Kamtjatka 5 - resans mål.

by Birgitta8. september 2019 06:00

Hej igen och igen.

Är tacksam att du kikade in och orkade ta dig tid.

Kamtjatka, ja vad tänker man om det? Lax, vildmark och björnar som fångar lax. Det var ju mina tankar kring resan, att få se simmande björnar, ätande björnar och mätta björnar.

Blev nöjd på alla plan kan jag lova.

Allt jag sett och fått uppleva gör mig riktigt snurrig. Jaja snurrigare än vanligt.

Jag kännde mig rätt liten när jag intagit knäläge, denna björnen satte kosan rakt mot mig. Jag på knä är en syn för sig,  med en kamera i nian är jag allt annat än kontaktbar, flyttbar och ej heller speciellt smidig. Tyvärr var det ingen som tagit med traversen så jag fick allt körva mig upp på benen alldeles själv. Tur att alla var intresserade av björnen så inga bilder blev tagna på min uppvisning av svandansen i kylskåpuppsättning.

Denna björnen var en snabb och erfaren laxfiskare. Medans vi var där  den dagen, lyckades den ta och äta upp 12 laxar. Gissar att han/hon var mätt i magen efter det.

Om jag ger dig mitt onda öga, låter du då denna laxen bli min?

Se och höra hur en björn dyker efter lax är en otrolig upplevelse. Plasket glömmer jag aldrig. Mina magplask är som en smekning jämfört med detta, å de du vill inte säga lite.

Vända bästa sidan till kan ibland bli väldigt lyckosamt.

Om någon ens tänker tanken, så är den min, bara min självfångade.

Hua vatten i öronen, men lite får man stå ut med för den goda saken skull.

Närmre än detta kan man nog inte komma, när man pratar om viltfångad lax eller var det en vild fångad lax. Undecided

Vad tyx en röd slips passar den, till bruna kostymen?

Jum, jum smakar dödsgött i kistan...

Fastna i klorna på någon, fick plötsligt en tydlig bild. Jag som älskar djurfötter blev alldeles kär.

Pang...

Aja baja inte leka med maten..

Närsynta bofinken Knut? Nej närsynta Teddybjörnen Fredriksson! Hur som helst måsten en la se vad en gör och stöppar i munnen. Undecided

Nej bara en björndam som tar på lite Chanel parfym. En måste se till att dofta attraktivt, för grabbarna Kiss

Det var inte så mycket lax som jag hoppats på, men ändå såpass mycket att det på sina ställen, kokade av röd lax.

Jaha å vad ligger du också här på mage för? Mätt? Kanske väntar du också på att laxa skall gå till....

Laxa går till, laxa går till...

Jag har han, jag har han! Hur dödar man bäst en vassruska? Surprised

Ibland blir det fel fast man vill så rätt.Undecided

Denna bilden beskriver nog bäst vad hela resan handlade om. Att få se och njuta av en av världens största björnar, se dem fånga lax och uppleva deras liv i deras alldeles egna lilla värld.

Himlen är mitt täcke och marken är min säng
Jag har kraft att andas frihet
Jag har mod att va' mig själv
Mina tankar vandrar lika fritt som laxen
I en sommarälv

// Ted Gärdestad

Känner mig så privilegierad att få ha upplevt detta, att nu ha en massa fina minnen att titta tillbaka på och 8000 bilder drygt att gå igenom. Vilken tur att jag har en kamera och att Zoom fotoresor finns, så jag kommer ut i stora världen och får uppleva detta magiska.

Funderar nu lite på ett nytt projekt.  Försöker utröna vilka bilder som skall plockas ut för detta. Skulle nog behöva lite hjälp för att reda ut denna fråga.

Hoppsan, hoppsan ber 100 gånger om ursäkt, lovade ju en kort blogg denna gången. Hmm allt är relativt och man kan ju ändra sig Innocent Till nästa vecka lovar jag inget.

OBS lånad bild från Dalhallas hemsida, vem fotografen är finns inte angivit.

Idag är gubben och jag i Leksand.

Vi avnjöt en toppen föreställning, med Tommy Körberg, Sherley Clamp osv.. på Dalhalla igår kväll. Även detta en fantastisk upplevelse, även om man kunde önskat lite mer av vädergudarna. Tyvärr får man inte ta med kamera in på området, inga bilder. Nu bär det av hemåt igen, nästa vecka blir en spännande och kul vecka. Pilla med nya bloggen, jobba lite, och spahelg väntar, med mina finaste (några av dem) vänner.

Tack mina fina ungar för att ni passat hus och hundar så vi kom iväg till Dalhalla.

Hoppas du har en fin vecka att se fram emot.  Å du kommer du ihåg vad jag tjatar om.

Det finns bara en av dig å det är du. Glöm aldrig det!

 

// Birgitta

Kamchatka 4 - Ge ungarna kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer björnkänslan av sig själv

by Birgitta1. september 2019 06:00

 

Hej hopp denna bloggen kommer att vara barnslig, jätte barnslig.

Älskar björnungar och vi fick äran att umgås med flera stycken både på nära håll och på långt håll. Underbara älskade djur.

Barn är ett folk å dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.

Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon

Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron

Där står en flicka som gjorde en ö av femton pinnar

Där står en pojke och allting blir gott som han snuddar

Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa. Nu kommer jag och tar er, om jag mås(te).

Låt oss ta en svängom till vågornas brus och svarthuvade måsens sång

Ja vill, ja vill.....

Mamma, mamma vänta jag kommer.

Dessa underbara yrväder, jag bara älskar dem.

Hmm måste vi, är ju torra och kan simma.

Mamma, mamma kom tillbaka! Kan inte någon hjälpa till?...

Mamma någon tittar på mig med ett stort svart öga. Denna lilla ungen kom knallande ca 3 m från oss. Han hade tyvärr dagarna innan mist sina 2 syskon, dom drunknade vid laxräkningstrappan.

Lägg av nu, syrran! Mamma har ju sagt att vi inte får titta på dem.

Du tror väl inte att jag är en badkruka?

Vadårå, du säger vi att vi måste öva för vuxenlivet.

Mät nu då, så ser du att jag vuxit. Snart får jag vara med dom stora björnarna och leka. Så lång så jag får till och med åka berg och dalbanan på Liseberg ;)

Björnar växer fort. Mammas mjölk är fet och näringsrik, så fet att den skummar som grädde när ungarna dricker.

Björnarna har vad vi kallar fördröjd fosterutveckling. Dom parar sig i maj - juni och fostret börjar växa först när dom går i idet. Från det att dom parat sig tar det 7-8 månader tills ungen föds, men fostret behöver "bara" 2-3 månader på sig att bli klart för att komma ut. Smart va? Honan blir aldrig tjock och otymplig under de månader hon behöver leta mat för att klara långa vintervilan. Säg sen att naturen inte är fantastisk.

När ungarna föds är dom nakna och ungefär lika stora som en ekorre. Denna killen/tjejen är ca 7 månader och redan stora björnen, tror han/hon.

Dom sover ihop med mamman den första vintern och om hon fått nya ungar stöter hon bort dem. Får hon inga nya ungar kan dom få stanna en vinter till. Det är nog förklaringen till att man ibland ser stora tonåringar fortfarande gå med sin mamma.

Nu drar vi ut på rövarstråt.
Ja, vi ska ut och röva.
Men bara sånt vi kommer åt,
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Då drar vi väg med
vår säck och vår spann.
Både Kasper och Jesper ...

Jag har rövat alldeles själv.

Är stor nu.

Bara säger en sak, piss off. Den är min egenstulna och så himla goood.

Önskar jag kunde förmedla det morrandet som denna lilla rackare utstötte till sitt syskon när "hon" kom för nära. Nu snackar vi björnmorr. Åter igen titta på kroppsspråket. En är självklar och en underdånig. Älskar det, det är överlevnadssignaler.

Ge någon ett hjärtlig kram idag, det mår både du och mottagaren bra av Kiss

För dig som orkar och har lust kommer det  här lite "bonus" bilder.

Har varit 5 nätter i Finland, denna veckan. Magiska, älskade plats som jag alltid får en längtan tillbaka till. Varje gång jag åker hem tänker jag att nu var det nog sista gången jag åker till Vartius, men hinner inte mer än hem så tvivlar jag på det beslutet.

 Fick ynnesten att även här njuta av  björnungar. En hona med 3 nyfikna, snabba och busiga ungar.

Järven hade vi turen att se nästan varje natt.

Men bästa av allt. Kl 10.00 kom vargen i mörkret och visade upp sig. Äntligen, äntligen fick jag se vargen i sitt rätta habitat. Den kom och visade sig för att den ville, inte för att jag satt och ville se honom/henne. 

Fotomöjligheten var sämsta tänkbara, men det gör inget jag är så glad för denna bilden och för att jag fick ynnesten att se en vildlevande varg. Hur kan någon inte tycka illa vara, om detta magiska djur?

Björn i sena kvällstimman.

Den sötaste björn jag någonsin sett, börjar bli några stycken nu. Wink Helt underbar, hon lyste som en lykta i mörkret. Vi döpte henne (vi bestämde att det nog var en liten tjej) till Princess, det enda namn som var värdigt henne.

Hoppas och önskar att jag någon gång framöver få se henne, i vuxen ålder. Får hon behålla sin fina färg och makalösa päls?

Nu flurar jag på vad nästa blogg skall handla om. Vad sägs om björnar? Lite tjatigt, eller? Gött att få bestämma själv. Det blir björnar.

Njut av din söndag och ta väl hand om dig i veckan. Du vet.... Det finns bara en av dig....

Å tack för att du orkade genom hela denna långa blogg.  SmileNästa vecka blir den kortare jag lovar.Yell

// Birgitta Laughing

Kamtjtka 3 - mamma e lik sin mamma.

by Birgitta25. augusti 2019 06:00

Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Kiss

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg Wink

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den Wink

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt. Tongue Out

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel Yell ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig.Surprised Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Foot in MouthSätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. SurprisedHoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande Smilekröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring!Tongue Out Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

 

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

 

 

Kamtjatka 2 - äntligen kom vi till campen

by Birgitta18. augusti 2019 06:00

Hej igen, kul att just du kikade in denna veckan också.

Till dig som kikat in för 1a gången rekommenderar jag att du scrollar ner och börjar i förra bloggen, så får du resan i rätt ordning. Prenumerera gärna på bloggen så missar du inte kommande uppdateringar, dom blir många efter denna härliga Zoom resa.

Nu vidare på resan....

Nu äntligen väntar resans mål och det för mig stora äventyret. Har just i detta läge ingen aning om vad som väntar och vad jag kan förvänta mig av detta. Det enda jag med säkerhet vet är att med på denna resan är det 9 underbara, kul och kunniga fotografer. Åsså jag Foot in Mouth

Ja jag kan redan nu avslöja att skratt saknades inte på resan.

Äntligen inpackade med vår packning och på väg till drömmålet.

Att få flyga över Kamtjatkas vildmark på låg höjd var en upplevelse jag sent skall glömma. Snö, vulkantoppar, björnar, vackra dalar jag listan kan göras lång på vad vi fick se och njuta av. Att få se ett vulkanlandskap sådär lite från ovan var helt magiskt.

50 minuters helikopterfärd var nu till ända.

Äntligen efter så lång längtan, landadar vi och trampar marken vid Kuril lake, lago kuril eller Kurilské jezero.

En sjö som skapats enlig sägnen. Av tårar från en olycklig flicka, vars fästman förvandlades till en sten. Av en rival som kommit upp ur vulkanens öppning vid ett utbrott och förälskat sig i henne. Svartsjukans makt, är stark och kan skapa det mest förunderliga saker Wink

Äntligen ute på campen, med solbränd (läs svedd) näsa och brännande kinder. 60+ och har fortfarande inte lärt mig att solen bränner på sjön, ursäkta men då e man en dumskalle. Om huvudet är dumt får kroppen lida Money Mouth

Väl ute på plats tilldelades vi våra rum. Plötsligt stod jag där på gräsmattan, med min rumsnyckel, 1 grön påse och 2 svarta. Jaha.... bara att börja resa tältet, packa upp liggunderlaget och slänga ut den rutiga kondomen, som man tydligen kallar sovsäck. Ja jisses trodde camping var ett överstökat kapitel för mig. Bara att ta seden dit man kommer och hugga i. Övade först på kompisens tält sen fick jag alldeles själv hugga tänderna i mitt eget.  Men jisses det gick bra och taket kom upp, det var det viktigaste. Wink

Efter 2 dagar hade jag boat in mig, lärt mig att krypa ut genom gluggen som kallas dörr, baklänges, utan keycode och utan att bli alltför blöt om knäna. Ingen bild på det, tack. Money Mouth

Utsikten från "hotellrummet " kunde jag dock inte klaga på Smile

Vi hann inte mer än komma ut till campen förrän min första björnbild togs. Härlig start på campinglivet, en björn simmade förbi strax utanför.

När dom första 5 björnarna passerade förbi campen, rusade vi alla ut och snurrade efter kameror. Men sedan blev mest kommentaren, jaha en till...

 

Äntligen blev det dax att packa ner oss i båtarna för att åka det 30 - 40 minutrarna ut till stranden vid inloppet av älven där laxen väljer att vandra upp. Dit björnarna har kommit i årtusende för att fånga maten och skaffa sig den så viktiga näringen inför vintervilan.

Behöver väl inte säga att jag kände mig både snurrig och sprudlande, när fötterna landade, på den 45 000 år gamla stranden vid foten av en gigantisk vulkan, där skulle jag tillbringa en hel dag med kameran i björnarnas närhet.

En lånad ( med tillåtelse) bild fotad av en ryska men på oss. Får visa hur vi stod på stranden och hur nära djuren vi kom. En massa förhållningsregler förstås. Vi fick röra oss inom en i sanden utritad ruta. Beväpnade vakter i 2 hörn. Kom det en björn intill skulle vi backa tillbaka, stå i klunga och inte väsnas och skrika. När någon björn kom intill för nära oss, knackade vakten på geväret, metalliskt ljud gillar inte björnen.

Ytterligare en bild tagen från en båt av en Engelsk fotograf som var med på Andy Parkinsons fotoresa. Roligt att se vårt härliga gäng från lite olika håll och få en bild på hur det ser ut när vi är i full aktion.

Vidunderligt landskap mötte oss vid denna djupa sjö. Lake Kurile är på djupaste ställer 319 m och genomsnittsdjupet är 160 m ca. Sjön ligger 200m öh. Kul  tanke är att djupaste delen ligger 100 m under havsytan.

Å sen mötte vi BJÖRN. Detta fantastiska djur. Man kan bara bli lycklig i hjärtat av att få se dem, studera deras rörelser och deras finurliga uttryck.

Så fantastiskt att få sitta och studera björnarna i sitt rike. Hur dom står och letar efter laxen och för att se långt framför sig.

Du som känner mig vet att jag gärna "nördar" i både anatomi och info om djuren jag fotar. Så här får du lite info om Kamtjakbjörnen.

Kanchatkabjörnen tillsammanns med Kodiakbjörnen de största björnarna i världen, kan väga upp till 400-700 kg (svenska brunbjörnen ca 300-400 kg) Kroppslängden på en fullvuxen hane är 2.80 och en hona 1.60.

Ställer sig en björnen i sin fulla längd kan hanen vara 3.15 lång och honan ca 2.60. Den har en livslängd på ca 25 år.

Vi observerade 2 olika utseende på björnarna. En som hade långa ben, smal hals, spetsig nos och öron med vit kant.

Den andra såg mer ut som vi är vana vid att en "nalle" ser ut. Rundare och kompaktare. Med tjockare päls.

Denna björnen kallas för Бочка рыбачит eller Tunnan på svenska, av folket som bor vid Kurilie lake. Hon är inte alls så tjock i år som hon brukar. Vilket man tror beror på att det inte har kommit upp alls så mycket lax till sjön i år. Pg av att nät läggs ut för att fånga laxarna nerströms. och då talar vi gigantiska nät. Laxen fångas, människan tar vad dom vill ha och resten slängs enligt en uppgift i skogen. Embarassed Varför förstör vi för vår vinning?

Inget är som väntans tider. Nu får du vänta till söndag kl 6.00. Den bloggen får du själv bevaka, tror inte jag kan vara uppkopplad så jag kan påminna dig. Jag är förhoppningsvis i Finland igen, på Wild Brown Bear lodge, och fotar björn. Wink Förvånad?

Vill du inte missa nyheter i bloggen, gå in och prenumerera, du får då alla uppdateringar direkt när jag släpper dem.

Tack för att du kikat in och läst om min resa. Så glad att jag fick låna dig och din tid en stund idag också.

Till mina hundvänner. Får jag be er hålla tummarna Innocent Hoppas på en lyckad dag idag. Ni som vet, vet. Ni andra gissar säkert vad vi håller på med idag Wink Uppdatering i detta kommer vid senare tillfälle.

Ha en fin vecka och du vet vad som gäller.

Det finns bara en av dig och de är du, så var rädd om dig!

// Birgitta Smile

Kamtjatka 1 - mitt livs resa.

by Birgitta11. augusti 2019 06:00

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med Kiss på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst Undecided, väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp Foot in Mouth. Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del. Wink

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till Embarassed

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten Undecided

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Sommaren och sensommaren kommer att gå i björnens tecken.

by Birgitta26. juni 2019 11:51

Hej hopp.

Kul att du orkar (i värmen) kika in och titta vad jag plitat i hop i denna bloggen.

Som jag redan många gånger skrivit kommer denna sommaren och sensommaren gå i björnens tecken. Har bokat in mig på flera spännande björnmöten på olika ställen i vår värld.

Börjar med Sverige. För första gången åkte jag och kompisen Catherine för att se björn i Sverige.

Natten mellan lördag och söndag satte vi oss i bilen för att köra nästan 100 mil. Målet var att hinna upp till Sunnansjögården innan klockan 13.00 för att hinna äta, vila lite och förbereda oss för den första av 3 nätter i gömsle.

Ja, jag lovar det var mer än 1 gång under dessa mil jag hann fundera på vad det är för fel i huvudet på mig som "bara" gör dessa resor.

Väl ute på myren när första kaffekoppen är upphälld, sitter jag även då och funderar på vad som får mig att ta mig hit. Redan massa myggbett, svalt mygg för en hel middag då jag flåsar som en blåsbälg i värmen, en vänsterstövel som visade sig läcka som ett såll när jag plumsade genom myren.  Varm efter att ha släpat 18 kg rygga på en inte helt enkelt skogsstig. Provkör mitt vidvinkelobjektiv och kommer fram till samma slutsats varje gång. Släng skiten i soptunnan och investera nytt Wink Skall man göra skall det va kul. Livet är här och nu. Hem och krama gubben en stund så får vi se om det blir något utfall.

Japp så sitter man där och funderar på om man lider av något allvarligt fel i huvudet.

Efter första björnen visat sig, vet jag varför jag gör dessa resor. Det är en helt magisk känsla att se dem komma sakta ut ur skogen och vaksamt "kolla" så kusten är fri.

 För ett ögonblick ser man att dom känt in att jag sitter där och man får en ögonkontakt, som efteråt är svår att glömma.

 Ramarna har alltid imponerat på mig. Mitt mål är att jag kanske framöver skall få till den där bilden på den speciella ramen. Vem vet nästa resa kanske?

2 rävar gäckade oss i 2 nätter. 1 som var så fin i sin päls och en som var inne i sin fällperiod.

Om jag kikar på dig genom buskarna så syns jag väl inte?

Ett av målen denna resan var att försöka fånga bilden i ett (enligt min smak) bättre ljus.

Vilket innebär för mig att fota ganska mörkt och ändå få fram motivet och känslan i bilden. 

Känner mig riktigt nöjd, kom inte hem med en massa "onödiga" bilder utan tog mig faktiskt mycket tid att titta, njuta och lägga in björnar och natur i min alldeles egna minnesbank. Den minnesbanken jag hoppas få glädje av när kroppen och knoppen börjar slira och svika mig. Hoppas bli den där gumman alla vill sitta vid på hemmet och höra om björn, lejon, leopard och naturhistorier. Om det får framtiden sia, tills dess sparar jag allt vad jag kan på min interna hårddisk ;)

En ganska ung, blyg björn som stod länge och funderade på om det var faran värt att gå fram till åteln, men nej det bestämde hon (?) sig för att det inte var.

Tidig morgon i gömslet är en fantastisk upplevelse. Just denna morgonen bjöd naturen på en underbar himmel. Jag höll på att frysa fötterna av mig och kaffe pannan var tom. Så kan det också vara en morgon på myren.

När tröttheten biter bakom ögonen och man inte riktigt vet vad man ser eller om hjärnan spelar ett spratt, vilket den ofta gör efter en natt på helspänn och med fokus på minsta rörelse. Det vara svårt att se om det är en sten, stubbe eller ett par öron man urskiljer i skogsbrynet.  Natten är ljus kan tyckas, dock fotomöjligheterna är begränsade, därav att en del bilder är lite brusiga. Lite brus stärker känslan i bilden men för mycket så blir man lite deppig.

Kul att kika på hur olika dom beter sig vid åteln. En del smyger fram. Någon vågar inte fram, utan tar vad kompisen tappat. Vissa går fram som om dom äger världen.

Men samtliga rusade därifrån när dom fått fatt i en matbit. Såg nästan ut som om dom i ren lycka njöt av att vattnet plaskade om fötterna. Så häftigt att se en björn i full fart.

Under natten och morgonen blir det mycket tid för fundering eller kalla det meditation som det så populärt kallas när man låter tankarna vila i stunden.

När dimman drar in för ett kort ögonblick förstår man var uttrycket, dansande älvor har kommit ifrån.

Dubbeltrasten ( fick hjälp av en av mina fina kunniga fågelskådarvänner att art bestämma) Hade mycket att stå i. Konstigt nog var det nästan inga fåglar runt denna åteln.

En ung nyfiken björn med en speciell pälsfärg dök upp och doftade in livet.

Nu gör jag som denna killen/tjejen kikar  mot nästa äventyr.

Ett äventyr som jag är helt säker blir mitt livs resa. Ja jag har visst sagt den meningen tidigare men nu är det SÅ denna gången. Det kommer att bli en once in a lifetime resa.

Visum klart - check på det. Laughing Ja jag var välkommen in i Ryssland.

Vaccinationer klara - check på det, tbe taget

Piller förberedda - check på det, kröppa behöver sitt.

Biljetter beställda - check på det, lång och krånglig resa

Pengar växlade - check på det, alltid lika tveksamt hur mycket

Ny skaljacka inköpt - check på det, packa för olika väder blir en utmaning

Lite resfeber/ångest, vad sjutton har jag givit mig in på, ju mer jag läser och ser desto mer spänd blir jag - check på det.......

Filar på kondisen lite varje dag, då jag insett att jag har största ansvaret i att denna resan blir bra för mig, vill inte låta kroppen sätta stopp för njutningen. Lite stolt är jag nog (skiter i jantelagen) att jag tar mig ut med min cykel varje dag 1,2 mil för att fila på kondisen. Tongue Out

Den 21/7 bär det iväg igen. Som jag längtar.....

Tack för din stund, gläder mig så att just du kikade in och du vet vad jag alltid skriver?

Va rädd om dig det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

 

 

 

 

Indien - varför jag åkte hit.

by Birgitta5. maj 2019 06:00

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Kiss Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början Wink

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" Cry kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Smile Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket. Kiss

 

// Birgitta

 

 

Indien - nu e det hjort

by Birgitta28. april 2019 06:00

Hej nu e det hjort, jag är ren, så älgen efter julbadet.Surprised

Denna veckan tog en vändning (inte helt oväntad) men dock en vändning, som gör att jag får tänka över mitt liv lite. Ombyte förnöjer.  Foot in Mouth Nya utmaningar och nya möjligheter eller?....

Nej nu till det verkliga allvaret. Tänker nog hålla er på halster, en stund till, innan jag kommer till resans absoluta kärna.

Som ni säkert vet och har förstått vid detta laget, är jag väldigt förtjust i hjortdjuren, också Wink Dagens blogg blir ett litet axplock av de fina, fina djuren vi fick möta i Indien. Lite blandat var i vilken NP vi träffade på dem.

Asså, fatta. Det är ett jäkla jobb att feja sig och göra sig fin för brudarna.

Fixar man det jobbet blir man såhär stilig och kan stå vid vattenkanten och spana efter brudar.

Äntligen kommer dom och då kommer dom i flock, snacka om lycka. Det är nästan så man ser dubbelt Money Mouth

Med lite tur, mycket charm och en massa skicklighet, kan man lyckas få till en så här underbar liten stjärna. Så grabbar feja er och håll er snygga för man vet aldrig..Kiss Kamma dig å sätt in löstännera.

Efter lyckat värv får man vila, då väljer man med fördel en vrå i ensamhet och med fin utsikt, gärna vid en liten sjö.

Nu har jag skojat en stund, vem och vad handlade detta om? Jo Axishjorten eller Spotted Deer. En hjort som blir ca 90 cm hög och som vuxen väger ca 40 kg. Den finns i massor och tack vare att den, kan katt och hunddjuren överleva och föröka sig. Vad som slog mig var att den är prickig som vuxen och ungarna är helt ljusbruna. Precis tvärt emot vårat rådjur.

 En ytterst smart liten hjort som tar hjälp av aporna för att få ner det goda nyttiga bladen ur träden. Languren är slarvig, så mer än hälften av vad den plockar tappar den, med eller utan vilja Wink.

En får inte va dum för då blir man både rådlös och brödlös.

Sambarhjort fotad i kvällens sista timmar. Sambaren är en stor och mäktig hjort kan väga upp mot 180 kg, blir nästan 2 meter lång och 160 hög. Nästan lika hög som han e lång. Sambaren är en inplanterad hjort i Indien, den kommer från Australien och USA från början.

Sambaren hoppade ner i dessa gropar som innehåller salt. Där stod dom och slickade långa stunder.

Åsså den fina, fina, fina Gauren. En bjässe som kan i sin fulla stolthet väga upp mot 1 ton och bli 1.80 i mankhöjd. Den har så fina vita strumpor och en härlig frilla mellan hornen. Här gäller det att kamma sig och tvätta fötterna om man skall ha någon framgång.

Konstigt nog ingår Gauren i tigerns föda. Så gamla, sjuka djur sorteras bort ganska kvickt. 1 gaur var 5 dag och en tiger familj klarar sig gott.

Njut av våren och alla dessa fina dagar som står bakom hörnet och väntar. Smyg ut i skogen och lyssna på ljuden, med lite tur träffar du något litet eller stort djur.  Kanske ett rådjur, dovhjort, kronhjort eller en älg. Du vet väl att du alltid är välkommen i deras vardagsrum, bara du sköter dig och är där på deras villkor.

Å du plocka upp minst 3 saker som ligger och skräpar i naturen, ta med det hem och släng det där det hör hemma i soptunnan.

Själv gläder jag mig åt att ha fått flygbiljetten till nästa resa, bokad och klar Smile Hur kan man längta så? Ibland är det tur att tiden går fort Wink

Ja jag vet är inte så miljösmart att flyga, Sealed men just till detta resmål, är det nog inte ens möjligt att ta sig med tåg. Å jag är inte känd för att vara den smartaste heller Yell så ibland gör även jag lite osmarta val.

Denna helgen går som vanligt i kameranstecken, fota med toppensällskap och en fotoutställning med fotokompisen. Skall bli kul.

Vad vore livet utan min kamera?

Tomt och innehållslöst!

Skall försöka få min kamera uppdaterad, är lite feg så jag vågar inte själv. Någon som känner att ni kan, får gärna höra av er till mig. Så slipper jag kanske skicka den till Nikon.

// Birgitta

 

Indien - Ny nationalpark nya djur.

by Birgitta21. april 2019 06:00

Oj så snabbt denna veckan gick.

Påsken är här igen och påskgumman har varit ute med en ung påskgubbe på utflykt. Roligt när syskonbarnet vill ha med faster i sitt liv. Skall bli spännande och se vart detta leder. Kan säga att det är livsfarligt att besöka kennelkollegor, man kan få idéer Innocent

Men nog snackat om det, här är det Indien som gäller för tillfället. Älskar att rota i mina bilderna, hittar nya bilder jag funderar på om JAG tagit. Å en massa bilder där jag funderar "hur tänkte du nu" Ja jisses så många dåliga bilder jag kan åstadkomma. Men slänga nej du det är inte aktuellt. När skall jag lära mig fota riktigt, kan man undra.

Indien är helt magiskt, trodde aldrig jag skulle känna så för ett land, man läser en massa tvetydigt om i tidningarna. Keolandeo var en fantastisk plats, dit kommer jag att längta tillbaka till mer än en gång i livet. Efter några dagar i parken och på ett fantastiskt boende, ett underbart pallats, gick resan vidare, till Pench och Kanha. Med inrikesflyg. Vilket var en upplevelse i sig Laughing Siktet för oss var att se tiger och åter tiger. Men du får vänta på tigern i någon vecka till för först vill jag skriva om det 4-beningar jag inte förväntade mig att få se. Som blev en krydda på moset på min Indien resa.

Har svårt att välja vad jag skall skriva om idag men eftersom hela Påskhelgen kommer att gå i hundens tecken väljer jag att fördjupa mig lite i hunddjur, vi fick ynnesten att träffa.

Jaha, å vem är du som stirrar på mig, när jag så väl behöver ligga här och smälta maten?

.

Nu är det risk att jag blir lite "nördig". Vänner som känner mig väl, vet vilken njutning jag upplevde när jag såg detta. En ca 9 år gammal tik av hundsläkte. Med en muskelmassa som denna. Kunde nästan inte släppa denna tiken med ögonen. Magen, har hon för hon har ätit sig riktigt mätt under natten. Hunddjurets mage kan 5 dubbla sin storlek för att all mat skall få plats, sen äter dom inte på ca 5 dygn efter ett så här stort skrovmål. Men se så fint hon bär sin rygg och vilket fint stöd hon har från sin magmuskulatur. Vilket bisepspaket Surprised betänk om våra tamhundar hade tillåtits att utveckla de bakbensmusklerna, så många ryggskador och bekymmer hunden sluppit då. Oj vad vi hindrar tamhunden från naturlig muskelutveckling när den går i koppel och inte får en naturlig rörelse. Låt din hund jobba med det den är avlad för.

Dholen väger som vuxen mellan 15-20 kg och blir ca 0,60 cm hög. Är en magisk jägare, missar sällan ett byte som den tittat ut för jakt. Lite ledsammare var det att denna tik är nästan ensam kvar ur en flock(om jag minns rätt) på 10 - 12 djur som fanns i området förra året. Dom har drabbats av en oidentifierad bakterie sjukdom som gör att dom inte överlever. Så hoppas och vill tro att någon frisk ungtik kommer in i området så dessa vackra Dhol får chansen att leva kvar.

Vaksam och ständigt medveten om vad som rör sig i buskarna.

Jag följer dina gnistor under tunga moln
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
Och det enda som är säkert är att

Jag ser dig
Jag kan se dig
Jag ser dig
Jag kan se dig...

Behöver jag säga att jag är kär?

Nyfiken i en strut, eller jag har 100 koll på dig, välj själv.

Jackalen är ett förhållandevis litet hunddjur. Ca 45 cm hög och väger som vuxen ca 9 - 12 kg så med andra ord ganska så lik mina Lagotto i storlek. Men ack så mycket snabbare och smidigare.

 

Golden jackal - Ett otroligt snabbt och smart hunddjur. Vi fick se 2 jaga och fälla en lite hjort. Att se hur en jagar och den andra genskjuter är en otrolig upplevelse. Tyvärr fick vi endast se det på långt håll men våra vänner i en annan jeep satt precis intill och berättade om vilken upplevelse det var att se och höra.  Denna jackal anslöt till de 2 och fick avnjuta en liten del av fångsten. Favoritfödan är små hjort, fåglar, samt bär och frukt. Ja jakt är hemskt men naturen är sådan. När jakten är på djurens villkor, är den vårdande, inget djur låter sig fångas och dödas om det inte är i underläge och rovjägarna fäller inte mer än dom behöver för dagen. I naturen förekommer ingen trofé jakt ej heller någon nöjesjakt. Tror faktiskt jag skulle acceptera jakt om vi gjorde det för att vi ingen annan mat hade att tillgå. Eller endast i form av skyddsjakt.

Älskar hundar och hunddjur, men ni som känner mig väl vet att det finns ett djur står mig väldigt varmt om hjärtat, ett djur jag inte ens drömt om att få se och komma nära i Indien.

En BJÖRN. Jihia vi fick se en Sloth Bear, läppbjörn, dansbjörn eller pappa Ballo som den är mest känd som. Så roligt att få se den eftersom Kahna är den parken som Rudyard Kipling hade som förebild när han skrev Djungelboken, det var där han hittade alla sina figurer och såg storyn växa fram till den fina, fina boken. Som vi mest känner som en Disneyfilm men som jag varmt rekommenderar att du läser i sitt orginal.

Läppjörnen är en liten björn väger som mest 130kg och är mellan 1,20-1,80 i mankhöjd. Den har en lång "shaggy" päls  och ett karakteristiskt V i pannan. Fick inga bra bilder, men jag har fått se den och fått ytterligare ett björnkryss i min fotobok. Känner sådan enorm glädje över detta, så allt annat på resan känns som en stor bonus.

Så vill ni få livsupplevelser åk fotoresor och jag väljer att resa med Zoom fotoresor, det är som hand i handske för mig. Varför ändra på ett vinnande koncept, längtar redan till nästa resa.

Nu närmar vi oss resans mål nästa vecka kanske bloggen handlar om det jag längtade mest efter på Indien resan. Får se vad som dyker upp, kanske blir det lite hjortdjur som jag också är väldigt svag för. Får klura några dagar. Vad vill du läsa om?

Hoppas vi ses på söndag igen.

Ha en fortsatt underbar Påsk och välkommen hem från Blåkulla, hoppas ni hade kul tjejer utan mig Kiss

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

Indien - Keolandeo

by Birgitta14. april 2019 06:00

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..Undecided

Men även den bästa kan ha fel.Smile Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag Money Mouth bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian  Wink

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat Sealed

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

 

// Birgitta Wink

 

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv