Dygn 39 och Iso har plötsligt gått upp 1,5 kg i vikt. Vilket innebär att hon den sista perioden ökat ca 125 gr/dygn. Fortfarande inget som skvallrar om hur många som gömmer sig i magen, men förhoppningsvis mer än 2 för annars är det stora filurer. Konstigt att något som går så fort kan gå så långsamt.

V 7 ( dygn 43-49) är en vecka då det händer en massa med fostren. Det är också den veckan tik och foster är som känsligast för yttre påverkan.

Idag är idag Iso i dygn 43,  och har idag gått upp ca 2 kg.

Efter dygn 45 händer mycket med fostret. Nu börjar pälsen utvecklas på fostren. Man kan till och med förstå vilken färg valpen kommer att få. Färgcellen, som sitter sig som en liten "ampull" i nacken på fostret har nu börjat färga ut över kroppen. I den lilla cellen ligger all färg som skall fördelas ut över kroppen. Den hinner ibland inte färga ut innan valpen kommer till världen, utan fortsätter så länge den behöver för att bli klar. Dvs det är därför man ibland ser valpar med vita fötter och med en strimma vitt från bröstbenet och under hela magen när dom föds, men när valpen sedan blivit lite äldre är den homogent färgad. Dvs.. den har hunnit färga in. Om tassen förblir vit, räckte inte färgen till det. Enkelt förklarat.

Vid 45:e dygnet kan valpen se ut såhär i sin förbening. Dygn 48 är skelettet så mineraliserat att hela valpen kan gå att se på röntgen. I slutet på denna veckan vidarutvecklas mineraliseringen av valpens bäckenområde och den nedre delen av ryggraden.

Denna veckan förkalkas också premolarena = de tänder som sitter i mitten av käkarna bakom den stora "huggtanden"

Tassarna och trampdynorna är nu färdiga, och fostret ser ut som den färdiga valpen. Men kan inte klara sig utanför livmodern. Nu är det bara storleken och finliret kvar som under följande dagar utvecklas. Finliret är ex lungorna som blir sist klara samt deras förmågan att koppla om till syre andning. Under fostertiden andas lungorna fostervatten. Det kan hänga på timmar om en valp skall kunna koppla om lungornas kapacitet och överleva när den föds. Men mer om det senare.

Man kan nu känna valparna i magen, är det 1 eller 2 valpar kan det ta lite längre tid. Det är väldigt svårt att låta bli och räkna, ibland är det 2 ibland är det fler.    Är tiken överviktig är det svårt att känna dem. Iso är dock inte helt förtjust i att man håller handen stilla på magen, hon föredrar att man killar och klappar, då är det störtomöjligt att känna något. Så hon och jag är inte alltid överens i frågan om magen. Med lite tur och bra ögon kan man nu ana fosterrörelser och tiken börjar så smått sätta ljuver och mjölk.

Mest spännande är att valparna nu känner när man klappar tiken på magen. Hudens känselreceptorer är redan välutvecklade och uppkopplade till hjärnan. Så nu klappas det mycket på magen, jag vill ju att dom skall känna igen beröring. Redan vecka 7 lägger vi en liten grund till framtida kontakt med valparna. Spännande eller hur. Jag klappar Iso  mycket och ofta men efter V7 magklappas hon så mycket jag får. Oftast blir min hand bortsparkad,  Iso vill ha kli på huvudet och gärna under hakan.

Om någon valp dör under denna perioden resorberas inte längre fostret, utan det kan i bästa fall, mumiefieras och kan födas som ett litet hårt skelett. Det kan också bli så att tiken föder fram det döda fostret och sedan fortsätter sin dräktighet helt utan komplikationer. Om ett foster dör under denna perioden kan detta leda till att hela kullen dör. V 7 är en kritisk period i dräktigheten. Denna veckan skall man vara lite försiktig med tiken. Undvika främmande hundmöte (inte utsätta för onödig smitta) ha en extra uppsikt vad hon petar i sig, undvika stressiga miljöer osv... Jag menar inte att hon skall lindas i bomull men lite extra omtanke skadar aldrig.

Valparna ligger nu gott omlindade i sin fosterblåsa med modekakan lindad som en gördel omkring dem. Det kan ligga tvillingfoster i samma säck och då blir det lite trångt, 2 om käket och 2 om utrymmet.

Valpen är nu riktig rörlig. I takt med att den växer minskar platsen att spralla runt på och mot slutet kan rörelsen nästan upphöra pg av utrymmet.

Nu ligger valparna tryckt i ett fint radband, bildat av de båda livmoder hornen. Allt eftersom valparna växer tynger "radbandet" ner och magen sjunker för att under sista delen dra sig bakåt. Ännu ligger knytten ganska fint upp mot ryggen på tiken. Iso är omföderska och ganska vältränad trots det ser man att hon tappat sin rygg lite och magen hänger  ( precis som på uppfödaren )

Fostren är nu så stora att man börjar kalla dem för valpar. Men skulle dom födas nu finns det inte en enda chans att dom skulle klara sig.

Dygn 50. Då börjar fin behåringen komma, klorna är infärgade, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Nu är det snart dax att bädda valplådan, så Iso hinner acceptera den och boa in sig under de 14 sista dagarna. Vi använder även denna gången också en toppenbra valplåda, från valpladan.se varför ändra ett vinnande koncept. Denna veckan skall jag kika över "nödvändiga" saker som jag bör ha hemma och i ordning dagen D. Lite calcium & kaliumblandning,glidslem, märkband och några nya navelklämmor, för säkerhets skull, allt skall inhandlas från valpladan.se.

Jag tycker om att vara väl förberedd, och ha koll på att allt finns hemma, vilken veterinär som finns att tillgå på dagen D osv...

Nu är vi på den sista biten av dräktigheten. Iso är lite pipplig med maten, äter nu 3 mål om dagen och några små mellanmål slinker ner om hon får leta i trädgården efter maten. Tiden rusar iväg, nu väntar en spännande och förväntningsfull tid. Men också väldigt orolig tid. Dräktighet är ingen självklarhet. Mycket kan hända med tiken och med kommande valpar. Som uppfödare får man förbereda och ha en plan B på den kommande tiden.

Inget är som väntanstider. Nu gäller det att ta vara på dagarna fram till dagen D, lite pyssel framförallt egentid för det är en vara som det blir snålt om när valparna kommer.

Så alla därute ta dagen med ro unna er en eller flera goa dagar och hoppas inte ni blåst bort i stormen som rasade i natt.

Nu vågar vi inte ta emot fler förfrågningar om valp innan kullen är född och vi lagt ut att det kan ev finnas valp att tinga.

// Birgitta

Hej igen, gläder mig så till att du kikar in och vill följa vår valpresa 2022.

Ingen är gladare än jag för denna resa, så förväntansfull och så väntande. Inte "bara" för att jag önskar mig en, alldeles egen valp denna gången. Utan mest för att jag är så tacksam att jag fått låna en så fin och trevlig hane till min Iso och att en duktig hanhundsägare kände sådant förtroende för att låna ut honom till mig.

Earls matte har uppdaterat sin hemsida med mer info så för er som är nyfikna gå gärna in och läs om honom. lagotto-potsdam.jimdofree.com

Nu vill jag som vanligt berätta lite vad som händer i magen på Iso.

Som jag nämnde i förra bloggen uppfattar jag det alltid som det ligger fler ägg i vänstra hornet än högra. Jag har ställt frågan till alla veterinärer jag varit hos med mina tikar, några säger dom upplever samma sak men kan inte förklara varför. Denna gången hade jag ett mycket intressant samtal med veterinär Anna Wendel på Prostens veterinärklinik. Vi spånade lite i varför det "kanske " är så. För även hos Iso såg vi fler ägg i vänstra hornet än i högra.

 Det kanske kan bero på lokaliseringen av hornen. Det högra ligger lite ovanför, mot ryggen, innan njuren och lite in under revbensbågen,  medans den vänstra ligger mer mot magen och lite ned mot buken.

Här kommer en liten förklaring på bilderna jag lade ut i onsdags

Bilderna är tagna på 31a dygnet efter 1a parningen. Man ser tydligt, på bild 1, 1st ägg som ligger i hornet. Hjärtat, som var stort och fint på alla foster, det vi såg, alla såg väldigt jämna och fina ut. Man räknar "aldrig" äggblåsorna. Men vi kunde inte låta bli att tjuvkika lite, men det vi såg behåller vi som en hemlighet. Brukar med glimten i ögat säga att det ofta blir dubbelt så många som man hittar.   Det kan hända mycket på resan. A - kan hundar resorbera sina foster ända fram till 5e dräktighetsveckan. En tik som ultraljudats med flera foster kan visa sig gå tom. B - kan det ligga foster och gömma sig, bakom levern, njurarna, bakom urinblåsan, och bakom sina kompisar.  Så hur många där gömmer sig får vi vackert vänta på i 4 veckor till.

Detta är vad du ser på bilden. Början till, kanske just din vän för 15 år framöver.

Kunde vi kika på fostret, dygn 36-38, skulle detta vara det vi ser.

Det händer mycket och snabbt varje dag. Därför är det av yttersta vikt att Iso, får den mat hon behöver. Från dygn 36 ca ökar jag maten till tiken,Iso har haft lite dålig aptit så jag har fått vara extra noga med vad hon petar i sig.  Redan i dygn 20 känning av illamående och vägrade mat. Hon tittar på mig som jag inget fattar när jag serverar henne mat, godis kan väl duga, eller husses mat går också bra, tyx hon vilja säga. Man brukar kunna se en påbyggnad av tikens mage vecka 5 ca. Iso är omföderska och kanske att man kan se påbyggnaden innan. Som ni kan se på bilderna från i onsdag så har hon "redan " byggt på sig en del.

