Denna sidan är min sida och här skriver jag vad jag vill.

Idag känner jag mej utnyttjad av någon som säger sig vara min vän men som aktivt sätter käppar i hjulet. Jag kan hälsa vederbörande att räkna inte med min hjälp i varken i det ena eller andra. Umgås du med dina likasinnade så mår du nog väl. Ursäkta men jag har mycket svårt för falska personer.

Lika så måste jag spy lite över offentliga media, där man beter sig som mindre vetande. Vart är mänskligheten på väg. Facebook och andra medier är av ondo det är min åsikt. En samlingspunkt för dem som gillar att trampa på andra och bete sig illa. Ingen har rätten att sätta sig på andras åsikter och framför allt inte komma med pekpinnar, hot och tillsägelser om bättring. Man undrar vem som gett vissa rätten att bete sig mot andra. Vuxensandlåda är vad det är och inget annat.

Vi läser spaltmeter av tråkigheter som våra barn får utstå i detta media. Men hur skall dom veta? När personer som räknar sig som vuxna vräker ur sig både det ena och det andra om varandra och ger sig rätten till sådant dom inte har.

Önskar alla kunde göra som lille Scatt springa, rusa och ha roligt ta vara på dagen och framför allt va snälla mot varandra.

Ta vara på dina dagar och vårda dem ömt. Inte ens du vet hur många du har att använda.

Nog gnällt från min sida.

För idag är idag och en härlig dag som jag har framför mej.

Först lite jobb ( trevligt jobb)

Sen några timmar av fotokunskap.

Ser mycket fram emot dagen. Kanske delar jag med mej till dej av min dag framemot kvällen.

Nu skall jag försöka förstå min nya telefon. Men först en kopp "java"

// Birgitta

Å du gillar du inte det du läst, så är det ditt bekymmer.

December trodde jag skulle bli en månad i lugn och ro.

Ibland lurar man sig stort. Hej va tiden går eller hej vad jag hittar på mycket så tiden inte räcker till.

Saker jag behöver lära mej för att få glädje av.

Saker jag njuter av att göra.

Saker jag gläder mej till.

Saker jag förhoppningsvis lär mej av.

Å så ett och annat december måste...... phhuuuu

Tisdag kommer min härliga fotomentor och då skall det bli kurs för mej och min kamera. Skall bli kul!!

Väntar hoppas att jag snappar lite kunskap.

Min älskade goa P-L kanske kan jag lära mej bättre att fånga din fina goa blick. Vem vet var detta kommer att sluta.

Husets herre får man fota där han sitter. Ibland på bordet och ibland under lampans sken.

Idag är det lördag. Ta dej tid sitt ner en liten stund tänd ett ljus och tänk på något som värmer ditt hjärta.

Det skall jag göra efter arbetsdagens slut.

Hoppas du  får en fin 2:a advent.

// Birgitta

Kan inte skylla på fullmånen. kan inte skylla på bekymmer, varför sitter jag då vid datorn kl 04.00.

Kanske för att jag har ett och annat hjärnspöke som flyttat in och som jag inte är kapabel att vräka just nu.

Mycket små saker som samlar sig på kö. På nätterna löser man alla "världens" problem.

Så istället för att lösa saker som ändå inte löser sig blir det en liten tillbaka blick på de sista dagarna.

Jag har haft en fin liten kille på besök.

Han poserade villigt framför kameran, om än matte nog tyckte det blev lite "svettigt" en stund. Får vovvarna ta sin tid så ställer dom upp på det mesta.

Passade också på att knäppa några julkort på mina älsklingar. Kanske detta kortet dimper ner i din brevlåda som en enkel julhälsning från oss. Eller kanske inte. Har en känsla av att det kommer fler tomtar ur kameran innan jul.

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit..

Jag tycker om Marie Fredrikssons kloka ord.

Nej nu får det vara nog för idag.

Tack för att du delar mina ord och bilder med mej, hoppas du får en fin och bekymmersfri dag.

Själv MÅSTE jag bestämma mej i en fråga som kan tyckas liten, men för mej kommer den att bli avgörande på flera sätt.

Beslut måste tas IDAG!!

// Birgitta

Förmiddagen har använts till det jag tycker är det roligaste, fotografering.

När kameran var varmkörd passade jag på att fota lite smått och gott som jag njuter av.

Tar en stund i taget och gläder mej åt det.

Jag har fått äran att fota en jätte gullig Lagotto kille.

Fint främmande i köket idag. Antingen är trädgården för trång eller så är köket fuktigt och sunkigt, kan inte riktig bestämma mej för vilket.

Många är långa och svåra att fånga

Många syns inte men finns ändå

Många är gula och fula och gröna

Och sköna och röda eller blå

Många är stora som hus eller så

Men de flesta är små, mycket små, mycket små

Röd och vacker står denna lömska herre i backen.

Det är något lite magiskt över flugsvamparna, får mej att kika efter den lilla skogstomten......

Nu samlas dom igen. På fältet intill vårat hus går dom och promenerar, kanske väntar dom rätt vindar för sin vidare resa till varmare länder.

Livet är en underlig resa, en del reser på egna vingar

Andra tvingas ta ett tåg som dom inte vill kliva på,

Vad är det som bestämmer vems resa jag skall resa?

Ibland är det skönt att inte veta, vad resans slutmål kommer att heta.

Med styrka och glädje skall jag försöka ta varje dag som den kommer.

Skickar styrka till alla som så väl behöver, för idag har jag lite över.

// Birgitta

Fundering över hundägandet.

Varför reagerar vi så olika på hundens och vårat eget beteende.

Hunden skäller - den får ovett och vi funderar på varför hunden reagerade så. Så uppför man sig inte.

Vi skäller - då funderar vi på vad det är för fel på, det VI blev förbannade på. Klappar oss sedan på huvudet och säger.. JAG sa minsann ifrån, å dom skall inte tro.... Varför tar vi inte oss den tiden att fundera över VARFÖR jag blev irriterad över det jag läste eller hörde.

Hunden är cool och bryr sig inte -  vi berömmer och belönar

Någon vi möter är cool och bryr sig inte - vi undrar varför är hon/han förbannad och vad har jag gjort henne. Istället för att ta en funderare över varför vännen inte såg mej, kanske mådde hon inte bra.

Hunden rusar glatt in i ett nytt kompisgäng - vi berömmer och blir stolta för våran sociala hund.

Vi möter ett gäng - vi rusar gladligen över på andra sidan gatan och utgår ifrån att detta är ingen trevlig upplevelse. Vi är rädda för varandra helt utan anledning.

Vi låter hundarna hälsa på främlingar. - för hundar vill prata med varandra.

Vi hälsar eller ler inte mot en främling på gatan - för det är kanske inte så bra. Tänk om dom tycker jag är konstig.

Vi värnar om våran gamla hund - för det är han värd, han har alltid varit mej trogen

Våra gamla lämnar vi i ensamhet - dom som byggt upp vårat välfärds Sverige.

Du som följt min blogg, har nog klart för dej att jag just nu oroar mej för utvecklingen i vårat land. Varför blir vi mer och mer egoistiska, när vi så väl behöver varandra. varför vänder vi varandra ryggen för att vi har olika åsikter. Jag fattar ingenting.

Nej nu får det vara slut på funderandet idag.

Som vanligt började jag morgonen med min kamera, klurade lite i natt över mina objektiv och hur jag skall lära mej dem bäst. Då dök en briljant ide upp i huvudet. Prova konverten på objektiven och se vad som händer, på vilka kan jag använda de på? Visst hände det saker. Ibland blir jag så trött på mej själv som inte kan tänka utanför givna ramar. Varför trodde jag att den bara funkade på teleobjektivet?

 Med vidvikelobjektivet, är morgon rosen magisk.

Med konverten på och exakt samma inställning. Kommer man lite närmre och lite djupare in i rosens själ. Ja jisses så poetisk man blir också.

Macro + konverter kommer jag ett steg närmre. Ursäkta oskärpan, det blev otroligt svårt att hålla kameran tillräckligt stilla, jobbigt nog med bara macro objektivet.

 Denna blomsterkompis dyker upp lite här och var i trädgården och har så gjort i många år. Fick en planta av en mycket god vän, vi pratas inte vid ofta nuförtiden, men likt plantan dyker vi upp ibland i varandras liv lite här och där. Hon är lika vacker och jag blir lika glad varje gång jag ser henne. Vänskapen finns alltid kvar om man likt blommorna vårdar den lite då och då. För viss vänskap räcker en tanke då och då för att den skall leva vidare.

Måste som sig bör, skryta lite med min fina tålmodiga Pia-Lotta. Som varje kväll en stund leker och roar lille Scatt.

Han biter och sliter och hon dansar vidare med honom.

Tänk att få dansa till midnatt, tango med den man har kär. Dansa tills morgonen ljusnar, bara va, bara vara dej när...

Mitt härliga barnbarn hade en jobbig kväll igår.

"Idag har jag haft det jobbigt, lika jobbigt som pappa har när han målar å så"

Underbara barn och deras kommentarer.

 I skrivande stund, avbryts jag av ett kraxande, ut i trädgården med kameran och visst är det ett hösttecken, gässen samlar sig.

Hoppas du får en fin helg!

Min helg består i en lördag i skogen med många vänner och deras hundar. Söndagen tillbringas på utställningsbanan. P-L skall ställas ut och Scatt följa med för socialträning. Mea får egentid med sin älskade husse.

// Birgitta

En händelser har fått mej att fundera lite över vänskap

Vänskap är något man så lätt slänger på soptippen så fort det går än emot.

Vi lever i värld som bygger mycket på, att du skall vara dej själv "närmast"

Klyschan du ser stickan i grannens öga men inte bjälken i ditt eget, blir mer och mer legaliserad i vårat samhälle.

Barn far illa, hundar blir slagna, äldre får ej den vård dom behöver. Skit kastas i sociala medier. Vilken värld skapar vi för våra barn och barnbarn, som vi alla, så fint säger att vi älskar över allt annat.

Om alla försökte städa framför egen dörr, så kanske vi kunde få till en liten nystart för ett trevligare samhälle.

 Dagens tanke blev ett "talande kort" Du kan själv välja vilken knut DU vill knyta upp. För mej är valet givet!

Jag skickar med, tanken från igår.

Till dej som reagerar negativt på det jag skriver. Titta dej i spegeln. Hoppas du ser bjälken.

// Birgitta

Vilken dag för en amatörfotograf som mej.

Att få delta i ett arbetslag, känna sig så välkommen och ha såååå trevligt samtidigt få göra det som roar mej mest.

Fattar du vilken "lycka" jag känner.

Klockan 6.45 satte jag mej i bilen och gav mej iväg på ett foto äventyr.

Efter ett besök i stallet och pysslat om Lilleman, bar det iväg lite stressad och kanske körande lite för fort. Fick jag se på 2 vildsvin korsa vägen en bit längre fram. Har jagat vildsvin länge med objektivet. Naturligtvis ställde jag mej på bromsen. Därav kvaliteen på fotot. Men skam den som ger sig någon gång skall jag nog få till det med detta djur.

Efter 20 minuter blev det stopp igen. Ett tranpar fångade mitt intresse.

 Väl framme på plats möts jag av denna syn. I min hjärna dyker hästens bön upp.

Fodra och vattna mej väl.

Var vänlig mot mig. Ryck ej i tömmen.

Slå mej ej om jag ej förtjänar det. Ge mig ej för tungt lass.

Sko mig väl.

Skydda mig om sommaren mot solhettan. Skydda mig om vintern mot kalla betsel.

Lägg täcke på min rygg.

Smek mig någon gång.

Jag bär dej, jag drar dej, jag lever endast för dig.

Du vet att jag ej kan tala om min nöd. Till sist när mina krafter tagit slut, tag mitt liv på minsta plågsamma sätt.

Tack din häst.

Nu skall det jobbas, hö i säcken, husses & mattes  mat i ryggan.

Styrka, arbetsglädje och ett underbart lugn i en förpackning.

För att kunna flytta alla dessa ton av timmer krävs ett arbetsteam av dess like.

Du min bästa kompis, det är gott att få stå nära en liten stund, under en liten paus i arbetet.

Denna underbara Ardenner, är skolad och lärd att gå fram där husse/matte säger att den skall gå. Det krävs tillit, kärlek och kunskap för att lyckas få 1 ton häst att gå fram med trygghet och förstånd.

Samtidigt lockar den fram en hysterisk längtan, att stoppa näsan i denna varma nos och bara njuta av doft, värme och andedräkt.

 Denna själens spegel, avslöjar vem fotografen är.

Som hästmassör kan man bara njuta, att få stå på avstånd, se hur musklerna spelar och hur musklerna i denna hästkropp utvecklar sådan enorm styrka.

Blåst i manen, svett runt munnen, kämpa i blicken och vetskapen om att nu är det en stunds vila med hö och vatten som väntar.

Allt detta utspelade sig i Äskhultsby i Tostareds socken i Halland. En vanlig torsdag i början på april.

Äskhult är mest känt för, inspelningen av Rasken. Har du vägarna förbi Halland är det väl värt ett besök. Man får en underbar känsla av hur Sverige såg ut förr i tiden.

Samtidigt förstår du hur oviktigtiga saker vi håller på med idag. Ge dej och dina kära lite perspektiv på tillvaron. Ta kaffe korgen med dig och åk upp titta på hur man brukade och levde förr. Gården brukas och drivs i gammal anda.

Tack snälla vänner för att jag fick dela eran arbetsdag.

Tack Thomas för att jag fick köpa Tim av dej för många år sedan, inte visst jag att en härlig gemenskap ingick i köpet.

Nu när inte Tim finns med oss mer kanske jag skulle skaffa mej en Ardenner. Tanken finns där.

// Birgitta

På förkommen anledning vill jag att ni respekterar att mina bilder är mina bilder.

Önskar du använda något vill jag att du berättar det för mig.

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

 Idag skall jag berätta en lite "lustig" historia för er.

Kanske är den en del i förklaringen till att vi valde att flytta hit till denna "gudsförjätna håla".

Maken fick frågan  från "byggde tidningen"om han ville skriva en liten berättelse, och eftersom han har en fru kan ni nog gissa vem som hamnade framför tangentbordet.  

 Cirkeln är på ett sätt sluten.

Som "nyinflyttad" i bygden, vi har bott här i snart 12 år, har jag inte så många färska händelser att berätta om.

All min tid gått åt till att reparera och bygga om här på Botels.

En tid efter jag flyttat hit, började jag känna igen vissa saker i min omgivning, min känsla av samhörighet med huset och ladugården växte. Kraftstationen gav mej minnes bilder, men den stämde inte riktigt, först när jag kom ner till "Döda Fallen" föll alla bitar på plats. Här hade jag varit tidigare!

1961 deltog jag i en stor manöver här i Halland, med 14000 soldater. Där startar historien om Botels och Åke Lindström.

Som ung och ofördärvad 21 åring ryckte jag in på mitt första repmöte. Ett repmöte som skulle bli både spännande och slitsamt.

Repmötet avslutade med en stormanöver, förlagd i Halland. Vi cykeltolkade efter ett antal Fergusontraktor., Vårt kompani på 156 man, skulle under 2 dagar transportera oss från Uddevalla till Ätrandalen, på cykel. En strapats rik resa som ni säkert förstår. 1.a dagen kunde blivit slutet på min resa, då bromsarna på min cykel slutade att fungera, i en lång utförslöpa. Som tur vad fick jag stopp på ekipaget, annars hade jag hamnat i Landvettersjön efter att ha korsat Boråsvägen.

Uppmarsch området var strax norr om Okome kyrka. Vilket ledde till att vi spreds ut i närområdet.

Unga och lite lata som vi var försökte vi komma undan manöver uppgifterna, genom att smita iväg och göra andra saker.

Vi var 3 grabbar som promenerade förbi Botels, stannade till en stund och pratad, blev bjudna på kaffe och en smörgås. Husets folk skulle resa in till Falkenberg, erbjöd oss, ligga på loftet ovanpå ladugården, med förmaningen om att vi inte fick röka eller tända tändstickor. Det var lätt för oss att lova då vi fick ett bra gömställe, där ingen hittade oss.

Tänk om jag som ung grabb då vetat att just denna ladugården skulle jag 40 år senare renovera i mitt anletes svett.

Ett annat roligt minne som dyker upp i mina tankar är när vi skulle ta oss över Ätran en mörk kväll. Fiende var lägrade på andra sidan så det gällde för oss att synas så lite som möjligt. Så ficklampa va inte att tänka på. Vi tog oss ner till en lite spång, strax nedanför kraftstationen. Där låg en båt, vi var 5 man som satte oss i båten och roddarna började ro. Men inget hände! Jag lurade en stund på varför vi inte kom iväg, sträckte handen över relingen och kända att vi stod på lerbotten. Här var goda råd dyra. Nu fick vi tömma båten på all vår utrustning, putta ut den så båten gick flott. Då min uppgift var Grcph (gruppchef) så jag satt lugnt kvar i båten medan övriga fick slita i leran. Färdvägen var rekad under dagen men det visade sig att kraftstationen stängdes nattetid, vilket ledde till att vatten nivån sjönk. Det hade ju inte vi utsocknes den blekaste aning om.

Under påföljande dags strider blev vi "dödade", viket ledde till att vi gick tillbaka över Ätrandammen vid kraftstationen. Nya uppgiften blev att försvara så inte fiende kom över på denna sidan.

Under en av dessa dagarna vid kraftstationen, kom bygdens damer ner och bjöd oss på kaffe & 7 sorters kakor. Det dukades upp ett långbord och kaffeporslinet dukades fram. Vi hade en mycket trevlig och minnes värd stund tillsammans med bygdens folk.

Nu 50 år senare funderar jag en del på varför vi hamnade här.

Att vi hamnade här är en ren tillfällighet. Jag närmade mej pensionsåldern och behövde byta miljö, vi beslutade oss för en flytt till landet. Vi letade efter en liten hästgård. Kikade runt på en massa ställen men hittade inget vi kände var rätt. Förs när vi kom hit, hittade vi den miljön vi ville bo i. Huset krävde en del jobb men det var helt i linje med det vi planerat. Naturen, närheten till vatten och riktig väg fram till huset, blev avgörande för vår flytt hit. Flyttlasset gick från Kungsbacka ner till Gällsås den 1 juni 2001.

Kanske var min historia med och spökade i beslutet att flytta hit, en cirkel blev på ett sätt sluten i och med att vi valde att flytta till Botels i Gällsås.

// Birgitta

 Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

Långfredag 2013.

På 1900 talet hölls alla barn inne på långfredag. Bio, teater och dans var förbjudet enligt lag fram till 1973.

"Långlaten" kallades den som låg längst kvar i sänghalmen denna dagen.

Det poppar upp en del minne från denna dagen. Starkast av alla minnen är, dom stickiga strumpebyxorna som kasade ner i grenen, som mor tvingade mej att ha. Jag var tvungen att va fin på Långfredag. Minns också att jag fick mej en avhyvlig för att jag hoppade hopprep en solig Långfredag. Minns mors ord så väl " kom in, tänk om grannarna ser att du leker idag" Inte helt lätt att förstå för en liten tös på 5 år, att grannarna skulle bry sig om det.

Om detta vårkort är taget på långfredag vet jag inte, men en liten Birgitta är på "farmors" land. I Onsala på Tallbacken. Kanske 1960, minns inte, men säkert har mina bröder bättre minne av dessa vårbesök på landet.

Tänker ofta på vilket previlegie man hade som barn, Farmor och farbror "Kalle"  hade en sommarstuga som vi alla kunde resa till. Något konstigt infinner sig i ens liv när man börjar bli lite äldre. Kallas kanske nostalgi, jag är glad för alla dessa små, glimtar av minnen som poppar upp i hjärnan ibland.

När hjärnan skenar iväg och man blir lite mellankolisk. Kommer älskade maken hem med ett fång underbara tullpaner. Så visst är man previligierad även som"gammal" tant.

Tulpaner är en av det finaste blommorna jag vet. Krispar i handen, vackra färger och det viktigaste av allt, dom kommer med våren.

Fick sån längtan efter blommor,satte mej i bilen och körde till favorit handelsträdgåren.

Dagens oplockade gula tulpaner.

Är inte detta primula hav våren så vet inte jag vad vårtecken är. Vilken njutning. Det blev en kasse primula med hem att ställa i fönster och i växthus.

Körde svängen förbi fältet med svanar för att se om dom var kvar. Det va dom!

Ungar kom... nu är hon här med kameran igen!

Idag hade svanarna fått sällskap av Canadagäss. Även den fågeln är riktigt fin tycker jag.

Det är så häftigt att stå vid åkerkanten och lyssna på snattrandet, fåglarna har full koll på mej och larmar så fort jag tar ett steg åt deras håll.

Å så dagens ord.

Lätt att säga men ack så svårt att leva efter. Måste bli bättre på detta.

// Birgitta

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.

Dagen har präglats av mycket eftertanke. 

Ett besök på Tur i GBG har vi hunnit med. Lite tunn mässa i år. Fikan var god.

Nu väntar en räkmacka från Gothia och ett glas vitt på att vi skall göra lite fredag kväll.

Dagens tanke!

Med andra ord lyft varandra och sträck ut en hjälpande hand, ta inte varandra förgivet.

Dessa två "älsklingar" lyfter alltid varandra & mig med till oanade höjder.

Jag finns för dej och du finns för mej. Hjärtegull.

// Birgitta

Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.