Lite tankar kring hundägande.

by Birgitta17. januari 2014 09:23

 Att ha en hund är detsamma, som att ha ett barn, som aldrig blir vuxet.

 

När man äntligen, efter långt (förhoppningsvis) funderande, köper en hund. Gör man också några aktiva val.

Hundägande är inte helt enkelt. Man hamnar i ett ekorrhjul, som snurrar i en djungel av vetande, man måste förlita sig på andra eller lära sig ifrågasätta.

Jag utgår från att alla vill sin bästa vän väl. Blir det väl?...

Hunden skall äta. Naturligtvis köper man det man tror är rätt. Handeln säger köp detta foder det är helt rätt för din hund. Ja det kanske det är. Den som är minsta nyfiken läser, direkt på innehållsförteckningen. Å hopps den kan man inte förstå....

Hunden blir sjuk. Då kilar vi snabbt till veterinären. Även där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps vi går därifrån och förstår inte vad som är bra och dåligt med den medicinen hunden skall äta i 10 dagar. Men det kostade en massa pengar.

Hunden behöver gå i koppel. Nu går vi till hundbutiken, där får vi höra att detta är bra för din hund. Hopps varför är det bra för min hund? Nu kostar det igen en massa pengar som vi gladeligen betalar för att någon med mer kunnande sade att" detta är bra"

Hunden behöver stimulantia. Nu kommer alla dessa vetande in. Gör si gör så. Gå på den kursen, gå på den kursen. Det är bra för din hund. Kostnaden för detta kan bli hur hög som helst.

Hunden skall försäkras. Försäkringen är en fråga för sig. Ingen normal hundägare kan sätta sig in i vad och vilka saker som täcks av försäkringen. Åter igen måste vi förlita oss på andras vetande.

Hunden skall ut och resa. Inga lösa hundar i bilen. Köpa hundbur är en djungel. Dyrt och en trasslig resa innan man hittat rätt. Skall hunden sitta i bur eller skall den ha säkerhetsbälte?  Hur skall man kunna veta? Ibland leder hundägandet till att man måste byta bil.

Alla dessa frågor och många fler kommer hundägare att ställas inför, oavsett vi vill eller ej. Alla dessa val måste vi ta, vilka är bra, vilka är dåliga, vilka leder till ökade kostnader för mej? Vilka leder till och med, till lidande för min hund?

Det enda man som hundägare kan göra i denna djungel av vetande är att fråga sig själv VARFÖR! Små barns första fråga är just "varför" jag tror det finns en anledning till att det är just den frågan som är den första. Som vuxen är det nästan genant att ställa frågan och ännu värre att ställa den till någon som "vet och kan" Om man betänker att bara genom att ställa frågan varför, kan man spara pengar, lidande, onödiga inköp och till och med få alldeles gratis kunskap. Ja det krävs faktiskt av alla hundägare att man skaffar kunskap om den levande individ man tagit ansvar för.

Önskar att alla hundägare och blivande hundägare ställer frågan varför ofta.

Våga vara frågvis. Våga vara besvärlig.

Våga vara nyfiken. Ta reda på allt du kan om din blivande hund, om uppfödaren, om mamman och pappan, om hur det verkligen är att ha ansvar för en hund. Läs, läs, läs och åter läs det finns hyllmeter av literatur om hundägande. Alla inte lika bra, ju mer man läser desto kritiskare blir man.

Om någon säger att dom kan, kan dom säkert förklara för dej varför. Får du inte ett svar du förstår, fråga igen "varför"

Skaffa dej en eller ett par "mentorer", däribland din uppfödare, som du förhoppningsvis valt med omsorg. Då ställer hon/han upp och hjälper dej på vägen, det är min absoluta övertygelse.

Kanske det viktigaste av allt!

En hund är som att ha ett barn som aldrig blir vuxet. Ha inte så bråttom, ditt hundbarn finns hos dej förhoppningsvis 14 år framöver, du hinner lära och ha roligt med din hund. Den måste inte kunna allt 1:a året. Det viktigaste första året är att hunden får, precis som barnen, en trygg, självförtroende stärkande, näringsmässigt riktig miljö att växa upp i. Så hunden kan växa och utvecklas till den underbara individ vi alla drömmer om, den dagen vi kramar vår valp första gången. 

Tänk efter före!!!

Våga vara besvärlig!!!!!

Våga fråga!!!!!!

// Birgitta

Detta är mina tankar om hundägande.

Tags:

Hundar | Texter

Tänk vad ett mail kan förändra.

by Birgitta16. januari 2014 19:15

En berättelse pockar på och vill komma ut. 

Ett mail kan förändra så mycket.

Satt en dag för 5 år sedan och författade ett mail, till några personer jag vill komma i kontakt med. Bör kanske tillägga att det var inte helt förankrat i familjen

Mina drömmar om en Lagotto började ta form. Ett par av uppfödarna svarade. Efter en del funderande och övertalande i familjen, beslutades det att vi skulle på besök. Titta på hundar och bli godkända.

Som du säkert förstår, föll vi pladask för hundrasen och vi gick igenom nålsögat hos uppfödaren. Vi väntade några månader och snart var det dax att hämta lilla, lilla bruna tiken.

Det var nog en av de viktigaste dagarna i mitt vuxna liv. Dagen P-L hämtades hem. Hade jag då förstått vilken väg mitt liv skulle ta, hade jag nog inte bara varit glad och lycklig.

4 månader senare, hämtades ytterligare 1 st lagotto till familjen. Inte heller detta riktigt förankrad i familjerådet. När en duktig uppfödare och vän som tar saken i egna händer. Veknar maken.

Denna lilla tik är nyckeln till, hur mitt  "liv" ser ut idag. Utan henne hade jag inte förstått att utan kunskap fattar man inget. Hur tänker jag nu??? Jo att äga hund är inte alltid en dans på rosor. Min älskade Mea är det mest underbara i hund man kan tänka sig. Men inte helt kry. Jag vet att jag inte får säga det, men jag är så tacksam för att just hon bor hos mej. Hon har givit mej så många anledningar att sätta mitt kunnande på prov.

Hon fick mej att utbilda mej till Hundmassör, också till min vidarutbildning i akupressur på hund. Jag vill veta vad jag som matte kan göra för dej mitt hjärta. Du skall ju ha det bäst.

4 år med mina flickor stack snabbt iväg.

Då var det dags för ett impulsköp. Icke detta i stunden förankrat i familjerådet. Familjerådet hade nog i detta läge lagt ner sin röst.... :-)

Lille Scattis flyttade till oss. Underbara lilla yrväder.

Nu efter 5 år är vi lyckliga ägare till 3 Lagotto. Har ett företag som sakta och säkert går framåt. Jag har byggt om stallet till hundklinik. Är utbildad till hundmassör och just startat en spännande hundutbildning.

Jag har fått så många härliga vänner och så många nya upplevelser i mitt liv. Massor av nya utmaningar, alla är inte enkla och självklara. Men jag är glad att jag fått dem att brottas med.

Det finns personer i mitt liv som betyder så mycket! Som jag aldrig träffat, utan just mina Lagotto. Personer som peppar mej, stöttar mej och ser till att jag kommer framåt på vägen. Ni vet vilka ni är. Jag vill att ni skall veta att ni betyder så ofantligt mycket för mej och mitt liv. Jag är så glad att ni finns därute för mej och mina busfrö till hundar.

Ni hjälper mej med små som stora bekymmer med både hundar, företag och med min egen utveckling.

Vet faktiskt inte riktigt hur jag någonsin skall kunna tacka, för att ni finns. Och för att jag fått det stora förtroendet, att ha dessa underbara 4 beningar i mitt liv.

 

Allt detta för att jag skrev ett mail och skickade iväg.

Livet kan förändras snabbt och ta en helt annan väg. Följ ditt hjärta, skriv ett mail, du vet aldrig vart det leder.

// Birgitta

 

 

Tags:

Texter

Hej, nu kör jag.

by Birgitta14. januari 2014 18:12

Hopps vad dagarna går.

Jag har varit iväg, på Apelgården och deltagit i ett 4 dagar långt seminarium.

Kunskap, repetition, underbar mat och massor av nya vänner. Det bästa var nästan att det dök upp nygamla vänner, sedan många år tillbaka i mitt liv.

Hurru din lilla "mes" inte ens du kan vända ryggen åt ditt förflutna. Vilken tur, ibland dyker det upp härliga människor, som när man träffar dem väcker en massa roliga minnen. Minnen man vet att man bär med sig, som när dom poppar upp igen är så starka.

 Seminariet började med en tenta som jag fixade med pravur. Bra kursstart, klara sluttentan första dagen. Ja jag hoppade in i kurs som gick sin sista omgång.

 Varför göra något som det är tänkt, räcker väl att man tänker hur man gör det?

Långhelgen var så trevlig, lärorik och rogivande att det nästan va svårt att vända bilen hemåt. Väl hemma på Storgatan möts jag av våra fina rådjur. Dom står vid vägen och välkomnar mig hem. En annan typ av glädje. Jag har älskade som väntar när jag kommer hem.

Jag har haft lång startsträcka men nu go vänner, kör jag!

Nu skall det pluggas i 1½ år minst framöver. Skall skaffa mej en ny yrkestitel. Får se hur det går men det känns så spännande och roligt. Kan nästan inte vänta till nästa seminarium. Hihihihi nu behöver jag inte oroa mej för sluttentan i den ena kursen i alla fall.

Idag har jag sett någon, som inte vet att jag tittat. :-)

//Birgitta

 

 

 

Tags:

Texter

Min trappa.

by Birgitta7. januari 2014 18:36

2014 är det året då förändring kommer att ske.

Jag har många drömmar och önskningar inför detta året. Säkert, säkert kommer det att sättas en massa pinnar i hjulet även i år.

Men beslut är tagna, jag har vandrat trappan upp långsamt och under många år men nu äntligen nått näst sista trappsteget. Den dan jag hoppar upp på sista trappsteget kommer jag att fira stort.

Var är du på trappan?

Oavsett vilka mål du har med dagen, livet, stunden så är din trappa just din trappa. Du och endast du kan bestämma hur fort du kommer upp. Själv var min startsträcka lång men dom sista stegen gick liksom av sig själv. Sista steget kommer att ta tid, kosta blod, svett & tårar. Men i sinnomtid kommer jag dit, jag vet....

Man skall inte tro allt man läser. Inte ens det du läser här.

Igår trotsade jag vädret tog min kamera i en hundbajspåse och gick en lååång promenad i skogen. Hjärnan behövde det, finns lite skit i hörnen som behöver vädras ur ibland.

Mossa är magiskt och gör mej glad. Små, små blommor och klockor som strävar upp mot ljuset.

Svampar växer på ruttna träd. Ibland kan det som är ruttet faktiskt ge lite kraft till nyskapande.... hmm tål att tänkas på. Finns ju en del ruttet i omgivningen som man nog skulle ta nytta av. Skall bara låta det ruttna klart så jag sedan kan suga näringen ur det.

Min älskade, högt älskade Mea som blir snällare, godmodigare och mer uppmärksam på mej för varje dag som går. 4 års arbete börjar ge resultat. Hon är faktiskt det bästa av bästa.

Min icke mindre älskade Scatto, är däremot inne i en period där det är ok att peka finger åt matte och göra som man vill. Tror han.

Denna lilla grabb har vi fått för våra synder. Samtidigt har jag aldrig haft en hund som lockar oss till skratt så ofta och som hittar på så mycket roliga bus.

Våra 3 Lagotto är så stora personligheter,  man skulle kunna tro dom är av 3 olika raser.

Alla skänker oss sån glädje och ger oss sån ovillkorlig kärlek. Hund lycka kallas det visst!

Idag en helt vanlig arbetsdag. kanske  finns lite ork kvar till lite annat när kvällen kommer.

// Birgitta

Tags:

Hundar | Texter

Nyårs afton 2013

by Birgitta31. december 2013 16:48

Vi önskar er alla en härlig kväll.

&

Gott Nytt år.

 

I år kommer jag inte att avge någon form av nyårslöfte.

Men man kanske kunde få önska sig något inför det nya året.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla mina nära och kära finner ro och kan göra det bästa av 2014.

Jag önskar att 2014 blir spännande år med mycket kunskap och nya nära och kära.

(Önskar också att de mindre kära håller sig på avstånd.)

Vill också Tacka Pernilla och Berit för att ni givit oss förtroendet att ha dessa underbara hundar i vårt hem!

Hmm just nu slutade omkopplaren till TV att funka..... dålig kvalité! Tål inte Scattis tänder.

// Birgitta m familj.

  

 

 

Tags:

Texter

Äntligen

by Birgitta28. december 2013 10:15

Äntligen en vanlig stillsam lördag.

Ledig och kan planera som jag känner och har lust.

Vad gör jag när jag har lust.

Klippa hund.  Ja

Städa, tvätta. Nja nödvändigt ont.

Fotograferar. JA, skall ta min kamera och gå ner till fallet. Dom släpper på vattnet idag, just nu säger de kunniga, att dom släpper på 510 kubikmeter/sek så det lär nog finnas vatten att fotografera. Skall invänta lite ljus och sedan leka lite med slutartider. Kanske kommer det ett kort fram på dagen till allmän beskådan. Skall också under dagen försöka hinna fota lite med min nya reflektorskärm, där finns mycket att lära. Ljussättning är svårt tycker jag.

Sen MÅSTE jag plugga ett par timmar om jag skall hinna banka in lite kunskap innan första tentan.

Fick en fråga i morse.

Vad gör du om 5 år?

Ja hoppas mitt liv ser lite annorlunda ut då. Vissa saker vill jag definitivt ha ändrat på, men den som lever får se.

Bollar frågan till dej! Vad gör du om 5år?

// Birgitta

Tags:

Hundar | Texter

Juldagen

by Birgitta25. december 2013 08:51

Så va den stora dagen över.

Tack alla kära, och alla som skickat presenter och julkort till oss. Känns roligt att ni är så många därute som skänker oss en tanke under julen. Hoppas ni alla fick en härlig dag igår.

Själv kan jag smätta loppor på magen och sitter just nu och lyssnar på en favorit skiva. Tur man har barn som vet att "morsan" gillar Rasmus Seeback. Han är makalöst bra den gossen. Lyssnar alltid med en tår i ögat på honom.

Syrran och jag är inte överens. För mej är idag dan efter. Hela jag känner mej faktiskt väldigt efter..... Nu blänger jag mest på Scattisen.

Syrran pratar fortfarande om att IDAG är dagen D. Hon är hel snuurrig....

Livet är inte helt enkelt.

Men nu säger vi som Orup. "jag är på väg till Stockholm"

Eller som Rasmus just nu sjunger.

Kärligheden finner en vej i en sandstorm. 

Önskar er alla en fin fortsättning. Ta din julklappsbok och filten och ge dej själv en timme av koppla av idag.

Kram // Birgitta

 

 

 

 

Tags:

Husdjur | Texter

Dan före dan.

by Birgitta22. december 2013 17:14

Wink Dan före dan e det idag????

Människan är ett konstigt släkte. Springer, stressar, köper prylar och ägnar sig åt en massa mer eller mindre underliga saker under några veckor i december.

Viss glädje har jag haft av det. Igår var vi och hälsade på vår stora kusin, Caesar heter han och är stor och röd.... Frågade matte när vi åkte hem om han, va den omtalade tomten?? Nej sa matte det va han inte....fattar inget Tomten skall ju vara stor och röd... va e felet? Hmmm kanske inte tomten har 4 ben det har ju kusin Caesar.

Flickorna såg en chans att briljera för honom. Man får ju skämmas för dom som dom bär sig åt, bara att dom träffar en snygging behöver dom väl inte skämma ut sig. Jag nöjde mej, att leka med honom, kolla in hans fåtölj, skita ner fönsterutorna i altan dörren och käka upp hans mattes strumpor. Något skall man väl få roa sig med när människan fikar, skrattar och bär sig åt.

Ja ouppfostrad?? Varför tänkte du det? Matte säger att det blir så, när man är minsta barnet i en barnaskara på 3. Hon om någon vet nog det.

En sak till. Jag skall kontakta Jämo så fort helgerna är över, eller skicka matte till hisspann. Hon e inte klooooook....

Här sitter vi och hör hur glad hon blir för en gris.

Citat: Jaaaa Tack, en gris, så glad jag blir.

Inte låter det så när hon kallar oss grisar. Hur många gånger har hon inte utbrustit "Herre gu... ni ser ut som grisar" inte är det glädje rop det inte. I det läget är det duschen som gäller för oss. Men när hon får en riktig gris då är det annan klang i skällan. Finns det någon som någon gång kan förklara för mej, hur den människan tänker?

I kväll är det uppesittar kväll. Säger matte och husse. Ja jag det innebär väl att jag får sitta ensam i min Scattkammare och flickorna sitter på sin kammare.

Matte och husse skall nog provsmaka skinkan, slappa i soffan och ta kvällen som den kommer. För nu kan det bli jul i detta huset, skinkan klar. Janson klar (vem e det nu då??) Sillen fixad  och klapparna klara.

Eller kanske kommer matte att leka lite med sin julklapp. Å då kanske det kommer ett litet julkort i morgon, vem vet.  Lämnar inga garantier.

// Scatto till vardags. Yllegårdens Cla-Coc Scatto när det är fest. :-)

 God Jul & Gott nytt år

                      Önskar

       P-L, Mea & Scatto med familj.

 

 

 

Tags:

Husdjur | Texter

3 dagar kvar

by Birgitta20. december 2013 09:09

3 dagar kvar.

Hur kan det va så himla synd som det är om mej.

Jag får inte leka med flickorna!!!!!!!!!

När vi väl får träffas är matte på mej som en hök!!!!!!!!!!!

Min näsa rinner och tänderna skallrar!!!!!

Va e det som händer i min värld, jag fattar inget???

My heart goes bom, bom......

Tror du det kan va längtan efter Tomten, vem det nu är?

Julen är full av budskap. Va snälla mot varandra, dela med er, tänk på din nästa....

Föresten älska din nästa???  Är det inte bättre man älskar sin nuvarande???

Hela etern haglar av omtanke. Min tanke är att gör något av det istället för att skriva om det. Måste säga att jag tror det mesta är en tanke, god, men den leder ingenstans om man inte gör något med den.

Börja med dej själv, säger matte. Så orkar du känna för andra också. Jag gillar mej och flickor.....

// Scatten.

Tags:

Hundar | Texter

3:dje advent 2013

by Birgitta14. december 2013 20:43

Julen närmar sig med rasande fart. Jag springer efter vagnen hela tiden... men skall nog hinna ifatt innan den 24.

  • Julfotografering,  klart
  • Julhälsning           klart i natt
  • Juldukarna strukna  klart idag
  • Köttbullarna stekta   Klart idag
  • Julkorten    fixas i kväll
  • Tomtarna framme    klart idag
  • 1 fl glögg urdrucken, kommer att hinna bli fler innan jul
  • Grönkålen i frysen   klart
  • Prinskorven , rödkålen, & sillen inhandlad

Nu saknas bara några viktiga saker som måste fixas innan jul, annars blir det nog ingen jul i år.

Pia-Lotta känner sig lite vimsig i mössan i år.

Vi går mot julen med 2 löpande flickor och en nykär kille i huset. Matte och husse har ingen rutin på detta så det blir ett pusslande med grindar och kompostgaller. Men det skall nog gå vägen utan större bekymmer.

Idag har jag rullat och stekt en massa köttbullar. När jag var som kladdigast och dofterna spred sig i köket kom en minnesbild upp i mitt huvud.

Första julen i eget hushåll 20 år gammal, och husmor i eget kök. Stod jag dagen innan Lucia och gjorde köttbullar på mammas vis. Trodde jag.

Efter att ha stekt och kladdat med köttfärsen i 1 timma ringde jag storgråtande till lilla mor.

Kom hit och hjälp mej....... Alla köttbullarna fastnar i stekpannan!!!!!!!!!! Mamma kom med sina tips och räddade den lilla husmor. Även jag hade (nästan) egen stekta köttbullar på julbordet det året.

Efter 36 år poppar minnet upp varje gång jag steker köttbullar. Tänk vad mycket jag ville och trodde jag klarade själv.

Just den dagen och många, många andra dagar va det gott att ha Mamma att ringa till.

Att finnas till för varandra är det bästa, oavsett om vi är mamma, pappa eller vän.

Så du räck ut en hand till någon som behöver den. Kanske med en så enkel sak som att steka köttbullar.

Önskar dej en fin 3:dje advent.

Å du var rädd om dej och dina kära.

// Birgitta

 

Tags:

Texter

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv