Julias valpresa 2022 - 5

by Birgitta6. september 2022 15:39

Oj, oj, oj vad vi väntar nu.

Vi är nu flera som håller tummarna och ser fram emot vad som komma skall.

Så nyfikna vi är.

Julia är idag i dygn 60. Om några dagar vet vi hur det gått och om allt gått vägen, om valparna har kommit, hur många dom är och om dom överlevt sin första stora resa.

Man brukar säga att med erfarenhet kommer lugnet. Meeeeen vet inte..... själv tycker jag att ju fler kullar jag välkomnar desto oroligare blir jag och desto mer medveten om vad som kan hända blir jag. Denna gången har jag varit både orolig och känt mig olustig.

Är jag beredd på vad som komma skall?

Är jag beredd på att ta bort valpar som lider? Jo jag är faktiskt skyldig att göra det och det är tillåtet, ja till och med min plikt, att hjälpa till med det, om dom är yngre än 14 dygn enligt djurskyddslagen. Det är inte alltid man kan släppa allt och ge sig iväg till veterinären för att få hjälp, ej heller kan man låta en lidande valp ligga och vänta tills tiken valpat klart om 6 timmar eller så.

Är jag beredd på att (gud förbjude) förlora min tik?

Är jag förberedd för att slänga mig i bilen och åka långt till öppen duktig veterinärklinik om det skulle behövas och ta allt vad det innebär? Har jag tillräckligt med pengar på kontot, om försäkringen inte tar ett ev snitt eller det är söndag natt och försäkringsbolaget är stängt. Kan bli ofantligt dyrt, såg en räkning från en klinik på ett snitt på 54 000:- ja du läste rätt.

Ja kanske målar jag fn.. på väggen men dessa tankar är allestädes närvarande inför varje valpning.

Nu är Julia är rund och väldigt trött. Hon ligger helst för sig själv och sover. /Sealed Varken vikt eller storlek skvallrar om hur många som gömmer sig i maggen.

Denna veckan är Julia klippt och ompysslad, rakad på magen och i rumpan och kloklippt. Försöker inspektera mina tikar ordentligt dagarna innan för att se om dom är röda i öron, ögon eller har flytningar. Skulle det vara så kan det vara läge att fundera på varför och ev göra ett snabbesök hos veterinären för att se så allt ser bra ut. Som ni förstår avstod jag röntgen även denna gång och Julia ser ut att må riktigt gott så det känns lugnt i väntan.

På dygn 59 minskar, tikarnas matintag med ca 30%. Jag ser till att den är näringsrik och energität. Tiken får ofta diarré och blir nästan alltid illamående innan förlossningen. Dom kräks när utdrivningen satt igång. Tänker att det är väl samma som hos oss, när valpen/barnet passerar bäckenkanten triggas kräkreflexen. Tiken kan också jobba bättre med sina magmuskler om dom inte har en massa "bajs" i vägen. Sista dygnen innan dagen D, vill tiken oftast inte äta alls. Denna veckan blir tiken lite slöare, tröttare, mindre social och vill helst vila, kanske till och med avstår sin promenad. Hon ligger gärna för sig själv långt bort i hagen och gärna lite intill staketet eller en buske. Hittar vi inte henne kan vi vara säkra på att hon ligger under sängen, som hon med nöd och näppe tar sig inunder.Hon får välja själv. Det är Julia som helt bestämmer hur hon vill göra.

60-63 dygnet.

Valparna är nu ca 11-14cm stora. Dom är fullpälsade, ögonlocken är stängda. Mellanfotens ben är inte riktigt utvecklade ännu, men väl häl och vristbenen. Nu lägger valparna på hullet, sväljer fostervatten och kan nu få hicka. Nu börjar det bli trångt för valparna. Från 58e dygnet kan dom överleva utanför livmodern. Så i praktiken kan Julia valpa när som helst och valparna skulle klara livet utanför hennes mage, men det är inte på något sätt önskvärt eller det bästa som skulle hända. Vi väntar så gärna några dagar till på knytten.

Nu kan man tydligt känna när ett litet ben sparkar eller när ett huvud flyttar sig och pockar på och vill ha lite mer utrymme.

Dygn 58-60 är valpen helt färdig och klar för att komma ut i stora världen. Det enda som kanske inte är klart är lungorna, dom blir klara för syre andning det sista innan födseln.

Valparna bestämmer själva när det är dax att komma till världen.

Tiken svarar direkt på valparnas signaler. Så länge tikens äggstockar producerar progesteron kan hon inte valpa. Progesteronet påverkar livmoderns muskler så dom orkar hålla emot, när progesteronet sjunker kan livmodern börja driva ut valparna. Behöver man åka in med sin tik för att man tycker det tar lång tid med uppstarten av förlossningen, säg till veterinären att ta ett proggprov (om dom inte gör det) för att se om det verkligen är pg eller "bara" lite förarbete. Alla kliniker kan inte läsa av direkt så välj förlossningsklinik med omsorg. Stå på er det är inte säkert att den veterinär ni träffar är expert på födslar, utan kan vare en som är den bästa på tarmsjukdomar. Där måste vi uppfödare veta vad vi vill och få kliniken att lyssna. Ta uppfödaransvar, ja jag vet att jag är skitjobbig i detta läge, men i längden lönar det sig och det blir uppskattat när alla kan och vill jobba åt samma mål. Vid ett akutbesök träffade jag en veterinär som hade modet att erkänna att hon aldrig varit i närheten av en valpning och aldrig sett valpar dia, men hon var duktig på att läsa av prover och det var det jag behövde i den stunden. Så stå på er uppfödare och tro på er kunskap, ta hjälp av din mentor om du är tveksam.

När valparna nu är färdigutvecklade och livmodern blir för trång, skickar äntligen valparnas binjurar ut signaler till tiken, att nu är vi klara och är redo för att komma till världen. Det är då den stora konflikten börjar mellan Julia och hennes valpar. KRIGET STARTAR!!!!

Så länge tikens äggstockar bildar och skickar ut progesteron kan inte valpningen starta. Progesteronets uppgift är att hindra livmodermuskulaturen att dra ihop sig. Därför måste äggstockarnas gulkroppar ( de är gulkroppen som bildar progesteron) slås ut på något sätt och det gör den med hjälp av prostglandinet som valpens binjure producerar. Att den konflikten startat, kan vi läsa av genom att se hur tempen stiger och sjunker. Denna process startar ca 1 vecka innan valpning. Inte konfliktlöst att komma på världen.

Tikens livmoder har under 9 veckor kämpat med att hålla kvar och bibehålla en så bra miljö som möjligt för fostren. Innan förlossningsarbetet kommer igång måste förlossningsvägarna mjukas upp. Livmoder munnen skall vidgas från 0.5 mm till ca 4-5 cm, för att kunna släppa fram valparna.

Spännande är hur hormonerna ändrar sig dagarna innan förlossning.

Vid forskning på SLU fann man, två hormoner som påverkas av kullens storlek: både koncentrationen av aldosteron och det manliga etiokolanolon var lägre i blodet när tiken bar på större kullar. Tre hormoner sjönk signifikant före valpning: progesteron, 17α-hydroprogesteron (17OHP), och testosteron. Progesteron sjunker de två sista dagarna före valpning, medan 17OHP och testosteron sjönk i samband med valpningen. Kortisonkoncentrationen ökade dagen före valpning och sjönk därefter. Tikens ålder och om hon haft valpar tidigare påverkade inget hormon. Bortsett från progesteron kunde inget av hormonerna användas för att förutsäga valpning. Med den vetskapen är det extra viktigt att vi uppfödare står på oss och ber veterinären ta ett proggtest innan dom snittar våra tikar. Är det dax för valpning? Ja det kan man se på sjunkande proggtestet. Denna kunskap fick jag av en mycket duktig fertilitets-veterinär som med stora bokstäver sa STÅ PÅ ER OCH BEGÄR TEST innan snitt. Ibland (denna hundägaren är alltid) måste man vara besvärlig uppfödare/hundägare och våga, ta en diskussion och ifrågasätta sin veterinär.

Egen fundering, hur påverkas tikens allmäntillstånd av dessa minskade hormoner vid stor kull? Matlust, energiupptag osv... nu fick jag lite att forska vidare på. Undecided Kanske inte bara är som man vill tro, att tiken känner sig tung, otymplig och har trångt om plats i magen hon kanske inte ens kan bryta ner käket som hon behöver.

Man märker att detta jobb har startat genom att de flesta tikar får en klar, lite seg vätska som kommer ur vulvan under den sista veckan. När förlossningsarbetet sedan startar kommer en seg lite vitfärgad flytning och den kallas för slemproppen. Den har haft som uppgift att sitta ivägen för bakterier så dom inte kunnat vandra in i livmodern och göra miljön trevlig för fostren. Temperatursänkning är starten på valpningen. Jag trasslar så lite jag kan med mina tikar, dvs jag tempar aldrig utan ser på tiken när hon börjar skaka, det är ett tecken på att tempen har dippat och valpningen strax drar igång. Man hör ofta att man skall ta tempen hunden 3ggr/dag den sista veckan för att se dippen som kommer ca 2 dygn innan valpningen. Men se det struntar denna uppfödaren fullständigt i. Varför störa tiken med något hon ogillar när hon redan mår lite tjyvens?

Jag lär nog inte missa när det är pg ändå. Ofta kan man se att tiken skakar och fryser en aning när tempen dippar och det räcker gott för mig. Iso har börjat, liten smått, bädda och rumstera om i soffor och bäddar, det talar för att förvärkarna är igång. Detta har hon gjort på kvällarna, sedan ett tag tillbaka, så hennes kropp jobbar och sliter i det tysta.

FLUSHTIMES AND CLEARWATER'S BLOODHOUNDS and PORCELAINE

Inne i tikens mage är valparna omslutna av den yttre och inre fosterblåsan. När värkarna ökar så spricker den yttre blåsan och vattnet går. Till slut trycks valpen ut av krystningarna, med eller utan den inre fosterblåsan. Vissa kommer ut med huvudet först och andra med bakbenen först. Önskvärt och bästa för tik och valp är om valpen kommer med frambenen först.

Att födas är inte helt enkelt, utdrivningen kan ta sin tid och valpen kan om den ha otur ta lång tid på sig i framdrivningen och tappa mycket i kroppstemperatur. Vill det sig illa går tempen ner ända till 24 grader, vid den temperaturen fungerar ingen av de naturliga beteendena såsom sugreflex, krypreflex dessa reflexer är livsnödvändiga för att valpen skall finna sin tutte och få mammas kroppsvärme. En valp kan aldrig hålla eller värma sig själv, den förmågan kommer senare i utvecklingen (mer om det längre fram) Då är det god hjälp, att ha varma goa handdukar att välkomna med. Varma handdukar, när man välkomnar ett nytt liv, lärde jag mig under mina år som USKa på förlossningen, och tänker att det som funkar på människa måste väl vara gott för valpar också.

 

Nu är valplådan bäddad och klar, och som alltid godkänd och prövad av mormor. Cellstoff, febertermometer, våg, handdukar osv, osv ... framplockat. Varmvattenflaskor för att hålla handdukar varma, torkar alltid av valparna med ljumna handdukar. En värmeflaska är också gott att ha om tiken inte ligger still, slickar, värmer och pysslar om valparna. Vissa behöver lite varmare start i livet än andra. I bästa av världar kan uppfödaren värma sina trötta ofta frusna fötter med flaskan. Wink

Likaså har jag alltid en liten balja och kokt varmvatten, 28-32 grader, framme och redo när valparna kommer, för om, säger om, någon kommer livlös kan den få ett varmt bad och lite (miltbrutal) massage. Det väcker ofta en slö och lite livsdålig valp till livet igen. Värme, kärlek och lite hjärtmassage har funkat på många valpar. Man kan behöva bada, massera, bada massera i vad som känns som en evighet, innan man känner att livet kommer och valpen blir stark i kroppen. VIKTIGT att inget vatten kommer in i näsa och mun på valpen, då kan den koppla om till vattenandning igen och då går det inte att rädda den. Får den i sig vatten kan den få lunginflammation, då har vi förvärrat det för valpen. En gammal kär kunskap jag fick med mig från min första fina "mentor" Julia Geijer, hon lärde mig så mycket nyttigt och användbart om parning, dräktighet, valpning, valpar och hundar i allmänhet. Jag har henne att tacka för så mycket och är henne så tacksam in i själen för allt hon lärde mig, i mina ungdomsdagar och i början av min "karriär" till uppfödare, med min första, bästa, mest underbara borderterrier tik. Alla hundar har sin plats i hjärtat men den första har ett speciellt rum i hjärtat. Idag har jag en annan "mentor" att bolla med och som lär mig en massa bra saker. Även henne är jag djup in i hjärtat tacksam att jag har. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag hur försvinnande lite jag kan.

Julia kommer förhoppningsvis gå hela tiden ut, men snart mina vänner är det dax.

När nästa blogg kommer hoppas jag vi vet hur många dagar hon gick, och hur många valpar det ligger i lilla magen. Nästa blogg kommer när valparna har kommit och vi vet hur allt förflutit. Om jag kan hålla mig och inte sticker emellan med en kortblogg när vi närmar oss. Sealed

Nu gissar och tror jag att det finns fler, än jag, som är nyfikna på kommande vecka och vad den har i sin linda. Gott att veta att jag inte är ensam Wink

Nu kan vi bara sitta ner och vänta....

Låt oss nu hålla tummarna för att allt går vägen och att knytten mår bra när dom kommer. Nu längtar jag.

Har fått förfrågan varför jag bara skriver om Julia och inget om vår Scattis. Enkla förklaringen är väl att "papporna" oftast kommer lite bort när man talar om dräktighet och graviditet.

Men här kommer en liten berättelse om vår fina fina Scattis.

Han är född i Yllegårdens kennel för 9 år sedan. Bor sedan 8 veckorsålder, med sin flock här hemma hos oss i One Hands kennel. Han samägs tillsammans Galottens kennel. En kille vi är väldigt glada för. Han har till dagsdato lämnt alla avkommor med A eller B höfter förutom 1 C och 2 är oröntgade.

Han är en glad, helt bekymmersfri hane, förutom att han självbelönar sig med det som finns på bordet och liknar mat Undecided men det kan vi inte skylla honom för det är tillfullo mitt fel, har glömt att var klar när jag förklarat att det är inte ok. Vissa saker får man leva med och lite lida för. Scattis var en tuff, energisk hund som valp men när han förstod vad vi menade blev han det frommaste och vänligaste du kan tänka dig.

Scattis är alltid glad, snäll mot alla både människor och hundar. Vi kan släppa in alla hundar i vårt revir och han uppför sig strålande mot alla. Han har en krullig fin päls som jag håller nedklippt, numera ställs han inte ut längre. Han har tagit sina titlar och vi är glada för dem.

Med titlar och allt heter han DK UCH SV UCH Yllegårdens Cla-Coc Scatto. Mer att läsa om honom hittar ni under "våra hundar på kennelsidan. Gå gärna in i rasdata/lagotto och läs om honom och hans avkommor.

 

Måste tacka er alla, som hör av er och säger att ni uppskattar min blogg, det värmer så mycket att du hittat något som känns spännande att läsa. Mer spänning kommer, hoppas jag. Foot in Mouth

Önskar er alla en fin söndag och en fantastisk vecka. Själv skall jag försöka städa i mitt växthus, ta vara på årets gurkor, tomater, persilja, lök osv... Lite pyssel i väntan.

Å du va rädd om dig, det finns bara en av dig å det e du.

Å snälla du som letar Lagottovalp var noga med ditt val av uppfödare! Gå in på Svenska Lagotto Romagnolo klubben och läs, missa inte någon sida. Där finns massor av info att ta del av. Å du för att vi står med på SLRKs eller på SKK sida, innebär det ingen garanti för att vi följer alla rekommendationer om hälsotester på föräldradjuren. Det är ditt ansvar att kolla upp oss. Jag välkomnar er som utför ett detektivarbete och frågar massor innan ni väljer att köpa hund. Ni skall alla ha en eloge. När du köper, dammsugare, bil, cykel lusläser du all info, gör likadant inför ditt hundköp. Undersök oss mer än gärna, och var kritisk till det du hör, kolla..kolla..kolla.. det gläder iallafall mig.

Jag välkomnar nyfikna, intresserade, aktiva valpköpare. Fråga på, jag svarar på allt jag kan.

//Birgitta

Lägg till kommentar

  Country flag

biuquote
  • Kommentar
  • Live överblick
Loading

Birgittas bildblogg

Välkommen till  min blogg.

Jag vill att du ska njuta av bilderna och kanske också fundera på de små ord jag skriver. Att fotografera är en stor hobby för mig och tror du att jag på något sätt kan hjälpa dig att ta bilder som du vill ha är du välkommen att höra av dig. Klicka på kontakt. 

De ständiga fotomodellerna är mina 4 lagotto Pia-Lotta, Scattis, Lisa & Humlan Det är många djur som får ställa upp när jag drar ut på fotouppdrag med min kamera.

Fotoreser till exotiska platser, är en stor glädje för mig. Björnar i Finland eller lejon i Afrika alltid lika kärt och spännande.

Jag driver också företaget En hand för din vän och om det kan du läsa mer om du klickar här eller på hemsidan i balken upptill.

Tycker du om det du ser eller läser, är jag JÄTTE glad om du skriver en liten kommentar.

Hittar du en bild du gärna vill ha är den naturligtvis till salu, pris enl överenskommelse. Beroende på vilken storlek och utskrift du vill ha. Levereras utskriven på Canvas eller fotopapper.

Återigen - välkommen till min blogg.

//Birgitta

 

 

 

 

Copyright: Text & bild: Birgitta Lindström
Inga bilder eller texter, får användas i något sammanhang, utan skriftligt godkännande.

Om korten används utan godkännande kommer en debitering att ske.

Arkiv