Redan efter 17 dygn kunde man ana en viss förändring på henne, Från dygn 21 är det möjligt för en tränad hand att känna fosterblåsorna och om man vill räkna dem, men man skall vara försiktig och inte klämma, trycka hårt eller pressa. Fosterblåsorna låg som ett litet pärlhalsband utmed Isos mage, och var väldigt tydliga att känna, nästan så tydliga att jag inte litade på vad jag kände, denna gången. En nästan religiös upplevelse om man får och har möjligheten att känna detta. På 24 - 35 dygnet kommer den typiska flytningen som ger ett klart besked om att det finns foster i livmodern. Inget som indikerar hur många småttingar hon bär på. Hon har redan gått upp i vikt så det bordar gott. Jag väger mina tikar  varje vecka och har lite koll på hur deras kropp förändras.

Här kan man lite schematiskt se hur fostren, fram tills denna veckan utvecklat sig. Iso är idag i dygn 36. Har sagt det förr men kan inte nog upprepas. Hur fantastisk är inte naturen.

Idag är Iso i 36 dygnet och har gått upp ca 1 kg i vikt.

Tikarna får ett ökat behov av fett, proteiner, kalk, fosfor och vitaminer, under dräktigheten. Dom har ett något ökat behov av A vitamin och D vitamin. A vitamin skall man vara lite försiktig med att överdosera, då man i forskning sett att för mycket A-vitamin i v5, kan leda till gomspalt hos valparna då det påverkar gälbågarnas utveckling och förmåga att sluta sig. Dvs de bågar som bildar gomen.

Redan på dygn 33 sluts gälbågarna (3 gomstrukturerna) och gomen bildas.

Vid dygn 40 är revbenen bildade dock ej så mineraliserade att man kan se dem på röntgen. Det får man vänta med till dygn 48, men mer om det framöver.

Man skall absolut inte övergöda tikarna under dräktigheten. Mina tikar får C-vitamin, kalk och blodmjöl redan 1-2 månader innan parning, hur mycket beror lite på om dom är förstföderskor eller har valpat innan och vilket allmäntillstånd dom befinner sig i. Ger man  kroppen möjlig att vara fulladdad, så den inte behöver ta på sina reserver minskar risken för att foster och tik drabbas av viktiga vitaminförluster, samt att det ger valparna en bra möjlighet till en gynnsam skelettering. Det är nämligen inte helt självklart (vilket man trodde förr) att valparna får vad dem behöver i magen. Vissa individer släpper inte ifrån sig sina reserver lika lätt till fostren. Skeletteringen börjar om ca 7 dagar, i dygn 42.

Under hela Isos dräktighet håller jag henne så långt från främmande hundar jag kan och utsätter henne för så lite nya, stressande saker och baciller som det bara är möjligt. Det var helt underbart skönt när vi var och ULade henne, då man på kliniken tydligt sa att hon är dräktig så hon skall inte behöva träffa okända hundar, så kan du ställa dig ihär så vi får ta ut kunden innan dig. Sådant värmer i ett uppfödarhjärta. Eloge till den kliniken.

Prenatal stress kan ge långtgående konsekvenser, såsom att individen blir mindre undersökande och nyfiken som vuxen, får en sämre inlärningsförmåga, är aggressivare och/eller får ett förändrat sexuellt beteende. Dock skall man inte linda in tiken i "bubbelplast" lite vardags stress behöver både hon och hennes valpar. En teori jag rättat mig efter under alla år som uppfödare och som jag nu är extra glad att kunna läsa om i forskningsrapporter. Så slutsatsen är att jag fortsätter att vara en "besvärlig" tik ägare, tar aldrig med mina dräktiga tikar ut i stora världen under dräktigheten. Dels för stressen men också för att inte utsätta dem för onödig smitta. Jag vet att en del tycker jag varit (är) lite knepig i detta hänseende men det får stå för dem. Det är också av den anledningen jag undviker att röntga mina dräktiga tikar. Tänker att är det någonstans man kan hämta oönskade bakterier så är det på sjukhus och hos veterinärer. Jag lär nog få reda på hur många dom är i maggen tills slut ändå Å väljer någon att ligga kvar får jag ta det då. Om jag ändå väljer att röntga är det för att jag känner oro för valpningen och vill veta lite bättre vad som komma skall. När det gäller Iso är inte sista ordet sagt ännu om röntgen.

Lite roligt är att man också konstaterat genom forskningen, att om man matar tiken med ex vanilj från 20e dräktighets dagen. Känner och föredrar valparna den smaken redan 23 timmar efter födseln. En gammal vetskap man lite har skrattat åt. Det sägs att tryffelletande Lagottotikar matas med tryffel under dräktigheten, i Italien. För att på så sätt förstärka valpens lust i framtida tryffelsök. Man skall inte förringa gammal beprövad kunskap.

