Idag påminns jag om att livet faktiskt är en resa.
Ibland lite som att åka tåg eller buss.
Vissa stationer stiger man av på och hämtar lite nya kunskaper andra väljer man att susa förbi.
Jag föredrar att kliva av på de stationer som känns bra för mej. En del människor tycks slänga sig av vid alla hållplatser och utan reseplanering kasta sig in i trassel och tjafs.
Kanske börjar man bli vis av ålder eller som en del kanske väljer att se det "konflikträdsla" För mej har det ingen betydelse vilket.
Men ibland gör andras dumheter och ställningstagande mej lessen och nedstämd.
Har vi tid med tjafs? För mej är svaret givet. NEJ...
Jag tror jag vill att min resväg, skall se ut så här. Slät & jämn kantad av sommar blommor.
Varje dag en blomster resa. Varje dag förundras jag av humlans energi att finna mat och sprida glädje och nya förutsättningar för blomster liv.
Medresenärer på min resa, sedan 12 år tillbaka är mina 4 katter. Här Musse och Vitepissen.
Reskamrat nr 1, i alla lägen är goa, glada och lite knasiga Pia-Lotta
Resekamrat nr 2, underbara lilla egensinniga Mea.
Denna lilla Tyskhare satt alldeles stilla mitt på fältet i nästan 40 minuter. Man undrar varför? Kanske sitter han bara och väntar in sin själ.
Ett mål på min resa, var att komma Stenknäcken nära. Idag känns det som om vi var överens om att fotografering var ok. Stenknäcken har inte visat sig på nästan 14 dagar, jag trodde dom hade dragit söder över redan. Men så plötsligt dyker dom upp igen.
Men det bästa av bästa är att nu är det 28 timmar kvar tills jag kliver av på en ny hållplats i mitt liv. Det skall bli så roligt och ser fram emot det så..
// Birgitta