Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt.

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel  ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig. Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Sätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. Hoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande kröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring! Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

 

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

 

 

När saker och ting förändrar sig snabbt, kan man då kalla det aprilväder?

Just nu är i så fall mitt liv som en storm i april.

Hej va det går och hoppsan va lite man kan hinna med.

Idag väntar ett stort "måste" den saat....deklarationen. Så jag skriver lite i bloggen i stället. Finns en massa som känns roligare och mer stimulerande. Staten vet ju ändå allt om en och försöker man smita hittar dom ju felet direkt. Så är det för oss småföretagare, dumma stollar som är lätta att hålla kollen på. Skicka bara ett lagom hotfullt brev och vi hoppar ut kallingarna. Jag gör så gott jag kan. Men en sak jag är så himla glad över det är att A-kassan, Arbetsfömedlingen och alla kontrollinstanser, som man som arbetslös ,lyder under. Får leta efter någon annan att terra. Jag jobbar vidare i världens goaste gäng. Lite annan form på arbete men det skall bli så himla roligt och känns så stort. För mig, hoppas gänget på Djurkompaniet kan stå ut med tanken  att "tanten" är på banan igen.

Smet ifrån städningen igår och åkte till havet med min kamera.

Vi gör alla våra strand fynd. Strandkråkan hittade en larv och jag hittade lugn och ro och en stund av ensamhet.

Blir alltid så förundrad över gräs, som växer på stranden. Hur kan något växa som står i sand och som hela tiden slit och rycks i. Något att fundera över. Ju mer det stormar desto rakryggade skall vi stå, samt sträva uppåt och framåt.

Tiden och regnet lämnar fåror i sanden. En del djupare än andra, såsom de fåror regnvattnet skapar när det söker sig till havet. En del vita fina andra mörka, ja nästan svarta. Livet lämnar även det ljusa och mörka fåror och alla fåror är i slutändan lika viktiga.

Ett strandfynd. En knotig stubbe som fått sina törnar men som är så vacker att jag måste fota den.

Ibland kan man känna sig vingklippt.

Stora strandfynd är väldigt vackra strandfynd.

Medans dessa funderingar, har vuxit fram har deklarationen och momsredovisningen blivit klar.

Så nu kan jag landa. Känna mig nöjd och se fram emot morgondagen. Som kommer att tillbringas i bilen till stor del och som kommer att bjuda på nya utmaningar. Utmaningar som jag ser fram emot. Som jag säkert, vissa dagar, kommer att  förbanna. Men kul skall det bli att återigen få jobba, i det bästa av gäng.

Njut nu av din dag och ta väl hand om dig.

Ååå nu höll jag på att glömma det viktigaste. "Bara" 18 dagar kvar.....

// Birgitta

Vilken känsla det är att vakna och veta att man har en hel ograverad söndag framför sig.

Har arbetat den sista lördagen på länge, hoppas jag.

Mysig frukost med älskade maken.

När han tog fram dammsugaren, tog jag kameran och hundarna för en tur till stranden. Det var ett tag sedan jag tog mej en dag bara för mej själv. Nya kameran och jag blir mer och mer tajta med varandra. Vilken skillnad på denna kameran och min gamla. Tänkte jag skulle ha 2 kamerahus och jobba med, nu lutar det mer åt att jag säljer mitt andra. Älskar min nya kameran.

En stund lurade denna pinnen mej, att det var en svan som låg och vilade sig på stranden.

Eller är det kanske en liten Sjöhäst?

Jah då var det så igen, bara att stå här och vänta tills "kärringen" knäppt klar.

Du & jag syrran!

Dessa flickor ger mig alltid anledning att vara stolt. När jag som bäst, låg där på mage och fotade mina flickor. Hörde jag att det lät bakom mej??  Där stod ett par och tittade, log och pratade, precis bakom mej. Flickorna satt glada kvar och vände och vred sig som de värsta fotomodeller. Ni är det finaste jag vet, flickor!!!!

Mina goa rumpetroll gör allt tillsammans.

Mea, älskar att promenera i strandkanten.

Kom igen, nu kör vi så det ryker!!!!

Har man en Lagotto, behöver man inte leta "poser" här gräver Mea efter "Kineser".

Drivved ja visst, men drivträd? Undrar jag var detta träd haft sina rötter, och hur länge det guppat omkring i havet?

Hurru syrran, har du hört att det gått bra för "lill brorsan" idag? Han har varit i Norge på utställning. Fick bedömningen exelent m Ck samt blev 4:e bästa hanhund. De du syrran är något att vara glad för!

Kvällen fick jag ihop med mitt goa barnbarn, som gärna ställer upp när mormor vill träna rörelser.

Om och om igen, sen skrattar vi åt korten ihop en stund.

Nu skall jag jobba ett par timmar med kompendium till kursen på tisdag. Goa dottern har hjälpt mej med korten så nu återstår att pilla in dom i ett sammanhang, som kursdeltagarna kan förstå.

I morgon måndag och en ny vecka. Slutet på något "gammalt" och början på något nytt!

Tråkigt och roligt samtidigt.

Hoppas du får en fin vecka med massor av roliga överraskningar.

// Birgitta

Idag skulle inte dagen varit som den blev, men nu blev den så här, då får den vara så som den blev.

Det är nog inte bara jag som tycker tillvaron är lite rörig just nu.

Uppenbart har Säljen lite bekymmer om det är höst eller vår. Den kommer med små, små hartassar. Finns hopp!

Lilla token Scatt älskar att komma till stranden.

Pia-lotta kan nästan springa benen av sig i strandkanten.

Mea slänger sig gärna i böljan.

Idag blåste det rejält, det var så varmt och skönt. Fel klädd, blev för varm.

Solen stod lågt och var stark, det var så svårt att fotografera. Mycket övning.

Fick klura länge på vitbalans, slutartider och isotal.

Vet inte, men visst är det något visst när det blåser och går vågor?

Vinden viner, vågorna piskar mot stenarna. Brukar kunna njuta av att bli urblåst, idag infann sig inte den känslan.

Stannade till en stund vid ett litet vattenfall.

Vatten skänker njutning för örat och sinnet. Fick jag chansen att leka lite med slutartider.

Kråkorna har konferens. 

Blev bara tvungen att stanna en stund och titta på dessa svarta fåglar som samlas i massor. Flyttar dom? Eller är det en stannfågel? En fågel vi aldrig tar notis om, undrar varför dom är ju faktiskt fina.

Man behöver inte åka långt för att hitta "livets mening"

En sväng i trädgården och man får snabbt kvittot på att vad som än händer så går livet vidare.

Vallmo i blom är vackert men undrar jag om inte vallmokapseln med frö är vackrare.

Magiska stunder som är värda att ta vara på.

Hinner inte med riktigt för tillfället. Men kommer igen jag lovar.

Måste bara komma tillrätta med alla funderingar. Jag vet vad jag vill och vart jag vill men hur kommer jag dit?

// Birgitta

 

Idag en av alla dessa härliga dagar. Vakna av hundarna, frukost på altanen, 1 timma på stranden  med lyckliga vovvar, vad mer kan man begära av en sommar dag.

Mycket möjligt att jag kör en repris i morgon.

Vilken ynnest det är att kunna ta dagen som den kommer.

Vad du ser är vad du får
Jag tror att ödet ville, att det skulle bli så här
Jag vill gå vid din sida, så länge benen bär.

Vindstilla morgon vid havet. Vet inte vilket som fångade mitt öga, spegelbilden i vattnet eller vassen. Spelar ingen roll, blev alldeles lycklig av det jag såg.

Vart man än ser så ser man naturens konstverk.

 Neptunus skägg?

Schoho så roligt det va att springa i vattnet. Scatt har varit på stranden flera gånger men först idag kom han på, att springa i vattnet va så roligt.

Fröken " jag har koll på allt"

Denna mamman hade full koll på allt hon också. Flög nära oss för att kolla så vi inte tog hennes fisk.

Det är inte bara vi människor som tappar tålamodet, på ungdomarna och skriker. I min fantasi kunde jag höra hur hon skrek. Häng inte efter mej hela tiden, stick å skaffa käk själva.... skall ni aldrig lära er något!....

Hade far min varit med hade han nog kallat detta för ett stilleben.

Äntligen!!!!

När jag kom hem från stranden hade goa gubben och Bosse fixat hundhagen och slagit hela fältet. Lycka!

Nu kan älsklingarna springa som dom vill utan att behöva studsa upp och ner som kaniner, för att se var dom är.

 Dagens Vallmo, blir ett stolt gäng med soldater som nu står och väntar på att få utföra sin sista manöver. 

 Börjar och slutar dagens blogg på samma sätt. Eftersom denna tjejen är det bästa jag vet.

För att lugna dej lite. Tro nu inte att jag inga måsten har, för dom är flera stycken och nog har jag fixat några av dem idag.

// Birgitta

 

 

 Idag är en sådan dag.

Så iväg med bästa vännerna till något dom gillar skarpt, stranden.

Bada, lukta, gräva och bara vara hund. Jag njuter av att se hur alla tre hittar sin favorit syssla för stunden. Sen gör det ju inte saken sämre av att jag kan ägna mej en stund åt min favorit syssla.

En Lagotto kille behöver ingen instruktionsbok, för att veta vad man bäst gör i sand.

Jag kan inte sluta fota min flickor på sandstranden. Är så fridfullt, en sån frihet och så fina färger i bilden tagen på stranden.

Kul på stranden där finns mycket att smaka på för en liten grabb.

Benföring som en dressyrhäst.

Ja va säger man, Trevlig sommar, passar nog bäst till denna bilden.

Sommar ur ett annat perspektiv.

Är det något som får mej att känna "lycka" så är det kalvar.

Vet inte var det är som gör det, men jag kan inte låta bli att fota dessa underbara små liv. Nyfikna, lite oroliga och bara så vansinnigt söta.

// Birgitta