Hoppas du får en fin frisk höstvecka. 3dje sprutan och mitt samhällsansvar är taget, nu hoppas jag vi slipper bli så sjuka när vi får denna otrevliga smitta.

Nu är vi några som är lika nyfikna som jag. Gott att ha bundsförvanter ;)

Är du nyfiken eller intresserad av en valp ur denna kombinationen är du välkommen med ett mail till birgitta@enhand.se.

Va rädda om dig därute, det finns bara en av dig det vet du väl...

//Birgitta

Äntligen, äntligen.

Nu har Iso en hemlighet att berätta!

Eller ....som jag väntat på att få berätta vem den snygga, trevliga och väldigt kärvänliga killen våran Iso "datade" i Berlin. Mest längtat efter att få berätta att det blev resultat! Nu väntar vi, jag och hans fina matte Ulrike på vad skall komma ut från denna lyckade date.

Hans namn är

Till vardags lyssnar han till namnet Earl.

Är en 47 cm hög och stilig kille. En riktig gentleman.

Han är född 2016 och bor som sagt vad i Berlin.

HD B

Index 96

ED 0/0

Ögon UA

Fri BFJE, Funiching, LSD, och Nad

Saxbett.

En härlig tät och krullig päls.

Han lever i Potsdam med sin människofamilj och tillsammans med sin fina son.

Är du nyfiken på honom finns det mer att läsa om honom och hans duktig matte på deras hemsida.

https://lagotto-potsdam.jimdofree.com/

Iso min Iso!

13/1- 2022 26 dygnet. Allting har pekat mot att Iso bär foster i magen, hon har blivit rundare (utan att ha gått upp så mycket i vikt) maten har vissa dagar stannat i halsen på henne och matlusten har inte riktigt varit där.

17/1 -22 30e dygnet. 4 dagar senare, har hon gått upp 500gr, trots matvägran. Tycker det är spännande att följa mina tikars viktkurva och se på bilderna vad som händer med dem. Mitt minne är dåligt så det finns inte en chans att jag skall komma ihåg hur det var förra gången

Dygn 21 påvisade hon ljusa slemhinnor i munnen.

Hon sover, och sover och sover. Dygn 24 kunde man tydligt känna ett pärlband av ärtstora pärlor i hennes livmoderhorn. Som vanligt fler på vänster än höger sida.

Trots alla dessa tecken finns det fortfarande en påtaglig risk att det inte kommer valpar eller att det kanske kommer någon ensam rackare. Jag håller tummarna och fortsätter att fundera och kika efter tecken. Ångrar mig alltid, alltid när tikarna är i mitten av dräktigheten. Vad kan hända? Vad kommer att hända? Är jag förberedd?

Så om det inte sett ut så här på Ultraljudet hade jag blivit mycket mycket förvånad.

Får säga som veterinären, oj vad hon var dräktig!

Men vad det blir av det får vi se och vänta på i 4 1/2 veckor till.

Kullen är beräknad födas v7 - 2022 med leverans till påsk om allt går som det skall.

Kullen har en inavelsgrad på 0,0 i 4 led och 0,4 i 6 led.

HD index 105.

De valpar som röntgats efter Earl har fina resultat och Iso har i sin första kull lämnat HD fria valpar.

Iso har ett Index för dagen på 115 medelfel 9.

Någon säger att det skall komma någon, så jag står här och har koll.....

Väntar och hoppas att det nu skall finnas en ny familjemedlem (eller 2) i Isos mage för oss.

Om det blir som det pekar mot finns det plats för någon mer på min valplista.

Du är välkommen med ett mail om du tror att en valp ur denna kombinationen är något som du letat efter.

birgitta@enhand.se eller 0709 558162

// Birgitta

Hej.

Nu kan jag inte hålla mig måste skriva lite om det jag önskar mig inför 2022.

Dvs att våran fina Iso är dräktig.

Om allt är som det skall är Iso idag 14 dagar gången, det är inget man kan se eller känna på henne ännu,  men ändå har det hänt en massa i hennes kropp om det nu är så att hon är med valpar.

Man kan alltid gissa och tro att man ser. Ja hon är lite klarare i sina ögon lite större ögon, hon är varmare över ryggen, och och hon är lite tröttare och ligger gärna med husse i soffan. Men vem sjutton gör inte det på nyårsdagen  Kan vara så att det syns på henne,  också vara för att jag så gärna vill. Att tikar är trötta efter löp är mer en regel än ett undantag så det är för tidigt att tro något ännu

Nu går vi till det vi vet hänt och lite fakta.

Vi har varit hos en kalasfin kille för 14 dagar sedan, fått till 2 parningar med långa häng. Parningar som lät sig väntas på därför är jag helt övertygad om att det var rätt dag dom "datade".

Iso är nu inne i den 1a perioden man kallar zygot ( 2a-17 dygnet) den perioden då det ligger ett befruktat ägg i äggledaren och är påväg att vandra ner till hornen.

