Hopps nu har halva veckan gått, någon som vet var den tog vägen?

Måndag, torka hundbajs. Iväg till apoteket och handla medicin till vad jag trodde då 1st hund.

Tisdag , torka hundbajs, upptäckte till min fasa att det inte va en som hade diarré på natten UTAN 3st. Inte konstigt det låg skit överallt. Det var bara och svepa in till stan (om man kan kalla Falkenberg eller som det numera är döpt till Wernersson city det, snarare en sovstad.) för att handla mer medicin.

Mea var lite trött efter nattens spingande på muggen, så hon drog sig undan på eftermiddagen. Hittade henne sittande långt in i rabatten med vintergröna växter.

 Pia-Lotta hämtade sin boll men ingen var pigg på att leka med henne.

Onsdag, skönt inget bajs under natten. En viss fördel när man slipper torka golv på nätterna.

Fick lite "husmors semester" så jag tog min cykel och trampade ut en stund.

Med ett leende på läpparna och lugn i hjärtat. Vi får ha våran natur som den är och slipper vinkraftverken runt knuten.

Friden har vi fladdermössen att tacka för.

Första stopp, Ätraforsdammen. Den kändes höst trött och tyst idag.

Tills jag böjde på huvudet och tittade ner i vattnet. Där var det stormöte, Skäddarna hade höstsamling. Undrar vad som gör att 100 Skräddare samlas på en liten plätt, kanske vinden, strömmarna eller kanske tillgången på mat.

Denna grabben har skaffat sig ett skrovmål. Hur det nu gått till, en fluga!

Nästa stopp, blev vid vildapeln, den dignar av äpple. Förr om åren har hästarna tagit vara på all frukt. Älgar och rådjur tagit resterna. Men i år hänger frukten till ingen nytta. Inga hästar kvar i familjen, inga rådjur & älgar i skogen. Det ena kan jag erkänna jag är vållande till.

Varför har vi inga klövdjur i skogen?  Inga rådjur syns till, förutom den lilla bocken jag träffade för 14 dagar sedan. Inga älgar. Det enda vi ser är spåren efter vildsvinen som varje natt passerar över våran hästhage. Synd att jag är kvällstrött och lite lat, annars skulle jag använda mina sömnlösa nätter till att sitta i ett gömsle och fota dem. Skall under hösten se om det finns ett billigt kamoflage tält som jag kan köpa och ställa ut i trädgården, så småfåglarna vänjer sig och jag kan komma de riktigt nära i vinter.

Björnbär däremot har vi massor av. Satte mej en stund i lugn och ro och stoppade in några solmogna i munnen, det kallar jag att njuta av en sensommar dag.

Vilken underbar sensommardag det har varit i dag, byter gärna sådana här dagar mot vilken högsommardag som helst.

Kvällen avslutas vid våran lilla sjö. Stilla och liten ligger den i skogskanten, alltid lika ljummen att bada i och lika fridfull. Tack fladdermössen för att den får behålla sin tysta stilla natur.

Majstrollen är många på åkern.

Höstens färger kommer sakta smygande i skogen, kunde jag svamp skulle jag kunna berätta vad denna soppen heter. Förvillande lik en Karl-Johan men inte vet jag. Vackra är dom så dom får heta vad dom vill.

Kvällspromenaden kantas av majsfält.

Visst är det underbart med snälla grannar!

Tack snälla för den goda honungen, nu skall här njutas. Kanske finns nektar från min fina Helena i denna honungsburk.

Nu är kvällen kommen, hoppas att mina små vovvar får en lugn skön natt och slipper gå på toa. Därmed kanske jag kan sova hela natten för ovanlighetens skull

// Birgitta 

Helg = vilodagar.

Lyssna på min bil den delar inte den åsikten, den har rullat många mil denna helgen.

Trevligt har jag haft, träffat många goda vänner och andra också.

Lördagen tillbringade vi på en trevlig lagottoträff i Örby, roligt hundbad och härlig natur att promenera i.

Pia-Lotta hade bekymmer med pinnkastaren, han var inte snabb nog.

Knubbsälar i sötvatten finns det?

Älskade Mea intog vanlig bad pose. Stå stilla och svalka fötterna.

Många goa Lagotto och massor av goda vänner. Som vanlig "glömde" jag fika men vad är problemet, mina vänner känner till min glömska. Lite kul lekar i solen och mycket hundsnack, så trevlig en Lördag kan bli.

Tidig söndag morgon, på väg till hundutställning. Måste stanna en stund vid den magiska lilla sjön. Tur jag tog till när jag beräknade körtiden.

Trevlig utställningsdag, men mindre trevlig kritik. Ibland förstår man liksom inget.

Efter denna dagen kallas Pia-lotta "Rödspätta" enl. domaren har hon för tätt mellan ögonen. Klart lite bredare mellan ögonen, hade hon sett ut som en häst inte helt fel det heller.

Men vem bryr sig? Hon är min magiska, älskvärda och alldeles bästa lilla tjej.

Ja, lille Scatt förstår problemet. Matte har inte varit hemma och fyllt på badbaljan. Vi tar det i morgon. Du skall ändå inte bada, du har ont i magen och skall inte kyla ner dej.

Efter 2 dagar fyllda av nya och gamla Lagottovänner kan det vara gott och få drömma sig bort en stund med att kolla katterna på utsidan staketet.

Tack alla goa vänner för en trevlig söndag, vi skrattade och hade roligt i alla fall.

Hoppas du får en fin vecka, själv är min fylld av både hund och häst.

Måndag börjar vi nog med vilodag, pussa barnbarn och lite hushållssysslor.

Bäst att ta vara på dagarna nu, snart kommer livet ifatt mej.

// Birgitta

Fundering över hundägandet.

Varför reagerar vi så olika på hundens och vårat eget beteende.

Hunden skäller - den får ovett och vi funderar på varför hunden reagerade så. Så uppför man sig inte.

Vi skäller - då funderar vi på vad det är för fel på, det VI blev förbannade på. Klappar oss sedan på huvudet och säger.. JAG sa minsann ifrån, å dom skall inte tro.... Varför tar vi inte oss den tiden att fundera över VARFÖR jag blev irriterad över det jag läste eller hörde.

Hunden är cool och bryr sig inte -  vi berömmer och belönar

Någon vi möter är cool och bryr sig inte - vi undrar varför är hon/han förbannad och vad har jag gjort henne. Istället för att ta en funderare över varför vännen inte såg mej, kanske mådde hon inte bra.

Hunden rusar glatt in i ett nytt kompisgäng - vi berömmer och blir stolta för våran sociala hund.

Vi möter ett gäng - vi rusar gladligen över på andra sidan gatan och utgår ifrån att detta är ingen trevlig upplevelse. Vi är rädda för varandra helt utan anledning.

Vi låter hundarna hälsa på främlingar. - för hundar vill prata med varandra.

Vi hälsar eller ler inte mot en främling på gatan - för det är kanske inte så bra. Tänk om dom tycker jag är konstig.

Vi värnar om våran gamla hund - för det är han värd, han har alltid varit mej trogen

Våra gamla lämnar vi i ensamhet - dom som byggt upp vårat välfärds Sverige.

Du som följt min blogg, har nog klart för dej att jag just nu oroar mej för utvecklingen i vårat land. Varför blir vi mer och mer egoistiska, när vi så väl behöver varandra. varför vänder vi varandra ryggen för att vi har olika åsikter. Jag fattar ingenting.

Nej nu får det vara slut på funderandet idag.

Som vanligt började jag morgonen med min kamera, klurade lite i natt över mina objektiv och hur jag skall lära mej dem bäst. Då dök en briljant ide upp i huvudet. Prova konverten på objektiven och se vad som händer, på vilka kan jag använda de på? Visst hände det saker. Ibland blir jag så trött på mej själv som inte kan tänka utanför givna ramar. Varför trodde jag att den bara funkade på teleobjektivet?

 Med vidvikelobjektivet, är morgon rosen magisk.

Med konverten på och exakt samma inställning. Kommer man lite närmre och lite djupare in i rosens själ. Ja jisses så poetisk man blir också.

Macro + konverter kommer jag ett steg närmre. Ursäkta oskärpan, det blev otroligt svårt att hålla kameran tillräckligt stilla, jobbigt nog med bara macro objektivet.

 Denna blomsterkompis dyker upp lite här och var i trädgården och har så gjort i många år. Fick en planta av en mycket god vän, vi pratas inte vid ofta nuförtiden, men likt plantan dyker vi upp ibland i varandras liv lite här och där. Hon är lika vacker och jag blir lika glad varje gång jag ser henne. Vänskapen finns alltid kvar om man likt blommorna vårdar den lite då och då. För viss vänskap räcker en tanke då och då för att den skall leva vidare.

Måste som sig bör, skryta lite med min fina tålmodiga Pia-Lotta. Som varje kväll en stund leker och roar lille Scatt.

Han biter och sliter och hon dansar vidare med honom.

Tänk att få dansa till midnatt, tango med den man har kär. Dansa tills morgonen ljusnar, bara va, bara vara dej när...

Mitt härliga barnbarn hade en jobbig kväll igår.

"Idag har jag haft det jobbigt, lika jobbigt som pappa har när han målar å så"

Underbara barn och deras kommentarer.

 I skrivande stund, avbryts jag av ett kraxande, ut i trädgården med kameran och visst är det ett hösttecken, gässen samlar sig.

Hoppas du får en fin helg!

Min helg består i en lördag i skogen med många vänner och deras hundar. Söndagen tillbringas på utställningsbanan. P-L skall ställas ut och Scatt följa med för socialträning. Mea får egentid med sin älskade husse.

// Birgitta

Hmm, jag trodde jag gillade hösten, men antingen är det fel på mej eller på hösten i år. För "gilla" känslan infinner sig icke....

Kanske beror det delvis på att. Vindkraftverken lägger en ljudmatta över våran tidigare så tysta tillvaro. Skotten smäller från jägarnas gevär, bock jakten är i full gång. Fästingarna kryper i pälsen i massor på hundarna. Veckan har varit tung av olika anledningar. En del tråkiga beslut har fattats och en del tråkiga beslut kommit till min kännedom. Det är visst livet.

Hela dagen igår gick åt till att författa ett brev till högre instans. Skall bli spännande att se om det kommer ett svar, dom har 90 dagar på sig att svara, så nu är det bara att sitta ner, vänta. Hmm kanske skulle jag skicka det till en avdelning jag tror skulle gilla det jag skrev, eller till en tidning, så tycker de nära som fått ta del av texten. Avvaktar nog och inväntar svar. Är nog ingen idé att förvänta sig ett ärligt svar, men jag har fått skrivit av mej och det är glädje nog.

Nu finns ingen tid att hänga läpp längre. Dax att ta i livet igen!

Har ju fått gåvan att ha, det bästa av bästa världar omkring mej.

Ett yrväder till barnbarn, ett yrväder till valp, dom har så roligt ihop. Leker lite på samma galna sätt båda två. Älskade Filip är försiktig med valpen när dom leker, men valpen är inte speciellt försiktig med Filip. Att få sitta och titta på dom är så underbart roligt och en gåva man kan njuta av.

Det skramlar i en matskål, få jag käka upp katternas mat? Mea, älskade, hungriga, Mea, sen valpen kom hem så tar hon alla chanser att få sno lite mat.

Min underbara lagottofamilj!

Liten Scatt på en stor sten.

Lagottofamiljen på skogspromenad med kameran på magen, ger många tillfällen till fotoidéer.

Bor det en tomte i stubben? Bäst att hjälpas åt när det skall undersöka.

Lagottobarnen lämnar inte varandra dom är nära, nära hela tiden på alla promenader. Ser man en så vet man att dom andra två är alldeles intill.

Det har poppat upp ett par foto idéer i mitt huvud, får nog klura lite på hur jag skall få till dom korten. Lite rekvisita kan behövas.

// Birgitta

Har under natten, av olika anledningar infann sig inte John Blund, legat och funderat.

Vart vi är mänskligheten på väg? I synnerhet vi kvinnor.

Om någon delar med sig av en kunskap eller en tanke - istället för att ta emot, och använda det vi tror på, så TAR VI OSS RÄTTEN att hacka, håna, tjafsa, stå på oss och vara rent elaka mot varandra.

Är vi i naturen - tar vi oss rätten att tolka Allemansrätten som vi vill,  den har vi fått för att kunna dela, vårda och njuta av våra liv.

Ser vi något vi inte tycker om - istället för att säga något direkt. Skriver vi till tidningen, polisanmäler varandra, baktalar i medier. - Läste igår en insändare i våran lokaltidning, där en kvinna, påpekade att det är förbjudet att ta in hundar på Banken, i affären, det gäller även små hundar som sitter på armen. Lägger man tid och känslor på att skriva sådana insändare och än värre tar lokaltidningen in dom. Då undrar jag, vart är samhället på väg. Vi har så mycket viktigare saker att fundera över, än om en liten hund fick gå med in på banken.

Inställningar som - Va snäll du är som hjälper mej. Men jag kan hjälpa dej tillbaka om jag har tid, när jag har lust, om du betalar osv.. gör mej så lessen. Det enda vi har gott om så är det väl tid. Att utnyttja andra och ta det förgivet tycks numera vara mer lag än undantag.

Jag frågar mej!

Vad är det i våra liv som gör att vi - sätter oss själva i första rummet hela tiden?

Vad är det i våra liv som gör att vi - glömmer, tänka efter före.

Vad är det i våra liv som gör att vi - förstör vår natur, bara för  att det passar oss att göra så.

Vad är det i våra liv som gör att vi - glömt att det du tycker om andra, tycker dom om dej. Det du säger om andra, säger dom om dej.

Vad är det i våra liv som gör att vi - inte tänker på att vi är här en kort stund och lånar jorden av våra barn.

Vad är det i våra liv som gör att vi - inte tänker på att andra blir lika lessna som jag av påhopp och elaka handlingar.

Vad är det i våra liv som gör att vi - inte kan ha överseende med andra människors handlingar. Vill tro att ingen gör något för att uppenbart vara elak, utan för att dom för stunden tyckte det var en bra tanke, handling eller gärning.

Vad är det i  våra liv som gör att vi - får känslan " jag skall minsann visa dej" allt för ofta dyker upp i  våra hjärnor. Kallas visst hämndbegär i psykologins värld.

Vad är det i våra liv som gör att vi - glömt att ett leende, en klapp på axeln, en värmande ord kan göra att din vän, granne eller facebook vän får en underbar dag.

Vad är det i våra liv som gör att vi - inte kan säga Tack, vad duktig du är , så fin du är, du är det bästa osv... ibland kan en mening en uttalad tanke vara det som just nu hjälper någon över en tröskel i livet.

Ja listan kan göras lång. Summan av en natts funderande blir.

Hur skall våra barn veta vad som är rätt eller fel, när inte vi som vuxna kan leva upp till ett vuxet beteende.

Jag är så obeskrivligt glad för mina goa vänner, som alltid finns där omkring mej. En handfull vänner, som vet vem dom är, som jag alltid kan vända mej till.

Kram till alla er och Tack för att ni finns.

En tår av glädje och eftertanke föll på min kudde i natt. Tack för den.

Ingen kan säga det bättre än Bamse.

Var snälla mot varandra!

Å du om du inte gillar vad du just nu har läst, så är det ditt bekymmer. Du har fått möjligheten att läsa min dagbok en stund, så dom tankarna är mina, bara mina. Kanske är dom dina också, då värmer det i mitt hjärta.

// Birgitta

Phuu så försvann 3 dagar och jag vet inte vart dom tog vägen.

Säker har jag använt dom till något bra.... annars....hade jag nog vetat.

Jag får göra som Pia-Lotta, drömma mej tillbaka och se om jag kommer ihåg.

Tidigt i går morse hördes Tranornas trumpetande, och strax flög dom likt Svalorna lågt in över taket.

 Hallå, kära trana ... du tappade något.

Lagom till lunch igår, kom goa Fingal och hans underbara matte på besök. Bättre kille för Scatt och leka med finns inte.

Pia-Lotta vill gärna leka med sin pinne, och funderar på om någon annan är intresserad?

Lördag blev jag bjuden på piratparty. Bjuden i egenskap av fotograf.

Min goa tös & måg fixade ett roligt barnkalas för sitt lilla yrväder till son.

4 år tror jag visst att du blir, goa lilla grabb.

För ett gäng, 4 åringar är det inte enkelt att springa potatis lopp. Gick jättebra tills födelsedagsbarnet blev förb... och slängde potatisen åt helv... han tappade tålamodet kan man nog säga.

Vissa gäster hittade sitt eget sätt att kalasa på.

Ja du lille Pirat du får fortsätta att leva rövare, med dina föräldrar en stund till.

Mor och far behöver säkert sitta med fötterna på bordet och vila sig efter en festdag som denna.

Tack för att jag fick komma och titta på dej och dina fina kompisar när ni festade runt. Kram älskling.

Imorgon vet jag att jag skall träffa goda, kära vänner och bara njuta hund hela dagen.

Vem har sagt att inte jag har det bra?

// Mormor Birgitta

Varför deppa?

Ta en promenad i våran fina skog och strax får vi sällskap av en lite bock. 1 år gammal och med hatten på sned. 

Hoppas du hittar ett bra gömställe för den 16 augusti kommer dom skjutgalna jägarna att skjuta allt som rör sig området, som vanligt. Förra året sköt dom i stort sett alla rådjur, så under vinter och vår har vi bara sett enstaka djur i markerna. Av den anledningen blir jag extra glad när jag äntligen får se en liten bock.

Blev heller inte på så strålande humör när jag kom upp till den lilla fina badsjön.

Tur att jag valde att inte ta hundarna med dit idag.

Plastpåsar, ölburkar, colaburkar, strumpor, fiskedrag, liggande i sanden där barnen går i (dom plockade jag med hem, finns att återfås med krok och allt för den som saknar det) papper, ja vid denna lilla badplats ligger nu det mesta utspritt.

Så tråkigt att du som åker dit inte kan ta dina grejer med hem, så andra också kan komma dit och njuta av en fin kväll.

Allemansrätt betyder inte att man har rätt att sprida sin skit omkring sig. Det betyder att vi har en gåva att förvalta, ett ansvar, att ta så vi får behålla djur och natur så orörd  som möjligt till kommande generation.

Du fina lilla rådjur hoppas vi ses snart igen.

Med famnen full utav solsken, så känns det när jag fotar rosorna med mitt fina nya objektiv.

Mycket att lära i konsten vidvinkelfoto, men visst blir rosen lite extra maffig i denna vinkeln?

Platt på magen och linsen nära hundarna, luras dom att tro att jag deltar i leken. Gillas tror jag.

Ibland bjuder dom på sina egna poser. Tackar och tar ett kort.

Jag är inte religiös, men skall ändå be för att ni som skitar ner vår natur tar erat ansvar och plockar upp efter er.

Fick av en god vän höra hur många lite vatten det går åt för att tillverka ett par jeans, har inte fattat det ännu. Vet alla fall att jag köpt mitt sista par jeans. Det får bli ett litet bidrag från mej till vår natur och till alla barn som så väl behöver detta vatten att dricka.

 Mina minnen kommer och går
Några bleknar för varje år
Andra känns så starka som om allt var igår.

Idag för 4 år sedan fick jag minne som sitter etsade i min hjärna och i mitt hjärta. Våran älskade Filip kom till världen.

Grattis go fina lilla energistycke på din födelsedag.

// Mormor Birgitta  

Måndag och vi skriver Augusti 2013. Kan någon förklara för mej vart tiden tar vägen!

Imorgon fyller vårat älskade barnbarn 4 år, hur fort gick dom åren.

Jag har alltid skojat och sagt att jag inte hinner bli gammal eller vara lycklig, för tiden går snabbt nog ändå. Nu börjar det bli sanning. Men det kanske delvis beror på att jag har det så förb.. bra och faktiskt är väldigt lyckligt lottad. Så det är väl bara att acceptera att tiden rusar och se till att man hänger med så gott det går.

Resterna efter fågelbordet, blommar stolt i landet. jag njuter av att vara en lat trädgårdsmästare som låter en del ogräs komma upp.

Många andra njuter också av att solrosen blommar och bjuder på solvarm nektar. Hoppas den kan stå kvar tills den blommat klart för då får fåglarna lite goa frö i höst.

Inte bara solrosen som blommar, även rosor i solen slår ut och sprider sin doft och sin skönhet över gården.

Oj vad många Svalbarn det blivit i år, dom övar, övar och övar i ett aldrig sinande tempo.

Lyfta, sikta, kvittra och hålla ordning på mor och far är ett konststycke som denna lilla filur har ett visst bekymmer med.

Härliga sommar, härliga blomsterbi.

Citronfjärilens öga är rätt läckert det också. En fjäril till i samlingen av fjärilskort.

1:a bilden tagen med mitt nya objektiv, nu skall det övas så jag får till det och kan ta lite roliga kort med det. Ibland undrar jag om jag inte är lite tokig, som skaffar mej ett nytt objektiv, precis när jag fått kläm på det jag skaffade sist. Är man nörd så är man. Tur att just jag blev fotonörd....

Älskade goa Mea Culpa inte gräver väl du i hagen????

Ja att tiden går snabbt behöver jag inte fundera över, valpen är redan 4 månader och har börjat tappa sina små sylvassa tänder. Han är nu anmäld till sin första utställning, så nu är det träna som gäller så vi fixar den med äran i behåll.

Han är en fantastisk liten individ, så lydig och så rolig. Han stuttsar som en liten boll när mat eller leksaker plockas fram.

Ny boll idag, visst den är lite stor och lite hård. Måste vara så eftersom älskade P-L annars biter hål i den direkt, och för att jag, som totalt saknar bollsinne, skall kunna träffa den när vi sparkar boll.

Nu säger jag som dom säger i Aktuellt. Nu sätter vi punkt på denna dagen och säger god natt.

// Birgitta

Igår var en sån där dag då man helst inte ville va hemma. Vi satte oss i bilen körde till Båstad och fikade, Njöt av utsikten och åt en härlig Räkmacka. Får se om vi blir hemma under dagen idag, det beror liksom lite på....

Hjärnan va inte riktigt i form, när jag kom hem så jag formaterade minneskortet innan jag sparat ner korten. Men det gjorde inte så mycket för det hade inte blivit några speciella kort under dagen.

Men skam den som ger sig, blev ett par bilder under kvällen, besökare i kvälls solen.

Nu har Påfågelsögat vaknat till liv, det satt många fina exemplar på tisteln i solen. Lustigt vad olika vaksamma olika fjärils sorter är, en del sitter kvar och en del sticker innan man tänkt tanken att böja sig över dem.

Monsterkompis i rabatten.

Är lite såld på denna stora fjäril.

Små små hårstrå bildar mönstrer och färger på fjärilen. På kroppen syns det väl men på vingen är det svårt att se att det är så. Många fjärilar har skador på vingarna en del ganska stora andra små, men det tycks inte vara något bekymmer dom flyger bra ändå.

Nu vet jag vad den heter.

Silverstreckad pärlemorfjäril.

Ny dag nya möjligheter. Nu får jag ta tag i denna Lördagen, som jag vet avslutas med mina fantastiska flickor och deras goa familjer, på Vallarnas friluftsteater för en go middag och en förhoppningsvis rolig fars. 

 // Birgitta

Japp, blev en rätt bra dag idag med.

Sökt ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha, nu e det bara att vänta på att dom ringer.

Kramat på goa hästen. Beställt ett nytt objektiv.

En snabb vända med kameran hans också med.Sämre kan en dag vara.

Slurp.... kan riktigt höra hur fjärilen suger i sig vätskan ur tistel blomman. Haha tycker du ser lite skelögd ut min vän.

Idag är ögat grönprickigt, sist jag såg en sådan här fjäril hade den ett orange öga.

Nu har min fina blodröda klätterros börjat blomma.

Snart har jag lärt mej var gränserna går för mitt macro objektiv, så nu kan jag snart börja ställa lite krav på mina bilder. Så jäkla roligt det är med en kamera, så mycket öva det ligger bakom varje bildresultat.

Utan min kamera och mina hundar hade mina dagar varit olidliga, nu är dom i stället, som en bal på slottet, helt underbara.

Nej nu en kvällspromenad med fyrbeningarna sen en stund med en god bok innan kvällen är till enda.

// Birgitta