Hej hopp.

Kul att du orkar (i värmen) kika in och titta vad jag plitat i hop i denna bloggen.

Som jag redan många gånger skrivit kommer denna sommaren och sensommaren gå i björnens tecken. Har bokat in mig på flera spännande björnmöten på olika ställen i vår värld.

Börjar med Sverige. För första gången åkte jag och kompisen Catherine för att se björn i Sverige.

Natten mellan lördag och söndag satte vi oss i bilen för att köra nästan 100 mil. Målet var att hinna upp till Sunnansjögården innan klockan 13.00 för att hinna äta, vila lite och förbereda oss för den första av 3 nätter i gömsle.

Ja, jag lovar det var mer än 1 gång under dessa mil jag hann fundera på vad det är för fel i huvudet på mig som "bara" gör dessa resor.

Väl ute på myren när första kaffekoppen är upphälld, sitter jag även då och funderar på vad som får mig att ta mig hit. Redan massa myggbett, svalt mygg för en hel middag då jag flåsar som en blåsbälg i värmen, en vänsterstövel som visade sig läcka som ett såll när jag plumsade genom myren.  Varm efter att ha släpat 18 kg rygga på en inte helt enkelt skogsstig. Provkör mitt vidvinkelobjektiv och kommer fram till samma slutsats varje gång. Släng skiten i soptunnan och investera nytt Skall man göra skall det va kul. Livet är här och nu. Hem och krama gubben en stund så får vi se om det blir något utfall.

Japp så sitter man där och funderar på om man lider av något allvarligt fel i huvudet.

Efter första björnen visat sig, vet jag varför jag gör dessa resor. Det är en helt magisk känsla att se dem komma sakta ut ur skogen och vaksamt "kolla" så kusten är fri.

 För ett ögonblick ser man att dom känt in att jag sitter där och man får en ögonkontakt, som efteråt är svår att glömma.

 Ramarna har alltid imponerat på mig. Mitt mål är att jag kanske framöver skall få till den där bilden på den speciella ramen. Vem vet nästa resa kanske?

2 rävar gäckade oss i 2 nätter. 1 som var så fin i sin päls och en som var inne i sin fällperiod.

Om jag kikar på dig genom buskarna så syns jag väl inte?

Ett av målen denna resan var att försöka fånga bilden i ett (enligt min smak) bättre ljus.

Vilket innebär för mig att fota ganska mörkt och ändå få fram motivet och känslan i bilden. 

Känner mig riktigt nöjd, kom inte hem med en massa "onödiga" bilder utan tog mig faktiskt mycket tid att titta, njuta och lägga in björnar och natur i min alldeles egna minnesbank. Den minnesbanken jag hoppas få glädje av när kroppen och knoppen börjar slira och svika mig. Hoppas bli den där gumman alla vill sitta vid på hemmet och höra om björn, lejon, leopard och naturhistorier. Om det får framtiden sia, tills dess sparar jag allt vad jag kan på min interna hårddisk ;)

En ganska ung, blyg björn som stod länge och funderade på om det var faran värt att gå fram till åteln, men nej det bestämde hon (?) sig för att det inte var.

Tidig morgon i gömslet är en fantastisk upplevelse. Just denna morgonen bjöd naturen på en underbar himmel. Jag höll på att frysa fötterna av mig och kaffe pannan var tom. Så kan det också vara en morgon på myren.

När tröttheten biter bakom ögonen och man inte riktigt vet vad man ser eller om hjärnan spelar ett spratt, vilket den ofta gör efter en natt på helspänn och med fokus på minsta rörelse. Det vara svårt att se om det är en sten, stubbe eller ett par öron man urskiljer i skogsbrynet.  Natten är ljus kan tyckas, dock fotomöjligheterna är begränsade, därav att en del bilder är lite brusiga. Lite brus stärker känslan i bilden men för mycket så blir man lite deppig.

Kul att kika på hur olika dom beter sig vid åteln. En del smyger fram. Någon vågar inte fram, utan tar vad kompisen tappat. Vissa går fram som om dom äger världen.

Men samtliga rusade därifrån när dom fått fatt i en matbit. Såg nästan ut som om dom i ren lycka njöt av att vattnet plaskade om fötterna. Så häftigt att se en björn i full fart.

Under natten och morgonen blir det mycket tid för fundering eller kalla det meditation som det så populärt kallas när man låter tankarna vila i stunden.

När dimman drar in för ett kort ögonblick förstår man var uttrycket, dansande älvor har kommit ifrån.

Dubbeltrasten ( fick hjälp av en av mina fina kunniga fågelskådarvänner att art bestämma) Hade mycket att stå i. Konstigt nog var det nästan inga fåglar runt denna åteln.

En ung nyfiken björn med en speciell pälsfärg dök upp och doftade in livet.

Nu gör jag som denna killen/tjejen kikar  mot nästa äventyr.

Ett äventyr som jag är helt säker blir mitt livs resa. Ja jag har visst sagt den meningen tidigare men nu är det SÅ denna gången. Det kommer att bli en once in a lifetime resa.

Visum klart - check på det. Ja jag var välkommen in i Ryssland.

Vaccinationer klara - check på det, tbe taget

Piller förberedda - check på det, kröppa behöver sitt.

Biljetter beställda - check på det, lång och krånglig resa

Pengar växlade - check på det, alltid lika tveksamt hur mycket

Ny skaljacka inköpt - check på det, packa för olika väder blir en utmaning

Lite resfeber/ångest, vad sjutton har jag givit mig in på, ju mer jag läser och ser desto mer spänd blir jag - check på det.......

Filar på kondisen lite varje dag, då jag insett att jag har största ansvaret i att denna resan blir bra för mig, vill inte låta kroppen sätta stopp för njutningen. Lite stolt är jag nog (skiter i jantelagen) att jag tar mig ut med min cykel varje dag 1,2 mil för att fila på kondisen.

Den 21/7 bär det iväg igen. Som jag längtar.....

Tack för din stund, gläder mig så att just du kikade in och du vet vad jag alltid skriver?

Va rädd om dig det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

Ny vecka nya möjligheter.

Det värmer mig lika mycket varje gång just du kikar in och läser min blogg. Så välkommen även denna söndag.

Denna bloggen skall jag försöka knyta ihop påsen som heter Indien.

Inden är så mycket, mycket mer än det lilla jag lyckats fånga och uppfatta på min fantastiska resa.

Starka möten. Där åldern speglar styrka, vishet och slugskap.

Snabba, starka möten jag inte riktigt räknat med. Underbara leoparder korsade vår väg vid flera tillfällen. Ett djur jag inte riktigt förväntat mig se och absolut inte 4 st så vackra friska individer.

Vackra kvinnor som sliter för sina familjer som väcker tacksamhet att just jag har det som jag har det.

Man skall vara glad för det lilla.

Det goda samtalet.

Arbetsvillkoren är olika. Stackars människor och djur är min första tanke, sen tänker jag vilken tur att dom kan försörja sig och slipper svälta och tigga. Det finns alltid 2 sidor på ett mynt. Vilken sida är upp och vilken ner?

Indian Gate, är en av monumenten vi fick se i Delhi. Triumfbåge  vid paradgatan Rajpath i den indiska huvudstaden New Delhi. Triumfbågen byggdes under ledning av Edwin Lutyens till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Indiens kulturarv satte djupa spår i mitt minne och kommer att ge mig många anledningar att läsa och begrunda varför dom står som dom gör och hur länge dom stått där.

Är så glad att jag fick se och njuta av kungsfiskare och massor av andra fåglar av olika sorter.

Vi hade många helt magiska, minnesvärda kvällar på resan. Massor av fotominnen, skratt, goda samtal och fina platser vi bodde på.

Nu har jag för avsikt att lämna Indien bakom mig i bloggen, möjligt att jag nämner och skriver om någon enstaka sak framöver.

Indien kommer alltid att sitta som ett eget minne i mitt hjärta. Finns möjligheten att komma tillbaka kommer jag att ta den. Men det får framtiden utvisa.

Kanske blir det nu lite blogg semester.  Resten av sommaren och hösten kommer nog att till största del handla om björnar och åter björnar. 3 olika resmål väntar med björn som huvudmotiv. Ja den uppmärksamme ser att det kommit till en björnhändelse. Tur att jag har påhittiga vänner som drar med mig ut på äventyr. Man skall inte önska livet ur sig, som min gamla mor alltid sa, men jisses vad jag längtar till slutet på juli. Visumansökan inskickad och valuta växlad.

Träffade ett för mig främmande ansikte för någon vecka sedan, å hon utbrast "aha du e björn Birgitta" det har jag skrattat gott åt. Älskar smeknamnet och betänker att det kunnat varit ett helt annat

Tack igen för att du följt min Indien blogg och för att jag fått ta lite av din tid.

Åter igen tack Indien, Zoom fotoresor och mina reskompisar för att jag fått ytterligare kunskap och upplevelser att lägga i min ryggsäck.

Önskar dig en fantastisk sommar och du som vanligt. Var rädd om dig, det finns bara en av dig å det är du.

// Birgitta

Indien är ett magiskt land på många sätt.

Skall nog försöka ta mig tillbaka en gång till innan åldern slår undan benen på mig.

Jag kan blogga flera veckor till om detta underbara, spännande land. Med alla dessa fantastiska människor som trots att livet inte alltid ter sig enkelt, med vårt mått mätt. Var hjälpsamma, glada, vänliga och rädda om sina familjer.

Makalöst fin känsla när man passerar en mötesplats, alla ler, vinkar och är lite nyfikna på oss utlänningar. Tanken slog mig många gånger, jag upplevde inte någon enda gång att någon tittade fientligt, konstigt eller främmande på oss. En viktig tanke och upplevelse att ta med ut i nästa möte med en människa från ett annat land och kultur men från samma jordklot.

Vi talar ofta om kvinnors rätt, att välja vem dom vill gifta sig med och vem dom vill leva sitt liv med. Men sällan talar vi om alla killar som faktiskt också blir bortgifta och inte får välja själva. Hade flera timmar av spännande diskussioner med indiska män som blivit bortgifta. Män och kvinnor som absolut inga barn vill sätta till världen men som har trycket från familjen att dom måste göra barn. Inte för att någon av de jag pratade med inte älskade sina barn över allt men om dom fått välja, hade det varit annorlunda. Fick också höra om den kärlek som vuxit fram i deras familjer, och att dom hade svårt att förstå hur vi väljer bort varandra så lätt. Kul att ta del av olika syn på samma saker.  Lyssnade också på, hur dom får 6 månader på sig att vänja sig vid varandra. Efter det håller familjen ett jätte bröllop, oavsett paret vill eller ej. Inte ovanligt att ett bröllop i Indien varar i 5 dagar och massor av folk är inbjudna. Till en kostnad runt 400- 500 tusen omräknat i vår valuta. En tanke dessa män lyfte, var att det hade varit bättre dom fått dessa pengar att köpa sig ett boende för. Traditionen är så stark, den bryter man inte emot. Dock händer det en del, i de större städerna. Där börjar man tydligen lätta på tvångsgifte och stora bröllop. Det är straffbart i Indien att ta in på ett hotell tillsammans med någon i motsatta könet, som inte är frun eller maken. Så det är en massa hotell som hyr ut rum till syskon

Vi bodde på fantastiska resorts. God mat och dryck. Ja ok, jag tröttnade snabbt på Indisk mat. Sista dagarna åt jag nästan bara nanbröd och drack öl.

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för den känslan som alltid dyker upp när jag är semester. Går ständigt med lite dåligt samvete för att jag "kanske" gav för lite dricks. Dricksen är kanske den enda lönen dom får den dagen. Tänker också mycket på hur vi framstår för dessa människor. Vi kommer dit och "glassar" sprider pengar omkring oss, betalar lite extra för ölen för att vi kan och en del struntar blankt i att ge dricks. En tanke som slog mig var att den pengen jag lade på bordet, till de som bäddade och städade rummet, låg kvar. Ingen rörde den. Vilket är en stor skillnad mot ex Kenya där den försvann direkt och gärna efterfrågades en peng till. Ingen i Indien gav sken av att förvänta sig någon extra peng och fick dom det var dom så tacksamma. Anställningsvillkoren i det landet är nog inte helt enkla. Fick höra att om guiden i safariparkerna fick 2 klagomål från 2 safaris på sig, blev dom av med 14 dagars lön. Hårda arbetsvillkor, men samtidigt var alla (nästan) på topp hela tiden. I Kahna ordnade kommunen jobbet till killarna (någon enstaka tjej) som jobbar som chaufförer, en skötsam ungdom fick jobb och hjälp att köpa en bil. Samtidigt fördelades arbetet ut över dessa chaufförer så att ingen blev arbetslös, bilarna användes enligt en turlista. Tyvärr lyckades jag inte höra hur lönen var för folket som jobbade som chaufförer, guider och på hotellen.

Poolhäng med utlovad pooldans av Tarsan Anders(son)som tyvärr blev inställd.  Men det kanske kan vara innestående till nästa resa

Hela området på denna resorten var helt magiskt.

Brandsäkerheten var på topp. Hmm undrar jag vad min älskade dotter (som jobbar inom brandväsendet med brandtillsyn på hotell osv..) skulle tyckt om att mor, bor på ett hotell med 1 brandsläckare och 2 spänner. Ok jag berättar inget, så får det bli.

Fanns lika många bi som indier i området där vi körde. Nu förstår jag uttrycket, trångt som i en bikupa.

Jag blir lika mållös när jag tittar på träd som när jag kikar på vilda djur. Hur i hela friden kan träd växa såhär. Tror detta trädet kallas spökträd, för stammen lyser som pärlemor när månen belyser det. Träden växte stenröse och var gigantiskt stora.

Ja just detta trädet han vi bli aaaanningen.... trötta på, vår chaufför hakade visst upp sig en av dagarna och körde förbi det ungefär 10 ggr. Så klart jag hann ta en och annan bild på det.

Var lite dåligt påläst innan jag gav mig iväg på resan. Trodde jag skulle få se Indisk elefant. Alex på Zoom, skrattade gott åt mig och sa att då var jag på väg till fel del av Indien. Nåväl, elefant fick jag se och Indisk men inte som jag vill se dem. I Khana använder man elefanter för att ha koll på tigrarna. Dom rider på dem och kan på så sätt undersöka om några tigrar slåss, är skadade eller rent av döda. Elefanten utgör inget större hot när den kommer gående genom vegetationen. Men hur det än är så är det inte ok att underkuva dessa djur till att bli riddjur. Fick veta att dom lovat att inte ta in fler elefanter i sin verksamhet. Elefanterna fick en viss del fångad frihet på sina lediga dagar. Dom fick gå "fria" men med rörelseinskränkning bestående av en kedja kring frambenen. Det smärtade mig att se. Men så kom jag att börja fundera på ridhästen och hur vi hanterar den. Kanske skall vi inte fördöma andras göra och inte göra innan vi kikat lite framför vår egen dörr. Å där stoppade jag ut näsan lite långt känner jag

Denna vecka blev bloggen lite "trasig"  likt mitt liv denna veckan, som inte riktigt blev som planerat. Men inget ont utan det har något gott med sig.

Just för tillfället känns det som om, jag går och går men aldrig kommer till dörren.

Tack fina för att du förgyllde min dag och kikade in och läste  i bloggen. Lite rörig, men till nästa vecka skall jag bättra mig. Blir nog en bloggsväng i Indien då också, har lite annat på lur som kanske dyker upp också.

Ha det bäst och var rädd om dig.

Själv väntar en långsemester som skall användas till något bra, om jag bara kommer igång igen efter käftsmällen.

Nu längtar jag mer än någonsin till nästa Zoom upplevelse, gött att ha något oskattbart att se fram emot.

// Birgitta

Hej hopp.

Nu är "nog" tanten pg igen.

Men kan inte låta bli att ibland tänka, vilka jäkla apor! Men det är ju faktiskt orättvist för inte sänker sig apor till vår nivå.

Så nu gissade du nog lite rätt bloggen idag handlar om apor men inte vilka apor som helst, utan djuret apa som är helt magiskt fantastiskt.

Languren en liten, nja inte så liten apa. 10- 16 kg kan den väga fast jag uppfattade den som en tanig liten figur. I sin fulla längd kan den bli nästan 80 cm lång. Med en svans som är ca 120 lång och när dom går har dom den rullad upp mot ryggen så den pickar dem i huvudet hela tiden, ser rätt kul ut.

Spegel, spegel på väggen där.

Säg vem som vackrast i landet är.

Härliga Languren som bara är, sitter mest och funderar och njuter av dagen.

Languren lever ca 50% av tiden på marken, sover dock i träden i små bo som liknar små hängmattor. Käkar mest frukter, blad, gräs, termiter och maskar.  En viktig filur när det gäller att hålla djuren i skogen uppdaterade, med sitt gälla ocococ ljud, informerar dom andra djur om nyheter och händelser i närområdet. Effektiv larmsignal för rovdjuren och faror.

Lugnet kan nog bedra.

The corridor. En helt makalös plats med underbart ljus och fantastiska träd.

Sitta där och ha aporna vandrande omkring sig, bara sitta, vänta på fotoläge, är något helt otroligt magiskt. En känsla som satt sig och som jag kan plocka fram precis när som helst. Läser man "kloka" tips så säger dom alltid, att man skall skaffa sig en mental plats som man vill vara på och tänka sig dit. När stress, otrevligheter och verkilgheten kommer ifatt en. Ja The corridor kan vara en sådan plats.

Ja du nu gäller det att titta långt fram i horisonten, där finns det en ljusning och säkert en massa spännande saker som väntar. Helt rätt!

 Massor av Makaker i ett tempel i Keolandeoparken. Makaken anses som helig och dom behandlas med vördnad.

Dom matas med säd av något slag som tyx vara en favoritföda. Makaker är allätare men föredrar vegetabilisk föda som frukt, blad, frön och blommor. Insekter, ägg, mindre kräldjur eller däggdjur äter de bara tillfälligt och när lusten faller på.

Om dom är så vördnadsfulla tillbaka kan man nog fundera på.

Jisses vilka tänder dom kan visa om man kommer för nära eller helt enkelt bara står i vägen, där dom skall fram.

Pyssla om varandra, plocka loppor och äta. Ja låter som en rätt go tillvaro. Förutom att jag gissar att lopporna kliar något förfärligt.

Eftersom Makaern i huvudsak är dagaktiv, sätter dom sig till ro i sina sovträd och inväntar natten, när kvällen nalkas.

Makaker i kvälls solen var en helt underbar upplevelse. Just då slås man av glädjen att vara just här och nu och få uppleva, vilken gåva.

Så ta väl vara på dig och njut av kommande vecka.

Lovar inget men tänker att nästa söndag kommer sista bloggen om Indien, antar att du börjat tröttna. Jag gör det aldrig, så många minnen.

Nu har meckandet börjat med visum, billjeter och planer inför nästa resa.

Du minns väl, det finns bara en av dig och det är du.

// Birgitta

Ytterligare 1 vecka har stuckit iväg.

En vecka närmare nästa äventyr Tisdag kan ev bli en avgörande dag för mig. Får se vad den bär med sig i sin morgonsol...

Nu äntligen är det dax att börja gå igenom bilderna på resans mål och höjdpunkt. Jag har haft ett litet motstånd för att kika på just dom bilderna, kan inte riktigt förklara varför. Vill väl att det skall var så bra bilder som det bara går. Alltid svårt att fejsa sanningen och inse att man dabbat sig en hel del. Men kan faktiskt skylla lite på min kamera och mitt förb.... objektiv som la av mitt under resan. Aldrig mer en resa med "bara" ett kamerahus.

Ja så kom vi äntligen till Pench och skulle få se tiger. Vilket faktiskt inte är en självklarhet, då vi inte besöker djurparker utan är ute i djurens fria livsmiljö.  Men visst hade jag/vi ganska stora förväntningar.

Å jo tiger det fick vi se.

Även om vi i vår jeep hade max otur och missade flera tigrar. Det tog oss flera dagar innan vi fick se vår första. Jag deppade faktiskt lite över det, en väldigt knepig känsla, den känslan brukar inte drabba mig. Hade faktiskt svårt att hantera den. Men tänker att det var en kombo av förväntan och att alla andra visade så fina bilder och var så glada. Ibland slås man av hur man reagerar på saker och ting. När jag är 100 kanske jag känner mig själv riktigt, vem vet. Eller så tror jag att jag är någon annan och får börja om från början

Men när vi väl fick se den, blev jag den vanliga "griniga" kärringen som inte kunde hålla tårarna i styr. För vilka djur,vilken ynnest att få se dem och vilken magisk känsla att sitta tyst och höra deras lockrop.  Man kunde via langurena och fåglarna höra precis hur dom rörde sig i markerna. Så häftigt att höra djuren varna varandra för tigern.  Varnings signalen var helt annorlunda för leoparden, det var häftigt att höra, men mer om det i nästa blogg, kanske.

Kunde aldrig drömma om att få uppleva att en ung tiger skulle komma smygande fram så nära. Dom verkligen smyger fram. Satt en stund och kikade på hur dom sätter sina fötter, ja jag vet jag är en "nörd".

Kul att se hur dom vrider sina stora framtassar inåt i varje steg. Varför? Jo naturligtvis för att spara tid i jakten. Har tassen rätt vinkel när dom klappar till sitt byte behöver dom inte slösa tid, muskelarbete och energi på att vinkla upp den. Det är bara att skicka ut klorna och bytet sitter som i en smäck mellan framtassarna. Naturen är helt otrolig och magisk. Blir lika förundrad varje gång jag reflekterar över något jag inte tänkt på innan.

Visste du att alla tigrar har samma antal ränder? Minns inte hur många som guiden sa det var, men siffran 37 poppar upp i min skalle. Hur dom sitter och ser ut är som våra fingeravtryck, helt olika hos olika individer. Man kan dock se på vissa ränder att dem är släkt med varandra, dvs. inte ovanligt att ungarna har liknande markeringar i ansikte och bröst. Ränderna sitter även i huden vilket gör att om dom tappar päls, av någon anledning, består deras camouflageränder. Fiffigt va?

Tigern i Indien är en Bengal tiger. Bengalen är den största tigern och är tyvärr mycket hotad. Den finns inte kvar mer än i ett 10 tal Asiatiska länder. Man uppskattar att det bara finns ca 3900 individer kvar och endast 6-7% av tigerns forna jaktmarker finns bevarade. Å du, jag har fått ynnesten att se 7 st av dessa djur. Väl värt att fälla en tår för.

Som vuxen väger den mellan 170-300 kg och är ca 1 meter i mankhöjd. Så någon liten och rar katt är det inte. Favorit födan för en tiger är vidsvin, små hjortar, små däggdjur, bär, frukt. Den kan lätt fälla ett djur som väger mer än 3 gånger sin vikt. Den kan äta ca 60 kg kött åt gången och står sig i flera dagar på ett sådant skråvmål.

Hanarna kan ha revir så stora som 60 kvadratkilometer och där släpper dom inte in någon konkurrerande hane, medans honorna är lite mer stillsamma och har revir på ca 25 kvadratkilometer och dom kan tillåta, andra honors revir att lappa in på reviret. Hur stort revir en hona har styrs av tillgången på mat.

De flesta tigrar vi såg såg vi på mycket långt håll och om vi inte haft duktiga guider hade vi alla missat flera av dem. Denna bilden är förstorad många gånger, dessa djur låg så långt bort att det var stört omöjligt att urskilja dem.  Så att vi fick se tiger på nära håll  är en gåva och en ynnest.

Den föredrar att sova under dagarna, vill gärna om det är möjligt sova upp till 18 timmar/dygn. Med det i åtanke, förstår man hur svårt det faktiskt är att vara exakt där och när, tigerhonan bestämmer sig för att förflytta sig till andra sidan vägen.

Denna ståtliga dam dök upp från ingenstans och försvann lika fort. Fotades vår sista safari eftermiddag i Kahna.

Denna unggrabben hade varit ute på en morgontur och bråkat med en "kompis" Han kom rusande över ängen och hade siktet på skogen på andra sidan vägen.

Tigern kan hoppa långt över 5 meter om det behövs. Vilket denna killen verkligen visade oss. Waoo vilka språng.

Waoo vilken kraft, vilka språng och vilken röst han hade.

För dig som funderar hur det ser ut när man reser med Zoom fotoresor på safaris så kommer svaret här.

Tigerkillen sprang upp mellan våra jeepar, just när han passerade bröt han ut i ett avgrundsvrål så jag tror vi alla fick ståpäls. På denna bilden är nästan alla mina reskompisar med förutom vi som satt i vår jeep. Ett härligt gäng av fantastiska fotografer, som gjorde min resa till en livsupplevelse och som alla kommer att ha sin lilla plats i mitt hjärta. Vet att flera av er kommer jag inom inte allt för lång framtid att spendera mer fototid med.

Tack alla igen och igen för denna fantastiska resa. Störst tack riktar jag naturligtvis till Hasse och Alex m personal, Zoom fotoresor , som fixar detta för oss. Tack till  "mina" goa fotokillar, Tom & Anders som lär mig så mycket bra att veta saker.

Nu en ny vecka framför oss. Får väl se vart min vecka bär, har lite att fundera på och ta ställning till, men bekymmer kommer för att man skall lösa dem och lära av dem.

Nästa blogg kommer som sig bör på söndag om inget annat händer. Finns fortfarande en sjö av bilder och upplevelser att ösa ur.

Hoppas du får en härlig vecka och ett hjärtligt tack för att du kikade in just idag. Jag fick lite av din tid och det uppskattar jag så mycket.

// Birgitta

Hej nu e det hjort, jag är ren, så älgen efter julbadet.

Denna veckan tog en vändning (inte helt oväntad) men dock en vändning, som gör att jag får tänka över mitt liv lite. Ombyte förnöjer.  Nya utmaningar och nya möjligheter eller?....

Nej nu till det verkliga allvaret. Tänker nog hålla er på halster, en stund till, innan jag kommer till resans absoluta kärna.

Som ni säkert vet och har förstått vid detta laget, är jag väldigt förtjust i hjortdjuren, också Dagens blogg blir ett litet axplock av de fina, fina djuren vi fick möta i Indien. Lite blandat var i vilken NP vi träffade på dem.

Asså, fatta. Det är ett jäkla jobb att feja sig och göra sig fin för brudarna.

Fixar man det jobbet blir man såhär stilig och kan stå vid vattenkanten och spana efter brudar.

Äntligen kommer dom och då kommer dom i flock, snacka om lycka. Det är nästan så man ser dubbelt

Med lite tur, mycket charm och en massa skicklighet, kan man lyckas få till en så här underbar liten stjärna. Så grabbar feja er och håll er snygga för man vet aldrig.. Kamma dig å sätt in löstännera.

Efter lyckat värv får man vila, då väljer man med fördel en vrå i ensamhet och med fin utsikt, gärna vid en liten sjö.

Nu har jag skojat en stund, vem och vad handlade detta om? Jo Axishjorten eller Spotted Deer. En hjort som blir ca 90 cm hög och som vuxen väger ca 40 kg. Den finns i massor och tack vare att den, kan katt och hunddjuren överleva och föröka sig. Vad som slog mig var att den är prickig som vuxen och ungarna är helt ljusbruna. Precis tvärt emot vårat rådjur.

 En ytterst smart liten hjort som tar hjälp av aporna för att få ner det goda nyttiga bladen ur träden. Languren är slarvig, så mer än hälften av vad den plockar tappar den, med eller utan vilja .

En får inte va dum för då blir man både rådlös och brödlös.

Sambarhjort fotad i kvällens sista timmar. Sambaren är en stor och mäktig hjort kan väga upp mot 180 kg, blir nästan 2 meter lång och 160 hög. Nästan lika hög som han e lång. Sambaren är en inplanterad hjort i Indien, den kommer från Australien och USA från början.

Sambaren hoppade ner i dessa gropar som innehåller salt. Där stod dom och slickade långa stunder.

Åsså den fina, fina, fina Gauren. En bjässe som kan i sin fulla stolthet väga upp mot 1 ton och bli 1.80 i mankhöjd. Den har så fina vita strumpor och en härlig frilla mellan hornen. Här gäller det att kamma sig och tvätta fötterna om man skall ha någon framgång.

Konstigt nog ingår Gauren i tigerns föda. Så gamla, sjuka djur sorteras bort ganska kvickt. 1 gaur var 5 dag och en tiger familj klarar sig gott.

Njut av våren och alla dessa fina dagar som står bakom hörnet och väntar. Smyg ut i skogen och lyssna på ljuden, med lite tur träffar du något litet eller stort djur.  Kanske ett rådjur, dovhjort, kronhjort eller en älg. Du vet väl att du alltid är välkommen i deras vardagsrum, bara du sköter dig och är där på deras villkor.

Å du plocka upp minst 3 saker som ligger och skräpar i naturen, ta med det hem och släng det där det hör hemma i soptunnan.

Själv gläder jag mig åt att ha fått flygbiljetten till nästa resa, bokad och klar Hur kan man längta så? Ibland är det tur att tiden går fort

Ja jag vet är inte så miljösmart att flyga, men just till detta resmål, är det nog inte ens möjligt att ta sig med tåg. Å jag är inte känd för att vara den smartaste heller så ibland gör även jag lite osmarta val.

Denna helgen går som vanligt i kameranstecken, fota med toppensällskap och en fotoutställning med fotokompisen. Skall bli kul.

Vad vore livet utan min kamera?

Tomt och innehållslöst!

Skall försöka få min kamera uppdaterad, är lite feg så jag vågar inte själv. Någon som känner att ni kan, får gärna höra av er till mig. Så slipper jag kanske skicka den till Nikon.

// Birgitta

Oj så snabbt denna veckan gick.

Påsken är här igen och påskgumman har varit ute med en ung påskgubbe på utflykt. Roligt när syskonbarnet vill ha med faster i sitt liv. Skall bli spännande och se vart detta leder. Kan säga att det är livsfarligt att besöka kennelkollegor, man kan få idéer

Men nog snackat om det, här är det Indien som gäller för tillfället. Älskar att rota i mina bilderna, hittar nya bilder jag funderar på om JAG tagit. Å en massa bilder där jag funderar "hur tänkte du nu" Ja jisses så många dåliga bilder jag kan åstadkomma. Men slänga nej du det är inte aktuellt. När skall jag lära mig fota riktigt, kan man undra.

Indien är helt magiskt, trodde aldrig jag skulle känna så för ett land, man läser en massa tvetydigt om i tidningarna. Keolandeo var en fantastisk plats, dit kommer jag att längta tillbaka till mer än en gång i livet. Efter några dagar i parken och på ett fantastiskt boende, ett underbart pallats, gick resan vidare, till Pench och Kanha. Med inrikesflyg. Vilket var en upplevelse i sig Siktet för oss var att se tiger och åter tiger. Men du får vänta på tigern i någon vecka till för först vill jag skriva om det 4-beningar jag inte förväntade mig att få se. Som blev en krydda på moset på min Indien resa.

Har svårt att välja vad jag skall skriva om idag men eftersom hela Påskhelgen kommer att gå i hundens tecken väljer jag att fördjupa mig lite i hunddjur, vi fick ynnesten att träffa.

Jaha, å vem är du som stirrar på mig, när jag så väl behöver ligga här och smälta maten?

.

Nu är det risk att jag blir lite "nördig". Vänner som känner mig väl, vet vilken njutning jag upplevde när jag såg detta. En ca 9 år gammal tik av hundsläkte. Med en muskelmassa som denna. Kunde nästan inte släppa denna tiken med ögonen. Magen, har hon för hon har ätit sig riktigt mätt under natten. Hunddjurets mage kan 5 dubbla sin storlek för att all mat skall få plats, sen äter dom inte på ca 5 dygn efter ett så här stort skrovmål. Men se så fint hon bär sin rygg och vilket fint stöd hon har från sin magmuskulatur. Vilket bisepspaket betänk om våra tamhundar hade tillåtits att utveckla de bakbensmusklerna, så många ryggskador och bekymmer hunden sluppit då. Oj vad vi hindrar tamhunden från naturlig muskelutveckling när den går i koppel och inte får en naturlig rörelse. Låt din hund jobba med det den är avlad för.

Dholen väger som vuxen mellan 15-20 kg och blir ca 0,60 cm hög. Är en magisk jägare, missar sällan ett byte som den tittat ut för jakt. Lite ledsammare var det att denna tik är nästan ensam kvar ur en flock(om jag minns rätt) på 10 - 12 djur som fanns i området förra året. Dom har drabbats av en oidentifierad bakterie sjukdom som gör att dom inte överlever. Så hoppas och vill tro att någon frisk ungtik kommer in i området så dessa vackra Dhol får chansen att leva kvar.

Vaksam och ständigt medveten om vad som rör sig i buskarna.

Jag ser dig
Jag kan se dig
Jag ser dig
Jag kan se dig...

Behöver jag säga att jag är kär?

Nyfiken i en strut, eller jag har 100 koll på dig, välj själv.

Jackalen är ett förhållandevis litet hunddjur. Ca 45 cm hög och väger som vuxen ca 9 - 12 kg så med andra ord ganska så lik mina Lagotto i storlek. Men ack så mycket snabbare och smidigare.

Golden jackal - Ett otroligt snabbt och smart hunddjur. Vi fick se 2 jaga och fälla en lite hjort. Att se hur en jagar och den andra genskjuter är en otrolig upplevelse. Tyvärr fick vi endast se det på långt håll men våra vänner i en annan jeep satt precis intill och berättade om vilken upplevelse det var att se och höra.  Denna jackal anslöt till de 2 och fick avnjuta en liten del av fångsten. Favoritfödan är små hjort, fåglar, samt bär och frukt. Ja jakt är hemskt men naturen är sådan. När jakten är på djurens villkor, är den vårdande, inget djur låter sig fångas och dödas om det inte är i underläge och rovjägarna fäller inte mer än dom behöver för dagen. I naturen förekommer ingen trofé jakt ej heller någon nöjesjakt. Tror faktiskt jag skulle acceptera jakt om vi gjorde det för att vi ingen annan mat hade att tillgå. Eller endast i form av skyddsjakt.

Älskar hundar och hunddjur, men ni som känner mig väl vet att det finns ett djur står mig väldigt varmt om hjärtat, ett djur jag inte ens drömt om att få se och komma nära i Indien.

En BJÖRN. Jihia vi fick se en Sloth Bear, läppbjörn, dansbjörn eller pappa Ballo som den är mest känd som. Så roligt att få se den eftersom Kahna är den parken som Rudyard Kipling hade som förebild när han skrev Djungelboken, det var där han hittade alla sina figurer och såg storyn växa fram till den fina, fina boken. Som vi mest känner som en Disneyfilm men som jag varmt rekommenderar att du läser i sitt orginal.

Läppjörnen är en liten björn väger som mest 130kg och är mellan 1,20-1,80 i mankhöjd. Den har en lång "shaggy" päls  och ett karakteristiskt V i pannan. Fick inga bra bilder, men jag har fått se den och fått ytterligare ett björnkryss i min fotobok. Känner sådan enorm glädje över detta, så allt annat på resan känns som en stor bonus.

Så vill ni få livsupplevelser åk fotoresor och jag väljer att resa med Zoom fotoresor, det är som hand i handske för mig. Varför ändra på ett vinnande koncept, längtar redan till nästa resa.

Nu närmar vi oss resans mål nästa vecka kanske bloggen handlar om det jag längtade mest efter på Indien resan. Får se vad som dyker upp, kanske blir det lite hjortdjur som jag också är väldigt svag för. Får klura några dagar. Vad vill du läsa om?

Hoppas vi ses på söndag igen.

Ha en fortsatt underbar Påsk och välkommen hem från Blåkulla, hoppas ni hade kul tjejer utan mig

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig och det är du!

// Birgitta

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..

Men även den bästa kan ha fel. Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag  bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian 

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

// Birgitta

Taj Mahal - en kärleks dröm.

Taj Mahal byggdes mellan år 1631 och 1652 ( själva mausoleumet stod klar 1638) till minne av Shah Jahans tredje fru, Mumtaz Mahal, som var en muslimsk-persisk prinsessa. Mumtaz Mahal dog i barnsäng, endast 36 år gammal, när hon födde parets fjortonde gemensamma barn. Vid hennens dödstillfälle var paret ute på en resa till Burhanpur där han var i färd med att krossa ett uppror. Mumtaz död tyngde mogulkejsaren mycket hårt och det sägs att allt hans hår och skägg blev helt vitt av sorgen.  Innan Mumtaz Mahal dog fick hon kejsaren att lova fyra saker: För det första att han skulle bygga ett fantastiskt gravmonument, för det andra, att han aldrig skulle gifta sig igen, för det tredje, att han skulle vara snäll mot sina barn och för det fjärde, han skulle besöka graven på hennes dödsdag varje år. Men på grund av hans ohälsa och det faktum att han blev inlåst i husarrest av sin egen son och efterträdare av tronen, Aurangzeb, kunde han inte hålla det sista löftet.

Men han lämnade en fantastisk kärleksförklaring till eftervärlden att njuta av och bli betagna av.

Första anblicken av detta mytomspunna mausoleum, ja det är ett mausoleum inte ett pallats.

Det tog 22 år att färdigställa detta underverk. 20 000 arbetare behövdes för att utföra jobbet. 1000 elefanter användes för att frakta marmorn på plats.

Marmorn fraktades hela vägen från Makrana i Rajasthan.

Ädelstenarna och halvädelstenarna som användes för att dekorera med, inget är målat allt är inlagda ädelstenar.

Dessa hämtades från avlägsna regioner i Indien och från länder som Ceylon, Persien, Ryssland, Egypten och Afghanistan.

Alla blommor, rankor och dekor består av små, små detalerat slipade ädelstenar och halvädelstenar.

En metod som lever kvar och avvänds för att skapa dels lagningar till Taj Mahal och dels för att göra vackra prydnads och nytto saker. Såsom bord, skålar och muggar.

Ett mausoleum som gömmer en massa hemligheter och som det spinns ett nät om myter kring.

En av myterna är att det skulle byggas en exakt kopia fast i svart på andra sidan floden.

Men man har funnit att där planerades en vacker trädgård, där man kunde vara och njuta av den underbara gravplatsen för en älskad hustru. Under byggtiden dumpades svart, dvs missfärgad marmor på platsen..

Muren bryts av kupolförsedda lusthus, byggda i rödfärgad sandsten, (chattris) och små byggnader som kan ha varit utsiktsplatser eller vakttorn, såsom det så kallade Music Houss.

Den röda sandstenen kom från stenbrott från närliggande Sikri och området runt Dholpur.

Kupolen som är nära 35 meter hög vilar på en 7 meter hög trumma. Kupoltypen kallas ofta lökkupol efter sin lökliknande form.

Toppen av kupolen är formad som en lotusblomma varpå spiran är monterad.Spiran eller fialen var tidigare gjord i guld men är nu ersatt av en kopia i brons. Spiran har såväl persiska som hinduiska element.

I hörnen står 4 st 40 meter höga minareter som återigen uppvisar Taj Mahals strävan efter symmetri.

Tornen skapades som fungerande minareter, ett traditionellt inslag för moskéer, en plats där en muezzin kallar de islamiskt troende till bön. Varje minaret delas in i tre lika stora delar av två balkonger som rundar tornet. Längst upp finns ytterligare en balkong som kröns av en chattri som speglar de som finns på graven.

Chattrierna på minareten har också en lotusdesign krönt av en förgylld fial. Varje minaret konstruerades på så sätt att om de skulle rasa, skulle de göra det i riktning bort från graven. Alltså lutar dom lite från mausoleet.

Taj Mahal är som ett skådespel i vit marmor som skildrar det stora överflödet av en passerad era. Taj Mahal har en otrolig struktur och är monumentet som med hjälp av kärlek byggdes av Mogulkejsaren Shah Jahan och gavs till världen. Det står kvar som ett vittnesbörd om hans intensiva kärlek till sin hustru Mumtaz Mahal. En romans Shah Jahan visar för oss, med hjälp av marmor som blivit utsmyckat med ädelstenar och halvädelstenar

Livet går inte i repris, man behöver något vackert att spegla sig i.

Möta Taj Mahal i morgonljuset sätter minnen i själen. Bara det att vi var 19 personer som krälade omkring på marken för att hitta vår egen vinkel. Om det finns en enda vinkel som inte detta redan är fotat ur, så ville vi alla hitta den. Tror inte du behöver mycket fantasi för att höra skratten blandade med en viss vördnad för vad vi upplevde. Vet att någon tyckte jag var ivägen hur jag än satt eller kröp, hmmm kanske lite på djävelskap vem vet

Är man ute för att fota djur så är man. Vi var nog det enda gänget som riktade kamerorna mot träden och fåglarna. Men visst är det spännande att se hur dom bygger bo mitt i tumultet av människor. Mindre spännande var det att se vad dom bygger bo av. Gamla handskar, plastmuggar, påsar ja vad dom kommer över. Så mitt i denna historiska storhet finns det spår av vad vi i vårt årtionde håller på med. Lek med tanken att  alla  tog upp 1 papper om dagen och såg till att det hamnade där det skulle.  Samt slutade med plastförpackingar då kanske, kanske framtidens fåglar slipper bygga bo med vårat skräp.

Parakiter fanns överallt.

Tror det var Mellanhägern (Ardea Intermedia) som fanns massor av i området. Att avsluta kvällen och stå , se hägrar flyga mot sina nattträd var en underbar upplevelse.

När vi sedan hittade natthotellet, och nästan trodde det var en magnolia i full blom då blev jag överrumplad.

Tänka att få se så många vita hägrar på en gång, här hemma får jag nästan hjärtklappning av att se en.

I min inre bild såg jag mig själv sitta på denna bänken. Men den var upptagen så ni får hålla tillgodo med en glad indisk man, i stället.

Därmed vinkar bloggen hej då till Taj Mahal, men mitt hjärta och min hjärna kommer att återvända ofta till denna kärleksfyllda plats.

Trots att det finns en massa "sanningar" om byggnationen, väljer jag att spara guidens kärleksfulla och stolta berättelse om detta vackra plats i mitt hjärta.

Å du, tack för att jag fick låna din tid en stund. Nu får du vänta till nästa söndag på att läsa ny blogg, men du, du är välkommen in och kika på denna och dom tidigare så ofta du vill. Gillar du vad du läser och ser är jag jätte glad om du ville klicka på gilla eller skriva en kommentar om det du läst och sett. Kanske hittar du faktafel och då är jag så glad om du påpekar det för mig. Både jag och Zoom fotoresor(tror jag) blir glada om det är fler som läser om vår fantastiska resa.

Nästa blogg kommer det nog lite djur, för dig som är mer intresserad av det än gravplatser och stadsmiljöer. Jag älskar inte streetfoto men skall bli bättre på det, jag lovar. Ni får stå ut så länge.

// Birgitta

Hej hopp och välkommen.

Denna bloggen kommer att handla om min fortsatta resa i Delhi. För dig som väntar kan jag bara säga - den som väntar på något gott väntar inte förgäves.  Jag vet vad mina djurvänner väntar på och risken är att ni får mer än nog av mina bilder. Innan resans höjdpunkt kommer att dyka upp på skärmen.

Jag fortsätter med människorna och mina upplevelser på denna fantastiska resa.

Vi stoppade vid ett "tvätteri" ett tvätteri där de fattigaste i byarna kan lämna sin tvätt för tvättning. Fler och fler hushåll har idag egna tvättmaskiner. Men som sagt vad detta tvätteri, vänder sig till de som står längst ner på ekonomiska skalan. Kostnaden/tvättat plagg uppgår till knappt 1 rupier, dvs ca 0,13333 öre/plagg.

Tvätten lämnas i  knyten som sedan sorteras. 1 knyte /familj och hushåll.

Den smutsiga tvätten packas i stora oljefat. Trampas,trampas och trampas för att ligga tätt, tätt.

När allt är packat och klart häller dom kaustiksoda, på kläderna och trampar runt i fatet. Fick lite ångest innan jag såg att han hade gummistövlar på sig. För att sedan täcka det och låta det stå i några timmar och götta sig.

Sen påbörjas tvätt processen. Banka, banka och banka så all smuts försvinner. Kaustiksodan tömde dom ut i floden och sköljer tvätten gör dom i floden.

Efter att tvätten legat i sanden och torkat skall den vikas.

Sorteras.

Packas

Och levereras till kunden igen.

Efter en lång dag med bankande av kläder, är det skönt att tvätta av sig. Det görs i floden där man för en stund sedan tömde ut kaustiksodan.

Hmm gissa om jag är glad för min "gamla" tvättmaskin och mitt rena duschvatten.

Men kan trösta med, en ack så klen tröst. Det finns nästan inga sådana här tvätterier kvar i Indien. Familjerna får det sakta men säkert lite bättre. Det sved i hjärtat och det var svårt för mig att gå där och fota. Fanns många tillfällen till fina bilder men jag avstod. Det sved även i hjärtat med barnen som sprang där och ville ha en peng eller lite mat. Nyttig upplevelse som gör att jag värdesätter det jag har och gläds åt vår trygghet. OK det gör ju inte att det är roligare att tvätta men om man betänker att ligga på knä i bäcken så blir det liten aning lättare.

Tack igen för att du tog dig tid och kikade in.

Var glad åt det du har och gör det bästa av din dag. Mitt mantra för denna Indienresa.

//Birgitta