26-27

by Birgitta5. juni 2016 20:20

Idag en dag som får bli två dagar i Meas liv.

Om du funderar på nedräkningen, så är du nu med om en av det viktigaste nedräkningar vi i vår familj är med om. Vi blundar och låtsas om att den inte finns, men hjärtat vet så väl....

Mea slappar gärna i solen. Väldigt gärna med nosen och tassen, på en lämplig plats, där det blåser lagom och där ingen kommer åt henne. Hon får njuta av livet så mycket hon vill.

 

Den 28/1 2011.

Som ansvarstagande hundägare och på uppfödarens önskan röntgades Mea så nära sin 1 årsdag det gick. Höften är färdig, ingen slitage har satt sina spår. 1 år är en optimal ålder att röntga en hund av storleken Lagotto. Jag åkte in till GBG med en oro i magen, som ni säkert förstår då jag tittat mig galen på Meas gångart. Det fanns ju inget som skulle peka på något annat än fria höfter. Mea sederades efter konstens alla regler. Lades upp på bordet och eftersom jag har klinikens förtroende fick jag hålla överkroppen i vaggan själv. Jag är väl bekant med röntgenspecialisten och såg i hans ansikte att han kände något.

Så här ser hennes höfter ut. Hon är 1 år och hennes höfter är slappa.  Detta var när man kunde välja att skicka in plåtarna till SKK. Vi valde att röntga, om ca 6 månader då vi trodde att en omröntgen skulle göra henne klart bättre. Jag är ingen expert och jobbar inte på SKK men hade vi skickat denna plåt hade Mea nog fått ett C. Lessen, orolig och misströstande körde jag hem. I hennes papper hade detta sett bra ut, men för Mea..... hur hade det sett ut?

Kan erkänna att det föll en tår utefter kinden den dagen. Inte min fina Mea, hon måste vara bra....

Idag blir det lite kort men i morgon kanske jag orkar berätta lite mer om Meas liv.

I helgen har jag varit i Skåne på vidarutbildning, en utbildning som gör att jag kanske kan förstå ett litet unns av vad som händer i kroppen om man inte är i balans.

Jag vill så gärna veta vad som är anledningen till Meas resa och varför...

Önskar er alla en fortsatt fin helg och var rädda om varandra. Ta ett djupt andetag och känn efter hur du mår i din kropp. Det är det enda du riktig och på riktigt har ansvar över. Hur mår just du?

// Birgitta

dag 28

by Birgitta3. juni 2016 08:30

Hej

Idag ännu en solig dag.

Mea och hennes lilla syster Liza tog sig en sväng i natt och kom hem, skitna, våta och med massor av fästingar i pälsen kl 01.00.

Vad att göra! In i duschen med båda. Plockade säkert 50 fästingar som kröp omkring i pälsen. Efter duschen plockade jag några på mig själv innan jag kröp ned i sängen för några timmars orolig sömn.

Idag är hundhagen klippt och i ordning igen. Härligt med snälla grannar som hjälper till.

Dagen efter Mea varit ute och sprungit, är hon dämpad, stel och ofta haltar hon en aning på något ben. Det varierar på vilket ben, smärtan vandrar omkring. Hon ligger ofta för sig själv och drömmer sig bort, hon kan ligga och fokusera på en tuva eller som idag en vattenkanna. Nu mera får hon en värktablett dessa dagar. En av mina riktlinjer har varit att Mea skall inte behöva gå på starka tabletter, för att kunna fungera. Min syn på smärtstillande för kroniskt sjuka hundar är att man ger det mest för sin egen skull (jag får behålla min hund längre) än för hunden. Det är min krassa syn på djur som är sjuka, så sjuka att dom inte klarar sig utan piller.

Min (våran) Mea kom till oss den 13/1 2010. En snörik och kall vinter dag. Ibland hör man att vinter-hundar är svårare att få rumsrena osv.. Men lilla Mea vande sig att kissa i snödrivorna snabbt och enkelt. Hon blev så van att när snön tinade blev hon förtvivlad toaletten var ju borta. Kiss

Mea var en på alla sätt exemplarisk liten dam. Med för stor kostym och för stora öron. Så till den milda grad stora att, när vi var på BK kom de fram en kvinna och frågade - Men var har du köpt den söta cockerspanieln..Laughing

När Mea bott hos oss i 14 dagar började en fundering gro i min hjärna. Går hon som en valp skall? Varför känns det som något inte stämmer. Lite orolig och förvirrad ringer jag uppfödaren, det är ju faktiskt hennes hund, och hon bör ju få veta mina funderingar. Nej det är lugn, hennes mamma gick också lite snett som valp. Phu då hade jag tolkat saken fel. För 6 år sedan var jag inte så säker på att det jag såg och upplevde faktiskt var att lita på. Denna känsla diskuterades ofta oss i mellan och ingen varken uppfödaren eller jag ville tro att den stämde. Hennes föräldrar hade ju inga dokumenterade rörelse problem så varför skulle denna valpen ha det? Ingenting pekade åt det hållet. Föräldrarna var fria. Tidigare syskon var fria.

Mea kom till oss när syster Pia-Lotta "bara" var 6 månader. Så det var 2 små tjejer som hade kul med varandra och hittade på div hyss. För våran del blev det korta promenader, ständigt bärande på en valp eller unghund. Jag är väldig noga med att inga unga hundar skall promeneras. Så jag minns den tiden som en tid där jag ständigt hade en ryggsäck på magen och i den sov det en valp.

Vi hade stora förhoppningar, för denna lilla tjej. Hon hade fin päls, var uppe på sina ben och när hon visades som valp fick hon fin kritik. Så roligt det skulle bli att få följa henne och kanske så småningom få den stora glädjen att se hennes små telningar. För som sagt vad hon var en stor del i Galottens gen bank.

Mea är och förblir en bestämd, om än inte liten, dam. Idag vet vi varför hon inte tycker om att hundar springer omkring henne. Varför hon är otrygg när någon hoppar upp i sängen på natten. Jag vet också varför hon har varit en fantastisk tik när det gäller att hålla hemmet lugnt och stilla. Mea har och är fortfarande våran "alfa" tik det är hon som bestämmer var skåpet skall stå.

Önskar er alla en fin helg och en fortsatt underbar soldag.

I morgon blir det ingen Blogg, då är jag i Skåne på vidarutbildning.Återkommer om jag hinner och orkar på söndag kväll. Då är jag tankad med ny kunskap och njutit helgen med fina kursare.

För är det något som jag har att tacka min Mea för så är det all kunskap jag fått,och tvingats letat reda på, under de år hon bott hos oss. Kommer att vara henne evigt tacksam för detta. Jag har valt att se denna resan med tacksamhetens ögon.

// Kram till er alla Birgitta

29 dagar med Mea.

by Birgitta2. juni 2016 20:35

29 dagar med Mea.

Ni som orkar följa oss på vår resa kommer nu att få följa Mea i 29 dagar. Vissa dagar kommer jag att pg av arbete missa men min tanke är att ni skall få följa Mea i 29 dagar framöver.

Jag vill börja med att presentera Mea.

Hon är född på Galottens kennel 20091109 döpt till Galottens Mea Culpa, enda tiken i kullen och med en uppfödare som hade gjort allt för att denna kullen skulle ha bästa förutsättningarna. Friska föräldrar, testade efter konstens alla regler. Hon sparades för att för att föra en viktig gen vidare i kenneln. Därför blev hon foder hund hos oss.

Varför bor hon hos oss?

Vi köpte Pia-Lotta i augusti 2009 från Pernilla, våran lyckligaste dag.

På My Dog 2010, frågade Pernilla om Mea skulle kunna få bo hos oss. Mitt svar var naturligtvis Jaaa men du får ringa Åke själv och fråga. Pernilla som är en handlingarnas kvinna ringde direkt hem till gubben och frågade, på en direkt fråga svara man naturligtvis ja.

Väl hemma frågar gubben min, hur länge skall hunden bo hos oss? Hmm svårt att svara på blev mitt svar, troligtvis livet ut. Min man är en tålamodets man och köpte det rätt av.

När det gått ett par dagar så bad jag Pernilla skicka en bild på den hunden (som jag trodde var en vuxen tik) som skulle bo hos oss.

 

Vem kan motstå detta lilla underverk.

Det fick bära eller brista. Denna tjejen skulle bo hos oss.

Hon flyttade hem till oss på sin 8 veckors dag. Vilken lycka.

Mea Culpa = På min förskyllnad= det är mitt fel, betyder det på latin. Om jag den dagen förstått vad denna hunden skulle betyda för mig och för min kunskap vet jag inte om jag varit så lycklig, eller kanske hade jag varit i himmelriket. Mea är anledningen till att jag snöat in på anatomi och försöker lära mig allt.

Nu börjar en resa. En resa jag inte önskar någon.

Du är välkommen att följa den om du orkar, i 29 dagar framöver (med vissa dagars avbrott)

Hopps glömde kanske säga att det ni nu får följa är ett "hett" ämne att prata om i Lagottovärlden. Ber er alla om ursäkt redan innan, men detta är vår verklighet, och den kan ingen säger ingen ta ifrån oss.

Tur att detta är min blogg och det jag skriver är mina ord och kan inte raderas eller anmälas. Gilla det du läser eller skit i vilket.

 

Birgitta

 

Måndagar skall vara roliga.

by Birgitta18. januari 2016 21:02

Smile Vilken himla rolig måndag, vilken start på veckan.

Fotokurs med underbara Hans Holgersson, som delar med sig av sin kunskap och som jag har så roligt tillsammans med. Som jag sagt tidigare, det är inte varje dag jag får råom en ung kille en hel kväll på loftet i stallet. Öööö nej förlåt i studion ute i gamla stallet skulle det naturligtvis stå.

Glädjen jag känner när jag förstår att fullständigt obildbar är jag nog inte.

Min fina dotter och mina goa barnbarn.

Bästa Filip, mormors älsklings unge.

Goda My bästa busen vi har.

Ja jag vet jag skulle inte fota hundar i kväll, men kan bara inte låta bli. Liza är fantastisk på att sitta modell.

Älskar denna buse till hund. Är så tacksam att hon bor hos oss.

Så vansinnigt roligt det är att fotografera i studio, att klura ljussättning och vinklar. Vill vill vill mer mer mer.

Fotar gärna dig och din hund eller bara din hund om du gillar mitt sätt att fota.

Lite lek i mellandagarna.

by Birgitta29. december 2015 08:56

Lite lek i mellandagarna.

När julen är över och lugnet lägrat sig i stugan, kommer lusten att fota tillbaka. Tomten kom med ett nytt objektiv till mig och det gör ju inte upplevelsen av att krypa på golvet i studion och fota pälsklingar tråkigare precis.

Här kommer ett litet potpurri på några kvällars fotografering.

Min goa Scattis. Han är snäll, godmodig och finner sig i alla mina hyss.

Liza är en fantastisk liten fotomodell som snällt lägger sig tillrätta i den position som jag ber om.

Ljussättning är det svåraste jag vet. Dessa kvällar har jag provat ljussätta med ett raster, vilket jag aldrig provat innan. Krävs en massa övande känner jag, för att komma tillrätta med detta. Dax för fotokurs igen med min goa mentor Hans. I januari har det blivit en tradition att Hans kommer ut till mig och trimmar mina fotokunskaper. Helt underbart att ha lyxen med en egen mentor som har tålamod med mina hyss och okunskaper.

Hoppas ni alla får en fin fortsättning på det gamla året.

Vi hörs nog igen innan nya året träder in.

// Birgitta

Å du om du skulle vilja att jag fotar din hund, så hör gärna av dig.

Jul pg

by Birgitta21. december 2015 21:04

Jul Jul strålande jul..

Nej inte i år. För första gången har jag inte rusat runt för att fixa och trixa. Det beror inte på att jag inte vill utan endast på att, det finns ingen tid i agendan, ingen ork över. Jag måste lära mig att prioritera. Så i år prioriterades julen bort eller nästan. Jag har bara gjort det jag känner att jag har tid med.

Dvs inte mycket.

Men visst står skinkan på spisen och visst är köttbullarna rullade, Janssonen klar och prinskorven inköpt. De flesta tomtarna står kvar i lådan på vinden och visst blir det jul med "vanliga" gardiner. Kanske får jag sparkat gubben i röv... så han dammsuger golvet, medans jag jobbar resten av veckan. Vet inte om jag orkar sparka så hårt som nöden kräver. Om jag misslyckas får väl dammråttorna vara med och dansa kring granen.

Ett besök på ett julpyntat Liseberg tillhör julen. I sällskap med barn och barnbarn och att bara vara denna dagen. Är en lisa för nerverna.

Älskade lilla goa unge. Pyss på dej. Du är en solstråle utav guds like, du skänker glädje bara jag ser dej. Känna dina goa armar om halsen värmer en frusen, trött själ.

Ja visst har jag hunnit med lite jul lek med kameran. Men det skall erkännas att, när kroppen är stressad och tålamodet är inte riktigt där det skall vara, är det inte riktigt lika roligt.

Härliga underbar gäng, va vore jag utan er.

Gänget växer och med dem glädjen & värmen.

Önskar er alla en fin och lugn Jul utan en massa måsten.

Själv tänker jag, göra som lilla Iso. Lägga ner huvudet och ta det med ro. Umgås med tillresande vänner och familjen samt ta dagarna som dom kommer. Framför allt vara ledig i 4 dagar. Låter som en dröm.

I morgon hoppas jag hinna hämta ett paket som Tomten skickat på posten till mig. Så kanske, kanske kan jag få lite egentid och roa mig någon av Juldagarna.

Ta väl vara på dej och använd julen till det DU vill.

// Birgitta

OJ nu hoppade almanackan.

by Birgitta12. december 2015 18:20

Oj nu är valpisarna strax 12 veckor.

Som så många andra undrar jag var tiden tar vägen.  Som ung fick man alltid höra att tiden går fortare när man blir äldre (undviker att skriva gammal) Å visst stämmer det. Nu hinner jag inte bli äldre eller lyckligare för då hinner jag inte med. Hänger bakom vagnen hela tiden, å satan va jag slår mig när jag försöker hoppa på vagnen igen.

Tur att jag har mina fina hundar att koppla av med. I huset finns numera andra "husdjur" dom kallas visst möss. Usch å fy, går väl ann när dom stannar under diskbänken, men idag mötte jag en rackare på köksgolvet. Dammsög upp musskit under soffan. Vill inte....... Har katterna gått i förtidspension undrar jag spontant eller har dom förfallit i lättja.

Det är så rolig och så trygg att ha en snäll storasyster att busa med tycker Iso. Dom kan busa hur länge som helst. Det är bara att bryta leken och beodra vila till dom små damerna.

Iso är en liten fin dam. Som det ser ut i dag kommer hon att bli väldigt lik sin syster Liza och sin mamma Pia-Lotta. Liten lugn och försynt tjej som vet vad hon vill om det behövs. Känns så bra att veta att hon har en framåt pappa och en godmodig mamma att brås på.

Nyvakna tjejer som undra vad dagen har att bjuda idag.

Två trötta tjejer som vilar ut efter bilåkande och en promenad på stranden. Fåglar, snäckor och tång var spännande men alla människor, som kommit dit för att hälsa på just dom, var så underbara. Lite jobbigt att få styr på två flickor som bara "måste" hälsa och pussa alla som går sin lördagspromenad. Måste erkänna att jag är mycket stolt över dessa flickor och deras frimodighet. Svansen viftar hela tiden alla måste hälsas på och inget, säger inget är skrämmande. Livet är till för att utforskas. Tur att jag har öron annars hade jag lett runt om av stolthet för dessa valpar.

Idag är dom avmaskade och fick var sitt kycklingben att gnaga på som belöning. Alba som är en snabbätare såg sig tvingad att hjälpa lilla Iso, som är en långsamätare, att tugga i sig benet. Ja ja nu får jag nog torka diarré i natt men det är det värt.

Är så glad för alla små mail och bilder som kommer till mig. Här ligger Mysak och njuter med sin snälla storebror. Vi alla behöver någon att luta oss emot ibland.

Är så nyfiken på utvecklingen på dessa valpar.

Önskar er alla en fin Lucia. Var rädda om varandra och passa på att njuta av dagen.

Själv stryker jag julen ur agendan i år. Hinner helt enkelt inte med det. Orkar inte dra lasset med julfirandet också. Så är det och så får det bli. Jag är inte mer människa har jag just upptäckt.

 

// Birgitta

 

 

10 veckor har nu stuckit iväg.

by Birgitta29. november 2015 10:29

Nu är nog tårarna slut för denna gången.

Nu har alla valparna åkt till sina föralltidhem. Ja inte riktigt alla. Iso skall stanna hemma hos oss. Alba skall stanna ett tag till. Utan valpar, valpkiss och små bajsar (som för övrigt börjar anta en större, doftande modell) är vi inte riktigt. Tur att vi har så goda vänner som  samlat tidningar till oss, vi klarar oss ett tag till.

Nu kan vi nästan summera denna upplevelsen. Mycket tankar, mycket oro, stort ansvar, dyrt, bekymmer och ställningstagande. Men också nya vänner, nya upplevelser, mycket valpgos ja listan kan göras lång om jag sammanställer denna perioden, som gått så fort. Jag har fått en massa tankar och funderingar kring detta som kallas avel och avelsarbete. Det skall jag klura ett tag på och sedan kanske skriva lite om. Det är inte BARA att ta valpar det skall gudarna veta.

Lilla Iso i hög person.

Lite trött, lite deppig och lite ensam nu när alla mina syskon åkt iväg.

Liten Alba. Pigg idag igen igår bråkade magen lite och hon mådde lite illa. Kanske var inte kartongen så nyttig som hon petade i sig igår. Det gäller att ha ögon i nacken så man ser vad dom smakar på.

Gläder mig mycket åt att alla valparna blivit familjemedlemmar i så fina familjer. Önskar er alla lycka till och många fina år och upplevelser med era valpar. Ta väl vara på dem...annars..Wink

 

Ha nu en skön söndag. Själv blir det inventeringsräkning på Djurkompaniet och kanske, kanske lite fotografering om tålamodet och lusten faller på.

// Birgitta

 

Lördag och ännu består lilla flocken av 6 valpar.

by Birgitta21. november 2015 09:13

Idag är det lördag. (om någon missat Wink)

Lilla flocken består nu av 6 valpar, i morgon åker Pixel = gröna hanen, till sin goa matte och hennes fina familj. För den killen väntar ett spännande liv. Skall bli så spännande att följa hans resa.

På måndag åker Blåa Hanen, vet ännu inte vad han kommer att heta i sin nya familj. Han har en härlig familj som väntar på honom i Växsjö.

Vad tar ni för valpen där i fönstret? Med svansen i vädret så stolt....

Lilla Ylle = gula tiken. Blir mer och mer en fundersam lite lugn flicka. Hon kommer käckt när jag kallar på henne, är lite kräsen vid matskålen och äter lika långsamt som både mor sin stora syster.  Hon är också den enda som tydligt talar om att hon vill ut ock bajsa.En tös som idag har kommit på att man kan faktiskt ta sig ur köket alldeles själv.

Lilla Alba & Pixel (gröna killen) är i bustaget.

När inte Alba busar ligger hon mest och väntar på sin alldeles egen familj. Hon får vänta en stund med att resa hem. Jag får råom henne ett tag till.

Hoppas du får en fortsatt fin helg.

Kall, lite frostig och vintrig. Själv skall jag bada några valpar. Blåa hanen, lilla Ylle och min lilla Iso skall få sitt bad idag.

Birgitta

Valpar, valpar och valpar.

by Birgitta18. november 2015 17:24

Mitt liv består av valpar, mitt hjärna tänker valpar, mitt hjärta skriker valpar.

Biter ihop så en tand rök idag. I morgon är det bara att peta sig iväg till tandläkaren och fixa till en avbiten hörntand och en avbiten framtand som rök förra veckan. Kanske skulle be om en bettskena när jag ändå är hos tandläkaren.

Fick ett underbart sms från Mysaks "nya" familj idag.

Mysak har hittat en kompis. En riktigt tråkig kompis, hård och kall. Men han är lik mig säger Mysak. Ett underbart kort men samtidigt lite hjärtskärande.

Han har skött sig bra, klarade bilresan utan bekymmer och har sovit hela första natten i sin nya säng. En bra start....vänta bara han kommer att ta igen det. Kiss

 Lilla Pyret har fått en ny leksak idag. Den var kul, luddig, med en kul etikett på och så piper den.

Så här trött blir man när man varit med matte på jobbet ett ärende. Iso och Alba fick åka med i bilen och besöka butiken en stund idag. Så duktiga flickor.

Hoppas du får en fin kväll och njuter av din dag i morgon.

Själv planerar och funderar jag på, att gå ut i kliniken en stund och fota lite. Får se om jag kan få min tandvärk och min tunga bak att flytta sig ut dit.

Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv