Ytterligare en vecka av livet har rusat iväg.

Denna bloggen fick jag flura lite på, vet inte om ni orkar med björn eller om det är dax att avrunda Kamtjatka bloggandet. Snart kommer jag behöva bloggutrymmet för helt andra och väldigt spännande saker. Men om det blir så får måndagen utvisa. Så vi hinner denna och en vecka till med björnar och lax.

Resan blev inte riktigt som planerat, men vad skall gå smärtfritt. Ryska staten bestämmer och folket får rätta sig i ledet.

Planerna för resan var 6 dagar med fotografering ute vi Kurile lake.

Men pg av dagsturer, landningsförbud och div saker vi inte hade en aning om gick 3 dagar bort till väntan. Eller väntan vill jag inte kalla det. 3 dagar till umgänge, Anderskurser, skratt och en hel del bus. Men inte till den förväntade fototiden.

Vi fick roa oss med det vi hade att roa oss med Dvs vila, skönsång, lite luftgitarr och annat bus. Bildredigering för dom som orkade och hade en fungerade dator med. Som alltid är det något som strular för mig, denna gången laptopen. Börjar bli van. Är det inte kameran, så objektivet och nu datorn. Nu är det bara kroppen som inte strulat på någon resa och det får man vara väldigt tacksam över.

Livet är för kort för att hänga läpp.

Inte kan man heller gräva ner sig för lite skit.

Man får göra så gött en kan av de en har.

 Vandra vidare och söka efter nya mål.

Speja och leta efter spännande saker och annat att fota.

En eftermiddag vandrade vi i samlad trupp bort till en laxräkningstrappa. Ingenstans fick vi gå utan våra bodygards, dvs 2 beväpnade vakter som skyddade oss från björnarna. Dom stora fina björnarna kom oss väldigt nära. Måste säga att jag kände mig som en VIP person med dessa vakter som hela tiden kollade vad jag gick och gjorde. Inte ens en 7a kunde man slå i busken utan att ha en vakt stående 2 meter ifrån. Ny upplevelse. Händer inte så ofta att en ung, trevlig och snygg grabb följer mig inte ens till toa, så jag får vara glad för det lilla och njuta av stunden. Eller kanske får man vara glad att man inte behöver hjälp av en ung snygg grabb på toa, ännu Beror lite på vilken sida på myntet man väljer att se det från.

Vid laxräkningen kom björnen väldigt, väldigt nära. Denna fina björnhonan hade bara 2 dagar innan vår besök förlorat 2 av sina ungar just i denna trappan. Hur det gått till vet ingen, men dom hade drunknat och hittades intill trappan.

Gå inte över bron efter vatten. Men kanske möjligtvis för att fånga en lax. Stundom var det mycket trafik på bron.

Vad gör man inte för att kunna räkna rätt, eller kanske få sig ett skrovmål.

Vid laxtrappan var vattnet lite djupare, där fick björnarna dyka efter laxen. Vilket innebar att dom fick vatten i öronen och fiske lyckan var väl inte den bästa.

Men det minskade inte jaktlusten.

Ibland måste man klia sig i huvudet för att förstå hur människan tänker, om dom gör det alls vill säga

Nå väl, hur som helst eller vad man säger... Bara att vandra vidare på livets stig. Ta dagen som den kommer och göra allt man kan av den.

Nu väntar en spännande vecka. Hoppas ni hjälper mig att hålla tummarna för det kanske kan behövas. Kika i kristallkulan eller be till högre makter vet inte vilket som funkar bäst. Skit i det förresten jag gör båda delarna så kan jag inte missa...

Vill Tacka mina finaste och bästa vänner Agneta & Mia för en härlig helg på Ästad vingård. Jag är mätt, nykter(igen) ren om fötterna och mjuk i kröppa efter denna helgen. Nu kan jag gå mot nya utmaningar stärkt och glad. Ni är helt underbara, det bästa av bästa. Kanske kommer det någon bild framöver från denna härliga, skrattiga och njutningsfulla helg.

Denna veckan skall jag börja måla fönsterkarmar och kökstak om tiden och orken tillåter. Dom fantastiska killarna på Gällareds bygg har hjälpt oss att byta fönster och altandörr. Så fint det blev och så nöjd jag blev. Beundrar duktiga hantverkare som gör så fantastiska jobb. Finns dock en avigsida på renoverande, böjar man i ena ändan av huset får man fortsätta i andra.

Å du behöver jag skriva det?...

Gör det i alla fall så du inte missar.

Finns bara en av dig och det är du, va rädd om dig.

// Birgitta

Hej igen och igen.

Är tacksam att du kikade in och orkade ta dig tid.

