Hej igen.

Nu har det varit någon veckas uppehåll på bloggandet.

Av förklarliga skäl. Julen och en massa pyssel har tagit min tid.

När julen väl är över finns det lite tid till eftertanke. När jag gick in i 2019 hade jag MYCKET framför mig, sa att detta året skulle bli mitt livs år. Det året jag skulle vara egoistisk, göra vad jag längtade efter och unna mig "lite" mer än det vanliga.

Å ja det där med att "unna mig" måste jag nog tillstyrka att jag lyckades med och det med lite råge.

2019 har känns lite som jag sprungit efter ...tåget. Jag vet vad jag gjort men hjärnan har fortfarande inte riktigt bearbetat allt. Vilken fantastisk ynnest att jag har mina bilder.

1a veckan i feburari gav vi oss iväg till Kenya. En efterlängtad repris från förra året, å ja du jag kommer försöka ta mig dit igen.  Kan tyckas stolligt att åka till samma ställe en gång till, men jag hade mina randiga anledningar och rutiga skäl för att uppleva resan igen Ibland vill man göra saker bättre.

Kenya 2018 var storartat, men 2019 fick vi ynnesten att inte bara se utan uppleva djuren på ett helt annat sätt. Vi hade den stora lyckan att i 2 dagar få följa (hon var på ett ställe hela tiden) en leopard hona och hennes 3 ungar som tyvärr blev 2, den randiga hyenan tog en unge. Bara att få se den hyenan var en ynnest.

Jag kommer absolut att stäva efter att besöka Kenya igen.

Redan 8/3 - 21/3 bar det av igen, denna gången till det mytonspunna landet Indien. Åh waoo Indien tog mig med storm. Underbar kultur, fina människor, fåglar, tigrar, näsbjörnar och en massa andra fantastiska djur. Vi bodde fint, åt god mat, skrattade, busade, och retade våra medresenärer men det bjuder jag på. En del blir lite onödigt stingsliga när dom kommer långt hemifrån.

Efter några veckors fotovila bar det iväg igen till Backe, ja å var fn.. ligger Backe? Norra Jämtland på gränsen till Lappland. Kompisen Cateherine och jag lät oss inspireras av våra fotovänner Tony och Therese som suttit i Sunnansjögårdens gömsle flera gånger och fått fina bilder på favoritdjuret björn. Så vad göra vi satte oss i bilen och tutade iväg för en 4 dagars jätte mysig fotoresa. Mitt mål med den resan var att fånga björn i kvällsljuset, måste tillstå att jag kom hem ganska nöjd.

Så där väl hemma vilade jag minst 2 veckor innan jag gav mig iväg igen på mitt livs dröm resa. Kamtjatka.... 21/7 - 5/8

En resa som bjöd på många timmar på flyget, förseningar, vin med mycket skratt & mycket mera skratt, heliokopter flygning, väntan, öldrickning i lönndom, övernattning i tält, kalla fötter, Ryskt käk och mycket mycket mera.

Sjösjuka och späckhuggare på Beringshav

Björnar

Åter björnar vid Kurile lake i Kamtjatkas vildmark.

Å vad jag önskar att jag kunde få uppleva detta i repris, men den resan får bli mitt livs resa och den har jag sparat i ett speciellt fack i mitt hjärta och på en egen hylla i min hjärna.

Men varför spara på björnar, dom måste jag ha för min överlevnad tror jag. Catherine och jag drog iväg till vårt favoritställe Vartius, redan den 22/8. Vi stannar alltid i Finland 5 nätter, dels för att få sitta i våra favogömsle och sen för att få möjligheten att ev återse tidigare björnbekantskaper. Jag hade lyckan att åka ihop med ett fantastiskt gäng Bo, Johan. Tommy & Catherine. Björnresor ja alla fotoresor, ger nya fantastiska vänner. Vi har givit oss en gemensam julklapp i år. Vi har alla bokat midsommar natten i Finland. Björnfoto och björnöl i mysig rökbasut. Som jag längtar. Tack kompisar för att ni sparkade på mig så jag hängde på julklappen. Jajaja medger ni behövde inte sparka så hårt .

Hösten bjöd på en magisk kväll i Dalhalla för gubben och lilla jag. Tommy Körberg och Sherey Clamp m vänner bjöd på en magisk om än regnig kväll. Så kul att komma iväg med gubben en natt på hotell, god mat och en oförglömlig konsert. Något du borde unna dig om du inte gjort det.

Lånad bild från Ästad vingård.

Helgen efter tillbringades med finaste vännerna Mia och Agneta på Ästad vingård. Spa, underbar mat och fantastisk dricka därtill. Inga kameror är tillåtna denna helgen, av hänsyn till känsliga personer en helg vi försöker få till så ofta vi kan, dock inte oftare än 1ggr/år. Man skall njuta och ha det gott.

3/10 bar det väg igen. Fina foto och reskompis kompis Catherine och jag stack iväg på en workshop om övergivna platser. Mycket gamla prylar att fota, bilar, stugor, fabriker och gammal skog. Kul att utmana sitt fotande lite. Nästa år skall jag spänna bågen lite till och ge mig iväg och fota något jag är så obekväm med, men det tar vi då.

14 oktober blev det foto av mufflonfår, kronhjort, dovhjort och vildsvin.

Tillsammans med min foto,hund och snack kompis Berit.

Den 20 oktober fick vi annat att tänka på. Familjen utökades och vinterns jobb var säkrat. Helt magiskt och helt underbart men ack så slitsamt, både för hundarna och för oss. Nu behöver vi en stund för att läka oss från allt (onödigt ) gnabb som uppstår när det är valpar i huset.

Som du säkert och förstår har 2019 givit mig mycket att se tillbaka på. Massor av varma minnen som kommer att ligga i mitt hjärta för alltid. Det finns resor jag absolut vill göra om, resor jag vill men aldrig kommer att kunna göra om, nya resor som väntar och framför allt massor av fin tid med min kamera. Ja luras nu inte att tro att jag inte fått min beskärda del av skit också.  Men de se du väljer jag att inte fokusera på, utan det har jag slängt djupt ner i min ryggsäck den som bara innehåller skit och åter skit. Den som aldrig öppnas igen när skiten landat i den. Där ligger jobb bekymmer, kränkta människor, skattebekymmer, revisorn, och en massa annan skit jag inte minns.

Framför allt ser jag fram emot en massa kvalitetstid med familjens nytillskott Julia.

Så nyfiken på 2020 har i ryggsäcken för mig. Vet att det ligger en hel del i pipen och väntar på att bli framsläppt.

Framför allt hoppas jag att min Stockholmsresa, sista dagarna på 2019 kommer att leda till en spännande upplevelse. Jag måste ha något som driver mig framåt annars kan jag rosta ihop som en gammal damcykel, så du glöm inte att trampa på så du inte rostar ihop.

Önskar dig ett fantastiskt Nytt år men massor av trevliga saker att lägga i din minnesbank.

Å du för att vara liten aning tötig!

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar
Det finns bara en av mig å det är jag
Det finns bara en av dig å de är du
Det finns bara två av oss och det är vi

// Birgitta

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" betyder. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser och insamlade valppussar.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål hundmat, A-fil, grönsaker, äggula, puffatris, pasta eller lite bröd. Liten skvätt apelsinjuice eller lite nyponpulver är gott. Mellan målet består av A-fil och fortfarande smakar det bra med en "tuttteslick" av mamma eller mormor, det kvittar vem.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. En hushållsrulle med lite kattgodis, kan vara hur länga som helst som leksak. Ligga och filosofera kan vara en favoritsyssla.

En garntoffs kan vara den dyraste ägodelen.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går. Springa är kuuuul.

I veckan varit vi varit ute och åkt bil en tur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Ingen av dem uppvisade några tecken på åksjuka trots att turen blev ganska så lång. Vi hinner nog en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader, klipp och bad, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna. Iginos familjer kommer och hälsar på för att göra en okulärbesiktning och hjälpa mig fota valparna på riktigt.

Här är hela gänget.

Lots of Speed - Ebbot

Ebbot är en nyfiken, glad och framåt skit som gärna anfaller syskonen när dom sover.

Lots of Hugs - Milo en framåt kille som hittar på bus mest hela tiden. Slåss med förkärlek med sin bror. Men förstår allvaret när man ber honom om det.

Lots of Kindness - Ulla, kullens buse, kampar, jagar och springer, springer och springer. Talar väldigt tydligt och ljudligt om vad hon vill. Någon får nog berätta för henne att hon inte är en kamphund ej heller en greyhound.

Lots of Happiness - Nala, alltid glad och blir busigare för varje dag. Släpar gärna runt på sina leksaker. Springa i tunneln en favorit syssla.

