Nu kan jag avslöja vad mitt nästa stopp på resan.

Familjen har utökats med en liten brun Lagotto kille vid namn Scatten, fast husse kallar honom Putte.

Han är en busig, energisk och kaxig liten grabb. P-L har hälsat honom välkommen och "gillar" honom med visst förbehåll. Mea har tagit på sig mamma rollen, så jag får hålla dem isär, han blir lite för enveten på henne och hon säger inte ifrån, utan bara står där och undrar varför.

Att det är en kille behöver man inte fundera på.

Klurig blick, fundersamma ögon och bara helt underbar.

Kanske inte värdens snyggaste uppställning men det skall övas, jag lovar. Pernilla.

1:a daten med flickorna Lindström. Stora men snälla "tanter"

Att han tillhör vattenhundar finns inget tvivel om. Han rusade rakt ner i badbaljan.

Mea, som vi trodde skulle vara lite sur, tog på sig mamma rollen direkt. Hon lämnade inte honom på hela kvällen.

Katterna ett spännande inslag. Men var katten e katten.

Phhhu vad är nu detta?

Sur och trött efter att människan klippt mina klor.

Jag smälter. Han är inte skyldig till det avbitna hörnet. Det gjorde mina Borderterriervalpar engång för 25 år sedan. Ett kärt ärr på möblemanget. Skall nog köpa nya möbler den dagen vi inga hundar har. Med andra ord vi kommer aldrig att få nya möbler.

Mea underbara Mea. Jag fick en tår i ögat när jag hittade Mea och Scatten under bordet sovande tätt intill varandra.

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Kvälls promenaden igår värmde mitt hjärta.

3 hundar, 4 katter, gubben & jag. I kväll skall kameran med så jag får en bild på det.

Nu skall gubben och jag äta lite gott dricka lite bubbel och fira 20 årig bröllopsdag. En bröllopsdag med lite smolk i familjebägaren. Inget ont som inte har något gott med sig.

// Birgitta

 Idag påminns jag om att livet faktiskt är en resa.

Ibland lite som att åka tåg eller buss.

Vissa stationer stiger man av på och hämtar lite nya kunskaper andra väljer man att susa förbi.

Jag föredrar att kliva av på de stationer som känns bra för mej. En del människor tycks slänga sig av vid alla hållplatser och utan reseplanering kasta sig in i trassel och tjafs.

Kanske börjar man bli vis av ålder eller som en del kanske väljer att se det "konflikträdsla" För mej har det ingen betydelse vilket.

Men ibland gör andras dumheter och ställningstagande mej lessen och nedstämd.

Har vi tid med tjafs? För mej är svaret givet. NEJ...

Jag tror jag vill att min resväg, skall se ut så här. Slät & jämn kantad av sommar blommor.

Varje dag en blomster resa. Varje dag förundras jag av humlans energi att finna mat och sprida glädje och nya förutsättningar för blomster liv.

Medresenärer på min resa, sedan 12 år tillbaka är mina 4 katter. Här Musse och Vitepissen.

Reskamrat nr 1, i alla lägen är  goa, glada och lite knasiga Pia-Lotta

Resekamrat nr 2, underbara lilla egensinniga Mea.

Denna lilla Tyskhare satt alldeles stilla mitt på fältet i nästan 40 minuter. Man undrar varför? Kanske sitter han bara och väntar in sin själ.

Ett mål på min resa, var att komma Stenknäcken nära. Idag känns det som om vi var överens om att fotografering var ok. Stenknäcken har inte visat sig på nästan 14 dagar, jag trodde dom hade dragit söder över redan. Men så plötsligt dyker dom upp igen.

Men det bästa av bästa är att nu är det 28 timmar kvar tills jag kliver av på en ny hållplats i mitt liv. Det skall bli så roligt och ser fram emot det så..

// Birgitta

Hoppsan vad dagarna sticker iväg, när man är "lycklig" eller beror det på att man har så mycket att göra, kanske?

I  vilket fall har dessa dagarna innehållit trevliga beslut, soliga dagar, strandbad och sjöbadande.

Vi väntar på nästa vecka med stor förväntan. Tror inte de närmsta 5 dagarna kommer att rusa iväg, men hav tålamod "kvinna"

Skulle det komma någon?? Va det de du sa, matte?

Små bollar i gräset när sommaren är ny...... för hela året drömde jag.....

om humlor som surra i solen som brände, drömde jag

Slutar aldrig, känna tacksamhet och glädje över det som naturen bjuder mej på VARJE DAG!

Är också så glad för min kamera och mitt Macro objektiv som ger mej en anledning att studera närmare på naturens små, små varelser.

Dessa 2 tjejer ger mej också sådana stunder av Lycka, värme & fullständigt överväldigande kärlek.

Mea hade ett sådant bestyr, vad rörde sig på botten i sjön idag. Dom va små, mycket små, mycket små.

Rumpetroll i massor hade samlats i strandkanten. Vi störde, men rotade nog samtidigt upp lite mat till dem. I morgon får jag nog åka upp och studera vidare, undrar vad det skall bli för "prinsar" av dom när dom vuxit färdigt.

Rådjuret njuter av dagens sista solstrålar.

Nu skall jag sätta mej och invänta onsdag, för det är den dagen i denna veckan, på detta året som kommer att betyda mest för oss. Väntar, längtar, trånar ja va finns det för mer ord för detta tillstånd?

// Birgitta    

Idag har det varit en söndag, söndag, bara vanlig söndag.

Lite städa, lite tvätta, lite andra måsten hit och dit.

Lite fotografera hanns också med, fast mest blev det lite leka med bilderna. Krävs en hel del öva på det också för att resultatet av mitt fotograferande skall bli bra, så småning om.

Dagens "kurre" fick bli lite oljemålnings känsla.jag gillar den ritade känslan i dessa kort.

Nu har nog skatan barn att försörja, han kommer flera gånger om dagen för att bunkra solroskärnor. Stor och liten kan samsas när det gäller mat till barnen.

Björktrasten, är en ilsken rackare, han snattrar och jagar, framför allt skatan om den kommer intill trädet där han har sin familj.

Grönfinken stoppar i sig maskros frö. Han rycker och sliter för att få med sig så många som möjligt.

Maskrosen fick bli ett sv/vitt foto.

Likaså Gråands honan som stod och vädrade sina vingar vid Ätrans kant.

I morgon en ny dag, skall bli en spännande dag.

Kanske delar jag inga kort från dagen i morgon, men går allt som planerat kommer bilder så småning om.

Nu tar vi kvällsfikan och sätter oss i trädgården, vilken kväll det blivit.

// Birgitta

Upp med tuppen, ut och hämta tidningen.

Då händer det, jag blir helt slagen av försommaren.

Göken gal, det doftar av liljekonvalj, kaprifol, syren och fåglarna kvittrar.

Detta är faktiskt livet, jag får vara med och njuta av det.

Jag önskar jag kunde skicka med lite doft till dej.

Kaprifolen har slagit ut under morgonen och sprider en väldoft över trädgården så man blir helt betagen.

Syrenen, doftar nästan för mycket, om det är möjligt.

Maskrosorna har börjat sitt slitsamma liv, nu är det reproduktion som gäller. Inte visste jag att Domherren & Grönfinken var så förtjust i maskrosfrö, dom sitter och plockar i maskrosorna jag lämnat i trädgården. Tur för dom att jag är en slarvig och lite lat trädgårdsmästare.

Svalan har fått ungar och flyger i sitt bo.

I 2 av Svalans bo så piper det alldeler otroligt. Hur fort kan det gå, från dom kommer tills ungarna skriker efter mat.

Jag är inte så många dagar gammal. Bedårande söt när den går med sin "tvilling syster" och sin mamma i hagen.

Japp så var det den där ständigt återkommande "Kurre"

Idag sitter han och gömmer sig för regnet och den annalkande åskan.

Tack goda kompisen för att du bjöd på underbart god lunch, efterätt och kaffe.

Tack för att flickorna fick en rolig lekstund med din lille kille.

 Hoppas ni alla haft möjligheten att komma ut i naturen, och njuta idag precis som vi gjort.

// Birgitta