Om hon bär på ägg, så bestod dom av 4 celler i början av vecka 2 och 64 celler i slutet. Så idag kan man räkna med att embryot består av 64 celler eller lite fler. Dom har nu förflyttat sig ner till livmoderhornen och flyter omkring där för att vid 21 dygnet ungefär, fästa in i livmoderväggen och skaffa sig sin plats, då bildas fostervatten och moderkakan börjar växa till, ägget börjar bäddas in i sina fosterhinnor. Just det skedet kallas för Nidation. När detta sker kan man ibland se på tikens slemhinnor att dom blir blekare, lättast att se i munnen, tiken kan bli illamående och kan vilja rata maten eller äta långsammare. Det är inte heller helt ovanligt att tiken börja kissa inne och ha lite svårt att hålla sig under natten någon vecka. Min erfarenhet är att det brukar bli bättre vid 4-5 veckan.

Varför kallas det horn? Jo hunden har inte som oss 1 livmoder utan den är uppdelad på 2 grenar. I dessa förgreningar vandrar ägget ner och lägger sig på kö för att växa till. Sen när det är dax att födas kommer valparna i tur och ordning ut i världen. Ibland från vartannat horn och ibland tömmer sig ett horn i taget. Men allt det kommer vi tillbaka till om och när Iso visat sig vara dräktig.

Nu kan vi bara hålla tummarna och önska.

Under tiden kan ni kika på en jätte fin film som jag njuter lika mycket av varje gång jag ser den.

https://www.youtube.com/watch?v=XaZW7bbmc9I

// Birgitta

Hej. Kul att du kikat in hit igen, såhär i slutet på 2021.

Alltid säger alltid blir jag så fundersam på vad jag gör och varför!

Varje gång jag beslutat para en tik så kommer tankarna.

Vad tillför min tik rasen Lagotto?

Vad vill jag med detta?

Vad tillför den tilltänkta kombinationen?

Är det värt denna oro?

Är jag beredd på att förlora min tik i värsta fall?

Hur känns det om kullen dör för oss? Eller jag tvingas hjälpa några eller i värsta fall alla över regnbågsbron?

Har jag pengar att låta operera min tik på akuttid och försäkringsbolaget har stängt?

Är jag beredd att köra långt till en nattöppen veterinärklinik om så behövs?

Har jag kunskap att ta min tik genom detta?

Har min mentor tid och lust att backa upp mig under en kanske lång valpning?

Är det värt risken?

Är min tiks avkommor och hundar i hennes stamtavla utvärderade på ett för mig tillfredsställande sätt.

Går det att kombinera dessa hundar rent hälsomässigt, testresultat som matchar varandra.

Kan kombinationen göras, vad riskerar jag för bakslag för mina valpköpare. Vill ju helst att det inga skall bli. Det är en uppfödares värsta mardröm att det beslut jag tagit skall drabba föralltidhemmet.

Som tur vad har jag fina kolleger att bolla med, titta på stamtavlor och kritiskt granska både min tik och hanen. Jag får hjälp att värdera kombon och leta info på alla upptänkliga ställen i arkiv och rasdata. Kollegor som ställer den ack så viktiga frågan, hur tänkte du här och varför? Eller som skriker nej för.... och får mig att förstå varför. En för mig ovärderlig hjälp och källa inte minst till kunskap.

Utöver stamtavlorna finns mycket att fundera på.

Vem är hanen och vem är hanhundsägaren?

Hur mycket kunskap har hanhundsägaren om sin hund och parning?

Hur frisk är hanhunden?

Vad vet jag om hunden och dess avkommor?

Är avkommorna utvärderade? Kan jag träffa någon?

Det finns så mycket att tänka på och ta ställning till när och innan man beslutar sig för att para sin hund.

Denna parningen känns så rätt hela vägen så jag vågar nästan inte riktigt tro att den kan leda till nya One Handsare.

Varför skriver jag detta?

Jo den igenteliga anledningen är att jag i grund och botten är så imponerad och stolt över ägaren jag fått den stora glädjen att låna hane av.

Så kunnig i sin hund, och i rasen. Stort intresse att lära mer. Vilken ordning på prover, papper och avkommor till hanen. Som välkomnar oss med en ren och prydlig hane. Sådant imponerar på mig som uppfödare, och visar respekt mot oss tikägare.

Det imponerar stort på mig när hanhundsägaren tar kommandot över parningen och styr allt utifrån hanens och tikens bästa. Läser av sin hane, hjälper och stöttar honom och ser tydligt att "nu är det dax för en paus" i frieriet. Vågar säga nej så här måste han få göra han behöver tid på sig för att fria klart och känna sig redo för att kurtisera med din tik. Avbryter hanen innan han tröttar ut sig med feltaktik. Som stoppar och säger "vi ses i morgon"

Som lyssnar, kan säga nu lärde jag mig något nytt, detta har jag aldrig hört, och som gjort ett gott research arbete om mig och min tik.

En hanhundsägare som stolt presenterar avkommor till hanen och som kontaktar sin uppfödare för att bolla sina funderingar angående parningens framskridande.

Som har hela bilden klar för sig om hur ett avtal skall fungera för att båda parter skall känna sig nöjda.

En hanhundsägare som rätt och slätt gör vad jag som tikägare förväntar mig och det som jag faktiskt betalar för.

Jag inte bara får en parning utan ett engagemang och mer kunskap.

Alla är vi barn i början, alla måste och kan inte vara kunniga första gångerna men det är då så viktigt att man har en mentor med sig eller att ha kontakt med så allt går lugnt och fint tillväga och ingen av hundarna far illa.

Å sen en viktig viktig detalj vi aldrig får glömma.

Det krävs stor ödmjukhet och kunskap för att uttala sig om någons hund. Att se fel på varandras djur gör ingen glad. Å du det är aldrig fel att säga nej tack, backa ur eller ångra sig när det gäller detta stora beslut. Ibland behöver man inte alltid förklara varför. It taks two to tango.

Detta var tankar för dagen och kanske mitt sista blogg inlägg för året.

Var rädd om er och era hundar. Gör inget ni inte är 100 övertygade om.

Gott Nytt år önskar vi på One Hands er alla där ute.

Hjälp oss nu att hålla alla tummarna, för att vi får se små lagottosar v 7. Som du säkert förstår har jag tuggat igenom dessa frågor minst 100ggr och känner mig så förväntansfull och nyfiken.

God Jul på er alla.

Nu kan jag med stor glädje och ännu större förväntan berätta att våran Iso haft en fin date.

Vi har varit i Tyskland och träffat en jätte fin, mycket snäll och social hane.

Iso är nu parad och om allt går som det skall väntas valpar i huset v7.

Vill rikta ett stort och innerligt Tack till hanens matte och till min finaste vän och kollega som gjort detta möjligt och som stöttat och följt med mig på denna resan.

Vem den snygga, fina killen är kommer jag att berätta för er när jag konstaterat att/om Iso bär på valpar.

Så håll ut detta är värt att vänta på.

Är du eller ni intresserade av en valp ur denna kull är ni hjärtligt välkomna med ett mail eller en telefon signal.

birgitta@enhand.se

mobil 070 955 81 62

Skriv gärna vem ni är, vad ni har för förutsättningar att ta hand om en Lagotto, vilken hundvana har ni osv..

Endast valpspekulanter som kommer HD röntga och BPHa sina hundar vid 1 års ålder göre sig besvär.

// Birgitta

Valparna är redan 7 veckor.

Underbara, pigga, lätta och väldigt glada små hjärtan. Att hoppa upp ur sängen på morgonen är inte svårt när man möts av en konsert av glada ylande. En stund på golvet och man har rena öron, trassligt hår och är överöst av små pussar. Lite (mycket) städ på sovplatsen och morgonmålet serverat, då känner man sig nöjd, glad och rik. När man ligger på alla fyra med valpar omkring sig förstår man vad ordet "rik" betyder. Att vara rik är inte vad man har på banken, utan det man har i ryggsäcken av fantastiska upplevelser och insamlade valppussar.

Nu äter valparna 3 ordentliga mål hundmat, A-fil, grönsaker, äggula, puffatris, pasta eller lite bröd. Liten skvätt apelsinjuice, några blåbär och lite nyponpulver är gott. Mellan målet består av A-fil. Nu har mamma HUmlan helt slutat dia dom små, hon tycker dom är stora nog att klara sig själva nu. Om sanningen skall fram är hon riktigt trött på "småkräken" Möjligen kan dom få sig en morgon slurk men det får vara en snabb en.

Nu bajsas det och kissas på för valparna utvalda platser, varje valp har sin fläck att sköta det på.

Nu sover valparna lite där dom är, ibland tillsammans men ofta på sina egna utvalda platser. En trasa kan vara lika bra som en snuttefilt när man är trött.

Nu är världen och nya saker är så skojiga att utforska. Hoppsan hur kom jag hit, kan någon komma och rädda mig!!

Ett löv blir en dyrbar skatt, en hushållsrulle med lite kattgodis, kan vara hur länga som helst som leksak. Ligga och filosofera kan vara en favoritsyssla.

En leksak kan vara den dyraste ägodelen. Å väl värt att slåss för.

Nu vill dom vara ute i trädgården och busa så ofta det går. Springa är kuuuul.Dom andra hundarna i flocken så snälla och goa lekkompisar.  Dom lär oss hundspråk och att det inte är att bröta på hur som helst. Morfar är tydlig med att han gillar dem men på lite avstånd, det har dom lärt sig och springer gärna efter honom på behörigt avstånd.

I går var vi ute och provade på bilåkning. Lite med blandad förtjusning.

