Indien - Keolandeo

by Birgitta14. april 2019 06:00

Du som känner mig, vet att fåglar inte står högst på fotolistan.

Så helt utan förväntningar startade zooms första dag i Bharatpur Bird Sancturary. Ja ja.. kan väl alltid fota lite. Fota är roligt, men titta på fågelbilder nja..Undecided

Men även den bästa kan ha fel.Smile Nu vill jag bara tillbaka och fota mer fågel.

En av världens största tranor, valde att visa sig för oss. I den stora parken fanns bara 12 st så vi hade jätte tur som fick se dem.

Sarus crane. den är mellan 162- 182 cm hög.

Deras ägg väger ca 240 gr och göms i ett bo som är 2 meter i diameter och är nästan 3 meter högt.  Dom får sällan mer än 2 ungar, om dom har tur. Endast 30% av avelsparen lyckas få fram ungar så detta är en fågel vi måste vara rädd om.

Känner sådan glädje över att få sett den i sitt eget habitat. Undrar om den röda färgen på denna tranan också är en avspegling av dess blod och inte fjädrar.

Orientibis - balak-headed ibi.

Denna fågeln har under häckningstiden bart svart huvud och plymer på kroppen. Så man kan nästan gissa att just denna pippin är påväg att sätta i sin parningsdräkt och är en ganska ung individ.

Det är en ganska stor fågel ca 70 cm lång.

Indisk ormhalsfågel - Anhinga melanogaster. Den satt och vädrade sina vingar mest hela tiden. Den simmar kul i vattnet, ser ut som en ubåt med sin långa hals ovan vattenytan och kroppen under vattnet.

Pagodstare. -O holy skit, inte en brud till.

Ja jag vet ni har sett denna bilden innan men den lockar mig till skratt, så ni får den en gång till minst.

3 sorters kungsfiskare fanns det i parken.

Svart/vit Kungsfiskare - Ceryle rudis

Smyrnakungsfiskare - Halcyon smyrnensis

Kungsfiskare - Alcedo atthis

En ung Indian spotted eagle, tror jag Money Mouth bör tilläggas. Jag är inte så bra på att artbestämma fåglar.

Med hjälp av min fågelkunniga resekompis fick jag veta att jag tydligen fångat en Stäppörn på bild.

En fågel som kan dyka upp här i kalla Sverige vid sällsynta tillfällen.

Ugglor ger jag mig inte på att artbestämma men kanske detta är en Gråuv - Bubo coromandus. Stor var den och många bilder tog jag.

 Natt häger - Nycticorax nycticorax

Läste någonstans att det är hanarna som sitter slöa och vilar sig vid vattnet på dagarna för att under natten vara aktiva.

Pelikaner fanns det i mass. Så roligt att äntligen få se denna fågel som jag egentligen bara sett på bild.

Svart vit stare.

Rödgumpad Bulbul. En fågel man såg många av.

Som chauffören uppenbart tyckte mycket om för jag hörde honom mumla Bulbul så fort vi såg en. Å det ve rätt ofta jag lovar.

Indisk blåkråka - Coracias benghalensis

Den har ett kul fångstbeteende, den faller rakt ner när den fångar sitt byte, insekter, små reptiler och små ormar. Sitter oftast i döda träd eller på bara grenar. Den har en förkärlek för bränder och varma platser. Sitter ofta på varma vägbanor så det kan leda till massdöd, när bilarna kör ihjäl den. Synd på en så vacker fågel.

Alla dessa underbara miljöer som Keolandeo parken bjöd på. Här står en Gråhäger och funderar över livet i största allmänhet och maten i synnerhet.

Kvällsljuset var magiskt, varade en kort stund, så det gällde att hitta det man ville fånga i ljuset. Denna kvällen valde jag att fokusera på Snake birden. Eller som vi kallar den på svenska, Vattenkalkon inte ett allt igenom smickrande namn tycker jag.

Indiens nationalfågel. Pecock, Indian peafowl eller Påfågel. Kärt barn har många namn.

Det är en stor fasanfågel mellan 80 - 110 cm lång. Den kan bli 10 -25 år gammal i vilttillstånd.

Måste göra mig snygg för brudarna! JA inte för dom som står och glor på mig med ett stort svart öga mitt i nian  Wink

Bjuder på en sällsynt bild av mig själv, som min fotokompis Catherine Thiesen tagit.

Måste berätta en lite historia kring bilden. Vi fick var sin rickhsaw tilldelat oss. Min chaufför var en "äldre" man men orange turban och långt hår. Du som följer min blogg kan nästan gissa att jag försökte stå och åka för att underlätta färden. Minns inte hans namn men minns att han cyklat med folk i parken i 29 år. Jisses. Ja jag det gick inte fort, alla cyklade ifrån oss. Men det gjorde absolut inget han var go och jag fick en massa tillfällen till foto. Dagen efter förklarade han att han skulle vara ledig. Han dök upp ändå och presenterade min nya chaufför. Nya chauffören var iklädd lila turban. Hans STORE bror. Hahhaha jag trodde jag skulle ramla av rickhswan av skratt, han cyklade ännu långsammare. Men han var bra på att sno min kamera och rusa iväg till ett ställe han tyckte jag skulle fota på. Good pikture madame.... Bara å ta bilden sen gå tillbaka å fota där jag startade. Har en massa bilder på fåglar i hopplöst ljus som han ville jag skulle ta. Jag försökte få honom att cykla till en speciell plats dit mina kompisar åkt, men icke, det funkade inte hamnade i andra änden av parken den dagen. Men tack och lov så hittade han toa för jag höll på att kissa ner mig av skratt. En sådan goding. Pratade baklänges engelska och hörde dåligt. Ja jisses vilka minnen. Han va så härlig och snäll, vilket liv cykla tanter och gubbar i NP dag ut och dag in. Vilken tur vi inte stannade en dag till för då hade dom kanske kallat in farsan, å då hade jag nog inte kommit från cykelparkeringen.

Som du säkert förstår är detta bara ett uns av de bilder och de fågelarter vi såg och fick den stora ynnesten att fånga på bild. Ja det var lätt att bli förälskad i denna platsen. När tröttheten efter den långa och bitvis krångliga flygresan lagt sig, sitter jag här och längtar tillbaka. Håller på att försöka hitta min resansbild, den bilden som skall pryda vår vardagsrumsvägg. 1 bild från varje resa är ett måste, men hur skall jag kunna välja?

Åter igen ett stort tack för att du orkat igenom min fågelblogg. På söndag handlar bloggen om 4-beningar vi sett och fotat Sealed

Vill samtidigt passa på att Tacka alla som grattade mig igår.

 

// Birgitta Wink

 

 

Indien - Taj Mahal

by Birgitta7. april 2019 06:00

Taj Mahal - en kärleks dröm.

Taj Mahal byggdes mellan år 1631 och 1652 ( själva mausoleumet stod klar 1638) till minne av Shah Jahans tredje fru, Mumtaz Mahal, som var en muslimsk-persisk prinsessa. Mumtaz Mahal dog i barnsäng, endast 36 år gammal, när hon födde parets fjortonde gemensamma barn. Vid hennens dödstillfälle var paret ute på en resa till Burhanpur där han var i färd med att krossa ett uppror. Mumtaz död tyngde mogulkejsaren mycket hårt och det sägs att allt hans hår och skägg blev helt vitt av sorgen.  Innan Mumtaz Mahal dog fick hon kejsaren att lova fyra saker: För det första att han skulle bygga ett fantastiskt gravmonument, för det andra, att han aldrig skulle gifta sig igen, för det tredje, att han skulle vara snäll mot sina barn och för det fjärde, han skulle besöka graven på hennes dödsdag varje år. Men på grund av hans ohälsa och det faktum att han blev inlåst i husarrest av sin egen son och efterträdare av tronen, Aurangzeb, kunde han inte hålla det sista löftet.

Men han lämnade en fantastisk kärleksförklaring till eftervärlden att njuta av och bli betagna av.

Första anblicken av detta mytomspunna mausoleum, ja det är ett mausoleum inte ett pallats.

Det tog 22 år att färdigställa detta underverk. 20 000 arbetare behövdes för att utföra jobbet. 1000 elefanter användes för att frakta marmorn på plats.

Marmorn fraktades hela vägen från Makrana i Rajasthan.

Ädelstenarna och halvädelstenarna som användes för att dekorera med, inget är målat allt är inlagda ädelstenar.

Dessa hämtades från avlägsna regioner i Indien och från länder som Ceylon, Persien, Ryssland, Egypten och Afghanistan.

Alla blommor, rankor och dekor består av små, små detalerat slipade ädelstenar och halvädelstenar.

En metod som lever kvar och avvänds för att skapa dels lagningar till Taj Mahal och dels för att göra vackra prydnads och nytto saker. Såsom bord, skålar och muggar.

Ett mausoleum som gömmer en massa hemligheter och som det spinns ett nät om myter kring.

En av myterna är att det skulle byggas en exakt kopia fast i svart på andra sidan floden.

Men man har funnit att där planerades en vacker trädgård, där man kunde vara och njuta av den underbara gravplatsen för en älskad hustru. Under byggtiden dumpades svart, dvs missfärgad marmor på platsen..

Muren bryts av kupolförsedda lusthus, byggda i rödfärgad sandsten, (chattris) och små byggnader som kan ha varit utsiktsplatser eller vakttorn, såsom det så kallade Music Houss.

Den röda sandstenen kom från stenbrott från närliggande Sikri och området runt Dholpur.

Kupolen som är nära 35 meter hög vilar på en 7 meter hög trumma. Kupoltypen kallas ofta lökkupol efter sin lökliknande form.

Toppen av kupolen är formad som en lotusblomma varpå spiran är monterad.Spiran eller fialen var tidigare gjord i guld men är nu ersatt av en kopia i brons. Spiran har såväl persiska som hinduiska element.

I hörnen står 4 st 40 meter höga minareter som återigen uppvisar Taj Mahals strävan efter symmetri.

Tornen skapades som fungerande minareter, ett traditionellt inslag för moskéer, en plats där en muezzin kallar de islamiskt troende till bön. Varje minaret delas in i tre lika stora delar av två balkonger som rundar tornet. Längst upp finns ytterligare en balkong som kröns av en chattri som speglar de som finns på graven.

Chattrierna på minareten har också en lotusdesign krönt av en förgylld fial. Varje minaret konstruerades på så sätt att om de skulle rasa, skulle de göra det i riktning bort från graven. Alltså lutar dom lite från mausoleet.

Taj Mahal är som ett skådespel i vit marmor som skildrar det stora överflödet av en passerad era. Taj Mahal har en otrolig struktur och är monumentet som med hjälp av kärlek byggdes av Mogulkejsaren Shah Jahan och gavs till världen. Det står kvar som ett vittnesbörd om hans intensiva kärlek till sin hustru Mumtaz Mahal. En romans Shah Jahan visar för oss, med hjälp av marmor som blivit utsmyckat med ädelstenar och halvädelstenar

Livet går inte i repris, man behöver något vackert att spegla sig i.

Möta Taj Mahal i morgonljuset sätter minnen i själen. Bara det att vi var 19 personer som krälade omkring på marken för att hitta vår egen vinkel. Om det finns en enda vinkel som inte detta redan är fotat ur, så ville vi alla hitta den. Tror inte du behöver mycket fantasi för att höra skratten blandade med en viss vördnad för vad vi upplevde. Vet att någon tyckte jag var ivägen hur jag än satt eller kröp, hmmm kanske lite på djävelskap vem vet Innocent

Är man ute för att fota djur så är man. Vi var nog det enda gänget som riktade kamerorna mot träden och fåglarna. Men visst är det spännande att se hur dom bygger bo mitt i tumultet av människor. Mindre spännande var det att se vad dom bygger bo av. Gamla handskar, plastmuggar, påsar ja vad dom kommer över. Så mitt i denna historiska storhet finns det spår av vad vi i vårt årtionde håller på med. Lek med tanken att  alla  tog upp 1 papper om dagen och såg till att det hamnade där det skulle.  Samt slutade med plastförpackingar då kanske, kanske framtidens fåglar slipper bygga bo med vårat skräp.

Parakiter fanns överallt.

Tror det var Mellanhägern (Ardea Intermedia) som fanns massor av i området. Att avsluta kvällen och stå , se hägrar flyga mot sina nattträd var en underbar upplevelse.

När vi sedan hittade natthotellet, och nästan trodde det var en magnolia i full blom då blev jag överrumplad.

Tänka att få se så många vita hägrar på en gång, här hemma får jag nästan hjärtklappning av att se en.

I min inre bild såg jag mig själv sitta på denna bänken. Men den var upptagen så ni får hålla tillgodo med en glad indisk man, i stället.

Därmed vinkar bloggen hej då till Taj Mahal, men mitt hjärta och min hjärna kommer att återvända ofta till denna kärleksfyllda plats.

Trots att det finns en massa "sanningar" om byggnationen, väljer jag att spara guidens kärleksfulla och stolta berättelse om detta vackra plats i mitt hjärta.

Å du, tack för att jag fick låna din tid en stund. Nu får du vänta till nästa söndag på att läsa ny blogg, men du, du är välkommen in och kika på denna och dom tidigare så ofta du vill. Gillar du vad du läser och ser är jag jätte glad om du ville klicka på gilla eller skriva en kommentar om det du läst och sett. Kanske hittar du faktafel och då är jag så glad om du påpekar det för mig. Både jag och Zoom fotoresor(tror jag) blir glada om det är fler som läser om vår fantastiska resa.

Nästa blogg kommer det nog lite djur, för dig som är mer intresserad av det än gravplatser och stadsmiljöer. Jag älskar inte streetfoto men skall bli bättre på det, jag lovar. Ni får stå ut så länge.

// Birgitta Laughing

Indien - lite mer om Delhi

by Birgitta26. mars 2019 16:36

Hej hopp och välkommen.

Denna bloggen kommer att handla om min fortsatta resa i Delhi. För dig som väntar kan jag bara säga - den som väntar på något gott väntar inte förgäves.  Wink Jag vet vad mina djurvänner väntar på och risken är att ni får mer än nog av mina bilder. Foot in Mouth Innan resans höjdpunkt kommer att dyka upp på skärmen.

Jag fortsätter med människorna och mina upplevelser på denna fantastiska resa.

Vi stoppade vid ett "tvätteri" ett tvätteri där de fattigaste i byarna kan lämna sin tvätt för tvättning. Fler och fler hushåll har idag egna tvättmaskiner. Men som sagt vad detta tvätteri, vänder sig till de som står längst ner på ekonomiska skalan. Kostnaden/tvättat plagg uppgår till knappt 1 rupier, dvs ca 0,13333 öre/plagg.

Tvätten lämnas i  knyten som sedan sorteras. 1 knyte /familj och hushåll.

Den smutsiga tvätten packas i stora oljefat. Trampas,trampas och trampas för att ligga tätt, tätt.

När allt är packat och klart häller dom kaustiksoda, på kläderna och trampar runt i fatet. Fick lite ångest innan jag såg att han hade gummistövlar på sig. Frown För att sedan täcka det och låta det stå i några timmar och götta sig.

Sen påbörjas tvätt processen. Banka, banka och banka så all smuts försvinner. Kaustiksodan tömde dom ut i floden och sköljer tvätten gör dom i floden.

Efter att tvätten legat i sanden och torkat skall den vikas.

Sorteras.

Packas

Och levereras till kunden igen.

Efter en lång dag med bankande av kläder, är det skönt att tvätta av sig. Det görs i floden där man för en stund sedan tömde ut kaustiksodan.

Hmm gissa om jag är glad för min "gamla" tvättmaskin och mitt rena duschvatten.

Men kan trösta med, en ack så klen tröst. Det finns nästan inga sådana här tvätterier kvar i Indien. Familjerna får det sakta men säkert lite bättre. Det sved i hjärtat och det var svårt för mig att gå där och fota. Fanns många tillfällen till fina bilder men jag avstod. Det sved även i hjärtat med barnen som sprang där och ville ha en peng eller lite mat. Nyttig upplevelse som gör att jag värdesätter det jag har och gläds åt vår trygghet. OK det gör ju inte att det är roligare att tvätta men om man betänker att ligga på knä i bäcken så blir det liten aning lättare.

Tack igen för att du tog dig tid och kikade in.

Var glad åt det du har och gör det bästa av din dag. Wink Mitt mantra för denna Indienresa.

//Birgitta

 

Indien - En magisk upplevelse.

by Birgitta25. mars 2019 15:27

Indien - 2019

Kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle få resa till Indien. Så långt bort och så spännande.

Känner mig som denna killen ser ut. Å holey god!....

Indien tog mig med storm. Finner egentligen inga ord för det jag upplevt tillsammans med Zoom fotoresor och en massa nya och "gamla" vänner. Vänner som känns som dom är för livet, vi har upplevt så mycket kul och fint tillsammans. Skrattat, löst bekymmer och delat med oss av kunskap till varandra. Fina vänner som utan krusiduller bjudit på sig själva och delat 14 underbara fotodagar i Indien. Vänner som jag vet att jag kommer att få dela framtida resor och upplevelser med. Det gläder, och gör mig så förväntansfull.

Ja var skall jag börja? Startar nog i det lilla med kryddorna.

Massor av kryddor i säckar och kärl.

Dofter, sorl, biltutande en massa intryck som det kommer att ta tid för mig att smälta och ta in.

Vackra granatäpple kunde man smaka och köpa på trottoaren.

Kvinnorna står för hushållshandeln och släpar hem massor av saker, ibland på huvudet och ibland i tygkassar. För även om Indien är långt efter oss, tycker vi, är plastpåsar förbjudna.

Grönsaker och frukt i massor, finns överallt utefter gatorna. Kan inte låta bli att fundera vad dom gör med allt som blir över efter en dag på marknaden.

På 7 dagen, skulle det va köpplat å klart...  Hmmm hur kan det ens fungera?

Vänd dig med trygghet för säkra leveranser till.....

Transporten sker med säkra färdmedel och enligt gällande lagar & regler Innocent

"Relativt" snabba leveranser med personlig service Wink

Fotokompisen Catherine, får visa hur vi tog oss fram på gatorna i gamla Dehli. Underbara killar/gubbar som trampade fram med dessa cyklar, hur dom bar sig åt för att kryssa i trafiken är jag inte man att förstå. Men framåt gick det. Skall villigt erkänna att det kändes lite som översitteri när jag kröp upp i rickshaw och en äldre man skulle köra runt mig i på Dehlis gamla gator. Tog ett par dagar för mig att sluta skämmas över detta. En extra peng gjorde honom lite glad och det värmde i hjärtat.

Alla dessa färger. Tyger och guldförgyllda prylar som säljs i små hål i väggen. Gör mig helt överrumplad. Affärer där det verkar som att familjens alla män, gamla som unga samlas för att göra ev affärer, samtala och dricka te. Människor satsar allt familjen har för att fylla väggarna med vackra tyger som männen köper till sina kvinnor. Samtalade med flera män som med stolthet beskrev hur dom hade råd att köpa smink och vackra tyger till sina fruar.

Jag tycker inte om att fota främmande människor, men när man möts av leende är det faktiskt lite svårt att stå emot.

Denna mannen får står för. Var glad för det du har och gör det bästa av din dag.

I gamla Dehli, blandas gammalt och nytt, kan inte mer än förundras över hur välbevarat och vackert det var på bakgårdarna på många ställen.

Hade tänkt att skriva mer om Dehli i denna bloggen. Inser nu att den blir milslång så mer får du läsa i nästa blogg. Hoppas du orkar och har lust att följa min Indien resa, det lär bli många inlägg Yell

Tack snälla för att du kikade in och läste första inlägget om min livsresa till Indien.

Å åter igen tack till alla fotovänner som stod ut med mig på resan och som klappade mig på axeln när kamera (helv) strulade. Men som ni ser några bilder (ca 7000) lyckades jag ta. Någon borde ju bli ok tycker jag. Kommer aldrig säger aldrig mer resa med 1 kamera, oavsett vad ryggan kommer att väga. Men jag får skylla mig själv lyssnade lite för mycket på varningen om övervikt på inrikesflyget. Inget att hänga läpp för, nu är den hos kamera doktorn och vem vet kanske får den ett nytt objektiv med hem när jag hämtar den. ;)

Var glad för det du har och gör det bästa av din dag.

// Birgitta

Kenya så mycket mer.

by Birgitta6. mars 2019 06:00

Halloj och du vet att jag är så glad att du kikade in.

En onsdagsblogg får duga denna gången, på söndag är jag på en helt annan kontinent och ute på ett livsäventyr igen. Ihop med fantastiska vänner & duktiga fotografer. Nu skall tanten lära mer, få se och plåta nya djur och soluppgångar. Men det kommer ni nog bli varse så småningom.

Men åter till Kenya.

Ett land som är så mycket mer än bara lejon, leoparder, noshörningar och elefanter. Som du säkert förstår skulle jag kunna blogga om detta MÅNGA veckor framöver, men för att du skall slippa det så gör jag en komprimering av lite allt möjligt i denna bloggen. Men lovar inget kan komma någon specialare om något djur framöver. Foot in Mouth

Ett land som har en del kul historiska händelser.

Den 6 februari 1952 avled Elizabeths far kung Georg VI. Elizabeth och Philip befann sig då i Kenya (som då var en brittisk koloni).

I detta huset fick hon budet av att hennes far gått bort 1952.

Människor har sina boningar, med vårt mått mätt, är detta beklämmande bostäder. Men säkert är dessa hyddor mycket bättre än genomsnittets bostäder på landsbyggden.

Glada barn, vinkar och tycker säkert vi är konstiga. Underbara människor, så glada och tacksamma. Lätta att tala med och komma i kontakt med.

Giraff och Zebra är fredliga djur och lever gärna i symbios med varandra.

Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur. Men flera underarter av Zebra är utrotningshotade. Som denna fina "kungszebra"eller som den heter Grevyzebra. Den är större än den vanliga Zebran och väger nästan 460 kg. Fredligare och lugnare, den har faktiskt använts som dragdjur. Ränderna är den personliga sträckkoden som gör att individerna ser skillnad på varandra. Den vita magen fungerar som en temperaturreglerare. Vitt stöter bort värmen.

Jag fascineras mest av deras stora, runda och mjuka öron. Fantastiska djur.

Giraffen med sin 45 cm långa blå tunga är ett underbart kul djur. Jag kan bli sittande länge och fundera på varför den blev som den blev.

Vattenråtta, en icke önskvärd invandrare i på Afrikas savann. Stora men väldigt farscinerande råttor att stå och kika på när dom käkade, simmade och socialiserade.

 Har länge haft en dröm att få se den skygga hyenan. Nu kan man säga att min önskan dubblats, 2 stycken Fläckiga hyenor. Den är närmre släkt med katten än hunden.

Hyenan har det hårdaste bettet av alla rovdjur. Den är en effektiv jägare och jagar lätt iväg lejonen från bytet och är duktiga på att reta gallfeber på elefanterna. Här såg vi hur dom retade ett skogssvin som jagade dem fram och åter på fältet. Dom kan höra ett djur dödas på 1 mils avstånd, en kadaverätare av stora mått.

Vi fick också se en randig hyena på jaktstig, tyvärr bara en snabb glimt, kameran hann inte med. Den sprang omkring där leopardungarna var och vi fick dagen efter höra att den fått fatt i en av 3 ungar. Kattdjurens ungar har mycket hög dödlighet, 1 av 10 överlever.

Schbrakschakal. Schabrak för att den har en teckning som ett litet täcke på ryggen. En hundsläkting som precis som hunden käkar allt. Termiter och elefantbajs går lika bra som kött och kadaver. Jagar i flock och samarbetar gärna med geoparder i jakten.  En riktig retsticka som gärna mobbar de stora rovdjuren i hopp om att få ta del av deras byte.

En Impala mamma med hennes unge, njöt en stund av egentid, i skuggan under ett Yellow fewer tree.

Impalan är en av världens bästa hoppare, kan hoppa 12 meter och 3 meter högt, om den behöver.

Elipsvattenbocken har fått sitt namn, som man kan förstå, av att den håller sig nära vattnet. Inte för att den gillar att gå i vattnet, det är en otroligt törstig bock ( bör inte förväxlas med sådana som går på krogen  Sealed) och måste dricka mycket och ofta.

Kirks Dikdik. Världens minsta antilop, 30-50 cm hög och väger mellan 2,5 -7 kg. Det enda djuret som aldrig är otroget. Paret letar mat var och en för sig men sover alltid tillsammans. Dom bajsar gärna ovanpå elefantens bajs, kanske för att luras att dom är stora och farliga.

Krokodiler, när det är torkperiod ligger dom sällan ovan mark oftast ser man dom inte.

Dom har full koll på omgivningen genom att gräva ner sig och endast låta sina ögon ligga över markytan. Vi varnades hela tiden för att gå för nära flodbäddskanten, lite spänning måste man ju unna sig... eller

Lilabröstad blåkråka

Blåkindad glansstare. Den gör skäl för sitt namn och gläser så fint i solen.

Gulnäbbstoko, tror jag bör tilläggas.

Sekreterarfågel, världens längsta rovfågel. 2 meter mellan vingspetsarna, men den föredrar att promenera omkring och leta sork i marken. Den kan promenera 2 mil om dagen på sina jaktpromenader. När den fångar ett byte så sparkar den bytet i ryggen. Ser kul ut när den steppar omkring.

Krontrana. Är den enda tranan som kan hålla balansen i träd. Dom klarar det för att dom har en bakåtvänd tå som gör att dom kan hålla sig fast i grenarna. Krontranan söker sin föda på savannen och gör som Sekerterarfågeln stampar för att få fram insekter. 

Detta är en liten del av alla fina fåglar vi fickuppleva och fotografera.

Gröna markattor.

Colobusen är en spännande apa.
Den heter igentligen Guereza men kallas för Colobus som är grekiska för stympad.
Stympad för att den har en tumme som ser ut som den är stympad. Dom andra fingrarna är långa och krokiga så svinga sig mellan träden är inga bekymmer.
Trots att den ha stora huggtänder är den en strikt vegetarian.
Den äter massor av blad varje dag, som innehåller stryknin nog för att döda en vuxen man flera gånger om. Dom fixar det för att dom har en mage som en idisslare, dvs med flera kammare som en ko. En vuxen Colobus käkar ca 25 kg blad om dagen.
Den har varit utrotningshotad för att människan ville ha svansen till dekoration.

Babianer.

Apor fanns det gott om men inte alls lika många sågs denna resan som förra.

Vattenbuffel finns många och i stora flockar.

 Å ja, förstår att du undrar. Vi fick den stora ynnesten att se och fota Cheetha. 

Världens snabbaste land djur som se otroligt bra, den kan se en gasell röra sig på 2 km avstånd. Men nu skall jag inte tjata ut dig mer med det, kanske återkommer geoparden i en senare blogg, finns så mycket roligt att skriva och läsa om den.

Tänk om denna lilla flickan vetat att hon som 60+ skulle få uppleva allt som jag får uppleva. Njut av livet du vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.

Tack mor och far för att ni gav mig styrkan, självkänslan och möjligheten att våga ge mig ut på upptäcksfärd, i TV rutans drömvärld. Som barn var världen en plats jag drömde om genom TV rutan, tittade på Sven Lindblads program och njöt. Mamma lyssnade på, i en Klosterträdgård, och vi andra tittade på Sven i TVn.

Nu är jag pg ut i världen igen. Denna gången till Indien.

Nu smids planerna för 2020. Nya kul mål.

Ha det bäst och ta väl vara på er tills vi hörs igen.

// Birgitta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kenya - lejon

by Birgitta3. mars 2019 06:00

Tack fina du för att du orkar kika in i dag också.

Vid detta daxet tänker jag att du funderar på varför, jag inte skriver vad platserna heter där jag sett dessa underbara djur. Enkelt förklarat så är socialanätverk ett ställe tjuvjägare använder för att lokalisera var exakt djuren, främst då noshörning, befinner sig. I de flesta kameror finns en GPS som exakt talar om var man fotat och när. Jag hoppas jag lyckats döda bort den servicen i min kamera och skriver heller inte av den anledningen ut var jag varit exakt. Vill inte känna att jag på något sätt bidragit till att djur far illa, genom att skriva om det. Ni som vet, vet. Ni andra kan höra av er och fråga om ni vill veta eller är nyfikan på var exakt jag varit på min resa. En resa jag varmt rekommenderar.

Denna bloggen kommer att handla om, kungen över oss alla här.....

Lite ond bråd död, livets baksida och den fina framsidan. Är du känslig så skrolla snabbt, kan finnas bilder du tar illa vid dig av.

Walk a mile in my shoes
Walk a mile in my shoes
Yeah, before you abuse, criticize, and accuse
Walk a mile in my shoes..

// Elvis https://www.youtube.com/watch?v=z-NgDbK9N6g

Svalt och skönt om magen att ligga på flodbädden och vila. Full koll på elefanterna runt om, om i fall att...

Vi tillbringade en fin em med att stå och titta på denna flocken av lejon.En blandning av unga och gamla, honor och unghanar. Vi räknade in dem till 16 st. Kvällen innan såg vi en flock på 24 st.

Syskonkärlek. Jag tvättar dig så tvättar du mig.

Denna killen låg och fluktade in brudarna. Han öppnar munnen för att släppa in doften av feromoner från någon löpande hona i området. Normalt är det 2 år mellan att honorna brunstar.  Men nya hanar påskyndar detta genom att döda honans ungar.  Då kommer hon snabbare i ny brunst.

Han kastar upp doften i Jacobsonska (vomonasala) organet som sitter uppe, under pann och näsbenen. Via 2 minimala hål bakom kläppen, som sitter bakom framtänderna, skickar han upp doften och kan på så sätt läsa av om det är lönt att gå på friarstråt.

Var e brudarna?

Lejonets man, är tecken på styrka, ju fertilare ålder hanen är i desto större och mer imponerande man. Färgen på manen är avgörande, man har förstått att ju mörkare man desto större framgång hos brudarna. Hanen måste genomgå en prövoperiod på ca 3 - 5 månader, där hanen måste visa att han duger. Under den perioden är honorna insmickrande och kärleksfulla för att få så många hanar som möjligt att välja på. Endast den bästa är gott nog. Kiss Så killar ni e inte ensamma om att testas och hållas på halster av brudarna. Undecided När valet är klart går alla honorna i brunst samtidigt. För att dom skall kunna hjälpa varandra med ungarna när dom föds. Smarta djur.  Dom är också smarta nog att para sig med fler hanar och man har sett att i en kull föds ungar med olika fäder. Ytterligare ett smart drag för vilken hane dödar sin egen avkomma?

Who's gonna take you to the dance tonight.
Who's gonna be the one to hold you tight.
Who's gonna walk by your side.
Who's gonna stand there with pride.
You are the one to every guy I know, you are the only girl to steal the show.
When you decide on your own, who's gonna follow you home.
Gonna follow you home.

// Jerry Williams

Lejonen parar sig var 15 minut i ca 2 veckor, en hona parar sig ca 100 gånger under denna perioden, jagar inte och äter inte. Så efter dessa veckor är dom magra och helt slut. Då går honan på jakt så dom skall få äta upp sig lite igen. Kiss Det är honorna som står för hushållet och jagar.

Jag lovar man får "gåshud" när man får äran att sitta så nära dessa djur i deras sängkammare. Dom vrålar jag lovar. Jisses vilken ljudnivå..

Här snackar vi lejonkungen.....

En kille som vet sitt värde, han revirmarkerar och sparkar upp sina dofter.

Inga andra killar göre sig besvär!

Ståtlig som få. Tänk om man ända hade berikats med dessa ögon och ögonfransar. Kiss

When I look in your eyes
You're all I've ever wanted
I always want you to be mine

Let's make a promise
To the end of time
We'll always be together
And our love will never die

Livet handlar mycket om att äta och ätas.

Under natten har lejonhonorna fångat en vattenbuffel för att barnen skall få sin ack så viktiga mat. En makalös upplevelse att få se en lejonflock käka en välbehövlig middag. Kom ihåg att inget friskt, snabbt och smart djur låter sig dödas av ett lejon. Ålder, sjukdom eller annan svaghet ligger alltid bakom att ett djur blir föda för ett annat djur. Lejonet kan fälla ett bytesdjur som är 10ggr så stort som dom själva. Så här snackar vi starka djur.

Ja ursäkta då att jag störde i maten. Å du gå å tvätta dig i nian....

Välbehövlig vila efter maten.

Jag skall bli en lika stilig kille som min pappa när jag blir stor. Tänker äta såååå mycket gröt.

Denna gamla killen, hittade vi liggande i solen. Han var eftersökt sedan 9 dagar, då dom trodde han försvunnit. Han är kanske 14-16 år gammal och har en dålig höft, som syntes tydligt när han reste sig. Han fick somna in men hjälp av parkvakterna dagen efter denna bilden togs. För mig var detta ett svårt kort att ta. Ödmjuk för vad denna en gång så vackra individ tillfört för parkens lejon, som kämpade så med sin överlevnad. En tår föll över min kind när jag tyst stod och beundrade denna underbara lejonhane som kämpade i livets slutskede. Så tacksam att vakterna for ut och hjälpte honom från lidandet. Ja vi var många som fällde en tår under kvällen då vi träffat denna fina, fina killen.

Hash little baby don't you cry,

Papa's gonna sing you a lullaby.

Hash little baby, don't say a word,

Alla dagar tillhör inte dom bästa, gäller bara att göra det bästa av dem  Tongue Out

Håll dig på hugget, för kanske hinner jag med med en blogg till innan jag sticker iväg på nästa äventyr. Kanske en kortis och då kommer den på onsdag redan. För om 4 dagar bär det iväg igen. Kameran, resväskan och jag skall ut i stora världen igen.

Ha det så gott tills vi hörs igen, å du komihåg. Det finns bara en av dig, så va rädd om dig.

Nu blev det en väldans lång blogg denna gången.

Tack snälla för att du står ut och orkar läsa och kika på bilderna.

 

// Birgitta

Kenya - om elefanter

by Birgitta24. februari 2019 06:00

Hej igen, gläder mig så till att du kikat in idag.

Denna bloggen går alla tankar till den fantastiska, intelligenta och omtänksamma elefanten.

Elefanten som blivit en handelsvara för sin undergivenhet och för sina betars skull. Människor tjänar pengar på den som attraktion, vi rider på och roar oss med den Cry Det säljs prydnadssaker, smycken och en massa bröte som är gjort på dess betar. Jag blir illamående och väldigt illa berörd av hur vi människor ger oss rätten att behandla djur. Så inga selfies, ridturer eller inköp av elfenben snälla älskade du. Inga selfies på några vilda djur, å du ser du någon som lägger ut sådana bilder gilla det inte.

Ja jag vet jag blir lite tjötig när det gäller detta, men efter en resa bland dessa fantastiska djur i deras land och som besökare i deras hem blir man förändrad och djupt berörd.

Nu lite bilder och allmänt tjöt om elefanten.

Elefanterna kommer smygande genom buskarna, finns inte en chans att man kan höra dem.

Smyga kan dom göra tack vare att dom går på kuddar som ljuddämpar deras steg. Foten är rund och gummiaktig under så den formar sig efter marken och underlaget.

Elefanten hör med fötterna. Ja dom har känselkroppar på fötterna, som på latin heter Pacinis men kallas även Vater-pacinis (där fick ni lite onödigt vetande igen) Dom använder sina fötter för att skicka meddelande till andra elefanter och känna av faror genom vibrationer i marken.

Elefanten lever i stora flockar, räknade in 22 individer i en flock vi hittade. Trots att elefanten är fredad måste man skjuta av ibland, dom gör stor skada på savannens  växtlighet och kan skövla stora områden med träd. Visa nationalparker släpper inte in elefant just för att dom andra djuren, behöver träd och buskar att gömma sig i. En elefantflock kan känna av ett regnoväder på 150 km avstånd, vilket är toppen för deras överlevnad, regn betyder gräs och då dom livnär sig mest på gräs och friska buskar kan dom vandra dit grödan är som bäst. Dom sätter i sig ca 160 kg gräs om dagen så det behövs både regn och bra betesmarker för att försörja dessa djur.

Elefanten är världens största nu levande landdjur. En hane kan väga upp till 6 ton. Deras hjärta väger ca 28 kg, tänk dig en massiv muskelklump på 28 kg. Kindtänderna väger ca 4 kg. Säg sen att anatomi är tråkigt Tongue Out

Snabeln är bra att ha som spade. Finns inte vattnet på ytan får man gräva efter det.

Bäst är det förstås om dom vuxna gräver åt en.

Ibland kommer man dom så nära så man blir lycklig över att det är rätt "ända" som kikar fram, bakom busken.

Elefanten har mer muskler i sin snabel än vad vi har i hela kroppen. Snabelns 2 fingrar har 10ggr fler känselnerver än våra fingertoppar. Som den anatominörd jag är blir jag helt mållös.

Dom använder också snabeln som telefon. Även elefanten pratar med varandra på ett sätt som liknar valens, dom stöter ut ett lågfrekvent ljud som dom kan lyssna av så långt som 4 km från varandra. Som att stå i Helsingborg och snacka med kompisen i Helsingör. Dom använder infraljudet för att varna varandra.

Ljudet skapar dom i en speciell ficka dom har i svalget, precis bakom tungan samt med specialanpassade stämband. Fickan är smart ordnad för dom kan använda den att förvara flera liter vatten i. Tänk om vi hade det då skulle allt som kom ut genom munnen vara tvättat och klart, inget skitet snack kunde komma ur matluckan Kiss

Snabeln är elefantens telefon. Dom är rätt lika oss, det är mest tjejerna som använder sig av telefonen Sealed. Jag tror det beror på att dom snackar med sina ungar för att uppfostra dem, eller kanske för att skälla på gubben, vem vet. Skämt och sido en elefanthona kan känna igen och hålla isär meddelande från ca 100 andra honor. Hanarna använder telefonen för att tjuvlyssna.

Får jag presentera en Klippgrävling, elefantens närmsta släkting. Man får gå tillbaka 65 miljoner år för att hitta deras anfader ett djur som inte alls liknar elefanten men som har samma genetiska uppsättning. Naturen är fantastisk.

Klippgrävlingen är en lat liten rackare den vilar 23 timmar om dygnet och käkar snabbt resten av tiden. Dom blir väldigt förolämpade av ögonkontakt. Så dom backar alltid ur sina hålor för att inte förolämpa eventuella besökare på utsidan. Sover skaföttes, för att undvika se varandra i ögonen ofta sover dom i upp till 4 lager, för att hålla värmen.

Lever i flockar om upp till 17-18 honor och 1 hane.

 Måste skicka en stor elefantkyss till just dig för att du kikade in och ännu en gång orkat igenom min långa blogg. Å du tänk på att du är en tillfällig besökare här på jorden. Vi äger inte rätten att behandla den som vi vill. Behandla djur och natur så våra barn och barnbarn också kan njuta av dessa underbara djur.

Tack fina du!

Hoppas du får en fin vecka och tar riktigt väl vara på dina dagar.

För min del blir det lite packa och pyssel, nu är det bara 10 dagar kvar till nästa äventyr.

Ses på söndag igen hoppas jag. Söndag är en bra bloggdag.

// Birgitta

 

 

 

 

Kenya, om noshörningar.

by Birgitta17. februari 2019 06:00

Noshörningar gör mig både glad och ledsen, dom känns för mig som ett kinderägg. Massor av överraskningar och när man öppnat och ätit blir man ledsen.

Det finns en massa dumma människor därute, dom dödar noshörningar för att dom tror man blir frisk av att äta noshörningshorn. Dom kan lika gärna käka tånaglar för det är samma sak. Fast bara olika i formen, så smaklig måltid Sealed Noshörningshorn har det avsevärt högsta kg priset av allt. Droger och ädelmetaller inräknat.

Kommer våra barn och barnbarn få en chans att se och lära om dessa underbara djur? Ja det finns en chans om vi alla hjälps åt. Beundrar människor som med sitt liv gör allt för att bevara dessa djur för eftervärlden. Människor som är villiga att förlora livet och som gör det för en sak dom tror på.

 Jag njuter av dessa bjässar. En With Rhino väger ca 2500 kg och når en mankhöjd på ca 1.80 som fullvuxen.

Honan har sin unge framför sig när hon springer för att skydda och ha koll på ungen.

Den vita noshörningen adopterar gärna föräldralösa ungar så man vet inte om det är "riktiga" mamman som tar hand om ungen. Underbara, omtänksamma djur.

Den vita noshörningen är fredlig och lever  flock med sina ungar. Vilket är smart för lejon och leopard kommer inte åt ungarna och chansen att överleva blir betydligt större.

White rhino är en gräsätare och tuggar i sig gräs mest hela dagen. Den har inga framtänder utan använder sin breda nos (som för övrigt är anledningen till dess namn.) när den betar.

Vadå näsan e väl inte vit? Nä men vid. Engelsmännen trodde den hette with när den på afrikanska hette weit, som betyder bred. Så då döpte dom den andra med smalare nos till svart, för det måste ju finnas en av varje. Yell  Människan alltså Tongue Out

Ägretthägern slår gärna följe med noshörningen för när den bökar kommer em massa goda larver och flygfä upp ur marken och ägretten kan käka sig mätt utan att anstränga sig nämnvärt.

Antiloper och giraffer ses ofta i följe med noshörningen. När man står tyst vid en stor flock av olika djur, lyssnar och känner in så slås man av lugnet och samhörigheten som råder.

Lite spännande och kul vetande, noshörningen sjunger för varandra. Den utstöter ljudvågor som liknar valens, ljudvågor som är för låga för att vi skall kunna höra det. Ännu vet man inte varför men det forskar man vidare på.

Här en Vit noshörning som vilar en stund innan natten lägger sig till ro.

 Hej... någon som har ett par glasögon att låna ut?

Noshörningen ser väldans dåligt, ett riktigt blindstyre. Men har en förträfflig näsa. Vilket innebär att den kan komma riktig nära innan den vädrar fara.  Den kan dock vädra en fara på 800 meters avstånd. Vi fick njuta av dessa underbara djur på riktigt nära håll.

Den svart noshörningen lever ensam och går ensam med sin unge, vilket gör den mer sårbar för rovdjur.

Den är avsevärt mer aggressiv än sin broder den vita noshörningen. Men ser lika illa och måste förlita sig på sin hörsel och sitt fantastiska luktsinne. Men även den vädrar faror på långt håll.

Den har en mycket bredare meny än sin broder vita noshörningen. Den äter blad, även giftiga, pinnar, grenar, taggarna från akacian är inga bekymmer för den svarta noshörningen. Nosen liknar lite tapirens för att kunna greppa om grenar och dyl.

Lite spännande är det att den bara behöver dricka var 5e dag. Den äter vätskefyllda växter i stället.

Black Rhino väger hälften av Withe Rhino, så en vuxen väger ca 700-1400kg och når en mankhöjd på ca. 1.40

Den svarta noshörningen springer med sin unge bakom sig. För att skydda och ha koll vad som händer framför, möta upp faror innan ungen kommer.

Kom visst lite intressant i vägen när vi fotade noshörning. Laughing Alltid lika spännande att hitta något man kan "nörda" ner i. Kompisarna i bilen hade svårt att förstå min fäbless för skelett.  Undecided Ja ja någon last skall man väl ha.

Man får vara glad, att man blev som man blev, när man inte är som man skall.

Här en bild tagen av min fotokompis Catherine.

Det är inte ofarligt att stå utanför jeeparna. En av kvällarna stod vi på platån och drack en öl, njöt av djuren och fotade, off course. Wink

Då kom parkvakterna upp till oss, dom bevakar och jagar tjuvjägare. Det patrullerar hela tiden små flygplan och det rör sig vakter i parken både dag och natt. Inte för att säkra vår tillvaro utan för att bevaka tjuvjakt. Möter dom eller ser en tjuvjägare frågar dom inte först, kan jag säga.

Denna eftermiddag kom dom upp till oss och stod med hela tiden för att se så inte den Svarta noshörningen och hennes unge skulle komma för nära eller skulle gå till attack. Vi hade en trevlig stund med dessa modiga killar. Så jag beundrar människor som går till jobbet varje dag med livet som insats. Dom vet aldrig om dom lever om en stund. Modiga, modiga älskade män och kvinnor. Å du vi gnäller för att vi inte hinner med en fikapaus. Foot in Mouth

 

Tack för att du kikade in idag igen.

Kenya är en magisk plats och jag tycker det är kul att skriva lite om det, hoppas du står ut och vill följa min blogg framöver. Kommer nog att bombadera bloggen någon vecka framöver, för snart väntar nya äventyr. Närmare bestämt om 17 dagar.  Wink

Önskar just dig en fin dag.

 

//Birgitta

Kenya i2019

by Birgitta11. februari 2019 14:29

Äntligen kom jag iväg till Afrika igen.

Nytt besök i 2 fantastiska nationalparker som sätter djurens väl och ve i första rummet. Båda är bevarande parker och arbetar aktivt med artbevarande och avelsprogram. Tack vara dessa parker finns det hopp för svart och vit noshörning, zebra och många fler djur.

Förra året hade vi en magisk resa med nya och "gamla" härliga vänner. Trodde väl aldrig att den resan gick att slå i upplevelser. Men ack så fel jag hade.

Resa med Zoom fotoresor är en livsupplevelse som slår det mesta. Bra service, fina upplevelser, bra boende och framför allt mycket kunniga fotografer med på resorna. Så duktiga att jag faktiskt kommer hem och hyser ett visst hopp om att jag skall få till mitt fotande framöver.

Vi fick den stora ynnesten att följa en leopardhona under 2 tillfällen på resan. Att få se en leopard under sin resa i Afrika, är inte någon självklarhet. Därför känner jag  stor ödmjukhet och lycka över att hon ville visa upp sig för oss.

Leoparden är en enstöring och lever mestadels ensam, ibland kan hanen vara tillsammans med en hona och hennes ungar under en kort tid. Tonåringar kan ibland träffas och ha stor glädje av att ses igen och njuta varandras sällskap en stund. Ibland lappar leopardens revir in i varandras, med ganska stora områden. Under parningstiden parar hon sig med flera hanar för att på så sätt skydda sina ungar. Leoparden parar sig under 1 veckas tid 70 -1oogr/dygn. Som vuxen kan den väga upp till ca 90 kg.

Hallå där nere. Vem är du och vad vill du?

Blir det bra såhär?

Please leave me alone

You better watch out,
You better not cry,
Better not pout,
I'm telling you why:

Den släpar upp sitt byte högt upp i träden, för att få ha maten ifred från hyenor och lejon. Den kan släpa upp byten som väger 2-3ggr sin egen vikt. Jämförbart med att en vuxen man skulle klättra i träd med 150-250 kg i munnen.

I'm no angel you can see.
So I will tell you now
And I won't say it again,
Don't mess with me

Ja, ja kom då då... så skall jag visa dig varför jag sliter så och samlar mat i min lada.

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma.

Waoo vilken upplevelse när hon kallade fram sina ungar.

Snygg eller snygg? Det är frågan.

Sleep, sleep on my pillow
Dream of my love
Sleep, sleep on my pillow
And I'll dream you're in love with me
 
Tack igen till Zoom fotoresor, Tom Svensson och alla underbara medresenärer för alla goa skratt, nya kunskaper och allt ni delade med er av. Ni gjorde min resa till en livsupplevelse, som jag kommer att bära med mig i en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
 
Tack fina du för att du kikade in, orkade läsa och titta på mina bilder.
Ber om ursäkt för att bloggen blev "lite" lång denna gången men har en del att berätta om.
Hoppas du inte blev avskräckt utan orkar kika in i nästa blogg, som dyker upp om några dagar. Vem vet kanske den handlar om noshörningen eller något annat av alla djur jag fått ynnesten att möta under min resa i Kenya.
 
Ha det gott och var rädd om dig. Det finns bara en av dig och det är du....
 
// Birgitta

 

Gillar inte att titta i backspegeln men ibland känns det bra att göra det.

by Birgitta4. januari 2019 11:56

När jag kikar tillbaka på 2018 kan jag bara konstatera att det har varit ett allt igenom bra år.

Ett år där jag lärt mig att stå för mig själv, sortera, samt lärt mig säga nej till saker jag inte vill och saker/människor som dränerar min kraft och ork.

Tänk att det skulle ta 60 år innan jag kom dit. Hoppas och tror att du är lite snabbare och hittar din balans tidigare i livet.

Här kommer en liten tillbaka blick på året som gått.

Började som sig bör med en fotokurs med Hans Holgersson, min fotomentor sedan många år. Älskar att bolla foto och ljussättning med honom. Är så glad att barn och barnbarn villigt ställer upp som modeller.

Mitt livs häftigaste resa (än så länge) gick till Kenya. Vilket land, och hur lätt blev jag inte gripen av Afrikafeber. Längtar dit mest hela tiden.

Tog en massa bilder, som du nog förstår, men denna bilden rör mig till tårar varje gång jag ser den. Ett ensamt lejon som sitter och tittar långt bort i horisonten, är för mig en påminnelse om, djurens sårbarhet, vad har dom för framtid?

Kan med lätthet erkänna att jag var resans grinigaste kärring. Tårar av ödmjukhet brännde mest hela tiden bakom ögonlocken.

Väl hemma från Kenya, blev det en tur med en av mina finaste fotovänner till Hornborgarsjön. Kallt, blåsigt och inte så många fåglar vi hoppats på. Men vilken dag vi fick, vilken glädje det är att ha vänner att dela sin hobby med. Tack Berit för en fantastisk dag.

I Maj gjorde Berit och jag en fotodag i Bråtadal.

Vi gick en fotovandring som Tomas Andersson höll i och som var helt makalöst trevlig. Lärde massor om fåglar, samtidigt som vi fick tips och idéer om hur man fotar. Tomas hjälpte mig, med kamerans funktioner, som jag trots flera års fotande missat.

Hade med min nya Nikon kamera för första gången denna dagen.

Pingsten kom och den firades på resandefot, tillsammans med finaste Catherine. Vi drog till Leksand på en fågelsafari. I 3 dagar letade vi ugglor, orrar och en massa andra fåglar. 106 olika fåglar lyckades vi höra eller se under dessa dagar. Ja fråga mig inte vilken fågel som låter hur, för det minns jag inte ett dugg av. Men kul hade vi. Traskade i skogen, åt gott, drack gott och hade det allmänt trevligt.

Midsommar natten tillbringade jag i ett gömsle, hemma i Finland. Efter 5 besök har jag börjar känna mig hemma, i urskogen i norra Finland vid Ryskagränsen. Älskar att få möjligheten att resa dit med Rovdjursland.

Väl hemma från Björnriket, kom äntligen vår efterlängtade lilla gosse. Familjen har fått en liten Vilton.

En mysresa med barnbarnen har hunnits med till Kolmården. Vi hann se vargarna innan dem så tragiskt har tagits bort ur djurparken. Jag är inte för parker, men tänker att om vi någonsin skall lära oss om djuren måste vi få en chans att se, uppleva och bevara dem. En sådan park som Kolmården ingår ju i bevarandeparkerna och hjälper till att bevara djur.

Jag älskar vargen. Tycker det är ett fantastiskt djur som får mig att fundera över hur det en gång såg ut i våra skogar.

Den 12 augusti föddes ett gäng valpar i vår kennel. Alla valparna har fina hem och vi har fått en massa nya vänner och underbara familjer att rå om.

Strax innan valparna föddes, hade kenneln också besök av SKK kennelkonsulenter och gissa vi fick med beröm godkänt. Känns så bra att några utomstående kikar och kommer med tips, är så lätt att bli hemma blind.

Tack vare min goa make och kennelpöjk, som utan gnissel ställde upp och passade 6 veckors valpar i 4 dagar. Kunde jag och Catherine sticka till Jaegersborgsparken i Danmark och fota hjortar.

Foto: Catherine Thiesen

Fantastiskt kul att gå i parken en kall höstmorgon att höra och se kronhjorten bröla och bjuda upp till dans.

En Kennelträff har vi också hunnit med. Älskar mina valpköpare och är så lycklig att ni förvaltar alla valparna så väl.

Att fixa valpträff är ett litet sätt för mig att tacka er alla som HD röntgat era hundar. Jag är er evigt tacksam. Innocent

Mina rådjur, börjar jag mata i slutet av sept, vi hinner bli fina vänner under hösten. Ofta står dom och väntar på mig när jag kommer med morötter, äpple och pellets till dem. I höst har skaran utökats till 5 djur som besöker oss varje dag. Hoppas och ber att dom skall få leva och slippa skjutas av kliande jägarfingrar.

December månad är den stora studiomånaden. Då fotas det mycket och ofta. Älsklings modellerna är mina kära, kära barnbarn.

Som året började avslutades det.  En fotokurs med Hans, varför ändra ett vinnande koncept. 1ggr/ år skall vi få till en date Tongue Out annars stämmer det inte.

Från och med nu tittar vi bara framåt. Finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln  Wink

Nu är jag mest nyfiken på 2019.

Vet att det börjar ganska ok. En resa till Kenya väntar om ca 3 veckor. Sen kommer det spännande saker som ett pärlband under hela året om inget annat händer. Men det lär du nog inte missa om du följer min blogg.

Tack för att du kikade in och att du tog dig tid att läsa den lååånga bloggen.

Är lite ojämn i mitt bloggande men får ta det när inspirationen finns.

Tags:

Djur. | Naturen | Texter

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv