valpresa 2022 - 5

by Birgitta13. februari 2022 06:00

Hej, kul att du kikade in.

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Så nyfikna vi är.

Iso är idag i dygn 57. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

 

Nu till Iso och hennes mage.

Iso är rund som en boll från alla håll. Sealed Hon är en liten tik så varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

I torsdags visade Iso en riktig hängmage Wink dygn 53

Dygn 55 och en viktökning på 3.4 kg. Idag klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Iso ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

Iso har sista veckan funderat på om mat är nödvändigt. Vi har fått truga i henne lite smakbitar här och där. Småätandet i sig gör ju att hon får sämre aptit men vad gör man när hon tittar på maten som om den vore förgiftad. Man riktigt se att hon funderar länge, på var, hon skall få plats med maten. Nu skämmer vi bort henne med det hon vill äta och när hon vill äta, vill hon ha pannkakor får hon det Wink  Våfflor med grädde är en favorit damen ej kan motstå. Dock har hon svårt att avstå mask Innocent som många gravida tror jag hon känner ett sug efter något speciellt, i hennes fall "borrelarver" eller mask eller vad hon nu gräver efter,  hon står ständigt med nosen i backen och gräver. Ev.... vikarierar hon som vildsvin, vet inte riktigt hur hon tänker här.

Dygn 59 minskas, hennes matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir illamående innan förlossningen. Dom kräks nästan alltid innan, när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Iso som bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Iso valpa i morgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Iso svarar direkt på deras signaler. Så länge hennes äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Iso och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Undecided Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

FLUSHTIMES AND CLEARWATER'S BLOODHOUNDS and PORCELAINE

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan. Wink

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Numera kallad "Tjocka moster från stan"

Iso kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss. Sealed

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam Wink

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Eller som Iso säger, jag ligger här och vilar mig, tills vi hörs nästa gång. Tongue Out

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag. Foot in Mouth

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vintervecka.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Kolla oss gärna och var kritisk till det du hör, kollaa..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

// Birgitta

valpresa 2022 -4

by Birgitta6. februari 2022 06:00

Hej igen v 7 har nu rusat förbi och Iso är inne i början av 8v dvs dygn 50-57.

Nu mina vänner händer det saker. Iso 46 dygnet.

När Iso gick in i dygn 46, kände jag den första spirande rörelsen från valparna i magen. Exakt samma dag som jag kände den första spirande rörelsen i syrran Humlans mage. Säger ytterligare en gång att naturen är fantastisk, tänk att allt sker på samma dag och nästan på timman i tikarnas mage. Det är en lyckokänsla när man får möjligheten att känna lilla, lilla pirret och peten i magen. Iso är som jag skrev i förra bloggen lite rädd om sin mage och älskar inte att jag håller min hand stilla på den men lite kill och pill är mys och helt hennes melodi. Klapp och mys föredrages på natten då vill hon ligga nära och gärna på mig. Lite jobbigt att andas och svårt att hitta en go ställning renderar i att hon och jag far runt i sängen stora delar av natten, men vad gör det. Sova hinns med. Magen är väldigt varm och gosig.

Dygn 48 sprallade det ordentligt i magen på flera ställen, antingen är det en livlig rackare eller så finns där mer än 2 Surprised

Magen börjar nu bli spänd och ganska så hård och växer i samma takt som min nyfikenhet. Hur många gömmer det sig i magen? Kanske 2 eller kanske 4 eller kanske fler... Någon som vågar sig på en vild gissning?

Iso är nu ordentligt tjock, hon går numera under namnen Tjocksmock Innocent Dräktighet sätter sig uppenbart i huvudet också, hon far omkring och skäller på ja vem vet vad? Vaknar på natten och skäller till utan någon anledning, så ja gravida kan bli riktigt konstiga på riktigt, även hundar. Iso har svårt för mat denna dräktigheten så nu mutas det med pannkakor, oxfärs, skinka ja i stort sett vad lilla damen tycker sig vilja ha för stunden. Flera små måltider och leta stunder serveras så hon får energi för kommande arbetsuppgift. Kissa inne och bajsa inne, nattetid är nu en rättighet.

Iso är idag söndag i sitt 49e dygn.

Hon har under förra veckan gått upp ordentligt och viktökningen är nu 3 kg och nu är hon en liten riktig "knubbis" 3kg är ganska mycket om man betänker att hon normalt väger ca 12 kg.