Lots of Beauty - Aya, ett solsken och en buse av stora mått. Hänger gärna med bästisen Ulla i "kören" när dom vill ut ur hagen och springa. Litet ämne för gospelkören kanske. Snäll och rara lyssnar med 1 öra när det är allvar.

Lots of Love - ? En byxbitare som jag pratar förstånd men allt som oftast, men minnet är kort En riktigt kul, pigg och glad filur.

Lots of Kisses - Julia. Försiktig buse som inte räds hinhåle.  Någon kallade henne "mördaren" för alla grejer hon får fatt på skall göras sönder och skakas ihjäl. Kassar skall släpas runt på och kartonger bitas på.

Söndag är en bloggdag men hinns det med en blogg nästa vecka kommer den sent eller kanske på måndag. På söndag skall om allt går som det skall de första valparna äntligen få åka hem till sina fina och kärleksfulla föralltidhem. Jag är så stolt och glad för alla väntande hem, känns så bra att veta att valparna har massor med kärlek som väntar på dem. Ser så mycket fram emot att få följa detta gänget på livets stig, hoppas få dela den med familjerna i form av små bilder och uppdateringar.

Ha det gott alla vänner därute. Var rädda om er. Skall ni som jag ut på vägarna, så kör försiktigt.

Å det där med julen, ta det med ro.

// Birgitta

Valparna är nu 6 veckor och har blivit riktigt stora.

Denna veckan händer det en hel del. Det är nu rädslorna utvecklas och valpen plötsligt kan bli helt oförklarligt rädd för något ljud den hört många gånger innan. Myeliniseringen är inte klar för signaler som rädsla förrän valpen är 6 ibland 7 veckor.  Nu måste man börja ha ett extra öga på valparna när dom r ute, för om dom plötsligt blir rädda ex för en fågel eller en vuxen hund. Dom springer alltid bort från en. En valp förstår inte att komma till matte eller husse om dom skräms dom bara flyr iväg. Risken är stor att dom lägger sig och trycker och inte vågar komma fram fast man finns alldeles nära.

Vid 6–7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad, olika hållningsreflexer fungerar, man kan säga att koordinationen nästan är jämförbar med den vuxna hundens. Nu hoppar den, tar sats och springer samt målmedvetet går till saker.

Nu är valparna tydligare, har en dominerande attityd, underkastelse, en attityd som innebär inbjudan till lek, aggressionsdämpande signaler, kastar sig framåt med låg kroppsställning, i första hand med frambenen. Aggressivt beteende och speciellt slagsmål är svårt att skilja från lek i den här åldern. Valparna slårvarandra med tassen, bits och klättrar på varandras ryggar.

Jag känner några som önskar sig ett eget bollhav av tomten i år

Dom sover väldigt mycket och blir snabbt trötta, mitt i leken somnar dom och känner inte om dom ligger obekvämt eller om kompisen promenerar rakt över dem.

Nu äter valpen 3 mål mat om dagen + ett mellanmål med A-fil. Dom har en snäll mamma & mormor som gärna ger dom lite di emellanåt. Vatten skålen lapas det friskt i och sen badar dom fötterna. I onsdags avmaskades dem för 2a gången. Ingen har uppvisat mask angrepp men jag tar det säkra före det osäkra.

Klorna är klippta i denna veckan, dom växer fort och måste hållas efter regelbundet.

Nu har dom fått sitt första tuggben, ett kalvrevben smakar mumma. En morot funkar bra och är minst lika god, killar gott i tänderna när man tuggar på det.

Nu väntar en tid där man tydligt kan se att valpen luktar efter spår av sin tidigare avföring, den går ofta till samma plats och kissar och bajsar.

Världen utanför är så spännande och stor att dom bara vill ut. En hel del pipande blir det i valplådan, när dom inte får komma ut.

Ett härligt, nyfiket gäng som tar sig ann alla bekymmer med viftande svans och med en härlig glädje. Kommer ibland när man kallar och alltid när det är mat.

Nu är dom så fantastiskt roliga, helst vill man att alla skall stanna hemma i sitt föräldrahem. Men det omvärderas snabbt när man kommer upp på morgonen, och skall ta rätt på nattens vedermödor.

Nu väntar en vecka men mycket pyssel.

Under kommande vecka får det utkristallisera sig vem som skall bo var. Är väl ganska klar över flertalet, men vill se några dagars utveckling till innan jag bestämmer mig helt.

Hoppas du får en fin vecka och att vi ses i nästa blogg, som kanske inte blir söndag nästa vecka. Det hänger lite på hur många timmar dygnen har nästa veckan.

// Birgitta