Kronhjortar i Jaegersparken sept-17

by Birgitta25. september 2017 14:21

Nu har jag gjort det igen!

Varit med på en foto workshop/fotoresa. Denna gången med Zoomresor och Anders Geidemark, en av Sveriges främsta naturfotografer. Säger bara waoo, vilken resa! Vi åkte till Jaegersparken i Klampenborg, Danmark. Fotade på morgonen och på kvällen, under 2 dagar. På dagen delade Anders med sig av sina fantastiska fotokunskaper. Vi åt fantastisk god mat, drack gott vin och skrattade mycket, på kvällarna. Träffade en handfull underbara fotografer som alla bredvilligt hjälpte en "tant" med kameran, vinklar, iso, bländre osv...Måste säga att mer prisvärd resa har jag sällan gjort. Länge sedan jag känner att jag utvecklat mitt fotande så mycket som i dessa fantastiska människors sällskap.

Målet med resan var att fota Kronhjort, det blev en hel del Dovhjort och Sikahjort också.

Kronhjorten (Cervus elaphus hanglu) Ett klövdjur, som i vuxen ålder väger ca 200 kg. Den lever uteslutande på växter.

Dess skönhet, dess grace och dess respektingivande uttryck har, i kombination med dess ofta framgångsrika agerande, gett upphov till fascination, mytbildning och sägner.

Hallå brudar jag är redo. Kronhjorten gör brunstgropar. Tittar du riktigt noga på fotot så ser du att han kissar, sig på kroppen. Urinen innehåller massor av dofter som berättar för tjejerna att här kommer det en viking som kan och vill. Fixat rakvattnet Wink för i kväll e det raka rör som gäller.

H A L L Å....va e brudarna?..

Ahhh där är ni ju!

Meeeennn..... vänta stick inte, jag vill ju bara snacka med dig. Tongue Out

Lilla hjärtat du blev väl inte rädd? Kiss

Vi sticker, dom vuxna kan roa sig bäst dom vill. Man får ju skämmas.

Letar  vidare i omgivningarna.

Ingenting här, ingenting där.

Det gäller att feja sig om man skall ligga på topp.Wink Ja va fn... det kliar så in i helv...Sealed

Någon som kan fatta, hur trött man kan bli av att springa runt å bröla? ( läs, sköta mansgörat  Wink)

Så lugnt och skönt, när grabbarna tar en middagslur.

Ett sista BRÖÖÖÖL, innan jag slaggar för natten.

Nu tar jag natt, sover några timmar för att i arla morgonstund, börja om från början.

Men hallå "kärring" GÅ NU! Jag vill sova!

Dovhjort (Dama dama). Introduserades i Sverige för ca 500 år sedan. Dovhjorten har prickar i pälsen, karakteristiska horn, och en ganska lång svans, 10-15 cm.
Hjorten kan väga upp till 140 kg, hinden väger ca hälften. En ganska skygg hjort.

Ja du å du vill? Du stör mig mitt i maten!

Sikahjorten (Cervus nippon) Härstammar från Asien. Varierar mycket i storlek, 40-140 kg. En mycket skygg hjort.

Det var extra roligt att få äran att fota dessa djur.

Ja du nu drar jag. Nog med föreställningen för i kväll.

Resan gav många tillfällen till foto, skratt och glädje.

Det som genomsyrade denna resa var den fantastiska upplevelsen att gå bland vilda djur, uppleva en liten del av deras livsdans, tillsammans med underbara, roliga och mycket duktiga människor.

Tack alla ( ingen nämnd, ingen glömd) för en fantastisk helg.

Å du som tagit dig tid att kika in och läsa om min helg i Danmark. Tack för att du tog dig tid.Kiss

// Birgitta

 

Tags:

Naturen

Äntligen lite björnar igen.

by Birgitta12. september 2017 17:09

ÄNTLIGEN!

Höstresa men Rovdjursland till Norra Finland är en lisa för nerverna och ett fantastiskt sätt att ladda batterierna.

Som mina vänner redan vet är jag inte bara tokig, jag är björntokig också. Vilket innebär att jag tar alla möjligheter att sitta i gömsle ute på en myr och njuta av naturen och vänta på att Nalle skall komma och visa sig. Väl hemma från en sådan resa går man på moln och har en inre lycka som är svår att beskriva.

Denna resan blev extra kul och givande. Vilka fantastiska resekompisar.......Per, Britt-Marie, Catherine,Kenneth, Björn, Peter, Erling, Lars, Curt, Sven, Ronny och till sist men inte minst Magnus. Tack för all hjälp. Tack för alla goa skratt. Tack för alla bilder ni delade med er av och Tack för alla historier och livsberättelser. Skrattar fortfarande över ....ni vet vad Sealed

Känslan, när man sitter och väntar, plötsligt får se en björn kika fram bakom trädet. Är svår att beskriva. Då snackar vi att man är här och nu!

När hon sen vågar sig fram lite, slutar man andas.

När en vaksam liten Silvia, sen väljer att visa upp sig i sin fulla skönhet infinner sig en lycka och ett rus. Först då börjar jag funka och kan tänka foto igen.

Brutus, områdets största hane närmar sig genom skogen.

Han tar en extra sväng, plötsligt dyker han upp alldeles intill gömslet.

Visar upp sig, promenerar runt i mossen. Vattnet stänker, fåglarna retas, inget berör denna coola kille.

På andra sidan sjön, kanske det kan finnas lite gott att stoppa i magen.

Nej, du där fanns inget.

En rörelse på andra sidan, en ny individ dyker upp. Troligtvis en ung hanne, kollar om kusten är klar. I kväll var den inte det,  han vände snabbt tillbaka in i skogen igen.

Väntan kan bli lång så då fotas blommor och blader, skuggor och speglingar. Kameran måste gå inställningar finslipas.

Övning ger färdighet.

Ops ....där kom han igen den fina, fina , Brutus.

Nytt objektiv ger nya möjligheter. Regnvåt mark, Brutus sjunker djupt, går målmedvetet genom myren. Brutus är i sin glans ålder ca 15 år gammal, han toppar sin vikt snudd på 400 kg nu, innan han går i ide.

Resans höjdpunkt, är om jag får se järven. Denna killen hämtade mat i åteln, stack till skogs och gömde den. Samtidigt passade han på att märka revir på många ställen.

Klockan 21.00 kommer natten. Sista bilden blir på kråkan, innan ruggugglan kryper ner i sin sovsäck och inväntar morgonen.

Kan jag få sitta här och filosofera en stund?

Nähä inte det....Yell

Då sticker jag väl från dessa förb...fåglar.

Ja vi hade regn å regn å regn men det berörde varken Brutus eller oss. Bara att skaka av sig och gå vidare.

Ja det finns annat att fota, några bilder blev det på fåglar också.

Ja du Brutus jag förstår vad du tänker.

-Sitt inte där (kärring) låt mig äta och snart skall jag sova. Vi ses kanske nästa år igen. Ja resa är bokad om någon mot förmodan skulle fundera på det. Wink

Tack för att du kikade in och orkade läsa mitt långa inlägg.

Hoppas du får en härlig vecka och är rädd om dig.

// Birgitta Smile

Tags:

Kennelträff 2017

by Birgitta20. augusti 2017 16:41

Den 19/8 2017.

Äntligen blev den av den efterlängtade kennelträffen. Det är så fantastiskt roligt att få se valparna och träffa alla fina valpköpare.

Pia-Lotta - Scattenkullen kom nästan alla, det blev ett kärt återseende. Det händer mycket med en hund mellan 1-2 år och många av dem har jag inte träffat på ett helt år.

Liza -Scattenkullen var det fler som hade förhinder. Men det var ju inte så länge sedan dom flyttade.

Samling vid pumpen. Medans kaffe, saft och bullar slank ner träffades gamla och nya vänner. Frågor besvarades och hundar bekantade sig. För trots att dom är syskon måste dom lära känna varandra på nytt, varje gång dom ses. Hur luktar du idag, vad har hänt sen sist, vilket humör är du på och trivs du i din flock? Ja alla de frågorna ställer sig både hundar och hundägare just i den stunden dom möts. Man har bara 1 gång på sig att göra ett första intryck.

Pixel i väntan på den obligatoriska flockknytarpromenaden. En skogspromenad på 25 minuter och alla hundar har fått en chans att bekanta sig och hussar och mattar fått en välbehövlig snatterstund.

Efter promenaden visade Carol & Pixel hur nosework går till.

Carol fixade en liten provapåbana så alla fick möjlighet att prova.

Bulten var först ut. Vaoo godis i kartongen!

Kikki & Mysak, var gulliga och visade hur saksök går till. En kul akivitet för de minsta vovvarna.

Jalle är en kille som vet vad han heter, vem hans familj är och vilken leksak han gillar bäst.

"Lilla" Alba trivs bäst hos sin husse. Lyssnar du så slappar jag, husse.

"Stora" Alba kan lyssna själv.

Småtallarna var lyckligast, äntligen är vi ett gäng igen och busa är livet. Alba, Jalle och våran lilla Humlan hade aningen svårt att fokusera på uppgiften.

Samla alla på en bild är inte enkelt. Fel kamera åket med till Bygdegården.

Så ni får hålla tillgodo med 2 bilder.

Hungriga, törstiga anlände vi till bygdegården där god mat väntade.

Tack finaste Elisabeth (min fina dotter), & Anne ( Scattis reservmatte) för allt jobb ni lade ner i köket och för den goda, goda maten och Jacob (Scattis reservhusse) för diskhjälp och städhjälp. Så roligt att du kom.

Äpplekakan gick inte av för hackor.

Mellan mat och efterätt kom Anna från Ullaredes Hundcenter, höll en bra föreläsning för oss. Med inriktning på hundens beteende.

Den fångade mångas intresse och jag tror vi alla fick en tankeställare.

Tack alla fina valpköpare för att ni kommer.

Tack till mina uppfödarkollegor som kommer och delar med er av er kunskap.

Tack till er som hjälpt till med städning, omkringpyssel & glada tillrop.

Tack alla fina valpköpare för att ni alla förvaltar era hundar så fint.

Tack alla för vinflaskor, ölflaskor, bröd, böcker och blommor. Tongue Out

Å sist men inte minst Tack till vädergudarna som lät solen skina över oss hela dagen.

Känner mig som världens rikaste, med er alla i min familj. Kiss

Nu laddar vi om för en ny träff nästa sommar. Å vem vet då kanske kenneln vuxit med ett nytt gäng valpköpare om allt vill sig väl. Wink

// Birgitta

Hoppsan länge sedan

by Birgitta26. juli 2017 08:56

Hoppsan nu var det länge sedan jag skrev något.

Ibland kommer livet lite ivägen för planerna.  Har haft en omtumlande tid i mitt liv men nu är jag nog på banan igen.

Som många av mina vänner vet, har jag hunnit med en resa till Norra Finland. Närmare bestämt till Wild Brown Bear, Varitus

Wild Brown Bear, Vartius ligger vid Finsk/Ryska gränsen, är en fantastisk plats där djuren kan leva i lugn och ro i sin naturliga miljö. Mellan Finland och Ryssland, finns ett 2 mil brett ingenmansland. Ingen får beträda, jaga eller vistas där. På Ryska sidan ligger ett stort naturreservat, vilket ger djuren ett otroligt stort område att luffsa på. Med vetskapen om detta, är ödmjukheten ännu större när dom väljer att komma och visa sig för mig.

Årets tjejresa med Rovdjursland blev inte bara en härlig naturupplevelse, den gav mig också flera fina nya fotovänner. Vilka härliga kvinnor jag fick möjlighet att lära känna. Hoppas få möjlighet att resa tillsammans med er fler gånger. Några av oss har redan bokat tjejresan 2018 skall bli så kul att fota ihop igen.

Gömsle 1: Så lågt till tak att jag efter 1 natt kröp ut med " skurgummsknä"

Ett gömsle där man såg åt många håll och kunde fota fina miljöer, så det var det värtLaughing

Ståtlig herre visar upp sig första kvällen. Han är kallad Aulis eller som Magnus önskar Quasimodo för han är så lik honom. Inte Magnus alltså utan björnen. Tongue OutWink

Jag tror jag luktar på blommorna.

Ungbjörnar som just blivit frånstöttta från sin mamma.

Såhär långt norr ut, går björnungarna med sin mamma i 2½ år. Medan längre söderut stöts dom bort redan vid 1½års ålder.

Bjärven, han kallas så för hans ansiktsteckning liknar en järvs. En kille med som alla smågrabbar, massa spring i benen.

Tror detta är ett favofoto. Baby Lumikki, hon heter så för hon är så lik sin mamma Lumicci 

Lumikki på finska betyder snövit så det är väl ett passande namn.

Nattfoto på lilla Baby Lumikki.

Bjärven funderar på varför vi sitter där i den holken.

En av kvällarna var det lite oro i skogen. Bjärven kom farande som skjuten ur en kanon.

Strax efter kom denna Aulis vankande. Han blev lite väl närgången, enligt mig. Han nosade så nära gömslet, att jag inte kunde se hans nos när jag kikade ut genom gluggen. Money Mouth

Som du ser är detta en kille som tagit strid några gånger.

Uppskattningsvis är han 15 år gammal. I det vilda blir björnarna ca 30 år gamla.

En ny hona dök upp. Hon var i brunst och luktade på allt, strök sig mot träden och gick rakt över buskarna. Ett typiskt brunst beteende, lämna doftspår på allt som kommer i deras väg.

Aulis

Sista kvällen dök en "nygammal" hane upp igen,Coliette. Han var efterlängtad, då han inte visat sig på 1 år. Området näst största björnhane.

Ögonkontakt!

Efter att ha sovit ett par timmar fanns det tid för lite "fotalitevadsomhelst" Kurrar fanns det gott om både stora och ungar.

Domherrarna tackade inte nej till solrosfrö.

Jag tror detta är en Kricka men är inte säker. Den fastnade på många bilder.

Det blev en hel del iväntanpå bilder.

Men jag vet inte om Järven trots allt var topp fotot. Att få se och fota ett rödlistat djur i sin egen miljö känns stort.

Denna killen är döpt till Banditen, för det ser ut som han har en mask i anskitet. Han hade en liten fru som stuttsade omkring, henne fick jag bara se hann inte fota.

Järven går eller springer inte, utan hoppar fram så man ser den lätt när den kommer.

Nu gör jag som björnen Aulis, lufsar vidare.

I början av september åker jag tillbaka igen. Hoppas då att jag får träffa några björnar och kanske se ungbjörnarna igen. Fota björn i en skog som klätt sig i höst skrud skall bli roligt.

Har även bokat en resa för att fota hjortar även det i sept. Hjorten brunstar på hösten och det skall bli så roligt att få se och fota det. Den resan skall jag göra med en av mina fina fotokompisar, från björnresan.

Tack för att du orkat kika på mina bilder och för att du följer min blogg. Jag är lite slarvig med att uppdatera.

Nästa rapport kommer nog att komma från våran kennelträff nu i mitten av augusti. Skall bli så roligt att äntligen få träffa alla fina valpköpare igen.

Hoppas du får en fin vecka, i morgon är det fredag och då styr jag bilen hem till mitt lilla hem där hemma.

// Birgitta

 

7 veckor +

by Birgitta6. juni 2017 14:43

Hej kul att du är här igen.

Lilla oranga tiken har konverterat över till rosa tiken. Syskonen tuggade sönder mitt halsband.

Nu är valparna drygt 7 veckor. Vi väger nästan alla 3 kg. Vi alla är framåt och positiva valpar. Nyfikna och gillar att bråka med varandra, ibland tar vi i så vi skriker, men det hör livet till. För just nu lär vi oss hur hårt man biter när man leker och hur hårt man skall bita för att försvarar sig mot farliga saker.

Vi har hunnit åka bil, klippt klor och fått våra pälsar klippta. Vi äter nu 4 mål riktig mat och letar gärna godis i trädgården. I morgon skall vi alla få vårt första bad. Än så länge har vattenkontakten sträckt sig till att tvättas i rumpan och gräva i vattenskålen.

Vi är nu mitt inne i socialiseringsperioden.

En period som betyder att vi lär oss flockens signaler. Vi har en jätte snäll pappa som gör som björnen Ballou, han lär oss allt han kan. Igår visade han oss hur man kan äta tillsammans både stor och liten i en och samma matskål. Vi har en så snäll pappa. Som gillar att busa med oss, fast mest springer han ifrån oss.

 Nästan alla av oss har träffat våra egna familjer och det känns jätte spännande för oss att få flytta till helgen. Men först skall vi klara veterinärbesiktningen och få ett OK i rumpan. På fredag kommer veterinären hit. Då vi slipper åka iväg och bli oroliga i bilen, vi slipper också komma in i främmande lokaler, när vi skall få sticket i nacken och den nya människan skall klämma på oss. Matte tycker att det fungerar så bra att veterinären kommer hit till oss. samtidigt skall Scattis och Iso ta ett blodprov så vi får veta så dom mår bra. Lite hälsotest passar väl bra när vetten ändå kommer till oss. Iso skall också få en spruta och sitt pass.

Bara för att vi kan springa omkring, klättra och hoppa lite så betyder inte det att våra små kroppar klarar det. Vi har inte bildat skelett överallt i våra kroppar det tar mååånga månader innan det är klart. Så vi får inte rusa omkring på hala golv, även om vi ibland rymmer ut i stora huset och springer. Mamma och mormor vill inte alltid veta av oss längre. Men vi testar varje dag om ev vi kan få lite god mat från någon av dem.

Vi rusar inte bara omkring. Ibland gör vi som Ferdinand vi sitter och luktar på blommorna och funderar över livet.

Hoppas ni alla haft en fin helg.

Denna veckan blir en vecka som går till historian, allt som skall hinnas med och klaras av finns det  inte riktigt tid till. Både sorgliga och jobbiga saker måste lösas denna veckan. Det blir en vecka i tårar och nervositet. Men skam den som ger sig. Livet hinner ifatt en ibland och då får man ta ett extra tag och se till så det blir så bra det går.

Kanske hinner jag med en liten blogg innan valparna åker. Om inte, så Tack för att ni följt vår resa och var rädda om er därute.

 

Birgitta

6 veckor och snart stora valpar.

by Birgitta26. maj 2017 11:14

Hej hopp.

Ja just hopp, för det är vad tiden tar stora, stora hopp.

Börjar redan känna av lite ångest för att släppa telningarna ifrån mig. Den 10/6 är dom resklara och skall nästan alla åka hem till sina egna familjer.

Insektskullen har verkligen haft möjlighet att leva upp till sina namn. Dom ligger ute i gräset och sover, busar och går på upptäcktsfärd. En och annan fjäril jagas och någon myra slukas i farten.

Nu är valparna mitt inne i präglingsperioden.

Sinnena är snart helt utvecklade. Under den kommande veckan utvecklas rädslorna. Då får valparna ett annat beteende. Blir dom rädda så springer dom från faran. För att lite senare vända tillbaka och undersöka. Nyfikenheten är fortfarande ett dominerande drag.

Nu leker dom dominanslekar och stundom kan det gå ganska så hett till i lådan. V 6 kommer också känslan för hur och varför kompisen biter mig. Nu blir valpen medveten om hur hårt leken tillåter att valpen biter sina kompisar och mig. Tiken (flocken) börjar nu att fostra valparna. De andra i flocken löser nu av och valpen tycker om att vara lite själv och få egentid.

Liza lämnar nu valparna mer och mer och talar tydligt om att hon tycker dom skall äta riktig mat och inte dia så mycket. Ibland måste man hitta ett eget sätt att rymma uppmärksamheten. Då är bordet enda lugna platsen.

Valparna äter nu mellan 3 och 4 mål riktig mat om dagen. Lite beroende på hur många gånger mamma och mormor ger dom di.

Det är fortfarande en njutning att få en egen stund med mamma eller mormor.

Igår fick dom smaka på en kycklingvinge och det var smaskens.

Nu kan man tydligt se hur valpen väljer att ligga själv en bit från flocken.

Tugga sönder och upptäcka saker är en stor arbetsuppgift som tas på största allvar.

Valpen sover största delen av dagen men vakentiden är intensiv. Valparna finner sig inte att "bara" stanna i valphagen utan har mycket bestämda åsikter om att dom vill vara ute i stora världen.

Den kommande veckan väntar kloklippning, klippning av pälsen och en massa ute tid i trädgården.  Vi kommer också att åka bil för första gången, får se vad dom tycker om det.  Brukar aldrig vara några bekymmer men visst är det en spännande dag för valpen.

Hoppas du får en fin helg och är rädd om dig och dina kära.

 

// Birgitta

5 veckor och klarar det mesta "själv"

by Birgitta19. maj 2017 11:13

Hej igen.

Nu har 1 vecka sprungit iväg igen och valparna har blivit 36 dygn. 4:e  veckan är en ganska stilla period i valpens liv. Det händer inte så mycket mer än att myiliniseríngen fortsätter och och magen förbereder sig på fast föda. V 5 börjar det lite mer spännande saker hända. Men det tar vi i nästa blogg.

Valparna växer. Äter nu 2 mål mat om dagen. Bestående av oxfärs med lite färskfoder, lite mjölkpulver (hund) passerade morötter och 1 äggula. Lite bekymmersamt är det att dom har 2 mammor som förser dem med mat, så varför äta mat man behöver tugga när man kan få sånt som rinner ner i halsen.

Från v 4 är valparna redo att äta endast fast föda. Men tiken brukar låta dem dia fram till 7:e veckan. När det är varmt ute är det skönt om tiken låter dem dia då och då för då vet jag att valpen får i sig vätska.

Valparna får egen vattenskål när dom är 4 veckor eller när jag ser att dom är så stabila att dom inte ramlar när dom försöker stå. Man får vara vaksam med vattenskålar och vingliga valpar. Så snart dom inser att det är vatten och att vatten är roligt så brukar golvet runt skålen vara likt en vattenpöl. Gräva i vatten är enklare än att gräva i jorden.

Socialiseringsutvecklingen jobbar på. Dom kampar med leksaker, dominansbeteende börjar utvecklas. Hanen börjar och får ta lite ansvar, det är hans jobb att sätta gränserna för flockens beteende. Hahah vet inte om Scattis är så duktig på det. Men han börjar visa intresse för sina telningar. Valparna känner nu igen sin flock och vissa av dem börjar utveckla sina rädslor. Det ser man genom att dom kan hoppa undan, pipa till om det kommer ett plötsligt ljud. Under denna tiden är det gynnsamt att dom blir presenterade för prasslande saker, mörka saker, mjuka saker osv... Nyfikenheten är ännu så länge starkare än rädslorna.

Inte alltid man väljer den skönaste sovplatsen. Men på stenen är nog ganska ok. Lite värme på magen, kanske.

Valparnas viktigaste sysselsättningar är att sova, sova, sova, sova och äta.

En valp sover ca 45% av dygnet,  det behöver den göra långt upp i åldern. När dom är 4 veckor somnar dom var och när som helst. Dom sover ännu gärna i en hög bland sina syskon.

När dom blir lite äldre får man vara noga med att "låta" dem sova. Ibland på dina fötter och ibland framför spisen eller varför inte på dina skor, som du just skulle stoppa fötterna i.  Så kära valpköpare samla på er tålamod och bered er på att livet innan och livet efter valp i huset är 2 olika liv.

Hoppas du hittade något roligt att läsa eller en bild som tilltalade dig.

Ha en fin vecka tills vi hörs igen.

Hjalle kullens enda kille sitter under under "korkeken" och luktar på livet utanför valphagen.

// Birgitta

Tiden går fort.

by Birgitta11. maj 2017 12:18

Hej och välkommen.

Nu har det rusat iväg drygt 1 vecka sen förra blogginlägget. Valparna utvecklas med en rasande fart. Dom små liven är idag 26 dagar. Jag kan nu tydligt  se att deras personligheter utvecklas.

Den som är ständigt lite förbannad, den som sitter och filosoferar, matvraket och den busiga. Tjejen som alltid ligger på rygg och sover. Kan nu ana vem som kommer att ta sig ur lådan först  Laughing Det finns en Alba i denna kullen också. Hon kommer att få ett lila halsband precis som sin storasyster. För er "nya" i familjen, kan jag berätta att den lilla lila tiken (Alba) klättrade ur alla hagar och över alla hinder, det gick inte att hålla henne inne. Hon kom in och hälsade på oss på natten fast jag tyckte jag stängt in dem så väl i hagen. Hon lärde sina syskon hur man gör för att rymma ut i stora världen..

Nu hör valparna, nu ser dom och klarar bajseriet alldeles på egen hand. Nu kissas det och bajsas lite där dom står. Men om några dagar börjar dom leta efter kiss ställe. När jag kommer fram till lådan kommer dom alla och söker kontakt. Nu springer dom, om än ganska så vingligt. Dygn 24 är bakbenen så utvecklade att dom kan stå ordentligt på dem.

Nu är dom nyfikna på vad som finns på andra sidan lådkanten.

Nu är dom inne i vad som kallas socialiseringsperioden.

En tid då sinnesorganen mognar och det sociala beteendet växer. Valparna har nu kontakt med varandra genom att slicka och söka kroppskontakt. V 4 är rösten utvecklad och valpen kan skälla, gnälla och morra.

Nu väntar en period när valpen lär sig att den är en hund. Den lär sig flockens regler och dom blir medvetna om andra levande varelser.

När den är 4 veckor börjar intresset för att leka med syskonen. Genom leken tränar dom sina muskler och lär sig det socialaspelet.

Mellan v 3-5 söker valpen kontakt med alla levande varelser som dom får en chans att bekanta sig med. Vecka 5-6 avtar valpens intresse för andra levande varelser det är då den utvecklar sina rädslor.

Liza passar fortfarande sina valpar och går dit och matar men inte så ofta och nu väljer hon att stå upp och dia. Ett tydligt tecken på att nu är valparna klara för fast föda.

Idag har dom fått smaka på vuxenmat dvs. oxfärs med lite äggula. Från och med nu börjar valparnas tunga ändra sig. Valpar har smaklökar (marginal papillae) längst fram på tungan som "bara" finns där medans dom diar. Den dagen dom börjar äta fast föda återbildas dem. Deras enda funktion är att hjälpa tungan att hitta tikens tutte och omsluta den så att dom får i sig mjölken och inte spiller den viktiga mjölken. Naturen är fantastisk.

Vi har flyttat valplådan ut i köket och givit valparna lite större utrymme att röra sig på.

Nu skall jag slänga mig på köksgolvet och låta mig pussas av valpgänget. Bäst att passa på innan dom vassa gaddarna tittar fram. Wink

Hörs snart igen. Tills dess sitter jag här och filosoferar.Innocent

Tack för att du tog dig tid att läsa om oss. Kiss

// Birgitta

Nu händer det saker i lådan.

by Birgitta27. april 2017 10:24

Hej och välkommen tillbaka till oss.

Nu händer det saker i rasande fart i vår valplåda. Redan på 11:e dygnet började valparna öppna sina ögon. Samma dag, började de utforska bakbenens funktion. Mycket ostadigt och vingligt balanserade de upp på sina små ben, försökte styra färden mot mjölkbaren. Nu hörs det ilskna skall ifrån lådan, när mamma gör något som inte passar litet gryn.

Kroppsvikten ökar i rasande fart och alla valparna väger idag runt 700gr + -. Nu är dom inte lätta att väga eller fota dom ligger inte still, annat än när dom sover.

Skk har registrerat deras namn och idag har jag hämtat stamtavlorna. Nu återstår bara att bestämma vem som skall heta vad av de små tjejerna.

Dagen då ögonen öppnas börjar en ny period i valpensutveckling, som helt enkelt kallas mellanperioden. Normalt är denna perioden dag 14-21. Men som du förstår varierar detta. Våra valpar är redan inne i den. Trots att ögonen öppnat sig tar det några dagar till innan dom börjar kunna se något. Först vid dygn 21 är synen så utvecklad att dom kan se sina syskon, se utstickande saker och använda den för att lokalisera och fokusera på ett mål..

I denna perioden myeliniseras luktnerven, lukten förfinas och och utvecklas betydligt.

Frambenen bär upp hela kroppens vikt vid ungefär 12:e dygnet och normalt kommer bakbenen in vid 16:e dygnet. Så gissa om jag är förvånad att vissa av valparna redan 11:e dygnet gör tappra försök i att stå.

Under denna perioden diar valpen vidare, rootingreflexen avtar mer och mer. På ca 18 dygnet börjar valpen visa tecken på att vilja lapa. Ungefär vid 21 :e dygnet tittar den första tanden fram. Det är oftast en hörntand i överkäken som ser dagens ljus först. Sen börjar valpen gnaga på saker. Mot slutet av denna perioden kan valpen sköta magen själv och behöver inte längre hjälp av mammas massage.

Nu börjar vakentiden öka, under denna tiden är dom vakna ca 35% av dygnet. Då inte bara för att dia utan nu "roar" dom sig lite med kroppsövningar.

Socialt håller dom kontakt via sin känsel, slickar, nosar och buffar på varandra och mamma. Mot slutet av denna perioden kommer hörseln och det kan man märka genom att det spritter i valpen. Dom hoppar till när man kommer eller om det hörs ett litet ljud.

Ett litet bekymmer har vi fått. Mormor har tagit sig ann sina barnbarn, nu har dom dubbla mjölkbarer. Lite som att gå en krogrunda, en drink här och en där. Mormor producerar mjölk så risken att dessa valpar blir feta är överhängande. Kärlek och omsorg får dom i överflöd.

Här lever vi i ett kollektiv, alla för en en för alla.

Måste väl för säkerhet skull tillägga. Detta är inget jag rekommenderar att man gör. Valpmamman kan lätt få för sig att försvara sina valpar och då står det liv på spel om en valp kommer i mellan. Men mina tikar är så mentalt stabila och jag har haft ett öga på dem i flera dagar så ingen signal florerar om att försvara. Dom är vana vid att dela allt från mat, ben, mattes knä, husses macka ja allt.

Hoppas du får en fin vecka. Jag återkommer snart med lite mer tjöt om utveckling.

Ha det....

 

Birgitta

Oj nu har redan 1 vecka gått.

by Birgitta21. april 2017 10:21

Idag är det lördag igen och valparna blir redan 1 vecka.

Dom har nu dubblat sin födelsevikt.  Sover, äter och knorrar belåtet.

Mamma Liza pysslar om sina valpar och ser till att dom ligger tryggt i sitt bo.

Idag tänker jag snudda lite vid sinnena.

Hörseln utvecklas inte förrän valpen är 21 dagar. Valpen är döv och en hudflik täpper igen hörselgången. Tiken förmedlar sig inte med valpen, med några ljud. Trots det utvecklar valpen egna ljud snabbt. Nöjda knorrande när dom diar, jämmer och gnäll när dom inte är nöjda och till och med ett litet ljud som liknar skällande kan komma när dom blir "förbannade"

Fram till valpen är 14 dagar är den helt blind. Eller ögonlocken är ihopväxta allt för att ögat i lugn och ro skall kunna utvecklas. 3 Kranialnerver skall kopplas fram till ögat för att det skall kunna röra sig och tolka synintryck. Det behövs 14 utvecklade muskler för att hunden skall kunna röra sitt öga.

Känseln är fullt utvecklad redan när fostret är 7 veckor. Valpen söker hela tiden värme och kontakt hos mamma och syskonen. Känseln i huden startar många reflexer hos valpen. Rootingreflexen sätter igång matsökandet. Nyper man valpen i tassen böjer den tassen. Mammas slickande utlöser tömningsreflexen och valpen kissar och bajsar. Massage från mamma hjälper matsmältningen. Man har sett att valpar som fått lätt beröring av människa redan i denna åldern, får en gynnsam utveckling. Som uppfödare skall man undvika att lyfta valparna. Måste jag det ser jag till att nos och huvud ligger inne i handen och har hudkontakt eller ännu hellre tar jag hjälp av tiken så hon slickar valpen när jag förflyttar den.

Får ofta frågan om färgen på valparna. Kommer dom att behålla sina vita fötter? Svar nej det kommer dom med största sannolikhet inte att göra. Redan när valparna är redo för att flytta hemifrån,kommer flera av dem vara helt bruna. Jag ser hur dom färgar in dag för dag.

Men varför är dom vita på tassar och mage när dom föds? Färgen har inte hunnit rinna ut till mage och tassar. Hunden färgar in så länge det finns färgämne kvar i den lilla färg genen som sitter uppe i nacken på valpen. Färgen rinner ner i tassar och under magen sist. De hundar som får vita strumpor och eller vit teckning under mage och bröst, räckte färgen inte riktigt till hela vägen.

Jag tjatar vidare, i nästa blogg. Om valpensutveckling.  Är du intresserad och orkar, är du välkommen tillbaka.

 

Hoppas du får en toppenhelg.

Här i huset är det fullt upp. Ny tvättmaskin skall in och den andra skall på tippen.

// Birgitta

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv