Långfredag 2013.
På 1900 talet hölls alla barn inne på långfredag. Bio, teater och dans var förbjudet enligt lag fram till 1973.
"Långlaten" kallades den som låg längst kvar i sänghalmen denna dagen.
Det poppar upp en del minne från denna dagen. Starkast av alla minnen är, dom stickiga strumpebyxorna som kasade ner i grenen, som mor tvingade mej att ha. Jag var tvungen att va fin på Långfredag. Minns också att jag fick mej en avhyvlig för att jag hoppade hopprep en solig Långfredag. Minns mors ord så väl " kom in, tänk om grannarna ser att du leker idag" Inte helt lätt att förstå för en liten tös på 5 år, att grannarna skulle bry sig om det.
Om detta vårkort är taget på långfredag vet jag inte, men en liten Birgitta är på "farmors" land. I Onsala på Tallbacken. Kanske 1960, minns inte, men säkert har mina bröder bättre minne av dessa vårbesök på landet.
Tänker ofta på vilket previlegie man hade som barn, Farmor och farbror "Kalle" hade en sommarstuga som vi alla kunde resa till. Något konstigt infinner sig i ens liv när man börjar bli lite äldre. Kallas kanske nostalgi, jag är glad för alla dessa små, glimtar av minnen som poppar upp i hjärnan ibland.
När hjärnan skenar iväg och man blir lite mellankolisk. Kommer älskade maken hem med ett fång underbara tullpaner. Så visst är man previligierad även som"gammal" tant.
Tulpaner är en av det finaste blommorna jag vet. Krispar i handen, vackra färger och det viktigaste av allt, dom kommer med våren.
Fick sån längtan efter blommor,satte mej i bilen och körde till favorit handelsträdgåren.
Dagens oplockade gula tulpaner.
Är inte detta primula hav våren så vet inte jag vad vårtecken är. Vilken njutning. Det blev en kasse primula med hem att ställa i fönster och i växthus.
Körde svängen förbi fältet med svanar för att se om dom var kvar. Det va dom!
Ungar kom... nu är hon här med kameran igen!
Idag hade svanarna fått sällskap av Canadagäss. Även den fågeln är riktigt fin tycker jag.
Det är så häftigt att stå vid åkerkanten och lyssna på snattrandet, fåglarna har full koll på mej och larmar så fort jag tar ett steg åt deras håll.
Å så dagens ord.
Lätt att säga men ack så svårt att leva efter. Måste bli bättre på detta.
// Birgitta
Copyright text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder får användas i något sammanhang utan skriftligt godkännande av fotografen.