Kenya så mycket mer.

by Birgitta6. mars 2019 06:00

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver. Foot in Mouth

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  Sealed) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya - lejon

by Birgitta3. mars 2019 06:00

Tack fina du för att du orkar kika in i dag också.

Vid detta daxet tänker jag att du funderar på varför, jag inte skriver vad platserna heter där jag sett dessa underbara djur. Enkelt förklarat så är socialanätverk ett ställe tjuvjägare använder för att lokalisera var exakt djuren, främst då noshörning, befinner sig. I de flesta kameror finns en GPS som exakt talar om var man fotat och när. Jag hoppas jag lyckats döda bort den servicen i min kamera och skriver heller inte av den anledningen ut var jag varit exakt. Vill inte känna att jag på något sätt bidragit till att djur far illa, genom att skriva om det. Ni som vet, vet. Ni andra kan höra av er och fråga om ni vill veta eller är nyfikan på var exakt jag varit på min resa. En resa jag varmt rekommenderar.

Denna bloggen kommer att handla om, kungen över oss alla här.....

Lite ond bråd död, livets baksida och den fina framsidan. Är du känslig så skrolla snabbt, kan finnas bilder du tar illa vid dig av.

Walk a mile in my shoes
Walk a mile in my shoes
Yeah, before you abuse, criticize, and accuse
Walk a mile in my shoes..

// Elvis https://www.youtube.com/watch?v=z-NgDbK9N6g

Svalt och skönt om magen att ligga på flodbädden och vila. Full koll på elefanterna runt om, om i fall att...

Vi tillbringade en fin em med att stå och titta på denna flocken av lejon.En blandning av unga och gamla, honor och unghanar. Vi räknade in dem till 16 st. Kvällen innan såg vi en flock på 24 st.

Syskonkärlek. Jag tvättar dig så tvättar du mig.

Denna killen låg och fluktade in brudarna. Han öppnar munnen för att släppa in doften av feromoner från någon löpande hona i området. Normalt är det 2 år mellan att honorna brunstar.  Men nya hanar påskyndar detta genom att döda honans ungar.  Då kommer hon snabbare i ny brunst.

Han kastar upp doften i Jacobsonska (vomonasala) organet som sitter uppe, under pann och näsbenen. Via 2 minimala hål bakom kläppen, som sitter bakom framtänderna, skickar han upp doften och kan på så sätt läsa av om det är lönt att gå på friarstråt.

Var e brudarna?

Lejonets man, är tecken på styrka, ju fertilare ålder hanen är i desto större och mer imponerande man. Färgen på manen är avgörande, man har förstått att ju mörkare man desto större framgång hos brudarna. Hanen måste genomgå en prövoperiod på ca 3 - 5 månader, där hanen måste visa att han duger. Under den perioden är honorna insmickrande och kärleksfulla för att få så många hanar som möjligt att välja på. Endast den bästa är gott nog. Kiss Så killar ni e inte ensamma om att testas och hållas på halster av brudarna. Undecided När valet är klart går alla honorna i brunst samtidigt. För att dom skall kunna hjälpa varandra med ungarna när dom föds. Smarta djur.  Dom är också smarta nog att para sig med fler hanar och man har sett att i en kull föds ungar med olika fäder. Ytterligare ett smart drag för vilken hane dödar sin egen avkomma?

Who's gonna take you to the dance tonight.
Who's gonna be the one to hold you tight.
Who's gonna walk by your side.
Who's gonna stand there with pride.
You are the one to every guy I know, you are the only girl to steal the show.
When you decide on your own, who's gonna follow you home.
Gonna follow you home.

// Jerry Williams

Lejonen parar sig var 15 minut i ca 2 veckor, en hona parar sig ca 100 gånger under denna perioden, jagar inte och äter inte. Så efter dessa veckor är dom magra och helt slut. Då går honan på jakt så dom skall få äta upp sig lite igen. Kiss Det är honorna som står för hushållet och jagar.

Jag lovar man får "gåshud" när man får äran att sitta så nära dessa djur i deras sängkammare. Dom vrålar jag lovar. Jisses vilken ljudnivå..

Här snackar vi lejonkungen.....

En kille som vet sitt värde, han revirmarkerar och sparkar upp sina dofter.

Inga andra killar göre sig besvär!

Ståtlig som få. Tänk om man ända hade berikats med dessa ögon och ögonfransar. Kiss

When I look in your eyes
You're all I've ever wanted
I always want you to be mine

Let's make a promise
To the end of time
We'll always be together
And our love will never die

Livet handlar mycket om att äta och ätas.

Under natten har lejonhonorna fångat en vattenbuffel för att barnen skall få sin ack så viktiga mat. En makalös upplevelse att få se en lejonflock käka en välbehövlig middag. Kom ihåg att inget friskt, snabbt och smart djur låter sig dödas av ett lejon. Ålder, sjukdom eller annan svaghet ligger alltid bakom att ett djur blir föda för ett annat djur. Lejonet kan fälla ett bytesdjur som är 10ggr så stort som dom själva. Så här snackar vi starka djur.

Ja ursäkta då att jag störde i maten. Å du gå å tvätta dig i nian....

Välbehövlig vila efter maten.

Jag skall bli en lika stilig kille som min pappa när jag blir stor. Tänker äta såååå mycket gröt.

Denna gamla killen, hittade vi liggande i solen. Han var eftersökt sedan 9 dagar, då dom trodde han försvunnit. Han är kanske 14-16 år gammal och har en dålig höft, som syntes tydligt när han reste sig. Han fick somna in men hjälp av parkvakterna dagen efter denna bilden togs. För mig var detta ett svårt kort att ta. Ödmjuk för vad denna en gång så vackra individ tillfört för parkens lejon, som kämpade så med sin överlevnad. En tår föll över min kind när jag tyst stod och beundrade denna underbara lejonhane som kämpade i livets slutskede. Så tacksam att vakterna for ut och hjälpte honom från lidandet. Ja vi var många som fällde en tår under kvällen då vi träffat denna fina, fina killen.

Hash little baby don't you cry,

Papa's gonna sing you a lullaby.

Hash little baby, don't say a word,

Alla dagar tillhör inte dom bästa, gäller bara att göra det bästa av dem  Tongue Out

Håll dig på hugget, för kanske hinner jag med med en blogg till innan jag sticker iväg på nästa äventyr. Kanske en kortis och då kommer den på onsdag redan. För om 4 dagar bär det iväg igen. Kameran, resväskan och jag skall ut i stora världen igen.

Ha det så gott tills vi hörs igen, å du komihåg. Det finns bara en av dig, så va rädd om dig.

Nu blev det en väldans lång blogg denna gången.

Tack snälla för att du står ut och orkar läsa och kika på bilderna.

 

// Birgitta

Kenya - om elefanter

by Birgitta24. februari 2019 06:00

Hej igen, gläder mig så till att du kikat in idag.

Denna bloggen går alla tankar till den fantastiska, intelligenta och omtänksamma elefanten.

Elefanten som blivit en handelsvara för sin undergivenhet och för sina betars skull. Människor tjänar pengar på den som attraktion, vi rider på och roar oss med den Cry Det säljs prydnadssaker, smycken och en massa bröte som är gjort på dess betar. Jag blir illamående och väldigt illa berörd av hur vi människor ger oss rätten att behandla djur. Så inga selfies, ridturer eller inköp av elfenben snälla älskade du. Inga selfies på några vilda djur, å du ser du någon som lägger ut sådana bilder gilla det inte.

Ja jag vet jag blir lite tjötig när det gäller detta, men efter en resa bland dessa fantastiska djur i deras land och som besökare i deras hem blir man förändrad och djupt berörd.

Nu lite bilder och allmänt tjöt om elefanten.

Elefanterna kommer smygande genom buskarna, finns inte en chans att man kan höra dem.

Smyga kan dom göra tack vare att dom går på kuddar som ljuddämpar deras steg. Foten är rund och gummiaktig under så den formar sig efter marken och underlaget.

Elefanten hör med fötterna. Ja dom har känselkroppar på fötterna, som på latin heter Pacinis men kallas även Vater-pacinis (där fick ni lite onödigt vetande igen) Dom använder sina fötter för att skicka meddelande till andra elefanter och känna av faror genom vibrationer i marken.

Elefanten lever i stora flockar, räknade in 22 individer i en flock vi hittade. Trots att elefanten är fredad måste man skjuta av ibland, dom gör stor skada på savannens  växtlighet och kan skövla stora områden med träd. Visa nationalparker släpper inte in elefant just för att dom andra djuren, behöver träd och buskar att gömma sig i. En elefantflock kan känna av ett regnoväder på 150 km avstånd, vilket är toppen för deras överlevnad, regn betyder gräs och då dom livnär sig mest på gräs och friska buskar kan dom vandra dit grödan är som bäst. Dom sätter i sig ca 160 kg gräs om dagen så det behövs både regn och bra betesmarker för att försörja dessa djur.

Elefanten är världens största nu levande landdjur. En hane kan väga upp till 6 ton. Deras hjärta väger ca 28 kg, tänk dig en massiv muskelklump på 28 kg. Kindtänderna väger ca 4 kg. Säg sen att anatomi är tråkigt Tongue Out

Snabeln är bra att ha som spade. Finns inte vattnet på ytan får man gräva efter det.

Bäst är det förstås om dom vuxna gräver åt en.

Ibland kommer man dom så nära så man blir lycklig över att det är rätt "ända" som kikar fram, bakom busken.

Elefanten har mer muskler i sin snabel än vad vi har i hela kroppen. Snabelns 2 fingrar har 10ggr fler känselnerver än våra fingertoppar. Som den anatominörd jag är blir jag helt mållös.

Dom använder också snabeln som telefon. Även elefanten pratar med varandra på ett sätt som liknar valens, dom stöter ut ett lågfrekvent ljud som dom kan lyssna av så långt som 4 km från varandra. Som att stå i Helsingborg och snacka med kompisen i Helsingör. Dom använder infraljudet för att varna varandra.

Ljudet skapar dom i en speciell ficka dom har i svalget, precis bakom tungan samt med specialanpassade stämband. Fickan är smart ordnad för dom kan använda den att förvara flera liter vatten i. Tänk om vi hade det då skulle allt som kom ut genom munnen vara tvättat och klart, inget skitet snack kunde komma ur matluckan Kiss

Snabeln är elefantens telefon. Dom är rätt lika oss, det är mest tjejerna som använder sig av telefonen Sealed. Jag tror det beror på att dom snackar med sina ungar för att uppfostra dem, eller kanske för att skälla på gubben, vem vet. Skämt och sido en elefanthona kan känna igen och hålla isär meddelande från ca 100 andra honor. Hanarna använder telefonen för att tjuvlyssna.

Får jag presentera en Klippgrävling, elefantens närmsta släkting. Man får gå tillbaka 65 miljoner år för att hitta deras anfader ett djur som inte alls liknar elefanten men som har samma genetiska uppsättning. Naturen är fantastisk.

Klippgrävlingen är en lat liten rackare den vilar 23 timmar om dygnet och käkar snabbt resten av tiden. Dom blir väldigt förolämpade av ögonkontakt. Så dom backar alltid ur sina hålor för att inte förolämpa eventuella besökare på utsidan. Sover skaföttes, för att undvika se varandra i ögonen ofta sover dom i upp till 4 lager, för att hålla värmen.

Lever i flockar om upp till 17-18 honor och 1 hane.

 Måste skicka en stor elefantkyss till just dig för att du kikade in och ännu en gång orkat igenom min långa blogg. Å du tänk på att du är en tillfällig besökare här på jorden. Vi äger inte rätten att behandla den som vi vill. Behandla djur och natur så våra barn och barnbarn också kan njuta av dessa underbara djur.

Tack fina du!

Hoppas du får en fin vecka och tar riktigt väl vara på dina dagar.

För min del blir det lite packa och pyssel, nu är det bara 10 dagar kvar till nästa äventyr.

Ses på söndag igen hoppas jag. Söndag är en bra bloggdag.

// Birgitta

 

 

 

 

Kenya, om noshörningar.

by Birgitta17. februari 2019 06:00

Noshörningar gör mig både glad och ledsen, dom känns för mig som ett kinderägg. Massor av överraskningar och när man öppnat och ätit blir man ledsen.

Det finns en massa dumma människor därute, dom dödar noshörningar för att dom tror man blir frisk av att äta noshörningshorn. Dom kan lika gärna käka tånaglar för det är samma sak. Fast bara olika i formen, så smaklig måltid Sealed Noshörningshorn har det avsevärt högsta kg priset av allt. Droger och ädelmetaller inräknat.

Kommer våra barn och barnbarn få en chans att se och lära om dessa underbara djur? Ja det finns en chans om vi alla hjälps åt. Beundrar människor som med sitt liv gör allt för att bevara dessa djur för eftervärlden. Människor som är villiga att förlora livet och som gör det för en sak dom tror på.

 Jag njuter av dessa bjässar. En With Rhino väger ca 2500 kg och når en mankhöjd på ca 1.80 som fullvuxen.

Honan har sin unge framför sig när hon springer för att skydda och ha koll på ungen.

Den vita noshörningen adopterar gärna föräldralösa ungar så man vet inte om det är "riktiga" mamman som tar hand om ungen. Underbara, omtänksamma djur.

Den vita noshörningen är fredlig och lever  flock med sina ungar. Vilket är smart för lejon och leopard kommer inte åt ungarna och chansen att överleva blir betydligt större.

White rhino är en gräsätare och tuggar i sig gräs mest hela dagen. Den har inga framtänder utan använder sin breda nos (som för övrigt är anledningen till dess namn.) när den betar.

Vadå näsan e väl inte vit? Nä men vid. Engelsmännen trodde den hette with när den på afrikanska hette weit, som betyder bred. Så då döpte dom den andra med smalare nos till svart, för det måste ju finnas en av varje. Yell  Människan alltså Tongue Out

Ägretthägern slår gärna följe med noshörningen för när den bökar kommer em massa goda larver och flygfä upp ur marken och ägretten kan käka sig mätt utan att anstränga sig nämnvärt.

Antiloper och giraffer ses ofta i följe med noshörningen. När man står tyst vid en stor flock av olika djur, lyssnar och känner in så slås man av lugnet och samhörigheten som råder.

Lite spännande och kul vetande, noshörningen sjunger för varandra. Den utstöter ljudvågor som liknar valens, ljudvågor som är för låga för att vi skall kunna höra det. Ännu vet man inte varför men det forskar man vidare på.

Här en Vit noshörning som vilar en stund innan natten lägger sig till ro.

 Hej... någon som har ett par glasögon att låna ut?

Noshörningen ser väldans dåligt, ett riktigt blindstyre. Men har en förträfflig näsa. Vilket innebär att den kan komma riktig nära innan den vädrar fara.  Den kan dock vädra en fara på 800 meters avstånd. Vi fick njuta av dessa underbara djur på riktigt nära håll.

Den svart noshörningen lever ensam och går ensam med sin unge, vilket gör den mer sårbar för rovdjur.

Den är avsevärt mer aggressiv än sin broder den vita noshörningen. Men ser lika illa och måste förlita sig på sin hörsel och sitt fantastiska luktsinne. Men även den vädrar faror på långt håll.

Den har en mycket bredare meny än sin broder vita noshörningen. Den äter blad, även giftiga, pinnar, grenar, taggarna från akacian är inga bekymmer för den svarta noshörningen. Nosen liknar lite tapirens för att kunna greppa om grenar och dyl.

Lite spännande är det att den bara behöver dricka var 5e dag. Den äter vätskefyllda växter i stället.

Black Rhino väger hälften av Withe Rhino, så en vuxen väger ca 700-1400kg och når en mankhöjd på ca. 1.40

Den svarta noshörningen springer med sin unge bakom sig. För att skydda och ha koll vad som händer framför, möta upp faror innan ungen kommer.

Kom visst lite intressant i vägen när vi fotade noshörning. Laughing Alltid lika spännande att hitta något man kan "nörda" ner i. Kompisarna i bilen hade svårt att förstå min fäbless för skelett.  Undecided Ja ja någon last skall man väl ha.

Man får vara glad, att man blev som man blev, när man inte är som man skall.

Här en bild tagen av min fotokompis Catherine.

Det är inte ofarligt att stå utanför jeeparna. En av kvällarna stod vi på platån och drack en öl, njöt av djuren och fotade, off course. Wink

Då kom parkvakterna upp till oss, dom bevakar och jagar tjuvjägare. Det patrullerar hela tiden små flygplan och det rör sig vakter i parken både dag och natt. Inte för att säkra vår tillvaro utan för att bevaka tjuvjakt. Möter dom eller ser en tjuvjägare frågar dom inte först, kan jag säga.

Denna eftermiddag kom dom upp till oss och stod med hela tiden för att se så inte den Svarta noshörningen och hennes unge skulle komma för nära eller skulle gå till attack. Vi hade en trevlig stund med dessa modiga killar. Så jag beundrar människor som går till jobbet varje dag med livet som insats. Dom vet aldrig om dom lever om en stund. Modiga, modiga älskade män och kvinnor. Å du vi gnäller för att vi inte hinner med en fikapaus. Foot in Mouth

 

Tack för att du kikade in idag igen.

Kenya är en magisk plats och jag tycker det är kul att skriva lite om det, hoppas du står ut och vill följa min blogg framöver. Kommer nog att bombadera bloggen någon vecka framöver, för snart väntar nya äventyr. Närmare bestämt om 17 dagar.  Wink

Önskar just dig en fin dag.

 

//Birgitta

Kenya i2019

by Birgitta11. februari 2019 14:29

Äntligen kom jag iväg till Afrika igen.

Nytt besök i 2 fantastiska nationalparker som sätter djurens väl och ve i första rummet. Båda är bevarande parker och arbetar aktivt med artbevarande och avelsprogram. Tack vara dessa parker finns det hopp för svart och vit noshörning, zebra och många fler djur.

Förra året hade vi en magisk resa med nya och "gamla" härliga vänner. Trodde väl aldrig att den resan gick att slå i upplevelser. Men ack så fel jag hade.

Resa med Zoom fotoresor är en livsupplevelse som slår det mesta. Bra service, fina upplevelser, bra boende och framför allt mycket kunniga fotografer med på resorna. Så duktiga att jag faktiskt kommer hem och hyser ett visst hopp om att jag skall få till mitt fotande framöver.

Vi fick den stora ynnesten att följa en leopardhona under 2 tillfällen på resan. Att få se en leopard under sin resa i Afrika, är inte någon självklarhet. Därför känner jag  stor ödmjukhet och lycka över att hon ville visa upp sig för oss.

Leoparden är en enstöring och lever mestadels ensam, ibland kan hanen vara tillsammans med en hona och hennes ungar under en kort tid. Tonåringar kan ibland träffas och ha stor glädje av att ses igen och njuta varandras sällskap en stund. Ibland lappar leopardens revir in i varandras, med ganska stora områden. Under parningstiden parar hon sig med flera hanar för att på så sätt skydda sina ungar. Leoparden parar sig under 1 veckas tid 70 -1oogr/dygn. Som vuxen kan den väga upp till ca 90 kg.

Hallå där nere. Vem är du och vad vill du?

Blir det bra såhär?

Please leave me alone

You better watch out,
You better not cry,
Better not pout,
I'm telling you why:

Den släpar upp sitt byte högt upp i träden, för att få ha maten ifred från hyenor och lejon. Den kan släpa upp byten som väger 2-3ggr sin egen vikt. Jämförbart med att en vuxen man skulle klättra i träd med 150-250 kg i munnen.

I'm no angel you can see.
So I will tell you now
And I won't say it again,
Don't mess with me

Ja, ja kom då då... så skall jag visa dig varför jag sliter så och samlar mat i min lada.

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma.

Waoo vilken upplevelse när hon kallade fram sina ungar.

Snygg eller snygg? Det är frågan.

Sleep, sleep on my pillow
Dream of my love
Sleep, sleep on my pillow
And I'll dream you're in love with me
 
Tack igen till Zoom fotoresor, Tom Svensson och alla underbara medresenärer för alla goa skratt, nya kunskaper och allt ni delade med er av. Ni gjorde min resa till en livsupplevelse, som jag kommer att bära med mig i en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
 
Tack fina du för att du kikade in, orkade läsa och titta på mina bilder.
Ber om ursäkt för att bloggen blev "lite" lång denna gången men har en del att berätta om.
Hoppas du inte blev avskräckt utan orkar kika in i nästa blogg, som dyker upp om några dagar. Vem vet kanske den handlar om noshörningen eller något annat av alla djur jag fått ynnesten att möta under min resa i Kenya.
 
Ha det gott och var rädd om dig. Det finns bara en av dig och det är du....
 
// Birgitta

 

Gillar inte att titta i backspegeln men ibland känns det bra att göra det.

by Birgitta4. januari 2019 11:56

När jag kikar tillbaka på 2018 kan jag bara konstatera att det har varit ett allt igenom bra år.

Ett år där jag lärt mig att stå för mig själv, sortera, samt lärt mig säga nej till saker jag inte vill och saker/människor som dränerar min kraft och ork.

Tänk att det skulle ta 60 år innan jag kom dit. Hoppas och tror att du är lite snabbare och hittar din balans tidigare i livet.

Här kommer en liten tillbaka blick på året som gått.

Började som sig bör med en fotokurs med Hans Holgersson, min fotomentor sedan många år. Älskar att bolla foto och ljussättning med honom. Är så glad att barn och barnbarn villigt ställer upp som modeller.

Mitt livs häftigaste resa (än så länge) gick till Kenya. Vilket land, och hur lätt blev jag inte gripen av Afrikafeber. Längtar dit mest hela tiden.

Tog en massa bilder, som du nog förstår, men denna bilden rör mig till tårar varje gång jag ser den. Ett ensamt lejon som sitter och tittar långt bort i horisonten, är för mig en påminnelse om, djurens sårbarhet, vad har dom för framtid?

Kan med lätthet erkänna att jag var resans grinigaste kärring. Tårar av ödmjukhet brännde mest hela tiden bakom ögonlocken.

Väl hemma från Kenya, blev det en tur med en av mina finaste fotovänner till Hornborgarsjön. Kallt, blåsigt och inte så många fåglar vi hoppats på. Men vilken dag vi fick, vilken glädje det är att ha vänner att dela sin hobby med. Tack Berit för en fantastisk dag.

I Maj gjorde Berit och jag en fotodag i Bråtadal.

Vi gick en fotovandring som Tomas Andersson höll i och som var helt makalöst trevlig. Lärde massor om fåglar, samtidigt som vi fick tips och idéer om hur man fotar. Tomas hjälpte mig, med kamerans funktioner, som jag trots flera års fotande missat.

Hade med min nya Nikon kamera för första gången denna dagen.

Pingsten kom och den firades på resandefot, tillsammans med finaste Catherine. Vi drog till Leksand på en fågelsafari. I 3 dagar letade vi ugglor, orrar och en massa andra fåglar. 106 olika fåglar lyckades vi höra eller se under dessa dagar. Ja fråga mig inte vilken fågel som låter hur, för det minns jag inte ett dugg av. Men kul hade vi. Traskade i skogen, åt gott, drack gott och hade det allmänt trevligt.

Midsommar natten tillbringade jag i ett gömsle, hemma i Finland. Efter 5 besök har jag börjar känna mig hemma, i urskogen i norra Finland vid Ryskagränsen. Älskar att få möjligheten att resa dit med Rovdjursland.

Väl hemma från Björnriket, kom äntligen vår efterlängtade lilla gosse. Familjen har fått en liten Vilton.

En mysresa med barnbarnen har hunnits med till Kolmården. Vi hann se vargarna innan dem så tragiskt har tagits bort ur djurparken. Jag är inte för parker, men tänker att om vi någonsin skall lära oss om djuren måste vi få en chans att se, uppleva och bevara dem. En sådan park som Kolmården ingår ju i bevarandeparkerna och hjälper till att bevara djur.

Jag älskar vargen. Tycker det är ett fantastiskt djur som får mig att fundera över hur det en gång såg ut i våra skogar.

Den 12 augusti föddes ett gäng valpar i vår kennel. Alla valparna har fina hem och vi har fått en massa nya vänner och underbara familjer att rå om.

Strax innan valparna föddes, hade kenneln också besök av SKK kennelkonsulenter och gissa vi fick med beröm godkänt. Känns så bra att några utomstående kikar och kommer med tips, är så lätt att bli hemma blind.

Tack vare min goa make och kennelpöjk, som utan gnissel ställde upp och passade 6 veckors valpar i 4 dagar. Kunde jag och Catherine sticka till Jaegersborgsparken i Danmark och fota hjortar.

Foto: Catherine Thiesen

Fantastiskt kul att gå i parken en kall höstmorgon att höra och se kronhjorten bröla och bjuda upp till dans.

En Kennelträff har vi också hunnit med. Älskar mina valpköpare och är så lycklig att ni förvaltar alla valparna så väl.

Att fixa valpträff är ett litet sätt för mig att tacka er alla som HD röntgat era hundar. Jag är er evigt tacksam. Innocent

Mina rådjur, börjar jag mata i slutet av sept, vi hinner bli fina vänner under hösten. Ofta står dom och väntar på mig när jag kommer med morötter, äpple och pellets till dem. I höst har skaran utökats till 5 djur som besöker oss varje dag. Hoppas och ber att dom skall få leva och slippa skjutas av kliande jägarfingrar.

December månad är den stora studiomånaden. Då fotas det mycket och ofta. Älsklings modellerna är mina kära, kära barnbarn.

Som året började avslutades det.  En fotokurs med Hans, varför ändra ett vinnande koncept. 1ggr/ år skall vi få till en date Tongue Out annars stämmer det inte.

Från och med nu tittar vi bara framåt. Finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln  Wink

Nu är jag mest nyfiken på 2019.

Vet att det börjar ganska ok. En resa till Kenya väntar om ca 3 veckor. Sen kommer det spännande saker som ett pärlband under hela året om inget annat händer. Men det lär du nog inte missa om du följer min blogg.

Tack för att du kikade in och att du tog dig tid att läsa den lååånga bloggen.

Är lite ojämn i mitt bloggande men får ta det när inspirationen finns.

Tags:

Djur. | Naturen | Texter

Kronhjortsparken i Danmark

by Birgitta5. oktober 2018 20:38

En fin vän och jag stack iväg för en lyx helg i Danmark

Va då lyxhelg? Va e det?

Som du redan gissat är det grova kängor, grön jacka, oöma brallor och en massa kilo i form av kamerautrustning att släpa på. Det är livskvalitet och lyxsemester för mig. Ja ja visserligen innebär det att min vänster axel är blå och förb... öm men lite får man betala. Foto vänner vet varför  Undecided

I sept - okt brunstar Kronhjorten och då är det en perfekt tid att åka och fota. Dom ser liksom inte oss utan fokuserar bara på brudarna. Vilket innebär att man kan komma dem riktigt nära och få lite kul bilder.  Jag hade bestämt mig för att denna resan skulle jag ha bilden med den ångande andedräkt

Help, get me some help
Tonight I need someone to stay by my side
Help, get me some help
I'm all alone and worried, so please please hurry
Help, get me some help

Morgon mannen.

Jag blir din skugga
Jag blir den du aldrig ser
Låt mig bli din skugga
Jag skadar dom som ler
åt dig, din skugga
Jag blir ögon på din rygg
Låt mig bli din skugga
och du bli min

// Kent

Nyfiken, jag??

Ung nyfiken Dovhjort.

Tidig lite kall lördagmorgon. Just i detta ögonblicket ångrade jag att jag inte fått med mig hanskar och en mössa. Men efter denna uppvisningen värmde värmen från hjärtat upp hela kroppen.

Resans mål var nått. Att få bilden på utandningsångan i ett bröl.

Under morgonen, gick det att att uppleva detta hos flera tjurar.

Svårt att återge känslan av ljudet av en massa kronhjortsbröl, kylan och det totala lugnet, i ett inferno av flörtande djur.  I den stunden lever jag.

Morgonsol och nyfikna hindar.

Dovhjorten tar dagen som den kommer. Deras brunstperiod inträder först om ca 1 månad så dom samlar krafter och är åskådare till skådespelet.

Ibland funderar man på vad dom tänker. Brölande kronhjortar och en massa människor med stora svarta ögon i ansiktet. Mmmm inte utan att jag drog lite på smilbanden.

Jisses så en fullastad kamera freak kan springa för att få stå på "rätt" ställe för att få just "den" bilden. Ja misstolka inte, jag springer inte med 10-15 kg utrustning, ja inte utan heller förstås.

Ville också så gärna få en bild på den ståtliga vita bocken. Å det fick ja, många, när han dök upp ur skuggan och kom vandrande rakt emot oss. En mäktig känsla.

Parken är inte bara hem för Kronhjort & Dovhjort, utan bebos även av Sikahjortar. Första gången jag fick se en Sikabock, innan har jag bara sett hindar. Sikan är en liten väldig söt hjort tycker jag.

Ja detta är tanten i högaktivitet. Bästaste vännen Catherine fotade mig i min favo fotoställning, ja det behövs en travers för att få mig på benen igen men det är det värt.

Vit stor kronhjort, med brudar i blicken.

Vill tillägga att det sprang 1 rådjurs hind och en bock över mina marker idag och det gör mig så glad och förväntansfull inför våren.

Ha en fin vecka och var rädd om varandra. Lyssna inte på skitsnack, tänk själv.  ;) En hälsosam hjärna väljer vad den släpper in.

// Birgitta

valpar. 7 veckor och snart vuxna nog att lytta hemifrån.

by Birgitta30. september 2018 08:31

Hej igen och förlåt sen ankomst.

Bloggen kommer försent denna veckan. Beroende på att jag och min kamera har varit på turné under helgen. Min fina vän Catherine och jag har varit i grannlandet. Fotat hjortar, gått långt, ätit och druckit gott och skrattat en hel del. Sådant mår man bra av. Sprang på en vän som står mig varmt om hjärtat och som jag alltid blir lika glad över att se, i parken. Så en go kram och lite ny energi fick jag också på denna turen.

Morgon "bröl" i Kronhjortparken.

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" innebär. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål med hundmat (försökte lyxa till det idag med oxfärs, men se det dög inte) A-fil, lite grönsaker och pasta eller lite bröd. Mellan målet består av A-fil och fortfarande en "tuttteslick" av mamma.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

 

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. En hushållsrulle med lite kattgodis,  kan vara hur länga som helst som leksak.

En boll från bollhavet kan vara den bästa ägodelen.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går.

I veckan varit vi varit ute och åkt bil en tur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Ingen av dem uppvisade några tecken på åksjuka trots att turen blev ganska så lång. Vi hinner nog en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader, klipp och bad, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna.

När och om jag bloggar nästa vecka, har några valpar redan lämnat skeppet och och är ute på sin livsresa. Till ett kärleksfullt och väntande hem. Jag är så stolt och glad för alla väntande hem, känns så bra att veta att valparna har massor med kärlek som väntar på dem. Ser så mycket fram emot att få följa detta gänget på livets stig, hoppas få dela den med familjerna i form av små bilder och uppdateringar om livet med ett "bär"

Ha det gott alla vänner därute. Var rädda om er. Skall ni som jag ut på vägarna, så kör försiktigt.

// Birgitta

 

Valpar. Nu är dom 6 veckor.

by Birgitta23. september 2018 10:00

Valparna är nu 6 veckor och har blivit riktigt stora.

Denna veckan händer det en hel del. Det är nu rädslorna utvecklas och valpen plötsligt kan bli helt oförklarligt rädd för något ljud den hört många gånger innan.

Vid 6–7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad, olika hållningsreflexer fungerar, man kan säga att koordinationen nästan är jämförbar med den vuxna hundens. Nu hoppar den, tar sats och springer samt målmedvetet går till saker.

Nu är valparna tydligare, har en dominerande attityd, underkastelse, en attityd som innebär inbjudan till lek, aggressionsdämpande signaler, kastar sig framåt med låg kroppsställning, i första hand med frambenen. Aggressivt beteende och speciellt slagsmål är svårt att skilja från lek i den här åldern. Valparna slårvarandra med tassen, bits och klättrar på varandras ryggar.

Dom sover väldigt mycket och blir snabbt trötta, mitt i leken somnar dom och känner inte om dom ligger obekvämt eller om kompisen promenerar rakt över dem.

Nu äter valpen 3 mål mat om dagen + ett mellanmål med A-fil. Dom har en snäll mamma, som gärna ger dom lite di emellanåt. Vatten skålen lapas det friskt i och sen badar dom fötterna. Idag avmaskas dem för 2a gången. Ingen har uppvisat mask angrepp men jag tar det säkra före det osäkra.

Klorna är klippta i denna veckan, dom växer fort och måste hållas efter regelbundet.

Nu har dom fått sitt första tuggben, ett kalvrevben smakar mumma. En morot funkar bra och är minst lika god, killar gott i tänderna när man tuggar på det.

Nu väntar en tid där man tydligt kan se att valpen luktar efter spår av sin tidigare avföring, den går ofta till samma plats och kissar och bajsar.

Världen utanför är så spännande och stor att dom bara vill ut. En hel del pipande blir det i valplådan, när dom inte får komma ut.

Ett härligt, nyfiket gäng som tar sig ann alla bekymmer med viftande svans och med en härlig glädje. Kommer ibland när man kallar och alltid när det är mat.

Nu har alla valparna fått träffa sina föralltid mattar och hussar.

Nu kan vi avslöja vart det bär av i livet.

Lilla brun, blir en Halmstad böna.

Bo kommer att flytta till Gotland.

En orange Norgetjej

Oranga Linköpingsbönan.

Å lillagodingen blir Växsjöbo.

Nu är dom så fantastiskt roliga, helst vill man att alla skall stanna hemma i sitt föräldrahem. Men det omvärderas snabbt när man kommer upp på morgonen, och skall ta rätt på nattens vedermödor. Undecided

Nu väntar en vecka men mycket pyssel.

Hoppas du får en fin vecka och att vi ses i nästa blogg, som kanske inte blir söndag nästa vecka. Det hänger lite på hur många timmar dygnen har nästa veckan. Wink

// Birgitta

Valpar 5 veckor

by Birgitta16. september 2018 10:15

Så glad att se dig igen här inne på min blogg.

Nu är valparna 5 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu äter gånget lagad mat 2 ggr/dag och på riktig tallrik. Smile Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v6 och början av v7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått. Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget. Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita.

Nu börjar den också försvara sina saker, lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Världen blir större och promenaderna längre. Under denna veckan skall dom få komma ut i trädgården lite längre stunder, om vädret tillåter.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu är det väl hög tid att jag presenterar underverken.

One Hands Sweet Cloudberry, Brun/vit hane.Kiss

En riktigt liten charmknutte och lurefax.

One Hands Sweet Wolfberry. Vit/orange hane

Kallas Jabb Johan, för han jabbar hela tiden med sina tassar, lite av tjuren Ferdinad ser jag i honom. - Ja du.... jag kommer, men inte just nu....Cool

One Hands Sweet Gooseberry. Orange tik.

Gör själ för sitt namn, en gosig tjej med en vilja av stål Wink Alltid pg oftast med sin likasinnade syster.

One Hands Sweet Crawberry. Orange tik.

Själsfrände med Gooseberry. En tös som vet vart hon vill och vad som skall ske, kösta vad det kösta vill, bara syrran hänger med.

One Hands Sweet Bearberry. Brun tik.

Gillar att hänga med Cloudberry, är vaken när dom andra sover så hon får världen/leksakerna för sig själv. Sen är det kul att bita dom andra när dom minst anar det. Smart som få...Smile

Kanske kullens charmknutte. Wink

Ja så här ser underverken ut, dom växer så det nästan syns, sköter sig med bravur på alla sätt och vis. Bajsar och kissar så vi har fullt upp Wink Små barn är härliga barn, bäst och vackrast när dom sover.

Hoppas du hittat något kul att kika på och att får en härlig, spännande vecka.

Vi laddar för nya bus och äventyr.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv