som kallas neonatalperioden. Perioden innefattar valpens två första levnadsveckor. Valpens huvudsakliga uppgift är i denna period att överleva. Behoven präglas av värme, mat, massage, sömn och mera sömn.

Perioden sträcker sig från 0-14 dagar.

När valpen letar efter en spene söker den med nosen för att hitta värme och fuktig miljö, där finns spenen. Man säger lite felaktigt att dom luktar sig fram, det stämmer inte helt då luktsinnet inte är utvecklat förrän dygn 21 ca.

Dom roterar sina framben för att ta sig fram. Rootingreflexen kan man få fram genom att lägga valpens huvud i handen, då svarar den genom att luta sig framåt, börja gå med frambenen och börja söka. Den kan röra sig framåt flera meter utan att tröttna. Sätter man dit sitt finger börjar den att suga på det. Man får inte luras Winkmen detta kan vara ett sätt att kolla om valpen är pigg och på alerten eller kanske lite tröttare än sina syskon.

Kissa och bajsa är en reflex som stimuleras och utlöses av mammas slickande på magen och i valpens rumpa. Mamma tar hand om kisset och bajset och håller på så sätt rent i lyan och lämnar inga avslöjande spår till omvärlden. En valp som har en mamma som inte klarar detta måste stimuleras flera gånger om dagen av oss för att kunna kissa och bajsa.

Valpens rörelse under denna perioden är väldigt lite. Den kryper efter värme och mat. Ligger gärna i klunga med sina syskon. När den kryper gör den det långsamt, och balanserar huvudet i en pendelliknande rörelse. Dom har dålig kropps stadga över frambenen och över bakbenen är den obefintlig.

Lyfter man försiktigt valpen, vilket man skall undvika i möjligaste mån. Håller man lämpligast en hand över ansiktet och lyfter långsamt, gärna ta hjälp av tiken så hon slickar valpen samtidig som man lyfter. Tänk dig in i situationen att någon lyfter dig ganska snabbt rakt upp och du inte ser eller hör något. Valpen har förmågan att redan sedan fosterstadiet reagera med ökad cortisolhalt = stress. Så lyft inte valparna om du absolut inte behöver. Ingen lyfter en valp i naturen om inte det är en fara för liv och lem, då bär mamma och ingen annan iväg dem. Om man tar en valp mellan tumme och pekfinger förblir den ihop rullad tack vare böjmuskelaturen som är dominant och håller ihop valpen i fosterställning. Den reflexen försvinner i dygn 5 ca. Till följd av myelinisationen. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen och skriker till.

Dom är blinda och döva. Iso förmedlar sig inte med valparna via ljud. Synnerven är ännu outvecklad. Ögonlocket ihopväxt tills ögat är kopplat och klart. Likadant är det med örat, som också är ihopväxt. Benen i örat är klara sedan några dagar tillbaka, hörselreceptorerna är inte kopplade och klara ännu. Det följer myeliniseringen. När hörseln är mogen kan man se dag för dag hur örat öppnar sig, det är så fascinerande att följa. Valparna kan dock reagera på plötsliga, höga ljud och starkt ljus, det kan man inte förklara varför det ens är möjligt. Naturen är fantastisk. När man gjort EEG-undersökning på valpar i denna perioden har man sett att hjärnan är outvecklad och har mycket liten aktivitet.

Mellanfotensben är inte mineraliserade ännu, tårna spretar lite som dom vill. Där sitter små vassa, underbara klor. Vassa är dom för att hjälpa till att dra fram valpen på underlaget. Inget är av en slump, det förundrar mig så, allt som finns där, har en funktion. I naturen kommer klon naturligt att slitas mot marken i lyan. På det mjuka underlaget i valplådan, slits dom inte utan måste hållas efter, klipper inga klor innan valparna är uppe på benen och kan ta sig fram utan sina "dubbar". Ofta blir det på bekostnad av att tiken får rivsår, men hellre lite sår än valpar som får besvärligt att ta sig fram, så tänker jag.

Valpen är vaken och aktiv ca 2%-15% av dygnet, mesta av den tiden går åt till att äta. Övrig tid sover valpen. Ljuden från valplådan skall bara bestå av små nöjda pipande och tysta gny. En hungrig, klämd eller missnöjd valp piper högt och småskriker mest hela tiden, det vill vi inte höra. Ett sådant pipande ljud från en valp skär i hjärtat och gör mig förtvivlad, känner mig så maktlös. Bästa ljudet från lyan är tysthet, då vet man att allt är lugnt och fungerar som det skall.

Valparna ligger med förkärlek i en hög. Varmt, tryggt och gott. En känsla dom känner igen.

Valparna kan ännu inte reglera sin kroppstemperatur utan är beroende av mammas och syskonens värme. Att låta valparna bo i en dragfri lya med ett tak, en filt som kan dras över en del av lådan, hjälper dem att hålla jämn värme. Våran lya är också isoleras med en frigolitskiva mot golvet, ligga på ett kallt golv blir ingen glad av. Man kan höra på valparna om rumstemperaturen är lite för låg, då finner dom ingen ro. Höjer man innetemperaturen någon grad tystnar det ofta i lådan, samtidigt får det inte bli för "varmt" då finns det risk att tiken blir alldeles för varm och väljer att ligga för sig själv utanför lådan, onödigt mycket. Man vill ju att tiken skall trivas i sin mammaroll och välja att ligga bland valparna.

Jag försöker hjälpa mina tikar så dom inte får mjölkstockning, genom att minst 2ggr/dag, se till att någon valp diar ur dom små spenarna, som annars lätt ratas. Nästan mer regel än undantag att någon spene blir lite stockad. Iso har klarat sig väldigt bra, men hon har ett gäng otroligt hungriga barn som hjälper henne. De flesta tikar har någon bröstvårta som är lite mindre och den ratas ofta av valparna. Mjölkstockning är inte bra varken för för valpen eller mamman. Det kan snabbt utvecklas till tråkigheter. Mjölken kan bli "förgiftad" av inflammationen som mjölstockningen bildar. Händer det, blir all mjölk i ALLA spenarna infekterad och därmed giftig och kan leda till döden för hela kullen. Tiken kan få gangrän ( kallbrand) i området och det blir snabbt stora öppna sår av det. Låter dramatiskt, mjölkstockning är inget att leka med. Tiken är redan innan lite nedsatt i sitt immunförsvar, har ofta en aning förhöjd temp. Att hon har 39-39,5, de första dagarna efter valpningen, är inte ovanligt och ej heller oroväckande. Tempen får aldrig övergå 40 grader, då är det veterinärbesök som gäller omg. Det vill inte så mycket till, innan det blir jobbigt. Känner man att det blir förhårdnader och extra varmt runt 1 tutte, får man hjälpa till att släppa på det. Lite trix kan det vara att få en hungrig valp att ta just den tutten som man vill. Först låter jag den suga en stund på "sin" tutte för att sedan flytta valpen till "min" utvalda. I den dagliga kontakten med tiken ingår alltid att känna igenom henne 2-3ggr/dag. Se hur avslaget ser ut, tempa och promenera med henne så magen töms och avslaget kommer ut. Iso har mått fantastiskt bra hela tiden. Kanske, kanske för att jag haft lite extra knep, (gammal uppfödarkunskap som jag fått av gamla kollegor för många år sedan) Det verkar som om det har givit resultat både hos Iso och hos valparna. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap. Är så in i hjärtat tacksam för mina gamla mentorers kunskap som dom genom åren delat med sig av. Tyvärr har flera av dem lämnat oss, skulle önska jag hade dem kvar att bolla med. Gammal hunderfarenhet slår allt skulle jag vilja påstå.

Iso är MYCKET hungrig, vill helst bli serverad i lådan för att slippa lämna telningarna. Förstår det, minns när våra barn var små och hade somnat på magen inte sjutton ville man röra sig då Innocent Iso äter 5 mål mat om dagen och skulle gärna äta mer, kanske ett nattamål också tack. Nu kokas pasta, serveras grädde, A-fil, smält smör ( i lagom dos) nötfärs, kött, blåbär, hallon och grönsaker allt för att Iso skall kunna ge telningarna så bra mat det någonsin går att få. Nu ökas Isos matintag successivt. För mycket och för lite skämmer allt. Ger man tiken för mycket, vilket är lätt när hon är så hungrig, kan valparna få ont i magen och diarré, och så vill vi inte ha det. Det kan bli lite svårt att snabbt komma till rätta med.

Denna kullen känns så jämna och välmående, att jag inte meckar med att väga dem utan låter mitt öga avgöra hur dom mår. Efter en vägning på 1a dygnet konstaterade jag att alla gått upp som förväntat. En kontrollvikt tar jag givetvis, om jag tycker mig se att någon släntar efter eller käkar på sig alldeles för bra.

Nu kan jag med glädje konstatera att några av valparna har börjat använda lite andra ljud, försök till morrningar och små tappra försök till skälla kan höras när valpen sover. Hjärnan kopplar och donar, att det sker ser vi på ryck och sprättningar ( men mer om det framöver) när valpen vilar. Just vila skall vi lägga som ett ledord framöver för våra valpar/hundar. Det är i vilan allting sker. Det kommer ni att få höra tills ni är utleda på det, jag lovar. Tongue Out

I natt tänker jag äntligen sova i min egen säng och inte på golvet vid valplådan eller i soffan. (lite hårt men en vänjer sig)Laughing Iso har slutat böka runt, och valparna hittar nu mjölkbaren och kan krypa undan lite om Iso skulle vara lite klumpig. Iso har nu fantastisk koll på var hon sätter sina fötter och lägger sig oftast så hon omfamnar sina små. Nu får dom sova själva utan "barnvakt" i samma rum. Men som hos alla småbarns föräldrar sover jag med öppna öron och vaket sinne, om i fall det larmar. Vi får se om Iso känner sig ensam och kanske kommer in till vårt sovrum en stund i natt.

Nu har lugnet lägrat sig i flocken, de andra hundarna bryr sig inte om valpisarna i lådan. Iso går ut och in, unnar sig en stund vila från föräldraskapet. Scattis tycker som vanligt inte om "småbarn" dom får bli 5-6 veckor innan han skänker dem en blick. Allt enligt naturlagen. Hanen är aldrig inblandad i valparna innan dom är stora nog att krypa ur lyan. Det gör dom naturligt runt v 5. Nu är det ju inte hans valpar men det tror jag inte han är medveten om. Bruden är ju hans, får väl agera fosterfar i avsaknaden av den riktiga pappa Earl. Scattis är en alltigenom snäll och vänlig hane, som kan agera fosterfar framöver. Alla hundarna går ut och in i valprummet och det trivs Iso med. Dom ligger nära i soffan och tittar på småknytten som låter i lådan. Iso är bekväm med att hela flocken rör sig i rummet. Men älskar inte att dom tittar in, det respekterar samtliga hundar, dom liksom inte ser lådan. Jag har helt fantastiska hundar som beter sig helt naturligt och som en flock skall.

Pappa Earl och hans familj följer telningarna med största intresse.

 

Det kan ev finnas 1 tik i denna kullen som söker sitt föralltidhem. Är du intresserad är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se.

Önskar er alla en fin vecka och skänker en tanke till alla dessa oskyldiga människor i Ukraina som drabbats av denna katastrof, vi inte trodde kunde ske i vår upplysta och vad vi trodde informerade värld.

// Birgitta

valpresa 2022 - 5

by Birgitta13. februari 2022 06:00

Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 57. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

 

Nu till Iso och hennes mage.

Iso är rund som en boll från alla håll. Sealed Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage Wink dygn 53

Dygn 55 och en viktökning på 3.4 kg. Idag klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Iso ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Vi har fått truga i henne lite smakbitar här och där. Småätandet i sig gör ju att hon får sämre aptit men vad gör man när hon tittar på maten som om den vore förgiftad. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det Wink  Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask Innocent som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa i morgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Undecided Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

FLUSHTIMES AND CLEARWATER'S BLOODHOUNDS and PORCELAINE

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan. Wink

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Tjocka moster från stan"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss. Sealed

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam Wink

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Eller som Iso säger, jag ligger här och vilar mig, tills vi hörs nästa gång. Tongue Out

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag. Foot in Mouth

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vintervecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Kolla oss gärna och var kritisk till det du hör, kollaa..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv