Kamchatka 4 - Ge ungarna kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer björnkänslan av sig själv

by Birgitta1. september 2019 06:00

 

Hej hopp denna bloggen kommer att vara barnslig, jätte barnslig.

Älskar björnungar och vi fick äran att umgås med flera stycken både på nära håll och på långt håll. Underbara älskade djur.

Barn är ett folk å dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.

Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon

Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron

Där står en flicka som gjorde en ö av femton pinnar

Där står en pojke och allting blir gott som han snuddar

Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa. Nu kommer jag och tar er, om jag mås(te).

Låt oss ta en svängom till vågornas brus och svarthuvade måsens sång

Ja vill, ja vill.....

Mamma, mamma vänta jag kommer.

Dessa underbara yrväder, jag bara älskar dem.

Hmm måste vi, är ju torra och kan simma.

Mamma, mamma kom tillbaka! Kan inte någon hjälpa till?...

Mamma någon tittar på mig med ett stort svart öga. Denna lilla ungen kom knallande ca 3 m från oss. Han hade tyvärr dagarna innan mist sina 2 syskon, dom drunknade vid laxräkningstrappan.

Lägg av nu, syrran! Mamma har ju sagt att vi inte får titta på dem.

Du tror väl inte att jag är en badkruka?

Vadårå, du säger vi att vi måste öva för vuxenlivet.

Mät nu då, så ser du att jag vuxit. Snart får jag vara med dom stora björnarna och leka. Så lång så jag får till och med åka berg och dalbanan på Liseberg ;)

Björnar växer fort. Mammas mjölk är fet och näringsrik, så fet att den skummar som grädde när ungarna dricker.

Björnarna har vad vi kallar fördröjd fosterutveckling. Dom parar sig i maj - juni och fostret börjar växa först när dom går i idet. Från det att dom parat sig tar det 7-8 månader tills ungen föds, men fostret behöver "bara" 2-3 månader på sig att bli klart för att komma ut. Smart va? Honan blir aldrig tjock och otymplig under de månader hon behöver leta mat för att klara långa vintervilan. Säg sen att naturen inte är fantastisk.

När ungarna föds är dom nakna och ungefär lika stora som en ekorre. Denna killen/tjejen är ca 7 månader och redan stora björnen, tror han/hon.

Dom sover ihop med mamman den första vintern och om hon fått nya ungar stöter hon bort dem. Får hon inga nya ungar kan dom få stanna en vinter till. Det är nog förklaringen till att man ibland ser stora tonåringar fortfarande gå med sin mamma.

Nu drar vi ut på rövarstråt.
Ja, vi ska ut och röva.
Men bara sånt vi kommer åt,
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Då drar vi väg med
vår säck och vår spann.
Både Kasper och Jesper ...

Jag har rövat alldeles själv.

Är stor nu.

Bara säger en sak, piss off. Den är min egenstulna och så himla goood.

Önskar jag kunde förmedla det morrandet som denna lilla rackare utstötte till sitt syskon när "hon" kom för nära. Nu snackar vi björnmorr. Åter igen titta på kroppsspråket. En är självklar och en underdånig. Älskar det, det är överlevnadssignaler.

Ge någon ett hjärtlig kram idag, det mår både du och mottagaren bra av Kiss

För dig som orkar och har lust kommer det  här lite "bonus" bilder.

Har varit 5 nätter i Finland, denna veckan. Magiska, älskade plats som jag alltid får en längtan tillbaka till. Varje gång jag åker hem tänker jag att nu var det nog sista gången jag åker till Vartius, men hinner inte mer än hem så tvivlar jag på det beslutet.

 Fick ynnesten att även här njuta av  björnungar. En hona med 3 nyfikna, snabba och busiga ungar.

Järven hade vi turen att se nästan varje natt.

Men bästa av allt. Kl 10.00 kom vargen i mörkret och visade upp sig. Äntligen, äntligen fick jag se vargen i sitt rätta habitat. Den kom och visade sig för att den ville, inte för att jag satt och ville se honom/henne. 

Fotomöjligheten var sämsta tänkbara, men det gör inget jag är så glad för denna bilden och för att jag fick ynnesten att se en vildlevande varg. Hur kan någon inte tycka illa vara, om detta magiska djur?

Björn i sena kvällstimman.

Den sötaste björn jag någonsin sett, börjar bli några stycken nu. Wink Helt underbar, hon lyste som en lykta i mörkret. Vi döpte henne (vi bestämde att det nog var en liten tjej) till Princess, det enda namn som var värdigt henne.

Hoppas och önskar att jag någon gång framöver få se henne, i vuxen ålder. Får hon behålla sin fina färg och makalösa päls?

Nu flurar jag på vad nästa blogg skall handla om. Vad sägs om björnar? Lite tjatigt, eller? Gött att få bestämma själv. Det blir björnar.

Njut av din söndag och ta väl hand om dig i veckan. Du vet.... Det finns bara en av dig....

Å tack för att du orkade genom hela denna långa blogg.  SmileNästa vecka blir den kortare jag lovar.Yell

// Birgitta Laughing

Kamtjtka 3 - mamma e lik sin mamma.

by Birgitta25. augusti 2019 06:00

Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Kiss

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg Wink

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den Wink

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt. Tongue Out

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel Yell ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig.Surprised Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Foot in MouthSätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. SurprisedHoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande Smilekröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring!Tongue Out Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

 

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

 

 

Kamtjatka 2 - äntligen kom vi till campen

by Birgitta18. augusti 2019 06:00

Hej igen, kul att just du kikade in denna veckan också.

Till dig som kikat in för 1a gången rekommenderar jag att du scrollar ner och börjar i förra bloggen, så får du resan i rätt ordning. Prenumerera gärna på bloggen så missar du inte kommande uppdateringar, dom blir många efter denna härliga Zoom resa.

Nu vidare på resan....

Nu äntligen väntar resans mål och det för mig stora äventyret. Har just i detta läge ingen aning om vad som väntar och vad jag kan förvänta mig av detta. Det enda jag med säkerhet vet är att med på denna resan är det 9 underbara, kul och kunniga fotografer. Åsså jag Foot in Mouth

Ja jag kan redan nu avslöja att skratt saknades inte på resan.

Äntligen inpackade med vår packning och på väg till drömmålet.

Att få flyga över Kamtjatkas vildmark på låg höjd var en upplevelse jag sent skall glömma. Snö, vulkantoppar, björnar, vackra dalar jag listan kan göras lång på vad vi fick se och njuta av. Att få se ett vulkanlandskap sådär lite från ovan var helt magiskt.

50 minuters helikopterfärd var nu till ända.

Äntligen efter så lång längtan, landadar vi och trampar marken vid Kuril lake, lago kuril eller Kurilské jezero.

En sjö som skapats enlig sägnen. Av tårar från en olycklig flicka, vars fästman förvandlades till en sten. Av en rival som kommit upp ur vulkanens öppning vid ett utbrott och förälskat sig i henne. Svartsjukans makt, är stark och kan skapa det mest förunderliga saker Wink

Äntligen ute på campen, med solbränd (läs svedd) näsa och brännande kinder. 60+ och har fortfarande inte lärt mig att solen bränner på sjön, ursäkta men då e man en dumskalle. Om huvudet är dumt får kroppen lida Money Mouth

Väl ute på plats tilldelades vi våra rum. Plötsligt stod jag där på gräsmattan, med min rumsnyckel, 1 grön påse och 2 svarta. Jaha.... bara att börja resa tältet, packa upp liggunderlaget och slänga ut den rutiga kondomen, som man tydligen kallar sovsäck. Ja jisses trodde camping var ett överstökat kapitel för mig. Bara att ta seden dit man kommer och hugga i. Övade först på kompisens tält sen fick jag alldeles själv hugga tänderna i mitt eget.  Men jisses det gick bra och taket kom upp, det var det viktigaste. Wink

Efter 2 dagar hade jag boat in mig, lärt mig att krypa ut genom gluggen som kallas dörr, baklänges, utan keycode och utan att bli alltför blöt om knäna. Ingen bild på det, tack. Money Mouth

Utsikten från "hotellrummet " kunde jag dock inte klaga på Smile

Vi hann inte mer än komma ut till campen förrän min första björnbild togs. Härlig start på campinglivet, en björn simmade förbi strax utanför.

När dom första 5 björnarna passerade förbi campen, rusade vi alla ut och snurrade efter kameror. Men sedan blev mest kommentaren, jaha en till...

 

Äntligen blev det dax att packa ner oss i båtarna för att åka det 30 - 40 minutrarna ut till stranden vid inloppet av älven där laxen väljer att vandra upp. Dit björnarna har kommit i årtusende för att fånga maten och skaffa sig den så viktiga näringen inför vintervilan.

Behöver väl inte säga att jag kände mig både snurrig och sprudlande, när fötterna landade, på den 45 000 år gamla stranden vid foten av en gigantisk vulkan, där skulle jag tillbringa en hel dag med kameran i björnarnas närhet.

En lånad ( med tillåtelse) bild fotad av en ryska men på oss. Får visa hur vi stod på stranden och hur nära djuren vi kom. En massa förhållningsregler förstås. Vi fick röra oss inom en i sanden utritad ruta. Beväpnade vakter i 2 hörn. Kom det en björn intill skulle vi backa tillbaka, stå i klunga och inte väsnas och skrika. När någon björn kom intill för nära oss, knackade vakten på geväret, metalliskt ljud gillar inte björnen.

Ytterligare en bild tagen från en båt av en Engelsk fotograf som var med på Andy Parkinsons fotoresa. Roligt att se vårt härliga gäng från lite olika håll och få en bild på hur det ser ut när vi är i full aktion.

Vidunderligt landskap mötte oss vid denna djupa sjö. Lake Kurile är på djupaste ställer 319 m och genomsnittsdjupet är 160 m ca. Sjön ligger 200m öh. Kul  tanke är att djupaste delen ligger 100 m under havsytan.

Å sen mötte vi BJÖRN. Detta fantastiska djur. Man kan bara bli lycklig i hjärtat av att få se dem, studera deras rörelser och deras finurliga uttryck.

Så fantastiskt att få sitta och studera björnarna i sitt rike. Hur dom står och letar efter laxen och för att se långt framför sig.

Du som känner mig vet att jag gärna "nördar" i både anatomi och info om djuren jag fotar. Så här får du lite info om Kamtjakbjörnen.

Kanchatkabjörnen tillsammanns med Kodiakbjörnen de största björnarna i världen, kan väga upp till 400-700 kg (svenska brunbjörnen ca 300-400 kg) Kroppslängden på en fullvuxen hane är 2.80 och en hona 1.60.

Ställer sig en björnen i sin fulla längd kan hanen vara 3.15 lång och honan ca 2.60. Den har en livslängd på ca 25 år.

Vi observerade 2 olika utseende på björnarna. En som hade långa ben, smal hals, spetsig nos och öron med vit kant.

Den andra såg mer ut som vi är vana vid att en "nalle" ser ut. Rundare och kompaktare. Med tjockare päls.

Denna björnen kallas för Бочка рыбачит eller Tunnan på svenska, av folket som bor vid Kurilie lake. Hon är inte alls så tjock i år som hon brukar. Vilket man tror beror på att det inte har kommit upp alls så mycket lax till sjön i år. Pg av att nät läggs ut för att fånga laxarna nerströms. och då talar vi gigantiska nät. Laxen fångas, människan tar vad dom vill ha och resten slängs enligt en uppgift i skogen. Embarassed Varför förstör vi för vår vinning?

Inget är som väntans tider. Nu får du vänta till söndag kl 6.00. Den bloggen får du själv bevaka, tror inte jag kan vara uppkopplad så jag kan påminna dig. Jag är förhoppningsvis i Finland igen, på Wild Brown Bear lodge, och fotar björn. Wink Förvånad?

Vill du inte missa nyheter i bloggen, gå in och prenumerera, du får då alla uppdateringar direkt när jag släpper dem.

Tack för att du kikat in och läst om min resa. Så glad att jag fick låna dig och din tid en stund idag också.

Till mina hundvänner. Får jag be er hålla tummarna Innocent Hoppas på en lyckad dag idag. Ni som vet, vet. Ni andra gissar säkert vad vi håller på med idag Wink Uppdatering i detta kommer vid senare tillfälle.

Ha en fin vecka och du vet vad som gäller.

Det finns bara en av dig och de är du, så var rädd om dig!

// Birgitta Smile

Kamtjatka 1 - mitt livs resa.

by Birgitta11. augusti 2019 06:00

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med Kiss på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst Undecided, väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp Foot in Mouth. Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del. Wink

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till Embarassed

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten Undecided

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Sommaren och sensommaren kommer att gå i björnens tecken.

by Birgitta26. juni 2019 11:51

Hej hopp.

Kul att du orkar (i värmen) kika in och titta vad jag plitat i hop i denna bloggen.

Som jag redan många gånger skrivit kommer denna sommaren och sensommaren gå i björnens tecken. Har bokat in mig på flera spännande björnmöten på olika ställen i vår värld.

Börjar med Sverige. För första gången åkte jag och kompisen Catherine för att se björn i Sverige.

Natten mellan lördag och söndag satte vi oss i bilen för att köra nästan 100 mil. Målet var att hinna upp till Sunnansjögården innan klockan 13.00 för att hinna äta, vila lite och förbereda oss för den första av 3 nätter i gömsle.

Ja, jag lovar det var mer än 1 gång under dessa mil jag hann fundera på vad det är för fel i huvudet på mig som "bara" gör dessa resor.

Väl ute på myren när första kaffekoppen är upphälld, sitter jag även då och funderar på vad som får mig att ta mig hit. Redan massa myggbett, svalt mygg för en hel middag då jag flåsar som en blåsbälg i värmen, en vänsterstövel som visade sig läcka som ett såll när jag plumsade genom myren.  Varm efter att ha släpat 18 kg rygga på en inte helt enkelt skogsstig. Provkör mitt vidvinkelobjektiv och kommer fram till samma slutsats varje gång. Släng skiten i soptunnan och investera nytt Wink Skall man göra skall det va kul. Livet är här och nu. Hem och krama gubben en stund så får vi se om det blir något utfall.

Japp så sitter man där och funderar på om man lider av något allvarligt fel i huvudet.

Efter första björnen visat sig, vet jag varför jag gör dessa resor. Det är en helt magisk känsla att se dem komma sakta ut ur skogen och vaksamt "kolla" så kusten är fri.

 För ett ögonblick ser man att dom känt in att jag sitter där och man får en ögonkontakt, som efteråt är svår att glömma.

 Ramarna har alltid imponerat på mig. Mitt mål är att jag kanske framöver skall få till den där bilden på den speciella ramen. Vem vet nästa resa kanske?

2 rävar gäckade oss i 2 nätter. 1 som var så fin i sin päls och en som var inne i sin fällperiod.

Om jag kikar på dig genom buskarna så syns jag väl inte?

Ett av målen denna resan var att försöka fånga bilden i ett (enligt min smak) bättre ljus.

Vilket innebär för mig att fota ganska mörkt och ändå få fram motivet och känslan i bilden. 

Känner mig riktigt nöjd, kom inte hem med en massa "onödiga" bilder utan tog mig faktiskt mycket tid att titta, njuta och lägga in björnar och natur i min alldeles egna minnesbank. Den minnesbanken jag hoppas få glädje av när kroppen och knoppen börjar slira och svika mig. Hoppas bli den där gumman alla vill sitta vid på hemmet och höra om björn, lejon, leopard och naturhistorier. Om det får framtiden sia, tills dess sparar jag allt vad jag kan på min interna hårddisk ;)

En ganska ung, blyg björn som stod länge och funderade på om det var faran värt att gå fram till åteln, men nej det bestämde hon (?) sig för att det inte var.

Tidig morgon i gömslet är en fantastisk upplevelse. Just denna morgonen bjöd naturen på en underbar himmel. Jag höll på att frysa fötterna av mig och kaffe pannan var tom. Så kan det också vara en morgon på myren.

När tröttheten biter bakom ögonen och man inte riktigt vet vad man ser eller om hjärnan spelar ett spratt, vilket den ofta gör efter en natt på helspänn och med fokus på minsta rörelse. Det vara svårt att se om det är en sten, stubbe eller ett par öron man urskiljer i skogsbrynet.  Natten är ljus kan tyckas, dock fotomöjligheterna är begränsade, därav att en del bilder är lite brusiga. Lite brus stärker känslan i bilden men för mycket så blir man lite deppig.

Kul att kika på hur olika dom beter sig vid åteln. En del smyger fram. Någon vågar inte fram, utan tar vad kompisen tappat. Vissa går fram som om dom äger världen.

Men samtliga rusade därifrån när dom fått fatt i en matbit. Såg nästan ut som om dom i ren lycka njöt av att vattnet plaskade om fötterna. Så häftigt att se en björn i full fart.

Under natten och morgonen blir det mycket tid för fundering eller kalla det meditation som det så populärt kallas när man låter tankarna vila i stunden.

När dimman drar in för ett kort ögonblick förstår man var uttrycket, dansande älvor har kommit ifrån.

Dubbeltrasten ( fick hjälp av en av mina fina kunniga fågelskådarvänner att art bestämma) Hade mycket att stå i. Konstigt nog var det nästan inga fåglar runt denna åteln.

En ung nyfiken björn med en speciell pälsfärg dök upp och doftade in livet.

Nu gör jag som denna killen/tjejen kikar  mot nästa äventyr.

Ett äventyr som jag är helt säker blir mitt livs resa. Ja jag har visst sagt den meningen tidigare men nu är det SÅ denna gången. Det kommer att bli en once in a lifetime resa.

Visum klart - check på det. Laughing Ja jag var välkommen in i Ryssland.

Vaccinationer klara - check på det, tbe taget

Piller förberedda - check på det, kröppa behöver sitt.

Biljetter beställda - check på det, lång och krånglig resa

Pengar växlade - check på det, alltid lika tveksamt hur mycket

Ny skaljacka inköpt - check på det, packa för olika väder blir en utmaning

Lite resfeber/ångest, vad sjutton har jag givit mig in på, ju mer jag läser och ser desto mer spänd blir jag - check på det.......

Filar på kondisen lite varje dag, då jag insett att jag har största ansvaret i att denna resan blir bra för mig, vill inte låta kroppen sätta stopp för njutningen. Lite stolt är jag nog (skiter i jantelagen) att jag tar mig ut med min cykel varje dag 1,2 mil för att fila på kondisen. Tongue Out

Den 21/7 bär det iväg igen. Som jag längtar.....

Tack för din stund, gläder mig så att just du kikade in och du vet vad jag alltid skriver?

Va rädd om dig det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

 

 

 

 

Indien - Knyta ihop påsen.

by Birgitta26. maj 2019 06:00

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Wink Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat Laughing

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - ibland dyker tanken upp.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Hej hopp.

Nu är "nog" tanten pg igen.

Men kan inte låta bli att ibland tänka, vilka jäkla apor! Men det är ju faktiskt orättvist för inte sänker sig apor till vår nivå. Sealed

Så nu gissade du nog lite rätt bloggen idag handlar om apor men inte vilka apor som helst, utan djuret apa som är helt magiskt fantastiskt.

Languren en liten, nja inte så liten apa. 10- 16 kg kan den väga fast jag uppfattade den som en tanig liten figur. I sin fulla längd kan den bli nästan 80 cm lång. Med en svans som är ca 120 lång och när dom går har dom den rullad upp mot ryggen så den pickar dem i huvudet hela tiden, ser rätt kul ut.

Spegel, spegel på väggen där.

Säg vem som vackrast i landet är.

Härliga Languren som bara är, sitter mest och funderar och njuter av dagen.

Languren lever ca 50% av tiden på marken, sover dock i träden i små bo som liknar små hängmattor. Käkar mest frukter, blad, gräs, termiter och maskar.  En viktig filur när det gäller att hålla djuren i skogen uppdaterade, med sitt gälla ocococ ljud, informerar dom andra djur om nyheter och händelser i närområdet. Effektiv larmsignal för rovdjuren och faror.

Lugnet kan nog bedra.

The corridor. En helt makalös plats med underbart ljus och fantastiska träd.

Sitta där och ha aporna vandrande omkring sig, bara sitta, vänta på fotoläge, är något helt otroligt magiskt. En känsla som satt sig och som jag kan plocka fram precis när som helst. Läser man "kloka" tips så säger dom alltid, att man skall skaffa sig en mental plats som man vill vara på och tänka sig dit. När stress, otrevligheter och verkilgheten kommer ifatt en. Ja The corridor kan vara en sådan plats.

Ja du nu gäller det att titta långt fram i horisonten, där finns det en ljusning och säkert en massa spännande saker som väntar. Helt rätt!

 Massor av Makaker i ett tempel i Keolandeoparken. Makaken anses som helig och dom behandlas med vördnad.

Dom matas med säd av något slag som tyx vara en favoritföda. Makaker är allätare men föredrar vegetabilisk föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg, mindre kräldjur eller däggdjur äter de bara tillfälligt och när lusten faller på.

Om dom är så vördnadsfulla tillbaka kan man nog fundera på.

Jisses vilka tänder dom kan visa om man kommer för nära eller helt enkelt bara står i vägen, där dom skall fram.

Pyssla om varandra, plocka loppor och äta. Ja låter som en rätt go tillvaro. Förutom att jag gissar att lopporna kliar något förfärligt.

Eftersom Makaern i huvudsak är dagaktiv, sätter dom sig till ro i sina sovträd och inväntar natten, när kvällen nalkas.

Makaker i kvälls solen var en helt underbar upplevelse. Just då slås man av glädjen att vara just här och nu och få uppleva, vilken gåva.

Så ta väl vara på dig och njut av kommande vecka.

Lovar inget men tänker att nästa söndag kommer sista bloggen om Indien, antar att du börjat tröttna. YellJag gör det aldrig, så många minnen.

Nu har meckandet börjat med visum, billjeter och planer inför nästa resa.

Du minns väl, det finns bara en av dig och det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - så mycket mer.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon Sealed

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa Wink

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli. Sealed

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag Innocent

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.Wink

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

 

Indien - Keolandeo

by Birgitta14. april 2019 06:00

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..Undecided

Men även den bästa kan ha fel.Smile Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag Money Mouth bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian  Wink

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat Sealed

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

 

// Birgitta Wink

 

 

Kenya så mycket mer.

by Birgitta6. mars 2019 06:00

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver. Foot in Mouth

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  Sealed) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv