Måndagar kan vara olika tunga. Men idag är det måndag.
För oss väntar en diger vecka med både glädje och mycket sorg.
Vi börjar veckan i glädjens tecken.
Vår fina Pia-Lotta fyller 7 år.
Som vi väntade på denna lilla tjejen. Vilken lycka det var när vi fick veta att det faktiskt föddes en liten tös idag för 7 år sedan som ville bo hos oss.
Den dagen började en ny resa, våran Lagottoresa.
Utan Pia-lotta hade vi aldrig fått glädjen av att träffa Mea. Så visst finns det en mening i allt.
Mea ligger idag under syrenen och bara njuter av att det blåser i pälsen.
Vi har gått en skogspromenad och jag har tittat med dom kritiska glasögonen på henne.
Ja hon missar vissa steg. Jag hon går med hela ryggen. Ja hon går med olika långa steg. Ja hon går med förkärlek passgång. Alla tecken tyder på att nu är det nog med lidande för hennes del. Min hjärna och mage säger att så är det, men hjärtat och känslan säger något annat. Faan att man inte kan vara synkroniserad när det behövs. Man får ju bara huvudvärk av att vara så ambivalent.
Kvällarna tillbringar Mea i stolen på altanen, som kommit att bli hennes borg.
Nu skall ni få se hur hon såg ut i sina leder den 1/9 2015. Sista plåten som är tagen på Mea.
Det jag ser är i alla fall väldigt synkat med det jag upplever i hennes kropp. Artrosen känns tydligt på utsidan av hennes ben. Jag ser hur missbildad leden är när hon går. Ja mitt öga ser, min hjärna förstår men.....Lik förb... funderar jag över om detta stämmer och är rätt beslut. Ja jag vet att det är det mennn....
Jag vet att du många gånger säkert funderar på varför jag väntat så länge med att ta bort henne? Varför beställde jag tid 1 hel månad innan dagen D? Är det inte ett sätt att dra ut på pinan? Jo... det är en lång pina, men jag har väntat, just för att jag vill veta hur Mea ser ut idag i sina höfter och det finns bara en som får röntga henne. Så det kommer att tas en sista plåt på henne på fredag. Det finns bara ett ställe som jag känner förtroende för som kan hjälpa henne och faktiskt förstår att detta är nödvändigt. Så ibland måste jag vänta för att få det som jag vill.
Önskar dig en fin måndag.
Nu blir det nog inte så mycket mer skrivet denna veckan. Är en upptagen kvinna hela veckan.
Njut av veckan och ta vara på varandra. Du vet aldrig hur länge det varar.
// Birgitta