Livmodern är förhållandevis stor och ännu kan fostren röra sig ganska så obehindrat. Valparna är i slutet på veckan ca 9-10 cm cm långa, och växer så man nästan kan se det. Storleken på valpar kan variera från valp till valp och från kull till kull, lite beroende på hur många dom är, hur dom tagit emot näring från mamman och givetvis genetiken.

Öppna fotot

Ungefär såhär ser valpen ut när den är 54-55 dygn. Dvs på onsdag. Nu ser den ut som en "riktig hund" men klarar inte livet utanför mammas mage ännu. Kroppen är välproportionerad.

Nu sker förbeningen av de sista benen i skallen, utvecklingen av ambolten (städet) i mellanörat och centrumets i virvlarna pågår under dessa dagar. Valpar föds till skillnad från oss med stängt skallben, dvs fontanellen är ihop växt (dock kan vissa raser såsom ex Chihuahua födas med öppna fontaneller) Varför jo hjärnan skyddas bättre (iof är hunden hjärna så outvecklad vid födelsen så  hur stor skada som kan ske vet man nog inte) när den inte ligger öppen. Skallbenen behöver inte tryckas ihop när en valp föds, skallen är inte valpens bredaste parti utan det är området kring skulderbladen.

Mjölktänderna är nu förkalkade och molarerna ( tuggtänderna) ligger nu på sin plats och börjar förkalkas. I en studie som Williams gjorde 1961 fann man att mjölktänderna förkalkades på 55:e dräktighetsdygnet och att tänderna blev klara på 20:e dygnet efter födelsen. En tand förkalkas innan födelsen och det är 1:a molaren. Molarerna är de första tänderna som bryter igenom på valpen.

Sköldkörteln är nu bildad och klar.

Med lite tur, bra hörsel samt att valpen ligger rätt, kan man nu höra valparnas hjärtljud. Nu ligger valparnas hjärtslag på ca 200slag/minut. som du förstår knackar det lilla hjärtat på i en faslig takt. Hos den vuxna hunden ligger hjärtfrekvensen på 70-100 slag. Men hos den yngre hunden knackar det på lite snabbare. Man hör ljudet som ett litet tickande oregelbundet ljud. Ja hunden har oregelbundna hjärtslag, till skillnad från oss som helst skall ha en regelbundna.

Nu denna veckan är förbeningen klar i vristbenen och sakralbenet = ett stort, triangulärt ben i bäckenet, som utgör en del av ryggraden. Skelettet är långt ifrån färdigt när valpen föds utan tar hela valpens första år på sig att utvecklas klart. Grunden och strukturerna är bildade men att bli klara tar olika lång tid för olika ben och leder.

När valpen passerat 57:de dygnet är det fullt möjligt för den att födas och överleva utanför livmodern, under förutsättning att lungorna är utvecklade och klara för att koppla om. Är inte lungan klar kan man aldrig "rädda" en prematur valp, då den inte kan syresätta sig själv. Är inte lungorna tillräckligt klara är risken överhängande att valpen får lunginflammation och det går snabbt dit. Då finns inget annat att göra än att hjälpa den att avsluta livet,tyvärr.

Beskrivning saknas.

Denna veckan rinner mjölken till i juvret på tiken, det spänner och drar. Undecided

Professor Catharina Linde Forsberg på SLU har kikat på valpning och skriver såhär.

När valpar tiken?

Optimalt är om valparna föds runt 63 dygnet.

Tiken valpar 56-72a dygnet efter parning.

65+/- 1 dag från LH-peaken

63+/- 1 dag från ägglossning

60 +/- från optimal parningsdag, vid insimination ser vi ofta att dom valpar 60 dagar från inseminationen.

En annan faktor som studerades var dräktighetstidens längd.– Vad vi kunde se var att antalet valpar spelar roll för hur länge tiken går dräktig. Varje valp mer än genomsnittet i rasen, gav nämligen en förkortning av dräktighetstiden med 0.25 dygn och likaså gav varje valp färre än genomsnittet en förlängning med 0.25 dygn. Genomsnittet för lagotto ligger på ca 5,9 valpar, så ett tal finns det att räkna med.

Ska vi gå efter detta så kommer Iso att valpa 63, vi parade henne exakt rätt dag det är jag helt övertygad om. Jag inte tagit hänsyn till antalet valpar, jag har ju inte en aning om hur många som gömmer sig i magen. Nu skall det bli spännande att se om Iso lyssnade när jag läste Catharinas forskning för henne, tror inte det, hoppas hon gör som mina tidigare tikar valpar på 63 dygnet, och inte som Humlan på 57 dygnet, det var inte roligt utan oroligt och en tuff upplevelse för tiken och oss.

Här kommer tips på en länk, en lite fin filmsnutt. Bortse från reklamen i slutet. https://www.youtube.com/watch?v=bNONMyF7NFI

Nu rusar tiden fram nästan lika långsamt som Iso springer, vilket hon gärna gör och mycket. Uppfödaren är impad hur någon orkar ränna så med så många kilo på maggen.  Tongue Out Vi är nu fler som är ordentligt nyfikna.

Nu räknar vi ner.

Hoppas du får en fantastisk vecka. Tack för att du tagit dig tid att läsa min blogg för veckan.

Tacksam att du tänker på och och följer oss på denna resan.

Kommande dagar skall Iso m familj lämnas i lugn och ro och inga besök (förutom redan planerade) kommer att kunna tas emot.

Allt för att hon inte skall stressas, smittas eller känna sig trängd och obekväm. 

Nu skall lugnet få lägra sig i lyan och Iso, luras att äta, bekanta sig med sin boplats och sina nya rutiner.

Hon är inte lindad i bomull, men skall ha det bäst. Så är det bara!

Har du funderingar så maila till mig, jag hoppas kunna svara om du har funderingar om denna kullen. Fråga mig i stället för andra ;)

//Birgitta Kiss

Valpresa 2022- 3

by Birgitta30. januari 2022 06:00

Dygn 39 och Iso har plötsligt gått upp 1,5 kg i vikt. Vilket innebär att hon den sista perioden ökat ca 125 gr/dygn. Fortfarande inget som skvallrar om hur många som gömmer sig i magen, men förhoppningsvis mer än 2 för annars är det stora filurer. Konstigt att något som går så fort kan gå så långsamt.

V 7 ( dygn 43-49) är en vecka då det händer en massa med fostren. Det är också den veckan tik och foster är som känsligast för yttre påverkan.

Idag är idag Iso i dygn 43,  och har idag gått upp ca 2 kg.

Efter dygn 45 händer mycket med fostret. Nu börjar pälsen utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

5. Tandlossning – Evidensia

Denna veckan förkalkas också premolarena = de tänder som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.  Undecided  Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Iso är dock inte helt förtjust i att man håller handen stilla på magen, hon föredrar att man killar och klappar, då är det störtomöjligt att känna något. Så hon och jag är inte alltid överens i frågan om magen. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Iso  mycket och ofta men efter V7 magklappas hon så mycket jag får.Wink Oftast blir min hand bortsparkad,  Iso vill ha kli på huvudet och gärna under hakan.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

 

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. Iso är omföderska och ganska vältränad trots det ser man att hon tappat sin rygg lite och magen hänger  ( precis som på uppfödaren Wink )

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Iso hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Iso är lite pipplig med maten, äter nu 3 mål om dagen och några små mellanmål slinker ner om hon får leta i trädgården efter maten. Tongue Out Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

Inget är som väntanstider. Nu gäller det att ta vara på dagarna fram till dagen D, lite pyssel framförallt egentid för det är en vara som det blir snålt om när valparna kommer.

Så alla därute ta dagen med ro unna er en eller flera goa dagar och hoppas inte ni blåst bort i stormen som rasade i natt.

Nu vågar vi inte ta emot fler förfrågningar om valp innan kullen är född och vi lagt ut att det kan ev finnas valp att tinga.

// Birgitta

Valpresa 2022 -2

by Birgitta23. januari 2022 06:00

Hej igen, gläder mig så till att du kikar in och vill följa vår valpresa 2022.

Ingen är gladare än jag för denna resa, så förväntansfull och så väntande. Inte "bara" för att jag önskar mig en, alldeles egen valp denna gången. Utan mest för att jag är så tacksam att jag fått låna en så fin och trevlig hane till min Iso och att en duktig hanhundsägare kände sådant förtroende för att låna ut honom till mig.

Kan vara en bild av hund och utomhus

Earls matte har uppdaterat sin hemsida med mer info så för er som är nyfikna gå gärna in och läs om honom. lagotto-potsdam.jimdofree.com

Nu vill jag som vanligt berätta lite vad som händer i magen på Iso.

Som jag nämnde i förra bloggen uppfattar jag det alltid som det ligger fler ägg i vänstra hornet än högra. Jag har ställt frågan till alla veterinärer jag varit hos med mina tikar, några säger dom upplever samma sak men kan inte förklara varför. Denna gången hade jag ett mycket intressant samtal med veterinär Anna Wendel på Prostens veterinärklinik. Vi spånade lite i varför det "kanske " är så. För även hos Iso såg vi fler ägg i vänstra hornet än i högra.

Öppna fotot

 Det kanske kan bero på lokaliseringen av hornen. Det högra ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen,  medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

 

Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i onsdags

Bilderna är tagna på 31a dygnet efter 1a parningen. Man ser tydligt, på bild 1, 1st ägg som ligger i hornet. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, alla såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Men vi kunde inte låta bli att tjuvkika lite, men det vi såg behåller vi som en hemlighet.Sealed Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar. Undecided  Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, njurarna, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar.  Så hur många där gömmer sig får vi vackert vänta på i 4 veckor till.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Iso, får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken,Iso har haft lite dålig aptit så jag har fått vara extra noga med vad hon petar i sig.  Redan i dygn 20 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, eller husses mat går också bra, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. Iso är omföderska och kanske att man kan se påbyggnaden innan. Som ni kan se på bilderna från i onsdag så har hon "redan " byggt på sig en del.

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Isos mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, denna gången. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Kennel Wästborders blogg - Dolly är dräktig! Följ fostrets utveckling!

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Iso är idag i dygn 36. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Idag är Iso i 36 dygnet och har gått upp ca 1 kg i vikt.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om ca 7 dagar, i dygn 42.

Under hela Isos dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar, så kan du ställa dig ihär så vi får ta ut kunden innan dig. Sådant värmer i ett uppfödarhjärta. Eloge till den kliniken.

Senare tids forskning har förstärkt teorin om att, valparna påverkas mer av sin mammas stress nivåer än vi tror under fosterlivet. Det som påverkar fostret mest är stress och könshormoner som tiken utsöndrar under dräktigheten. Om den dräktiga tiken upplever stress reagerar hon med frisättning av stresshormonet kortisol. Kortisolet passerar genom moderkakan och in i fostren. Varje obehaglig händelse som drabbar tiken ger fostren en dusch av stresshormon. Det får till följd att valpens hjärna och organ förbereds på en viss stressnivå. När valpen föds är den redan förberedd på att reagera på ett visst sätt i en stressituation.
Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Tongue Out Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Wink Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall. När det gäller Iso är inte sista ordet sagt ännu om röntgen.

 

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Hoppas du får en fin frisk höstvecka. 3dje sprutan och mitt samhällsansvar är taget, nu hoppas jag vi slipper bli så sjuka när vi får denna otrevliga smitta.

Nu är vi några som är lika nyfikna som jag. Gott att ha bundsförvanter ;)

 

Är du nyfiken eller intresserad av en valp ur denna kombinationen är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se.

Va rädda om dig därute, det finns bara en av dig det vet du väl...

//Birgitta

 

 

 

Valpresa 2022-1 Äntligen kan jag berätta.

by Birgitta18. januari 2022 12:00

Äntligen, äntligen.

Nu har Iso en hemlighet att berätta! Wink

Eller ....som jag väntat på att få berätta vem den snygga, trevliga och väldigt kärvänliga killen våran Iso "datade" i Berlin. Mest längtat efter att få berätta att det blev resultat! Nu väntar vi, jag och hans fina matte Ulrike på vad skall komma ut från denna lyckade date.

Hans namn är

MOON MYSTIQUE EARL
DCH (VDH)/ IntCH
German Winner ’18/
Poland Winner ‘18

Till vardags lyssnar han till namnet Earl.

Är en 47 cm hög och stilig kille. En riktig gentleman.

Han är född 2016 och bor som sagt vad i Berlin.

HD B

Index 96

ED 0/0

Ögon UA

Fri BFJE, Funiching, LSD, och Nad

Saxbett.

