Indien är ett magiskt land på många sätt.
Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.
Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.
Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.
Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker. Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon 
Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.
Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.
Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd. Men det kanske kan vara innestående till nästa resa 
Hela området på denna resorten var helt magiskt.
Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli.
Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.
Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.
Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.
Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag 
Denna vecka blev bloggen lite "trasig" likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.
Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.
Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.
Ha det bäst och var rädd om dig.
Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.
Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.
// Birgitta