Hej.

Som vi väntat å väntat. Veckan har sniglat sig fram. Vädergudarna har inte varit på bästa humör, Iso har tagit dagarna med ro. Jag har varit handlingsförlamad och knappt haft lust att jaga "tanten". För er som inte vet har jag sedan i somras inlett en kamp mot denna tanten, är rätt trött på denna tanten och hennes olater

Nu en liten dagbok om dom närmsta dagarna.

Onsdag kväll, började Iso få känn av, vad som komma skall. Hon började bädda, rumstera. Natten tillbringades med att titta på magen, stöna runt i sängen och slita sönder ett täcke.

Torsdag morgon tillbringades i bädden mest slumrande, vill bara vara själv. Ut och bajsa en liten klatt och in i sängen igen. Mat smakar absolut inte idag.

När torsdagskvällen närmade sig tilltog Isos förlossningsarbete. Hon hade några jobbiga timmar innan hon 22.35 äntligen lyckades få ut en liten hanvalp, som kom med benen före, tyvärr kom men avsliten navelsträng och var utom all räddning, trots att jag jobbade med den ganska lång tid fanns inget liv att hämta.

Kan lova att i den stunden kom det tankar som hur kommer detta att sluta, lever nästa valp, tack och lov för att denna inte satte sig dubbelvikt och stoppade vägen utan kunde med lite hjälp komma ut. Som du säkert läste i förra bloggen så är det inte självklart att allt går som man önskar.

Efter det hade Iso ett par jobbiga timmar men svaga värkar och massa frossa. Många tankar for genom denna uppfödarens huvud. Jag valde att ha is i magen och vänta och stötta. Vid första och andra krystvärken valde jag att hjälpa till med lite extra kalk, en chansning som gick hem.

Så plötsligt händer det.

Å lite till. Morsan Iso är lite brutal när hon ser till att valparna bajsar.

Valparna har nämligen ingen bajsreflex ännu utan kan bara göra nr2 om mamma fixar det. Mer om allt detta och mycket mer får ni läsa i kommande bloggar.

// Birgitta

Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 58. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet att hjälpa till med det själv, om dom är yngre än 2 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt förra veckan på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

Nu till Iso och hennes mage.

Iso har idag gått upp 3.7 kg, och är rund som en boll från alla håll. Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

Dygn 60 är viktökningen 4.2kg.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det   Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 110-140mm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa idag (söndag) valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Det kan ta flera dagar innan dom etablerar sig och blir på riktigt hos en förstföderska.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader och då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och godkänd av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Ny varmvattenflaska inhandlad, för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan.

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer,  hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Bolla"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

Nästa gång vi hörs, hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Nu gissar och tror att det finns fler, än jag som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam

Nu kan vi bara sitta ner och vänta.....

Å önska vi kunde se bortom horisonten.

Eller som Iso säger, jag gräver ner mig tills detta är över och vi hörs nästa gång.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag.

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk höstvecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Måste passa på att Gratta pappa Igino till sin "pinne " i agility/hopp som han och Jolanta fixade i går (lördag)

Så jäkla stolt att ha Igino som pappa till kommande valpar. Älskar den hunden.

Här tillsammans med sin bror Boba.

Här kommer en liten uppdatering.

Idag dygn 59, måndagen den 4/10 är det tungt att vara dräktig.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

Tror dock inte det finns några fler valpar att tinga i denna kullen.

//Birgitta

Hej igen en vecka har rusat iväg i faslig fart.

Nu är Iso i V8 och mår gott, känner sig nog lite tung, äter och bajar som en häst Ja just bajar som en häst, lite där hon står och när det trycker på, vilket föranleder till en del nattliga bajshögar och rundor i trädgården.

Nu mina vänner händer det saker.

När Iso gick in i dygn 47, kände jag den första spirande rörelsen från valparna i magen. Det är en lyckokänsla när man får möjligheten att känna lilla, lilla pirret och peten i magen. Iso är lite rädd om sin mage och älskar inte att jag håller min hand stilla på den men lite kill och pill är mys.

Igår lördag, dygn 50 sprallade det ordentligt i magen på flera ställen, antingen är det en livlig rackare eller så finns där mer än 2

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler... Någon som vågar sig på en vild gissning?

 Iso börjar bli så rund om magen, hon numera går under namnen Tjocksmock, Knubbis, Tjockamoster eller Feta kärringen beroende på om hon hör vad vi säger eller ej Dräktighet sätter sig uppenbart på öronen, det har Iso bevisat, å då e det sant.

Iso är idag söndag på sitt 51:a dygn.

Hon har idag gått upp 3,4kg och är en liten "knubbis"

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken.

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 55 dygn. Dvs på onsdag. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad. Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihopväxt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas  innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen. 

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande ljud.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade.

När valpen passerat 57:de dygnet är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. 

 Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,6 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Iso att valpa 63-64 dygnet, då jag tror vi parade 1-2 dagar innan ägglossning. Då har jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Iso parades precis på rätt dygn det vet vi, för dom fick bestämma själva när var och hur. Då Igino och Iso fick gå här och lura tillsammans några dagar innan och efter parning. Nu skall det bli spännande att se om Iso lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne.

Stämmer detta och Iso bär på mer än 5,6 valpar kommer hon att börja valpa på em den 9/10. Lite nördig men visst är det kul att spekulera

Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt du får bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Iso springer

Nu räknar vi ner.

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Tacksam att du tänker på och och följer oss på denna resan.

Vi kan inte ta emot fler förfrågningar på valpar, innan vi vet hur många där göms i magen. Kommande dagar skall Iso m familj lämnas i lugn och ro och inga besök kommer att kunna tas emot.

Allt för att Iso inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm.

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och Iso bekanta sig med sin boplats och nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Nyfrissad och nöjd sitter hon ovetande och njuter, utan att ha en aning om vad som komma skall. Eller vet hon?

//Birgitta

V 7 är en vecka då det händer en massa med fostren.

Idag är Iso i dygn 44.

Hon har nu gått upp 2,4 kg och börjar få en rund liten mage. Konstigt att något som går så fort kan gå så långsamt.

I morgon måndag är hon i dygn 45.

Då börjar pälsen utvecklas. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Iso mycket och ofta men efter V7 magklappas hon mest hela tiden.

I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden. Denna veckan förkalkas också premolarena.

Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på Iso. Hon är förstföderska och ganska vältränad i sina magmuskler så hon orkar hålla in magen (till skillnad från uppfödaren )

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50, på lördag är Iso 50 dagar gången. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Iso hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Iso är hungrig, letar mat överallt, äter nu 3 mål om dagen men tycker hon behöver minst 1 till. Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

Jag inte har en aning om hur många valpar Iso bär i sin mage, med anledning av det stora intresset för valp ur Isoskull, ber jag ev nya valpspekulanter att avvaktar, samt följa bloggen. Här kommer jag att skriva om det finns någon ev valp ledig och som ev letar sin föralltidfamilj.

Nu är vi ett helt gäng som med stor förväntan ser fram emot kommande veckor. Inte bara gänget här hemma.

Iso tar det med ro och tillbringar sina dagar med mamma, syrran & övrigt kompani.

Ja du Iso om du kunde berätta.

Hoppas du får en fantastisk höstvecka och kan vara ute i skog och mark.  Nu kommer en magisk tid med vackra färger, naturupplevelser och förhoppningsvis fina frostiga dagar.

// Birgitta

Gläder mig så att just du kikat in.

Nu händer det saker. På utsidan ser man nu hur Iso växer, matbehovet ändrar sig, nu vill hon ha mindre portioner och ofta. Som alla gravida får hon som hon vill.

Idag söndag den 13/9 har våran Iso gått 37dygn i sin dräktighet, och är inne i v 6. Hon har nu gått upp 1,75kg. tyvärr är det nog inte "bara" valpvikt utan en del beror på ökat matintag. Tycker att det är roligt att följa tikens viktkurva. Men klart bredare har hon blivit över ryggen och midjan börjar försvinna på lilla damen. Knepigt att man kan bli glad för en midja som försvinner min egen skulle jag önska kom tillbaka.

 V 6 händer det en hel del  med "knytten" som spirar i Isos mage.

Mellan dygn 42 - 63 sker 75% av fostrets tillväxt, så  nu väntar en intensiv växtperiod.

Dygn 42 utvecklas och trampdynor under slutet av detta dygn och in på 43 dygnet utvecklas klorna. 

I dygn 42 startar mineraliseringen av valpens skelett. Efter dygn 42 man kan om man vill röntga och ev räkna hur många där ligger i magen. Röntga gör jag endast om jag är orolig för något, och om jag absolut vill kunna planera för hur många som komma skall. Jag undviker i möjligaste mån utsätta mina tikar för det, ofta brukar det visa sig ändå hur många det blir

Öronsnibbarna och ögonlocken växer och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig i riktning till han- och honkön.

I början av veckan skiljs tårna helt. Morrhåren har börjat växa ut.
Tarmsystemet har nu lämnat navelsträngen och befinner sig nu placerad i bukhålan.

När valparna föds kan det skilja dagar på dem, pg av att något ägg kan bli liggande och vänta på "sin" sperma någon dag, innan befruktning sker. Kan också vara så att något/några ägg tar sig vid första parning och något någon dag efter sista parning. Även om äggen vandrar ner tillsammans för att fästa in i livmoder väggen, finns alltid risken för någon eftersläntare.  En av anledningarna till att inte låta hundarna para med för många dagar emellan. En svår avvägning för oss uppfödare, eftersom vi ingen kristallkula har och inte vet om 1:a parningen "tog". Detta kan ev, vara en förklaring till varför det i en kull kan det födas valpar som upplevs som lite prematura, dvs. för tidigt födda. Utan att vara utbildad på ultraljud gissar jag att det kan vara en av anledningarna till att man ibland inte ser vissa fosterblåsor. Men det skall jag villigt erkänna är en egen tolkning. I alla kullar som jag varit med under födseln har det funnits någon valp som känts lite tidigt född. Vad är det som styr när valparna föds kommer vi till lite längre fram. Man lär något nytt varje gång.

https://www.youtube.com/watch?v=f4KoH4GQDPg (du får kopiera länken för att kunna se den, kan inte dela länkar direkt i bloggen) i denna länken kan ni se den vackraste film jag vet. Visserligen för människa, men det skiljer inget mellan fosterutvecklingen på oss och hunden. Det enda som skiljer oss åt är våra gener som styr vad det blir. + att i tiken utvecklas fler ägg på en gång och där sker så mycket under en så mycket kortare tid.

Orsaken till att hundarna föds så outvecklade, är att tiken skulle bli för tung för att orka söka efter mat till sina foster, om hon gick längre tid. Bli för stor och otymplig. Samt att valparna skulle inte få plats i magen utan bli för stora för hunden att föda fram, om dom blev "lika klara" som oss människor innan födseln. Valparna fortsätter sin utveckling i en rasande fart efter dom kommit till världen. Av den anledningen är det av största vikt att valparna får vara i sin lya i lugn och ro de första veckorna efter sin födelse. Det är för valpens bästa, och inte för att denna uppfödaren är en gnällkärring, (ok kan jag nog vara ibland) inga valpköpare är välkomna på besök innan valparna blivit ca 4-5 veckor.

Iso gör fortfarande sina rusningar, när hon försöker ha kontroll på vad och vem som passerar utanför hundhagen. Hon har fullt upp att passa på "sina" 3000 kvadrat. Alla 5 tycker att det är deras enskilda uppgift, att passa staketet, vägen, fåglarna och kaninerna.

Men nu börjar det bli svårt och lite tungt att hänga med lilla syrran runt hörnen. Jag kan se en avsevärd hastighetsförändring på Iso sista veckan.

Dom sista nätterna har hon haft behov av att gå ut och bajsa, annars funkar det bra inne också  Mycket mat och något som trycker på = inte lått att hålla det man inte har i händerna.

Nu väntar några  sega veckor, lite oroliga (har alltid en lite klump i magen, för vad som komma skall) och inte utan att jag planerar och funderar en hel del. Tycker det blir värre och värre för varje gång, med oron att allt skall gå bra.

Gläder mig så åt denna kullen, den har jag väntat så mycket på.

Ha en jätte fin vecka, även om den börjat regnig och höstig.

Å du va rädd om dig.

//Birgitta

Hej och välkommen tillbaka.

Nu har det tickat iväg en vecka till. Nu äntligen har vi kommit till denna dagen, då det är det bekräftat att Iso och denna snyggingen väntar smått. I dag av har jag  ultraljuda Iso och nu är sanningens minut här. Inte utan att jag känner en viss oro,  hur många såg vi, hur kommer resten av resan att arta sig. Nu väntar en tid där dagarna går fort men tiden går långsamt....

Just nu känner jag mig väldigt glad och förväntansfull. Vad Iso känner har vi inte snackat närmre om

Foto Jolanta

Ja det är Igino som är den lycklige friaren. En hund jag bara älskar. Varför gör jag det. Jo.. snällare hane får man leta efter, lugn, social och cool skulle man nog kunna säga om honom. Jag har haft den stora ynnesten att få låna honom 1 gång innan och är sååå nöjd med det jag ser hos hans avkommor.

Lilla Julia är dotter till Igino, stannade i familjen hon är det mest älskvärda och lätta hund man kan tänka sig. Men därav inte sagt att hon är en nickedocka. Lagotton kräver stimulantia, vettiga arbetsuppgifter, en tydlig beskrivning av var och hur. Annars hittar dom på själva, med inte alltid ett resultat som matte/husse önskar sig.

Nu hoppas jag att kombon Iso & Igino skall bli minst lika fina.

Vi, jag och Iso, är helt säkra på att detta är helt rätt hela vägen. Snygg hane och två fantastiska hanhundsägare som besitter stor hundkunskap och som mer än gärna har framtida kontakt med Iginos valpköpare.

Vem är Igino - Solipse Ideal Igino

I denna länken kan ni läsa om Igino http://www.rasdata.nu/lagotto/hund/2016/s4238316.htm

Igino är en 4½ år gammal kille. Född i Solipse kennel i Tjeckien. Ägs av Jolanta Anderson och Galottens kennel/ Pernilla Astemyr Andersson.

Igiono är lite åt det stora hållet ca 48 cm hög. Väl kroppad och har ett fint huvud (i min smak)

Han har ett fantastiskt steg och använder sin kropp på ett vägvinnande sätt. Sällan jag sett en lagotto med så fina rörelser, det gör mycket att Jolanta tränar honom målmedvetet.

De avkommor vi fått efter honom är väldigt lika sin far. Både i kroppen och sättet.

Foto: Jolanta

Igiono lever sitt liv i en familj med både småbarn och 2 andra hanar. Han tränar agility med framgång och nosework med ännu större framgång. Jolanta är så duktig med sina killar.

Det gläder mig så när en arbetande hund får jobba. Ja, ja jag är inte världens bästa på det själv, skulle önska jag kunde träna mer med mina vovvar. Inte bara lusten begränsar tyvärr.

Citat Jolanta: Där har du fångat hans personlighet perfekt....

Visst syns det i blicken att han drömmer om sina små telningar.....

Nu till veckans lyckliga händelse.

Vad ser vi på bilden?

Bild 1

Bild 2

 Bilderna är från idag måndag den 7/9, 32 dygn efter 1a parningen. Man ser tydligt på bild 1, 2st ägg som ligger i hornet. PÅ bild 2 har jag markerat ut hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, så såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar. Jag vet hur många fosterblåsor vi såg och hur många foster vi hittade. Men det bevarar jag som en hemlighet.  Fina och stora var dom allihop, så jag känner mig väldigt förhoppningsfull. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Iso får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken, även om hon redan dygn 10 påtalade att hon var vrålhungrig hela tiden.  Dock fick Iso i dygn 29 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca.

Isos mage dygn 28 dvs v4 redan.

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Iso är förstföderska och ofta tar det lite längre tid innan man kan se en kroppslig förändring. Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Isos mage. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp ca 1,2kg så det bordar gott.  Jag väger ISO varje vecka och har lite koll på hur hennes kropp.

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Iso är idag måndag i dygn 32 ca. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov a A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera på sin tik, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (de 3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om en vecka ca runt dygn 42.

Under hela Isos dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker som det är möjligt.

Nu avslutar jag denna dagens blogg med ett foto taget av Jolanta på pappa Igino som 9 veckors valp.

Hoppas du hittat något spännande att läsa om och att du som jag gläder dig åt vad som komma skall.

Nu får vi fortsätta och hålla tummarna för att tiden rullar på och att allt går vägen med dom små och Iso. Det finns en massa faror på vägen, som kan ställa till det.

Trot om du vill men hon har snudd på gått halva dräktigheten.

Nu är det bara att sitta ner och vänta på vad som komma skall...

Hoppas du får en fantastisk vecka, själv tänker jag att jag kommer att små le hela veckan och njuta av den nya vetskapen.

Va rädd om dig och njut av dagen.

// Birgitta 

Välkommen och stort tack för att du kikar in.

Jag sticker imellan med ett inlägg, innan vi säkert vet om Iso bär på valpar.

Om allt är som jag hoppas på så är nu Iso i 4 v. Nu väntar en spännande period, som för mig innbär en massa tankar,funderingar, tvivel och hopp, som jag gärna delar med mig av om du orkar och vill hänga med.

Långt innan man vet att tiken är dräktig har det hänt så mycket i hennes magen.

Man brukar dela in dräktigheten i perioder.

 1:a perioden brukar benämnas Zygotperioden, tiden 0-17dygnet

Zygot, för att det är namnet på ett befruktat ägg i form av en fosterblåsa, som vandrar ner i till livmodern och i hundens fall till livmoderhornen.

Vid 8-9 dygnet bildas en morula, en cellklump som innehåller ca 16-32 celler.

När det första ägget är befruktat ligger det snällt och väntar på att dom nästkommande äggen skall bli befruktade, allt för att dom tillsammans skall kunna vandra ner på sin resa, för att fästa in i livmoderväggen. Det sker på 10-14 dygnet.

Ett par dagar efter zygoten fäst in i livmodern bildas ett hölje kring morulan, och bildar en fosterblåsa en sk amnion.

Implantation av zygot

 2:a perioden kallas Embryoperioden, perioden mellan 19-35 dygnen

Just för att implantationen av zygoten börjar och embryot börjar bildas. Ämnena till de viktigaste organen nu är färdigbildade. Implantationen startar dygn 19 efter parningen.

När embryostadiet startar. Startar också utvecklingen av huvud och hjärna. Utveckling av ryggmärg startar uppe vid huvudregionen och utvecklar nervledare, början till framben, bakben, synorgan, hörselorgan och organ för matsmältningen.

Vid dygn 21 eller v3 kommer nu hos vissa tikar  en period av illamående, trötthet ( hon vilar mer och ibland kan man se att dom nästan är i en annan värld). Inte ovanligt att dom får lite klåda, man kan se hur tiken kliar sig i mag/ljumskområdet. Allt beroende på hormonförändring och att livmoderhornen nu vidgas. Hos vissa tikar går denna tiden helt omärkt förbi. Om dom inte visar något, behöver det inte innebära att dom är "tomma"

Nu är fosterblåsan ca 15mm i diameter.

På 17-21 dygnet när äggen fördelat sig och fäster in i livmoderväggen, då börjar direkt utvecklingen av moderkakan, sitter som en gördel kring fostret och skall nu börja försörja fostret med all nödvändig näring.

Vecka 4
Nu kan man redan se ämne till både bakben och framben. Öronsnibbar och ögonen bildas denna veckan

På 25 dygnet. är embryot redan 14mm och fosterblåsorna är ca 2-2.5cm stora. Efter dygn 25-28 kan man ultraljuda tiken för att konstatera dräktighet. Dock kan man inte med säkerhet räkna hur många valpar det kan tänkas bli. Vissa foster resorberas och vissa kan ligga gömda bakom inre organ och bakom andra blåsor. Det kan vara så att en tik visar sig bära foster, men sedan inte nedkommer med några valpar. Ibland händer det att tiken överraskar och föder fler valpar än man räknat i fosterblåsor. Det är anledningen till att man inte vill räkna blåsorna, om inte veterinären och tikägaren är för nyfikna och väl medvetna om processen.

Under dygn 28 börjar förbeningen av skalltak, kragben, under och överkäke.

Efter dygn 28 brukar jag öka tikens måltider. Under denna period har tiken ett nästan dubbelt så stort behov av kalium, kalcium och övriga mineraler. Viket inte är så svårt att förstå då förbeningen nu startar av flera (förhoppningsvis ) små foster. Får hon inte tillräckligt tar hon ur sina reservlager och dom kan vara svåra att fylla på under dräktigheten. För lite i depoterna är inte bra för tiken när hon sedan skall sätta mjölk och börja dia sina valpar.

Foster 30 dygn

 Nej nu får det vara nog med anatomin för idag. Fortsättning följer jag lovar.... om du vill.

Jag lovade i förra bloggen att jag skulle berätta lite mer om "friaren" man det får vänta tills nästa vecka då LOVAR jag att OM Iso visar sig dräktig, berätta mer.

 Nu håller vi tummarna för att det finns små krulltottar i magen. Såhär såg Iso ut som liten tjej, 6 veckor gammal.

Nu önskar jag dig en fin vecka, hoppas du kan jobba samtidigt som du håller tummarna (gärna båda) för att Iso bär på fosterblåsor. Det får nästa vecka utvisa, då kommer inte bloggen förrän på måndag. Så du inte blir besviken på söndag morgon om du inte får en uppdatering.

Jag skulle uppskatta om du tycker till om bloggen, hittar du faktafel påpeka mer än gärna det. Har du glädje av det jag skriver, säg gärna det med tycker du att jag är för mycket...... scrolla vidare....

// Birgitta

Jag vill ropa..... äntligen, men vågar inte riktigt ännu.

Första bloggen på den nya hundresan, får bli ett litet släktträd över Iso, och en enkel beskrivning på vem hon är.

Våran fina ISO är nu parad och inget tyder på att hon inte har tagit sig. Hon är beräknad till v41-42, om allt går som vi önskar.

Som vi längtat efter denna kullen. 1a gången hon skulle paras var jag och fotade björnar med Zoom fotoresor i Kamtjatka, riktigt dålig tajming. Nästa försök gick hon tom, jag åkte tydligen för sent upp till hanen, orkade inte köra under julhelgen, är man lat får man skylla sig själv.

Denna gången hämtade jag hem Iso och hanen samtidigt, så dom fick gå här och kuckelura ihop. Denna gången fixade dom det alldeles själva, med viss översyn och passning så klart. Man skall lita på hanen, han vet när det är dax. Dom fick till 3 fina parningar med riktigt långa häng. Nu har vi stora förhoppningar om att det lilla matvraket ISO har valpar i magen.  Jag kommer naturligtvis (har bokat tid) att ultraljuda henne för att se så allt ser bra ut och kika på dom små blåsorna jag hoppas vi hittar, om vi hittar några vilket jag verkligen hoppas på.

En tik går dräktig i 9 veckor = 63 dagar, men det finns ett spann på mellan 56 dagar – 72 dagar. De flesta tikar valpar 63 dygn -/+ några dagar efter parningen om det har varit rätt tidpunkt när tiken parades. Är tiken parad lite förtidigt går hon över 63 dagar och är hon parad sent så får tiken oftast tidigare. Samtliga av mina tidigare tikar har valpat exakt på dygn 63, vilket fascinerar mig otroligt, hur kan naturen vara så exakt?

Det är en stor väntan på de första dräktighetstecken efter att en tik är parad.

Vissa signaler kan man se tidigt såsom:

• Vulvan förblir lite svullen (gäller dock inte alla tikar)
• V3-5 Tiken kan bli illamående. Maten smakar inte, dom kan ullka och till och med kräkas ganska ymnigt. Helt naturligt och inget att oroa sig för, bara dom dricker.
• V3 flytning och ibland en lätt blödning från vulvan, det är då äggen fäster in och blodflödet ökar i hornen.
• V4 rodnande spenar.
• V4-5 kan det komma en klar seg flytning.
• V5 kan man se en förstoring av området kring spenen.
• V5 kommer ofta en bukförstoring, beroende på antal valpar och om det är första gången tiken är dräktig. Vid få antal valpar kan det dröja några dagar till.
• V7 kan man känna fosterrörelser och känna valparna flytta sig i magen.

Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna, i buken från vecka 3. Det känns som ett pärlband med små nötter, utmed sidorna när man trycker lite lätt. Med en tränad hand och på en inte allt för tjock tik kan man räkna antalet. Dock skall sägas att man skall inte hålla på att ”öva” på att känna för mycket, fosterblåsorna kan vara ömtåliga.

Vissa  säger att man kan se på ögonen på en tik, om hon är dräktig. Någon som vågar sig på att gissa?

De första veckorna, ända upp till 5e veckan, märks eller syns det inget speciell rent fysiskt på tiken. Dom kan få en viss personlighetsförändring, bli lite lugnare, mer tillgiven, kärleksfull och vill kanske vara lite mer för sig själv. Tiken får oftast ökad aptit.

Under första veckorna och veckorna innan parning, är jag alltid lite extra noga med vad jag stoppar i tiken. Lite extra B-vitamin, lite folsyra (för att dom skall ta upp B-vitaminet bättre) c-vitamin och naturligtvis ser jag nu till att tiken får i sig en lagom dos av kalium,kalcium och fosfor, så hennes depoter är fyllda inför att hon skall valpa och dia. De första veckorna finns all anledning att lusläsa innehållsförteckningen på hundmaten. Jag barfar mina hundar och har då en chans att styra vad dom äter, utifrån hur dom mår och var i livet dom befinner sig.

 Vem är ISO - One Hands ISO

En glad tjej på 5 år, som till vardags bor i Stockholm och har en alldeles egen familj och flock, 3 lagotto utöver henne, varav en är hennes kullsyrra Alba.

Isos mamma heter till vardags Pia-Lotta är född i Galottens kennel. Hon är husets grand old lady, 11 år och bär sin ålder med heder. Makalöst gullig hund som lärt mig så mycket och som alltid finns i närheten. Hon styr och ställer med ungdomarna i huset och brukar ha minst ett vakande öga över valparna som föds i huset. Som alla "tanter" tror dom inte att någon annan kan riktigt lika bra som dom själva. Pia-Lotta har varit en fantastisk mamma och mormor. Hon har lämnat 100% HD fritt, av de avkommor som är röntgade. Tyvärr har hon 1 oröntgad valp.

 Isos pappa heter Scattis. Han är född i Yllegårdenskennel och kom till oss som 8 veckorsvalp. Han är en alltigenom super snäll hane på 7 år. Som valp var Scattisen överjäklajobbig, men tack och lov gick det över när han och jag började snacka samma språk. All hans jobbighet berodde på att han inte fattade vad jag ville och tog saken i egna tassar. Idag är han den mest älskvärda, snälla och kelsjuka hund som man kan tänka sig. Tjafsar aldrig varken med människor eller andra hundar. En liten dröm att ha i snöret. Ja jag vet att jag är partisk och som alla hundägare ser det bra hos mina hundar. Scattis har ett fantastiskt fint HD resultat på sina röntgade avkommor. Om jag minns rätt är det "bara" 2 eller 4 oröntgade av hans avkommor (är lite glömsk av mig) Iso och hennes halvsyster Humlan är väldigt lika sin pappa, så även jag har lite bekymmer att se vem som är vem på bilderna.

Iso är nyfiken på allt.

Och en livsnjutare i stora mått.

Här en nyklippt Iso en sk nakenfis.

Iso är snäll, och en lite försynt och ibland försiktig tjej. Men kan om hon vill och håller sig framme när det behövs. Hon är en ganska lite tjej ca 44 cm hög. Föddes chokladbrun men har genom åren antagit en, vad jag brukar kalla denimbrun färg dvs... en gråbrun färg som med årstiderna kan variera lite. Lagotton fäller inte men den fäller ändå, ja det låter lite luddigt men den tappar sin ullpäls och de är den som är så viktig att man får bort så inte pälsen tovar sig. En nedklippning sitter bra då och då. Jag klipper alltid ner mina tikar innan dom paras, dels för att dom skall vara rena och fina och dels för att jag tycker att det är att visa respekt för hanhundsägaren, då dom kan se tiken som den är vid parningen. Sen ser jag snabbt om dom dom får någon förändring i huden, ev kli, vilket inte är helt ovanligt när hormonerna ändrar sig i kroppen. Kanske behöver jag mata på med något för att tiken skall må bättre. 

För er som är nya i bloggen så brukar jag blogga på söndagarna, under hela denna resan.

Nästa blogg hoppas jag att jag fått lite mer tecken på att Iso tagit sig, då skall jag också berätta lite om den lycklige fadern. En fantastiskt fin och tillgiven hund, som jag lätt skulle kunna behålla i min flock. Vissa hundar bara man tycker så mycket om. Men mer om det nästa vecka.

Önskar dig en toppen vecka, ta vara på dagen och njut av den annalkande hösten.

Håll nu tummarna för att det växer små embryo som under denna veckan kommer att vandra ner och fästa på sin plats för att få den näring dom behöver för att utvecklas till fina valpar.

Är ni intresserade av en valp i denna kullen är ni välkomna med ett mail till birgitta@enhand.se och/eller en signal 0709 558162.

// Birgitta

Hej igen.

Nu har det varit någon veckas uppehåll på bloggandet.

Av förklarliga skäl. Julen och en massa pyssel har tagit min tid.

När julen väl är över finns det lite tid till eftertanke. När jag gick in i 2019 hade jag MYCKET framför mig, sa att detta året skulle bli mitt livs år. Det året jag skulle vara egoistisk, göra vad jag längtade efter och unna mig "lite" mer än det vanliga.

Å ja det där med att "unna mig" måste jag nog tillstyrka att jag lyckades med och det med lite råge.

2019 har känns lite som jag sprungit efter ...tåget. Jag vet vad jag gjort men hjärnan har fortfarande inte riktigt bearbetat allt. Vilken fantastisk ynnest att jag har mina bilder.

1a veckan i feburari gav vi oss iväg till Kenya. En efterlängtad repris från förra året, å ja du jag kommer försöka ta mig dit igen.  Kan tyckas stolligt att åka till samma ställe en gång till, men jag hade mina randiga anledningar och rutiga skäl för att uppleva resan igen Ibland vill man göra saker bättre.

Kenya 2018 var storartat, men 2019 fick vi ynnesten att inte bara se utan uppleva djuren på ett helt annat sätt. Vi hade den stora lyckan att i 2 dagar få följa (hon var på ett ställe hela tiden) en leopard hona och hennes 3 ungar som tyvärr blev 2, den randiga hyenan tog en unge. Bara att få se den hyenan var en ynnest.

Jag kommer absolut att stäva efter att besöka Kenya igen.

Redan 8/3 - 21/3 bar det av igen, denna gången till det mytonspunna landet Indien. Åh waoo Indien tog mig med storm. Underbar kultur, fina människor, fåglar, tigrar, näsbjörnar och en massa andra fantastiska djur. Vi bodde fint, åt god mat, skrattade, busade, och retade våra medresenärer men det bjuder jag på. En del blir lite onödigt stingsliga när dom kommer långt hemifrån.

Efter några veckors fotovila bar det iväg igen till Backe, ja å var fn.. ligger Backe? Norra Jämtland på gränsen till Lappland. Kompisen Cateherine och jag lät oss inspireras av våra fotovänner Tony och Therese som suttit i Sunnansjögårdens gömsle flera gånger och fått fina bilder på favoritdjuret björn. Så vad göra vi satte oss i bilen och tutade iväg för en 4 dagars jätte mysig fotoresa. Mitt mål med den resan var att fånga björn i kvällsljuset, måste tillstå att jag kom hem ganska nöjd.

Så där väl hemma vilade jag minst 2 veckor innan jag gav mig iväg igen på mitt livs dröm resa. Kamtjatka.... 21/7 - 5/8

En resa som bjöd på många timmar på flyget, förseningar, vin med mycket skratt & mycket mera skratt, heliokopter flygning, väntan, öldrickning i lönndom, övernattning i tält, kalla fötter, Ryskt käk och mycket mycket mera.

Sjösjuka och späckhuggare på Beringshav

Björnar

Åter björnar vid Kurile lake i Kamtjatkas vildmark.

Å vad jag önskar att jag kunde få uppleva detta i repris, men den resan får bli mitt livs resa och den har jag sparat i ett speciellt fack i mitt hjärta och på en egen hylla i min hjärna.

Men varför spara på björnar, dom måste jag ha för min överlevnad tror jag. Catherine och jag drog iväg till vårt favoritställe Vartius, redan den 22/8. Vi stannar alltid i Finland 5 nätter, dels för att få sitta i våra favogömsle och sen för att få möjligheten att ev återse tidigare björnbekantskaper. Jag hade lyckan att åka ihop med ett fantastiskt gäng Bo, Johan. Tommy & Catherine. Björnresor ja alla fotoresor, ger nya fantastiska vänner. Vi har givit oss en gemensam julklapp i år. Vi har alla bokat midsommar natten i Finland. Björnfoto och björnöl i mysig rökbasut. Som jag längtar. Tack kompisar för att ni sparkade på mig så jag hängde på julklappen. Jajaja medger ni behövde inte sparka så hårt .

Hösten bjöd på en magisk kväll i Dalhalla för gubben och lilla jag. Tommy Körberg och Sherey Clamp m vänner bjöd på en magisk om än regnig kväll. Så kul att komma iväg med gubben en natt på hotell, god mat och en oförglömlig konsert. Något du borde unna dig om du inte gjort det.

Lånad bild från Ästad vingård.

Helgen efter tillbringades med finaste vännerna Mia och Agneta på Ästad vingård. Spa, underbar mat och fantastisk dricka därtill. Inga kameror är tillåtna denna helgen, av hänsyn till känsliga personer en helg vi försöker få till så ofta vi kan, dock inte oftare än 1ggr/år. Man skall njuta och ha det gott.

3/10 bar det väg igen. Fina foto och reskompis kompis Catherine och jag stack iväg på en workshop om övergivna platser. Mycket gamla prylar att fota, bilar, stugor, fabriker och gammal skog. Kul att utmana sitt fotande lite. Nästa år skall jag spänna bågen lite till och ge mig iväg och fota något jag är så obekväm med, men det tar vi då.

14 oktober blev det foto av mufflonfår, kronhjort, dovhjort och vildsvin.

Tillsammans med min foto,hund och snack kompis Berit.

Den 20 oktober fick vi annat att tänka på. Familjen utökades och vinterns jobb var säkrat. Helt magiskt och helt underbart men ack så slitsamt, både för hundarna och för oss. Nu behöver vi en stund för att läka oss från allt (onödigt ) gnabb som uppstår när det är valpar i huset.

Som du säkert och förstår har 2019 givit mig mycket att se tillbaka på. Massor av varma minnen som kommer att ligga i mitt hjärta för alltid. Det finns resor jag absolut vill göra om, resor jag vill men aldrig kommer att kunna göra om, nya resor som väntar och framför allt massor av fin tid med min kamera. Ja luras nu inte att tro att jag inte fått min beskärda del av skit också.  Men de se du väljer jag att inte fokusera på, utan det har jag slängt djupt ner i min ryggsäck den som bara innehåller skit och åter skit. Den som aldrig öppnas igen när skiten landat i den. Där ligger jobb bekymmer, kränkta människor, skattebekymmer, revisorn, och en massa annan skit jag inte minns.

Framför allt ser jag fram emot en massa kvalitetstid med familjens nytillskott Julia.

Så nyfiken på 2020 har i ryggsäcken för mig. Vet att det ligger en hel del i pipen och väntar på att bli framsläppt.

Framför allt hoppas jag att min Stockholmsresa, sista dagarna på 2019 kommer att leda till en spännande upplevelse. Jag måste ha något som driver mig framåt annars kan jag rosta ihop som en gammal damcykel, så du glöm inte att trampa på så du inte rostar ihop.

Önskar dig ett fantastiskt Nytt år men massor av trevliga saker att lägga i din minnesbank.

Å du för att vara liten aning tötig!

Ååh hoppas du kan läsa mina tankar
Det finns bara en av mig å det är jag
Det finns bara en av dig å de är du
Det finns bara två av oss och det är vi

// Birgitta

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" betyder. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser och insamlade valppussar.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål hundmat, A-fil, grönsaker, äggula, puffatris, pasta eller lite bröd. Liten skvätt apelsinjuice eller lite nyponpulver är gott. Mellan målet består av A-fil och fortfarande smakar det bra med en "tuttteslick" av mamma eller mormor, det kvittar vem.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. En hushållsrulle med lite kattgodis, kan vara hur länga som helst som leksak. Ligga och filosofera kan vara en favoritsyssla.

En garntoffs kan vara den dyraste ägodelen.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går. Springa är kuuuul.

I veckan varit vi varit ute och åkt bil en tur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Ingen av dem uppvisade några tecken på åksjuka trots att turen blev ganska så lång. Vi hinner nog en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader, klipp och bad, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna. Iginos familjer kommer och hälsar på för att göra en okulärbesiktning och hjälpa mig fota valparna på riktigt.

Här är hela gänget.

Lots of Speed - Ebbot

Ebbot är en nyfiken, glad och framåt skit som gärna anfaller syskonen när dom sover.

Lots of Hugs - Milo en framåt kille som hittar på bus mest hela tiden. Slåss med förkärlek med sin bror. Men förstår allvaret när man ber honom om det.

Lots of Kindness - Ulla, kullens buse, kampar, jagar och springer, springer och springer. Talar väldigt tydligt och ljudligt om vad hon vill. Någon får nog berätta för henne att hon inte är en kamphund ej heller en greyhound.

Lots of Happiness - Nala, alltid glad och blir busigare för varje dag. Släpar gärna runt på sina leksaker. Springa i tunneln en favorit syssla.

Lots of Beauty - Aya, ett solsken och en buse av stora mått. Hänger gärna med bästisen Ulla i "kören" när dom vill ut ur hagen och springa. Litet ämne för gospelkören kanske. Snäll och rara lyssnar med 1 öra när det är allvar.

Lots of Love - ? En byxbitare som jag pratar förstånd men allt som oftast, men minnet är kort En riktigt kul, pigg och glad filur.

Lots of Kisses - Julia. Försiktig buse som inte räds hinhåle.  Någon kallade henne "mördaren" för alla grejer hon får fatt på skall göras sönder och skakas ihjäl. Kassar skall släpas runt på och kartonger bitas på.

Söndag är en bloggdag men hinns det med en blogg nästa vecka kommer den sent eller kanske på måndag. På söndag skall om allt går som det skall de första valparna äntligen få åka hem till sina fina och kärleksfulla föralltidhem. Jag är så stolt och glad för alla väntande hem, känns så bra att veta att valparna har massor med kärlek som väntar på dem. Ser så mycket fram emot att få följa detta gänget på livets stig, hoppas få dela den med familjerna i form av små bilder och uppdateringar.

Ha det gott alla vänner därute. Var rädda om er. Skall ni som jag ut på vägarna, så kör försiktigt.

Å det där med julen, ta det med ro.

// Birgitta