Jäkla dumhet det här med att sitta i bur.

Det gick alldeles gallant, lite pipande i början men sedan somnade dom och sov gott. Dom sov så hårt att jag kunde bära in dem och lägga dem, likt ett litet barn i den goa sängen, för att sova vidare där ett par timmar. Nu är jag trygg med att alla valparna kommer att fixa sin hemresa utan några större bekymmer. Vi hinner nog minst en sväng till. Övning ger färdighet.

Kommande vecka väntar skogspromenaden, koppelpromenader och bad, avmaskning, veterinärbesök och sist men inte minst föralltidfamiljerna.

Nu håller jag tummarna för att alla vovvarna mår bra och veterinären sätter ett OK i rumpan på dem.

Hoppas du får en fantastisk vecka.

Vi ser fram emot en go vecka med många valppussar och lite annat smått och gott.

// Birgitta

Valparna är nu 6 veckor och har blivit riktigt stora.

Denna veckan händer det en hel del. Det är nu rädslorna utvecklas och valpen plötsligt kan bli helt oförklarligt rädd för något ljud den hört många gånger innan. Myeliniseringen är inte klar för signaler som rädsla förrän valpen är 6 ibland 7 veckor.  Nu måste man börja ha ett extra öga på valparna när dom är ute. Om dom plötsligt blir rädda ex för en fågel eller en vuxen hund, springer valpen alltid bort från en. En valp förstår inte att komma till matte eller husse om dom skräms utan bara flyr sin iväg. Risken är stor att dom lägger sig och trycker och inte vågar komma fram fast man finns alldeles nära.

Vid 6–7 veckors ålder är myeliniseringen avslutad, olika hållningsreflexer fungerar, man kan säga att koordinationen nästan är jämförbar med den vuxna hundens. Nu hoppar den, tar sats och springer samt målmedvetet går till saker.

Nu är valparna tydligare, har en dominerande attityd, underkastelse, en attityd som innebär inbjudan till lek, aggressionsdämpande signaler, kastar sig framåt med låg kroppsställning, i första hand med frambenen. Aggressivt beteende och speciellt slagsmål är svårt att skilja från lek i den här åldern. Valparna slår varandra med tassen, bits och klättrar på varandras ryggar. Böjer man sig ner nu kan man få ett bett av en angripande vovve. Nu börjar uppfostringen. Bigg no no att bitas, anfalla eller tugga på fötterna. Lovar att dom ibland tycker denna uppfödaren är otrevlig och inte alls en kul lektant.

Dom sover väldigt mycket och blir snabbt trötta, mitt i leken somnar dom och känner inte om dom ligger obekvämt eller om kompisen promenerar rakt över dem.

Nu äter valpen 3 mål mat om dagen + ett mellanmål med A-fil. Dom har en snäll mamma som gärna ger dom lite di emellanåt. Vatten skålen lapas det friskt i och sen badar dom fötterna. Ett och annat jordgubbsblad mättar en hungrig mage.

Denna killen skall heta Maica men kallas ännu för Gapjohan, han leder ligan i att veta vart han vill och när.

I onsdags avmaskades dem för 2a gången. Ingen har uppvisat mask angrepp men jag tar det säkra före det osäkra.

Klorna är klippta i denna veckan, dom växer fort och måste hållas efter regelbundet.

I kväll skall dom få sitt första tuggben, ett kalvrevben smakar mumma. En morot eller en skorpa kan vara kvällens lycka, funkar bra och är minst lika gott, killar gott i tänderna när man tuggar på det.

Nu väntar en tid där man tydligt kan se att valpen luktar efter spår av sin tidigare avföring, den går ofta till samma plats och kissar och bajsar. Zelda är pigg på att spela fotboll.

Världen utanför är så spännande och stor att dom bara vill ut. En hel del pipande och gapande,blir det i valplådan, när dom inte får komma ut. Lilla Saga vill gärna vara ute i köket, bita på tofflor och busa i bollhavet.

Ett härligt, nyfiket gäng som tar sig ann, Pippi Långstrumpan tar sig gärna ann syskonens öron  alla är bekymmersfria med viftande svans och med en härlig glädje. Kommer ibland när man kallar och inte alltid när det är mat.

Nu är dom så fantastiskt roliga, helst vill man att alla skall stanna hemma i sitt föräldrahem. Men det omvärderas snabbt när man kommer upp på morgonen, och skall ta rätt på nattens vedermödor.

Nu väntar en vecka men mycket pyssel.

Hoppas du får en fin vecka och kan njuta fullt ut.

//Birgitta

Tack för ditt tålamod, bloggen tog några extra dagar på sig att bli klar.

Jag måste börja veckans blogg med att skriva om min otroliga glädje över att vi en gång för 12 år sedan fick köpa Pia-Lotta. Hon som nu är gammelmormor, mamma Liza. Liza den snällaste och mysigaste hund man kan tänka sig, och hon som är den som bildade äggen som Lillevovven nu fött fram till dessa fantastiska valpar. Jo det är faktiskt så att Liza , Humlans mamma, bildade alla äggen i sin livmoder som Lillevovven skall bära fram i sitt liv. Liza bestämde antal, kön och kvaliteten. Det är vår finaste som givit mig (oss) förutsättningen till detta. Jag är Pernilla evigt tacksam för att vi fick köpa Pia-Lottan och för att hon alltid, hela tiden är min finaste vän.

Men nu till Happy kullen.

Nu är valparna 5 veckor och mer vilda än tama.

Nu passerar dom ur präglingsperioden 3-5 v och går in vad man kallar flockprägligsperioden 4-12 v.

Flockpräglingsperioden är den perioden då den starkaste präglingen, sker för flocken. Därav en av anledningarna till att man hämtar hem valpen till sin nya flock vid 8 veckors ålder. Dvs det är en mycket gynnsam period för valpen att  lära känna sin nya flock och bli trygg i den. Livet blir lite enklare för valpen om lilla hjärnan är inställd på att känna in andra individer. Givetvis sker en prägling hela hundens liv, men den är naturligt störst mellan 4-12 veckor

 Nu börjar valparna alltmer själva att ta initiativ till diandet och tigger av sina mammor. Det uppstår nu en mor-barn-konflikt. Det ligger i valparnas intresse att dia så länge som möjligt, men det ligger i tikens intresse att avvänja så snart som möjligt eftersom digivandet är mycket energikrävande för henne. Lillevovven förstår inte att hon har en vinning av att dia, för så länge hon gör det får hon 4 gånger så mycket mat att äta

Nu äter gänget lagad mat 2-3 ggr/dag och på riktig tallrik.  Försöker skaffa sig ett bordskick, som kan funka. Gå i maten är mer en rutin än en tillfällighet och att äta på syrrans portion en rättighet. Nu har dom fått en vattenskål i valphagen, lapa vatten, tvätta fötterna och gräva i skålen har blivit favoritsyssla. Detta gänget är lite sparsmakade när det gäller mat i skål, varför inte välja det alternativet som rinner ner i halsen och slippa tugga, när man kan?

Under v 5 börjar valpen ty sig till och förstå att den är en hund. Den söker kontakt med hundar och bryr sig mindre om människor, katter och andra levande varelser. Nu får vi människor börja "ta plats" och vänja valpen vid att knyta ann med oss. Egentid med alla valpar är jätteviktig denna veckan och framöver. Nu har vi en vecka på oss att knyta ann och vara, bara så där gulliga, intressanta och gosiga som vi kan. Under v 6 och början av v 7 utvecklas rädslor. Men det tar vi nästa vecka.

Leken börjar nu bli lite mer på allvar, dom börjar kampa så smått.

Nu börjar också det som kallas för bithämning, dom biter varandra i öronen, mjölktänderna är sylvassa, så den bitne skriker och bitaren släpper taget.

Det är en viktig träning som lär valpen hur hårt den kan bita. Det ingår i vuxenlivet att inte äta upp sin säng.. hurru....

Nu börjar dom också försvara sina saker.

Lägger tassen på leksaken den har så det blir svårt för kompisen att ta den, morrar när någon kommer för nära. Nu börjar dom likt den vuxna hunden, skaka leksakerna för att döda dem. Stjäl från kompisen.

Nyfikenheten är stor på alla nya saker som presenteras. Några hängande saker kan vara en dagsuppgift att försöka få tag på,

En spegel är en utmaning. En klocka låter och tamburinen funkar alldeles utmärkt att klättra igenom.  Samtidigt som valpen får en utmaning, lär den sig att flygande saker inte behöver vara farliga. Bara man parerar så man inte får det i huvudet

Världen blir större och promenaderna längre. Nu vill dom ut hela tiden, att finna sig i att grinden är stängd är en utmaning i sig.

Köket är stort och dom hittar på en massa bus med sina syskon, mormor och storasyrran. Under denna veckan kommer dom att få hela köket som tummelplats, komma ut i trädgården och innan veckan är slut hoppas jag dom fått komma ut i skogen en sväng. Utelivet styrs till fullo av vädergudarna.

Nu väntar en period när kroppsställningar testas. Svansviftningar, lekställningar osv... under leken provar valpen nu sig fram hur den med sin kropp skall signalera vad den vill och kan.

Under kommande vecka börjar tiken att så smått uppfostra valparna.  Nu är dom färdiga för att skolas in i vuxenlivet. Hanen hjälper från 5e veckan till att uppfostra och blir nu nyfiken på valparna. Scattis inget undantag, dom är ju hans fosterbarn.

Jag måste säga som ugglemor, "dom är fina dessa barnen". Är så nöjd med valparna och deras utveckling.

Nu njuter vi vidare av kommande vecka.

Ha det jätte gott och ta dagen med förnuft och klokskap.

// Birgitta