Hej
Nu vet jag att du undrar vad som händer. Ingen blogg hallå "tanten" va håller du på med!
Jo vet ni vad vi har under helgen roat oss kungligt och välkomnat ett helt nytt gäng One Handsare till livet.
4 killar och 6 tjejer såg dagens ljus den 20/2.
Så glad och tacksam att allt verkar gått bra och att mor och barn nu hämtat sig från denna tuffa resa.
-22.jpg)
Iso vilade in värkarbetet.
-23.jpg)
Försten ut var en liten kille på 170 gr. Med en rackarns vilja, han behövde inte många minuter på sig för att hitta till mjölkbaren.
-24.jpg)
De 5 första valparna kom i en rasande fart sen stannade värkarbetet av och resterande tog många timmar på sig att komma till världen. Iso behövde lång tid på sig för att jobba fram dem.
Vissa stunder gör det så ont så man måste slita sönder inredningen, då är man glad att tiken inte hugger tag i en valp.
En av killarna var besvärliga för henne att klämma ut. Han kom med svansen först så den fick jag putta in igen och gå upp och plocka fram bakbenen. Kommer dom så, kan dom inte komma ut ur förlossningsgången utan måste ha hjälp med detta. Sällan man kan plocka fram båda benen på en gång utan man måste putta tillbaka valpen 2 kanske 3 gånger innan man kan få fram båda benen. Viktigt i detta läge är att man inte drar i bakbenen utan inväntar att hela bröstkorgen kommer fram, man måste kunna ta ett tag om hela valpens kropp, innan man försöker hjälpa till att få ut valpen. Drar man i bakbenen kan man om oturen är framme dra sönder höftstukturen och valpen kan få framtida bekymmer i höftleden. Mycket att ta hänsyn till. Detta läge är att jämföra med en sätesbjudning hos oss kvinnor och det är då barnmorskan klipper, det kan vi ju inte göra hemma med våra hundar, vet inte ens om veterinären gör det på kliniken. Hmmm.... en ny fråga jag måste ställa.
Iso går lite hårt åt valplådan idag med, när hon får ont av sina sammandragningar.
-25.jpg)
Första måltiden.
-26.jpg)
När valpningen är klar och lugnet lägrat sig sprider det sig en ro i lådan som man nästan kan ta på, och som snuddar till en religöskänsla.
-27.jpg)
Nu är det äta och sova som gäller för detta lilla ( stora) gäng.
Nu avvaktar vi några dagar och hoppas att alla valpar klarar de första dygnen i livet.
Allt ser lovande ut,dom äter, skiter och kissar så uppfödaren känner sig nöjd.
Hoppas du får en fin vecka och kan njuta dina dagar, själv blir jag sittande och lyssnar och njuter.
Birgitta