När saker och ting förändrar sig snabbt, kan man då kalla det aprilväder?
Just nu är i så fall mitt liv som en storm i april.
Hej va det går och hoppsan va lite man kan hinna med.
Idag väntar ett stort "måste" den saat....deklarationen. Så jag skriver lite i bloggen i stället. Finns en massa som känns roligare och mer stimulerande. Staten vet ju ändå allt om en och försöker man smita hittar dom ju felet direkt. Så är det för oss småföretagare, dumma stollar som är lätta att hålla kollen på. Skicka bara ett lagom hotfullt brev och vi hoppar ut kallingarna. Jag gör så gott jag kan. Men en sak jag är så himla glad över det är att A-kassan, Arbetsfömedlingen och alla kontrollinstanser, som man som arbetslös ,lyder under. Får leta efter någon annan att terra. Jag jobbar vidare i världens goaste gäng. Lite annan form på arbete men det skall bli så himla roligt och känns så stort. För mig, hoppas gänget på Djurkompaniet kan stå ut med tanken 
att "tanten" är på banan igen.
Smet ifrån städningen igår och åkte till havet med min kamera.
Vi gör alla våra strand fynd. Strandkråkan hittade en larv och jag hittade lugn och ro och en stund av ensamhet.
Blir alltid så förundrad över gräs, som växer på stranden. Hur kan något växa som står i sand och som hela tiden slit och rycks i. Något att fundera över. Ju mer det stormar desto rakryggade skall vi stå, samt sträva uppåt och framåt.
Tiden och regnet lämnar fåror i sanden. En del djupare än andra, såsom de fåror regnvattnet skapar när det söker sig till havet. En del vita fina andra mörka, ja nästan svarta. Livet lämnar även det ljusa och mörka fåror och alla fåror är i slutändan lika viktiga.
Ett strandfynd. En knotig stubbe som fått sina törnar men som är så vacker att jag måste fota den.
Ibland kan man känna sig vingklippt.
Stora strandfynd är väldigt vackra strandfynd.
Medans dessa funderingar, har vuxit fram har deklarationen och momsredovisningen blivit klar.
Så nu kan jag landa. Känna mig nöjd och se fram emot morgondagen. Som kommer att tillbringas i bilen till stor del och som kommer att bjuda på nya utmaningar. Utmaningar som jag ser fram emot. Som jag säkert, vissa dagar, kommer att förbanna. Men kul skall det bli att återigen få jobba, i det bästa av gäng.
Njut nu av din dag och ta väl hand om dig.
Ååå nu höll jag på att glömma det viktigaste. "Bara" 18 dagar kvar.....
// Birgitta