Valpar - 3dje uppdateringen

by Birgitta6. oktober 2019 06:00

Hej hopp. Laughing

Jag är så glad att just du, kikade in idag också. Hoppas du tycker dagens blogg är lite kul att läsa.

 Veckorna rusar iväg. Liza är påväg in i v8, dygn 50-57. Nu händer det en hel del i hennes mage. Idag är hon i dygn 49, så om 14-15 dagar kan vi kanske få se "knytten" Då vet vi vem som gömmer sig i den tjocka magen. Vi kallar henne numera för tjocksmock. Tyvärr inte en dagsfärsk bild, den är tagen i onsdags. Kommer att uppdatera bilder under måndag när jag är hemma vid datorn igen.

Ibland visar sig valpar väldigt tydligt. Undra jag vad detta är för knytt som ligger här och pockar på uppmärksamhet.

Får kanske ta en funderare på om jag inte ändå måste röntga tjejen. Tål att funderas på.

Hon är lte tröttare denna dräktigheten än tidigare. Dels för att hon är omföderska och dels för att hon faktiskt börjar bli i vuxen ålder.  Man ser i hennes ögon att det är viktiga saker pg. Hon får nu mat fler gånger om dagen käkar lite mindre portioner, det börjar bli lite trångt om saligheten.

I veckan skall Liza klippas kort. Jag klipper ner mina tikar i god tid innan valpning dels för att det inte blir så jobbigt för henne att stå på trimbordet. Det blir inte så varmt för henne, sista tiden i dräktigheten är dom ofta väldigt varma och flåsiga. Det är också varmt för dem att ligga i valplådan med valparna och om klipper jag i tid hinner pälsen också rätta till sig lite och stubben på magen bli lite mjuk.Sen är det lättare att hålla henne ren så hon inte drar in en massa onödigt till valplådan.

Liza följer teoriboken och har fått den klara fina flytningen som visar sig mellan v 4-5 under dräktigheten. Ibland kan man bli lite orolig (om man inte är medveten om flytningen) när tiken plötsligt börjar slicka sig, men det är lugnt hon sköter sin vardag hygien lite extra noga denna tiden.

 Det var det om mamma Liza, nu till valparna.

Fostren är nu så stora att vi kallar dom valpar.Livmodern är förhållandevis stor fortfarande och valparna kan fortfarande röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Wink

Hon har nu gått upp 2,75 kg.

Valparna ligger fint i sina egna små fickor och som ett litet radband i hornet, några i vänstra hornet och några i högra.

Dygn 50, börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 55 dygn gammal. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Lungorna har flera dagar kvar innan dom kan koppla om från att andas fostervatten till att andas syre. Det kan ske så sent som dagen innan valpen föds. Kroppen är välproportionerad. Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna (permanenta tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. Sköldkörteln är bildad och klar. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Men grunden och strukturerna är redan bildade.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande ljud.

Redan dygn 44 kände jag första valpen/valparna röra sig i magen. Lite tidigare denna gången än förra dräktigheten.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. Undecided Lisa sitter nu lite bredbent för att få plats med sin mage. Magen växer i samma takt som min nyfikenhet, hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler...

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insemination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.
– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn

Liza parades precis på rätt dygn det vet vi. Nu skall det bli spännande att se om Liza också läst Catharinas forskning. Wink

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Liza hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet. Hoppas du hittade något kul att kika på.

I morgon startar en ny oanvänd vecka, den tar vi tag i och gör det bästa av.

För min del blir det att gå igenom bilder från en fantastisk fotoresa jag just nu är ute på. Väldigt kul att fota andra saker kanske sticker jag mellan med en liten blogg om denna resan.

Ha det gott och var rädd om dig. Kiss

// Birgitta

Valpar 2:a uppdateringen - 2019

by Birgitta29. september 2019 06:00

 Hej jag är så glad  Smile att du tog dig tid att kikade in i bloggen idag igen.

 Hoppas du hittar något du tycker är spännande att läsa om eller ser en fin bild att titta på.

 Nu har våran Liza gått 42 dagar, och är inne i v 7, på sin dräktighet. Hon har nu gått upp 1,95kg. Jag följer alltid mina tikars viktkurva. Dels för att se så den inte rusar iväg upp eller ner onormalt. Det finns ingenting som säger att för att en tik går upp mycket, kommer det många valpar. Viktökning kan bero på att kroppen lagrar vatten, tiken går helt enkelt upp i vikt, fostervatten mängden är större och en massa andra anledningar. Tikar kan minska i vikt och få fina och många valpar i en kull. Men jag försöker följa och se hur varje tik ökar. Jag får också en klarare bild på å hur mycket dom bör gå upp per valp, så det blir lite gissningstävling med mig själv. Alltid kul om man har rätt. Vinna över sig själv är väl bästa vinsten.Smile Dräktigheten varar mellan 58-68 dagar eller 9v. Det flesta valpar kommer runt 63 dygnet, det är det mest optimala. Runt den 20 oktober är det nog dax för Liza att få sina valpar.

I veckan(V6) som gått har det hänt en hel del med "knytten" som spirar i Lizas mage.

Öronsnibbarna och ögonlocken har växt och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig i riktning till han- och honkönsorgan..
I början av veckan skiljs tårna helt. Morrhåren har börjat växa ut.
Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och befinner sig nu placerad i bukhålan.

När valparna föds kan det skilja flera dagar på dem pg av att något ägg kan bli liggande och vänta på "sin" sperma i flera dagar, innan befruktning sker. Kan också vara så att något ägg tar sig vid första parning och något någon dag efter sista parning. En anledning till att inte låta hundarna para med för många dagar i mellan. En svår avvägning för oss uppfödare, eftersom vi ingen kristallkula har och inte vet om 1:a parningen "tog". Detta är ofta en förklaring till varför det i en kull kan födas flera valpar som upplevs som prematura, dvs. för tidigt födda. Vad är det som styr när valparna föds kommer vi till lite längre fram.

https://www.youtube.com/watch?v=f4KoH4GQDPg (du får tyvärr kopiera länken för att kunna se den, kan inte dela länkar direkt i bloggen) i denna länken kan ni se den vackraste film jag vet. Visserligen för människa, men det skiljer inget mellan fosterutvecklingen på oss och hunden. Det enda som skiljer oss åt är våra gener som styr vad det blir. + att i tiken utvecklas fler ägg på en gång och där sker så mycket under en så mycket kortare tid.

Orsaken till att hundarna föds så outvecklade, är att tiken skulle bli för tung för att orka söka efter mat till sina foster, om hon gick längre tid. Bli för stor och otymplig. Valparna skulle inte få plats i magen utan bli för stora för henne att föda fram, om dom blev "lika klara" som oss människor innan födseln. Valparna fortsätter sin utveckling i en rasande fart efter dom kommit till världen. Av den anledningen är det av största vikt att valparna får vara i sin lya i lugn och ro. Utan att dom  lyfts och hanteras mer än absolut nödvändigt, de första veckorna efter sin födseln. Jätte roligt att se valpar på bilder. Fota gärna men med valpen liggande i valplådan utan blixt och en massa lyftande. Det är för valpens bästa, och inte för att denna uppfödaren är en gnällkärring, (ok kan jag nog vara ibland) som inga valpköpare är välkomna på besök innan valparna blivit ca 4-5 veckor.

Men åter till denna veckans händelser.

Vad är det som händer i denna goa lilla magen? V 7 en vecka när det händer en massa med fostret.

Mellan dygn 42 - 63 sker 75% av fostrets tillväxt, så  nu väntar en intensiv växtperiod.

Dag 40 är valparna ungefär lika stora som en biljardboll. Från dygn 42 kan man röntga och se valparna. Nu börjar skeletteringen av ryggrad och skalle.

Dygn 42 utvecklas och trampdynor under slutet av detta dygn och in på 43 dygnet utvecklas klorna. Från dygn 42 kan man röntga och ev se valparna. Då börjar skeletteringen av ryggrad och skalle. Nu startar också hela mineraliseringen av valpens skelett. När man vet förstår man också att tikens naturliga behov av calium och kalk ökar. Det är nu tiken skall vara fulladdad i sina kalkreserver, för att inte att passera gränsen för kalkbrist och få eklampsi (ett livshotande tillstånd för tiken) när hon börjat amma valparna. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat och utvecklat att hela valpen går att se på röntgen. Jag kommer inte att röntga Liza, vi veta att hon är dräktig och hur många som kommer får vi snart reda på. Röntga innebär trots allt en risk för valparna och som läget är nu med magsjukdomar, som härjar, vill jag inte utsätta mina hundar för att dra hem någon sjukdom från djursjukhuset. Det är ju dit alla åker när hunden inte är ok.

Dygn 42 rekommenderar man att man skall avmaska tiken, men själv känner jag mig kluven till att ge tiken gift under dräktigheten och under den tid då celldelningen är som störst. Väljer att ha extra koll på avföringen för att se om det finns minsta tillstymmelse till mask. Riven morot är effektivt mot mask, säger inte att det ersätter maskmedel på något vis vid ett svårare angrepp i kenneln men för att hålla magen i det skick att hunden "tål" och klarar av ett maskangrepp av lättare typ. Självklart maskas tik och valpar efter rekommenderat schema då dom kommit till världen.

 

Dygn 45.

Nu börjar pälsen utvecklas. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Är tiken överviktig kan det vara svårt att känna dem.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Valpens, för nu är den så utvecklad att man kan kalla det valp och inte foster, känselreceptorer i huden är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Liza mycket normalt men efter V7 magklappas hon mest hela tiden.Wink Hon älskar att pösa ut och ligga på ryggen för lite magkli.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. Eller ibland sätter en förlossning igång och kroppen gör sig av med det döda fostret. När det är klart vilar hon vidare i sin dräktighet. Som uppfödare är det inte enkelt att veta, vad som händer. Man åker naturligtvis till veterinären om man är bekymrad, där kan man ta ett sk proggtest för att se om valpningen är pg eller det "bara" är en städning som startat" V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Menar inte att man skall linda henne i bubbelplast även om man skulle vilja det. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer, byta miljö för tikarna. Trots att man vet detta, är det enligt SKK regler denna veckan man som uppfödare kan ta hem fodertikar, för valpperioden. Mycket märkligt tycker jag. Man borde "få" ta hem fodertiken avsevärt mycket tidigare, sen förstår jag att husse/matte vill ha sin vovva hemma så länge det går, men för valpar och tik, tänker jag att det vore bättre med en tidigare flytt. Nu är Liza i sitt hem hela tiden så detta är inget jag behöver fundera över men gör det ändå.Sealed Är man nörd så galopperar hjärnan ibland.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Moderkakan utgör inte bara näring och mat den är också en utmärkt stötdämpare mot smällar och rörelser. Ligger som en badring omkring den ömtåliga kroppen. Till viss del inne i fosterblåsan men också utanför hinnan. Säg sen att naturen inte är magisk i sina uppfinningar. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt. 2 om käket och 2 om utrymmet. Oftast resorberas det ena fostret.

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Liza är våldsamt hungrig och avnjuter mer än gärna ett kalvrevben i trädgården. Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

 Nu får vi sitta ned och vänta och hålla tummarna för att allt går som det skall. Wink

Det kan hända mycket på vägen ännu men det råder inga som helst tvivel om att våran älsklingsvovva är dräktig.

Har en fråga till mina uppfödarkollegor. Upplever ni att tikarna lägger fler valpar i något av hornen? Funderar en del på det,  jag har en klar bild på hur mina har gjort genom åren.

Vi börjar bli några stycken som väntar. Kiss Hoppas du tycker det är spännande att läsa om oss och vår resa.

Opps, det blev en lång blogg denna veckan, tack för att du orkade hela vägen igenom.

Blir som vanligt väldigt glad om du delar sidan till dina vänner. Å du tryck gärna på gillaknappen och kommenterar gärna det du läser, det uppskattar jag. Har du frågor och funderingar du inte vill ställa offentligt så ring eller maila mig. 0709 55 81 62 eller birgitta@enhand.se

Det är ok att ogilla det du läser också, men berätta då gärna varför Innocent så får jag hjälp att bättra min blogg.

 // Birgitta

Valpar - 1a uppdateringen

by Birgitta24. september 2019 06:00

Hej och välkommen att dela vår resa.

Brukar blogga 1 ggr/veckan, oftast på söndagar. Om tiden räcker till. Skriver och visar lite bilder på vad som händer med dem väntande valparna, och deras resa från embryo till fullgången valp.

 Jag börjar gräva lite i anatomikunskapen ( för er som inte känner mig, jag är en anatomi nörd) och hoppas att du tycker det är roligt och spännande att läsa om vad som händer i magen på vår Liza, och vad som hänt såhär långt på resan.

 Liza har nu kommit till dygn 37 efter den första parningen. Bilden är från dygn 29 efter 1a parningen. Man ser tydligt 1 ägg som ligger i vänstra hornet. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet.  Sealed Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull.

Detta är vad du ser på röntgen bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Dygn 15 fastnar blåsan i livmoderväggen. Vid 21 dygnet är fosterblåsan ca 15 mm stor. Så man kan förstå att det går fort.

Jag har länge sneglat på Igino och drömt om en kull efter honom. Liza och Igino matchar varandra perfekt. Så nu hoppas  Iginos ägare Jolanta & Galottens kennel och jag på att det skall komma flera små fina valpar ut av denna kombinationen.

Liza och Igino parade 2 ggr med ett dygns mellanrum. 2 fina parningar med en känslosam och försiktig hane. Han bjöd upp till lek, när dom lekt och haft lite flört för sig själva och genomfördes parningen så fint. Älskar att se en hane dansa för sin flicka och fråga om lov.

Långa "häng" vilket är gynnsamt för att sperman skall skickas upp i hornen och möta äggen. Hundar har 2 horn, inte som människan 1 livmoder, där fostren ligger likt ett korvtåg och växer till. Dosen av sperma är en liten mängd som får hjälp på vägen, av en dos vätska (vatten) som bildar en bäck som sperman kan simma i för att nå äggen. Den vätskan hjälper också sperman att hålla sig vid liv i väntan på att bli "utvald" av ägget. Det är ägget som bestämmer vem som är välkommen och vilket kön det skall bli på fostret som ligger och väntar på startskottet. Som en liten rolig vetskap, är äggstocken hos en hund ca 2-3mm stor. Fantastiskt organ som innehåller ämnet/programmeringen till alla kommande ägg som tiken kommer att lossa under sin livstid.

Som redan mormors kropp bestämt hur och vad varje ägg skall bli. Så om man skall vara lite noggrann så är mormor väldigt viktig för vad det skall bli av din valp. De kommande valparnas mormor är en fantastisk hund ( ja jag är lite partisk) med alla de egenskaper jag önskar av en lagotto.

Vi, jag och Liza, åkte hem och var helt säkra på att detta var helt rätt hela vägen. Snygg hane och en fantastiska hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har framtida kontakt med Iginos valpköpare.

Skulle vi kika på fostret idag, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Liza får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till Liza, även om hon redan dygn 10 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden.  Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca, men även det kom klart tidigare hos min vår fina Liza. Redan efter 17 dygna kunde jag se förändring på henne (kommer ofta lite tidigare på omföderskor) Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Lizas mage. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 dygnet kom den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Detta är hennes 3dje kull och då är det lätt att dom svullnar ut tidigt, så hon är klart rundare för dagen än hon var förra gångerna. Hon har dock redan gått upp 1,2kg så det bordar gott.  Jag väger Liza varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp känns. Som du säkert vet är jag utbildad KS-terapeut på hund/häst, mina händer har tränat sig för att känna hur kroppen fungerar och vilka signaler den skickar ut. Wink

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera på sin tik, då man i forskning sett att A - vitamin kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (de 3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Man skall absolut inte göda tikarna. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.

Under hela Lizas dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker som det är möjligt.

Senare tids forskning har förstärkt teorin om att. Valpen påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende.

En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Nu rusar tiden fram och vi skall försöka hålla er uppdaterade med vad som händer här hos oss.

Hoppas du orkar och har lust att kika in under resan.

Funderar du på var infon kommer från, är min kunskap till största delen från mina utbildningar, anatomiböcker, veterinär litteratur och forskningsrapporter. Läser mer än gärna sådant i hängmattan och när tillfälle ges. Har underbara studievänner, veterinärer och uppfödarkollegor som gärna bollar kunskap och info med mig.  Ja, jag sa väl att jag är första gradens "nörd" när det gäller anatomi och nutrition hos hunden. För varje ny händelse i mina hundars liv ger det mig chansen att "götta" ner mig i ny kunskap.

Tack för att du orkade läsa dagens långa inlägg Kiss Nästa blogg kommer på söndag klockan 6.00.

Funderar du på något är du alltid välkommen med dina frågor och funderingar. birgitta@enhand.se

Kan redan nu svara på den vanligaste frågan. Vilken färg får valparna? Det vet man inte, färggenetik är det svåraste. Alla färger utom svart är tillåtet i rasen (det föds inga svarta) Så vilka färger det blir vet vi inte förrän dom är födda.

Å du jag blir jätte glad om du hjälper till att dela min blogg, så det inte "bara" blir du och jag som läser och är nyfikna.

 

Ha en fin vecka tills vi hörs igen// Birgitta

Kamtjatka 7 - Lite sammanfattning

by Birgitta22. september 2019 06:00

Hej en vecka har stuckit iväg igen.

Nu skall jag försöka mig på en liten sammanfattning av vår underbara resa med Zoom fotoresor till Kamtjatka 24/7 - 4/ 8 med resdagar var jag iväg 21/7 - 5/8.

Är så tacksam att du orkat kika in och följa mina bilder under dessa veckor. Men nu jag hoppas  och tror jag att bloggen kommer att handla om andra saker i några veckor framöver. Man behöver omväxling i livet Wink

Men nu till Kamtjatka.

En fantastisk resa på Beringshav. Sälar, sjölejon, späckhuggare och en massa olika fantastiska fåglar. Men som jag tidigare nämnt. Var så urbota dum att jag trodde mig klara en båtresa utan sjösjukepiller. Gör aldrig om det, dum kärring!

Fantastiska björnar. Älskar dessa djur mer och mer för varje individ jag får ynnesten att se.

Underbar jätte björn. Ett praktexemplar av världens största björn. Man blir ju helt kär.

Du som känner mig vet att jag ser detta under all ullig gullig päls. Född nörd alltid nörd Tongue Out ( bilden kommer från naturhistoriska riksmuseet)

För mig är mina resor så mycket mer än "bara" fotandet. Dom leder alltid till att jag nördar ner mig i anatomi och genetiken runt djuren. Så förstå att det tar tid att sortera minnen efter resandet.

 Att få uppleva hur björnarna känner in och tolkar oss som människor. Är vi ett hot eller är vi en grupp fånar som är ofarliga?

Resans huvudmål att se och få fota laxfångande björn.

Själen blev helt överväldigad av denna underbara miljö, friska luft och en öronbedövande tystnad. Jag fick med mig ett lugn och en stillhet hem, som jag vårdar med omsorg.

Att få stå/sitta bland björnarna, i fullständig samklang med naturen. Tillsammans med fantastiska människor med vördnad för det vi får uppleva. Är något som är helt oslagbart och en fullständigt magisk upplevelse som för alltid har en stor plats i mitt hjärta och min själ.

Vi har sett trötta björnar.

Dötrötta björnar

Drömmande björnar. Älskar denna bilden, den kommer att bli min minnesbild från Kamtjatka, något jag drömt om och som jag för alltid kommer att tänka tillbaka på.

En minnesvärd resa med fantastiska människor, duktiga fotografer och magiska dagar. En resa man får titta i stjärnorna för att förstå att jag varit med om.

En dag i monstertruck i vulkan landskap. Ett minne att lägga i ett hörn av hjärnan, rumpan kommer inte heller att glömma denna tripp på 14 timmar.

Avsaknaden av något som likar väg, närvaron av snö och vatten i en härlig blandning av snösörja gjorde att man hela tiden behövde en kompis truck som hjälpte till. Men vilka duktiga chaufförer. Var nästan avundsjuk fick sådan lust att köra detta makalösa maskiner med så mycket kraft under huven.

En bit upp hamnade vi i murmeldjurets land. Kul att ha sett dem även om det var på håll och dom snabbt försvann ner i sina hålor.

Fika på vulkankanten.

Min fina vän och fotomentor, Anders får avsluta denna resas blogg. En passande pose för hur resan var och hur vi upplevde den.

Tack alla underbara medfotografer och vänner för att ni gjorde min resa till ett minne för livet. För att ni alla delade med er av er kunskap, kom hem aningen kunnigare och mycket rikare människa, än den jag var när jag åkte. Tack för alla underbara skratt och glada miner, trots väntan, värme, sol, fukt, ösregn, halv storm och lite allmänt trassel som alltid hör till, men som med fel inställning kan bli så "jobbigt"

Åter igen Tack till Zoom fotoresor, Anders Geidemark och Charlie Malmqvist för att ni fixade och trixade så vi skulle få det bäst. Speciellt Tack till Anders som så många gånger improviserade med små kurser och höll våra hjärnor igång. Har samlat dina tips i ett eget fack i hjärtat, speciellt instagramtipset, som jag jobbar hårt på att förstå Wink Å du stort tack för tröstevinet på flygplatsen när planet inte behagade gå. Extra tack till Charlie för att du med en extraalltspecialare såg till att vi fick en sista magisk morgon ute hos björnarna.

Flygresan hem var ett äventyr i sig och jag kan säga att jag är såååå glad att jag inte var ensam på Moskva flygplats, utan hade Marie och Anders i sällskap i myllret och strulet. Men det får vi ta en annan gång.

Avslutar till sist med med en "typisk" Birgitta bild Wink Inga ordning alls.

Nu kommer bloggen att byta karaktär. Men du är naturligtvis välkommen att följa den. Kanske kan du hitta något du tycker är intressant, för nu kommer anatominörden i mig att få sitt lustmäte tillfredsställt i några veckor framöver.

Å du.... ja denna veckan skriver jag det inte, du vet. Du e bäst, var rädd om det.

// Birgitta

Valpar - Nu hoppar vi högt.

by Birgitta16. september 2019 11:30

Hej alla nya och gamla vänner. Jag sticker i mellan med en extra blogg, för jag har roliga nyheter att berätta och har några som väntar alldeles speciellt på just denna blogg Wink

Va hoppar vi högt för, jo. Äntligen väntar vi valpar igen i kenneln!

Så glad att just du kikar in och är nyfiken på denna bloggen.

Nu väntar en "lång" tid med mycket funderingar och oro. Ja trot om du vill men varje gång hinner jag ångra mig, fundera över varför, och få en massor ångest för att något skall hända, som jag inte fixar på bästa sätt. Varje gång ångrar jag att jag äventyrar det för mina tikar. Ändå tar valplängtan över. Gör detta väldigt medveten om att det inte är "bara" är att ta valpar på sin tik. Jag är så otroligt glad att jag har kunniga kollegor och vänner att bolla med och som kan hjälpa mig med frågor och om bekymmer uppstår, vilket det nästan alltid finns och gör i någon form.

Nu följer en lång tid med bloggar, varje söndag försöker jag släppa en ny uppdaterad. Nästa blogg kommer dock att komma måndag eller tisdag nästa vecka pg av att den annars kolliderar med en björnblogg som kommer på söndagen. Det kommer att handla om vad som händer i Lizas mage och med valparnas utveckling fram till födseln och sedan vad som händer med valparna och deras utveckling fram till den dagen dom reser till sina föralltidhem.

Men just idag hoppar vi högt av glädje.

Idag kan vi äntligen berätta att vi väntar valpar i vår kennel.

Liza - med det fina namnet Galottens Quadriceps i stamtavlan, nu är dräktig.

Hd B

Testad för de i rasen förekommande sjukdomarna, såsom Juvenil ep bärare, SD fri, och korthår bärare. Dessa sjukdomar är recissiva, dvs kräver att båda föräldradjuren är bärare för att dom skall kunna bryta ut.

Känd mentalstatus

Utställd med Vg

46 cm hög

Lisa har 2 kullar med fina avkommor innan.

Lisa är en mycket glad, positiv och vänligt sinnad tik. Som älskar att vara med och hitta på saker. Hon fungerar utmärkt i sin flock, bestående av 3 tikar och 1 hane, här hemma. Pg av min lathet tränas hon inte i någon speciell gren.

Med fin krullig päls. Hon är vit med svagt oranga öronlappar.

Igino - Solipse Idial Igino. Foto: Jolanta Andersson

Hd B

Igino är fri genom sina föräldrar för de i rasen förekommande sjukdomarna såsom Juvenil ep, SD ocxh korthår. Dessa sjukdomar är recissiva, dvs kräver att båda föräldradjuren är bärare för att dom skall kunna bryta ut och avkomman bli sjuk.

Känd mentalstatus

Utställd: BIS-valp Svenska Radunon 2016 *Crufts qualified 2018

Igino är en glad, alltid positiv hane. Lite åt det stora hållet. Med fin krullig päls. Foto Jolanta Andersson

Han tävlas och tränas i både noswork och agility med fina framgångar. Foto Jolanta Andersson

Nosework: Godkänt doftprov: Eukalyptus Tävlar klass 2 i TSM Agility: Klass 1

Han lever i en flock bestående av 3 hanar och är en alltigenom snäll och trevlig grabb.

Igino har 2 kullar innan med fina och väldigt trevliga avkommor.

 Kullen får ett HD index på 100

Inavelsgrad 0.00

Beräknad till v42-43

Lev mellan 13/12 och 24/12. Beroende på när dom föds.

Nu håller vi tummarna för att allt går bra och att det skall komma ett litet gäng krullisar till oss och väntande familjer.

Min förhoppning är att dessa valpar kommer att bli trevliga, glada och mentalt fina familjehundar. Så nu hoppar vi högt av glädje och hoppas nu på flera fina valpar framöver.

Är du intresserad av en valp ur denna kombinationen så är du välkommen med ett mail till mig, Birgitta eller ett telefonsamtal.

birgitta@enhand.se

0709 55 81 62

Du är också välkommen att läsa vad som händer i kenneln på  https://www.facebook.com/groups/1857579831212401/

 

Kamchatka 4 - Ge ungarna kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer björnkänslan av sig själv

by Birgitta1. september 2019 06:00

 

Hej hopp denna bloggen kommer att vara barnslig, jätte barnslig.

Älskar björnungar och vi fick äran att umgås med flera stycken både på nära håll och på långt håll. Underbara älskade djur.

Barn är ett folk å dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.

Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon

Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron

Där står en flicka som gjorde en ö av femton pinnar

Där står en pojke och allting blir gott som han snuddar

Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa. Nu kommer jag och tar er, om jag mås(te).

Låt oss ta en svängom till vågornas brus och svarthuvade måsens sång

Ja vill, ja vill.....

Mamma, mamma vänta jag kommer.

Dessa underbara yrväder, jag bara älskar dem.

Hmm måste vi, är ju torra och kan simma.

Mamma, mamma kom tillbaka! Kan inte någon hjälpa till?...

Mamma någon tittar på mig med ett stort svart öga. Denna lilla ungen kom knallande ca 3 m från oss. Han hade tyvärr dagarna innan mist sina 2 syskon, dom drunknade vid laxräkningstrappan.

Lägg av nu, syrran! Mamma har ju sagt att vi inte får titta på dem.

Du tror väl inte att jag är en badkruka?

Vadårå, du säger vi att vi måste öva för vuxenlivet.

Mät nu då, så ser du att jag vuxit. Snart får jag vara med dom stora björnarna och leka. Så lång så jag får till och med åka berg och dalbanan på Liseberg ;)

Björnar växer fort. Mammas mjölk är fet och näringsrik, så fet att den skummar som grädde när ungarna dricker.

Björnarna har vad vi kallar fördröjd fosterutveckling. Dom parar sig i maj - juni och fostret börjar växa först när dom går i idet. Från det att dom parat sig tar det 7-8 månader tills ungen föds, men fostret behöver "bara" 2-3 månader på sig att bli klart för att komma ut. Smart va? Honan blir aldrig tjock och otymplig under de månader hon behöver leta mat för att klara långa vintervilan. Säg sen att naturen inte är fantastisk.

När ungarna föds är dom nakna och ungefär lika stora som en ekorre. Denna killen/tjejen är ca 7 månader och redan stora björnen, tror han/hon.

Dom sover ihop med mamman den första vintern och om hon fått nya ungar stöter hon bort dem. Får hon inga nya ungar kan dom få stanna en vinter till. Det är nog förklaringen till att man ibland ser stora tonåringar fortfarande gå med sin mamma.

Nu drar vi ut på rövarstråt.
Ja, vi ska ut och röva.
Men bara sånt vi kommer åt,
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Då drar vi väg med
vår säck och vår spann.
Både Kasper och Jesper ...

Jag har rövat alldeles själv.

Är stor nu.

Bara säger en sak, piss off. Den är min egenstulna och så himla goood.

Önskar jag kunde förmedla det morrandet som denna lilla rackare utstötte till sitt syskon när "hon" kom för nära. Nu snackar vi björnmorr. Åter igen titta på kroppsspråket. En är självklar och en underdånig. Älskar det, det är överlevnadssignaler.

Ge någon ett hjärtlig kram idag, det mår både du och mottagaren bra av Kiss

För dig som orkar och har lust kommer det  här lite "bonus" bilder.

Har varit 5 nätter i Finland, denna veckan. Magiska, älskade plats som jag alltid får en längtan tillbaka till. Varje gång jag åker hem tänker jag att nu var det nog sista gången jag åker till Vartius, men hinner inte mer än hem så tvivlar jag på det beslutet.

 Fick ynnesten att även här njuta av  björnungar. En hona med 3 nyfikna, snabba och busiga ungar.

Järven hade vi turen att se nästan varje natt.

Men bästa av allt. Kl 10.00 kom vargen i mörkret och visade upp sig. Äntligen, äntligen fick jag se vargen i sitt rätta habitat. Den kom och visade sig för att den ville, inte för att jag satt och ville se honom/henne. 

Fotomöjligheten var sämsta tänkbara, men det gör inget jag är så glad för denna bilden och för att jag fick ynnesten att se en vildlevande varg. Hur kan någon inte tycka illa vara, om detta magiska djur?

Björn i sena kvällstimman.

Den sötaste björn jag någonsin sett, börjar bli några stycken nu. Wink Helt underbar, hon lyste som en lykta i mörkret. Vi döpte henne (vi bestämde att det nog var en liten tjej) till Princess, det enda namn som var värdigt henne.

Hoppas och önskar att jag någon gång framöver få se henne, i vuxen ålder. Får hon behålla sin fina färg och makalösa päls?

Nu flurar jag på vad nästa blogg skall handla om. Vad sägs om björnar? Lite tjatigt, eller? Gött att få bestämma själv. Det blir björnar.

Njut av din söndag och ta väl hand om dig i veckan. Du vet.... Det finns bara en av dig....

Å tack för att du orkade genom hela denna långa blogg.  SmileNästa vecka blir den kortare jag lovar.Yell

// Birgitta Laughing

Kamtjtka 3 - mamma e lik sin mamma.

by Birgitta25. augusti 2019 06:00

Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Kiss

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg Wink

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den Wink

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt. Tongue Out

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel Yell ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig.Surprised Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Foot in MouthSätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. SurprisedHoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande Smilekröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring!Tongue Out Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

 

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

 

 

Kamtjatka 2 - äntligen kom vi till campen

by Birgitta18. augusti 2019 06:00

Hej igen, kul att just du kikade in denna veckan också.

Till dig som kikat in för 1a gången rekommenderar jag att du scrollar ner och börjar i förra bloggen, så får du resan i rätt ordning. Prenumerera gärna på bloggen så missar du inte kommande uppdateringar, dom blir många efter denna härliga Zoom resa.

Nu vidare på resan....

Nu äntligen väntar resans mål och det för mig stora äventyret. Har just i detta läge ingen aning om vad som väntar och vad jag kan förvänta mig av detta. Det enda jag med säkerhet vet är att med på denna resan är det 9 underbara, kul och kunniga fotografer. Åsså jag Foot in Mouth

Ja jag kan redan nu avslöja att skratt saknades inte på resan.

Äntligen inpackade med vår packning och på väg till drömmålet.

Att få flyga över Kamtjatkas vildmark på låg höjd var en upplevelse jag sent skall glömma. Snö, vulkantoppar, björnar, vackra dalar jag listan kan göras lång på vad vi fick se och njuta av. Att få se ett vulkanlandskap sådär lite från ovan var helt magiskt.

50 minuters helikopterfärd var nu till ända.

Äntligen efter så lång längtan, landadar vi och trampar marken vid Kuril lake, lago kuril eller Kurilské jezero.

En sjö som skapats enlig sägnen. Av tårar från en olycklig flicka, vars fästman förvandlades till en sten. Av en rival som kommit upp ur vulkanens öppning vid ett utbrott och förälskat sig i henne. Svartsjukans makt, är stark och kan skapa det mest förunderliga saker Wink

Äntligen ute på campen, med solbränd (läs svedd) näsa och brännande kinder. 60+ och har fortfarande inte lärt mig att solen bränner på sjön, ursäkta men då e man en dumskalle. Om huvudet är dumt får kroppen lida Money Mouth

Väl ute på plats tilldelades vi våra rum. Plötsligt stod jag där på gräsmattan, med min rumsnyckel, 1 grön påse och 2 svarta. Jaha.... bara att börja resa tältet, packa upp liggunderlaget och slänga ut den rutiga kondomen, som man tydligen kallar sovsäck. Ja jisses trodde camping var ett överstökat kapitel för mig. Bara att ta seden dit man kommer och hugga i. Övade först på kompisens tält sen fick jag alldeles själv hugga tänderna i mitt eget.  Men jisses det gick bra och taket kom upp, det var det viktigaste. Wink

Efter 2 dagar hade jag boat in mig, lärt mig att krypa ut genom gluggen som kallas dörr, baklänges, utan keycode och utan att bli alltför blöt om knäna. Ingen bild på det, tack. Money Mouth

Utsikten från "hotellrummet " kunde jag dock inte klaga på Smile

Vi hann inte mer än komma ut till campen förrän min första björnbild togs. Härlig start på campinglivet, en björn simmade förbi strax utanför.

När dom första 5 björnarna passerade förbi campen, rusade vi alla ut och snurrade efter kameror. Men sedan blev mest kommentaren, jaha en till...

 

Äntligen blev det dax att packa ner oss i båtarna för att åka det 30 - 40 minutrarna ut till stranden vid inloppet av älven där laxen väljer att vandra upp. Dit björnarna har kommit i årtusende för att fånga maten och skaffa sig den så viktiga näringen inför vintervilan.

Behöver väl inte säga att jag kände mig både snurrig och sprudlande, när fötterna landade, på den 45 000 år gamla stranden vid foten av en gigantisk vulkan, där skulle jag tillbringa en hel dag med kameran i björnarnas närhet.

En lånad ( med tillåtelse) bild fotad av en ryska men på oss. Får visa hur vi stod på stranden och hur nära djuren vi kom. En massa förhållningsregler förstås. Vi fick röra oss inom en i sanden utritad ruta. Beväpnade vakter i 2 hörn. Kom det en björn intill skulle vi backa tillbaka, stå i klunga och inte väsnas och skrika. När någon björn kom intill för nära oss, knackade vakten på geväret, metalliskt ljud gillar inte björnen.

Ytterligare en bild tagen från en båt av en Engelsk fotograf som var med på Andy Parkinsons fotoresa. Roligt att se vårt härliga gäng från lite olika håll och få en bild på hur det ser ut när vi är i full aktion.

Vidunderligt landskap mötte oss vid denna djupa sjö. Lake Kurile är på djupaste ställer 319 m och genomsnittsdjupet är 160 m ca. Sjön ligger 200m öh. Kul  tanke är att djupaste delen ligger 100 m under havsytan.

Å sen mötte vi BJÖRN. Detta fantastiska djur. Man kan bara bli lycklig i hjärtat av att få se dem, studera deras rörelser och deras finurliga uttryck.

Så fantastiskt att få sitta och studera björnarna i sitt rike. Hur dom står och letar efter laxen och för att se långt framför sig.

Du som känner mig vet att jag gärna "nördar" i både anatomi och info om djuren jag fotar. Så här får du lite info om Kamtjakbjörnen.

Kanchatkabjörnen tillsammanns med Kodiakbjörnen de största björnarna i världen, kan väga upp till 400-700 kg (svenska brunbjörnen ca 300-400 kg) Kroppslängden på en fullvuxen hane är 2.80 och en hona 1.60.

Ställer sig en björnen i sin fulla längd kan hanen vara 3.15 lång och honan ca 2.60. Den har en livslängd på ca 25 år.

Vi observerade 2 olika utseende på björnarna. En som hade långa ben, smal hals, spetsig nos och öron med vit kant.

Den andra såg mer ut som vi är vana vid att en "nalle" ser ut. Rundare och kompaktare. Med tjockare päls.

Denna björnen kallas för Бочка рыбачит eller Tunnan på svenska, av folket som bor vid Kurilie lake. Hon är inte alls så tjock i år som hon brukar. Vilket man tror beror på att det inte har kommit upp alls så mycket lax till sjön i år. Pg av att nät läggs ut för att fånga laxarna nerströms. och då talar vi gigantiska nät. Laxen fångas, människan tar vad dom vill ha och resten slängs enligt en uppgift i skogen. Embarassed Varför förstör vi för vår vinning?

Inget är som väntans tider. Nu får du vänta till söndag kl 6.00. Den bloggen får du själv bevaka, tror inte jag kan vara uppkopplad så jag kan påminna dig. Jag är förhoppningsvis i Finland igen, på Wild Brown Bear lodge, och fotar björn. Wink Förvånad?

Vill du inte missa nyheter i bloggen, gå in och prenumerera, du får då alla uppdateringar direkt när jag släpper dem.

Tack för att du kikat in och läst om min resa. Så glad att jag fick låna dig och din tid en stund idag också.

Till mina hundvänner. Får jag be er hålla tummarna Innocent Hoppas på en lyckad dag idag. Ni som vet, vet. Ni andra gissar säkert vad vi håller på med idag Wink Uppdatering i detta kommer vid senare tillfälle.

Ha en fin vecka och du vet vad som gäller.

Det finns bara en av dig och de är du, så var rädd om dig!

// Birgitta Smile

Kamtjatka 1 - mitt livs resa.

by Birgitta11. augusti 2019 06:00

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med Kiss på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst Undecided, väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp Foot in Mouth. Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del. Wink

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till Embarassed

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten Undecided

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Sommaren och sensommaren kommer att gå i björnens tecken.

by Birgitta26. juni 2019 11:51

Hej hopp.

Kul att du orkar (i värmen) kika in och titta vad jag plitat i hop i denna bloggen.

Som jag redan många gånger skrivit kommer denna sommaren och sensommaren gå i björnens tecken. Har bokat in mig på flera spännande björnmöten på olika ställen i vår värld.

Börjar med Sverige. För första gången åkte jag och kompisen Catherine för att se björn i Sverige.

Natten mellan lördag och söndag satte vi oss i bilen för att köra nästan 100 mil. Målet var att hinna upp till Sunnansjögården innan klockan 13.00 för att hinna äta, vila lite och förbereda oss för den första av 3 nätter i gömsle.

Ja, jag lovar det var mer än 1 gång under dessa mil jag hann fundera på vad det är för fel i huvudet på mig som "bara" gör dessa resor.

Väl ute på myren när första kaffekoppen är upphälld, sitter jag även då och funderar på vad som får mig att ta mig hit. Redan massa myggbett, svalt mygg för en hel middag då jag flåsar som en blåsbälg i värmen, en vänsterstövel som visade sig läcka som ett såll när jag plumsade genom myren.  Varm efter att ha släpat 18 kg rygga på en inte helt enkelt skogsstig. Provkör mitt vidvinkelobjektiv och kommer fram till samma slutsats varje gång. Släng skiten i soptunnan och investera nytt Wink Skall man göra skall det va kul. Livet är här och nu. Hem och krama gubben en stund så får vi se om det blir något utfall.

Japp så sitter man där och funderar på om man lider av något allvarligt fel i huvudet.

Efter första björnen visat sig, vet jag varför jag gör dessa resor. Det är en helt magisk känsla att se dem komma sakta ut ur skogen och vaksamt "kolla" så kusten är fri.

 För ett ögonblick ser man att dom känt in att jag sitter där och man får en ögonkontakt, som efteråt är svår att glömma.

 Ramarna har alltid imponerat på mig. Mitt mål är att jag kanske framöver skall få till den där bilden på den speciella ramen. Vem vet nästa resa kanske?

2 rävar gäckade oss i 2 nätter. 1 som var så fin i sin päls och en som var inne i sin fällperiod.

Om jag kikar på dig genom buskarna så syns jag väl inte?

Ett av målen denna resan var att försöka fånga bilden i ett (enligt min smak) bättre ljus.

Vilket innebär för mig att fota ganska mörkt och ändå få fram motivet och känslan i bilden. 

Känner mig riktigt nöjd, kom inte hem med en massa "onödiga" bilder utan tog mig faktiskt mycket tid att titta, njuta och lägga in björnar och natur i min alldeles egna minnesbank. Den minnesbanken jag hoppas få glädje av när kroppen och knoppen börjar slira och svika mig. Hoppas bli den där gumman alla vill sitta vid på hemmet och höra om björn, lejon, leopard och naturhistorier. Om det får framtiden sia, tills dess sparar jag allt vad jag kan på min interna hårddisk ;)

En ganska ung, blyg björn som stod länge och funderade på om det var faran värt att gå fram till åteln, men nej det bestämde hon (?) sig för att det inte var.

Tidig morgon i gömslet är en fantastisk upplevelse. Just denna morgonen bjöd naturen på en underbar himmel. Jag höll på att frysa fötterna av mig och kaffe pannan var tom. Så kan det också vara en morgon på myren.

När tröttheten biter bakom ögonen och man inte riktigt vet vad man ser eller om hjärnan spelar ett spratt, vilket den ofta gör efter en natt på helspänn och med fokus på minsta rörelse. Det vara svårt att se om det är en sten, stubbe eller ett par öron man urskiljer i skogsbrynet.  Natten är ljus kan tyckas, dock fotomöjligheterna är begränsade, därav att en del bilder är lite brusiga. Lite brus stärker känslan i bilden men för mycket så blir man lite deppig.

Kul att kika på hur olika dom beter sig vid åteln. En del smyger fram. Någon vågar inte fram, utan tar vad kompisen tappat. Vissa går fram som om dom äger världen.

Men samtliga rusade därifrån när dom fått fatt i en matbit. Såg nästan ut som om dom i ren lycka njöt av att vattnet plaskade om fötterna. Så häftigt att se en björn i full fart.

Under natten och morgonen blir det mycket tid för fundering eller kalla det meditation som det så populärt kallas när man låter tankarna vila i stunden.

När dimman drar in för ett kort ögonblick förstår man var uttrycket, dansande älvor har kommit ifrån.

Dubbeltrasten ( fick hjälp av en av mina fina kunniga fågelskådarvänner att art bestämma) Hade mycket att stå i. Konstigt nog var det nästan inga fåglar runt denna åteln.

En ung nyfiken björn med en speciell pälsfärg dök upp och doftade in livet.

Nu gör jag som denna killen/tjejen kikar  mot nästa äventyr.

Ett äventyr som jag är helt säker blir mitt livs resa. Ja jag har visst sagt den meningen tidigare men nu är det SÅ denna gången. Det kommer att bli en once in a lifetime resa.

Visum klart - check på det. Laughing Ja jag var välkommen in i Ryssland.

Vaccinationer klara - check på det, tbe taget

Piller förberedda - check på det, kröppa behöver sitt.

Biljetter beställda - check på det, lång och krånglig resa

Pengar växlade - check på det, alltid lika tveksamt hur mycket

Ny skaljacka inköpt - check på det, packa för olika väder blir en utmaning

Lite resfeber/ångest, vad sjutton har jag givit mig in på, ju mer jag läser och ser desto mer spänd blir jag - check på det.......

Filar på kondisen lite varje dag, då jag insett att jag har största ansvaret i att denna resan blir bra för mig, vill inte låta kroppen sätta stopp för njutningen. Lite stolt är jag nog (skiter i jantelagen) att jag tar mig ut med min cykel varje dag 1,2 mil för att fila på kondisen. Tongue Out

Den 21/7 bär det iväg igen. Som jag längtar.....

Tack för din stund, gläder mig så att just du kikade in och du vet vad jag alltid skriver?

Va rädd om dig det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

 

 

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv