Nu kan jag avslöja vad mitt nästa stopp på resan.
Familjen har utökats med en liten brun Lagotto kille vid namn Scatten, fast husse kallar honom Putte.
Han är en busig, energisk och kaxig liten grabb. P-L har hälsat honom välkommen och "gillar" honom med visst förbehåll. Mea har tagit på sig mamma rollen, så jag får hålla dem isär, han blir lite för enveten på henne och hon säger inte ifrån, utan bara står där och undrar varför.
Att det är en kille behöver man inte fundera på.
Klurig blick, fundersamma ögon och bara helt underbar.
Kanske inte värdens snyggaste uppställning men det skall övas, jag lovar. Pernilla.
1:a daten med flickorna Lindström. Stora men snälla "tanter"
Att han tillhör vattenhundar finns inget tvivel om. Han rusade rakt ner i badbaljan.
Mea, som vi trodde skulle vara lite sur, tog på sig mamma rollen direkt. Hon lämnade inte honom på hela kvällen.
Katterna ett spännande inslag. Men var katten e katten.
Phhhu vad är nu detta?
Sur och trött efter att människan klippt mina klor.
Jag smälter. Han är inte skyldig till det avbitna hörnet. Det gjorde mina Borderterriervalpar engång för 25 år sedan. Ett kärt ärr på möblemanget. Skall nog köpa nya möbler den dagen vi inga hundar har. Med andra ord vi kommer aldrig att få nya möbler.
Mea underbara Mea. Jag fick en tår i ögat när jag hittade Mea och Scatten under bordet sovande tätt intill varandra.
Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag
Kvälls promenaden igår värmde mitt hjärta.
3 hundar, 4 katter, gubben & jag. I kväll skall kameran med så jag får en bild på det.
Nu skall gubben och jag äta lite gott dricka lite bubbel och fira 20 årig bröllopsdag. En bröllopsdag med lite smolk i familjebägaren. Inget ont som inte har något gott med sig.
// Birgitta