En härlig tät och krullig päls.

Han lever i Potsdam med sin människofamilj och tillsammans med sin fina son.

Är du nyfiken på honom finns det mer att läsa om honom och hans duktig matte på deras hemsida.

https://lagotto-potsdam.jimdofree.com/

Iso min Iso!

13/1- 2022 26 dygnet. Allting har pekat mot att Iso bär foster i magen, hon har blivit rundare (utan att ha gått upp så mycket i vikt) maten har vissa dagar stannat i halsen på henne och matlusten har inte riktigt varit där.

17/1 -22 30e dygnet. 4 dagar senare, har hon gått upp 500gr, trots matvägran. Tycker det är spännande att följa mina tikars viktkurva och se på bilderna vad som händer med dem. Mitt minne är dåligt så det finns inte en chans att jag skall komma ihåg hur det var förra gången Wink

Dygn 21 påvisade hon ljusa slemhinnor i munnen.

Hon sover, och sover och sover. Dygn 24 kunde man tydligt känna ett pärlband av ärtstora pärlor i hennes livmoderhorn. Som vanligt fler på vänster än höger sida.

Trots alla dessa tecken finns det fortfarande en påtaglig risk att det inte kommer valpar eller att det kanske kommer någon ensam rackare. Jag håller tummarna och fortsätter att fundera och kika efter tecken. Ångrar mig alltid, alltid när tikarna är i mitten av dräktigheten. Vad kan hända? Vad kommer att hända? Är jag förberedd?

Så om det inte sett ut så här på Ultraljudet hade jag blivit mycket mycket förvånad.

Får säga som veterinären, oj vad hon var dräktig!

Men vad det blir av det får vi se och vänta på i 4 1/2 veckor till.

Kullen är beräknad födas v7 - 2022 med leverans till påsk om allt går som det skall.

Kullen har en inavelsgrad på 0,0 i 4 led och 0,4 i 6 led.

HD index 105.

De valpar som röntgats efter Earl har fina resultat och Iso har i sin första kull lämnat HD fria valpar.

Iso har ett Index för dagen på 115 medelfel 9.

Någon säger att det skall komma någon, så jag står här och har koll.....

Väntar och hoppas att det nu skall finnas en ny familjemedlem (eller 2) i Isos mage för oss.

Om det blir som det pekar mot finns det plats för någon mer på min valplista.

Du är välkommen med ett mail om du tror att en valp ur denna kombinationen är något som du letat efter.

birgitta@enhand.se eller 0709 558162

// Birgitta

 

Utan att veta, men med en stor önskan.

by Birgitta1. januari 2022 20:45

Hej.

Nu kan jag inte hålla mig måste skriva lite om det jag önskar mig inför 2022.

Dvs att våran fina Iso är dräktig.

Om allt är som det skall är Iso idag 14 dagar gången, det är inget man kan se eller känna på henne ännu,  men ändå har det hänt en massa i hennes kropp om det nu är så att hon är med valpar.

Beskrivning saknas.

Man kan alltid gissa och tro att man ser. Ja hon är lite klarare i sina ögon lite större ögon, hon är varmare över ryggen, och och hon är lite tröttare och ligger gärna med husse i soffan. Men vem sjutton gör inte det på nyårsdagen Wink Kan vara så att det syns på henne,  också vara för att jag så gärna vill. Att tikar är trötta efter löp är mer en regel än ett undantag så det är för tidigt att tro något ännu

 

Nu går vi till det vi vet hänt och lite fakta.

Vi har varit hos en kalasfin kille för 14 dagar sedan, fått till 2 parningar med långa häng. Parningar som lät sig väntas på därför är jag helt övertygad om att det var rätt dag dom "datade".

Iso är nu inne i den 1a perioden man kallar zygot ( 2a-17 dygnet) den perioden då det ligger ett befruktat ägg i äggledaren och är påväg att vandra ner till hornen.

Om hon bär på ägg, så bestod dom av 4 celler i början av vecka 2 och 64 celler i slutet. Så idag kan man räkna med att embryot består av 64 celler eller lite fler. Dom har nu förflyttat sig ner till livmoderhornen och flyter omkring där för att vid 21 dygnet ungefär, fästa in i livmoderväggen och skaffa sig sin plats, då bildas fostervatten och moderkakan börjar växa till, ägget börjar bäddas in i sina fosterhinnor. Just det skedet kallas för Nidation. När detta sker kan man ibland se på tikens slemhinnor att dom blir blekare, lättast att se i munnen, tiken kan bli illamående och kan vilja rata maten eller äta långsammare. Det är inte heller helt ovanligt att tiken börja kissa inne och ha lite svårt att hålla sig under natten någon vecka. Min erfarenhet är att det brukar bli bättre vid 4-5 veckan.

Fosterutveckling

Varför kallas det horn? Jo hunden har inte som oss 1 livmoder utan den är uppdelad på 2 grenar. I dessa förgreningar vandrar ägget ner och lägger sig på kö för att växa till. Sen när det är dax att födas kommer valparna i tur och ordning ut i världen. Ibland från vartannat horn och ibland tömmer sig ett horn i taget. Men allt det kommer vi tillbaka till om och när Iso visat sig vara dräktig.

Nu kan vi bara hålla tummarna och önska.

Under tiden kan ni kika på en jätte fin film som jag njuter lika mycket av varje gång jag ser den.

https://www.youtube.com/watch?v=XaZW7bbmc9I

 

// Birgitta

 

 

Funderingar i väntans tider.

by Birgitta28. december 2021 11:09

Hej. Kul att du kikat in hit igen, såhär i slutet på 2021.

 

Alltid säger alltid blir jag så fundersam på vad jag gör och varför!

Varje gång jag beslutat para en tik så kommer tankarna.

 

Vad tillför min tik rasen Lagotto?

Vad vill jag med detta?

Vad tillför den tilltänkta kombinationen?

Är det värt denna oro?

Är jag beredd på att förlora min tik i värsta fall?

Hur känns det om kullen dör för oss? Eller jag tvingas hjälpa några eller i värsta fall alla över regnbågsbron?

Har jag pengar att låta operera min tik på akuttid och försäkringsbolaget har stängt?

Är jag beredd att köra långt till en nattöppen veterinärklinik om så behövs?

Har jag kunskap att ta min tik genom detta?

Har min mentor tid och lust att backa upp mig under en kanske lång valpning?

Är det värt risken?

Är min tiks avkommor och hundar i hennes stamtavla utvärderade på ett för mig tillfredsställande sätt.

Går det att kombinera dessa hundar rent hälsomässigt, testresultat som matchar varandra.

Kan kombinationen göras, vad riskerar jag för bakslag för mina valpköpare. Vill ju helst att det inga skall bli. Det är en uppfödares värsta mardröm att det beslut jag tagit skall drabba föralltidhemmet.

Som tur vad har jag fina kolleger att bolla med, titta på stamtavlor och kritiskt granska både min tik och hanen. Jag får hjälp att värdera kombon och leta info på alla upptänkliga ställen i arkiv och rasdata. Kollegor som ställer den ack så viktiga frågan, hur tänkte du här och varför? Eller som skriker nej för.... och får mig att förstå varför. En för mig ovärderlig hjälp och källa inte minst till kunskap.

 

Utöver stamtavlorna finns mycket att fundera på.

Vem är hanen och vem är hanhundsägaren?

Hur mycket kunskap har hanhundsägaren om sin hund och parning?

Hur frisk är hanhunden?

Vad vet jag om hunden och dess avkommor?

Är avkommorna utvärderade? Kan jag träffa någon?

 

Det finns så mycket att tänka på och ta ställning till när och innan man beslutar sig för att para sin hund.

Denna parningen känns så rätt hela vägen så jag vågar nästan inte riktigt tro att den kan leda till nya One Handsare.

 

Varför skriver jag detta?

Jo den igenteliga anledningen är att jag i grund och botten är så imponerad och stolt över ägaren jag fått den stora glädjen att låna hane av.

Så kunnig i sin hund, och i rasen. Stort intresse att lära mer. Vilken ordning på prover, papper och avkommor till hanen. Som välkomnar oss med en ren och prydlig hane. Sådant imponerar på mig som uppfödare, och visar respekt mot oss tikägare.

Det imponerar stort på mig när hanhundsägaren tar kommandot över parningen och styr allt utifrån hanens och tikens bästa. Läser av sin hane, hjälper och stöttar honom och ser tydligt att "nu är det dax för en paus" i frieriet. Vågar säga nej så här måste han få göra han behöver tid på sig för att fria klart och känna sig redo för att kurtisera med din tik. Avbryter hanen innan han tröttar ut sig med feltaktik. Som stoppar och säger "vi ses i morgon"

Som lyssnar, kan säga nu lärde jag mig något nytt, detta har jag aldrig hört, och som gjort ett gott research arbete om mig och min tik.

En hanhundsägare som stolt presenterar avkommor till hanen och som kontaktar sin uppfödare för att bolla sina funderingar angående parningens framskridande.

Som har hela bilden klar för sig om hur ett avtal skall fungera för att båda parter skall känna sig nöjda.

En hanhundsägare som rätt och slätt gör vad jag som tikägare förväntar mig och det som jag faktiskt betalar för.

Jag inte bara får en parning utan ett engagemang och mer kunskap.

 

Alla är vi barn i början, alla måste och kan inte vara kunniga första gångerna men det är då så viktigt att man har en mentor med sig eller att ha kontakt med så allt går lugnt och fint tillväga och ingen av hundarna far illa.

 

Å sen en viktig viktig detalj vi aldrig får glömma.

Det krävs stor ödmjukhet och kunskap för att uttala sig om någons hund. Att se fel på varandras djur gör ingen glad. Å du det är aldrig fel att säga nej tack, backa ur eller ångra sig när det gäller detta stora beslut. Ibland behöver man inte alltid förklara varför. It taks two to tango.

Detta var tankar för dagen och kanske mitt sista blogg inlägg för året.

Var rädd om er och era hundar. Gör inget ni inte är 100 övertygade om.

 

Gott Nytt år önskar vi på One Hands er alla där ute.

Hjälp oss nu att hålla alla tummarna, för att vi får se små lagottosar v 7. Som du säkert förstår har jag tuggat igenom dessa frågor minst 100ggr och känner mig så förväntansfull och nyfiken.

 

 

 

Nu har vi något att skvallra om ;)

by Birgitta21. december 2021 15:12

God Jul på er alla.

Nu kan jag med stor glädje och ännu större förväntan berätta att våran Iso haft en fin date.

Vi har varit i Tyskland och träffat en jätte fin, mycket snäll och social hane.

Iso är nu parad och om allt går som det skall väntas valpar i huset v7.

Vill rikta ett stort och innerligt Tack till hanens matte och till min finaste vän och kollega som gjort detta möjligt och som stöttat och följt med mig på denna resan.

Vem den snygga, fina killen är kommer jag att berätta för er när jag konstaterat att/om Iso bär på valpar.

Så håll ut detta är värt att vänta på.

Är du eller ni intresserade av en valp ur denna kull är ni hjärtligt välkomna med ett mail eller en telefon signal.

birgitta@enhand.se

mobil 070 955 81 62

Skriv gärna vem ni är, vad ni har för förutsättningar att ta hand om en Lagotto, vilken hundvana har ni osv..

Endast valpspekulanter som kommer HD röntga och BPHa sina hundar vid 1 års ålder göre sig besvär.

// Birgitta

Valpresan 2021-14 Oj snart flyttar dom

by Birgitta21. november 2021 11:00

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga, lätta och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" betyder. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser och insamlade valppussar.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål hundmat, A-fil, grönsaker, äggula, puffatris, pasta eller lite bröd. Liten skvätt apelsinjuice, några blåbär och lite nyponpulver är gott. Mellan målet består av A-fil. Nu har mamma HUmlan helt slutat dia dom små, hon tycker dom är stora nog att klara sig själva nu. Om sanningen skall fram är hon riktigt trött på "småkräken" Möjligen kan dom få sig en morgon slurk men det får vara en snabb en.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser. En trasa kan vara lika bra som en snuttefilt när man är trött.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. Hoppsan hur kom jag hit, kan någon komma och rädda mig!!

Ett löv blir en dyrbar skatt, en hushållsrulle med lite kattgodis, kan vara hur länga som helst som leksak. Ligga och filosofera kan vara en favoritsyssla.

En leksak kan vara den dyraste ägodelen. Å väl värt att slåss för.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går. Springa är kuuuul.Dom andra hundarna i flocken så snälla och goa lekkompisar.  Dom lär oss hundspråk och att det inte är att bröta på hur som helst. Morfar är tydlig med att han gillar dem men på lite avstånd, det har dom lärt sig och springer gärna efter honom på behörigt avstånd.

I går var vi ute och provade på bilåkning. Lite med blandad förtjusning.

Jäkla dumhet det här med att sitta i bur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Vi hinner nog minst en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader och bad, avmaskning, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna.

Nu håller jag tummarna för att alla vovvarna mår bra och veterinären sätter ett OK i rumpan på dem.

Hoppas du får en fantastisk vecka.

 

Vi ser fram emot en go vecka med många valppussar och lite annat smått och gott.

// Birgitta Laughing

valpresa 2021- 13

by Birgitta14. november 2021 11:27

Valparna är nu 6 veckor och har blivit riktigt stora.

Denna veckan händer det en hel del. Det är nu rädslorna utvecklas och valpen plötsligt kan bli helt oförklarligt rädd för något ljud den hört många gånger innan. Myeliniseringen är inte klar för signaler som rädsla förrän valpen är 6 ibland 7 veckor.  Nu måste man börja ha ett extra öga på valparna när dom är ute. Om dom plötsligt blir rädda ex för en fågel eller en vuxen hund, springer valpen alltid bort från en. En valp förstår inte att komma till matte eller husse om dom skräms utan bara flyr sin iväg. Risken är stor att dom lägger sig och trycker och inte vågar komma fram fast man finns alldeles nära.

Vid 6–7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad, olika hållningsreflexer fungerar, man kan säga att koordinationen nästan är jämförbar med den vuxna hundens. Nu hoppar den, tar sats och springer samt målmedvetet går till saker.

Nu är valparna tydligare, har en dominerande attityd, underkastelse, en attityd som innebär inbjudan till lek, aggressionsdämpande signaler, kastar sig framåt med låg kroppsställning, i första hand med frambenen. Aggressivt beteende och speciellt slagsmål är svårt att skilja från lek i den här åldern. Valparna slår varandra med tassen, bits och klättrar på varandras ryggar. Böjer man sig ner nu kan man få ett bett av en angripande vovve. Nu börjar uppfostringen. Bigg no no att bitas, anfalla eller tugga på fötterna. Lovar att dom ibland tycker denna uppfödaren är otrevlig och inte alls en kul lektant.

Dom sover väldigt mycket och blir snabbt trötta, mitt i leken somnar dom och känner inte om dom ligger obekvämt eller om kompisen promenerar rakt över dem.

Nu äter valpen 3 mål mat om dagen + ett mellanmål med A-fil. Dom har en snäll mamma som gärna ger dom lite di emellanåt. Vatten skålen lapas det friskt i och sen badar dom fötterna. Ett och annat jordgubbsblad mättar en hungrig mage.

Denna killen skall heta Maica men kallas ännu för Gapjohan, han leder ligan i att veta vart han vill och när.

I onsdags avmaskades dem för 2a gången. Ingen har uppvisat mask angrepp men jag tar det säkra före det osäkra.

Klorna är klippta i denna veckan, dom växer fort och måste hållas efter regelbundet.

 

I kväll skall dom få sitt första tuggben, ett kalvrevben smakar mumma. En morot eller en skorpa kan vara kvällens lycka, funkar bra och är minst lika gott, killar gott i tänderna när man tuggar på det.

Nu väntar en tid där man tydligt kan se att valpen luktar efter spår av sin tidigare avföring, den går ofta till samma plats och kissar och bajsar. Zelda är pigg på att spela fotboll.

Världen utanför är så spännande och stor att dom bara vill ut. En hel del pipande och gapande,blir det i valplådan, när dom inte får komma ut. Lilla Saga vill gärna vara ute i köket, bita på tofflor och busa i bollhavet.

Ett härligt, nyfiket gäng som tar sig ann, Pippi Långstrumpan tar sig gärna ann syskonens öron Wink alla är bekymmersfria med viftande svans och med en härlig glädje. Kommer ibland när man kallar och inte alltid när det är mat.

Nu är dom så fantastiskt roliga, helst vill man att alla skall stanna hemma i sitt föräldrahem. Men det omvärderas snabbt när man kommer upp på morgonen, och skall ta rätt på nattens vedermödor. Undecided

Nu väntar en vecka men mycket pyssel.

Hoppas du får en fin vecka och kan njuta fullt ut.

//Birgitta

 

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv