Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.
En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.
Men åter till Kenya.
Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver.
Ett land som har en del kul historiska händelser.
Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).
I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.
Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.
Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.
Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.
Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.
Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.
Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.
Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.
Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.
Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.
Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.
Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten. En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.
En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.
Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.
Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen ) och måste dricka mycket och ofta.
Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.
Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.
Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller
Lilabröstad blåkråka
Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.
Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.
Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.
Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter.
Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.
Gröna markattor.
Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.
Babianer.
Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.
Vattenbuffel finns många och i stora flockar.
Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha.
Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.
Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.
Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.
Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.
Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.
Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.
// Birgitta