Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Vi är nu flera som håller tummarna och ser fram emot vad som komma skall.

Så nyfikna vi är.

Tess är idag i dygn 57. Om 1 vecka vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig, känt mig både förväntansfull och lite olustig. .

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på ca 65 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning. Nu är Tess rund och väldigt trött. Hon ligger helst för sig själv och sover. / Det sprallar i magen och hon är inte så glad att jag håller handen stilla och känner på knytten.

Hon har ökat 3.3 kg i vikt men ser mest ut som hon lagt på sig själv. Hon är bred som en "ladugårdsdörr" över ryggen. Varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen. Även om jag har en aning om hur mycket ungefär viktökningen är/ valp, men som sagt man vet inte om tiken ätit på sig vikt eller det faktiskt är valpvikt hon ökat.

Ett bra mått på valpvikten är att födelsevikten bör ligga mellan 1% - 3% av hundens förväntade vuxenvikt. Så en hund som förväntas väga ca 12 kg, bör födas med en vikt på ca 120 - 360gr.

Finns flera faktorer som påverkar hur stor en valp är när den föds. Mammas näringsintag, genetik, hur många i kullen, eller tillväxten. Har tiken ex haft havandeskapsdiabetes (vilket kan drabba hund precis som oss människor) är risken stor att valparna föds stora. (Johnston, 2001) Mer om det finns att läsa i en avhandling som heter Dräktighetsdiabetes hos hund, Sanna Johánsson Kreuger. Mycket spännande läsning. Som du säkert redan förstått grottar jag ned mig i forskning och artiklar, just nu och som vid alla dräktigheter är det just dräktighet och forskning om det som gäller. Tar alla chanser att lära mig, kunskap är inte tung att bära.

Denna veckan har Tess blivit klippt och ompysslad, rakad på magen, rumpan, svansen (är noga med att klippa kort päls på svansen, då den ofta blir nedsmutsad av fostervatten som är starkt och kan fräta på huden om det får sitta en längre stund) och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Tess ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt.

På dygn 59 minskar, tikarnas matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir nästan alltid illamående innan förlossningen. Dom kräks när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv under buskarna eller långt bort i trädgården. Inne hittar vi oftast henne under sängen eller under köksbordet. Hon får välja själv. Tess har beslutande rätten och  bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Tess valpa från och med imorgon och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Tiken svarar direkt på valparnas signaler. Så länge tikens äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan tiken och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Finns en studie gjord på kullstorlek som heter Kullstorlek hos hund som ett mått på fertilitet, Anna Snell 2018. Den är intressant att läsa för er som likt mig gillar att nörda och skaffa kunskap.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Tess sover oroligt på natten och vankar omkring, hittar nya ställen att ligga på och andra kroppställningar. Tydliga tecken på att nu jobbar hennes kropp i det tysta.

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad. Valplådan/lyan står i det rummet vi är som mest, för att tikarna skall känna att flocken finns nära men inte stör. Närhet är viktig för oss. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan.

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Tess kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss.

Det är väl nu också på sin plats att jag skriver en rad om valparnas snygga pappa.

Han är en ung kille född 2023. Han är född i Italien hos en duktig uppfödare. Bor i Norge hos en av mina uppfödarkollegor..

Minzin är en vinstrik kille med massor av titlar i sitt namn. C.I.B.-J. CH NORDIC JrCH NJr CH DK HR JrCH WJV-24 SEJV-24 Balze's Minsin Pazzerello Balze's

Denna killen har jag förälskat mig i sedan 1 dagen jag såg honom, då var han en liten kille. I mina ögon något av det snyggaste och snällaste man kan önska sig. Hoppas innerligt att vi får minst 2 killar som är lock a like.

Minzin är en alltigenom vänlig hund som tar dagen och uppgiften som den kommer.

Man kan helt enkelt säga att han är en lagom stor kille i sina bästa år, ung och framgångsrik.

Han har ett fantastiskt sätt att röra sig med ett vägvinnande steg. När han travar hinner inge springa med

Han är skimmel till färgen, men vi vet inte vad han bär på för färg gener så även det blir en spännande upplevelse att få se. Skimmel är dominant så att någon valp blir en skimmel är jag 100 säker på (om man någonsin kan vara det i hundvärlden)

Han har HD B och ett index på 96 enl Norska kennelklubben.

Ni kan läsa mer om honom på Norska kennelklubbens sida.

www.dogweb.no/dogweb/dw/openPage/hundIndex.html?HUID=ROI23%2F135995

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Vill samtidigt tacka alla som hört av sig och varit inne i bloggen och följt oss. Resan fortsätter hoppas jag om allt går som det önskas och alla mår gott framöver.

Ha en fin vecka.

Är du nyfiken på en valp ur kullen hör gärna av dig 0709 558162 eller birgitta@enhand.se.

//Birgitta & Tess

Hej igen, nu har det gått en vecka och ny blogg är här.

Idag är Tess på dygn 42 dvs hon är nu i v 6. Tess är tröttare än vanligt, hon har ofta något drömskt i sina ögon och vill ligga nära hela tiden. De övriga tikarna i flocken stöttar henne genom att alltid finnas intill och ligger gärna både 2 och 3 runt henne. Naturen är magisk hela flocken känner att nu är det viktiga saker pg.

Tess går så sakta upp i vikt och har nu ökat 1.5 kg drygt. Matte har varit lite snål med maten, då Tess var onödigt hög i hull när vi parade henne. Ingen tik mår bra av att gå fet in i en valpning det är lika illa som att hon är för mager. En balansgång som ibland är svår, man ser inte sina egna hundar.

En vecka där det händer mycket och den veckan vi behöver vara lite extra snälla mot tiken.

 Efter dygn 45, på onsdag händer mycket med fostret. Ett foster av en medelstor ras är nu stor som en biljardboll. 

Idag på dygn 46 börjar nosen att pigmenteras.

Dygn 50 börjar pälsen/finhåret utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Blir spännande att få se vilka färger som valparna får, vilka färggener som finnas i pappan är jag inte 100 klar över. Mamma bär på tantecken, vit och brun det vet jag. Pappa är skimmel och det är en dominant färg. Så detta blir spännande. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Vecka 7 förkalkas premolarerna  (framför molarerna) som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Tess är en riktig gosevovve, hon ligger gärna tätt intill. Vill dock inte att jag klappar för mycket på magen. Valparna känns nu tydligt dom ligger fortfarande långt upp mot ryggsidan. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. När man känner på Tess buk kan man lätt känna de små knytten. Tess skulle gärna äta för hela gänget, hon är ständigt hungrig. Man får inte övergöda tikarna men dom skall ha det gott.

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det dax för mig att börja planera för kommande veckor. För mig att bädda valplådan, så Tess hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull. Kommer också att försäkra mig om vilken veterinär klinik som har öppet och kan ta emot om det skulle bli bekymmer.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Vi tycker tiden gått fort fram tills nu, för nu börjar den riktigt långa väntan och spänningen, vad är det för småttingar som ligger i magen och hur skall det gå. Tess har bara en åsikt i detta och det är att hon får för lite att äta och alldeles för sällan matgladare tik har sällan skådats.

Tack för att du kikade in och hoppas att du även denna veckan hittad något spännande att fördjupa dig i.

Det kan fortfarande finnas någon valp att tinga om du är intresserad. Allt beror ju förstås på hur många som vill komma till oss och hur många som klarar den sista tuffa resan ut i stora världen.

Hör gärna av dig om intresse finns för en krullig livskamrat.

birgitta@enhand.se eller 070 955 81 62

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker. Som vanligt har jag inte "hunnit" fixa bloggen i tid Tänker att ni som väntar kanske har lite överseende med en slarviga bloggare. Måste vara riktigt ärlig det hänger på bilderna att inte bloggen kommer fram, valpisarna är väldig sociala och så fort man närmar sig med kameran sitter dom vid linsen. När jag vill fota är det ofta för mörk. Ja det finns 1000 saker som kan krångla till det när man vill ha den där "gose" bilden. Inte minst att jag är ensam när jag skall fota. Nästa vecka hoppas jag få lite hjälp med fotandet så jag kan presentera valparna, vilka dom är och en liten iakttagelse om var valp.

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

En viss liten herre kom i natt på hur man lätt tar sig över ett galler, så nu är grinden satt i högre höjd, får se hur länge det tar tills han klurat ut hur han gör för att ta sig ut.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Denna kullen kan uttrycka sig jag lovar Nu skäller, gnäller, morrar dom och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig. Nu finns det starka åsikter om att dom vill komma ut och undersöka stora världen.

Sover gör dom fortfarande nästan 65% av dygnet, har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Julia diar sina valpar flitigt, men på hennes villkor. Bits dom för jäkligt går hon bara därifrån. Alla tänderna är nu påväg att komma igenom hos alla valparna. Nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör likadant utan att någon lärt dem.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Julia är avundsjuk på valparna, hon är så hungrig. Hon är helt mathysterisk.

Alla valpar växer som dom skall och ökar fint i vikt.

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Julia anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit, städar noga deras munnar och matskålar. Eller om det är så att hon insett att det är enda sättet som hon kan få smaka på deras mat

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt.

Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna i den nyinvesterade hundkorgen, den är tydligen både varm och trygg.

 Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Hua vad tiden går fort.

Hoppas ni får en fin höstvecka.

För min del blir det en efterlängtad fotomässa i helgen och minst 3 fina föralltidfamiljer kommer på besök under veckan.

Skall också se om jag får satt mig, för att förkovra mig lite till i dräktighet, och pyttevalpar. Finns en specifik sak jag letar efter men som jag trots idogt letande inte hittat någon förklaring till, då triggas denna tanten från att vilja veta till "måste" veta. Letar vidare. Har frågat flera veterinärer men dom vet inte heller, ok dom kan inte veta allt (har jag förstått) En fråga som för mig är mycket ofattbar att det inte finns ett svar på då den borde vara rent anatomiskt förknippad. Hos oss människor finns det fina förklaringar till varför detta sker men trots att det händer, varje/nästan tik finns inget att läsa om det. Varken i anatomiböcker eller forskning hos SLU. Inget jag hittat skall tilläggas. Får se om jag hittar svaret då kommer det att finnas i framtida bloggar.

Lite ringträning skall också hinnas med, småflickorna behöver sitt dom också.

Nej nu får du läsa i lugn och ro.

Som vanligt är du välkommen med frågor funderingar och om du hittar några faktafel är jag så tacksam att få veta det. Säger som SKK säger på en nu film dom släppt i dagarna. Låt Sverige få ett vänligt hundklimat, dvs vi hundägare borde vårda vårt språk mellan varandra. Vänlighet kostar så lite. Investera mer i den.

Passar det inte vad ni läser scrolla vidare, och utgå inte från att allt som skrivs är skrivet av ondo.

Allt för många anser sig kunna ta sig rätten att vara bödeln, hänga andras åsikter och kunskap. Något som gör mig både ledsen och bestört. Tror mig veta att någon därute sitter på den kunskap jag letar efter.

Du ha det gott där ute.

// Birgitta

Hej åter igen fick du vänta lite på veckans blogg.

Ber om ursäkt för det men här kommer den!

Som du nog förstår sitter jag så fort tillfälle ges och kikar på valparna i lådan. Följer noga varje individs utveckling. Där finns 1 som är lite tuff, en som är lite blygare, en som är väldigt nyfiken och en som gillar att "jabba" med sina tassar. På det hela en mycket energisk och framåt kull.

Nu har det gått ytterligare 1 vecka och valparna fyller 23 dygn idag. Dom växer så det knakar, har börjar fara runt i valplådan och väntar nu ihärdigt på mamma. Denna kullen är helt exemplarisk, följer teoriboken till punkt och pricka, i sin utveckling. Dom är tjocka som små delfiner allihop. Det gläder mig mycket för då vet jag att dom fått/får den näring dom behöver från mamma och att förutsättningarna är de bästa för en fin utveckling.

 Någon gång runt 21 dygnet lägger sig inte tiken ner och diar längre. Lite taskigt kan man tänka, naturen är även här väldigt fyndig. Den som inte orkar stå eller kan träna sina ben att stå så den får mat, är inte stark nog för livet utanför lådan. Lite hårt, som uppfödare skulle man inte låta den sorteringen ske, i det vilda har det en stor funktion. Man måste vara stark om man skall klara sig och dygn 21 skall valparna fixa att stå på bakbenen och käka om dom vill ha di. Julia är en rätt förstående mor så hon står en stund sen lägger hon sig så alla får äta.

Nu har dom passerat den så kallade mellanperioden och går in i den mycket längre socialiseringsperioden. Från 21a dygnet till 3 månader. Man brukar tala om att den dagen valpen börjar höra, passerar den in i socialiseringsperioden. En period då dom börjar bli medvetna om sig själva och sin egen kropp, man kan se tendens till att dom försvarar sig och vill tillrättavisa om någon kommer inpå och det inte passar.  Mellan 4-12 veckor brukar man tala om präglingsperioden, dvs den perioden då valpen präglas på och av flocken. Å då inte bara sin hundflock, människor skall ingå i flocken, nu startar även präglingen med oss. Lite mer om det kommer i kommande bloggar.

Man kan säga att alla funktioner som styr socialt beteende börjar bli kopplat och klart.

Valparna hör ännu inte fullt ut. Hörselnerven var myeliniserad och klar, på dom alla i tisdags kväll. Som i ett trollslag såg man hur dom reagerade på mormor Lizas gnäll om att få komma in i valplådan och småflickornas nyfikenhet om vad som rör sig i lådan.  Dom ser ännu inte ordentligt. Hörselgång och ögon nu är helt öppna och dom kan börja styra in sig på ett mål. Lägger man sig ner i lådan kommer dom knattande direkt.

I takt med utvecklingen kommer dom vilja undersöka omvärlden, mer för varje dag. Nu är dom nyfikna på nya saker, har börjat småbusa och tugga på och med varandra.

Första veckorna i denna perioden går ut på att undersöka och knyta ann till syskon, mamma, lyan och bli lite nyfikna på omvärlden. Vissa beteende såsom rädslor, flykt osv.. dröjer ännu några veckor innan det är kopplat och klart.  En valp som blir rädd innan den socialiserat med flocken, riskerar ju att fly undan och komma bort från tryggheten, så även där har modernatur tänkt till ett steg längre.

Nu är dom uppe på benen allihop och klorna klipptes i torsdags, 72 små små klor som skulle toppas. Lite pill men första gången jag fick chansen att se och klämma på alla vid samma tillfälle. Kan säga att jag gillade det jag kände.

Bästa stunden för pyssel av detta slag är när dom just ätit och somnat in i värmen vid ett syskon eller mamma, då är dom som små trasdockor och kan lugnt hanteras utan kamp. Dom är snabba och starka dom små rackarna, när dom är pigga och hungriga.

I slutet på denna veckan är det dax för valpisarna att få sitt första smakprov på fast föda. Brukar ofta dra på första måltiden tills valparna närmar sig sin 4 veckors dag. Serverar alltid lite oxfärs och en äggula som första måltid. Under några dagar får dom smakprov som sedan sakta ökas ut till 1 mål mat om dagen. Valparna skall nu också avmaskas för första gången. Det brukar jag göra vid 3½ - 4 veckors ålder. Hur kan valpar få mask? A- det kan överföras från mamma, B-så sitter dom små lymlarna i bröstvårtorna och väntar på att valpen skall börja äta, så enkelt sagt kommer dom ner i valpens mage genom att den diar första dagarna. Alla valpar får inte mask, men avstå från maska gör jag inte. Valparna maskas 3 ggr innan dom lämnar oss.

 I och med att valpen får fast föda första gången börjar något spännande att hända i valpens mun.

 Längs med tungan har valpen små smaklökar som på latin heter Marginale papilae.

Deras enda funktion är att se till att valpen inte spiller ut mjölken dom äter ur spenarna. Direkt när valpen får fast föda, börjar dessa att tillbaka bildas för att sedan helt försvinna. Säg sen att inte naturen är helt magisk.

Nu kommer en period när vissa tikar äter sin mat och sedan gå till valplådan för att kräka upp den igen. Ansvarskännande tikar gör det flera gånger om dagen. Å gissa om valparna är lyckliga dom kan både käka och kasa runt i mammas goa uppvärmda mat. Ja ja det är då man måste komma ihåg att vi och dom värderar vissa saker helt olika.

Det sista dagarna har lådan börjat dofta och det måste man ju undersöka. Tänk själva vilken överrumplande känsla när man för först gången skall lukta på något och samtidigt få en ny upplevelse.

Ja jisses vad det går fort. Så spännande varje gång, upptäcker nya saker och lär mig något nytt med varje kull. Ingen är den andra lik.

Som uppfödare och hundägare är livet inte svart eller vitt utan går mer i gråskalan. Det händer lika mycket svåra, tråkiga saker, som glada saker och alla måste man "ta" med samma lugn och metod för att komma igenom, så enkelt är det.

Lovar er alla att ni under hundtiden kommer att springa på saker ni vill slippa, då skall ni veta att uppfödaren finns där att bolla med! Just därför skall du vara noga med att välja ut oss, din hunds uppfödare, det måste stämma så ni vågar och  vill fråga, fråga och fråga igen.

Vi uppfödare är inte alla duktiga på att var transparanta, träffar du på någon av oss som talar illa om en kollega, välj annan uppfödare. Sådant bådar inte gott varken för dig, din hund eller för vår ras.

Vi har haft en mysig helg. En utställning för småflickorna och möte med goda vänner.

Nästa vecka blir en spännande vecka, 2st hundar ur Happy kullen skall HD röntgas och 1st ur Great kullen skall göra sitt BPH. Behöver jag säga att jag är så glad och tacksam över mina fina valpköpare som BPHar sina hundar och framför allt HD röntgar dem. Som ni alla vet vid detta laget, är det en parameter för att man skall bli accepterad som valpköpare till våra fina valpar, men ändå verkar det vara en väääldigt lång resa för en del att få det gjort ;)  Nu håller vi tummarna för våra fina kennelsyskon och deras familjer att resultaten av detta blir "bäst".

// Birgitta

Hoppsan 1 vecka har gått till.

Nu är valparna 16 dagar och precis passerat den neonatala perioden.

Dom äter och sover, i den ordningen. Riktiga små körvar som 3 dubblat sin vikt på 14 dagar.

Valparna är nu på ingång i det som kallas mellanperioden, eller övergångsperioden, dygn 14-21.En kort period där det händer väldigt mycket. På några timmar kan man se att det ändrar sig och att valpen klarar en ny uppgift. Att sova utan sin syster är ännu en omöjlig uppgift Lägger man isär dem kasar dom snabbt tillbaka, till värmen och närheten. Åter igen man skall inte vara dum mot dem, men ibland är det så fantastiskt att se hur naturen fixar och donar så att det skall bli "bäst"

Denna kullen är kul för man hör direkt om dom tycker det är någon grad lägre temperatur i rummet. Små huttrande ljud kommer från samtliga. Ljud som direkt upphör när vi sätter på kaminen. En kull med livsnjutare tror jag bestämt. Här kan inte sparas på elen i detta huset.

Dygn 12 bär frambenen upp hela hundens kroppsvikt. Från dygn 14 är alla nervbanor i frambenen klara och valpen kan sitta.

Från dygn 16 börjar bakbenen, om än darrigt och ostabilt, bära upp kroppen. Motoriken förbättras stegvis dag för dag och valpen blir mer och mer stabil. Nu finns inga hopdragningar, utsträckningar i ryggrad och ben kvar, det har blivit en jämvikt mellan sträckar och böjmuskulaturen.

Lyckan är stor när man för första gången kan sitta och upptäcker att man kan klia sig bakom örat alldeles själv.

Vid 18 dygnet börjar valpen att ändra sitt ätbeteende, den börjar så smått att prova på hur det är att lapa.

Rootingreflexen avtar dag för dag, valpen använder bakbenen mer och mer för att förflytta sig framåt.

Här en fin bild på en valp som är 6 dagar gammal, där man tydligt ser hur tänderna ligger som små blommor och väntar på att få komma ut och bli "på hugget".

Dygn 21 händer en hel del med valpen, första tanden bryter igenom,det är en hörntand i överkäken som kommer först och nu börjar valpen vilja gnaga på saker. Valparna föds utan tänder, under denna perioden kommer dom fram en efter en. Valpar får 24 mjölktänder 14+14. När permanenttänderna kommer är dom 42 st till antalet. Inte helt ovanligt att valpar likt barn, får lite lös mage dessa dagar. Man kan underlätta lite genom att tänka till vad och hur mycket mat tiken får just under dessa tanddagar.

Med allt det som händer under första veckorna i livet, är det inte konstigt att sova är den sysslan valpen ägnar sig mest åt.

Sovstilarna och platserna varierar.

Dygn 21 är luktnerven myelinisead och valpen kan börja lukta sig till saker. Nu kan valpen lokalisera sin flock med både ljud, lukt och syn impulser.

Alla valparna har under fredagen öppnat sina ögon. En fantastisk känsla när dom med en dimmig bild reagerar på livet.

Sprittningsrelexen, dvs valpen spritter till vid häftiga ljud och rörelser i dess närhet, utvecklas runt 21a dygnet, då i samband med att hörselnerven myeliniserats och dom börjar höra. Smärtreceptorerna är fullt utvecklade mellan 2-4 veckan, lite olika hos olika individer.

Bajsa och kissa behöver den ha hjälp med från mamma fram till slutet av denna perioden. Sedan är reflexen att tömma tarmen klar och valpen klarar att bajsa och kissa själv, utan stimulering. Men bajsen och kissen det kommer när och var som helst. Att styra "utskänkningen" kan för många individer ta väldigt lång tid. Den förmågan är långt ifrån klar när valpen flyttar till sitt föralltidhem.

Det här är en hund röntgad vid 14 dagars ålder. Vill så gärna att ni kikar och tar till er hur outvecklad valpen är i sin rörelseapparat. Visserligen ingen Lagotto utan en röntgenbild av en 14 dagar gammal valp av en ras som är byggd för snabbhet och höga farter. Men en valp är en valp är en valp.

Här ser man tydligt på röntgenplåten hur lite skelettet har mineraliserat sig. Bakknäna är "bara" nästintill osynligt brosk, höft och bäcken kan man bara ana var det skall finnas.

Här en röntgenbild (lånad) på hur knät ser ut på valpar som är färdiga att födas. Dom är helt ofärdiga och öppna, kan ta upp till 2 år innan dom är helt mineraliserade och klara, lite beroende på hundras. Det är många ben som skall hitta sitt läge och mineraliseras i ett knä, condyler (den runda framträdande delen av slutet på ett ben, tillväxtconen, enkelt förklarat)  skall växa till sig och ligament och muskler hitta sina fästen, funktioner och bli så starka att dom kan hålla leden på plats. Ett uttänjt ligament förblir ett uttänjt ligament som kan tappa sin förmåga att stötta leden. Så hur duktiga vi uppfödare än är, på att avla på "friska" individer, kan ett oförsiktigt valp/unghundshanterande leda till just sådana skador man tänker beror på slarvig avel.

Kika och fundera, så förstår man hur lite utvecklad valpen är och hur lång tid det kommer att ta innan den är klar. Samt hur viktigt det är att vi hjälper valpen att kunna bygga muskler, sakta och försiktigt. Muskler som skall hålla leder på plats tills dem är stabila och utvecklade. Skelettet klarar inget utan muskler som fungerar. Detta kommer ni höra mig tjata om flera gånger innan valparna är 1 år och klara för röntgen. Det kommer att dyka upp fler spännande bilder under resans lopp.

Hoppas du hittad något spännande att läsa om.

Jag får många mail och telefonsamtal, med förfrågan om vi har någon ev valp över. Vilket jag välkomnar och gläder mig mycket åt.

Men alla valpar i denna kullen har nu föralltidhem som väntar, på dem.

Ett ord, vill jag skicka till er, på vägen, i ert letande efter en ny pälskamrat, vill jag bara säga. Leta uppfödare inte valp! Valet av uppfödare är ett av de viktigaste valen du gör, för att få en fin pälskling. Var kritisk, läs SKK regler, gå in på SLRKs (lagotto klubbens)hemsida. Läs om oss på Rasdata lagotto ( där finns mycket att läsa) och läs ALLT, inte bara det som du vill läsa. Välj en uppfödare som ställer krav på dig och framför allt fråga och våga fråga igen.

Lycka till!

 // Birgitta

Hej igen nu är det söndag och ny blogg är här.

Idag är Julia på dygn 46 dvs hon är 3 dagar in i vecka 7

En vecka där det händer mycket och den veckan vi behöver vara lite extra snälla mot tiken.

Var och hälsade på Julia och hennes familj i fredags så bilderna är lite snabbt tagna och Julia inte så snygg i håret, men det bjuder vi på

Efter dygn 45 händer mycket med fostret. Ett foster av en medelstor ras är nu stor som en biljardboll. 

Idag på dygn 46 börjar nosen att pigmenteras.

Dygn 50 börjar pälsen/finhåret utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Dessa valparna blir bruna det vet jag redan innan, sällan man vet det, men med den fina pappan blir det bara bruna filurer. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Denna veckan förkalkas premolarerna  (framför molarerna) som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Julia är en riktig gosetik så hon har inget emot att man klappar och känner på hennes mage.  Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Nu får Julia extra mycket klappar av sin familj.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. När man känner på Julias buk kan man lätt känna de små knytten även om Julia själv rundat på sig endel av extra maten. Man får inte övergöda tikarna men dom skall ha det gott.

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50, dvs på torsdag. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax för Julia att flytta hem till oss på heltid. För mig att bädda valplådan, så Julia hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Vi tycker tiden gått fort fram tills nu, för nu börjar den riktigt långa väntan och spänningen, vad är det för småttingar som ligger i magen och hur skall det gå. Julia har bara en åsikt i detta och det är att hon får för lite att äta och alldeles för sällan matgladare tik har sällan skådats.

Tack för att du kikade in och hoppas att du även denna veckan hittad något spännande att fördjupa dig i.

Det kan fortfarande finnas någon valp att tinga om du är intresserad. Allt beror ju förstås på hur många som vill komma till oss och hur många som klarar den sista tuffa resan ut i stora världen.

Hör gärna av dig om intresse finns för en brun livskamrat. birgitta@enhand.se eller 070 955 81 62

Ha en fin vecka och ta vara på dig och dina nära och kära.

// Birgitta

Hej och du, ja just du är så välkommen att hänga med på Julias spännande resa till att bli mamma.

Som jag tidigare skrivit brukar jag släppa en blogg på söndag morgon, men denna gången blev det en måndagsblogg.

Julia bor hos sin foderfamilj ( min dotter och hennes familj, så inga långa vägar från oss) Hon är hemma på besök och då glömmer jag ofta fota henne, så jag ber redan nu om ursäkt, ni kommer inte få så många bilder på den väntande mamman.

Nu vill jag berätta lite vad som händer i magen på Julia.

Som jag nämnde i förra bloggen uppfattar jag det alltid som det ligger fler ägg i vänstra hornet än högra. Jag har ställt frågan till alla veterinärer jag varit hos med mina tikar, några säger dom upplever samma sak men kan inte förklara varför. Denna gången hade jag ett mycket intressant samtal med veterinär Anna Wendel på Prostens veterinärklinik. Vi spånade lite i varför det "kanske " är så. För även hos Julia såg vi fler ägg i vänstra hornet än i högra.

 Det kanske kan bero på lokaliseringen av hornen. Det högra ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen,  medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

 Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i torsdags

Bilderna är tagna på 34a dygnet efter 1a parningen. Här ser vi tydligt, 1 valp med alla benen i vädret. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, alla såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Men vi kunde inte låta bli att tjuvkika lite, men det vi såg behåller vi som en hemlighet. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar.   Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, njurarna, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar.  Så hur många där gömmer sig får vi vackert vänta på i 4 veckor till.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Julia får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken. Från dag 1 ändrade Julia sin matvanor och blev "döds" hungrig, hon vill ha mat och mera mat. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. På Julia är det inte bara mamma magen som växt

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Julias mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, denna gången. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Julia är idag i dygn 40. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om ca 2 dagar, i dygn 42.

Under hela Julias dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar, så kan du ställa dig här så vi får ta ut kunden innan dig. Sådant värmer i ett uppfödarhjärta. Eloge till den kliniken.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Tack igen för att du kikade in, hoppas du hittade något kul att läsa.och att du vill följa oss. Vill du inte missa någon blogg så prenumerera gärna, det gör du rutan i högra kolumnen. Ibland funkar inte det på telefonen utan du behöver göra det på en dator.

Har du några funderingar på och om kullen är du intresserad av en valp så maila mig gärna på birgitta@enhand.se

Du kan också försöka ringa 070 955 81 62 jag har trasslig mottagning och det händer rätt ofta att samtalet inte kommer fram. Så det är inte av nonchalance, jag inte svarar.

Hoppas du får en fin vecka så hörs vi på söndag ( hoppas jag)

// Birgitta

Nu var det länge sedan lusten flöt på och det blev något skrivet här.

Sedan valparna åkte har det varit fullt upp i mitt liv.

Men måste börja med det smärtsammaste. Vår fina Plotta har fått hoppa vidare in i hundhimlen. Den finaste stjärnan lyser nu på himlavalvet. Har nog inte fattat det riktigt, för det räcker att se en bild så rinner tårarna av saknad och smärta. Ja hon var "bara" en hund men hon var min livskompis och den som givit mig så mycket. Vänner för livet, kunskap, nya hundar i familjen och hon var starten på mitt avelsarbete med Lagotto Romagnolo. Hon var en hund jag inte trodde fanns och som jag inte trodde jag skulle få en möjlighet att få ha i min närhet.

Tack för allt du gav!

Så nu var det sagt nu går vi vidare.

Ni som följer mig vet att 2 småflickor fick stanna kvar i vår flock.

2 små flickor som artar sig till att bli förståndiga små fröknar. Förståndet kommer kanske från mormor, vem vet?

Tess -Mystic Meaning

En tjej som föddes med ett förfärligt bett, behöll henne ändå, är inte så orolig över betten på valparna. Ett bett som idag rättat sig helt och uppvisar ett så fint saxbett, ibland händer det! Jag har låtit henne tugga ben, så mycket hon har haft lusten för, dom har fått råaben flera gånger i veckan. Vilket jag "tror" har påverkat hennes TJM muskler att bli starka och på så sätt hjälpt till att rätta underkäken. Ja hon har fått lite KS-behandling också, jag kan ju inte låta bli. 

Tess har under sommaren varit med mig på en valpkurs, mycket nyttigt för matte. Carina på CLMDog är en fantastisk hundinstruktör som ser hur mycket valpen klarar och skickade oss på filten för vila så fort valpen tappade sig, vilket händer fortare än man kan ana.

Mina framtida tankar var, för Tess att hitta något hon tyckte var kul, apportering är något hon med förkärlek ägnar sig åt alldeles spontan, så det är bara att belöna och hänga på. Men vem vet med det rättade bettet kanske detta blir en vovva att vänstervarva med också.

Får väl utbilda min fina "kennelflicka" dvs barnbarnet till handler. Hon och Tess är bundsförvanter.

Tant Alma - Mystic Moon

En väldans rar liten tjej, inte riktigt lika framåt som syrran men så enkel valp.

Gjorde en utflykt till Höganäs och vänstervarvade med henne. Vilket renderade i en BIR -valp och jätte fin kritik. Ja motståndet var inte mördande men matte var glad.

Under hösten väntar det lite vänstervarvande för båda flickorna, bra träning och nyttigt för mig att få någon annans åsikt om valparna. Man är ju lite partisk om man säger så och ser inte alltid fel och brister på sina uppfödningar.

Vilket tjat om vänstervarva = visa hunden på utställning. Ja nu är jag faktiskt lite sugen på att göra det igen får väl se om pensionen räcker till att hitta på lite små bus.

Livet är inte bara hundar som man kan drista sig att tro.

Tillbringade midsommarveckan på mitt absoluta favorit ställe. Som vanligt reste jag med Rovdjursland till Vartius i Finland. Vilket härligt gäng vi var, en blandning av nya och gamla fotovänner. Midsommar resa består i långa vakna nätter, finskbastu, björnöl och mycket och många goa skratt. Lite jubileum för mig då detta var mitt 10e besök här.

Midsommar var som bekant väldigt varmt och lika så var det i björnskogen. Men ändå kom björnen sakta smygande ur kvällens tjocka, enorm dimma blev det vid 10 tiden.

Vet inget som är mer livsnära än när björnen kommer alldeles intill och visar upp sig.

I väntan på Bamse finns det alltid annat att fota och njuta av. Denna gången var det gott om Grönbeningar som gav tillfälle till många bilder.

1a säsongen med mitt växthus - det levererar och jag känner mig så rik när jag kan hämta godsaker som vi kan njuta av.

Skockorna växer kämpa högt. Skall bli kul att till hösten kunna plocka min favorit grönsak, koka soppa och njuta.

Sommarprojektet framskrider så sakta, skall bli en ny fikaplats för oss att njuta på. Nu kan jag skruva och vet vad jag önskar mig i julklapp

Ett besök hos riktiga "Bamse" har vi, barnbarnen och mormor, också hunnit med.

Bamsekramar av någon annan än mormor....hm...konkurrens

Å mys med Lille Skutt.

Sen lämnar vi det bästa till sist.

Nu håller vi tummarna för att Julia och Scattis får smått i höst.

Nyfiken på detta gå gärna in på hemsidan och läs om hundarna, deras testresultat och vem dom är. https://www.enhand.se/

Dom är nu parade och vi hoppas att dom gjort ett gott jobb

Önskar dig en fin sommar och var rädd om dig och dina nära och kära. Livet är skört, det har vi tyvärr fått erfara från flera håll denna försommar.

// Birgitta

Tack för ditt tålamod, bloggen tog några extra dagar på sig att bli klar. Har inget annat att skylla på än att denna tanten är trött.

Jag måste börja veckans blogg med att skriva om min otroliga glädje över att vi en gång för snart 13 år sedan fick köpa Pia-Lotta. Hon som nu är mormor till alla dessa fina valpar. Pia-Lotta den snällaste och mysigaste hund man kan tänka sig, och hon som är den som bildade äggen som Iso nu fött fram till dessa fantastiska valpar. Jo det är faktiskt så att Pia-Lotta, bildade alla äggen i sin livmoder som Iso skall bära fram i sitt liv. Plottan bestämde antal, kön och kvaliteten. Det är vår finaste som givit mig (oss) förutsättningen till detta. Jag är Pernilla evigt tacksam för att vi fick köpa Pia-Lottan och för att hon alltid, hela tiden är min finaste vän.

Men nu till Mystic kullen.

Nu är valparna 5 ½ vecka och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger mat. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Iso förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta Men hon börjar så smått tröttna på att ha dem hängande runt benen så fort hon visar sig. Nu säger hon ifrån om det blir för intensiv

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik.  Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Alla valparna är otroligt matglada.

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

Röd Tik.

Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita. Det ingår i vuxenlivet att inte äta upp sin säng.. hurru....

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på.

Grön hane - Mystic Prins

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet

Blå hane.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan kommer dom att få hela köket som tummelplats, komma ut i trädgården och innan veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Hoppas att min "medhjhälpare" har tid att komma en sväng denna veckan så jag får fotograferat alla godingarna. Inte lätt att få till livet med jobb, barn och träningar.

Nu njuter vi vidare av kommande vecka.

Ha det jätte gott och ta dagen med förnuft och klokskap.

// Birgitta

Hej, så roligt att du är här igen!

Nu har det rusat iväg en vecka till. En vecka där det hänt mycket trevliga saker.

Valpisarna är nu registrerade i SKK och fått sina namn. Veterinären är vidtalad och bokat tid för veterinär besiktning.  Så ja, veckan har varit överlag väldigt trevlig, på hundfronten.

Nu händer det mycket i lådan. Lådan med innehåll har fått flytta ut i köket till oss. Nu börjar stora resan till, att vänja sig vid vardagens ljud. Kastrullskrammel, diskmaskinsljudet, dammsugaren och alla andra konstiga ljud.

Från 4:e veckan är valpens förmåga att uttrycka sig fullt utvecklat. Nu skäller, gnäller, morrar den och kan skrika ordentligt om den kommer i kläm och kan blir riktigt förbannad. Fram till 4 veckor är det mest gnäll om den tappar bort morsan eller känner sig lite bortkommen och hungrig.

Sover gör den fortfarande nästan 65% av dygnet men har nu börjat få den stora hundens sömnrytm. Dvs.. sover större delen av natten. Äter, kissar och busar på dagen. Sömnstunden på dagen är nu kortare, men fortfarande sover dom i hög med sina syskon.

När dom är vakna, provar dom alla nya sätt att kommunicera med sina syskon. Någon skäller, någon föredrar att morra, en tredje testar "bissingarna" just detta testande är en viktig del av socialiseringen. Man måste lära sig hur hårt man får bita innan kompisen, framtida matte/husse säger ifrån och hugger tillbaka. Ju tuffare syskon desto snabbare lär man sig att busa med tänderna är ok men inte bitas.

Mellan 3-5 veckors ålder dras valpen till allt levande, så nu är det roligt att lägga sig i lådan och bli undersökt. Vid ca 5 veckor avtar det intresset och dom börjar bli medvetna om sin ras, intresset övergår från allt till hundar. Men lite mer om det kommer nästa i veckas blogg.

Iso diar fortfarande sina valpar flitigt. Men nu nästan alltid stående, ibland kan man passa på att sova medans ungarna förser sig. Dom står för att valpen skall få anstränga sig lite extra och hitta sin balans och benstyrka. Inget sker av en slump och det är ingen tillfällighet att nästan alla tikar gör lika utan att någon lärt dem.

Yum, yummm

Valparna äter nu mammas mjölk och lös mat = oxfärs, äggula, lite A-fil och morotspure. Första måltiden en alltid dröm, alla fattade direkt att oxfärs och äggula är en delikatess. Ison är avundsjuk på valparna, hon är så hungrig. Hon är helt mathysteriska, hon äter nog 2 kg mat om dagen och flera mellanmål men skulle gärna få mer om det gick.

Alla valpar växer som dom skall och ökar fint i vikt.

Sen har bordsskicket mycket att önska, mamma Iso anser att dom är väl kladdiga runt munnen när dom ätit, städar noga deras munnar och matskålar.

Men fortfarande är mamma bäst.

Nu har valparna flyttat ut i köket, som jag redan nämnt.. Varför köket? Jo jag lägger stort värde i att valparna vänjer sig vid vardagens ljud, diskmaskinen, kastrullock som ramlar i golvet, smäll i lådor och skåp samt att vi springer fram och tillbaka titt som tätt.

Att lära sig sova och slappna av fast det skramlar och händer saker är A & O i en Lagottos framtida liv.

Valplådan har också vuxit och blivit en stor tummelplats, nya sovställen hittas och kul leksaker, allt som ligger ivägen. Allt är till för att undersökas.

Kampa med syskonen är en favoritsysselsättning, men mest sover dom. Gärna i transportburen och uppdelade i 2 högar.

 Hoppas du får en fin vecka, här väntas valpmys och mera valpmys.

Här smids nya planer, för en framtida valpkull. Det blir en spännande resa vill jag lova.