Kamtjatka, ja vad tänker man om det? Lax, vildmark och björnar som fångar lax. Det var ju mina tankar kring resan, att få se simmande björnar, ätande björnar och mätta björnar.

Blev nöjd på alla plan kan jag lova.

Allt jag sett och fått uppleva gör mig riktigt snurrig. Jaja snurrigare än vanligt.

Jag kännde mig rätt liten när jag intagit knäläge, denna björnen satte kosan rakt mot mig. Jag på knä är en syn för sig,  med en kamera i nian är jag allt annat än kontaktbar, flyttbar och ej heller speciellt smidig. Tyvärr var det ingen som tagit med traversen så jag fick allt körva mig upp på benen alldeles själv. Tur att alla var intresserade av björnen så inga bilder blev tagna på min uppvisning av svandansen i kylskåpuppsättning.

Denna björnen var en snabb och erfaren laxfiskare. Medans vi var där  den dagen, lyckades den ta och äta upp 12 laxar. Gissar att han/hon var mätt i magen efter det.

Om jag ger dig mitt onda öga, låter du då denna laxen bli min?

Se och höra hur en björn dyker efter lax är en otrolig upplevelse. Plasket glömmer jag aldrig. Mina magplask är som en smekning jämfört med detta, å de du vill inte säga lite.

Vända bästa sidan till kan ibland bli väldigt lyckosamt.

Om någon ens tänker tanken, så är den min, bara min självfångade.

Hua vatten i öronen, men lite får man stå ut med för den goda saken skull.

Närmre än detta kan man nog inte komma, när man pratar om viltfångad lax eller var det en vild fångad lax.

Vad tyx en röd slips passar den, till bruna kostymen?

Jum, jum smakar dödsgött i kistan...

Fastna i klorna på någon, fick plötsligt en tydlig bild. Jag som älskar djurfötter blev alldeles kär.

Pang...

Aja baja inte leka med maten..

Närsynta bofinken Knut? Nej närsynta Teddybjörnen Fredriksson! Hur som helst måsten en la se vad en gör och stöppar i munnen. 

Nej bara en björndam som tar på lite Chanel parfym. En måste se till att dofta attraktivt, för grabbarna

Det var inte så mycket lax som jag hoppats på, men ändå såpass mycket att det på sina ställen, kokade av röd lax.

Jaha å vad ligger du också här på mage för? Mätt? Kanske väntar du också på att laxa skall gå till....

Laxa går till, laxa går till...

Jag har han, jag har han! Hur dödar man bäst en vassruska?

Ibland blir det fel fast man vill så rätt.

Denna bilden beskriver nog bäst vad hela resan handlade om. Att få se och njuta av en av världens största björnar, se dem fånga lax och uppleva deras liv i deras alldeles egna lilla värld.

Himlen är mitt täcke och marken är min säng
Jag har kraft att andas frihet
Jag har mod att va' mig själv
Mina tankar vandrar lika fritt som laxen
I en sommarälv

// Ted Gärdestad

Känner mig så privilegierad att få ha upplevt detta, att nu ha en massa fina minnen att titta tillbaka på och 8000 bilder drygt att gå igenom. Vilken tur att jag har en kamera och att Zoom fotoresor finns, så jag kommer ut i stora världen och får uppleva detta magiska.

Funderar nu lite på ett nytt projekt.  Försöker utröna vilka bilder som skall plockas ut för detta. Skulle nog behöva lite hjälp för att reda ut denna fråga.

Hoppsan, hoppsan ber 100 gånger om ursäkt, lovade ju en kort blogg denna gången. Hmm allt är relativt och man kan ju ändra sig Till nästa vecka lovar jag inget.

OBS lånad bild från Dalhallas hemsida, vem fotografen är finns inte angivit.

Idag är gubben och jag i Leksand.

Vi avnjöt en toppen föreställning, med Tommy Körberg, Sherley Clamp osv.. på Dalhalla igår kväll. Även detta en fantastisk upplevelse, även om man kunde önskat lite mer av vädergudarna. Tyvärr får man inte ta med kamera in på området, inga bilder. Nu bär det av hemåt igen, nästa vecka blir en spännande och kul vecka. Pilla med nya bloggen, jobba lite, och spahelg väntar, med mina finaste (några av dem) vänner.

Tack mina fina ungar för att ni passat hus och hundar så vi kom iväg till Dalhalla.

Hoppas du har en fin vecka att se fram emot.  Å du kommer du ihåg vad jag tjatar om.

Det finns bara en av dig å det är du. Glöm aldrig det!

// Birgitta

Hej hopp denna bloggen kommer att vara barnslig, jätte barnslig.

Älskar björnungar och vi fick äran att umgås med flera stycken både på nära håll och på långt håll. Underbara älskade djur.

Barn är ett folk å dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl.

Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl
Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon

Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron

Där står en flicka som gjorde en ö av femton pinnar

Där står en pojke och allting blir gott som han snuddar

Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.

Tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa. Nu kommer jag och tar er, om jag mås(te).

Låt oss ta en svängom till vågornas brus och svarthuvade måsens sång

Ja vill, ja vill.....

Mamma, mamma vänta jag kommer.

Dessa underbara yrväder, jag bara älskar dem.

Hmm måste vi, är ju torra och kan simma.

Mamma, mamma kom tillbaka! Kan inte någon hjälpa till?...

Mamma någon tittar på mig med ett stort svart öga. Denna lilla ungen kom knallande ca 3 m från oss. Han hade tyvärr dagarna innan mist sina 2 syskon, dom drunknade vid laxräkningstrappan.

Lägg av nu, syrran! Mamma har ju sagt att vi inte får titta på dem.

Du tror väl inte att jag är en badkruka?

Vadårå, du säger vi att vi måste öva för vuxenlivet.

Mät nu då, så ser du att jag vuxit. Snart får jag vara med dom stora björnarna och leka. Så lång så jag får till och med åka berg och dalbanan på Liseberg ;)

Björnar växer fort. Mammas mjölk är fet och näringsrik, så fet att den skummar som grädde när ungarna dricker.

Björnarna har vad vi kallar fördröjd fosterutveckling. Dom parar sig i maj - juni och fostret börjar växa först när dom går i idet. Från det att dom parat sig tar det 7-8 månader tills ungen föds, men fostret behöver "bara" 2-3 månader på sig att bli klart för att komma ut. Smart va? Honan blir aldrig tjock och otymplig under de månader hon behöver leta mat för att klara långa vintervilan. Säg sen att naturen inte är fantastisk.

När ungarna föds är dom nakna och ungefär lika stora som en ekorre. Denna killen/tjejen är ca 7 månader och redan stora björnen, tror han/hon.

Dom sover ihop med mamman den första vintern och om hon fått nya ungar stöter hon bort dem. Får hon inga nya ungar kan dom få stanna en vinter till. Det är nog förklaringen till att man ibland ser stora tonåringar fortfarande gå med sin mamma.

Nu drar vi ut på rövarstråt.
Ja, vi ska ut och röva.
Men bara sånt vi kommer åt,
och sånt vi kan behöva.
Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Då drar vi väg med
vår säck och vår spann.
Både Kasper och Jesper ...

Jag har rövat alldeles själv.

Är stor nu.

Bara säger en sak, piss off. Den är min egenstulna och så himla goood.

Önskar jag kunde förmedla det morrandet som denna lilla rackare utstötte till sitt syskon när "hon" kom för nära. Nu snackar vi björnmorr. Åter igen titta på kroppsspråket. En är självklar och en underdånig. Älskar det, det är överlevnadssignaler.

Ge någon ett hjärtlig kram idag, det mår både du och mottagaren bra av

För dig som orkar och har lust kommer det  här lite "bonus" bilder.

Har varit 5 nätter i Finland, denna veckan. Magiska, älskade plats som jag alltid får en längtan tillbaka till. Varje gång jag åker hem tänker jag att nu var det nog sista gången jag åker till Vartius, men hinner inte mer än hem så tvivlar jag på det beslutet.

 Fick ynnesten att även här njuta av  björnungar. En hona med 3 nyfikna, snabba och busiga ungar.

Järven hade vi turen att se nästan varje natt.

Men bästa av allt. Kl 10.00 kom vargen i mörkret och visade upp sig. Äntligen, äntligen fick jag se vargen i sitt rätta habitat. Den kom och visade sig för att den ville, inte för att jag satt och ville se honom/henne. 

Fotomöjligheten var sämsta tänkbara, men det gör inget jag är så glad för denna bilden och för att jag fick ynnesten att se en vildlevande varg. Hur kan någon inte tycka illa vara, om detta magiska djur?

Björn i sena kvällstimman.

Den sötaste björn jag någonsin sett, börjar bli några stycken nu. Helt underbar, hon lyste som en lykta i mörkret. Vi döpte henne (vi bestämde att det nog var en liten tjej) till Princess, det enda namn som var värdigt henne.

Hoppas och önskar att jag någon gång framöver få se henne, i vuxen ålder. Får hon behålla sin fina färg och makalösa päls?

Nu flurar jag på vad nästa blogg skall handla om. Vad sägs om björnar? Lite tjatigt, eller? Gött att få bestämma själv. Det blir björnar.

Njut av din söndag och ta väl hand om dig i veckan. Du vet.... Det finns bara en av dig....

Å tack för att du orkade genom hela denna långa blogg.  Nästa vecka blir den kortare jag lovar.

// Birgitta

Dagarna rusar iväg, jag tappade snabbt både tid och rum. Vilsen kroppsklocka och avsaknaden av stress gjorde att hela jag blev lite manjna manjana.

2 nätter i tältet och kroppen hade vant sig. Eller kanske var jag helt slut så jag sov för det. Gott sov jag i alla fall, tror jag... hmm..

Ånyo en dag vid sjön.

2 björn mammor visade upp sina ungar och lärde dem hur  bäst förbereda sig för vuxenlivet.

Mamma är lik sin mamma, kvinnans lott i livet e den samma....

Mammas sak att passa ungarna för björnhanarna som hela tiden ville åt dem. En björnmamma kan uppföra sig som en lejoninna, är det det närmsta beskrivning jag kan komma på. Vrål, anfall och vattenplask för att jaga hannen på flykt från ungarna. Hon räds aldrig att ryka på hanen och ge honom en omgång.

Tumla runt med leksugna tonåringar. Tillhör mammas viktiga roll. Allt för att förbereda ungarna för vuxenlivet. Känns det igen?

Mammas jobb att lära dem fiska och tvätta fötterna.

Samarbeta när samarbete behövs. Dock delar björnar aldrig på en fångad fisk. Ungarna får stjäla från mamma om dom vill ha en smakbit. Hårda skolan.

Att inte söka ögonkontakt med faror. Titta på mamman hon har 100 koll på hanen som ligger intill. Se ungarna som redan vet, så små som dom är, att dom skall spela underdåniga mot den stora hanen. Älskar när man ser vilket ögonspel björnen har när den låtsas att den inte ser en.

Visste du förresten att hunden är en av björnens närmsta genetiska släktingar. Man ser tydligt att hundar och björnar har många kroppsspråk gemensamt. I nästa blogg kommer jag att skriva lite mer om ungarna då kan du se hur lika valpar och björnar beter sig. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg

Måste lära sig att följa med mamma, hur långt och fort hon än marscherar iväg. En Björnhonas hemområde kan varierar mellan 250 och 500 km2, allt beroende på mattillgång och faror.

Visste du att? De snabbaste björnarna (svarta björnar) kan springa i upp till 64 km/h vilket är tillräckligt för att fånga en häst i full galopp. Den snabbaste mannen är Usain Bolt och han kan springa i upp till 43 km. Så försök aldrig springa ifrån en björn ;)

Hur lång från mamma man får gå.

Att ha en åsikt och våga stå för den

Visa hur man på bästa sätt ser var laxen finns.

Se till att dom får frukost,

 lunch och middag.

Tvätta öronen och trösta.

Observera hur fint björnens tunga är formad, som en skål, för att kunna dricka effektivt

Ibland behöver barnen bara värme och kärlek. Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.

Lära ungarna att njuta av livet och ta en "björnpaus" ibland.

Bara vara, i väntan på..

Jag vill se ut som du, gå som du uuu... det vill jag nu uuu ... ett djur som ja aa, vill lära mig bli en riktig björn.

Ibland måste man låtsas sova, för att få ungarna att lugna ner sig.

Trött mamma tar en "powenap" medans ungar busar.

Mamma hjäääälp...

Ibland får man blunda, om man är mamma.

Det enda man bara riktigt önskar sig är en enda liten, ack så kort sovmorgon. Det är tungt att va mamma och ha så många uppgifter att utföra.

På Zooms resor blir det inga sovmorgnar.

Vansinnigt vacker morgon, alldeles för tidigt.

Kvällen innan var jag helt urlakad och valde tidigt, att stuva in kroppen i 1:an och krypa ner i min rutiga kondom. Bad Marie meddela tid när morgonturen skulle ske, när hon gick och knöt sig. Vi skulle iväg kl 6.00 fick jag meddelat mina trötta öron. Klockan ställd på 5,15 för att kunna trassla mig ur det rutiga fodralet i tid, borsta bissingarna och kasta lite källkallt vatten i 9an. Vaknade med ett ryck av att mina reskompisar pratade. Jäklar har har försovit mig! Kollde klockan, sat...den går fel  ser inte så bra med med mina suddiga, trötta ögon. Snabbt i kläderna. På med Kamtjatka-stövlarna , en stövel som når till skrevet, dubbla jackor, på med ryggan och ut. Fn.. måste hinna på muggen, valet stod mellan att kompisarna fick vänta eller jag kissa på mig. Rätt lätt val. Väl uträttat ärende rusar jag ner till träffplatsen, satan glömde stativet, tillbaka till 1:an och hämta. Väl på plats....va......ingen här? Sätter mig väl och väntar. Ljuset brinner i huset, kökspersonalen plockar, tittar märkligt på kärringen som sitter på trappan mitt i natten fullt utrustad. Nu slocknade det i Susannes tält, å nu i Ingela och Lasses. Mmmm något stämmer inte. Tillbaka till 1:an och kolla telefonen igen. Satan i gatan klockan e bara 23.15. Hoppas ingen sett mig och hört mina tjurrusningar över gårdsplanen. Hoppas inte jag väckte någon av mina vänner, när jag hysteriskt skattande kröp tillbaka ner i min rutiga kondom för att sova 6 timmar till. Tok kärring! Man får va som man är när man inte blev som man skulle.

Tack för att du kikade in igen. Det värmer mitt hjärta att just du vill följa min resa.

Å e väl lite tjatig men, kom ihåg. Det finns bara 1 av dig, så var rädd om dig och glöm inte sätta dig själv längst upp på din favoritlista. Om inte du gör det vem skall då göra det?

// Birgitta

Hej igen, kul att just du kikade in denna veckan också.

Till dig som kikat in för 1a gången rekommenderar jag att du scrollar ner och börjar i förra bloggen, så får du resan i rätt ordning. Prenumerera gärna på bloggen så missar du inte kommande uppdateringar, dom blir många efter denna härliga Zoom resa.

Nu vidare på resan....

Nu äntligen väntar resans mål och det för mig stora äventyret. Har just i detta läge ingen aning om vad som väntar och vad jag kan förvänta mig av detta. Det enda jag med säkerhet vet är att med på denna resan är det 9 underbara, kul och kunniga fotografer. Åsså jag

Ja jag kan redan nu avslöja att skratt saknades inte på resan.

Äntligen inpackade med vår packning och på väg till drömmålet.

Att få flyga över Kamtjatkas vildmark på låg höjd var en upplevelse jag sent skall glömma. Snö, vulkantoppar, björnar, vackra dalar jag listan kan göras lång på vad vi fick se och njuta av. Att få se ett vulkanlandskap sådär lite från ovan var helt magiskt.

50 minuters helikopterfärd var nu till ända.

Äntligen efter så lång längtan, landadar vi och trampar marken vid Kuril lake, lago kuril eller Kurilské jezero.

En sjö som skapats enlig sägnen. Av tårar från en olycklig flicka, vars fästman förvandlades till en sten. Av en rival som kommit upp ur vulkanens öppning vid ett utbrott och förälskat sig i henne. Svartsjukans makt, är stark och kan skapa det mest förunderliga saker

Äntligen ute på campen, med solbränd (läs svedd) näsa och brännande kinder. 60+ och har fortfarande inte lärt mig att solen bränner på sjön, ursäkta men då e man en dumskalle. Om huvudet är dumt får kroppen lida

Väl ute på plats tilldelades vi våra rum. Plötsligt stod jag där på gräsmattan, med min rumsnyckel, 1 grön påse och 2 svarta. Jaha.... bara att börja resa tältet, packa upp liggunderlaget och slänga ut den rutiga kondomen, som man tydligen kallar sovsäck. Ja jisses trodde camping var ett överstökat kapitel för mig. Bara att ta seden dit man kommer och hugga i. Övade först på kompisens tält sen fick jag alldeles själv hugga tänderna i mitt eget.  Men jisses det gick bra och taket kom upp, det var det viktigaste.

Efter 2 dagar hade jag boat in mig, lärt mig att krypa ut genom gluggen som kallas dörr, baklänges, utan keycode och utan att bli alltför blöt om knäna. Ingen bild på det, tack.

Utsikten från "hotellrummet " kunde jag dock inte klaga på

Vi hann inte mer än komma ut till campen förrän min första björnbild togs. Härlig start på campinglivet, en björn simmade förbi strax utanför.

När dom första 5 björnarna passerade förbi campen, rusade vi alla ut och snurrade efter kameror. Men sedan blev mest kommentaren, jaha en till...

Äntligen blev det dax att packa ner oss i båtarna för att åka det 30 - 40 minutrarna ut till stranden vid inloppet av älven där laxen väljer att vandra upp. Dit björnarna har kommit i årtusende för att fånga maten och skaffa sig den så viktiga näringen inför vintervilan.

Behöver väl inte säga att jag kände mig både snurrig och sprudlande, när fötterna landade, på den 45 000 år gamla stranden vid foten av en gigantisk vulkan, där skulle jag tillbringa en hel dag med kameran i björnarnas närhet.

En lånad ( med tillåtelse) bild fotad av en ryska men på oss. Får visa hur vi stod på stranden och hur nära djuren vi kom. En massa förhållningsregler förstås. Vi fick röra oss inom en i sanden utritad ruta. Beväpnade vakter i 2 hörn. Kom det en björn intill skulle vi backa tillbaka, stå i klunga och inte väsnas och skrika. När någon björn kom intill för nära oss, knackade vakten på geväret, metalliskt ljud gillar inte björnen.

Ytterligare en bild tagen från en båt av en Engelsk fotograf som var med på Andy Parkinsons fotoresa. Roligt att se vårt härliga gäng från lite olika håll och få en bild på hur det ser ut när vi är i full aktion.

Vidunderligt landskap mötte oss vid denna djupa sjö. Lake Kurile är på djupaste ställer 319 m och genomsnittsdjupet är 160 m ca. Sjön ligger 200m öh. Kul  tanke är att djupaste delen ligger 100 m under havsytan.

Å sen mötte vi BJÖRN. Detta fantastiska djur. Man kan bara bli lycklig i hjärtat av att få se dem, studera deras rörelser och deras finurliga uttryck.

Så fantastiskt att få sitta och studera björnarna i sitt rike. Hur dom står och letar efter laxen och för att se långt framför sig.

Du som känner mig vet att jag gärna "nördar" i både anatomi och info om djuren jag fotar. Så här får du lite info om Kamtjakbjörnen.

Kanchatkabjörnen tillsammanns med Kodiakbjörnen de största björnarna i världen, kan väga upp till 400-700 kg (svenska brunbjörnen ca 300-400 kg) Kroppslängden på en fullvuxen hane är 2.80 och en hona 1.60.

Ställer sig en björnen i sin fulla längd kan hanen vara 3.15 lång och honan ca 2.60. Den har en livslängd på ca 25 år.

Vi observerade 2 olika utseende på björnarna. En som hade långa ben, smal hals, spetsig nos och öron med vit kant.

Den andra såg mer ut som vi är vana vid att en "nalle" ser ut. Rundare och kompaktare. Med tjockare päls.

Denna björnen kallas för Бочка рыбачит eller Tunnan på svenska, av folket som bor vid Kurilie lake. Hon är inte alls så tjock i år som hon brukar. Vilket man tror beror på att det inte har kommit upp alls så mycket lax till sjön i år. Pg av att nät läggs ut för att fånga laxarna nerströms. och då talar vi gigantiska nät. Laxen fångas, människan tar vad dom vill ha och resten slängs enligt en uppgift i skogen. Varför förstör vi för vår vinning?

Inget är som väntans tider. Nu får du vänta till söndag kl 6.00. Den bloggen får du själv bevaka, tror inte jag kan vara uppkopplad så jag kan påminna dig. Jag är förhoppningsvis i Finland igen, på Wild Brown Bear lodge, och fotar björn. Förvånad?

Vill du inte missa nyheter i bloggen, gå in och prenumerera, du får då alla uppdateringar direkt när jag släpper dem.

Tack för att du kikat in och läst om min resa. Så glad att jag fick låna dig och din tid en stund idag också.

Till mina hundvänner. Får jag be er hålla tummarna  Hoppas på en lyckad dag idag. Ni som vet, vet. Ni andra gissar säkert vad vi håller på med idag Uppdatering i detta kommer vid senare tillfälle.

Ha en fin vecka och du vet vad som gäller.

Det finns bara en av dig och de är du, så var rädd om dig!

// Birgitta

Hej hopp.

Känns som jag skrivit, mitt livs resa många gånger. Men denna är jag helt säker på är och blev just MITT LIVS RESA. Blir väldigt glad om du vill följa med på den, kanske gilla vad du läser och tycker om bilder du ser. Skall försöka återberätta så mycket jag kan, i vad jag tror, många bloggar framöver. Välkommen att hänga med på min fotoresa tillsammans med, Zoom fotoresor och 9 nya och "gamla" fotovänner.

Efter nästan 2 års väntan var det äntligen dax att få bege mig till Kamtjatka. 1000 mil rakt öster om Moskva, en landtunga klämd mellan Ochotska havet och Berings hav. 1 av världens sista riktiga vildmarker. Ja jag skulle dit en helt ofattbar resa. Åter igen ett resmål jag sett på tv som barn som jag inte ens kunde drömma om att få uppleva.

Jag överlevde och kom hem så mycket rikare på minnen och så ödmjuk för naturen och dess krafter. Kamtjatka var så mycket mer än jag vågar drömma om. Underbar natur, växlande väder, mest regn och blåst , väntan. Efter denna resa har jag blivit bäst på att vänta och vänta och vänta igen. Ryssland är inte landet som följet tidtabeller eller satta tider precis.

Börjar från början på min björnresa.

3 flygbyten, obekväma flygstolar, långa väntetider innebar att vi hade en 30 timmars, i min smak, tuff resa, att ta oss igenom innan vi nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij, största staden på Kamtjatka med ca 190 000 invånare. De flesta bor i och runt Petropaylovsk. Kamtjatka är mycket glesbefolkat, de flesta bor kring och i den stora staden.

Väl framme vred vi klockan tillbaka 11 timmar. Brottades med tröttheten av avsaknad sömn. När jag började fundera på tiden, insåg jag att jag rest halva varvet runt klotet och var lååångt hemifrån.

Nu väntade äventyret. Det första vi hörde när vi kom till hotellet var att det setts 3 björnar vandrande runt på hotellområdet under det sista dygnet. Spännande och adrenalinkickande att ständig kika efter bruna lurviga djur. Laddad till tänderna såg jag fram emot helikoptertur ut till Kurilskoye lake, dagen efter. Men icke, kvällsbesked talade om att det var landningsförbud vid sjön den dagen.

Nå ja ingen ko på isen.

Vi stack ut på Berings hav istället.

Här gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick se Späckhuggare i sitt rätta element.

 Gissa om jag njöt.

Dom showade runt båten.

Å här tog sjösjukan hand om mig, tyvärr kunde jag inte resa mig och byta objektiv, då "Ulrik" höll mig i sitt gräpp . Jag fick njuta av en späckhuggarfamilj på 7 individer utan att fota. Ja, ja, mitt interna minneskort skall ju ha sin beskärda del.

Nästa önskan var att få se Lunnefågel och det passerade flera sträck med lunnar.

Landade i vattnet inte lång från båten.

Tretåig fiskmås (Rissa tridactyla) har bergen som sin boplats.

Dessa pelare kallas bröderna -братья, dom är 3st som står rakt upp ut djupet och pekar mot himlen.

 Kul att få se denna måsen, den är sällsynt i Sverige. Tretåigamåsen har boplatser på Nidingen och ses inte så ofta här.

En magisk och lite overklig känsla infinner sig, när man får se Jätte havsörnen (Giant sea eagle - Haliaeetus pelagicus) sitta på sin tron, bevaka sin boplats och blicka ut över sitt rike.

Sjölejonen eller öronsälar som dom också heter. Låg och solade på en klippa, dom vet hur dom vill ha det och brölade för fullt.

Sjölejonen tillhör släktet pälssälar/öronsälar honorna har brun päls och hanarna svart eller grå.

Öronsälar har sex framtänder i överkäken och fyra i underkäken. Dessutom finns i varje käke två hörntänder och, beroende på art, två till sex kindtänder.  Dom är starka i käkarna för att kunna krossa musslor och fisk. Hopps där kom anatominörden fram....

Hua du luktar lite illa om tossingen!

Alla äventyr och nya platser skall mötas från havet, brukar min kära make säga. När vi fått vatten, sol, middag bestående av nyfångad fisk, ljummen krabba som snacks, och upplevelsen av underbara vattendjur i 11 timmar, väntade nästa stora äventyr med vulkaner och björnar. Vi skulle iväg med helikoptern kl 10.00 dagen därpå, var vi lovade.

Ryssland är Ryssland och där väntar man snällt. Vi hann med ett krigsmuseum. Lunch på stan. Restaurangerna var ett spännande kapitel för sig. Blev körda till fastigheter som sett sina bästa dagar, bruket hade ramlat av väggarna färgen flagnat och lite tvivlet infann sig, vågade jag gå in. Men på insidan, waoo där öppnade sig en fantastisk värld. Rent, snyggt, piffat med blommor, vita dukar och guld. Personal som var trimmade till tåspetsarna och väldigt god mat. Dock lite kryddlös då Ryssarna är mycket sparsamma med salt.

En tupplur och en del fotograferande och en del mer innan vi kom iväg kl 18.00 ca. Solen pressade på så jag fick en chans att bränna till mitt ansikte lite till

Var glad att det inte var detta planet vi skulle med.

"Flygplattan" var full av skelett. Gamla plan som sedan länge slängt in handduken. Var visst någon modell som var men i Guinness rekordbok som den enda flygplansmodellen som jobbat aktivt i 20 år.

Tur man inte är flygrädd.

Vi roade oss under en lång stund med att titta på bytet av en flöjel. Hur många gånger killen sprang upp och ner utan säkerhetslinor, på utsidan detta rostiga torn vet jag inte. När han sista gången klättrade ner för att hämta nya flöjeln, brast alla i ett hysteriskt skratt. 2 projektledare med på resan så ni förstår att vi hade lösningar på effektiviteten

Under väntan  fick vi kontakt med 2 rävungar, som tragiskt nog mist sin mamma dagarna innan.

Flygplatspersonalen såg till att dom fick mat och vatten. Folket på Kamtjatka är otroligt måna om djuren och gör allt för att dom skall ha det bra och få vara i fred i sitt hem.

Tack för idag, slut för idag.

Nu skall jag inte trötta ut dig mer. Nästa söndag kl 6.00 kommer fortsättningen om du orkar och vill.

Du vet att jag är så glad att just du kikade in.

Å kom ihåg! Det finns bara en av dig och det är du, så var rädd om dig!

//Birgitta

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du.

// Birgitta

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli.

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket.

// Birgitta

Hej nu e det hjort, jag är ren, så älgen efter julbadet.

Denna veckan tog en vändning (inte helt oväntad) men dock en vändning, som gör att jag får tänka över mitt liv lite. Ombyte förnöjer.  Nya utmaningar och nya möjligheter eller?....

Nej nu till det verkliga allvaret. Tänker nog hålla er på halster, en stund till, innan jag kommer till resans absoluta kärna.

Som ni säkert vet och har förstått vid detta laget, är jag väldigt förtjust i hjortdjuren, också Dagens blogg blir ett litet axplock av de fina, fina djuren vi fick möta i Indien. Lite blandat var i vilken NP vi träffade på dem.

Asså, fatta. Det är ett jäkla jobb att feja sig och göra sig fin för brudarna.

Fixar man det jobbet blir man såhär stilig och kan stå vid vattenkanten och spana efter brudar.

Äntligen kommer dom och då kommer dom i flock, snacka om lycka. Det är nästan så man ser dubbelt

Med lite tur, mycket charm och en massa skicklighet, kan man lyckas få till en så här underbar liten stjärna. Så grabbar feja er och håll er snygga för man vet aldrig.. Kamma dig å sätt in löstännera.

Efter lyckat värv får man vila, då väljer man med fördel en vrå i ensamhet och med fin utsikt, gärna vid en liten sjö.

Nu har jag skojat en stund, vem och vad handlade detta om? Jo Axishjorten eller Spotted Deer. En hjort som blir ca 90 cm hög och som vuxen väger ca 40 kg. Den finns i massor och tack vare att den, kan katt och hunddjuren överleva och föröka sig. Vad som slog mig var att den är prickig som vuxen och ungarna är helt ljusbruna. Precis tvärt emot vårat rådjur.

 En ytterst smart liten hjort som tar hjälp av aporna för att få ner det goda nyttiga bladen ur träden. Languren är slarvig, så mer än hälften av vad den plockar tappar den, med eller utan vilja .

En får inte va dum för då blir man både rådlös och brödlös.

Sambarhjort fotad i kvällens sista timmar. Sambaren är en stor och mäktig hjort kan väga upp mot 180 kg, blir nästan 2 meter lång och 160 hög. Nästan lika hög som han e lång. Sambaren är en inplanterad hjort i Indien, den kommer från Australien och USA från början.

Sambaren hoppade ner i dessa gropar som innehåller salt. Där stod dom och slickade långa stunder.

Åsså den fina, fina, fina Gauren. En bjässe som kan i sin fulla stolthet väga upp mot 1 ton och bli 1.80 i mankhöjd. Den har så fina vita strumpor och en härlig frilla mellan hornen. Här gäller det att kamma sig och tvätta fötterna om man skall ha någon framgång.

Konstigt nog ingår Gauren i tigerns föda. Så gamla, sjuka djur sorteras bort ganska kvickt. 1 gaur var 5 dag och en tiger familj klarar sig gott.

Njut av våren och alla dessa fina dagar som står bakom hörnet och väntar. Smyg ut i skogen och lyssna på ljuden, med lite tur träffar du något litet eller stort djur.  Kanske ett rådjur, dovhjort, kronhjort eller en älg. Du vet väl att du alltid är välkommen i deras vardagsrum, bara du sköter dig och är där på deras villkor.

Å du plocka upp minst 3 saker som ligger och skräpar i naturen, ta med det hem och släng det där det hör hemma i soptunnan.

Själv gläder jag mig åt att ha fått flygbiljetten till nästa resa, bokad och klar Hur kan man längta så? Ibland är det tur att tiden går fort

Ja jag vet är inte så miljösmart att flyga, men just till detta resmål, är det nog inte ens möjligt att ta sig med tåg. Å jag är inte känd för att vara den smartaste heller så ibland gör även jag lite osmarta val.

Denna helgen går som vanligt i kameranstecken, fota med toppensällskap och en fotoutställning med fotokompisen. Skall bli kul.

Vad vore livet utan min kamera?

Tomt och innehållslöst!

Skall försöka få min kamera uppdaterad, är lite feg så jag vågar inte själv. Någon som känner att ni kan, får gärna höra av er till mig. Så slipper jag kanske skicka den till Nikon.

// Birgitta