Hoppar imellan med en övergiven blogg.

by Birgitta7. oktober 2019 14:43

Wink Hej hopp nu sticker jag emellan med en lite övergiven blogg.

Blir lite trasigt med bloggarna, men så får det bli ibland.

Har varit på en Zoomresa igen. Denna gången bar det iväg till Blekinge och en workshop som kallades Övergivna platser. Å ja det fick vi se. Men flera av platserna låg mer  i Skåne än i Blekinge, så mycket bilåkande blev det. Tur att jag hamnade i en bil med stört goa människor, så trevligt och givande att vara "tvungen" att utbyta tankar och funderingar med nya härliga människor.

Målet för mig med denna trippen, var att få en känsla för att fota annat än björnar och djur. Ibland måste jag utmana kärringen.

Lika blå som dina ögon,
lika ljusblå som din tro
att du redan i morgon
skulle få lite lugn och ro.

Underjorden är lite spökligt men en ack så häftig plats. Tyvärr hade jag lite dåligt ljus med mig. Funkade bra ändå, mina fotovänner lös upp min tillvaro Cool

Tänk var många händer som burit färg i dessa hinkar. Färg till möbler och ytbehandling av trä. Dom hittade jag i en gammal möbelfabrik, där allt stod som dom lämnade det.

Är man övergiven när man inte har något att hänga upp sig på? Tongue Out

Nu rattar jag vidare på min fotoresa.

Kära du, låt dig inte distraheras av oss
du har nog att göra med att köra och,

Vi har det bra, vi här bak i bilen och vill ej vara med om nån krock.

Kanske ett dåtida chassinummer?

Kom på att jag nog faktiskt tyckte det var roligt att fota lite bilder som lutar åt stilleben hållet. Får fortsätta öva på det.

Lite smått och gott från ett hårt arbetsliv.

I skuggan av en dörr, kan det gå snabbt utför.

Graffitimålat fönster, som någon inte gillade att det var helt.

Jag sur? Nej då men kanske hade jag lite för höga förväntningar. Därför hängde jag lite läpp när jag åkte hem.

Kanske för att jag är bortskämd med att Zoom alltid levererar över mina förväntningar, men denna gången hade jag nog skruvat dom lite högt.

Men ett stort hjärtligt tack till alla fina, som så frikostigt delade med er av alla era tips och tankar. Så glad att jag fick träffa er och ta del av er stora fotokunskap.

Hoppas du hittade något du gillade i denna snabbt ihopslängda blogg.

Älskar min kamera. Den tar mig ut och får mig att vidga mina vyer, skaffa nya kunskaper och som framför allt ger mig möjligheten att träffa alla dessa fantastiska människor som förgyller mitt liv.

Tack alla för en mysig långhelg.

Mina hundvänner på söndag bloggar jag vidare. Sätt väckarklockan efter 6.00 kan ni läsa mer om Liza och hennes valpresa.

// BIrgitta

 

 

 

Tags:

Fotoresor

Kamtjatka 7 - Lite sammanfattning

by Birgitta22. september 2019 06:00

Hej en vecka har stuckit iväg igen.

Nu skall jag försöka mig på en liten sammanfattning av vår underbara resa med Zoom fotoresor till Kamtjatka 24/7 - 4/ 8 med resdagar var jag iväg 21/7 - 5/8.

Är så tacksam att du orkat kika in och följa mina bilder under dessa veckor. Men nu jag hoppas  och tror jag att bloggen kommer att handla om andra saker i några veckor framöver. Man behöver omväxling i livet Wink

Men nu till Kamtjatka.

En fantastisk resa på Beringshav. Sälar, sjölejon, späckhuggare och en massa olika fantastiska fåglar. Men som jag tidigare nämnt. Var så urbota dum att jag trodde mig klara en båtresa utan sjösjukepiller. Gör aldrig om det, dum kärring!

Fantastiska björnar. Älskar dessa djur mer och mer för varje individ jag får ynnesten att se.

Underbar jätte björn. Ett praktexemplar av världens största björn. Man blir ju helt kär.

Du som känner mig vet att jag ser detta under all ullig gullig päls. Född nörd alltid nörd Tongue Out ( bilden kommer från naturhistoriska riksmuseet)

För mig är mina resor så mycket mer än "bara" fotandet. Dom leder alltid till att jag nördar ner mig i anatomi och genetiken runt djuren. Så förstå att det tar tid att sortera minnen efter resandet.

 Att få uppleva hur björnarna känner in och tolkar oss som människor. Är vi ett hot eller är vi en grupp fånar som är ofarliga?

Resans huvudmål att se och få fota laxfångande björn.

Själen blev helt överväldigad av denna underbara miljö, friska luft och en öronbedövande tystnad. Jag fick med mig ett lugn och en stillhet hem, som jag vårdar med omsorg.

Att få stå/sitta bland björnarna, i fullständig samklang med naturen. Tillsammans med fantastiska människor med vördnad för det vi får uppleva. Är något som är helt oslagbart och en fullständigt magisk upplevelse som för alltid har en stor plats i mitt hjärta och min själ.

Vi har sett trötta björnar.

Dötrötta björnar

Drömmande björnar. Älskar denna bilden, den kommer att bli min minnesbild från Kamtjatka, något jag drömt om och som jag för alltid kommer att tänka tillbaka på.

En minnesvärd resa med fantastiska människor, duktiga fotografer och magiska dagar. En resa man får titta i stjärnorna för att förstå att jag varit med om.

En dag i monstertruck i vulkan landskap. Ett minne att lägga i ett hörn av hjärnan, rumpan kommer inte heller att glömma denna tripp på 14 timmar.

Avsaknaden av något som likar väg, närvaron av snö och vatten i en härlig blandning av snösörja gjorde att man hela tiden behövde en kompis truck som hjälpte till. Men vilka duktiga chaufförer. Var nästan avundsjuk fick sådan lust att köra detta makalösa maskiner med så mycket kraft under huven.

En bit upp hamnade vi i murmeldjurets land. Kul att ha sett dem även om det var på håll och dom snabbt försvann ner i sina hålor.

Fika på vulkankanten.

Min fina vän och fotomentor, Anders får avsluta denna resas blogg. En passande pose för hur resan var och hur vi upplevde den.

Tack alla underbara medfotografer och vänner för att ni gjorde min resa till ett minne för livet. För att ni alla delade med er av er kunskap, kom hem aningen kunnigare och mycket rikare människa, än den jag var när jag åkte. Tack för alla underbara skratt och glada miner, trots väntan, värme, sol, fukt, ösregn, halv storm och lite allmänt trassel som alltid hör till, men som med fel inställning kan bli så "jobbigt"

Åter igen Tack till Zoom fotoresor, Anders Geidemark och Charlie Malmqvist för att ni fixade och trixade så vi skulle få det bäst. Speciellt Tack till Anders som så många gånger improviserade med små kurser och höll våra hjärnor igång. Har samlat dina tips i ett eget fack i hjärtat, speciellt instagramtipset, som jag jobbar hårt på att förstå Wink Å du stort tack för tröstevinet på flygplatsen när planet inte behagade gå. Extra tack till Charlie för att du med en extraalltspecialare såg till att vi fick en sista magisk morgon ute hos björnarna.

Flygresan hem var ett äventyr i sig och jag kan säga att jag är såååå glad att jag inte var ensam på Moskva flygplats, utan hade Marie och Anders i sällskap i myllret och strulet. Men det får vi ta en annan gång.

Avslutar till sist med med en "typisk" Birgitta bild Wink Inga ordning alls.

Nu kommer bloggen att byta karaktär. Men du är naturligtvis välkommen att följa den. Kanske kan du hitta något du tycker är intressant, för nu kommer anatominörden i mig att få sitt lustmäte tillfredsställt i några veckor framöver.

Å du.... ja denna veckan skriver jag det inte, du vet. Du e bäst, var rädd om det.

// Birgitta

Kamtjatka 6 - Björn och mera björn

by Birgitta15. september 2019 06:00

Ytterligare en vecka av livet har rusat iväg.

Denna bloggen fick jag flura lite på, vet inte om ni orkar med björn eller om det är dax att avrunda Kamtjatka bloggandet. Snart kommer jag behöva bloggutrymmet för helt andra och väldigt spännande saker. Men om det blir så får måndagen utvisa. Så vi hinner denna och en vecka till med björnar och lax.

Resan blev inte riktigt som planerat, men vad skall gå smärtfritt. Ryska staten bestämmer och folket får rätta sig i ledet.

Planerna för resan var 6 dagar med fotografering ute vi Kurile lake.

Men pg av dagsturer, landningsförbud och div saker vi inte hade en aning om gick 3 dagar bort till väntan. Eller väntan vill jag inte kalla det. 3 dagar till umgänge, Anderskurser, skratt och en hel del bus. Men inte till den förväntade fototiden.

Vi fick roa oss med det vi hade att roa oss med Wink Dvs vila, skönsång, lite luftgitarr och annat bus. Bildredigering för dom som orkade och hade en fungerade dator med. Som alltid är det något som strular för mig, denna gången laptopen. Börjar bli van. Är det inte kameran, så objektivet och nu datorn. Nu är det bara kroppen som inte strulat på någon resa och det får man vara väldigt tacksam över.

Livet är för kort för att hänga läpp.

Inte kan man heller gräva ner sig för lite skit. Undecided

Man får göra så gött en kan av de en har.

 Vandra vidare och söka efter nya mål.

Speja och leta efter spännande saker och annat att fota.

En eftermiddag vandrade vi i samlad trupp bort till en laxräkningstrappa. Ingenstans fick vi gå utan våra bodygards, dvs 2 beväpnade vakter som skyddade oss från björnarna. Dom stora fina björnarna kom oss väldigt nära. Måste säga att jag kände mig som en VIP person med dessa vakter som hela tiden kollade vad jag gick och gjorde. Inte ens en 7a kunde man slå i busken utan att ha en vakt stående 2 meter ifrån. Ny upplevelse. Händer inte så ofta att en ung, trevlig och snygg grabb följer mig inte ens till toa, så jag får vara glad för det lilla och njuta av stunden. Eller kanske får man vara glad att man inte behöver hjälp av en ung snygg grabb på toa, ännu Wink Beror lite på vilken sida på myntet man väljer att se det från.

Vid laxräkningen kom björnen väldigt, väldigt nära. Denna fina björnhonan hade bara 2 dagar innan vår besök förlorat 2 av sina ungar just i denna trappan. Hur det gått till vet ingen, men dom hade drunknat och hittades intill trappan.

Gå inte över bron efter vatten. Men kanske möjligtvis för att fånga en lax. Stundom var det mycket trafik på bron.

Vad gör man inte för att kunna räkna rätt, eller kanske få sig ett skrovmål.

Vid laxtrappan var vattnet lite djupare, där fick björnarna dyka efter laxen. Vilket innebar att dom fick vatten i öronen och fiske lyckan var väl inte den bästa.

Men det minskade inte jaktlusten.

Ibland måste man klia sig i huvudet för att förstå hur människan tänker, om dom gör det alls vill säga Wink

Nå väl, hur som helst eller vad man säger... Bara att vandra vidare på livets stig. Ta dagen som den kommer och göra allt man kan av den.

Nu väntar en spännande vecka. Hoppas ni hjälper mig att hålla tummarna för det kanske kan behövas. Kika i kristallkulan eller be till högre makter vet inte vilket som funkar bäst. Skit i det förresten jag gör båda delarna så kan jag inte missa...

Vill Tacka mina finaste och bästa vänner Agneta & Mia för en härlig helg på Ästad vingård. Jag är mätt, nykter(igen) ren om fötterna och mjuk i kröppa efter denna helgen. Nu kan jag gå mot nya utmaningar stärkt och glad. Ni är helt underbara, det bästa av bästa. Kanske kommer det någon bild framöver från denna härliga, skrattiga och njutningsfulla helg.

Denna veckan skall jag börja måla fönsterkarmar och kökstak om tiden och orken tillåter. Dom fantastiska killarna på Gällareds bygg har hjälpt oss att byta fönster och altandörr. Så fint det blev och så nöjd jag blev. Beundrar duktiga hantverkare som gör så fantastiska jobb. Finns dock en avigsida på renoverande, böjar man i ena ändan av huset får man fortsätta i andra.

Å du behöver jag skriva det?...

Gör det i alla fall så du inte missar.

Finns bara en av dig och det är du, va rädd om dig.

// Birgitta

 

Kamtjatka 5 - resans mål.

by Birgitta8. september 2019 06:00

Hej igen och igen.

Är tacksam att du kikade in och orkade ta dig tid.

Kamtjatka, ja vad tänker man om det? Lax, vildmark och björnar som fångar lax. Det var ju mina tankar kring resan, att få se simmande björnar, ätande björnar och mätta björnar.

Blev nöjd på alla plan kan jag lova.

Allt jag sett och fått uppleva gör mig riktigt snurrig. Jaja snurrigare än vanligt.

Jag kännde mig rätt liten när jag intagit knäläge, denna björnen satte kosan rakt mot mig. Jag på knä är en syn för sig,  med en kamera i nian är jag allt annat än kontaktbar, flyttbar och ej heller speciellt smidig. Tyvärr var det ingen som tagit med traversen så jag fick allt körva mig upp på benen alldeles själv. Tur att alla var intresserade av björnen så inga bilder blev tagna på min uppvisning av svandansen i kylskåpuppsättning.

Denna björnen var en snabb och erfaren laxfiskare. Medans vi var där  den dagen, lyckades den ta och äta upp 12 laxar. Gissar att han/hon var mätt i magen efter det.

Om jag ger dig mitt onda öga, låter du då denna laxen bli min?

Se och höra hur en björn dyker efter lax är en otrolig upplevelse. Plasket glömmer jag aldrig. Mina magplask är som en smekning jämfört med detta, å de du vill inte säga lite.

Vända bästa sidan till kan ibland bli väldigt lyckosamt.

Om någon ens tänker tanken, så är den min, bara min självfångade.

Hua vatten i öronen, men lite får man stå ut med för den goda saken skull.

Närmre än detta kan man nog inte komma, när man pratar om viltfångad lax eller var det en vild fångad lax. Undecided

Vad tyx en röd slips passar den, till bruna kostymen?

Jum, jum smakar dödsgött i kistan...

Fastna i klorna på någon, fick plötsligt en tydlig bild. Jag som älskar djurfötter blev alldeles kär.

Pang...

Aja baja inte leka med maten..

Närsynta bofinken Knut? Nej närsynta Teddybjörnen Fredriksson! Hur som helst måsten en la se vad en gör och stöppar i munnen. Undecided

Nej bara en björndam som tar på lite Chanel parfym. En måste se till att dofta attraktivt, för grabbarna Kiss

Det var inte så mycket lax som jag hoppats på, men ändå såpass mycket att det på sina ställen, kokade av röd lax.

Jaha å vad ligger du också här på mage för? Mätt? Kanske väntar du också på att laxa skall gå till....

Laxa går till, laxa går till...

Jag har han, jag har han! Hur dödar man bäst en vassruska? Surprised

Ibland blir det fel fast man vill så rätt.Undecided

Denna bilden beskriver nog bäst vad hela resan handlade om. Att få se och njuta av en av världens största björnar, se dem fånga lax och uppleva deras liv i deras alldeles egna lilla värld.

Himlen är mitt täcke och marken är min säng
Jag har kraft att andas frihet
Jag har mod att va' mig själv
Mina tankar vandrar lika fritt som laxen
I en sommarälv

// Ted Gärdestad

Känner mig så privilegierad att få ha upplevt detta, att nu ha en massa fina minnen att titta tillbaka på och 8000 bilder drygt att gå igenom. Vilken tur att jag har en kamera och att Zoom fotoresor finns, så jag kommer ut i stora världen och får uppleva detta magiska.

Funderar nu lite på ett nytt projekt.  Försöker utröna vilka bilder som skall plockas ut för detta. Skulle nog behöva lite hjälp för att reda ut denna fråga.

Hoppsan, hoppsan ber 100 gånger om ursäkt, lovade ju en kort blogg denna gången. Hmm allt är relativt och man kan ju ändra sig Innocent Till nästa vecka lovar jag inget.

OBS lånad bild från Dalhallas hemsida, vem fotografen är finns inte angivit.

Idag är gubben och jag i Leksand.

Vi avnjöt en toppen föreställning, med Tommy Körberg, Sherley Clamp osv.. på Dalhalla igår kväll. Även detta en fantastisk upplevelse, även om man kunde önskat lite mer av vädergudarna. Tyvärr får man inte ta med kamera in på området, inga bilder. Nu bär det av hemåt igen, nästa vecka blir en spännande och kul vecka. Pilla med nya bloggen, jobba lite, och spahelg väntar, med mina finaste (några av dem) vänner.

Tack mina fina ungar för att ni passat hus och hundar så vi kom iväg till Dalhalla.

Hoppas du har en fin vecka att se fram emot.  Å du kommer du ihåg vad jag tjatar om.

Det finns bara en av dig å det är du. Glöm aldrig det!

 

// Birgitta

Kamtjtka 3 - mamma e lik sin mamma.

by Birgitta25. augusti 2019 06:00

Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Kiss

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg Wink

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den Wink

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt. Tongue Out

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel Yell ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig.Surprised Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Foot in MouthSätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. SurprisedHoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande Smilekröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring!Tongue Out Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

 

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

 

 

Kamtjatka 2 - äntligen kom vi till campen

by Birgitta18. augusti 2019 06:00

Hej igen, kul att just du kikade in denna veckan också.

Till dig som kikat in för 1a gången rekommenderar jag att du scrollar ner och börjar i förra bloggen, så får du resan i rätt ordning. Prenumerera gärna på bloggen så missar du inte kommande uppdateringar, dom blir många efter denna härliga Zoom resa.

Nu vidare på resan....

Nu äntligen väntar resans mål och det för mig stora äventyret. Har just i detta läge ingen aning om vad som väntar och vad jag kan förvänta mig av detta. Det enda jag med säkerhet vet är att med på denna resan är det 9 underbara, kul och kunniga fotografer. Åsså jag Foot in Mouth

Ja jag kan redan nu avslöja att skratt saknades inte på resan.

Äntligen inpackade med vår packning och på väg till drömmålet.

Att få flyga över Kamtjatkas vildmark på låg höjd var en upplevelse jag sent skall glömma. Snö, vulkantoppar, björnar, vackra dalar jag listan kan göras lång på vad vi fick se och njuta av. Att få se ett vulkanlandskap sådär lite från ovan var helt magiskt.

50 minuters helikopterfärd var nu till ända.

Äntligen efter så lång längtan, landadar vi och trampar marken vid Kuril lake, lago kuril eller Kurilské jezero.

En sjö som skapats enlig sägnen. Av tårar från en olycklig flicka, vars fästman förvandlades till en sten. Av en rival som kommit upp ur vulkanens öppning vid ett utbrott och förälskat sig i henne. Svartsjukans makt, är stark och kan skapa det mest förunderliga saker Wink

Äntligen ute på campen, med solbränd (läs svedd) näsa och brännande kinder. 60+ och har fortfarande inte lärt mig att solen bränner på sjön, ursäkta men då e man en dumskalle. Om huvudet är dumt får kroppen lida Money Mouth

Väl ute på plats tilldelades vi våra rum. Plötsligt stod jag där på gräsmattan, med min rumsnyckel, 1 grön påse och 2 svarta. Jaha.... bara att börja resa tältet, packa upp liggunderlaget och slänga ut den rutiga kondomen, som man tydligen kallar sovsäck. Ja jisses trodde camping var ett överstökat kapitel för mig. Bara att ta seden dit man kommer och hugga i. Övade först på kompisens tält sen fick jag alldeles själv hugga tänderna i mitt eget.  Men jisses det gick bra och taket kom upp, det var det viktigaste. Wink

Efter 2 dagar hade jag boat in mig, lärt mig att krypa ut genom gluggen som kallas dörr, baklänges, utan keycode och utan att bli alltför blöt om knäna. Ingen bild på det, tack. Money Mouth

Utsikten från "hotellrummet " kunde jag dock inte klaga på Smile

Vi hann inte mer än komma ut till campen förrän min första björnbild togs. Härlig start på campinglivet, en björn simmade förbi strax utanför.

När dom första 5 björnarna passerade förbi campen, rusade vi alla ut och snurrade efter kameror. Men sedan blev mest kommentaren, jaha en till...

 

Äntligen blev det dax att packa ner oss i båtarna för att åka det 30 - 40 minutrarna ut till stranden vid inloppet av älven där laxen väljer att vandra upp. Dit björnarna har kommit i årtusende för att fånga maten och skaffa sig den så viktiga näringen inför vintervilan.

Behöver väl inte säga att jag kände mig både snurrig och sprudlande, när fötterna landade, på den 45 000 år gamla stranden vid foten av en gigantisk vulkan, där skulle jag tillbringa en hel dag med kameran i björnarnas närhet.

En lånad ( med tillåtelse) bild fotad av en ryska men på oss. Får visa hur vi stod på stranden och hur nära djuren vi kom. En massa förhållningsregler förstås. Vi fick röra oss inom en i sanden utritad ruta. Beväpnade vakter i 2 hörn. Kom det en björn intill skulle vi backa tillbaka, stå i klunga och inte väsnas och skrika. När någon björn kom intill för nära oss, knackade vakten på geväret, metalliskt ljud gillar inte björnen.

Ytterligare en bild tagen från en båt av en Engelsk fotograf som var med på Andy Parkinsons fotoresa. Roligt att se vårt härliga gäng från lite olika håll och få en bild på hur det ser ut när vi är i full aktion.

Vidunderligt landskap mötte oss vid denna djupa sjö. Lake Kurile är på djupaste ställer 319 m och genomsnittsdjupet är 160 m ca. Sjön ligger 200m öh. Kul  tanke är att djupaste delen ligger 100 m under havsytan.

Å sen mötte vi BJÖRN. Detta fantastiska djur. Man kan bara bli lycklig i hjärtat av att få se dem, studera deras rörelser och deras finurliga uttryck.

Så fantastiskt att få sitta och studera björnarna i sitt rike. Hur dom står och letar efter laxen och för att se långt framför sig.

Du som känner mig vet att jag gärna "nördar" i både anatomi och info om djuren jag fotar. Så här får du lite info om Kamtjakbjörnen.

Kanchatkabjörnen tillsammanns med Kodiakbjörnen de största björnarna i världen, kan väga upp till 400-700 kg (svenska brunbjörnen ca 300-400 kg) Kroppslängden på en fullvuxen hane är 2.80 och en hona 1.60.

Ställer sig en björnen i sin fulla längd kan hanen vara 3.15 lång och honan ca 2.60. Den har en livslängd på ca 25 år.

Vi observerade 2 olika utseende på björnarna. En som hade långa ben, smal hals, spetsig nos och öron med vit kant.

Den andra såg mer ut som vi är vana vid att en "nalle" ser ut. Rundare och kompaktare. Med tjockare päls.

Denna björnen kallas för Бочка рыбачит eller Tunnan på svenska, av folket som bor vid Kurilie lake. Hon är inte alls så tjock i år som hon brukar. Vilket man tror beror på att det inte har kommit upp alls så mycket lax till sjön i år. Pg av att nät läggs ut för att fånga laxarna nerströms. och då talar vi gigantiska nät. Laxen fångas, människan tar vad dom vill ha och resten slängs enligt en uppgift i skogen. Embarassed Varför förstör vi för vår vinning?

Inget är som väntans tider. Nu får du vänta till söndag kl 6.00. Den bloggen får du själv bevaka, tror inte jag kan vara uppkopplad så jag kan påminna dig. Jag är förhoppningsvis i Finland igen, på Wild Brown Bear lodge, och fotar björn. Wink Förvånad?

Vill du inte missa nyheter i bloggen, gå in och prenumerera, du får då alla uppdateringar direkt när jag släpper dem.

Tack för att du kikat in och läst om min resa. Så glad att jag fick låna dig och din tid en stund idag också.

Till mina hundvänner. Får jag be er hålla tummarna Innocent Hoppas på en lyckad dag idag. Ni som vet, vet. Ni andra gissar säkert vad vi håller på med idag Wink Uppdatering i detta kommer vid senare tillfälle.

Ha en fin vecka och du vet vad som gäller.

Det finns bara en av dig och de är du, så var rädd om dig!

// Birgitta Smile

Kamtjatka 1 - mitt livs resa.

by Birgitta11. augusti 2019 06:00

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med Kiss på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst Undecided, väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp Foot in Mouth. Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del. Wink

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till Embarassed

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten Undecided

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Indien - Knyta ihop påsen.

by Birgitta26. maj 2019 06:00

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Wink Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat Laughing

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - ibland dyker tanken upp.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Hej hopp.

Nu är "nog" tanten pg igen.

Men kan inte låta bli att ibland tänka, vilka jäkla apor! Men det är ju faktiskt orättvist för inte sänker sig apor till vår nivå. Sealed

Så nu gissade du nog lite rätt bloggen idag handlar om apor men inte vilka apor som helst, utan djuret apa som är helt magiskt fantastiskt.

Languren en liten, nja inte så liten apa. 10- 16 kg kan den väga fast jag uppfattade den som en tanig liten figur. I sin fulla längd kan den bli nästan 80 cm lång. Med en svans som är ca 120 lång och när dom går har dom den rullad upp mot ryggen så den pickar dem i huvudet hela tiden, ser rätt kul ut.

Spegel, spegel på väggen där.

Säg vem som vackrast i landet är.

Härliga Languren som bara är, sitter mest och funderar och njuter av dagen.

Languren lever ca 50% av tiden på marken, sover dock i träden i små bo som liknar små hängmattor. Käkar mest frukter, blad, gräs, termiter och maskar.  En viktig filur när det gäller att hålla djuren i skogen uppdaterade, med sitt gälla ocococ ljud, informerar dom andra djur om nyheter och händelser i närområdet. Effektiv larmsignal för rovdjuren och faror.

Lugnet kan nog bedra.

The corridor. En helt makalös plats med underbart ljus och fantastiska träd.

Sitta där och ha aporna vandrande omkring sig, bara sitta, vänta på fotoläge, är något helt otroligt magiskt. En känsla som satt sig och som jag kan plocka fram precis när som helst. Läser man "kloka" tips så säger dom alltid, att man skall skaffa sig en mental plats som man vill vara på och tänka sig dit. När stress, otrevligheter och verkilgheten kommer ifatt en. Ja The corridor kan vara en sådan plats.

Ja du nu gäller det att titta långt fram i horisonten, där finns det en ljusning och säkert en massa spännande saker som väntar. Helt rätt!

 Massor av Makaker i ett tempel i Keolandeoparken. Makaken anses som helig och dom behandlas med vördnad.

Dom matas med säd av något slag som tyx vara en favoritföda. Makaker är allätare men föredrar vegetabilisk föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg, mindre kräldjur eller däggdjur äter de bara tillfälligt och när lusten faller på.

Om dom är så vördnadsfulla tillbaka kan man nog fundera på.

Jisses vilka tänder dom kan visa om man kommer för nära eller helt enkelt bara står i vägen, där dom skall fram.

Pyssla om varandra, plocka loppor och äta. Ja låter som en rätt go tillvaro. Förutom att jag gissar att lopporna kliar något förfärligt.

Eftersom Makaern i huvudsak är dagaktiv, sätter dom sig till ro i sina sovträd och inväntar natten, när kvällen nalkas.

Makaker i kvälls solen var en helt underbar upplevelse. Just då slås man av glädjen att vara just här och nu och få uppleva, vilken gåva.

Så ta väl vara på dig och njut av kommande vecka.

Lovar inget men tänker att nästa söndag kommer sista bloggen om Indien, antar att du börjat tröttna. YellJag gör det aldrig, så många minnen.

Nu har meckandet börjat med visum, billjeter och planer inför nästa resa.

Du minns väl, det finns bara en av dig och det är du. Kiss

// Birgitta

Indien - så mycket mer.

by Birgitta12. maj 2019 06:00

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon Sealed

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa Wink

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli. Sealed

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag Innocent

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.Wink

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv