Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..

Men även den bästa kan ha fel. Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag  bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian 

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

// Birgitta

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver.

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  ) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

Tack fina du för att du orkar kika in i dag också.

Vid detta daxet tänker jag att du funderar på varför, jag inte skriver vad platserna heter där jag sett dessa underbara djur. Enkelt förklarat så är socialanätverk ett ställe tjuvjägare använder för att lokalisera var exakt djuren, främst då noshörning, befinner sig. I de flesta kameror finns en GPS som exakt talar om var man fotat och när. Jag hoppas jag lyckats döda bort den servicen i min kamera och skriver heller inte av den anledningen ut var jag varit exakt. Vill inte känna att jag på något sätt bidragit till att djur far illa, genom att skriva om det. Ni som vet, vet. Ni andra kan höra av er och fråga om ni vill veta eller är nyfikan på var exakt jag varit på min resa. En resa jag varmt rekommenderar.

Denna bloggen kommer att handla om, kungen över oss alla här.....

Lite ond bråd död, livets baksida och den fina framsidan. Är du känslig så skrolla snabbt, kan finnas bilder du tar illa vid dig av.

Walk a mile in my shoes
Walk a mile in my shoes
Yeah, before you abuse, criticize, and accuse
Walk a mile in my shoes..

// Elvis https://www.youtube.com/watch?v=z-NgDbK9N6g

Svalt och skönt om magen att ligga på flodbädden och vila. Full koll på elefanterna runt om, om i fall att...

Vi tillbringade en fin em med att stå och titta på denna flocken av lejon.En blandning av unga och gamla, honor och unghanar. Vi räknade in dem till 16 st. Kvällen innan såg vi en flock på 24 st.

Syskonkärlek. Jag tvättar dig så tvättar du mig.

Denna killen låg och fluktade in brudarna. Han öppnar munnen för att släppa in doften av feromoner från någon löpande hona i området. Normalt är det 2 år mellan att honorna brunstar.  Men nya hanar påskyndar detta genom att döda honans ungar.  Då kommer hon snabbare i ny brunst.

Han kastar upp doften i Jacobsonska (vomonasala) organet som sitter uppe, under pann och näsbenen. Via 2 minimala hål bakom kläppen, som sitter bakom framtänderna, skickar han upp doften och kan på så sätt läsa av om det är lönt att gå på friarstråt.

Var e brudarna?

Lejonets man, är tecken på styrka, ju fertilare ålder hanen är i desto större och mer imponerande man. Färgen på manen är avgörande, man har förstått att ju mörkare man desto större framgång hos brudarna. Hanen måste genomgå en prövoperiod på ca 3 - 5 månader, där hanen måste visa att han duger. Under den perioden är honorna insmickrande och kärleksfulla för att få så många hanar som möjligt att välja på. Endast den bästa är gott nog. Så killar ni e inte ensamma om att testas och hållas på halster av brudarna. När valet är klart går alla honorna i brunst samtidigt. För att dom skall kunna hjälpa varandra med ungarna när dom föds. Smarta djur.  Dom är också smarta nog att para sig med fler hanar och man har sett att i en kull föds ungar med olika fäder. Ytterligare ett smart drag för vilken hane dödar sin egen avkomma?

Who's gonna take you to the dance tonight.
Who's gonna be the one to hold you tight.
Who's gonna walk by your side.
Who's gonna stand there with pride.
You are the one to every guy I know, you are the only girl to steal the show.
When you decide on your own, who's gonna follow you home.
Gonna follow you home.

// Jerry Williams

Lejonen parar sig var 15 minut i ca 2 veckor, en hona parar sig ca 100 gånger under denna perioden, jagar inte och äter inte. Så efter dessa veckor är dom magra och helt slut. Då går honan på jakt så dom skall få äta upp sig lite igen. Det är honorna som står för hushållet och jagar.

Jag lovar man får "gåshud" när man får äran att sitta så nära dessa djur i deras sängkammare. Dom vrålar jag lovar. Jisses vilken ljudnivå..

Här snackar vi lejonkungen.....

En kille som vet sitt värde, han revirmarkerar och sparkar upp sina dofter.

Inga andra killar göre sig besvär!

Ståtlig som få. Tänk om man ända hade berikats med dessa ögon och ögonfransar.

When I look in your eyes
You're all I've ever wanted
I always want you to be mine

Livet handlar mycket om att äta och ätas.

Under natten har lejonhonorna fångat en vattenbuffel för att barnen skall få sin ack så viktiga mat. En makalös upplevelse att få se en lejonflock käka en välbehövlig middag. Kom ihåg att inget friskt, snabbt och smart djur låter sig dödas av ett lejon. Ålder, sjukdom eller annan svaghet ligger alltid bakom att ett djur blir föda för ett annat djur. Lejonet kan fälla ett bytesdjur som är 10ggr så stort som dom själva. Så här snackar vi starka djur.

Ja ursäkta då att jag störde i maten. Å du gå å tvätta dig i nian....

Välbehövlig vila efter maten.

Jag skall bli en lika stilig kille som min pappa när jag blir stor. Tänker äta såååå mycket gröt.

Denna gamla killen, hittade vi liggande i solen. Han var eftersökt sedan 9 dagar, då dom trodde han försvunnit. Han är kanske 14-16 år gammal och har en dålig höft, som syntes tydligt när han reste sig. Han fick somna in men hjälp av parkvakterna dagen efter denna bilden togs. För mig var detta ett svårt kort att ta. Ödmjuk för vad denna en gång så vackra individ tillfört för parkens lejon, som kämpade så med sin överlevnad. En tår föll över min kind när jag tyst stod och beundrade denna underbara lejonhane som kämpade i livets slutskede. Så tacksam att vakterna for ut och hjälpte honom från lidandet. Ja vi var många som fällde en tår under kvällen då vi träffat denna fina, fina killen.

Hash little baby don't you cry,

Papa's gonna sing you a lullaby.

Hash little baby, don't say a word,

Alla dagar tillhör inte dom bästa, gäller bara att göra det bästa av dem 

Håll dig på hugget, för kanske hinner jag med med en blogg till innan jag sticker iväg på nästa äventyr. Kanske en kortis och då kommer den på onsdag redan. För om 4 dagar bär det iväg igen. Kameran, resväskan och jag skall ut i stora världen igen.

Ha det så gott tills vi hörs igen, å du komihåg. Det finns bara en av dig, så va rädd om dig.

Nu blev det en väldans lång blogg denna gången.

Tack snälla för att du står ut och orkar läsa och kika på bilderna.

// Birgitta

Äntligen kom jag iväg till Afrika igen.

Nytt besök i 2 fantastiska nationalparker som sätter djurens väl och ve i första rummet. Båda är bevarande parker och arbetar aktivt med artbevarande och avelsprogram. Tack vara dessa parker finns det hopp för svart och vit noshörning, zebra och många fler djur.

Förra året hade vi en magisk resa med nya och "gamla" härliga vänner. Trodde väl aldrig att den resan gick att slå i upplevelser. Men ack så fel jag hade.

Resa med Zoom fotoresor är en livsupplevelse som slår det mesta. Bra service, fina upplevelser, bra boende och framför allt mycket kunniga fotografer med på resorna. Så duktiga att jag faktiskt kommer hem och hyser ett visst hopp om att jag skall få till mitt fotande framöver.

Vi fick den stora ynnesten att följa en leopardhona under 2 tillfällen på resan. Att få se en leopard under sin resa i Afrika, är inte någon självklarhet. Därför känner jag  stor ödmjukhet och lycka över att hon ville visa upp sig för oss.

Leoparden är en enstöring och lever mestadels ensam, ibland kan hanen vara tillsammans med en hona och hennes ungar under en kort tid. Tonåringar kan ibland träffas och ha stor glädje av att ses igen och njuta varandras sällskap en stund. Ibland lappar leopardens revir in i varandras, med ganska stora områden. Under parningstiden parar hon sig med flera hanar för att på så sätt skydda sina ungar. Leoparden parar sig under 1 veckas tid 70 -1oogr/dygn. Som vuxen kan den väga upp till ca 90 kg.

Hallå där nere. Vem är du och vad vill du?

Blir det bra såhär?

Please leave me alone

You better watch out,
You better not cry,
Better not pout,
I'm telling you why:

Den släpar upp sitt byte högt upp i träden, för att få ha maten ifred från hyenor och lejon. Den kan släpa upp byten som väger 2-3ggr sin egen vikt. Jämförbart med att en vuxen man skulle klättra i träd med 150-250 kg i munnen.

I'm no angel you can see.
So I will tell you now
And I won't say it again,
Don't mess with me

Ja, ja kom då då... så skall jag visa dig varför jag sliter så och samlar mat i min lada.

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma.

Waoo vilken upplevelse när hon kallade fram sina ungar.

Snygg eller snygg? Det är frågan.

När jag kikar tillbaka på 2018 kan jag bara konstatera att det har varit ett allt igenom bra år.

Ett år där jag lärt mig att stå för mig själv, sortera, samt lärt mig säga nej till saker jag inte vill och saker/människor som dränerar min kraft och ork.

Tänk att det skulle ta 60 år innan jag kom dit. Hoppas och tror att du är lite snabbare och hittar din balans tidigare i livet.

Här kommer en liten tillbaka blick på året som gått.

Började som sig bör med en fotokurs med Hans Holgersson, min fotomentor sedan många år. Älskar att bolla foto och ljussättning med honom. Är så glad att barn och barnbarn villigt ställer upp som modeller.

Mitt livs häftigaste resa (än så länge) gick till Kenya. Vilket land, och hur lätt blev jag inte gripen av Afrikafeber. Längtar dit mest hela tiden.

Tog en massa bilder, som du nog förstår, men denna bilden rör mig till tårar varje gång jag ser den. Ett ensamt lejon som sitter och tittar långt bort i horisonten, är för mig en påminnelse om, djurens sårbarhet, vad har dom för framtid?

Kan med lätthet erkänna att jag var resans grinigaste kärring. Tårar av ödmjukhet brännde mest hela tiden bakom ögonlocken.

Väl hemma från Kenya, blev det en tur med en av mina finaste fotovänner till Hornborgarsjön. Kallt, blåsigt och inte så många fåglar vi hoppats på. Men vilken dag vi fick, vilken glädje det är att ha vänner att dela sin hobby med. Tack Berit för en fantastisk dag.

I Maj gjorde Berit och jag en fotodag i Bråtadal.

Vi gick en fotovandring som Tomas Andersson höll i och som var helt makalöst trevlig. Lärde massor om fåglar, samtidigt som vi fick tips och idéer om hur man fotar. Tomas hjälpte mig, med kamerans funktioner, som jag trots flera års fotande missat.

Hade med min nya Nikon kamera för första gången denna dagen.

Pingsten kom och den firades på resandefot, tillsammans med finaste Catherine. Vi drog till Leksand på en fågelsafari. I 3 dagar letade vi ugglor, orrar och en massa andra fåglar. 106 olika fåglar lyckades vi höra eller se under dessa dagar. Ja fråga mig inte vilken fågel som låter hur, för det minns jag inte ett dugg av. Men kul hade vi. Traskade i skogen, åt gott, drack gott och hade det allmänt trevligt.

Midsommar natten tillbringade jag i ett gömsle, hemma i Finland. Efter 5 besök har jag börjar känna mig hemma, i urskogen i norra Finland vid Ryskagränsen. Älskar att få möjligheten att resa dit med Rovdjursland.

Väl hemma från Björnriket, kom äntligen vår efterlängtade lilla gosse. Familjen har fått en liten Vilton.

En mysresa med barnbarnen har hunnits med till Kolmården. Vi hann se vargarna innan dem så tragiskt har tagits bort ur djurparken. Jag är inte för parker, men tänker att om vi någonsin skall lära oss om djuren måste vi få en chans att se, uppleva och bevara dem. En sådan park som Kolmården ingår ju i bevarandeparkerna och hjälper till att bevara djur.

Jag älskar vargen. Tycker det är ett fantastiskt djur som får mig att fundera över hur det en gång såg ut i våra skogar.

Den 12 augusti föddes ett gäng valpar i vår kennel. Alla valparna har fina hem och vi har fått en massa nya vänner och underbara familjer att rå om.

Strax innan valparna föddes, hade kenneln också besök av SKK kennelkonsulenter och gissa vi fick med beröm godkänt. Känns så bra att några utomstående kikar och kommer med tips, är så lätt att bli hemma blind.

Tack vare min goa make och kennelpöjk, som utan gnissel ställde upp och passade 6 veckors valpar i 4 dagar. Kunde jag och Catherine sticka till Jaegersborgsparken i Danmark och fota hjortar.

Foto: Catherine Thiesen

Fantastiskt kul att gå i parken en kall höstmorgon att höra och se kronhjorten bröla och bjuda upp till dans.

En Kennelträff har vi också hunnit med. Älskar mina valpköpare och är så lycklig att ni förvaltar alla valparna så väl.

Att fixa valpträff är ett litet sätt för mig att tacka er alla som HD röntgat era hundar. Jag är er evigt tacksam.

Mina rådjur, börjar jag mata i slutet av sept, vi hinner bli fina vänner under hösten. Ofta står dom och väntar på mig när jag kommer med morötter, äpple och pellets till dem. I höst har skaran utökats till 5 djur som besöker oss varje dag. Hoppas och ber att dom skall få leva och slippa skjutas av kliande jägarfingrar.

December månad är den stora studiomånaden. Då fotas det mycket och ofta. Älsklings modellerna är mina kära, kära barnbarn.

Som året började avslutades det.  En fotokurs med Hans, varför ändra ett vinnande koncept. 1ggr/ år skall vi få till en date  annars stämmer det inte.

Från och med nu tittar vi bara framåt. Finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln 

Nu är jag mest nyfiken på 2019.

Vet att det börjar ganska ok. En resa till Kenya väntar om ca 3 veckor. Sen kommer det spännande saker som ett pärlband under hela året om inget annat händer. Men det lär du nog inte missa om du följer min blogg.

Tack för att du kikade in och att du tog dig tid att läsa den lååånga bloggen.

Är lite ojämn i mitt bloggande men får ta det när inspirationen finns.

En fin vän och jag stack iväg för en lyx helg i Danmark

Va då lyxhelg? Va e det?

Som du redan gissat är det grova kängor, grön jacka, oöma brallor och en massa kilo i form av kamerautrustning att släpa på. Det är livskvalitet och lyxsemester för mig. Ja ja visserligen innebär det att min vänster axel är blå och förb... öm men lite får man betala. Foto vänner vet varför 

I sept - okt brunstar Kronhjorten och då är det en perfekt tid att åka och fota. Dom ser liksom inte oss utan fokuserar bara på brudarna. Vilket innebär att man kan komma dem riktigt nära och få lite kul bilder.  Jag hade bestämt mig för att denna resan skulle jag ha bilden med den ångande andedräkt

Help, get me some help
Tonight I need someone to stay by my side
Help, get me some help
I'm all alone and worried, so please please hurry
Help, get me some help

Morgon mannen.

Jag blir din skugga
Jag blir den du aldrig ser
Låt mig bli din skugga
Jag skadar dom som ler
åt dig, din skugga
Jag blir ögon på din rygg
Låt mig bli din skugga
och du bli min

Nyfiken, jag??

Ung nyfiken Dovhjort.

Tidig lite kall lördagmorgon. Just i detta ögonblicket ångrade jag att jag inte fått med mig hanskar och en mössa. Men efter denna uppvisningen värmde värmen från hjärtat upp hela kroppen.

Resans mål var nått. Att få bilden på utandningsångan i ett bröl.

Under morgonen, gick det att att uppleva detta hos flera tjurar.

Svårt att återge känslan av ljudet av en massa kronhjortsbröl, kylan och det totala lugnet, i ett inferno av flörtande djur.  I den stunden lever jag.

Morgonsol och nyfikna hindar.

Dovhjorten tar dagen som den kommer. Deras brunstperiod inträder först om ca 1 månad så dom samlar krafter och är åskådare till skådespelet.

Ibland funderar man på vad dom tänker. Brölande kronhjortar och en massa människor med stora svarta ögon i ansiktet. Mmmm inte utan att jag drog lite på smilbanden.

Jisses så en fullastad kamera freak kan springa för att få stå på "rätt" ställe för att få just "den" bilden. Ja misstolka inte, jag springer inte med 10-15 kg utrustning, ja inte utan heller förstås.

Ville också så gärna få en bild på den ståtliga vita bocken. Å det fick ja, många, när han dök upp ur skuggan och kom vandrande rakt emot oss. En mäktig känsla.

Parken är inte bara hem för Kronhjort & Dovhjort, utan bebos även av Sikahjortar. Första gången jag fick se en Sikabock, innan har jag bara sett hindar. Sikan är en liten väldig söt hjort tycker jag.

Ja detta är tanten i högaktivitet. Bästaste vännen Catherine fotade mig i min favo fotoställning, ja det behövs en travers för att få mig på benen igen men det är det värt.

Vit stor kronhjort, med brudar i blicken.

Vill tillägga att det sprang 1 rådjurs hind och en bock över mina marker idag och det gör mig så glad och förväntansfull inför våren.

Ha en fin vecka och var rädd om varandra. Lyssna inte på skitsnack, tänk själv.  ;) En hälsosam hjärna väljer vad den släpper in.

// Birgitta

Björnresan 2018, var planerad till midsommar i år.

Att sitta vaken och vänta på björn, när natten är som ljusast och solen visar sig från sin bästa sida, är en dröm att uppleva.

Även denna resa gjordes, med härliga nya och gamla fotovänner. Att mötas och dela en hobby som foto, är en upplevelse som är svår att toppa. Alla vänner jag träffat på mina fina fotoresor, är okomplicerade, fördomsfria, prestigelösa och intresserade "nördar" som är en fröjd att lära känna. Alla är här och nu och lägger ingen annan värdering i det förutom glädjen, naturupplevelsen, att träffas och tjöta bilder.

Många av er skakar nog på huvudet åt mina påhitt. Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag. Om det är någon som har ansvar för mina upplevelser, så är det bara jag och bara jag kan skapa en ryggsäck som är härlig, innehållsrik och bara min, att bära på.

När man sitter i skogen, mitt i natten, i tystheten och möter en ung björnhonas ögon. Är man här och nu, och inte allt för långt i från tårar. Ja jag grinar en hel del, när jag är ute på mina resor, som ni som följer min blogg nog redan förstått.

När den första björnen visar sig infinner sig en viss känsla. Ödmjukhet, spänning och lycka förpackat i ett kompakt paket. Ett paket som jag får möjlighet att öppna i mitt eget tempo.

Ett varv runt sjön och jag hann ner på golvet för att fota "nalle" eller Ursut som han kallas från en annan vinkel, när han sprang förbi.

Att få den stora ynnesten att fånga 2 björnar på samma bild är en häftig känsla.

Här är det Big Bert eller Tjocke Bert som vi kallar honom som uppvaktar den honan vi kallar Tulla.

Brutus, områdets största hane flörtade också flitigt med Tulla, å hon med honom. Här sitter hon på lagom avstånd från Brutus, för att vila benen en stund.

När en björn på runda slängar 200-250 kg, rusar förbi så skakar det i marken jag lovar.

Närhet, vaksamhet och bara en massa kärlek.

Här och nu, finns inget annat att säga om denna stunden.

Jaha det blev ögonkontakt med Bandid i år igen. Han järven som nu etablerat sig i området och som i år har 2 ungdomar som rörde sig i samma revir. Järven är så snabb så de flesta bilderna är ett brunt sträck. Ungdomarna visade sig på så långt avstånd så dem har jag "bara" lagrat på mitt eget minneskort i huvudet.

Räven smög runt sjön och förgyllde min kväll med sitt sällskap. Den kom och gick under minst 1 timma. Gläder mig så åt att få se en räv som ser ut att må så väl. Tjock fin svans, spänstig och så vaksam.

En Gluttsnäppa lurade i sjökanten. Inte helt lättfotad, ursäkta lätt fotograferad, en snabb fågel med ett speciellt läte. Hörde den mer än vi såg den.

En Knipa i nattljuset.

För mig är detta sinnebilden för.

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!

Tack för att du tog dig tid, kikade in och orkade läsa mitt långa inlägg. Som du säkert förstår finns det en massa bilder att gräva av, du kommer inte slippa undan, utan få ta del av en eller två till. Nästa års björnresa går inte till Finland, utan till en klart mer exotisk plats om allt går enligt planen. Men Finland kommer jag att återvända till så länge jag kommer fram med "rullatorn"

Å du det finns bara en av dig å det är du. Det finns bara en som kan skapa dina minnen, å det är du. Snälla sitt inte hemma och vänta ge dig iväg upplev lev din dröm och dina önskemål.

Största händelsen för oss nu, är att familjen har utökats med en lite underbar gåva.

10 fingrar 10 tår och bara helt underbart söt.

Jaja det säger ugglemor om sina ungar också, men nu e det bara så att så är det.

Gissa vad mormor har köpt till, älsklingen. Kan du aldrig ana va?......

All lycka i världen önskar jag den lilla familjen. Mormor njuter i fulla drag 

// Birgitta

Ibland spelar ödet ett spratt.

En dag för ett par veckor sedan, skulle jag ställa kosan till en fågellokal med min kamera. Av olika anledningar blev jag någon timma försenad. Det fanns en mening med det. Träffade en mycket kunnig och trevlig "kille" i min ålder kom i samspråk med honom, vilket ledde till att jag igår, 6 maj, deltog i hans, Thomas Anderssons, fotovandring i Björnekullens naturreservat. Man behöver inte springa över ån efter vatten, reservatet ligger 1.5 mil hemifrån mitt hem där hemma.

Kvällen och fotokursen kan bara sammanfattas med ett ord. Waoooo...

En plats som brukats av ett syskonpar och som andas gammal Svensk bondhistorik.

Stengärdesgårdar, som mannen i huset lagt för egen kraft. Sten som inlandsisen forslat dit och som sedan tjänat som inhägnad för kreaturen, i många år. Eltråden är ett sentida påfund.

Jag ska öppna min dörr
och ge dig varje dag igen
leva här för sanningen
låt mig bli den som först
öppnar din dörr

Det kan ta tid, som ödet sa
Så många år jag stått beredd
Hela jag, med längtan att bli sedd
Men inte förns idag...

Vitsippan, ute i backarna står, niger och säger....nu ble det änna fel va?

Skall man lyckas, får en smyga sig in bland buskarna...

Äntligen fick jag se en Storlom, om än på långt håll.  Eftersom Thomas är otroligt duktig ornitolog också. Fick vi kunskap om läte, antal ägg och lite kul vetskap om anatom och levnadssätt. Benen sitter så långt bak på kroppen, så fågeln kan inte gå på land. Utan kastar sig på magen, upp i sitt bo. Det måste ligga nära, så nära vattnet för att den skall komma i boet. Den lägger bara 2 ägg/år.

Inte "bara" Storlommen som kastar sig på magen. Tur för mig att det var någotsånär torrt i marken när jag krälade omkring.

Kan kossor få hösnuva?

Tack Thomas och Länsstyrelsen i Halland för denna trevliga och lärorika kväll. Kommer att vara en trogen besökare på dessa natur och fotovandringarna.

Å Tack Thomas för all kunskap du delade med dig av.

Å som vanligt Tack till dig som kikade in och tog dig tid att läsa och kika på mina bilder.

Jag blir jätte glad om du gillar och allra helst kommenterar det du läst i min blogg. Kanske vill du inte se mer av detta, kanske gillar du vad du ser. Vad vill du se mer av?

Du vet väl att du på högersidan i bloggen, kan prenumerera på mina inlägg.

// Birgitta

Vi, dotera, barnbarnen och jag, tog oss en helg och stack till Kolmården.

Sol och värme beställde vi och det fick vi.

Jag är ingen älskare av djur i bur eller i djurparker. Men förstår nyttan av att ha djurparker. Så om det kan man tycka som man vill.

Kolmården är en välskött park där djuren får utrymme, veterinärvård, mat och ompyssling. Utan djurparkerna skulle vi inte kunna väcka intresset för djur från främmande platser och miljöer. Utan djurparker skulle flera djurarter faktiskt vara utrotade. Vi som vuxna har ett ansvar att se till att bevara djuren för våra barn och barnbarn. Börjar man fundera på vad vi ställer till med vår natur blir man både lessen och deppig, och det är inte meningen med detta inlägg.

Lapa sol och slappa. Eller är detta sälens sätt att ligga på rygg på soffan och käka praliner?

Bambyskott är mumma för en liten Rödpanda. Pandan kommer från Asien. Ett underbart litet djur med bestämd vilja.

Låglandstapiren, kommer från de låglänta områderna i Sydafrika. Dom älskade att komma ut i solen. Snacka om vårruset. Vi stod länge och tittade på dem när dom ömsom badade och ömsom rusade över hela safariområdet. Man kunde känna glädjen av att få springa, sola sig och blöta ner kroppen.

Ni som känner mig, vet du att jag har en fäbless för djur fötter.

Dessa fötter får mig att längta till midsommar och björnresa igen. 5 dagar i gömsle med fina vänner och en massa djurbilder.

Man lär nya saker hela tiden. Hade inte en aning om att sälen har sina klor på knogen. Dom böjer så fint på sin fena när kliar sig. Naturen är förunderlig.

Älskar Gibbonapans ansiktsmask. Hela familjen satt högst upp i trädet, antar att det var varmast där.

Dom finns i regnskogarna i Thailand, Malackahalvön och Sumatra, starkt utrotningshotad art

Snölepoarden, kommer från Asien. Låg högst upp på bergskanten och lapade sol. Fick äran att se när dom fick mat, då vill man vara i närheten och få fingrarna i kläm.

Vitkindade gåsen vilade lite mellan frieriet.

Smådjuren kom krypande upp för att få lite uv-strålning och värme.

Stor klätterapa, kommer från Halland.

Liten klätterapa, även denna från Halland.

Lite snurr och bus med brorsan.

Apmammor och människomammor bevakar sina telningar med samma kärlek. Människoaporna som var med var inget undantag.

Minsta människoapan fick sitt lustmäte tillfredsställt. Vi hade sådan tur att vi kom den dagen dom hade genrep i hela parken. Så Bamse stod på scenen för första gången i år.

Bamse känner vi alla igen, stor som liten.

Vi alla har en Lille Skutt i oss.

Farmor vet bäst, men mormor vet en del hon också.

Kapybara, påminner om en flodhäst men är närmast släkt med marsvinet. Marsvinet fick en speciell betydelse på denna resa, men det tar vi en annan gång.

Älskar vargar. Denna fina hane kom smygande ut exakt där jag önskade. Han smög på en ekorre som retad honom.

Om vargen kan man tycka mycket, jag älskar den och önskar få se den "in real life" Ett djur som hanteras illa av tjuvskyttar och är på många ställen helt borta tack vare det. Vem ger oss, människor rätten att utrota djur? Vi får lov att anpassa oss och inte se djuren som onödigt ont för vår framfart. Men detta skall jag inte trötta ut er med i dag.

Tack för att du kikade in just idag.

Hoppas du får en in Valborg och kan vara ute i solen. Lite uv-strålning mår vi bra av.

Ingen kan väl gissa vad jag planerar för helgen?  Jasså inte, då skall jag berätta att kameran kommer att luftas men var är inte bestämt ännu.

//Birgitta