Hej kul att du är här igen.
Lilla oranga tiken har konverterat över till rosa tiken. Syskonen tuggade sönder mitt halsband.
Nu är valparna drygt 7 veckor. Vi väger nästan alla 3 kg. Vi alla är framåt och positiva valpar. Nyfikna och gillar att bråka med varandra, ibland tar vi i så vi skriker, men det hör livet till. För just nu lär vi oss hur hårt man biter när man leker och hur hårt man skall bita för att försvarar sig mot farliga saker.
Vi har hunnit åka bil, klippt klor och fått våra pälsar klippta. Vi äter nu 4 mål riktig mat och letar gärna godis i trädgården. I morgon skall vi alla få vårt första bad. Än så länge har vattenkontakten sträckt sig till att tvättas i rumpan och gräva i vattenskålen.
Vi är nu mitt inne i socialiseringsperioden.
En period som betyder att vi lär oss flockens signaler. Vi har en jätte snäll pappa som gör som björnen Ballou, han lär oss allt han kan. Igår visade han oss hur man kan äta tillsammans både stor och liten i en och samma matskål. Vi har en så snäll pappa. Som gillar att busa med oss, fast mest springer han ifrån oss.
Nästan alla av oss har träffat våra egna familjer och det känns jätte spännande för oss att få flytta till helgen. Men först skall vi klara veterinärbesiktningen och få ett OK i rumpan. På fredag kommer veterinären hit. Då vi slipper åka iväg och bli oroliga i bilen, vi slipper också komma in i främmande lokaler, när vi skall få sticket i nacken och den nya människan skall klämma på oss. Matte tycker att det fungerar så bra att veterinären kommer hit till oss. samtidigt skall Scattis och Iso ta ett blodprov så vi får veta så dom mår bra. Lite hälsotest passar väl bra när vetten ändå kommer till oss. Iso skall också få en spruta och sitt pass.
Bara för att vi kan springa omkring, klättra och hoppa lite så betyder inte det att våra små kroppar klarar det. Vi har inte bildat skelett överallt i våra kroppar det tar mååånga månader innan det är klart. Så vi får inte rusa omkring på hala golv, även om vi ibland rymmer ut i stora huset och springer. Mamma och mormor vill inte alltid veta av oss längre. Men vi testar varje dag om ev vi kan få lite god mat från någon av dem.
Vi rusar inte bara omkring. Ibland gör vi som Ferdinand vi sitter och luktar på blommorna och funderar över livet.
Hoppas ni alla haft en fin helg.
Denna veckan blir en vecka som går till historian, allt som skall hinnas med och klaras av finns det inte riktigt tid till. Både sorgliga och jobbiga saker måste lösas denna veckan. Det blir en vecka i tårar och nervositet. Men skam den som ger sig. Livet hinner ifatt en ibland och då får man ta ett extra tag och se till så det blir så bra det går.
Kanske hinner jag med en liten blogg innan valparna åker. Om inte, så Tack för att ni följt vår resa och var rädda om er därute.
Birgitta